Säteriet Haneström bruksorten Göta När Lödöse-Lilla Edets järnväg drogs förbi Haneström fick stationen heta Göta. Götaraset den 7 juni 1957 På en sträcka av cirka 800 meter har strandbrinken och stora jordmassor åkt ut i Göta älv. I bildens mitt och åt vänster ligger en enorm vedgård med rader av ved, så kallade vedrankor, som väntar på att omvandlas till pappersmassa i fabriken. Renseri, torkmaskinsal, massamagasin, ställverk, mekanisk verkstad, ritkontor m.m. förstördes. Uppe till höger går riksvägen genom Göta. Under några dagar var den avstängd och trafiken leddes över den gamla Hanströmsvägen uppe i bergen. Bild från Kulturlagret, Vänersborgs museum. Götaraset Det är sällan ordet naturkatastrof hamnar bland inrikesnyheterna i en svensk tidning. Men fredagen den 7 juni 1957 kom det till flitigt bruk i kvällsupplagorna och dagen därpå fanns det i alla landets morgonblad. De största hade olyckan utbredd i flygbild över hela första sidan. Och kamerorna ljög inte. Ett väldigt sjok av Göta älvs vänstra strandbrink, med allt vad den bar upp av mänsklig odling och företagsamhet, hade rasat ut i vattnet. Det var inte älvens första rov i sitt slag, men det var det största i modern tid. Skredet omfattade 32 hektar. Surteraset 1950 var på 24 hektar. På den andra sidan älven låg Stora Borgs tegelbruk som startade 1897. Det lades ner 1952 men torkladorna stod kvar. Vid Götaraset fem år senare skapades en våg så kraftig att alla byggnader vid tegelbruket förstördes av vattenmassorna. Man hittade gäddor långt uppe på land. Tre döda och en illa skadad blev händelsens omedelbara tribut. Olyckan inträffade vid ett skiftbyte när en stor del av personalen inte var på plats. Ekonomiskt betydde raset under flera veckors tid ett bortfall av fraktintäkter för fartyg uppströms olycksplatsen. Exportföretag i Västsverige, som fick sin normala handelsväg blockerad, kunde inte leverera på avtalad tid eller gick miste om order. Dessa poster blev till hundratusentals kronor om dagen. Ett slutgiltigt och obönhörligt öde drabbade Sulfit AB Göta och de omkring 300 personer som arbetade vid bruket. Stora delar av företagets anläggningar gick till spillo. De delar som förlorades var av vital natur och det fanns inte tillräckligt med säker mark för att bygga upp en ny sulfitfabrik. Fabriken, som var en del av Uddeholmskoncernen, ersattes med ett träsliperi 1959. Men det kunde inte sysselsätta mer än en tredjedel av arbetsstyrkan. Rottneroskoncernen tog över verksamheten men sliperiet lades ner och en industriepok gick i graven.
Del av Fuxerna socken med Ryrsboholm och Haneström, Götas föregångare Del av karta från 1896 över Flundre och Bjärke härader. Nytryckt 1922. Vi närmar oss Haneström från söder. I älven finns en klippa på den bohuslänska sidan som heter Röda Berget, på kartan kallad Röda sten. Den sprängdes för att göra sjöfarten säkrare och stenmassorna lades upp på stranden på Götasidan. Senare använde man stenen för att bygga en kantskoning vid älven. Hanströmsvägen och Gamla Götavägen som idag bland annat används som pilgrimsled, går uppe i bergen mot Högstorp. Nära Pengaliden fanns en kvarn och ett tegelbruk som i början av 1900-talet fick en efterföljare vid älven. Namnet Pengaliden kommer av att flera överfall på posttransporter ägde rum där på 1800-talet. Hästarna orkade inte springa så fort där. Ryrsjöns yta är höjd tre gånger. Ön på kartan syns inte idag. Väster om sjön ligger Stenhuset. Det är idag ett trähus som markerar platsen för den gamla herrgården Ryrsboholm. Lödöse-Lilla Edets Järnväg har två korsningar med landsvägen. Stationen kallas Göta men ligger felaktigt vid hållplatsen Göta norra. Namnet Göta valdes då Haneström kunde förväxlas med en annan plats i Sverige. Öster om Ryrsjön fanns det en ridväg förr. Enligt den muntliga berättartraditionen var det en väg som pilgrimerna gick mot Sjuntorp.
Göta bruk med nedre bryggan och vedgårdar På vintern var älven isbelagd och därför måste man bygga upp rejäla förråd med råvara under sommaren. Man hade två vedgårdar, en på vardera sidan av fabriken. Även marken upp emot de tre stenhusen kunde vara full med ved. Vid nedre bryggan, som kunde ta emot 2000- tonnare på 1920-talet, ligger fartyg och pråmar. Pråmar dragna av bogserare var en vanlig syn på Göta älv fram till 1950-talet. Vid bryggan ligger en lagerbyggnad för pappersmassa. Strax intill går en linbana för kol upp till kolförrådet. Till höger ses två torn, syratornet och ett torn som hör till spritfabriken. Där skymtar även gaveln på Haneströms ladugård. De tre stenhusen vid berget revs efter raset 1957 då marken bedömdes som osäker. Från jordbruk till brukssamhälle 1898 såldes godset Haneström med underlydande hemman. De nya ägarna antog firmanamnet Haneströms Fabrikers AB. Man startade en kulörfabrik, dvs. en färgfabrik, troligen år 1900. Redan efter ett år måste man avbryta pga. olönsamhet. Åtta år senare lade L C Ringe ner stora kostnader på experiment som ledde till en god kvalitet, jämförbar med tyska produkter. 1910 var efterfrågan god och fabriken var oftast igång dag och natt enligt en tidningsnotis. Det året fick man för övrigt elektrisk belysning i fabriken. 1905 sålde Haneströms Fabrikers AB egendomen Haneström utom industrimarken vid älven till G T Lindstedt som 1906 överlät egendomen till Göta Sulfit AB med Lindstedt som disponent. 1936 övertog Göta Sulfit AB den tidigare avsöndrade marken och blev därmed ägare till hela godset Haneström. Göta Sulfit AB Ur Elfsborgs Läns Tidning 1930 och 1933. Sulfitfabriken Sulfitfabriken anses som en jätte i sin bransch. Som sådan framträder den också i hela sin skepnad och yttre åthävor. Vare sig man ser de stora byggnadskomplexen, som upptar en betydande areal och med sina torn rispar sönder molnen. Eller de vidlyftiga vedupplagen på många hektars vidd, där värmländsk och rysk skog får ta sig en sista tupplur innan den blir hackemat inne i fabriken. Eller de långa, bastanta lastkajerna vid älven, på vilka bolagets många fartyg avhända sina laster. Arbetet vid fabriken gick i vanlig omfattning, sades det. Arbetsstyrkan uppgavs vara omkring 300 à 350 man.
Spritfabriken Här finns i förbindelse med den stora sulfitfabriken en spritfabrik för tillverkning av träsprit ur avfallsluten från den förstnämnda. Denna spritfabrik framställer omkring 30 000 liter 95-procentig sprit i veckan, vilket gör cirka en och en halv miljon liter per år. För tillverkning av denna spritflod betjänar man sig mest av maskinella anordningar. Arbetsstyrkan är förvånansvärt fåtalig. Endast 11 man, och ändå arbetas det hela dygnet om, i tre skift. Ånglokomotivet Göta 1 Med fem smalspåriga lokomotiv och ett 40-tal vagnar körde man ved från båtar och pråmar i älven och från järnvägsvagnar till de enorma vedgårdarna och staplade veden i så kallade vedrankor. Därifrån körde man sedan ved till renseriet. Slutligen körde man sulfitmassa från fabriken till nedre bryggan eller till järnvägsvagnar. Det smalspåriga systemet på fabriksområdet var åtta kilometer. Varje lok hade en förare och en växlare. Järnvägsspår på fabriksområdet På den vidlyftiga vedgården, med en yta av flera tiotal tunnland, ligger ett nät av järnvägsspår. Ett huvudspår i hela områdets längd. Från detta löper nära 60 grenspår ut på massakubbsfälten. Dessutom går dubbla spår ner till lossnings- och lastningsbryggorna vid älven. Små ånglokomotiv pustar och frustar här i kapp med varandra och för tågsätt med massakubb till tvätthusets ginnungagap för vidare uppslukelse och förvandling i fabrikens innandöme. Bolaget äger mer än 30 000 tunnland skog Det är självklart, att det behövs vidlyftiga skogsarealer för att tillgodose ett sådant stort vedbehov. Bolaget har också längesedan förtänksamt förvärvat sig sådana, av vidsträckt omfattning. Dess ägandes skogar i Värmland och Västmanland utgör omkring 30 000 tunnland (cirka 15 000 hektar). Dessutom innehåller Haneströms gods, som ägs av bolaget, skogsmarker till ett omfång av omkring 1 500 tunnland (cirka 750 hektar). Innan bolaget köpte egendomen, hade skogen i hög grad blivit avverkad. Men den nye ägaren satte strax igång med sådd och plantering på de avverkade områdena. Vacker, växtlig skog är nu som bäst i färd med att fylla dessa. Den hitförda veden, som vid seglationstidens slut är som allra störst i mängd, täcker stora arealer i fabrikens närhet. Därifrån forslas den på smalspåriga banor fram till fabriken. Här sysselsätts vanligen omkring 300 man. Under sommartiden, då lossen, dvs. lossning av massaved från fartygen och uppkörning av denna till upplagsområdena äger rum, är arbetsstyrkan talrikast. När seglationen är slut, är också arbetet slut för en del personer. Sålunda har i dagarna ett 50-tal man fått permission, när och hur många av dem, som framdeles får arbete här, är ovisst. De normalspåriga järnvägsspåren I mitten av 1940-talet ökade fabriken intaget av massaved via järnväg. Normalspåret byggdes ut till 2,3 km inom området. Bangårdarna vid stationerna i Göta och Alvhem fylldes av massavedslaster och vagnslaster fick ställas på kö i Älvängen, Nygård och Upphärad för att senare köras till Göta med extratåg. Göta bruk som rederi För att säkerställa försörjningen av råvara och leverans av färdig pappersmassa hade Göta fem egna fartyg bruk på 1930-talet. Här vid bryggan i Göta ligger närmast Ingegerd, senare Haneström II, byggd 1913 på Thorskog, därefter Theodor, byggd 1906 i Sjötorp och Torgny, senare Haneström I, byggd 1912 på Thorskog. Theodor förliste i Vänern 1924. En man omkom. All lossning skedde med båtarnas vinschar och spel. Det fanns inga kranar på bryggan.
Herrgården på Haneström Bilden visar ett tvåvånings stenhus och två flyglar byggda i trä, uppförda av Carl Ollonberg 1720. Teckning av Jonas Carl Linnerhielm 1803. Namnet Haneström kopplar man i första hand till herrgården på höjden och ladugården vid fabriksområdet och i andra hand till de underlydande gårdarna och torpen inne vid Ryrsjön. Det fanns en tid då Ryrgårdarna var den större delen av godset och dess namn var då Ryrsboholm med Haneström. Fram till början av 1700-talet var Ryrsboholm sätesgården. Sätesgården på Ryrsboholm Den här skylten hittar man vid torpet Stenhuset. 1648 köpte Tore Ollonberg Ryrsboholm. Han hade haft omvårdnaden av Magnus Gabriel De la Gardies egendomar, bland annat Läckö. På Ryrsboholm uppförde han en ståndsmässig bostad i två våningar. Den mätte 15 x 11 meter och var troligen uppförd helt i tegel. Han lät vid denna tid uppföra ett tegelslageri i Lilla Edet. I parken anlade han en karpdamm, 42 x 15 meter stor. Under Gyldenlövefejden 1676 skall han ha låtit sänka all värdefull metall i dammen. 1659 köpte Ollonberg Haneström närmare Göta älv. Göta älv var då inte längre en gräns mot fiendeland. Där lät sonen Carl Ollonberg efter hemkomsten från kriget mot Norge uppföra ett stenhus 1720. Byggnaden företedde anblicken av ålderdomligt majestät. Över portalen lät han på en stentavla rista följande fromma önskan: Gud lede detta hus invånare, att de må vandra i sann tro, fara efter den välsignelse, som Han utlovat åt alla dem, som följa det saliggörande ordet. Denna stentavla murades in i norra gaveln till disponentvillan. Numera finns den i Lödöse museum.
Laxfiske vid Haneström Elfsborgs Läns Tidning den 1 september 1896. Laxfisket i Göta älf har i år varit mer lönande än vanligt. Också har det idkats av många personer. Nedanför Haneströms egendom, har ett fiskarlag på ett halvt tjog personer gjort rikliga fångster. Nästan varje morgon har de kunnat sända ett större eller mindre parti lax till Göteborg. Efter ett pris av kr. 1,60 à 1,75 har detta blivit dem ett lönande arbete. Också har nämnda fiskarlag i sommar sålt lax för flera tusen kronor, vilket, i betraktande av att de bedrivit fisket som binäring, ju är en ganska vacker summa. Vid Lilla Edet brukar eljest det mest givande laxfisket försiggå. Laxen tas mest med vad, endast sällan med krok. Egentliga fisketiden är från skymningen till en stund frampå morgonen. Under mulna dagar fiskas dock dygnet runt. Villan uppfördes 1906 av brukspatron Gustaf Theodor Lindstedt. Den moderniserades 1952. I bäcken till höger om villan fanns en fågeldamm. På midsommaraftonen samlades de anställda på bruket med sina familjer i trädgården och så gick man efter musiken upp till en dansbana som låg uppe till vänster. Om det var dåligt väder stod disponenten på trappan och delade ut godis och mynt till barnen. 1912 fick disponentens kusk, Frans Emil Johansson, byta ut hästarna mot en bil. Det var en Daimler. Det var den första bilen i Fuxerna socken. Körkort behövdes inte då. Kusken fick ett intyg från länsstyrelsen som visade att han var behörig att köra bil. Disponentvillan på godset Haneström Disponent Gustaf Theodor Lindstedt Skaparen av Göta sulfitfabrik var född i Motala 1839. Efter en anställning som förvaltare vid Munkedals fabriker medverkade han vid uppförandet av Billeruds sulfitfabrik i Säffle och Slottsbrons sulfitfabrik. År 1894 köpte han Ströms säteri och grundade Inlands Pappfabriks Aktiebolag. 1905 köpte han egendomen Haneström och grundade Göta Sulfit Aktiebolag. Bilder från Inge Ohlson. Text: Bo Björklund.