Bygg upp ditt tempel! Av: Johannes Djerf År 586 f kr. Så hade Babylons arméer lagt Jerusalems tempel i ruiner. Guds hus, beviset på Guds närvaro bland dem var förstört. Men några årtionden senare omkring år 539 f kr bestämde kung Kores att de judar som ville kunde få återvända till sin älskade stad för att bygga upp templet igen. En grupp återvände också och påbörjade arbetet men när samariterna, motståndarna till Juda och Benjamins stammar fick höra detta så gick de till Serubbabel, ståthållare över Juda och sade att vi kan bygga templet tillsammans med er för vi söker er Gud liksom ni. Men Serubbabel som tillsammans jämte översteprästen Jesua och flera familjehuvudmän lett tåget av judar till sin hemstad, sa nej. Någonstans så kändes det inte rätt och de sa att de ville bygga templet själva. Vilket gjorde att samariterna gjorde allt för att förhindra arbetet med templet. Och de gjorde judarna så modfällda så att de till slut valde att avbryta allting, ge upp och inte bygga vidare. Och den känslan tror jag vi kan känna igen, känslan av att ge upp bygget. Jag tror att många av oss en gång tagit beslutet att fortsätta bygga på templet. Och då tänker jag inte först och främst på vår kyrka eller något annan byggnad utan ditt och mitt hjärta, vårt kristna liv, ett tempel för Guds närvaro, ett tempel för Guds ande som Paulus beskriver dig och mig i 1 korinterbrevet. Vi har fått erfara Guds Ande, tron på Jesus har blivit levande, vi har upplevt hur vi blivit fria ifrån fångenskapen och vi har känt att vi har kommit hem till vårt hjärtas innersta längtan. Något som jag tror vi alltid längtat efter att få fortsätta bygga på. Komma närmre Gud och fortsätta leva och utforma livet med Jesus. Vissa stunder har det känst bra, men sedan är det som att allt har svalnat och tystats ner ibland. Jag tror att även du som kanske inte har en bekännande tro på Gud kan känna igen dig. Du har kanske tagit ett steg i tro och längtat efter att bygga vidare men sedan så har det stannat. Motgångarna har kommit, allt har inte riktigt gott som du och jag tänkt ifrån början. Du har känt att kraften har gått ur dig, precis som ett batteri till en bilmotor som sugits ur all sin kraft pågrund utav att någon tagit kraft ifrån det eller att du glömt lampan eller radion på över natten. Är ni med? Du vill starta igen men det går inte, tron på Gud står bara och tuggar och du kommer ingenstans.
Du kanske har träffat människor som du trodde ville hjälpa dig i din tro, men sedan så visade det sig att de inte alls drog dig närmare Gud utan tvärtom. Rädslan började istället forma dig, precis som för judarna i Jerusalem som troligtvis möttes av samma ord ifrån samariterna som vi kan möta att det där klarar ni inte själva, vem är du att vara med att bygga Guds hus? Vem är du till att tro på Gud, det kommer du aldrig klara fullt ut? Jag har också varit med och offrat till din Gud, jag är också en god troende, kom inte och säg att det är något speciellt med dig? Ord som gjorde dem modlösa och ord som gör oss modlösa i vår tro. Eller modfälld som det står. Modet har fällts. Någon har gjort snarskank som vi säger hemma i Östergötland, fälleben kanske man säger i småland, någon har liksom fällt vår tro och du och jag har mer än en gång gett upp det här bygget. Och låtit det vara som det är även om det ser ut som ruiner fortfarande.. Tiden har inte kommit att åter bygga upp Herrens hus ursäktade sig folket i Jerusalem, precis som vi är duktiga på att ursäkta oss och sjuta upp allt som rör vår tro. Vi vet att det finns stora möjligheter för Gud att hjälpa oss vidare, men vi tror att tiden inte har kommit än. Det är inte dags för mig än, i allt annat som behöver göras och som jag står i så får jag ta tag i detta längre fram. Eller kanske tvärtom som nästan är ännu värre, att tänka att Gud har inte mer att bygga med när det gäller mig, jag är nog klar, tiden för Guds ingripande i mitt liv är över Men budskapet ikväll är att Guds tid för dig är alltid idag! Guds tid för dig kommer aldrig vara över! Guds ande har fortfarande en plats hos dig! Guds ande kan få ge dig ny kraft till att bygga vidare på din tro och få se ännu mer vem Gud är och vad han kan göra för dig! Precis som Gud hade en plats i Jerusalem. Templet visade på Guds närvaro ibland sitt folk och Gud kunde inte låta bygget stå halvfärdigt. Det skulle byggas upp och han sände ett budskap med Haggai, alltså inte haggis, den skotska maträtten bestående av inälvor och havregryn utan Haggai, profeten. Vi vet inte så jätte mycket om honom men vi vet att han levde och verkade efter den babyloniska fångenskapen och troligtvis så var han född och uppvuxen i fångenskapen och tillhörde den grupp som återvände till hemlandet för att ifrån början bygga upp templet. Säkert en mycket festlig man som hans namn betyder på hebreiska som fick vara med och vara Guds röst till folket, då Gud svarar på folkets ursäkter om att tiden inte är inne. Han sade att Är det då tid för er att själva bo i panelade hus, medan detta hus, alltså templet, ligger i ruiner?
Jag tror att detta även är ett budskap till dig och mig den här kvällen. Vi vet att vi kan lägga mycket tid på våra hem. Vi är många som har stor omsorg om och lägger gärna mycket pengar på att det ska se bra ut i våra hem där vi bor. Vi bygger och vi fixar hela tiden, det är som att projekten aldrig tar slut. Och vi är även väldigt måna om att skydda våra grejer. Något som inte behöver vara dåligt, inte alls, många har stora intressen i heminredning och även gåvor i detta men känslan är ändå att omsorgen om våra hem och våra saker ibland har blivit en ursäkt för oss istället för att ta tag i vårt kristna liv, det som är Guds tempel idag och bygga på det först och främst. Om vi t.ex. tar det praktiska här i kyrkan, så har det aldrig varit några problem. Vi är många som direkt ställer upp när det gäller att hjälpa till praktiskt med något, men när det kommer till det andliga ansvaret, att be högt, eller att lägga händerna på och be för en annan människa, att hålla i en andakt eller dela med sig av sina tankar och drömmar med Gud med oss andra så är det betydligt svårare. Jag vet att det här tar emot lite men frågan vi behöver ställa oss är ändå, varför är det så? Varför prioriterar du och jag som vi gör? Känns det som att det är kraften som saknas? Är det människofruktan som judarna i Jerusalem kände som gör att även vi ibland väljer att stanna vårt bygge? Lägg märke till hur det då går för er säger Herren Sebaot. Vers.6: Ni sår mycket men skördar litet. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma. Den som får inkomst har hål i börsen. Med andra ord, när vi väljer att låta andra saker gå före bygget med Jesus så blir vi inte mätta. Och det tror jag vi alla upplevt. Den här omättnaden. Vi bekänner en tro på Jesus, men det är fortfarande något som saknas, när vi väljer att trons bygge ska komma lägre ner på livets prioriteringslista. Vi jobbar och jobbar, vi äter och dricker av livets goda men ändå kan det kännas som att det är något som fattas oss? Är det detta som du och jag verkligen vill? Vill vi inte hellre att hungern och törsten efter liv och mening ska vara mättad och full av frid? Vågar vi ställa frågan till oss själva så tror jag att svaret är att vi självklart vill att vårt hjärta ska vara fridfullt mättat. Vi längtar efter en levande tro! Visst gör vi det? Och jag tror att på samma sätt som du och jag blir glada över att få fixa och dona och göra fint i våra hem så kan vi få känna en enorm glädje, en ännu större glädje till och med genom att bygga och göra det fint i vårt hjärta. Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger HERREN.. Serubbabel och hela hans folk lyssnade till Guds röst och profetens ord.
Lite inklämt så står det att folket fruktade Herren. Hoppet var med andra ord inte ute. Och Gud sade till folket genom Haggai att jag är med er. Ord som de många gånger kanske hade hört men precis som oss så hade de glömt bort dem lika fort som de kom in. Det är nog därför som Gud upprepar dessa ord på nästan vartenda blad i Bibeln, så att vi verkligen inte ska missa det! Jag är med er! Tänk att Herren faktiskt har lovat att vara med oss, på det beror allt, utan honom ingenting! Det inger verkligen hopp! Och Vers 14 fortsätter med att Herren uppväckte en iver hos alla att börja arbeta på Guds hus. Låt oss be att Herren väcker den ivern hos oss också den här kvällen. Inte genom att försöka krysta fram något av egen kraft utan genom hans ande. För ivern var något som Gud uppväckte hos folket genom Guds närvaro som Gud lovat. Men vad är detta då för virke som vi behöver hämta? Vad är det för bräder som vi behöver hämta för att bygga på vår kristna tro? Jag tror att en bräda i bygget kan faktiskt vara att skapa nya minnen med Gud. Gud vill inte att vi bara ska titta tillbaka på gamla upplevelser med honom ifrån möten eller läger då vi upplevde honom starkt och se hur bra allt var då utan också hur bra allt kan bli idag, den här kvällen. Vi ska inte bara vara låsta till några minnen. Det är precis som äktenskapet. Då man inte kan bygga relationen på hur bra och härligt det var för några år sedan. Utan det är värt ett helt liv att utforska, glädja sig över, utveckla och upptäcka. Det märker jag hela tiden och jag har inte varit gift så länge. Det går liksom inte leva på sin bröllopsdag då allt var fantastiskt, utan vår relation måste ju hela tiden utvecklas och fördjupas och vi måste uppleva nya saker tillsammans. På samma sätt så behöver vi utforska, glädja oss, komma närmre Gud och skapa nya minnen tillsammans med honom. Och jag tror att Gud redan ikväll vill skapa dessa minnen med dig. Genom att fylla dig på nytt av sin ande, så att du inte längre står där och tuggar på tomgång utan faktiskt kommer vidare. En annan bräda kan vara att hitta nya hjälpmedel till att vara nära sin bibel och Guds ord, hitta goda andaktsböcker eller samtalsgrupper om Bibeln med andra människor. En bräda kan vara att upptäcka nya sätt att lovsjunga Gud med sin röst, det som vi har ett litet större fokus på den här Gudstjänsten. En sång som inte är beroende av om vi kan sjunga eller inte. Utan vars största syfte är att ge uttryck för sin hjärtats sång inför Gud, det som vi är skapade till.
Lovsången kan vara stilla som en viskning eller dåna som ett vattenfall, men oavsett vilken stil den har tillhör den Herren, och gläder Honom. Vi berättar genom sången att du Gud sitter på tronen, du är värd att upphöjas, jag vill ödmjuka mig inför dig. En tillbedjan som formar oss att bli mer lik honom. En annan bräda som kan vara en stor del i det kristna livets bygge är att komma underfund med på vilket område som du och jag ska tjäna Gud på. Att göra något för andra människor är alltid till glädje och uppbyggelse. Och du och jag får gåvor till detta som jag tror kan förändras genom livets situationer och tider. Det som du kände var din uppgift för några år sedan kanske inte behöver vara exakt samma hela livet. Därför tror jag att ett väldigt gott steg närmare Gud den här kvällen kan vara att fundera på vad ditt hjärta brinner för, just nu. Bultar det till lite extra i ditt hjärta när vi pratar om bönen kanske? Häng med på våra bönesamlingar vi har i kyrkan eller ta tillfället i akt på våra Gudstjänster att faktiskt praktisera att be för andra. Eller så kanske ditt hjärta blir så där härligt varmt och brinnande när man talar om utstötta människor eller fattiga. Gör en resa, kanske finns det tillfälle att följa med Sigge och Lena till Egypten framöver eller kanske ska du åka till Stockholm en helg och hjälpa till i någon grupp som jobbar med de hemlösa eller pröva med att bjuda hem människor till ditt hem och bjud dem på mat som kanske inte har så mycket mat hemma. Vi lever och utvecklas och fortsätter att formas hela tiden, ung som gammal, och Gud vill fortfarande använda dig! Kom ihåg det som vi sa innan, att Guds tid för dig är alltid idag! Detta med andens liv i oss, våra gåvor och nådegåvor ifrån honom är något som jag tänkte fortsätta predika över under våren, så det här har bara börjat. Bygget kommer fortsätta och vi får inte ge upp, även om entusiasmen går upp och ner i livet. I Haggai 2 så fortsätter Gud att ingjuta mod till arbetarna där gnistan har börjat svikta och Haggai uppmuntrar dem till att ta nya tag och inte slås ner av att det nya templet blev så mycket mindre än det förra. Vi läser vers 5-10. Oh vilka versar! Visst behöver vi suga i oss av detta. Vi ser kanske inte så mycket resultat alltid, vi kanske har varit med förr när det var mer hängivenhet både hos oss själva och i Guds församling och nu kanske det känns mest tungt och trögt. Men jag tror verkligen att det finns en välsignelse i att uthålligt och trofast stå kvar i det Gud kallat oss in i. Var frimodig, Arbeta, ty jag är med er, Min ande är mitt ibland er. Där har vi det som sagt igen så att vi inte ska missa det. Löftet om Guds ande, som vill visa sin närvaro och fylla oss med sin kraft just nu.
Det står också att Gud än en gång ska få himlen och jorden, havet och det torra att skaka. Ett löfte om att Guds rike, det som vi tillhör alltid kommer bestå. Författaren i Hebr. citerar dessa ord i kapitel 12 då det står nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka. Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. Guds rike kommer bestå och Herren ska uppfylla oss med sin härlighet och till denna plats, till vår församling, till våra hjärtan ska han ge frid, och då större än vad vi någonsin upplevt, det är sannerligen inget dåligt framtidshopp det! Så låt oss inte vara rädda idag för att hämta nytt virke och fortsätta tillsammans med den helige anden bygga på Guds tempel, på ditt och mitt liv i tron på Jesus Kristus. Amen! Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också (Matt 6:33)