BILAGA 2 213-4-18 Vårt dnr: 12/7517 1 (5) Avd för lärande och arbetsmarknad Avd för ekonomi och styrning Bilaga 2 Uppföljning av kommuners kostnader inom flyktingmottagandet Inledning På 195-talet hade Arbetsmarknadsstyrelsen ansvaret för organiseringen av migrationsfrågor och invandringen till Sverige. I början utgjorde majoriteten av invandrarna arbetskraftsinvandring något som förändrades under nästkommande årtionden då flyktinginvandringen blev allt mer dominerande. Under den här tiden betalade kommunerna ut ekonomiskt bistånd under asyltiden, något som de fick statlig ersättning för. När den asylsökande beviljades uppehållstillstånd övertogs ansvaret av länsarbetsnämnderna som betalade ut stöd till försörjning. Under 198-talet tillsatte regeringen en utredning för att se över frågan om huvudmannaskapet för flyktingar, den föreslog att staten skulle ta ansvar för de asylsökande genom Invandrarverket medan ansvaret för mottagande och introduktion skulle ligga på kommunerna. Reformen trädde i kraft 1985. Staten skulle fortsatt finansiera flyktingmottagandet trots kommunaliseringen och i praktiken innebar det att kommunerna återsökte de faktiska kostnaderna för mottagandet. I kommunernas uppdrag ingick bland annat att verka för att få ut de nyanlända i arbete. För att öka kommunernas incitament att lyckas med att fler blev självförsörjande föreslogs i en proposition 1989/9:15 att den statliga ersättningen skulle bli schabloniserad istället för att staten som tidigare ersatte kommunerna för de faktiska kostnaderna. En schablonisering av ersättningen innebar att staten, oavsett kommunernas kostnader, betalade en fast summa per individ. Det nya ersättningssystemet trädde i kraft den 1 januari 1991. Avsikten med den nya ersättningsformen var förutom att öka antalet nyanlända som kom ut på arbetsmarknaden att garantera de statliga kostnaderna för flyktingmottagandet. Oavsett hur stora kostnaderna blev för flyktingmottagandet fick kommunerna nu en på förhand bestämd summa. Den statliga schablonersättningen är tänkt att täcka kommunernas kostnader för tre år plus tillståndsåret, det vill säga i snitt tre och ett halvt år. Detta resonemang grundade sig på att efter den tiden borde alla ha fått den introduktion de behövde. Om behovet av stöd kvarstod efter denna period ansåg staten att det var generella insatser som inte var relaterade till flyktingskapet. Flera kommuner var oroliga för de långsiktiga Sveriges Kommuner och Landsting Post: 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 2 Tfn: växel 8-452 7, Fax: 8-452 7 5 Org nr: 222-315, info@skl.se, www.skl.se
213-4-18 2 (5) konsekvenserna av den schabloniserade ersättningen. De ville att staten skulle ta det fulla ekonomiska ansvaret och ersätta kommunerna till dess att flyktingen var självförsörjande. Systemet med den schabloniserade ersättningen är konjunkturkänsligt vilket innebär att ett dåligt arbetsmarknadsläge gör det svårare för den nyanlände att få arbete och bli självförsörjande. Staten har sedan den 1 december 21 tagit över det samordnande ansvaret för landets flyktingmottagande. Trots det så har såväl kommuner som landsting en fortsatt viktig roll i flyktingmottagandet och medverkar till att de nyanlända får de bästa förutsättningarna för en bra etablering i det svenska samhälls- och arbetslivet. Kommunerna ska däremot inte längre administrera eller utbetala ersättningar för de nyanländas försörjning utan en ny statlig ersättning, etableringsersättning, har införts för dem som aktivt deltar i etableringen. Staten har fortsatt det ekonomiska ansvaret för flyktingmottagandet vilket även gäller för mottagandet av ensamkommande barn/ungdomar samt asylsökande. Som en följd av den nya reformen har en uppföljning gjorts för att få en bild av kommunernas kostnader för flyktingmottagandet. Uppföljning av kommunernas kostnader SKL redovisar i denna rapport en uppföljning av de faktiska kostnaderna som kommunerna har haft i samband med flyktingmottagandet sedan etableringsuppdraget inleddes. Med hjälp av en enkät har 9 kommuner fått svara på vilka kostnader de har haft för vuxna flyktingar mottagna mellan 1 december 21 fram till 31 mars 211 och som har varit folkbokförda i kommunen under 12 sammanhängande månader. Det totala antalet mottagna under denna period var i hela landet 2 22 vuxna individer och de svar vi har fått in omfattar 87 vuxna individer, dvs. cirka 4 procent av det totala antalet mottagna. Staten betalar ut en schablon till kommunerna vid nio tillfällen under två år. För varje vuxen kvotflykting eller mottagen från anläggningsboende utbetalas sammanlagt 87 5 kronor och för en person som själv har bosatt sig i en kommun sammanlagt 84 kronor. 1 Resultatet visar att redan under första året har en stor del av schablonersättningen förbrukats. Kommuner som tar emot kvotflyktingar har haft högst genomsnittskostnader per mottagen individ, drygt 74 kronor under det första året. Genomsnittskostnaderna per mottagen flykting från anläggningsboenden (abo) är 1 Gäller mottagna 1 dec 21 31 mars 211
213-4-18 3 (5) nästan 64 kronor per individ under det första året. De flyktingar som bosätter sig själva i en kommun (ebo/anhörig) kostar i genomsnitt cirka 54 kronor per individ det första året. Sammanlagt återstår mellan cirka 13 5 kronor 3 kronor per individ efter det första året, beroende på vilken kategori den enskilde tillhör. Denna summa ska täcka kostnaderna i ytterligare två och ett halvt år för dem som inte blir självförsörjande. Det ska bland annat räcka till kostnader för studier, samhällsorientering för de 4 procent som inte har deltagit under det första året, kompletterande ekonomiskt bistånd för dem som inte blir självförsörjande efter 24 månader eller behöver det för sin livsföring i övrigt till t.ex. tandvård samt övriga sociala insatser. Resultat Nedan redovisas de kostnader som kommunerna har uppgett att de har haft för nyanlända flyktingar mottagna från och med 1 december 21 till och med 31 mars 211under sammanlagt de första12 månaderna som mottagna i respektive kommun. Resultatet redovisar i första hand de vanligast förekommande kostnaderna i samband med mottagandet. De svar som har varit svårtolkade har vi utelämnat för att öka tillförlitligheten vilket kan få till följd att inte alla kostnader har kommit med i resultatet. Kvotflyktingar, sammanlagt 66 individer ingår i studien. Tabell 4 Genomsnittliga kommunala kostnader för kvotflyktingar under 12 månader för ekonomiskt bistånd, svenska för invandrare (SFI), Samhällsorientering (SO), tolkkostnader samt administrativa kostnader Kostnad per kvotflykting 3 23 493 27 419 1 11 824 4 823 6 772 (n=66) SFI (n=6) SO (n=44) Tolk (n=41) Administration
213-4-18 4 (5) Resultatet visar att den genomsnittliga kostnaden för kommunerna är 74 331 kronor per vuxen kvotflykting de första 12 månaderna som mottagen i en kommun. Den sammanlagda ersättningen från staten för denna kategori är 87 5 kronor per vuxen individ som är avsedda att täcka samtliga kostnader under tre och ett halvt år. Kommunerna har också fått frågan om de utöver ovanstående insatser har haft andra utgifter. En kommun redovisar kostnader för övrig utbildning på sammanlagt kronor på fyra mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 2 5 kronor/person. Dessutom har fyra kommuner uppgett att de har haft övriga kostnader 2 på sammanlagt 66 692 kronor på 2 mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 3 334 kronor/person. ABO, sammanlagt 11 individer ingår i studien. Tabell 5 Genomsnittliga kommunala kostnader per mottagen flykting från anläggningsboende under 12 månader för ekonomiskt bistånd, svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering (SO), tomhyror, tolkkostnader samt administrativa kostnader. 4 3 3 1 12 712 (n=11) Kostnad år 1 per ABO-flykting 34 485 6 26 1 753 8 747 SFI (n=96) SO (n=87) Tolk Adm Resultatet visar att den genomsnittliga kostnaden för kommunerna är 63 722 kronor per vuxen flykting från anläggningsboende de första 12 månaderna som mottagen i en kommun. Den sammanlagda ersättningen från staten för denna kategori är 87 5 kronor per vuxen individ som är avsedda att täcka samtliga kostnader under tre och ett halvt år. Tre av kommunerna har uppgett att de har haft kostnader för tomhyror på sammanlagt 18 977 kronor på 5 mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 3 795 kronor/person. 2 Exempel på kostnader som ingår i övriga kostnader är vinterkläder, undervisningsmaterial till samhällsorienteringen, länskort för att kunna åka till utbildning m.m.
213-4-18 5 (5) Tre kommuner har också uppgett att de har haft övriga kostnader på sammanlagt 19 262 kronor på 5 mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 21 852 kronor/person. EBO och anhöriga inom flyktingmottagandet, sammanlagt 694 individer ingår i studien. Tabell 6 Genomsnittliga kommunala kostnader per mottagen flykting som har bosatt sig själv i en kommun, under 12 månader för ekonomiskt bistånd, svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering (SO), tolkkostnader samt administrativa kostnader. 3 3 Kostnad år 1 per EBO/anhörig-flykting 3 923 1 13 354 (n=527) 6 77 1 827 1 557 SFI (n=52) SO (n=49) Tolk (n=293) Adm (ek b) Resultatet visar att den genomsnittliga kostnaden för kommunerna är 54 367 kronor per vuxen ebo/anhörig-flykting under de första 12 månaderna som mottagen i en kommun. Dem sammanlagda ersättningen från staten för denna kategori är 84 kronor per vuxen individ som är avsedda att täcka samtliga kostnader under tre och ett halvt år. Tre kommuner har haft kostnader för övrig utbildning för 114 296 kronor på sammanlagt 53 mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 2 157 kronor/person. Dessutom har två kommuner redovisat övriga kostnader för 6 6 kronor på sammanlagt fyra mottagna individer, dvs. en snittkostnad på 15 15 kronor/person.