Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun

UV SYD RAPPORT 2006:2 ARKEOLOGISK UTREDNING 2005 Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun Skåne, Helsingborgs stad, Gustavslund, Helsingborgs kommun Bo Strömberg 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen 5 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2006 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:2 ISSN 1104-7526 Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2006 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 5 Målsättning och metod 9 Resultat 10 Fältarbetets genomförande 10 Område A Boplats från äldre järnålder 12 Område B Boplatslämningar från olika tidsperioder 13 Område C Lämningar av oklar karaktär 15 Utvärdering 15 Förslag till åtgärd 17 Referenser 18 Arkiv 18 Litteratur 18 Administrativa uppgifter 19

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen förutredningen vid Gustafslund markerad. Skala 1:250 000. 4

Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun Bo Strömberg Sammanfattning En arkeologisk utredning har genomförts inom utbyggnadsområdet Gustavslund i Helsingborgs stad och kommun, Skåne län. Vid utredningen påträffades boplatslämningar från förhistorisk och äldre historisk tid. Tre områden (A, B och C) med fornlämningar har avgränsats inom planområdet. Bevarande eller fortsatta arkeologiska insatser föreslås för dessa ytor. Bakgrund Helsingborgs stad och kommun avser att inom det planerade utbyggnadsområdet Gustavslund i stadens östra utkant, uppföra bostäder och bebyggelse för verksamheter. Av denna anledning har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, efter länsstyrelsens beslut (431-30434-05, 2005-09-26) genomfört en arkeologisk utredning av det aktuella området. Detta är 1 000 meter i nord-syd och 500 till 600 meter i öst väst, vilket motsvarar ca 550 000 m 2. Utredningen föranleddes av planområdets omedelbara närhet till boplatser med gårdslämningar från yngre brons- och järnålder, bland annat vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad). Därtill finns höjdlägen runt en utdikad äldre våtmark. På dessa topografiska lägen kan under åkermark, dolda boplatser antas vara belägna. Målsättningen med utredningen är att ge underlag för länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet, samt att klarlägga om boplatslämningar eller andra former av fornlämningar finns inom det aktuella utbyggnadsområdet. Fältarbetet utfördes 24 till 31 oktober 2005. Ansvarig arkeolog är Bo Strömberg. Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar Öster om Öresundskusten och norr om Rååns dalgång utbreder sig ett svagt kuperat landskap, som idag till stora delar är bebyggt med bostads- och småindustriområden. Arealer i söder och öster består av åker- och hagmarker, ställvis med partier med träddungar. Höjdområdena vid Ättekulla utgör ett topografiskt dominerande inslag i den regionala landskapsbilden. Två jämnstora drygt 2,5 2 kilometer stora höjdformationer når mellan 40 och 50 m.ö.h., och består av lerjor- 5

6 dar med ställvisa inslag av morän och sand. Idag finns två stråk med bevarade gravhögar längs västra kanten av höjdområdet, samt på områdets högst belägna parti i öster. Uppgifter i litteratur och Riksantikvarieämbetets digitala register fornminnesinformation (FMIS) talar emellertid för att en betydligt större mängd gravar fanns inom nämnda stråk. Bortodlingsgraden har varit kraftig. Enligt Skånska rekognosceringskartan (1812 1820) utgjordes höjderna av åkermark respektive tufvig mark, äng, skogsbeväxta kärr på flack mark i sänkor (se figur 1 3). Skifteskartor från 1761 1829 visar på inägor med åker- och ängsmark (Erikson 1996). Den arkeologiska kunskapsbild som kan knytas till Ättekulla präglas av brons- och järnålderns kulturlandskap. I slutet av 1800-talet genomfördes omfattande utgrävningar av åtta bronsåldershögar under ledning av Sven Söderberg. Dokumentation från denna tid och senare bearbetningar ger en god inblick i hur monumenten var uppbyggda, samt hur de brukats och återbrukats från äldre bronsålder till slutet av förromersk järnålder (Rydbäck 1912; Persson 1978). Under 1970- och 1980-talen genomfördes ett flertal undersökningar av varierande omfattningar i regionen. De sammanvägda resultaten visar på en hög frekvens av lämningar efter bosättningar från mellanneolitikum, bronsålder och äldre järnålder (Nagmér 1994). Under senare delen av 1990-talet utfördes mer omfattande undersökningar av två boplatser, varav den ena var belägen vid Raus på en terrass norr om Råån och den andra vid Ramlösagården direkt söder om det nu aktuella utredningsområdet vid Gustavslund. Vid den först nämnda lokalen vid Raus dokumenterades huslämningar från mellan- och senneolitikum. Dessa spår representerar en etableringsfas och delar av en i regionen tidig fast bebyggelsestruktur. En senare fas utgjordes av stråk med anläggningar som härdar och kokgropar, vilka daterades till mellersta och yngre bronsålder. Från förromersk järnålder påträffades lämningar av två långhus som utgjorde två faser av en gård. Mot slutet av förromersk och början av äldre romersk järnålder tycks däremot området överges. Anläggningsstrukturer och fynd från senare tidsperioder finns inte representerade i dokumentationen, och serien av 14 C-dateringar upphör (Omfors 1999; Carlie & Artursson 2005). På de svagt böljande höjdområdena mot norr i anslutning till markerade topografiska avsnitt med gravhögar finns spår efter flera bosättningsområden. Ett sådant har undersökts vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad) drygt två kilometer norr om Raus. Där fanns lämningar efter två gårdslägen vars gemensamma utbredning inom ett bosättningsområde omfattade en area omkring 250 000 m 2 stor. Den västra gården var belägen på en svag stigning mot sydväst och en våtmark i norr, och det östra gårdsläget bredde ut sig på krönet av en höjdrygg och i en östsluttning mot en bäck (Aspeborg & Mårtensson; Aspeborg 2002; 2001; Carlie & Artursson 2005). Områdets bosättningar har traditioner från senneolitikum och bronsålder. På den östra förhöjningen etablerades en gård under förromersk järnålder, konkretiserad genom anläggandet av ett långhus och en ekonomibyggnad. Denna gård gavs en ny gestaltning under sen förromersk järnålder respektive yngre romersk järnålder, genom byggandet av nya långhus som successivt ersatte äldre. På det västra

Fig. 2. Utdrag ur Fastighetskartan. Aktuellt utredningsområde vid Gustavslund med provschakt, kringliggande boplatslämningar och gravhögar markerade 7

Fig. 3. Utdrag ur Skånska rekognosceringskartan (1812 1820). Aktuellt utredningsområde med provschakt, kringliggande boplatslämningar och gravhögar markerade bosättningsområdet återfanns lämningar efter en gård som daterades till yngre romersk järnålder. Under folkvandringstid vendeltid anläggs en ny form av bebyggelse som utgjorde en tredje fas vid Ramlösagården (Aspeborg 2002, s. 251 ff.). Det aktuella utbyggnadsområdet Gustavslund är beläget omedelbart norr om utgrävningsytorna vid Ramlösagården och öster om tidigare registrerade och delvis dokumenterade boplatslämningar (RAÄ 235 & 236, Helsingborgs stad). Topografiskt sett utgör området ett avsnitt av en utskjutande höjdrygg i väster med svagt böljande markformationer, samt en långsträckt svag västsluttning av en markant höjdrygg (N S) i öster. Mellan dessa höjder finns ett flackt markavsnitt där en äldre våtmark enligt Skånska rekognosceringskartan 8

(1812 1820) var belägen. Från denna rann en bäck mot söder (se figur 3). På Arrhenius fosfatkarta (1929 1934) finns en tydlig förhöjning av fosfatvärden i en bred ring runt markavsnittet för våtmarken ifråga. Detta kan utgöra en indikation på boplatslämningar. På SGU:s jordartskarta vilar nämnda markavsnitt på silt, som omges av morän och moränlera. I utredningsområdets nordvästra del finns en registrering i FMIS om Mårtenstorp äldre bytomt med en utbredning av 80 80 meter (RAÄ 225, Helsingborgs stad). Denna är hämtad från Charta öfver utsockne Frälse Mårtenstorps Ägor från 1792. Idag benämns gården eller bytomten Gustavslund. Målsättning och metod En utgångspunkt för den arkeologiska utredningen var de högst sannolika förekomsterna av förhistoriska bosättningar inom olika delar av utbyggnadsområdet Gustavslund. En sammanhängande topografisk miljö med dokumenterade gårdslämningar från järnåldern omedelbart i söder och arkeologiska lämningar som påträffats i väster, ger en bild av en rik fornlämningsmiljö. Ovan nämnda förhöjda fosfatvärden i anslutning till en mindre numera utdikad våtmark utgör en annan form av indikation. Utifrån länsstyrelsens kravspecifikation formulerades en undersökningsplan som gav en bild av de naturgeografiska förutsättningarna kring Gustavslund, den kända aktuella fornlämningssituationen och i området tidigare utförda undersökningar. Därtill specificerade länsstyrelsen att utredningsarbetet skulle riktas mot valda delar av utredningsområdet, där förekomster av fornlämningar var sannolika. Den arkeologiska utredningens målsättning är följande; Att ge underlag för länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet. Att klarlägga om boplatslämningar eller andra former av fornlämningar finns inom det aktuella utredningsområdet. I undersökningsplanen avsågs fältarbetet utföras genom inventering, maskingrävning av provschakt, samt inmätning av schakt, anläggningar och fynd. Merparten av arbetsinsatsen avsågs utföras i anslutning till markavsnittet med den idag utdikade våtmarken. Sammanfattningsvis planerades arbetet i två steg; En generell inventering görs av hela ytan. Provschakten maskingrävs i anslutning till våtmarken och på topografiskt förhöjda markpartier. Inmätning av provschakt, anläggningar och fynd. Anläggningarna definieras i görligaste mån utifrån ytbedömning. I stort kunde utredningen genomföras i enlighet med detta. En förändring bestod dock i en intensifiering av fältarbetet på västsluttning av en utsträckt höjdrygg i nord sydlig riktning, inom områdets nordöstra del. 9

Resultat Fältarbetets genomförande Fältarbetet inleddes med en översiktlig besiktning av området för att få en bild av mikrotopografiska förhållanden och upplöjda lösfynd. Terrängavsnitt vilka bedömdes som intressanta för lokalisering av bosättningar eller gravar, återfanns på en långsträckt höjdrygg i öster och en förhöjning i väster. Inom dessa markavsnitt fanns även rikligt med flinta. Ett flertal bitar var upplöjda, frostsprängda eller sönderslagna av jordbruksmaskiner. Bland flintan finns dock äldre bearbetat material som exempelvis avslag. Delområdet runt Gustavslunds gård med boningshus, häststall och ekonomibyggnader kom inte att beröras av utredningsarbetet. Detta gäller även intilliggande hagmarker med inhägnader för hästar. Nämnda markavsnitt kommer inte direkt att beröras av utbyggnader. Om så sker i framtiden fallet bör dock provschakt grävas inom delar av nämnda markavsnitt, då Mårtenstorps äldre bytomt finns inom nuvarande Gustavslunds gård (RAÄ 225, Helsingborgs stad). Fältarbetets andra huvudmoment bestod i maskingrävning av 1,6 meter breda provschakt. Totalt grävdes 22 stycken med en sammanlagd längd om drygt 2 000 löpmeter. Schaktens längder varierade i huvudsak mellan 80 och 150 meter. Dessa placerades mestadels i nordöst sydväst, alternativt nordväst sydöst, för att ge området en maximal täckning i förhållande till den fältarbets- och maskintid som stod till förfogande. Därtill gavs möjlighet att lokalisera stolphål ingående i eventuella långhus, vilka ofta är orienterade i öst västlig eller nord sydlig riktning (se figur 4 & 5). Fig. 4. Vy över svag västsluttning mot flackt markområde med en idag utdikad äldre våtmark. Från nord öst. 10

Fig. 5. Utredningsområdet vid Gustavslund med avgränsade fornlämningsområden och provschakt markerade. Närbelägna boplatsområden och topografi är markerade. Maskingrävningen inleddes i utredningsområdets nordöstra del på en svag västsluttning, och fortsatte mot områdets sydöstra avsnitt där marken planade ut. Därefter grävdes sökschakt på en flack yta norr om bosättningsområdet för Ramlösagården och söder om en utdikad våtmark. Ytterligare schakt grävdes på en svagt markerad höjdrygg i utredningsområdets västra del. Sammantaget påträffades 24 gropar, 18 härdar och 14 stolphål. I schakten dokumenterades även 12 lager av skiftande karaktär, samt 11

11 rännor alternativt diken av olika typer. Till fynden hör en kärnyxa från mellanmesolitisk tid och en kärna från neolitisk tid. Därtill påträffades en keramikskärva från romersk järnålder i ytskiktet av en grop. Område A Boplats från äldre järnålder På en långsmal höjdrygg i nord sydlig riktning i planområdets sydvästra del, påträffades lämningar efter en boplats från äldre järnålder. Fornlämningen är belägen norr om och i direkt anslutning till de år 2000 undersökta gårdslämningarna från perioderna förromersk järnålder till vendeltid vid Ramlösagården (RAÄ 183, Helsingborgs stad) (Aspeborg 2002). Topografiskt sett var nämnda bosättning och den nu nyupptäckta boplatsen belägna på samma höjdområde (se Område A, figur 5 & 6). Fig. 6. Område A med provschakt och anläggningstyper markerade. I två av de fyra maskingrävda provschakten dokumenterades anläggningar av olika typer. Dessa bestod av sju gropar och två stolphål. I övre skiktet av en av groparna (A220) fanns en keramikskärva (F228) med fint magrat tunt gods och glättad yta. Utifrån typologiska kriterier kan skärvan knytas till romersk järnålder. I andra avsnitt av schaktet återfanns enstaka flintavslag. Det arkeologiska materialet är av en typ och sammansättning som är karakteristisk för en järnåldersboplats, möjligen med gårdsläm- 12

ningar. Fornlämningen kan översiktligt och preliminärt avgränsas till ett 150 100 meter stort område. På den lokala höjdryggens norra avsnitt hittades inga arkeologiska spår. I nordöst och i öster finns ett flackt markavsnitt som är omkring 350 400 meter stort. Enligt Skånska rekognosceringskartan (1812 1820) var detta en våtmark. Det är möjligt att där under förhistorisk tid fanns en mindre vattensamling, kring vilken bosättningar kan ha anlagts. Idag är våtmarken utdikad och uppodlad (se figur 3). På ett flackt markavsnitt öster om Område A och norr om den svaga förhöjning där järnåldersboplatsen vid Ramlösagården var belägen, maskingrävdes fyra provschakt. Då enbart ett stolphål och inga andra anläggningar upptäcktes, kan en avgränsning göras av bosättningsområdet med ursprung i bronsåldern och gårdar från förromersk järnålder till vendeltid, till nämnda höjdparti och en utskjutande udde mot norr. Område B Boplatslämningar från olika tidsperioder Planområdets östra del utgörs ett krön och en svag västsluttning av en långsträckt höjdrygg i nord syd. Denna drygt en kilometer långa och 600 meter breda markformation utgör i sin helhet ett markant inslag i landskapsbilden. I väster och sydväst inramar höjden tidigare nämnda äldre våtmark, och i öster utanför planområdet utbreder sig en större sänka (se Område B, figur 4, 5 & 7). På nämnda krön och västsluttning utbreder sig ett drygt 500 meter långt och 200 meter brett boplatsområde. I ett flertal långsträckta maskingrävda provschakt hittades arkeologiska spår som ger en bild av att olika delar av terrängavsnittet har nyttjats för bosättningar under skilda tidsperioder. En kärnyxa indikerar en bosättning från mellanmesolitikum. Fyndet påträffades i anslutning till två gropar (A816 & A823 schakt 799). Dessa hade en fyllning av mörkbrun mjäla, respektive mörkbrun mjäla med stenar 0,2 till 0,3 meter stora. Det är möjligt att nämnda anläggningar kan relateras till kärnyxan och representerar lämningar av en boplats från äldre stenålder (se figur 8). På olika ställen i flera av provschakten dokumenterades lager av hårt packat material. Fyllningens sammansättning skiftade mellan gråbrun till mörkbrun mjäla, ställvis med inslag av sot och kolpartiklar. I en del lager fanns även stenar 0,1 0,2 meter stora. Genom provstick med spade och skärslev kunde det konstateras att lagren var 0,1 meter djupa eller mer, och att dessa var belägna i naturliga svackor i alv av moränlera eller mjäla. I schakten hade lämningarna en utbredning av en till tre meter. Inga fynd påträffades i lagrens ytskikt. En trolig förklaring till lagren är att dessa utgör lämningar av äldre markytor som bevarats i naturliga svackor, vilka inte plöjts med moderna jordbruksmaskiner. Lämningarna kan därför innehålla fynd och andra former av spår, avsatta under långa tidsperioder under förhistorisk tid. Ett massivt hårt packat lager (A529) återfanns på ett avsnitt i kanten mellan västsluttningens nedre del och den flacka markarealen där den gamla våtmarken var belägen. Lagrets fyllning bestod av hårt packad gråbrun mjäla, sot och kolpartiklar, ställvis med stenar. Dess utbredning i schaktet uppgick till närmre fem meter. Det kan betraktas som naturligt att ett större lager bevaras i ett dylikt mikrotopografiskt läge. Samtidigt kan detta vara en konsekvens av att material, 13

Fig. 7. Område B med provschakt och anläggningstyper markerade. Fig. 8. Foto av kärnyxa påträffad inom Område B. avskräde m.m. har deponerats ut mot våtmarksområdet, eller möjligen den vattensamling som en gång fanns. Av denna anledning finns det skäl att anta att nämnda lager innehåller fynd och arkeobotaniskt material som kan ge en bild av hur västsluttningen nyttjats under olika tidsskeden. 14

I provschakten upptäcktes på flera platser även rännor eller diken. Fyllningen varierade mellan gråbrun mjäla och ställvis förekommande stenar, respektive mörkbrun humös mjäla. Lämningarnas bredd uppgick till 0,2 0,3 meter. En ofta förekommande tolkning är att dessa lämningar är äldre täckdiken. Man bör dock vara öppen för att en del av rännorna kan ha tillkommit under andra förutsättningar och haft andra funktioner. Över stora delar av västsluttningen påträffades anläggningar som brukar associeras med boplatslämningar från brons- och järnåldern. Härdar återfanns utspridda, men även ansamlade i tätare stråk i norra halvan av delområde B. Anläggningarna var i allmänhet nerplöjda och därför enbart omkring 0,1 meter djupa. Fyllningen bestod av sotig mjäla med varierande sammansättning av kolbitar. En härd var omkring en meter i diameter, kraftigt sotig mjäla och kolbitar. Anläggningens yttre begränsning bestod av en cirkel med bränd lera, orange till färgen (A637). Utspridda i schakten fanns även nio stolphål med varierande fyllningar av gråbrun mjäla och mörkbrun mjäla. I schakt 799 finns två närliggande stolphål (A832 & A839). och ett däremellan beläget lager (A848), vilket ger associationer till en byggnadslämning. Lagrets fyllning består av mörkbrun mjäla och enstaka decimeterstora rundade stenar. Det förstnämnda av stolphålen har en fyllning av mörkbrun mjäla med sot och kol. Det senare har mörkbrun mjäla och en sten i ena kanten, vilket antyder en stenskoning. Område C Lämningar av oklar karaktär I planområdets sydöstra del på en svagt markerad förhöjning öster och sydöst om markavsnittet för en utdikad äldre våtmark, påträffades rännor och lager av skiftande karaktär. Rännorna har en fyllning av gråbrun mjäla och är 0,5 1,3 meter breda och drygt 0,1 0,2 meter djupa. Även dessa lämningar kan ha tillkommit vid täckdikning. Bredden är dock något för stor, varför tillkomst och funktion kan ha varit en annan än nyss nämnda. Associationer går till gränsdiken (se Område C, figur 5 & 9). I schakt 365 påträffades en 17 meter lång (i schaktet synlig) och 0,6 meter bred ränna (A374). Fyllningen bestod av mörkbrun humös mjäla, vars tjocklek uppgick till 0,15 meter. Vid en punkt svängde rännan 90 grader och formade därvid ett vinkelrätt hörn. Nämna anläggning ger associationer till en byggnadslämning. I flera schakt iakttogs även på sex platser lager med varierande utbredning och med fyllning av gråbrun mjäla. Dessa utgör sannolikt lämningar efter en äldre markyta som inte plöjts sönder. I matjordens ytskikt fanns obearbetad som slagen flinta. Anläggningarna inom Område C är till sin struktur svårdefinierade. En förundersökning rekommenderas för att klarlägga detta. Utvärdering Resultatet av den arkeologiska utredningen visar på boplatslämningar från förhistorisk tid inom två avsnitt inom planområdet för Gustavslund, samt lämningar i form av rännor och lager av ännu odefinierad karaktär inom ett tredje avsnitt. På en höjdrygg i sydväst finns anläggningar som är karakteristiska för en gårdslämning från 15

Fig. 9. Område C med provschakt och anläggningstyper markerade. järnålder. På en långsträckt höjdrygg och västsluttning i öster finns lämningar från bosättningar från flera tidsperioder. Gropar och lager, fynd av en kärnyxa samt förekomst av slagen flinta i matjord antyder spår av bosättningar från mellanmesolitikum och neolitikum. Härdar, gropar och stolphål utgör indikationer på bosättningar från brons- och/eller järnåldern. Flera av härdarna är dock till sin karaktär tunna och belägna i sluttningens nedre partier, vilket kan tyda på att dessa härrör från neolitikum. Andra härdar på sluttningens högre avsnitt har en något mer intensiv fyllning av sot, kol samt enstaka skörbrända stenar. Dessa lämningar brukar allmänt tolkas som härrörande från yngre bronsålder och äldre järnålder. Anläggningarna är dock kraftigt nerplöjda. Lämningarna av rännor och lager i sydöstra delen av planområdet är dock svårtolkade. Det är inte enbart en fråga om dräneringsdiken. Strukturerna kan utgöra gränsmarkeringar och i ett fall vägglinjer. En studie av en äldre lantmäteriakt från 1792 över Mårtenstorps ägor visar ingen bebyggelse. Det råder ett stort frågetecken om vad lämningarna de facto representerar. 16

En jämförelse mellan förekommande anläggningar i provschakt och arealer med förhöjda fosfatvärden enligt Arrhenius kartering (1929 1934), visar inte på en absolut överensstämmelse. Boplatslämningar finns såväl inom arealer med låga som förhöjda värden. Diskussionen behöver på denna punkt nyanseras inför fortsatta fältarbeten. Förslag till åtgärd I första hand förordas bevarande eller skydd av de fornlämningar vilka är belägna inom delområdena A, B och C. Om dessa arealer inte kan undantas från exploatering föreslås förundersökningar för att närmre avgränsa, datera och karakterisera lämningarna. Detta arbete syftar även till att bedöma lämningarnas vetenskapliga potential inför eventuell slutundersökning. Inom planorådets nordvästra del maskingrävdes inga provschakt, då delområdet nedprioriterats. Detta med tanke på ett inga byggnationer eller dylikt planerats där. Om så i framtiden aktualiseras bör en ny bedömning göras. Detta med tanke på närheten till Mårtenstorps gamla bytomt. Inför en eventuell fortsättning av ärendet bör man dock ha en bild av lokalernas arkeologiska förutsättningar för kunskapsuppbyggnad. Exempelvis kan frågor aktualiseras om gårdsstrukturer under bronsoch järnålder, samt landskapsutnyttjande. Detta kan belysas på ett såväl detaljerat som övergripande sätt, genom jämförelser med resultat från tidigare undersökningar i närområdet. 17

Referenser Arkiv Arrhenius fosfatkartering 1929 1934. FMIS, Helsingborgs kommun, Helsingborgs stad. Lantmäteriet, Charta öfver utsockne Frälse Mårtenstorps Ägor, 1792. SGU Jordartskartan, Blad Helsingborg SV. Skånska rekognosceringskartan 1812 1820, Blad IIW201. Litteratur Aspeborg, H. 2002. Exemplet Ramlösagården. Aspekter på bosättning och social struktur under äldre järnålder i Helsingborgsområdet. I: Carlie, A. red. Skånska regioner. Tusen år av kultur och samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska Undersökningar, Skrifter 34. Stockholm, s. 242 278. Aspeborg, H. & Mårtensson, J. 2001. Ramlösagården. Järnhantering och järnåldersboplats. Skåne, Helsingborg, Gustafslund 1296, RAÄ 183. Arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Syd, Dokumentation av fältarbetsfasen 2001:4. Carlie, A. & Artursson, M. 2005. Böndernas Gårdar. I. Carlie, A. (red.). Järnålder vid Öresund. Skånska spår Arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet Stockholm. Erikson, M. 1996. Kulturgeografisk undersökning inför arkeologisk utredning. Skåne, Mamöhus län, Järnvägen Västkustbanan, delen Helsingborg Kävlinge, 1995. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1996:36. Nagmér, R. 1994. Arkeologiska utredningar och slutundersökningar. Skåne, Helsingborg, Ramlösa 9:1 m.fl. 1988, 1989 och 1990. RAÄ 84, 191, 192, 193, 193:2 och 234. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar, UV Syd rapport 1994:21. Omfors, T. 1999. Boplatslämningar vid Rååns dalgång. Skåne, Helsingborg stad, Ramlösa 9:6, VKB 1A:7. Arkeologisk Undersökning. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:14. Persson, H. 1978. 8 gravhögar vid Ättekulla Raus sn. Skåne. Seminarieuppsats AK003 i arkeologi, särskilt nordeuropeisk, framlagd vid docent Johan Callmers seminarium den 7 november 1978. Stencil. Rydbeck, O. 1912. Undersökning af bronsåldershögar i Köpinge nära Ramlösa hälsobrunn i Skåne. Fornvännen 1912. Häfte 2 4, s. 81 132. 18

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-3126-2005. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-30434-05, 2005-09-26. Projektnummer: 1420552. Undersökningstid: 24 31 oktober 2005. Projektgrupp: Bo Strömberg (Projektledare) och Katalin Schmidt Sabo. Exploateringsyta: 550 000 m 2. Undersökt yta: 2 100 löpmeter. Läge: Ekonomiska kartan, blad 3C 3b. Koordinatsystem: Rikets 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6216,0 y 1309,9. Dokumentationshandlingar: Digitalt dokumentationsmaterial förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd i form av ett Intrasisprojekt med nummer 2005:039. Fynd: Fynd från provschakt förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd, Lund, i avvaktan på eventuella vidare arkeologiska insatser på platserna. 19

UV Syds rapportserie 2006 1. Maglaby 17:2 m. fl. AU. Anna Lagergren-Olsson 2. Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun. AU Bo strömberg 20