i m ag e s o f w i l d l i f e b rutus östling ph oto g r a ph y Nyhetsbrev # 1 5 Oktober 2 0 0 7 Orrtuppar. EOS 1 Ds MarkII, 300/2,8 IS, ISO 1600, 1/320 s., aperture 3,2
Tjädertupp och hönor. Canon EOS 1 Ds Mark II, 300/2,8 IS, 1/160 s., aperture 5, ISO 800.
Kära fotooch fågelintresserade, Det kommer ut många bra böcker, men en jag vill rekommendera är Staffan Ulfstrands Fågelliv som kommit ut i år. Ulfstrand är professor emeritus i zoologisk ekologi vid Uppsala universitet. Det är en populärvetenskaplig bok av bästa märke precis som Ulfstrands tidigare böcker. Fredrik Sjöberg recenserade boken i Svenska Dagbladet och skrev bland annat: Ulfstrands bok är full av sådana oväntade upptäckter som kastar ljus över allt från kajornas flockbeteende och lavskrikans läten, till vitryggiga hackspettens kräftgång och gökens förmåga att kopiera andras ägg. Sannerligen tycks fågelforskningen vara inne i ett mycket dynamiskt skede. Delvis beror detta på en lycklig kombination av molekylärgenetisk metodik och relativt nyvunna insikter om att fåglar faktiskt är individer, var och en med egen dagordning, dikterad av själviska gener. Åtskilligt handlar som vanligt om sex. Talgoxars och andras otrohet är ett ämne som kan få förhärdade skvallerjournalister att verka viktorianskt pryda, och då radiosändarna numera är mycket små kommer häpnadsväckande avslöjanden slag i slag om vad exempelvis blåhakehonor gör med grannen så fort hannen är utom synhåll. Intressant och lärorikt på alla vis, ty Staffan Ulfstrand visar med Fågelliv än en gång prov på sin osvikliga förmåga att fånga läsaren. Jag skrev ett brev för två år sedan där jag litet försynt frågade Staffan Ulfstrand om han ville samarbeta om en kommande bok. Jag kunde inte tänka mig en kunnigare och mer välskrivande författare att få arbeta med. Men jag hade sådan respekt för honom att jag jag lät brevet ligga, jag vågade aldrig skicka det. Han undrar nog vem jag är som frågar honom, tänkte jag. Nu har vi i alla fall fått kontakt med varandra och förhoppningsvis blir det någon bok så småningom, nästa höst förhoppningsvis. Men som sagt, Fågelliv finns att tillgå (Ellerströms Bokförlag). Jag bifogar en blogg om orrar och tjädrar, som jag skrev för ett tag sedan. Jag längtar redan efter en ny säsong. Årets tjäderbilder Canon EOS 1 D Mark II, 300/2,8 IS plus 1,4 ggr konverter (420 mm), 1/320 s., aperture 4, ISO 400. gick om intet, den gamla tuppen var ivägkörd av en yngre. Men det hade nog gått rätt tufft till, den nya var så sliten att det var nästan lönlöst att göra något sen var vädret dessutom riktigt riktigt risigt. Vi får se vem som är tupp på täppan nästa år!
Canon EOS 1 Ds Mark II, 300/2,8 IS, 1/320 s., aperture 3,5, ISO 800.
om orrspel, enkelriktade tjädertuppar och om påstådda fotografsnarkningar Den som vill fotografera orrspel måste vara beredd att vakna okristligt tidigt. Klockan sex eller sju är alldeles för sent. Man måste ge sig ut till spelplatsen på natten. Och man måste gömma sig på något sätt. Själv sitter jag i ett tält med en öppning för objektivet. Orrtuppar är mindre känsliga än tjädertuppar, på sina håll kan orrarna börja spela redan på kvällen. Och går man då ut till tältet vid tretiden, dvs. någon timme före det allra första ljuset, flyger orrtupparna visserligen iväg. Men de kommer rätt snart tillbaka. Och efter tjugo minuter, en halvtimme spelar dom på platsen igen. Platsen ja. Det kan vara några enstaka tuvor och där har orrtupparna kanske spelat i hundratals år, generation efter generation. Om man inte ser orrarna eller tjädrarna spela på platsen, vilket kan vara svårt utan gömsle, får man leta efter spillningen. Finns det mycket spillning på en liten yta kan man vara nästan 100 % säker att tuppen eller tupparna kommer tillbaka dit under i alla fall en eller ett par månader. Tjädertupparna är litet knepigare än orrarna. Då får man gå ut i tältet tidigt på kvällen -- och lägga sig och försöka vara tyst. Tjädertuppen kommer oftast flygande redan strax efter åtta och sätter sig i ett träd i närheten av spelplatsen. Skulle man istället komma gående när den kommit eller föra oljud är risken stor att tuppen flyr platsen och inte spelar där nästföljande morgon. Det är lätt att somna i den varma sovsäcken på våren, även om underlaget skulle vara nog så Tjädertupp med höna. Canon EOS 1 Ds Mark II, 500/4 IS, 1/40 s., aperture 11, ISO 800.
ojämnt det är sällan planmark vid spelplatserna. Och vid fyratiden brukar man förhoppningsvis vakna av kluckandet. Fast kanske inte alla gånger. Förra våren satt en annan naturfotograf en natt i ett tält bredvid mitt, och han påstod efteråt, på morgonen, att han såg att mitt objektiv hängde orörligt fortfarande vid fem och att mina högljudda snarkningar höll på att skrämma iväg tjädern. Hmmm. Nå, när tuppen väl börjat spela har han bara en sak i huvudet, så varken eventuellt påstådda snarkningar eller objektivrörelser bekommer honom egentligen särskilt mycket. Man kan faktiskt vara rätt klumpig när det bara är tjädertuppar i närheten. Hönorna kommer bara under fyra-fem-sex dagar per år. Och då får man vara försiktig, för de är ytterst vaksamma. Minsta oförsiktiga rörelse skulle förstöra den morgonen för fotografen och för den delen även för tuppen. Sju gånger på en morgon har jag sett tuppen göra det med någon av hönorna, tyvärr lite skymda för kameralinsen varje gång. Oftast Orrar, kl. 5.30. Canon EOS 1 Ds Mark II, EF 300/2,8 IS, 1/800 s., aperture 5, ISO 800. brukar tuppen ge sig i väg före det att solen når fram till spelplatsen, men den gången höll han på till åttatiden. Sedan lommade han utmattad iväg. På tal om utmattning: vet ni att en tjädertupp kan flåsa nästan som maratonlöpare som precis gått i mål? I alla fall efter en lång och hård fight med en annan tupp. Tyvärr missade jag chansen till bilder, slagsmålet skedde utom räckhåll för kameran. Men om ni ger er ut för tjäderlek kanske det finns en chans eller risk att ni har en flåsande tupp lutad mot tältduken i tio-tjugo minuter efter ett sådant slagsmål.
Förresten, jag glömde att rekommendera en annan viktig bok som kommit i höst: Tyst hav av Isabella Lövin. Så här skrev Dagens Nyheter i sin recension: Boken är en svensk motsvarighet till författaren Mark Lynas böcker om klimathotet och en väckarklocka som larmar inte bara om utfiskningen, utan också om hela den process av kunskapsförnekelser, partsintressen och politiska hänsynstaganden som sannolikt kommer att kanta vägen mot vår slutliga undergång. Jag önskar alla er som trotsar årstiden och ger er ut och skådar eller plåtar lycka till. Man kan göra mycket roligt även i ruskväder. En stor del av bilderna i Örnarnas rike är tagna i riktigt tjiiitväder. Finlandssvenskarna säger ju tjiiiit, och just nu är jag i Helsingfors för att intervjuas och vara med i ett tv-soffprogram, Bettina S., om Kotka ilmojen kuningas, som just kommit ut här. Örnen luftens konung lär det översättas. Varma hälsningar Brutus FINLÄNDSK TV-SHOW: Bettina S. Måndag 22.10 kl. 20.55 i FST5 Textat för finsk publik Några tidiga bilder från 1998-99, när jag nyligen börjat fotografera. Redan med några års mellanrum märkte jag en markant nedgång av alla typer av flatfisk i både Östersjön och på västkusten. Sjurygg. Tredje bilden: Kullaberg, Skåne, under vattnet på en meters djup. Nikon F5 i Aquatica-hus, fisheye 16/2,8 resp. Tamron 90/2,8 för makrobilderna. Film: Velvia pressad till ISO 100.
Tjädertupp med fem hönor. Canon EOS 1 Ds Mark II, 70-200/2,8 IS (at 135 mm), 1/100 s., aperture 8, ISO 500.