Upprustning av blåsmaskinhus och uppmontering av skvaltkvarn vid Västanå bruk Viksjö socken, Härnösands kommun Länsmuseet Västernorrland Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2002:10 Bodil Mascher
2 Innehåll: Sid. INLEDNING 3 SAMMANFATTNING 4 MILJÖBESKRIVNING OCH HISTORIK 6 PLANERADE ÅTGÄRDER 9 VIDTAGNA ÅTGÄRDER 11 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER 12 KÄLLOR OCH ARKIV 13 FOTOBILAGA
3 INLEDNING Under tiden juni år 2002 till september år 2002 har projekt Västanå inom landstinget Västernorrlands ramprogram Industrisamhällets kulturarv restaurerat det ursprungliga blåsmaskinhuset kallat smedjan och återuppfört en skvaltkvarn från 1600- talet på bruksområdet. Projektägarens huvudmål har varit att förbättra möjligheterna att informera om Västanå bruks historia och dess industriella kulturarv genom att skapa ett besökscentrum med bildspel och att rusta upp det befintliga blåsmaskinhuset kallat smedjan, samt att montera upp en skvaltkvarn på området. Detta projekt är inledningen på ytterligare planer på projekteringar, exempelvis ett Vattenland jämförbart med Brynge kulturområde och ett långsiktigt säkerställande av vattentillgången i vid Västanå bruk. Projekt Västanå sökte EU-medel för upprustningsåtgärderna, samt till ombyggnad av logen till ett Visitor Center, vilka beviljades (beslut 2001-11-23) under stödåtgärd 4.1. Enligt beslut från Regional utveckling, Landstinget Västernorrland (2001-11-23) har krav ställts att den del av projektet som rör restaureringar och ombyggnader skall följas av en antikvarisk kontrollant som Industrisamhällets kulturarv godkänner. Avtal om dennes insats ska slutas innan arbetet påbörjas. Kopia insändes till ramprogrammet i samband med den första rekvisitionen av medel till restaureringen. Syftet med kontrollen är att den antikvariske experten bibringar restaureringen nödvändig kunskap om traditionella material och arbetsmetoder, i förekommande fall förtydligar och preciserar de kulturhistoriska värdena i detaljdiskussioner och avgör utifrån kulturhistoriska ställningstaganden och ramens intentioner beslut om insatser under restaureringens gång. Avsikten är också att den antikvariska kontrollen ska öka vår kännedom och kunskap om de kulturhistoriska värden som blåsmaskinhuset och kvarnen vid Västanå bruk besitter, samt underlätta bibehållandet av dessa värden. Projektägaren skall i samverkan med kontrollanten dokumentera arbetet och lämna rapport till ramprogrammet senast två månader efter arbetets slutförande. Från Länsmuseet har Bodil Mascher deltagit som antikvarisk kontrollant och sammanställt rapporten. Foton: Bodil Mascher. Ärendets d.nr. är 2002/00086. Omslagsbilden visar blåsmaskinhusets södra vägg och restaurerade äldre takdel efter åtgärderna.
4 SAMMANFATTNING Blåsmaskinhuset / smedjan, har rustats upp exteriört och mindre putssprickor vid fönstret på östra gaveln och utmed takfoten på södra väggen har lagats i. På plats visade det sig att smedjans väggar har påförts flera sekundära putslager med olika typer av bruk, bitvis mot gängse tekniska förfaranden med putsbruk. Lagningarna har nu skett med bruk av liknande sammansättning, ytstruktur och färg som befintligt bruk men svagare. En långsiktig målsättning är en övergång till rent kalkbruk som är kulturhistoriskt riktigt både vad gäller material och metod. Kalkbruk är traditionellt, reversibelt, eftergivligt och skadar inte omkringliggande material. Ett byte till kalk, med nedknackning av nuvarande cement- och kc-bruk, särskilt om man vill använda traditionell våtsläckt kalk, är ett omfattande arbete som inte kunde inrymmas i denna etapp. Hela väggen mot rännan är sedan tidigare förstärkt med cementbruk. Taket av falsad järnskivplåt av liten dimension är av stort kulturhistoriskt värde eftersom denna plåttyp är ovanlig idag. Takplåten har restaurerats med gott resultat. På det södra takfallet (som är gammalt), har 3 skivplåtar ersatts där det ej var möjligt att återanvända plåten. Taket har behandlats mot korrosion och målats efter antikvariens rekommendationer men man använde oljealkyd i stället för linoljefärg. Detta accepterades eftersom plåtkonsult anlitats och eftersom oljealkyd är en äldre färg som samarbetar bra med järnplåt. En flyttad skvaltkvarn som härstammar från Laxsjön har byggts upp nedanför fördämningen. Den tilltänkta placeringen längre ner, där en nu försvunnen skvaltkvarn hade stått, ändrades eftersom flottningsepoken jämnat ut fallhöjden där. På nuvarande plats kan skvaltkvarnen sättas i drift och utgöra ett pedagogiskt exempel. Miljön är sedan tidigare rekonstruerad. Den planlagda uppställningen av kvarnen och tillverkning av den längre kvarnkallen godtogs ej eftersom skvaltkvarnar, som tillhör våra äldsta kvarntyper, brukade byggas vid mindre vattendrag nere vid vattnet. Den gamla kvarnkallen kunde då behållas. På grund av olycksfall under arbetet har uppbyggnaden av kvarnen försenats men man planerar fortsätta arbetet och få det färdigt under hösten. Logen har byggts om till Visitor Center invändigt för att inrymma utställningslokal med wc, bastu, ny entré och ny trappa mellan våningsplanen.
5
6 MILJÖBESKRIVNING OCH HISTORIK Miljöbeskrivning Bruksmiljön är belägen nedanför Eksjöåns 60 70 meter höga vattenfall, Västanåfallet. Där ligger på rad tre rödslammade arbetarbostäder i trä samt blåsmaskinhuset, brukets enda kvarvarande industribyggnad. Bebyggelsen härstammar från järnbruks- och senare sågverksrörelsen vid Västanå. I öster ligger den vitmålade bruksherrgården i trä. En loge (invändigt ombyggd) och ladugård (café) ligger också i öster vid parkeringen. Dammen söder om bostäderna, som fanns redan under järnbrukstiden, övergick under flottningepoken till att fungera som flottningsdamm. Den restaurerades vid mitten av 1990- talet. Ett sågverk låg tidigare vid blåsmaskinhuset men är idag rivet. En unik stålränna anlades 1910-12 för timmerflottningen från toppen av vattenfallet ner till dammen som idag är återställd. Rännan var i bruk till mitten av 1950- talet. Kommunen köpte flertalet byggnader i området av SCA på 1970- talet. Herrgården, skolan och två av arbetarbostäderna är privatägda. Järnbruket Bruket fick privilegier 1744. Verksamheten var liten och hantverksmässig, som Abraham Hülphers beskriver nedan. På 1760- talet arbetade endast en ämnessmed och två knippsmeder, ett antal drängar och några kolare med sina dagsverkare inom järnhanteringen i Västanå. Vid slutet av 1700- talet skedde större förändringar. Herrgården, som står kvar än idag, uppfördes år 1792. År 1805 fick man rättigheter att anlägga en stångjärnshammare med två härdar. Antalet anställda var vid denna tid cirka 200 personer. Vid 1850- talet hade man en stor produktion stångjärn, knippjärn och bultjärn. Man tillverkade även skeppssmiden och bruksföremål som behövdes på traktens gårdar, som spik, hästskor, spadar och stekpannor. Produktionsbyggnaderna omfattade två Franche-Comtehärdar, en smälthammare, två verkshammare och en trecylindrig blåsmaskin. I smedjan fanns två tyskhärdar, blåsmaskin, två knipphammare och två spikhammare. Ett brukssamhälle växte fram i Viksjö och år 1864 fanns 101 hushåll på bruket. Smedbostäderna står i en rad nedanför Västanåfallet. Vid tiden för brukets nedläggning år 1867 fanns ett trettiotal byggnader vid bruket. Resanden A.Hülphers som gjorde en resa genom Norrland på 1700- talet. Han gjorde följande noteringar om Västanå bruk under Stigsjö socken: Westanå manufakturwerk på samma trakt har blivit anlagt av brukspatron Daniel Krapp efter privilegium 1744, först till stålverk men sedan med ämneshammare och tre skeppund hammarskatt. 1746 byggdes här en spikhammare; stålsmidet som 1753 inrättades efter Steyermarkska sättet, blev sedan nedlagt, varefter gjordes början 1762 med tillverkning av åtskilliga sorter svart smide, särdeles saltpannplåtar med mera varpå stämpeln är WÅ; efter tillstånd köpes tackjärn ifrån Nora, Norbergsoch Väster Bergslagen; härunder nyttjas Villola allmäning 1 ½ mil från bruket med Bergs frälse rättighet. Äges till ¾ av hovkvartermästare Carl Eurenius och ¼ av lektor Gisslers arvingar. Finbladigt sågverk med två ramar och 12 blad blev av förstnämnde ägare anlagt 1746 här vid bruket, varest sågas omkring 200 tolfter bräder om året, som jämte smidet utföras mest vintertiden till Härnösand, 3 ½ mil landvägen. En tullkvarn finns här även, som ännu står under frihet.
7 Kapell är här tvenne; det ena jämte bruket, som 1751 blev uppbyggt, och sedan det förfallit, nu åter av bruksägaren ombygges, det andra en kvarts mil därifrån, med finnmarksallmogens bekostnad anlagt, och för fyra år sedan invigt, vartill erhölls en kollekt inom stiftet. Prästen lönas mest av bruket, utom den rättighet som skattebönder och nybyggare erlägga. I senare år har ofta tillika predikats på bägge ställen (not: Bruket består prästen 150 daler kopparmynt i lön, fria husrum, utsäde och höbärgning av ett litet hemman). Blåsmaskinhuset / Smedjan Den delvis putsade envåniga byggnaden på stensockel är avtäckt med dubbelfalsat skivplåttak och fungerade förr som blåsmaskinhus till övre stångjärnshammaren. Stommen är natursten. Byggnaden uppfördes ursprungligen som blåsverkshus under 1700- talet. Den inrymde en blåsmaskin som med vattenkraft alstrade blästerluften till smedjans härdar. Luften leddes under tryck i trätuber från detta hus till både övre stångjärnssmedjan och till den stångjärnssmedja som var belägen nedanför vattenfallet. År 1992 startade en exteriör och interiör upprustning av smedjan. Interiören i smedjan fanns dock inte kvar och nuvarande ässja är rekonstruktion från 1990- talet. Blästerluften i härden kunde drivas med vattenkraft från en turbin till vilken vatten släpptes från trärännan. Turbinen drev även bälgarna till stångjärnssmedjan bredvid blåsmaskinhuset (riven). Trärännan bredvid blåsmaskinhuset rekonstruerades år 1993 efter samma utförande som en äldre ränna från 1900- talets början. Ett foto av Viktor Lundgren från 1936 visar smedjan med dubbelporten och glasat överstycke. (Länsmuseet Västernorrlands bildarkiv).
8 Fotot av Viktor Lundgren från 1936 visar smedjan med vattenrännan och såghuset. (Länsmuseet Västernorrlands bildarkiv). Kulturhistoriskt värde I en kulturmiljöinventering för Härnösands kommun (Kulturhistoriska miljöer. Härnösands landsbygd) utpekas blåsmaskinhuset (smedjan) och bruksherrgården vara av stort kulturhistoriskt intresse. Blåsmaskinhuset är den enda produktionsbyggnaden som återstår sedan järnbrukstiden och är kulturhistoriskt intressant. Restaureringarna som gjordes vid bruket under 1990- talet skedde genom länsstyrelsens försorg.
9 PLANERADE ÅTGÄRDER Man planerar ett Visitor Center i logen med utställningslokal, wc, bastu, ny entré och trappa mellan våningsplanen. Logen har enligt uppgift även tidigare genomgått viss renovering då bland annat innerdörrar monterats innanför befintliga portar i logen. Man planerar även uppföra en äldre nermonterad skvaltkvarn från och att restaurera blåsmaskinhuset / smedjan på ursprunglig plats. Blåsmaskinhuset/Smedjan Beskrivning Husets stenmurar saknar delvis puts, har mycket breda fogar eller hela putsade ytor däremellan. På vissa ställen finns delvis grov ballast och poröst, troligen kalkbruk, bitvis finns en grå stark och tät bruksammansättning, ev. förekommer både cementbruk och kc-bruk. Vissa ytor verkar ha cementslammats utanpå kalk- eller kalkcementputsat bruk. Senaste putsen slogs på under 1970- talet. Kortfasaden mot öster hålls ihop av dragjärn i fönsteröppningen. Man har gjort cementförstärkningar på långväggen som vetter ner mot kanalen. Interiör: Vitslammade väggar, kvastade övre väggpartier på ojämna naturstensväggar, troligen har kalkfärg använts. Skador: Tunnare sprickor finns kring fönstret mot öster, ovanför portvalvet på framsidan och utmed takfoten där takets stödjande järnstag går in mot muren så att regnvatten från taket rinner samma väg med risk för åtföljande korrosionssprängning i putsen. Sprickor verkar ej finnas på de bärande delarna av muren. Åtgärder Fasaden Antikvarien rekommenderar att sprickorna lagas med bruk av samma sammansättning, ytstruktur och färg som befintlig puts, vid cementputs ett svagare lagningsbruk. Sprickorna ska lagas av en erfaren murare. Taket Plåttaket mönjades och målades på 1980- talet efter samtal med länsantikvarien Bengt Häger. Det norra takfallet byttes då ut efter att Leif Markström bedömt det. Det är lappat uppe vid nocken. Antikvarien ger råd om att även i fortsättningen ytbehandla som man gjort tidigare, dvs. med mönjning och täckmåla med linoljefärg likt originalet. En erfaren plåtkonsult kan utföra arbetet. Enbart korrosionsskadat material skall bytas ut och nytillskotten skall likna originalets storlek och tekniska utförande. Antikvarien föreslår följande rostskyddstips: Skrapa och slipa bort rosten. Rengöring med alkaliskt avfettningsmedel (exempelvis 5-procentig kaustiksoda tillsatt något diskmedel). Noggrann avsköljning med rent vatten. Efter att takytorna är rena och torra kan man måla med en zinkrik grundfärg och täckmåla därefter. Man ska använda linoljebaserat system.
10 Skvaltkvarnen Den nerplockade timrade skvaltkvarnen från 1600- talet kommer från Laxsjön i Viksjö. Vid antikvariens första besök i slutet av juni ligger den fortfarande under en presenning. Den flyttade gamla skvaltkvarnen planerades byggas upp på det ställe 200 meter väster om dammen där en nu försvunnen skvaltkvarn har stått. De får ej ta bort mer än de rötskadade virkesdelar som ska ersättas med virke av samma dimensioner och form och träslag som originaldelarna. Fogningsmetoder ska vara traditionella (snedskarvar, dymlingar, tappar, kilar osv). Leif Markström har tidigare besiktigat den nerplockade skvaltkvarnen och värderat virket till 75 tusen kr. Han bedömer att vissa delar måste bytas. Logen / Visitor Center Logen ska byggas om invändigt för att inrymma utställningslokal med wc, bastu och ny entré och ny trappa mellan våningsplanen. Man ska ha turistinformation och datauppkoppling till nätet, en bildspelssal och ett naturrum. Inga förändringar i exteriören får ske.
11 VIDTAGNA ÅTGÄRDER Blåsmaskinhuset/Smedjan Fasaden: Putssprickorna är lagade med bruk av samma sammansättning och ytstruktur som originalet. Färgen avviker något men det är alltför tidigt att bedöma slutresultatet. Taket: Plåttaket har besiktats av plåtkonsulten Hans Augustinsson, Härnö Plåt, som rekommenderat målningsbehandling De har nu målat med svart alkydoljefärg Flygger med rostskyddande grund (Flygger 1212). Plåtarbetet ser bra ut. Falsar, plåtmaterial och skivstorlek har utförts lika originalet. Hängränna har ej monterats. På plats konstaterades att motsvarande konstruktion som är på baksidan blir alltför otymplig. Skvaltkvarnen Den nerplockade skvaltkvarnen är till hälften uppförd. På grund av olycksfall under arbetet har uppbyggnaden försenats. Den skulle uppskattningsvis ha varit färdig om inte olyckan skett, men man planerar fortsätta arbetet och få det färdigt under hösten. Från början var beslutet att den flyttade skvaltkvarnen skulle byggas upp på det ställe 200 meter väster om dammen där en nu försvunnen skvaltkvarn hade stått. Den har i stället byggts vid fallhöjden nedanför fördämningen till den nedre stångjärnshammaren, eftersom flottningsepoken hade utplånat fallhöjden på förstnämnda ställe. Logen / Visitor Center På logen har inretts en utställningslokal med wc, bastu och ny entré och ny trappa mellan våningsplanen. På bottenvåningen finns mottagning med turistinformation och datauppkoppling till nätet. Uppe på andra våningen finns en bildspelssal och ett naturrum. På invigningen i juni spelade man upp ett digitalt industrihistoriskt bildspel för cirka 400 besökare. De gamla dörrarna är kvar och nya dörrar har monterats innanför.
12 ANTIKVARISKA SYNPUNKTER Blåsmaskinhuset/Smedjan Fasader De tämligen små putssprickorna lagades med bruk så nära befintligt bruk som möjligt vad gäller proportionering struktur, färg och sandgradering för att få god vidhäftning. Lagningsbruket var dock svagare än befintligt bruk som består av olika typer av cementhaltiga puts. Alternativet att avlägsna befintligt cementhaltigt bruk, särskilt om man vill använda traditionell våtsläckt kalk, var ett alltför omfattande arbete inom denna etapp. Ett långsiktigt mål är en övergång till rent kalkbruk som är reversibelt, eftergivligt och inte skadar omkringliggande material och dessutom är lätt att underhålla och bättra på. Ren kalkputs var både vanligt och dessutom billigare förr och användes därför generellt även in på 1930-/40- talet detta material användes också under järnbrukstiden. Cementen är dock inte alltid kulturhistoriskt fel; just på denna plats användes cement under tidigt 1900- tal. Taket Taket målade med oljealkyd i stället för linoljefärg, vilket kan accepteras eftersom alkyd, som föreslogs av teknisk expertis, är en äldre färg som går bra på järnplåt och redan existerade under 1900- talets början. Färgen (grå) avviker från tidigare svarta färg och fick därför målas om (svart). Skvaltkvarnen Den flyttade gamla skvaltkvarnen skulle byggas upp på det ställe 200 meter väster om dammen där en nu försvunnen skvaltkvarn hade stått. Eftersom miljön under flottningsepoken senare förändrats så att man utplånat den fallhöjd som en gång varit förutsättningen för kvarnen samtyckte antikvarien till att i stället bygga upp kvarnen vid fallhöjden nedanför fördämningen (en rekonstruktion från senare tid) till den nedre stångjärnshammaren, som idag är borta. Detta motiverades med att skvaltkvarnen just på denna plats kunde utgöra ett pedagogiskt exempel på hur kvarnen fungerade och hur man i äldre tid hade utnyttjat vattenkraften. Vid ett senare besök avslog antikvarien en nytillverkning av en längre typ av kvarnkall och den planerade höga uppställningen av kvarnen. Skvaltkvarnar tillhör våra äldsta kvarntyper och brukar placeras vid mindre vattendrag. Därför skulle kvarnen byggas nere vid vattnet. Då kunde man även behålla den ursprungliga kvarnkallen. Logen / Visitor Center Ljuddämpare till luftfläkten var alltför synlig på fasaden vid entrén och skulle målas i faluröd kulör likt befintlig fasad.
13 KÄLLOR OCH ARKIV Litteratur Hülphers, Abraham: Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland 4.e saml. om Ångermanland, (original 1789) faksimil, Umeå 1985. Kulturhistoriska miljöer. Härnösands landsbygd, Rapport nr. 5, Härnösands kommun, 1983 Arkiv Topografiska arkivet, Länsmuseet Västernorrland. Länsmuseet Västernorrlands bildarkiv.