Guds ljus leder hem Av: Johannes Djerf Mitt minne är inte som det en gång var nu när man är 30 fyllda, men jag tror inte att jag har berättat här framifrån någongång om när jag och några vänner kom vilse ute på mossen, har jag det, så får du ursäkta mig, för berättelsen passar väldigt bra till just den här söndagen. Det var en fin vinterdag. Kaffet var nerpackat då jag och några vänner bestämt oss för att åka längdskidor ute på spåret vid Kittlakull, vid stora mossen. Jag har under hela mitt liv bara åkt utför med skidor, så det var väldigt staplande och ramlande, men efter ett tag så fick jag någon så när koll på det och kunde hänga på de andra. Det var till och med riktigt roligt och när spåret plötsligt tog slut med anledningen att vi skulle vända igen så trotsade vi det utpekade spåret och gjorde ett eget spår som tog oss ännu längre ut på myren och in i skogen igen för att få en mycket längre tur, vilket vi också fick. Och även om vi inte såg någon vandringsled pågrund av den täckande snön så var vi säkra på var vi var någonstans. Men när mörkret började falla så var det inte lika säkert. Vi trodde att vi snart var vid parkeringen, då vi började följa ett skoterspår. Men efter ett tag så började vi inse att detta skoterspår inte leder till någon parkering utan ut på mossen igen, och vi insåg att vi var helt vilse. Och eftersom mörkret nu hade lagt sig så var det helt omöjligt att veta var vi var någonstans och hur vi skulle ta oss hem. Vi försökte lokalisera oss via mobilens gps, men vi såg inga vägar, inga riktmärken på kartan utan bara en enda prick i ingenstans. Men någonstans där framme kunde vi skymta att ett ljus lyste upp himlen. Vi antog att det måste vara gatulysen ifrån en väg och utan att veta var vi gick så började vi följa det ljuset. Ett ljus som såg ut att vara ganska nära oss, men inte fören 4 timmar senare med alltför varma kläder via djup snö och olika hinder som åar och träd att ta sig över så kom vi fram till ljusets källa, som visade sig vara de gatulysen som finns vid infarten till Storå industriområde där Leba bl.a. ligger. Ett äventyr som kommer vara ett minne för livet tror jag men också en bra bild som på flera sätt kan jämföras med berättelsen om de visa männen, som brukar lyftas upp just den här söndagen. Vi läser Matt.2:1 12. I Persien, nuvarande Iran, befann sig troligen dessa män som det står skrivet om då de fick se ett stort ljussken, likt en stor stjärna synas på Himlen.
Troligen två planeter som just då sammanföll i varandras banor eller en Nova, skapade denna starkt lysande stjärna, men det är ingen som egentligen vet. Det står inte så jättemycket om vilka det var som såg denna stjärna förutom att det var visa män ifrån östern, eller stjärntydare som det står i vissa översättningar, ifrån det latinska ordet mager, eller det grekiska ordet Magoi, som i sin etniska betydelse innebär att de var ifrån en folkstam som bildade en ansedd prästroll som sysselsatte sig med hemlig naturkunskap, astrologi och medicin. Där det sedan länge fanns en allmänt utbredd förväntan om att en stor världshärskare skulle komma och skapa ordning och frid i kaoset. Judarna hade levt i fångenskap i Österlandet i Babylon, flera av dem hade aldrig återvänt hem och Israels hopp hade blivit känt ibland hedningarna, och det var nu Hans stjärna som de nu såg. På den tiden så trodde man att nya stjärnor och andra himlafenomen symboliserade stora förändringar, i synnerhet betydande människors födelse. Många judar trodde själva att en stjärna skulle tyda på Messias födelse utifrån Bileams profetia i 4 Mos 24:17 där det står Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Dessa män hade inga bevis överhuvudtaget på att det var just denna stjärna som de nu såg men i tron på att stjärnan var Hans stjärna så började de gå. På samma sätt som jag och de andra visa männen och kvinnorna på mossen valde att tro på att ljuset som syns där framme är ett ljus som kommer leda oss hem. Det kunde vara precis vad som helst, men vi valde ändå att gå oavsett var ljuset skulle ta oss och oavsett vad som kunde hända på vägen. Vilket jag tycker att vi kan ta till oss i vår vandring med Jesus. För visst är det oftast så att om vi ska gå, om vi ska ta ett steg i tro så behöver vi veta att stegen vi går är befogade. Vi vill helst ha så många argument och skäl som det bara går, till att den här vägen som jag har framför mig är rätt. Vi vill inte bara ha ett bibelord på det utan helst ett övernaturligt och uppenbart tecken som till slut blir minst 10 tecken som ska bekräfta att jag är på rätt väg, och inte minst så väntar vi på att de rätta känslorna ska ha infunnit sig. Jag tror inte det är fel att undersöka en sak mer eller att be om ytterligare ett tecken eller att ibland vänta in känslorna för något, men det var inget av detta som gjorde att vi hittade hem igen ute på mossen och det verkar som att det inte först och främst handlade om några känslor eller inte ens någon vishet som gjorde att stjärntydarna valde att gå utan det var tron, övertygelsen på att ljuset innebar en stor förändring som de ville göra allt för att upptäcka.
Ljuset som många gånger representerar Gud själv och hans närvaro i Bibeln. Gud är ljus och inget mörker finns i honom skriver Johannes och redan ifrån skapelsens början har mörkret fått ge vika för ljuset. Långt innan solen, stjärnorna och galaxerna skapades så fanns detta ljus, förutsättningen för allt liv. Och ljuset som de visa männen ser på Himlen återspeglar skaparens ljus, hans närvaro som nu kommit till världen. Flera profetior i gamla testamentet beskriver denna kungs dagar som en tid då Guds ljus skall stråla över både judar och hedningar. Profeten Jesaja skriver: Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns. Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker, Jes.9:2, 49:6 & 42:6. Detta är en av anledningarna tror jag att Matteus väljer att berätta om de visa männen. Han skriver först och främst till Judar för att de skall förstå att Jesus är den som profeterna talar om och genom att ljuset strålar fram i mörkret och leder några hedningar från Persien till att vara bland de första som får möta Jesus, så vill han visa att Jesus är detta ljus, som är till frälsning intill jordens yttersta gräns. Jesus förkunnar själv i Joh.8:12 att Jag är världens ljus. Och en parentes som jag själv inte har tänkt på innan men som jag tycker är otroligt spännande är att när Jesus säger detta så firade man lövhyddohögtiden. Den högtid som skulle vara en påminnelse om Israeliternas 40 åriga vandring i öknen. Där hyddan fick bli en påminnelse om Guds beskydd. Och i Templet där Jesus undervisar vid offerkistan, som det står i v.20 i joh.8. så fanns det ett ljus som alltid brann som en bild på eldpelaren som hade lett folket på natten genom öknen. Och på kvinnornas förgård så tändes två stora ljusstakar som man firade och dansade runt ända till gryningen, då ljuset ifrån dem kunde ses över hela Jerusalem. Jag vet inte om det finns någon tanke bakom men man får ändå känslan av att det inte är någon slump att Jesus i denna miljö säger, Jag är världens ljus. Jag är den som alltid skall lysa upp din värld, alltid lysa upp ditt mörker och leda dig, även om festen är slut. Jesus reflekterar faderns ljus som håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. som beskyddar mig i sin boning och som för mig upp på klippan som Kung David skriver i ps.27. Och detta i evighet! På samma sätt som ljuset, Guds närvaro var det första i skapelsen och förutsättningen för allt liv i världen så är Jesus sänd för att upprätta skapelsen, dig och mig för att vi ska få del av Guds närvaro här och nu och i evighet. Han är A och O.
När Hans stjärna gick upp för de visa männen så firades troligen också lövhyddohögtiden ibland Israels folk! Och i slutet av Uppenbarelseboken säger Jesus om sig själv, jag är den strålande morgonstjärnan! Frälsningens ljus för hela mänskligheten. Ett befriande ljus som har kommit för att upptäckas. Och utan att veta vart det bär någonstans, utan att veta var Jesus vill leda oss så tror jag att vi behöver låta hans ljus ta oss ut på okända marker, dit han vill, för det leder till närvaron av honom själv. Som småbarnsförälder så får man äntligen se de riktigt bra filmerna utan att få någon stämpel av att vara för barnslig och en av min och min dotter Hilmas favoritfilmer heter Nasse. Den handlar om en liten björn som älskar att gå runt på stigarna där han bor. Han verkar inte veta vart stigen tar honom men han vet att den leder honom någonstans. Han njuter av att vara ute och gå, han äter på sina hallon och oftast så ligger det saker på stigen som han inte vet vad det är, men som han med stor förtjusning vill upptäcka. Vi kan se på ett litet klipp (filmklipp). Denna björn har en fantastiskt vilande attityd som jag tror att de visa männen hade och som jag önskar att även jag har när det gäller min tro. Att kunna gå på vägen, ta ytterligare ett steg närmare Guds ljus utan att behöva veta vad steget gör med mig. Att följa Guds ljus innebär att det också kommer att ske en förändring. Vilket inte är det lättaste eftersom vi vill hålla kvar vissa saker, inte vill att Guds närvaro ska påverka vissa områden i mitt liv för jag vet att det kanske inte är efter Guds vilja. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svar, står det i hebr.4:13 Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han som är ljuset vet vad som finns i mörkret Dan.2:22. Med andra ord, Guds ljus visar sanningen om oss själva vilket gör att stigen inte alltid känns så bekväm att fortsätta vandra på i alla lägen. Och därför så behöver vi vilan som finns i nasse attityden. Att gå utan att veta. Att trots vad ljuset uppenbarar i mitt bagage av det som jag helst vill gömma för Gud, av sår, falskhet, själviskhet och mörker ändå ta steget. Att ha en inställning av att jag vill upptäcka Guds närvaro även i det som ser mörkt ut. Jag vill i Guds vila fortsätta gå. Det sanna ljuset vill ge ljus åt alla människor åt allt på människans väg för det leder oss rätt. Det märkte vi på mossen. Att även om vägen var fylld av hinder och ibland tog stopp, även om vägen kändes oerhört tung då vi pulsade fram med skidorna med snö ända upp till midjan, även om det tog längre tid än vad vi någonsin kunde ana, så ledde ljuset oss hem.
I det lilla filmklippet om Nasse så kände sig Nasse lite vilse för en kort stund. Han vet inte vart hans hus är någonstans, men han vänder sig inte om och han oroar sig inte så mycket för det utan säger bara eh, det gör inget, det dyker säkert upp någongång, det gör det alltid. Och jag tror att det är i den vilan som Gud vill att vi ska vara i tron. Att även om jag skulle förlora tryggheten som jag har byggt upp i min tro och mitt liv så behöver jag inte hela tiden leta mig tillbaka till det som bara är bekant för mig, för vårt hem det kommer alltid dyka upp någongång på vägen. Det är som vi sa förra söndagen. Tron på Jesus handlar inte om hur du kommer fram. Det handlar inte så mycket om detaljer om hur du går eller springer. Att komma nära Jesus handlar inte så mycket om hur vägen ser ut utan det handlar om en riktning mot Jesus, och hans ljus leder oss i den riktningen. Och därför så finns det egentligen bara en sak som är viktig, och det är att vi inte tappar bort det ljuset. Vad vi kan förstå i början av dagens text, det är att de visa männen faktiskt kom vilse. När de plötsligt står inför Kung Herodes. Känd som en god administratör och hade bland annat låtit uppföra uppbyggnaden av templet i Jerusalem. Men han var totalt maktfullkomlig och gick så långt att han lät mörda sin fru och flera av hans barn, för att han var rädd att relationen till dem skulle göra att han förlorade makten. Så att komma och leta efter judarnas nyfödde konung hos en sådan man på en sådan plats, var inte det visaste de kunde göra. Men de hade en bild av en konung. De hade en bild av var en kung skulle födas, och därför så lät dem den bilden leda dem före stjärnans ljus som vad vi kan förstå inte lyste över dem längre. På samma sätt som det var vid syndafallet i världens begynnelse. Då man valde bort Guds närvaro så blev det mörkt i världen. Ljuset, Guds närvaro fanns, men det nådde dem inte. Och för oss som också skapar oss en bild av vem Gud är, så behöver vi alltid låta ljuset leda oss trots att det inte går ihop med våra egna föreställningar. Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. En karta som fungerar på liknande sätt som den karta som Nasse hittade. Ej Ihop vikt. Och som en liten hjälp så har vi en enkel bibelläsningsplan i församlingen som du gärna får använda dig utav (visa). Jag tycker den är väldigt bra och väldigt enkel att använda sig utav. Den är inte övermäktig på något sätt som många bibeläsningsplaner lätt kan bli utan har oftast ett ganska så kort bibelstycke varje dag att läsa och som kan bli en väldigt spännande vandring under hela veckan. Det finns en nytryckt upplaga för 2013 som du, vem du än är, gärna får ta med dig hem idag. Det uppmuntrar jag dig till.
Guds ord, Guds närvaro som blev kött och bodde bland oss, hans härlighet som är full av nåd och sanning har kommit för att lysa upp ditt liv. Jag tror att vi kan möta, vi kan upptäcka Guds närvaro på de mest otänkbara platserna, men framförallt genom det nedskriva ordet som vi har framför oss. Det fick vägleda de visa männen tillbaka på vägen igen genom teologerna som fanns ibland folket som visade på vad profeten Mika en gång sagt om Herdefursten som en dag ska födas i Betlehem. Och när de är tillbaka på den vägen igen så står det att stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. Och när de såg stjärnan så uppfylldes de av mycket stor glädje. Ljuset var tillbaka. Glädjen var tillbaka. Behöver du komma tillbaka på rätt väg? Känner du att du behöver uppfyllas av glädjen på nytt över att vandra med Gud? Längtar du efter ljus i ditt liv? Ljus i mörkret. Gud har uppenbarat det för dig i sin son Jesus Kristus. Låt honom leda dig. Låt Guds närvaro, låt Guds ord ta dig framåt på en upptäcksfärd, ett äventyr med honom även om du inte vet eller förstår vart stegen tar dig.