Fredag kväll, träff med rasklubbarna

Minnesanteckningar förda vid RAS/RUS-konferensen 2013 Fredag kväll, träff med rasklubbarna Agria, (Ib Ahlén, Brenda Bonnett) Breed Profiles 2003 2006 Brenda inledde med att presentera kort upplägget på kvällen och presenterade sin bakgrund som praktiserande veterinär. Numer spenderar hon sin tid som forskare och har arbetet tillsammans med Agria sedan 1994 både som forskare och använder då datamaterialet för forskningsstudier men också som hjälp till rasklubbar för deras arbete med bland annat de rasspecifika avelsstrategierna. Agria Breed profile har kommit ut i två omgångar tidigare och är nu framme vid en tredje utgåva. Arbetet har hela tiden förfinats och är nu till större hjälp för klubbarna och har de har också strävat efter att göra det mer användarvänligt. Materialet som Agria bistår med är unikt i världen och röner stort intresse i andra länder. Sverige har ett mycket gott rykte ute i världen och de förvånas över det gedigna arbetet som görs. Vi har alla ett ansvar för hundarnas väl och ve inte bara uppfödare eller domare eller veterinärer. För att kunna göra ett bra arbete måste man definiera uppgifterna, de kan vara medias påverkan, fakta med diagram och roller och ansvarsområden. Den BBC-dokumentären som gjordes i en första upplaga 2008 med uppföljning 2011 medförde ett stort medvetande bland såväl människor men också hos sponsorer till bland annat Crufts. Man ska komma ihåg att rasernas standarder inte påkallar ohälsa, osundhet och extremtillstånd utan det är tolkningen av dessa som är problemet. Övertypiskheten är det som blir problemet. Det blir också problematiskt när man generaliserar över alla raser i allmänhet och renrasaveln i synnerhet. Det är också lätt att sensationella bilder och filmer medför att man fokuserar på fel saker och missar sjukdoms- eller hälsotillstånd som verkligen är problem i raserna. Vad är det som är det största problemet? Kan det vara det som är vanligast eller det som har den högsta risken eller om det är dödligt, eller mycket svårt. Har det betydelse vilken ålder tillståndet debuterar i? Finns det tester eller något sätt att förebygga tillstånden som gör att sjukdomen med högsta risk går att kontrollera? Det finns inget enkelt svar utan allt måste ställas i relation till varandra. Det är lätt att acceptera tillstånd som normala när de faktiskt är hälsoproblem t.ex. andningen hos mopsar. Det mänskliga lynnet påkallar hos en del ett ideal att vara störst, extremast men störst är inte alltid vackrast. Postadress: Box 4, 123 21 Farsta Besöksadress: Frykdalsbacken 20, Farsta Telefon: 08-505 875 00 Fax: 08-505 875 99 Organisationsnummer: Svenska Brukshundklubben: 802000-4605 Brukshundservice Sverige AB: 556448-6453 info@brukshundklubben.se www.brukshundklubben.se

Det är också viktigt att komma ihåg att ohälsa inte alltid syns på utsidan. Vissa raser är det uppenbart för men absolut inte för alla. I Sverige har vi av tradition haft cirka 80 % renrasig avel och 20 % blandras, i England har det varit omvända siffror. Den senaste undersökningen som SCB har gjort på uppdrag åt SKK visar på att vi i Sverige idag har knappt 63 % hundar med stamtavla. Blandrasaveln och/eller aveln utanför SKK ökar alltså. Rapporten finns att läsa på följande länk http://www.skk.se/global/dokument/nyheter/scb-undersokning- Hundar-katter-och-andra-sallskapsdjur-2012.pdf (Barbros kommentar) Den första internationella workshopen som handlade om förbättrande av den genetiska hälsan bland renrasiga hundar arrangerades av SKK i Stockholm 2 3 juni 2012. På följande länk finns alla presentationer, http://www.skk.se/in-english/dog-healthworkshop-2012/ en uppföljning kommer att ske i Düsseldorf Tyskland 2014. DNA-test är något som ökar över hela världen och över många områden men man skall komma ihåg att det finns både nytta och fallgropar med sådana test. Det är också skillnad i vad uppfödarna vill göra och vad rasen behöver. Hur kan vi promota accepterad avelspraxis och ändå behålla bra uppfödare? Hur kan vi skapa ett samarbetsklimat istället för konfrontationsklimat bland intressenter? Vi tycker att det ofta är OK att utsätta sin hund för risker vid hårt arbete mycket aktiv lek men det är ofta samma riskbeteende att övermata sin hund. Vad är vår roll vårt ansvar? Agria Breed Profile baseras på utbetalningar för veterinärvård 2006 2011 alla är bara räknade en gång så man får ingen dubbelräkning för att ingen ras skall bli överrepresenterad på grund av att de besökt veterinären många gånger. De flesta brukshundsraser har högre värden jämfört med alla raser. Om man ser på rasernas risk för att dö så är det några fler raser som har lägre värden jämfört med alla raser men de flesta ligger högre. Agria breed profile har blivit uppdaterad två gånger och nu kommer en tredje. De första omgångarna var mycket detaljerade men det har visat sig att de var svåra att förstå och inte riktigt det som rasklubbarna kunde använda i sitt arbete. För denna tredje uppdatering så har presentationen förändrats något för att bli lättare att ta till sig. Brenda presenterade hur upplägget är gjort utifrån resultat på australian kelpie. I materialet som kommer att skickas ut till klubbarna finns möjlighet att titta på utvecklingen mellan två tidsperioder. Man skall inte förledas att jämföra exakt längd på staplar och linjer men se till förhållandet mellan rasen och nivån för alla raser. Det är på det sättet man kan se en positiv eller negativ utveckling av de olika diagnoserna. Brenda gjorde en mycket engagerad framställning som deltagarna uppskattade mycket. Ib flaggade för att det går att söka pengar från Agrias forskningsfond om det är så att man i sitt material hittar saker som man vill fördjupa sig i. Ta kontakt med Agria så kan de skapa en kontakt med forskare som sedan får medel ur fonden för att bedriva projekt.

Katinka Ryttse presenterade information om SM i Bruks & IPO och de fria montrar som erbjuds för brukshundsraserna. Arrangören skall ha en parad vid invigningen där de önskar att det finns en representant med från varje brukshundsras. Klubbarna fick med sig informationsmaterial hem. Lördag Maritha Östlund-Holmsten hälsade alla deltagarna välkomna och framhöll att det var en hel del nya ansikten vilket är positivt för återväxten inom SBK. Nästan alla rasklubbar är representerade liksom distrikten. Konferensen besöktes också av flera av de rasklubbar där vi har ett samarbetsavtal med avseende MH vilket också är mycket positivt. Maritha Östlund-Holmsten uppmanade deltagarna att prata sig samman lite om framtida arbete och fokusera på det ansvar och arbete vi har framför oss med avelsarbete och omhändertagande av våra raser. Hundprat (Fredrik Steen) Fredrik Steen tackade för inbjudan att komma och föreläsa på denna konferens. Han framhöll att det är lite spännande att komma och prata för människor som mer är proffs än de som normalt deltar på de evenemang han bevistar. Fredrik berättade att han varit med i SBK sedan urminnes tider, han har varit aktiv i styrelsearbete på flera nivåer. Tävlat hundar i flera olika discipliner på olika nivåer och naturligtvis med olika resultat. Han har också varit behjälplig till Polisen med deras skyddsutbildning. Efter det så kom ett tv-program i vägen och då öppnades en annan värld. Till det programmet så fick personer ansöka om att delta med sin hund via e-post och produktionen slutade räkna när antalet närmade sig 16 000 stycken. Det finns ett otroligt intresse att be om hjälp och det trillar in e-post varje vecka. Är hundarna bättre idag än förr? Ja mentalt är de nog det men extremfall inom exteriör går åt andra hållet. Men visst går utvecklingen framåt. Vi har ett annat tänk och en annan inlärningsmetodik. En tysk föreläsare har sagt att det kan vara en sorglig utveckling. Varför då? Jo, ju duktigare vi blir på att träna våra hundar desto mindre krav ställer vi på dem och det påverkar avelsurvalet då man alltför ofta avlar på resultat. Vad söker folk för? De frågor som vanligen dyker upp är sådant som ni här i salen aldrig funderar över men gemene man läser i böcker och provar metod efter metod och det är inte alltid det blir bättre. Tyvärr är det så att SBK inte alltid kan ta hand om dessa problem och det är ingen bra utveckling. Inlärning kontra fostran Det är en skillnad på inlärning och uppfostran och vi måste vara medvetna om det. Vi måste också kunna hantera situationer och gå i och ur de olika teknikerna inlärning och uppfostran. I situationer där vi vill lära hunden olika moment t.ex. kryp, gå på bakbenen etc. så kräver hunden en belöning för att lära sig det hela och utföra momentet. Om man efter en tid inte belönar lika frekvent så tappar hunden snart intresset och behöver en

boost för att komma upp på klorna igen. Man kan ställa sig frågan vem som styr vem i den situationen. I en fostranssituation så hanterar man beteenden som är naturliga för hunden men som inte är önskvärda vare sig i familjen eller i samhället. Ofta så hör man uttrycket felbeteende och det är ett slarvigt använt ord därför att beteendet i sig inte är fel men det är inte ett önskvärt beteende utifrån den situation man befinner sig i. Beteendet måste hanteras där och då och ju tidigare desto bättre. Våga ställ krav även på den lilla valpen. Det är naturligtvis ett uppfödaransvar att informera valpköparen om vad det är för hund de köper men det ligger också ett ansvar hos SBK:s lokalklubbar, vilket inte ska förringas, att kunna ta omhand de personer som kommer till kurs för att få hjälp, tips och råd. Den här frågan debatteras på många konferenser men tyvärr så är det inte så stor representation av den delen inom SBK som ansvarar för dessa delar med vid dessa tillfällen. Det är viktigt att vi fortsätter att jobba med dessa frågor i vardagen i våra klubbar och distrikt och driver frågorna underifrån. Vi behöver inte vara rädda för att bli anmälda och bli kallade för djurplågare om vi bara tar vårt ansvar. Vi måste vara rakare och öppnare det gynnar oss och kanske ger oss möjlighet att komma åt de riktiga djurplågarna. SRD (Göran Bodegård) Göran presenterade sig själv och berättade att han fick sin första hund 1962 en skotsk hjorthund och sedan har fortsatt med att föda upp vinthundar. Han fortsatte med att informera om att han inte bara är maktpotentat inom SKK och vinthundsmänniska utan har också ett förflutet med t.ex. rottweiler. På de inledande sidorna i SRD-häftet står att det är rekommendationer och att man skall ha förebyggande preventioner i tanken. Hundutställningar har kommit att bli en stor tävlingssport istället för att fungera som avelsutvärderingstillfällen. Det förekommer utställningsmissbruk där inte bara familjer far illa utan även hundar, där rastypiska särdrag har kommit att överdrivas och är ett fördärv för många raser. Det finns en ordentlig risksituation som ni säkert fick höra av Brenda Bonnett igår kväll. Brenda är den i världen som för tillfället har mest kunskap om detta område. Vad finns i det vilda? Ja tittar man på de vilda djuren så finns inga kortnosiga djur eller chondrodystrofiska (dvärgväxta) exemplar men vi människor har manipulerat aveln dithän. Det finns en drift hos människor att omdefiniera hälsostörningar till ett gulligt särdrag. Den dokumentär som BBC producerade har resulterat i ett system där man kan censurera vinster från utställning om hunden efteråt inte klarar en hälsokontroll. Dit vill vi inte komma i Sverige och arbetet med SRD är ett sätt att förhindra det. Vad påverkar Fem faktorer som delar ansvaret för svenska utställningars inverkan på den kynologiska aspekten på hundavel. Rasstandard, domarens kunskap, SKK:s ledning,

utställningsarrangörer, uppfödare och rasklubbar. Domarna har numera fått direktiv att också ha lite synpunkter på hundens berättigande i avel, kanske inte i direkta ord i kritiken men med prissättningen. Men det är viktigt att komma ihåg att målet för domaren är att döma och inte fördöma. Antalet utställningar är till viss del riskabel för den kynologiska kvaliteten. Varför då? Ja bland annat därför att man får mindre kontroll över kvaliteten på de inbjudna domarna. Rasklubbarna har ett stort ansvar att ha en dialog och ta ställning till bland annat domarnas kunskap om raserna utifrån de sammanställningarna från SRD-rapporterna och utställningskritikerna vilka de får ta del av. Rasklubbarna och uppfödarna står för allt det väsentliga när det gäller raserna och avel. SRD har i mångt och mycket medfört att man fått en samsyn bland klubbarna och uppfödare att det är något man måste jobba för. Hur började det? Under 2007 och 2008 på inrådan från Ulf Uddman satte sig ett tiotal allrounddomare och gick igenom med deras samlade kunskap och erfarenhet vilka raser som skulle kunna vara föremål för en översyn med en fördjupning i det som utmynnade i särskilda rasspecifika domaranvisningar, SRD. Första året där SRD prövades i skarpt läge var 2009. I anvisningarna finns inte några rekommendationer eller krav på prissättning utan skall vara för att öka medvetenheten och notera både det som hittas men även det som inte hittas. SRD-texterna är ständigt under lupp och såväl SRD-kommittén som rasklubbarna går igenom och utvärderar resultaten från rapporterna och annan kunskap. Under 2013 kommer en ny utgåva där texterna kommer att omarbetas något. Det kan komma till raser, andra kan flyttas ur eller lyftas till en annan nivå. Till många delar handlar det om somatiska överdrifter men man får heller inte bortse från de mentala bristerna. I den nya utgåvan kommer detta att beskrivas mer tydligt. Vilka möjligheter finns? Man synliggör vilka problem som finns och vilka som kan hanteras. Det finns möjlighet att följa de förändringar i prissättningar på riskraserna. Det är väldigt viktigt att komma ihåg att SRD är instruktioner och inte en manual. Det tar 6-8 generationer ibland upp till 10 för att förändra en exteriör egenskap så det är ett arbete som måste ske med framtiden för ögonen det finns inga quick fix i detta fall. På SKK:s hemsida kan man läsa mer om vad som står i häften och vilka anvisningar som ges. http://www.skk.se/utstallning/funktionarsinfo/exteriordomare/srd/ UHP Uthållighetsprov hund (Mikael Cordéus) UHP har nu varit igång ett år och några utbildningar har varit där man utbildat provledare för UHP. I denna provform bedömer man hur hunden orkar konditionsmässigt, hur tillgänglig är hunden när den är belastad av trötthet, hur tassarna håller efter en hård belastning. Denna provform bedrivs än så länge under en provperiod och man anmäler sig därmed inte genom SBK tävling. Efter två år så skall provet och resultaten utifrån detta utvärderas och sedan göras officiellt i den mening att man t.ex. kan få resultaten i SKK hunddata.

Det är flera utbildningar till provledare på gång och information om detta har gått ut ifrån SBK:s kansli. Utbildningarna sker till självkostnadspris. Länk till mer information http://www.brukshundklubben.se/hundar/uthallighetsprov-uhp/ Nordic Style (Anders Ekholm) Nordic Style är en ny internationell tävlingsform under FCI:s paraply och har där namnet IPO NS. Provformen är använd under våra nordiska mästerskap i många år och grunden är att man fokuserar mer på specialdelarna och lite mindre på lydnadsdelarna. I och med att det blivit en provform antagen av FCI så kan man också bedriva denna tävlingsform utan att det är i en mästerskapssituation. Man tävlar i specialmomenten två dagar på rad och de är mer omfattande/längre än vad vi är vana vid från våra svenska bruksprov. Spåren är två km, sökrutan är 400 meter och rapporten går över 5 sträckor första dagen. Specialmomenten följs sedan av uppletande och ett kortare lydnadsprogram. Regelpaketet skall tas upp nästkommande möte på SKK/PtK och därefter skall reglerna fastställas av CS och först därefter kan man dela ut de CACIT som hör till. Efter det kommer även reglerna att finnas på SBK:s hemsida men tills vidare får man läsa regelverket på FCI:s hemsida http://www.fci.be/circulaires/22-2012-annex-en.pdf En informations-dvd delades ut under konferensen. För de som inte fick någon vid det tillfället kommer det att skickas ut. Körung (Mats Höglund) Arbetet som har pågått med att undersöka möjligheten att få Körung som en officiell merit i Sverige presenterades av Mats Höglund. Bland annat så har man tillfrågat de rasklubbar inom SBK som har tyska raser om det finns ett intresse att fortsätta med att försöka införa hela Körungen inom SBK. Arbetet betyder på inget sätt att det nödvändigtvis blir så. Det kan mycket väl visa sig att alla delar i det som hittills kallats avelskorning inte kommer att arbetas vidare med utan att det stannar vid UHP. Avelskorningen har funnits under ett antal år som ett inofficiellt prov inom Svenska schäferhundklubben. De har hittills följt den tyska tågordningen och protokoll till punkt och pricka. Det är väldigt få hundar som genomgått den här inofficiella prövningen och tyvärr ser man från klubben vikande siffror. Schäferhundklubben har sett den här prövningsformen som ett viktigt instrument för de kontakter man har med Tyskland. Under presentationspunkten förevisades en kort film om det skyddsmoment som ingår. Workshop Sista delen under lördagens program ägnades åt en workshop där grupperna hade i uppgift att bland annat diskutera hur man kan öka intresset för bruksproven men också hur vi ska jobba på klubbarna för att locka fler personer till vår organisation.

Söndag Mikael Cordéus inledde morgonen med att prata lite kort om de kommunikationsvägar som rasklubbarna och distrikten har. Det är viktigt med överlappning när man byter styrelse men det är också mycket viktigt att man återrapporterar det man får information om och det som diskuteras på de möten och konferenser man bevistar. Redovisning workshop Nedan redovisas i korta ordalag det grupperna kom fram till. Som alltid i vår organisation så diskuteras ofta liknande saker i grupperna därför kan redovisningen från de senare grupperna verka kortare och det beror inte på att de var mindra uppfinningsrika utan enbart på att det redan var nämnt av en tidigare grupp. Grupp 1 Ökad social kompetens på klubbarna. Uppfödarna peppar valpköparna att gå en valpkurs, de går kursen är nöjda över att de har en bra hund och sedan går de ur SBK. Men när den lilla gulliga valpen växer upp och blir lite småjobbig så vill man tillbaka och då måste man känna sig välkommen. Man kanske skall titta på att det skall finnas mentorer på klubbarna för de nya som kommer. Det måste också till ett bättre samarbete mellan distrikt/rasklubb => rasklubb/lokalklubb. En möjlighet som man borde titta på är olika typer av lottningsnivåer, d.v.s. om man blivit bortlottad ofta så skall man ha större chans att lottas in på nästkommande tävling. Tekniken finns och möjligheten finns enligt SSRK i SBK Tävling. Gör bruksproven till en arenasport fånga och locka den breda allmänheten och inte bara de redan frälsta, t.ex. invigning av SM skulle kunna ske där folket finns t.ex. mitt inne i stan. Var inte rädd för att prova att arrangera tävlingar på för oss nya platser. Resultatredovisning i realtid via nätet för de som inte kan fysiskt närvara vid tävlingstillfällena. Differentierad starttid på bruksproven för att optimera tiden. Kortkurser där man komprimerar tillfällena över kortare tid men fler tillfällen i veckorna. Det sätter en högre press på deltagarna. Grupp 2 Ekipage som blir bortlottade ofta skall kunna få förtur vid bortlottning men det kanske inte skapar fler tävlingstillfällen utan där har vi en annan utmaning och det handlar ofta om att man inte har marker eller funktionärer. Man kanske skall ta upp diskussionen att prioritera bruksraserna. Om man skall skapa nya tävlingsformer så skall man kanske vrida om skutan lite sakta. Man kan också titta på att arrangera fler publikfriande plojtävlingar som man kan arrangera mitt i byn för att locka fler människor. Man kan också titta på att förändra koefficienterna på bruksproven för att lägga mer fokus på specialdelen. Ett enklare upplägg på bruksprov kan hjälpa då ett stort problem på klubbarna är tillgången till marker och funktionärer. Det kan t.ex. handla om en mindre ruta på spårupptagen. Om man har mer tävlingsinriktad utbildning på klubbarna kan det väcka intresse. Hundarna skall tävla på samma villkor d.v.s. bedömas utifrån rasens förutsättningar. Ha tävlingarna mitt i veckan det finns många pensionärer i vår organisation, många som jobbar skift och många som studerar vilka uppskattar att det finns fler tävlingstillfällen.

Grupp 3 Ta bättre hand om bruksraserna genom en bättre grunddressyr och kunnigare instruktörer. Det finns ibland för mycket elittänk och man glömmer dem som vill ligga på en lite lägre nivå. Uppfödarna har ett stort ansvar och man måste ha mer fokus på avel och hälsa. Vi måste driva det positiva och inte fokusera på det negativa. Viktigt att man ser till rasstandarden och att det inte blir förskjutningar till att våra raser blir större i storlek. Skapa morötter till funktionärerna så att de känner uppskattning för att de ställer upp. Sträva efter att göra det lättare att anordna tävling. Avtalet med Naturvårdsverket gör att vi måste planera våra tävlingar ett år i förväg. Man kanske skulle kunna göra en deal med Naturvårdsverket där varje distrikt har en kvot utöver det som sökts där distriktet sedan kan fördela ut till spontana arrangemang t.ex. för att kunna göra en tvådagarstävling om man får mycket anmälningar och har tillgång till båda marker och funktionärer. Grupp 4 SBK kommer inte upp om man googlar på hundkurs. Vi syns ofta i media när det skapas negativa rubriker sällan runt det positiva som händer. Hundens dag, göra tävlingarna mer publikvänliga. Man kanske också skall öppna upp diskussioner för att skapa ett samarbete med de privata aktörerna istället för att konkurrera om kundunderlaget. Grupp 5 Uppfödarna måste få support, stöd och verktyg för att kunna bedriva en bra avel. Våra nya medlemmar måste ha möjlighet till en mjukstart in i organisationen. Man måste hälsa de nya välkomna när de kommer till klubben. Ha rena specialprov över en dag, motsvarande BSP. Ha mer specialinstruktörer, kortare kurser, tidsoptimerade tävlingar. Det är mycket tävlingsfokus på våra klubbar och man kanske till vissa delar måste avdramatisera detta och mer rikta in sig på att ha roligt med sin hund. Instifta lite olika märken som man kan erövra, se till alla olika simmärken man kan ta. Grupp 6 Träningsgrupper, prova på dagar, mentorer, extra prov till funktionärer riktade till de som hjälper till dag ut och dag in. Är vi mogna för att börja prata prispengar? Delade prov där man inte har delarna på samma dag eller samma helg. Man kan köra lydnadsdelarna under vinterhalvåret och specialdelarna när markerna är tillgängliga. Mentalindex (Per Arvelius) Vad är mentalindex och vad är poängen? Mentalindex i verkligheten och vad händer i framtiden. Avel handlar om att lyckas välja rätt föräldrar. Ju större säkerhet vi har vid avelsurvalet desto snabbare når vi målet. Mentala egenskaper är komplexa d.v.s. de styrs av många faktorer och påverkas både av arv och miljö. Det medför att det är besvärligare om det är mentalitet som är kriteriet vid avelsurval jämfört med t.ex. färg, ett exempel på fenotyp (hundens prestation eller synlig egenskap (färgen)) och genotyp (det genetiska schemat i dna). Men det finns statistiska metoder för att bringa ordning i dessa komplexa nedärvningar och det framräknade värde kallas för index i olika former. Index är effektiva och det säkraste och mest objektiva sättet att välja avelsdjur på. Index har

använts inom husdjursavel länge så det är inget nytt fenomen. Index är inget mått på hur bra hunden själv är utan ett mått på hur avkomman kan komma att bli. Ett index bygger på att man tar in information om syskon, familjer men även om eventuell miljöpåverkan. Än så länge är olika typer av index rätt så ovanligt på hundar men det växer. HD och ED är väl de vanligaste men det finns även för jaktegenskaper. Det mentalindex som nu är framtaget är så vitt Per vet unikt i världen. Finns det några nackdelar Ja visst finns det sådana. Man måste ha rätt många beskrivna/provade hundar för att kunna räkna fram ett indextal Det finns också en pedagogisk tröskel för att nå ut med budskapet. Det är också så att ett bra index för en egenskap betyder inte att det indexet gäller för alla egenskaper. Om vi nu fokuserar på t.ex. mentalindex så får man inte stirra sig blind på en nivå för då kan man istället komma i en risksituation för hög inavel eller förstärkning av andra defekter eller oönskade egenskaper. Man kan aldrig ersätta kunskap och erfarenhet hos duktiga uppfödare med index och tester men det skall ses som komplement. Projekt mentalt sund collie. En stor eloge till collieklubben som verkligen tar det här på allvar även om SLU är utförare så är det collieklubben som äger frågan och de har jobbat mycket bra med detta. Projektet har innehållit många delar, dels en kartläggning utifrån de MH-resultat som finns samt att det gick ut enkäter till de vanliga collieägarna om beteenden i vardagssituationer, C-BARQ. Man har i arbetet sedan använt sig av beräkningar men hjälp av BLUP (Best linear unbiased prediction) för att skapa ett index. Vid jämförelsen mellan MH och C-BARQ enkäten så visade sig att det fanns en mycket hög korrelation mellan de olika egenskaperna som man mäter. Vad som blev mycket spännande var att det visar sig finnas en mycket hög korrelation mellan de genetiska egenskaperna för jakt i MH och de genetiska egenskaperna för det som kan kopplas till jakt i C-BARQ. I fas 1 ingick en genetisk analys av MH samt en validering av MH, d.v.s. mäter MH det vi är intresserade av. Vid sammanslagning av MH resultat till egenskaper får man ett högre arvbarhetsmått än enskilda egenskaper. Arvbarhetsmåttet är absolut tillräckligt höga med tanke på hur MH bedrivs. Så ur ett genetiskt perspektiv håller MH för avelsutvärdering. Ett mentalindex blir säkrare än fenotypen då man väger in alla släktingars resultat och man korrigerar för kön, tillfälle, beskrivningsår, beskrivningsmånad, ålder vid beskrivning, kull, beskrivare. På collieklubbens hemsida finns resultat utifrån arbetet http://www.svenskacollieklubben.se/mentalindex/index.htm Det kommande arbetet inom projektet Mentalt sund collie handlar om att analysera enkäterna mer i detalj. Framtiden Utvecklingsarbetet för mentalindex pågår för ytterligare 20 raser varav 11 är bruksrasvarianter. SKK och SLU/Hgen finansierar arbetet och det utförs av Helena Eken. Det kommer inte som det ser ut nu att skapas avelsindex för varje ras men grundarbetet kommer att göras. På http://hunddna.slu.se finns en enkät vars svar är en viktig del i Helena Ekens arbete. Det är högst önskvärt och mycket viktigt att det kommer in många svar på denna enkät och svaren ska vara inne före april månads utgång. Rasvarianterna som är aktuella är tysk schäferhund, rottweiler, BV tervueren, BV malinois, australian kelpie, australian shepherd, boxer, briard, dobermann, hovawart, riesenschnauzer.

AG SBK-raser (Barbro Olsson & Maritha Östlund-Holmsten ) Sedan knappt ett år tillbaka finns en arbetsgrupp under förbundsstyrelsen, AG SBKraser, vilken har till uppgift att komma fram till handlingsplaner inom olika områden för hur vi skall på olika sätt ta hand om våra bruksraser. Arbetsgruppen har under sig fyra projekt grupper som arbetar inom olika områden. För alla projektgrupperna gäller att ha tänket om fostran kontra dressyr med sig och vad SBK kan och ska tillföra. Projektgrupp 1 arbetar med att ta fram informationsmaterial som skall kunna användas för publicering i tidsskrifter, distribuering till klubbar, djursjukhus, veterinärmottagningar, kommuner m.m. I gruppen ingår; Monica Eriksson Umeå (sammankallande) ordförande i Övre Norrlands-distriktet, sammankallande i utskottsgruppen för extern och intern kommunikation Anna Virdeby Nynäshamn vice ordförande i Svenska Bouvier des Flandresklubben Stefan Björkman Sundbyberg hunddressör, testar hundar som är anmälda för oacceptabelt beteende, mångårigt tävlande Greta Sköld Kalix-Nyborg sammankallande i tjänstehundssektorn i Övre norrland, ledamot i utskottsgruppen för extern och intern kommunikation Projektgrupp 2 har till uppgift att ta fram underlag till ett utbildningsmaterial för uppfödarutbildning vilket med fördel skall kunna administreras som en interaktiv utbildning. I gruppen ingår; Louise Widén Vellinge (sammankallande) ordförande i Svenska Hovawartklubben, uppfödare Anneli Hultman Skutskär ordförande i Svenska schäferhundklubben Jerker Lawesson Osby ställföreträdande chef för polishundtjänsten vid Rikskriminalpolisen, tidigare ingående i gruppen AG rottweiler Projektgrupp 3. Arbetar med att presentera riktlinjer och förslag till innehåll för en modul med inriktning mot ökad mental- och raskunskap. Denna modul bör finnas med i alla utbildningar för våra funktionärer, alla kategorier. Detta för att ge funktionärer och instruktörer en djupare kännedom och trygghet att möta ekipage med större behov. I gruppen ingår; Ulrika Paulin Göteborg (sammankallande) FS-ledamot, SBK-lärare, ordförande i Göteborg-Mölndals BK Nina Christofferson Leksand FS-ledamot, sammankallande i utskottet hundägarutbildning Jan Gyllensten Löddeköpinge fd polis, MT-domare, uppfödare, testar hundar med s.k. oacceptabelt beteende Johan Lindahl Luleå SBK-visionär ledamot i Övre Norrlands tjänstehundssektor Ove Järvholm Skepplanda, bruksprovsdomare, uppfödare i liten skala, jurist, gediget eget tävlande Projektgrupp 4 har till uppgift att ta fram förslag på hur bruksproven skulle kunna förändras för att på ett annat sätt prova våra rasers bruksbarhet och även titta på ett förändrat synsätt på hur man kan bedöma hunden utifrån rasens förutsättningar. I gruppen ingår; Elisabeth Torstensson Borlänge (sammankallande) polis, aktivt tävlande i såväl spår som skydd, uppfödare, ordförande i Svenska Cattledogklubben

Staffan Thorman Knivsta Zoolog, bruksprovsdomare, aktivt tävlande, hedersordförande i SBK Alf Karlström Näsum bruksprovsdomare, ordförande i Svenska riesenschnauzerklubben, uppfödare, aktivt tävlande Kirsten Wretstrand Kivik, sekreterare i Svenska collieklubben, tävlar aktivt Robert Lindström Göteborg Polis/hundförare inom Västra Götaland, instruktör och utbildningsledare samt polisiär provledare och besiktningsman, aktiv inom SBK:s bruksprov med flera hundar av SBK-ras på elitnivå Leif Carlsson Älvängen Polis/hundförare inom Västra Götaland, instruktör och utbildningsledare samt polisiär provledare och besiktningsman, aktiv inom SBK:s bruksprov, uppfödare av belgisk vallhund Information från mentalgruppen (Inga-Lill Larsson) Vid varje del i presentationen finns länkar till olika dokument och material på SBK:s hemsida så att det skall vara lätt att hitta. Mentalbeskrivning valp, MV Det har genomförts två utbildningar under 2012 och det kommer att vara två under 2013. Totalt finns det idag 28 valpbeskrivare. Resultaten sammanställs och utvärderas löpande. Tanken är att man skall kunna jämföra resultat från valpbeskrivningarna med resultat från MH framöver. Det finns såväl en informations-dvd som en tryckt informationsbroschyr att beställa från SBK:s kansli. Funktionärsinformation MV http://www.brukshundklubben.se/documents/2_funktionar/3_avel_halsa/mental/valp beskrivare%202013-01-01.pdf Allmän information om MV http://www.brukshundklubben.se/funktionar/avel-halsa/mentalbeskrivning-valpmv/funktioner/ Mentalbeskrivning hund, MH Arbetet med översynen av MH är förtillfället bordlagd i väntan på arbetet med att arbetet med mentalindex är klart. Därefter kommer gruppen återinitieras. Det har genomförts beskrivarkonferenser och det kommer att vara en återigen 2014. Konferenserna är obligatoriska så god framförhållning krävs från såväl mentalgruppen som beskrivarna. Det är en hel del färre beskrivna under 2012 men de härrör troligtvis från de som valt att göra BPH istället. Om man ser till antalet hundar av brukshundsras så är det också en del färre men det rimmar bra med antalet färre hundar som registreras. Funktionärsinformation MH http://www.brukshundklubben.se/funktionar/avel-halsa/mentalbeskrivning-mh/ Allmän information MH http://www.brukshundklubben.se/hundar/mentalbeskrivning-mh/

Mentaltest, MT Det var en mentaltestdomarkonferens under 2011 med ett uppsamlingsheat 2012. En ny konferens kommer att vara i april 2013 med ett uppsamlingsheat under hösten 2013 Konferenserna är obligatoriska och samma vikt på framförhållning skall finnas som för MH. Det är en MT-film på gång och en alldeles ny MT-broschyr finns att beställa från kansliet. En mentaltestdomarutbildning kommer att gå av stapeln under v 29 i Skåne Funktionärsinformation MT http://www.brukshundklubben.se/funktionar/avel-halsa/korning/funktioner/ Allmän information MT http://www.brukshundklubben.se/hundar/korning/ Kvar att göra Det är nya utbildningsplaner på gång och det gäller för de flesta av våra kategorier. Figurantutbildningarna kommer bland annat att ändras så att man nu blir mentalfigurant utan någon klassindelning. Stort fokus ligger på det praktiska och det är mycket positivt. De distrikt som har utbildningar på gång ska höra av sig till mentalgruppen för att få det nya materialet. Det är ett litet förbehåll med att använda detta då mentalgruppen vill ha en återrapportering. På Västra distriktets hemsida finns en skiss över den nya utbildningsplanen tillika en del andra dokument. http://www.sbkvast.com/ Klicka på D-Rasutveckling och sedan på dokument. Det finns också ett samordningsarbete på gång mellan hundägarutbildningsutskottet och mentalgruppen för delarna Allmän mentalkunskap och Mera mentalkunskap Slutord och sammanfattning Maritha Östlund-Holmsten sammanfattade helgen som varande en mycket bra helg med nyttiga diskussioner och stor samsyn. Göran Bodegård nämnde vid sin presentation att det inte bara var exteriöra överdrifter som var viktiga inom SRD-arbetet utan även de mentala bitarna har ett fokus. Belgisk vallhund tervueren har varit på tapeten för att noteras på SRD-listan p.g.a. bristande tillgänglighet. Utskottet ville därför presentera lite resultat från Lathunden till varför sådana diskussioner kan komma upp och om det finns någon grund till det hela. I en presentation visades sammanställningar avseende åren 2005-2010 för tre av varianterna hos belgisk vallhund med fördelning av kryssen i momentet 1c, Kontakt hantering. Där kan man utläsa att ett genomsnitt på 6 8 % av hundarna hamnar med krysset i ruta 1, Avvisar med morrning och/eller bitförsök. Hantering ej genomförd. Det är lätt att bara titta på enstaka raser när sådana här propåer kommer upp men om man tar en annan bild och tittar på alla raserna så finns det fler som i så fall skulle hamna i riskzonen. Krysset i ruta ett kan innehålla både beskrivningar av en ängslig hund såväl som en aggressiv hund men båda tillstånden är mått på brister i mentaliteten. Nedanstående bild över resultat mellan 2010 2012 visar att även beauceron, briard och rysk svart terrier har lite hög procent i ruta 1.

Om man använder sig av en alternativ presentation av MH-resultat kan man få mer information att diskutera runt än om man bara tittar på MH-spindeln. Ju färre hundar man har beskrivna av en ras desto osäkrare blir medelvärdena. Man om man tar en tabell och väger in fler statistiska mått så kan man få en annan bild. Nedanstående bild visar kryssfördelningen i procent för momentet Avståndslek, nyfikenhet. En del raser visar en rätt god överensstämmelse mellan de olika måtten t.ex. bouvieren som har ett medel på 1,73, medianvärdet (mittersta värdet i en fördelning) på 1, typvärdet (det vanligaste värdet) på 1 och där rasklubben även satt upp ruta 2 som rasprofilvärde (kan också tänka på det som målvärde, dit man ska). Kelpien däremot har ett medelvärde och ett medianvärde som stämmer bra överens, 2,98 respektive 3,0 men ett typvärde på 1 och nästan lika många som fått en 5:a. Likaså är det för boxer men åt andra hållet. De har god överensstämmelse mellan medel och median men typvärde på 5 och nästan lika många med kryss i ruta 1. Redovisningen gör inga anspråk på att säga att det är bra eller dåligt det är bara för att ge en dimension till att tänka på när man skall jobba mot målet.

Helgen led mot sitt slut och det är endast några punkter kvar på programmet och en var att tacka Inga-Lill Larsson som nu väljer att kliva ur mentalgruppen. Inga-Lill har gjort ett gediget arbete under ett antal år vilket har varit mycket uppskattat. Vi vill också en gång till uppmärksamma alla på att det är mycket viktigt att de rasklubbar som är berörda av den här nya enkäten som finns på SLU:s hemsida fyller i den. Håll kontakt med Helena Eken fyll i enkäten och gör det fort. Håll grytan kokande. Ett stort tack för allas engagemang under helgen!