N A T U R I LINKÖPING 2010:3 Inventering av gaddsteklar i Naturreservaten Tinnerö eklandskap och Viggeby. - 2009 och 2010 Håkan Andersson
Förord Steklar är den artrikaste ordningen bland insekterna i landet med 7 720 arter. Den absoluta majoriteten av dessa utgörs av parasitsteklar. I den här inventeringen har underordningen gaddsteklar; vildbin inklusive humlor, guldsteklar, vägsteklar och rovsteklar undersökts i naturreservaten Tinnerö eklandskap och Viggeby. De allra flesta gaddsteklarna är beroende av sandiga och grusiga marker för bobygge och ett blomrikt landskap för näringssök. Ett antal arter bygger även bo i död ved. Förutsättningarna för gaddsteklarna har varit goda i det traditionellt brukade odlingslandskapet där stora arealer betades eller sköttes som slåtterängar. I 2000-talets landskap där slåtterängarna i stort försvunnit och de betade hagarna minskat, särskilt på magra sandiga marker, har många arter gaddsteklar gått starkt tillbaka. Mer än en fjärdedel av arterna är upptagna på den senaste rödlistan (Gärdenfors 2010). Vildbin och humlor är mycket viktiga för pollineringen i naturen och inte minst för pollineringen av flera åkergrödor samt för trädgårdsnäringen. Dessa ekosystemtjänster kan värderas i miljardbelopp. Det är ett ekonomiskt argument för att förbättra förutsättningarna för dessa viktiga arter. Ett mått på hur det står till med gaddstekelfaunan är att jämföra det totala artantalet i olika områden. I denna inventering noterades 106 arter i Tinnerö eklandskap och 82 arter i Viggeby. Inventeringsinsatsen var större i Tinnerö än i Viggeby. Båda reservaten kan betecknas som artrika avseende gaddstekelfaunan. Även några sällsynta och rödlistade arter påträffades; rovstekeln Mimesa bruxellensis (NT) och fibblesandbi Andrena fulvago (NT). För Mimesa bruxellensis innebar fyndet i Viggeby det första i Östergötland sedan 1929. Andra intressanta fynd var de regionalt rödlistade (RR) arterna Chrysis viridula och Chrysura radians (två guldsteklar), aspvedgeting Symmorphus connexus, rovstekeln Lestica subterranea, vialsandbi Andrena lathyri, trätapetserarbi Megachile ligniseca, lundmurarbi Osmia pilicornis, långhornsbi Eucera longicornis, vallhumla Bombus subterraneus och gläntgökbi Nomada moeschleri samt signalarterna (S) storsovarbi Chelostoma rapunculi och hartsbi Trachusa byssina. Inventeringen har genomförts av Håkan Andersson, Calluna AB. Anders Jörneskog Kommunekolog Linköpings kommun Framsidans illustration utförd av Kenneth Claesson föreställer trätapetserarbiet Megachile ligniseca.
Innehåll INNEHÅLL... 2 SAMMANFATTNING... 3 INLEDNING... 3 METOD... 3 BESKRIVNING AV LOKALERNA... 4 Tinnerö...4 Viggeby...9 ANDRA INSAMLINGSMETODER... 11 Håvning... 11 Fönsterfällor... 12 RESULTAT... 13 Sammanfattning av resultatet... 13 Rödlistade arter... 14 Arter som tidigare varit rödlistade... 15 Andra intressanta fynd... 18 DISKUSSION... 21 REFERENSER... 25 BILAGOR... 26 Calluna AB 2011 Författare: Håkan Andersson, Calluna AB Alla bilder författaren. Bör citeras: Andersson, H. 2010. Inventering av gaddsteklar i två kommunala naturreservat i Linköpings kommun 2010 Tinnerö eklandskap och Viggeby. Linköpings kommun. Internt projekt: HAN0009 Linköping steklar 2010. Projektorganisation: Projektledare Håkan Andersson, Beställare: Anders Jörneskog, Linköpings kommun Kontakt för denna rapport: Håkan Andersson tel. 013-461 03 08, e-post: hakan.andersson@calluna.se 2
Sammanfattning År 2010 genomfördes en inventering av gaddsteklar i två kommunala naturreservat i Linköpings kommun - Tinnerö eklandskap och Viggeby. Metoder som användes var färgskålar och håvning/observation i anslutning till bomiljöer och blommor. Dessutom har stekelmaterial från en blomflugeinventering från 2009 införlivats i rapporten. Även gaddsteklar från inventeringar av vedlevande skalbaggar år 2006 och 2009 redovisas i denna rapport. Skälet till detta är att fällorna hängde i anslutning till de gaddstekellokaler som inventerades 2010. Sammanlagt 825 gaddstekelindivider har artbestämts. Av dessa är de mest intressanta två rödlistade arter: rovstekeln Mimesa bruxellensis (NT) och fibblesandbi Andrena fulvago (NT). För Mimesa bruxellensis innebar fyndet i Viggeby det första i Östergötland sedan 1929. Andra intressanta fynd var de tidigare rödlistade eller regionalt rödlistade (RR) arterna Chrysis viridula och Chrysura radians (två guldsteklar), aspvedgeting Symmorphus connexus, rovstekeln Lestica subterranea, vialsandbi Andrena lathyri, trätapetserarbi Megachile ligniseca, lundmurarbi Osmia pilicornis, långhornsbi Eucera longicornis, vallhumla Bombus subterraneus och gläntgökbi Nomada moeschleri samt signalarterna (S) storsovarbi Chelostoma rapunculi och hartsbi Trachusa byssina. Inledning Intresset för dagaktiva fjärilar och vedlevande skalbaggar i naturvårdssammanhang har funnits i flera decennier. På senare år har även intresset för andra insektsgrupper ökat, t.ex. blomflugor och gaddsteklar. Detta har resulterat i en lång rad rapporter som behandlar dessa insektsgrupper. Kunskapen om de olika arternas utbredning och levnadssätt har ökat. Denna rapport behandlar gaddsteklar (Hymenoptera, Aculeata) som samlats in år 2010 i två kommunala naturreservat i Linköpings kommun - Tinnerö eklandskap och Viggeby. Metoder som användes var färgskålar och håvning. Även de steklar som tillvaratogs i en inventering av blomflugor 2009 (Andersson 2009) redovisas i denna rapport. Dessutom har material från ett antal fönsterfällor som suttit i anslutning till 2010 års lokaler artbestämts och även detta material redovisas i denna rapport. Metod Den huvudsakliga metoden i denna inventering är färgskålar, d.v.s. gula, vita och blå plastbehållare som fyllts med vatten och några droppar diskmedel som sänker ytspänningen. Färgskålarna attraherar i huvudsak blombesökande insekter som attraheras av färger. 3
Säsongen 2010 sattes vardera en gul, en vit och en blå färgskål ut på de fem lokalerna (tre lokaler i Tinnerö och två i Viggeby) vid fyra tillfällen med varmt och soligt väder under senvårsensommar. Färgskålarna satt ute i tre-fem dagar beroende på väder. Vid oavbrutet varmt och soligt väder var insamlingstiden kortare än under perioder med enstaka mulna dagar. Säsongen 2009 (då fokus låg på blomflugor) sattes sex färgskålar (gula, vita och blå) ut på två lokaler i Tinnerö (Långbacken och Vattenåkarbacken). Även här satt fällorna ute i tre-fem dagar. Enligt Gärdenfors et al. (2002) attraherar gula skålar främst tvåvingar och steklar medan vita skålar främst attraherar tvåvingar men nästan inga steklar. Humlor attraheras till blåskålar i större utsträckning än övriga steklar och tvåvingar. Många blombesökande skalbaggar hamnar också i färgskålarna. Den främsta anledningen till att skålarna bara var utplacerade tre-fem dagar i taget var främst ekonomiska men även för att inte påverka bestånden alltför negativt av sällsynta stekelarter, som en del fall kan dras till fällorna mycket effektivt. Som ett komplement till färgskålarna har håvning skett i anslutning till lokalerna. Här har fokus legat på bestånd av blommande örter och buskar samt boplatsmiljöer, främst bar mark och död ved. I denna rapport har även material som tagits tillvara i fönsterfällor som suttit i anslutning till färgskålelokalerna inkluderats. Två fönsterfällor som hängdes i stubbar och lågor av gran i anslutning till Tinnerö 1 år 2009, samt tre fönsterfällor i stubbar och torrträd av asp år 2006 i anslutning till Viggeby 2 ingår i denna rapport. Materialet i färgskålar och fönsterfällor har efter tömning i fält lagts över i burkar med sprit. En stor del av det materialet har sedan preparerats på nålar på vedertaget sätt. Samtliga steklar fångade med håv har torrpreparerats på nål vid hemkomsten. Enstaka håvade djur, främst humlor, har artbestämts i fält. Humlor, sociala getingar, enstaka övriga steklar, skalbaggar, de flesta blomflugor och dagfjärilar har artbestämts av författaren. Den största delen av gaddsteklarna (guldsteklar, solitära getingar, vägsteklar, rovsteklar och bin) har artbestämts av Lars Norén, Gnesta. Enstaka blomflugor och övriga flugor har artbestämts av Fredrik Östrand, Lund. Beskrivning av lokalerna Tinnerö TINNERÖ 1 (2010) Lokalen bestod av en sydvänd vägkant söder om en mindre höjd. Träd- och buskskiktet bestod av ek, gran, tall, sälg, nypon, hassel och lövsly, främst av asp. En liten bit från platsen där fällorna placerades fanns en stor rosentrybuske. 4
Längs vägkanten fanns ett litet fragment av torräng med arter som backskärvfrö, backsmultron, rödkämpar och ängshavre. Växtarter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var backskärvfrö, backsmultron, baldersbrå, blåsippa, fyrkantig johannesört, gråfibbla, grässtjärnblomma, gulvial, gökärt, humleluzern, hundkäx, häckvicker, kirskål, kråkvicker, käringtand, nypon, revfingerört, rosentry, rödklint, rödklöver, rödkämpar, röllika, skogsklöver, smörblomma, sommargyllen, stor blåklocka, stormåra, sälg, teveronika, vitklöver, vitsippa, vårlök, åkertistel och älggräs. Arter med rik blomförekomst är understrukna. Tinnerö 1, 4 juni 2004. Vegetationen är frodig men i fältskiktet finns en del typiska ängsväxter, t.ex. backsmultron, rödkämpar och ängshavre. Utanför bilden finns också en del, delvis solexponerad, granved. I gräset skymtar en blå och en gul färgskål. På denna lokal påträffades bl.a. guldstekeln Chrysura radians, vialsandbi Andrena lathyri, storsovarbi Chelostoma rapunculi och lundmurarbi Osmia pilicornis. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar är det sydvända, blomrika brynet samt rik förekomst av död granved. TINNERÖ 2 (2010) Lokalen bestod av en glänta i en svag, västvänd sluttning. Träd- och buskskiktet i anslutning till lokalen bestod av ek, tall, gran, björk, hassel och en. 5
Längst ned i sluttningen fanns ett litet fragment av torr naturbetesmark, bl.a. med mindre mattor av gråfibbla. Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var blodrot, fyrkantig johannesört, gråfibbla, grässtjärnblomma, gökärt, hagfibbla, jungfrulin, käringtand, liljekonvalj, liten blåklocka, ljung, skogsnäva, smultron, smörblomma, rödklöver, svinrot, teveronika, vitsippa, ängsvädd och ärenpris. Arter med rik blomförekomst är understrukna. Tinnerö 2, 4 juni 2010. Vegetationen är ganska kortbetad och mellan hasselbuskarna bildas en varm, vindskyddad glänta. I bildens vänstra del skymtar grenarna av drygt hundraåriga ekar. Fältskiktet är ganska artrikt med bl.a. rikligt med gråfibbla och gökärt. Här påträffades bl.a. fibblesandbi Andrena fulvago, lundmurarbi Osmia pilicornis och gläntgökbi Nomada moeschleri. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar är den västvända, blomrika gläntan, en liten förekomst av död hasselved samt en med avseende på kärlväxter artrik naturbetesmark. Ek med en ålder på lite drygt 100 år växte i anslutning till lokalen men i träden fanns bara mycket små mängder död ved. TINNERÖ 3 (2010) Lokalen bestod av en sydvästvänd, grusig vägskärning med mycket gles vegetation. Nordost om lokalen fanns betad skog med arterna ek, asp, gran och tall i trädskiktet. I vägskärningen växte ett glest buskskikt av en och björksly, utanför vägskärningen dessutom nypon. 6
Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var bockrot, fyrkantig johannesört, gråfibbla, gökärt, hundkäx, höstfibbla, jungfrulin, käringtand, liten blåklocka, nypon, rödklöver, röllika, smörblomma, sälg, sötvedel, teveronika och vitsippa. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar är den sydvästvända, vegetationsfattiga, solexponerade slänten med bar sand och grus. Tinnerö 3, 4 juni 2010. Lokalen utgörs av en i det närmaste sydvänd vägskärning med grus och grov sand. Vanligaste blommande örten är gråfibbla som här växer ganska rikligt. I slänten växer en del björksly men denna togs bort under sommaren. Det här var den artrikaste lokalen av de som inventerades i Tinnerö 2010. LÅNGBACKEN, TINNERÖ (2009) Under 2009 inventerades blomflugor, bl.a. med hjälp av färgskålar i Långbacken och Vattenåkarbacken i Tinnerö eklandskap. Det stekelmaterial som då samlades in har artbestämts och införlivats i denna rapport. Finansiär för detta projekt var Linköpings kommun. För resultat från denna inventering se Andersson (2009). Lokalen Långbacken bestod av väst-sydvända bryn i anslutning till skogsmiljöer med gamla, ihåliga ekar. Träd- och buskskiktet bestod, förutom ek, av apel, björk, oxel, rönn, sälg, en, nypon, fläder, olvon, krusbär, hagtorn, hassel, vinbär, skogstry och lövsly. 7
Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var apel, fläder, gökärt, hagtorn, häckvicker, krusbär, käringtand, majsmörblomma, maskros, nypon, olvon, oxel, rönn, skogsnäva, skogstry, smörblomma, svalört, sälg, vinbär, violer och vitsippa. Långbacken, Tinnerö, 27 april 2009. Färgskålarna, varav ett par skymtar på bilden, placerades strax utanför stängslet i anslutning till en ekhage med talrika, gamla ekar. Ganska lite blommande örter fanns på lokalen men under vår och försommar var rikedomen på blommande träd och buskar stor, t.ex. apel, oxel, sälg och hagtorn. På lokalen påträffades bl.a. gläntgökbi Nomada moeschleri. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar var stor rikedom av blommande buskar samt rikligt med grov död ved. VATTENÅKARBACKEN, TINNERÖ (2009) Lokalen Vattenåkarbacken bestod av ett sydvästvänt bryn i kanten av blandskog dominerad av tall och ek. Träd- och buskskiktet i övrigt bestod av lönn, asp, körsbär, ask, hassel, vide, hagtorn, skogstry, rönn och lövsly. Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var daggkåpa, förgätmigej, gökärt, hagtorn, hundkäx, häckvicker, körsbär, lönn, maskros, rönn, skogstry, smultron, smörblomma, sommargyllen, svalört, teveronika, vide, violer och vitsippa. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar var ett artrikt fält- och buskskikt, det varma, solexponerade läget samt en liten mängd död ved. 8
Vattenåkarbacken, Tinnerö, 27 april 2009. Lokalen bestod av ett sydvänt bryn in mot en betad blandskog med bl.a. tall och ek. Mängden blommor var inte särskilt stor, men sälg, nypon och hagtorn förekom i måttliga mängder. Lokalen var den i särklass artrikaste med 62 olika stekelarter. Här påträffades bl.a. guldstekeln Chrysura viridula, vialsandbi Andrena lathyri, storsovarbi Chelostoma rapunculi, lundmurarbi Osmia pilicornis, vallhumla Bombus subterraneus, långhornsbi Eucera longicornis och gläntgökbi Nomada moeschleri. Viggeby VIGGEBY 1 (2010) Lokalen bestod av en sydvästvänd, sandig, öppen betesmark. Delar av lokalen saknade vegetation och denna del skyddades av en bård av tall och enstaka björkar i norr och öster. Ett glest buskskikt av hagtorn och nypon förekom också. I anslutning till den närbelägna parkeringen till Viggeby naturreservat fanns blomrika vägkanter där rikedomen på ärtväxter måste lyftas fram. Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var alsikeklöver, backglim, backsmörblomma, femfingerört, fyrkantig johannesört, getväppling, gråfibbla, gul fetknopp, gullklöver, gulmåra, hagfibbla, hagtorn, harklöver, humleluzern, hundkäx, hönsarv, höstfibbla, kråkvicker, käringtand, liten blåklocka, mjölkört, mörkt kungsljus, nypon, prästkrage, rockentrav, rödklint, rödklöver, röllika, smultron, stor blåklocka, 9
svartkämpar, teveronika, tjärblomster, vitklöver, vit sötväppling, väddklint och åkervädd. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar är den stora blomrikedomen på sandigt underlag. Solexponerade ytor med ingen eller mycket gles vegetation är också en viktig faktor. Viggeby 1, 16 augusti 2010. Under för- och högsommar var lokalen mer blomrik och inte lika frodig som då bilden togs. I bildens mitt blommade rikliga mängder av bl.a. prästkrage. Strax till vänster om tallarna finns ytor med bar sand och grus. I vägkanten som skymtar i bildens nedre vänstra del växte rikligt med småblommiga ärtväxter, bl.a. getväppling, kråkvicker och käringtand. Här påträffades bl.a. rovstekeln Lestica subterranea och hartsbi Trachusa byssina. VIGGEBY 2 (2010) Lokalen bestod av en ostvänd, mindre täkt som inte längre används men där en viss urgrävning av naturvårdsskäl har gjorts. I täktbotten har en del grov, död ved lagts, också detta av naturvårdsskäl. Inne i den närbelägna betesmarken fanns stora mängder grov, död ved i form av lågor, högstubbar och torrträd av asp. En bit från lokalen fanns också en nyanlagd våtmark. Träd- och buskskiktet runt täkten bestod i övrigt av ek, tall, björk, vide, hallon, nypon och lövsly. 10
Arter som inom en radie på ca 100 m från färgskålarna blommade under säsongen var backvial, bergmynta, brudbröd, daggkåpa, fyrkantig johannesört, gullris, gulvial, hagfibbla, hallon, harklöver, hundkäx, häckvicker, höstfibbla, kråkvicker, liten blåklocka, maskros, mörkt kungsljus, nypon, prästkrage, rockentrav, skelört, skogsklöver, skogssallat, skuggnäva, smultron, smörblomma, stor blåklocka, sötvedel, teveronika, tjärblomster, flera videarter, väddklint, vägtistel, åkervädd och äkta johannesört. Viggeby 2, 16 augusti 2010. Lokalen utgörs av en gammal täkt som för några år sedan grävdes ur så att större ytor sand skapades. Strax till vänster om vägen, på bilden skymd av vegetation, har en del grov aspved placerats. Till höger syns tre torrträd eller högstubbar av asp. På denna lokal påträffaddes bl.a. rovstekeln Mimesa bruxellensis och fibblesandbi Andrena fulvago. Faktorer som spelar större eller mindre roll för artrikedomen av steklar är den stora artrikedomen av blommande växter kombinerat med exponerad sand och grus och grov, död ved i varmt samt, åtminstone fram till middagstid, solexponerat läge. Andra insamlingsmetoder Håvning I samband med utsättning och insamling av materialet i färgskålarna har håvning genomförts, främst i blomrika vägkanter i anslutning till lokalerna för färgskålarna. Sandiga-grusiga miljöer 11
med gles eller ingen vegetation har också undersökts, liksom solexpoenerad död ved. Fönsterfällor Som ett komplement till färgskålar och håvning har artbestämning av stekelmaterial i fönsterfällor genomförts. Fönsterfällorna hängde i anslutning till Tinnerö 1 och Viggeby 2. TINNERÖ År 2009 inventerades insekter i granmiljöer i Linköpings kommun och två av fällorna hängdes i en granstubbe och i en granlåga i anslutning till lokalen Tinnerö 1 (2010). Granstubben stod i gles barrskog med gran, tall, asp, hassel och lövsly. Blomrikedomen var ganska liten och granstubben stod i halvskugga. I granstubben fanns talrika insektsgångar vilket är gynnsamma bomiljöer för många steklar knutna till död ved. Granlågan låg i ett något mer solexponerat läge i barrskog med gran, tall, ek, hassel, rönn och lövsly. Även här var blomrikedomen ganska liten. I lågan fanns talrika insektsgångar. VIGGEBY De tre fällorna hängdes i två högstubbar och ett torrträd av asp. En av högstubbarna stod i solexponerat läge medan den andra av högstubbarna samt torrträdet stod i halvskugga. Miljön kring fällorna bestod av blandskog dominerad av asp och tall. I högstubbarna fanns talrika insektsgångar. 12
Viggeby 5 maj 2006. Bilden föreställer ett antal solexponerade aspar som ringbarkats och som fyra år senare hade dött och var delvis barkfallna. I veden fanns år 2010 gott om gamla larvgångar av olika storlekar. På andra sidan stängslet som skymtar till höger på bilden finns lokalen Viggeby 2 som inventerades 2010. I tre fönsterfällor som hängdes upp i asparna 2006 påträffades bl.a. aspvedgeting Symmorphus connexus och trätapetserarbi Megachile ligniseca. Resultat Sammanfattning av resultatet Sammanlagt 825 stekelindivider fördelat på 138 arter har artbestämts. Flest arter påträffades i Vattenåkarbacken i Tinnerö 2009 där 62 gaddstekelarter hittades vid fyra inventeringsomgångar med sammanlagt sex färgskålar i tre olika färger. Denna lokal stod i en klass för sig - i den näst mest artrika lokalen (Viggeby 2, 2010) påträffades 41 arter. Även med avseende på vilka arter som påträffades verkar Vattenåkarbacken, Tinnerö, vara den mest intressanta lokalen med sju lite mer intressanta arter: guldstekeln Chrysis viridula (regionalt rödlistad, RR), vialsandbi Andrena lathyri (RR), storsovarbi Chelostoma rapunculi (signalart, S), lundmurarbi Osmia pilicornis (RR), vallhumla Bombus subterraneus (RR), långhornsbi Eucera longicornis (RR) och gläntgökbi Nomada moeschleri (RR). Även här 13
verkar Vattenåkarbacken stå lite i en klass för sig. Den lokal med näst största antal lite mer intressanta arter var Tinnerö 1 (2010) med fyra arter. I fällorna har det även hamnat andra insekter och av dessa har främst lättidentifierade eller misstänkt intressanta skalbaggar och flugor artbestämts. Av dessa bör de två rödlistade skalbaggsarterna kardinalfärgad rödrock Ampedus cardinalis (NT) och trägnagaren Xyletinus longitarsis (VU) nämnas. Dessa samt ytterligare några arter som tidigare varit rödlistade beskrivs nedan, men i övrigt kommenteras fortsättningsvis inte andra insekter än gaddsteklar. Två rödlistade stekelarter påträffades: rovstekeln Mimesa bruxellensis och fibblesandbi Andrena fulvago. Ett exemplar av Mimesa bruxellensis påträffades i Viggeby. Av fibblesandbi påträffades två individer, ett vardera i Tinnerö och Viggeby. De mer intressanta fynden redovisas under de följande rubrikerna. Rödlistade arter Rovstekeln Mimesa bruxellensis Denna art blir ca 10 mm lång och är svart med röda teckningar på den långskaftade bakkroppen. Utbredningen är begränsad till de södra och östra delarna av Göta- och Svealand. Arten är dock inte noterad i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland (Nilsson 1991). Sedan tidigare fanns ett östgötskt fynd från 1929 (Karlsson 2008). Mimesa bruxellensis gräver decimeterlånga bon i sand vid gräsrötter. Arten tycks beroende av kontinuerlig erosion i finsand samt ett varmt mikroklimat, men artens biotopkrav är dåligt kända. Bona förses med dvärgstritar (Nilsson 1991). Johansson (2010) beskriver honor av arten som uppenbarligen sökte föda i anslutning till aspsly. Beroendet av busk- eller slyrika marker tillsammans med vertikala skärningar skulle kunna förklara artens förekomster i kuperade skogsbygder (Johansson 2010). Arten är klassad i hotkategorin Missgynnad (NT) (Gärdenfors 2010) och anses starkt hotad eller hotad i delar av Tyskland och Österrike (Nilsson 1991). Viggeby 2, 1 hona, vitskål, 12-16 augusti 2010. Fibblesandbi Andrena fulvago Fibblesandbiet är ett upp till 10 mm långt sandbi med gråbrun mellankropp och svart bakkropp men grå ränder. Bakbenen har rödbrun behåring. Arten är funnen i Götaland samt i Södermanlands, Örebro, Stockholms, Uppsala och Gävleborgs län. I Halland, Bohuslän, Gästrikland och Hälsingland är arten inte påträffad sedan 1950-talet. Arten är spridd men förekomsterna är lokala (ArtDatabanken 2010-12-20). Fibblesandbiet samlar endast pollen på fibblor och påträffas främst på blomrika torrängar, åkerholmar och i skogsbryn. (ArtDatabanken 2010-12-20). Flygtiden infaller i maj-juli. 14
Arten är klassad i hotkategorin Missgynnad (NT) (Gärdenfors 2010) och är av Ivarsson & Pettersson (2005) föreslagen som indikatorart för biologisk mångfald av gaddsteklar. Tinnerö 2, 1 hona, gulskål, 2-6 juli 2010. Viggeby 2, 1 hona, gulskål, 2-6 juli 2010. Kardinalfärgad rödrock Ampedus cardinalis Kardinalfärgad rödrock är upp till 15 mm lång, spolformad, svart skalbagge med klarröda täckvingar. Arten är utbredd från Skåne till Dalälven men är sällsynt. Arten brukar dock kunna påträffas på lokaler med god tillgång på gamla, ihåliga ekar (Baranowski & Ehnström 1994). Arten är knuten till ihåliga träd med rödmurken ved. Ek är det viktigaste trädslaget men fynd har också gjorts i ask och lind. Både larven och den fullbildade skalbaggen lever undanskymt inne i trädhåligheterna (Baranowski & Ehnström 1994). I något enstaka fall kan arten påträffas på blommande buskar, t.ex. hagtorn. Arten är klassad i hotkategorin Missgynnad (NT) (Gärdenfors 2010). Långbacken, Tinnerö, vitskål, 2009. Trägnagaren Xyletinus longitarsis Xyletinus longitarsis är en ca 4 mm lång, kullrig trägnagare som är svart med brunaktiga ben och antenner. Antennerna är tydligt sågtandade. Arten förekommer i södra Sverige upp till Värmland med utbredningstyngdpunkt i de östra delarna (Lundberg 1997). Larvutvecklingen sker i torr, vitrötad, ganska seg ekved i grova, stående eller liggande stammar men även i grenar och stängselstolpar (Lundberg 1997). Arten dras inte till blommor så denna förekomst i en färgskål är en ren tillfällighet. Arten är klassad i hotkategorin Sårbar (VU) (Gärdenfors 2010). Vattenåkarbacken, Tinnerö, vitskål, 2009. Arter som tidigare varit rödlistade Aspvedgeting Symmorphus connexus Detta är en ca 10 mm lång, helsvart solitär geting med tre gula ränder på bakkroppen. Honan anlägger bon i död ved och torra växtstjälkar och som föda till getinglarverna fångas larver av bladbaggar (van der Smissen (2001) i Karlsson (2008)). Aspvedgetingen är känd från sju landskap mellan Halland och Dalarna. I Östergötland är sex lokaler kända sedan tidigare (Karlsson 2008). Aspvedgetingen var rödlistad i kategori 2, Sårbar, i 1993 års rödlista (Ehnström et al. 1993). 15
Viggeby, 1 hona, fönsterfälla, 2006. Rovstekeln Lestica subterranea Lestica subterranea är en upp till 12 mm lång rovstekel med gul- och svartrandig bakkropp och gula ben. Arten är knuten till torra och sandiga gräsmarker. Flygtiden infaller under högsommaren och arten kan då ses besöka blommor. Bon anläggs i sandblottor och förses med små fjärilar, främst mått, bastardsvärmare och vecklare (Hallin (2007) i Karlsson (2008)). Gångarna kan sträcka sig upp till 20 cm ned i marken och antalet celler varierar mellan två och elva. Varje cell förses med upp till tolv fjärilar (Lomholdt 1976). Arten är känd från Skåne till Norrbotten men arten har minskat och förekommer numera mycket lokalt. Sentida fynd finns främst från den sydöstra delen av landet. I Östergötland fanns sedan tidigare sju aktuella lokaler (Karlsson 2008). Lestica subterranea var rödlistad i kategori NT, Missgynnad, i 2005 års rödlista (Gärdenfors 2005). Arten är föreslagen som indikatorart på en i övrigt rik gaddstekelfauna (Sörensson (2008) i Karlsson (2008)). Viggeby 1, 1 hona, håvning, 19 juni 2010. Trätapetserarbi Megachile ligniseca Trätapetserarbiet blir upp till 15 mm långt. Kroppen är svart med gråvit behåring på mellankroppens sidor. Honan har rödbrun behåring på bakkroppens undersida. Boet anläggs i insektsgångar i murket trä och gångarna tapetseras med gröna blad. Flygtiden infaller från slutet av juni till slutet av augusti (Karlsson 2008). Arten samlar endast pollen från korgblommiga växter (Linkowski et al. 2004b). Utbredningen sträcker sig från Skåne till Jämtland. Arten har ansetts mycket sällsynt men ganska många fynd har gjorts i Sverige på senare år. I Östergötland finns sedan tidigare 13 kända lokaler, bl.a. i Tinnerö (Karlsson 2008). Trätapetserarbiet var rödlistat i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Viggeby, 1 hane och 2 honor, fönsterfälla, 2006. Lundmurarbi Osmia pilicornis Lundmurarbiet är ett upp till 10 mm långt bi med kraftig rödbrun behåring på mellankroppen. Bakkroppen är till stora delar svart. Boet anläggs främst i död ved och arten är knuten till skogsmiljöer, främst gles ädellövskog. Flygtiden infaller mellan slutet av april och början av juli. Pollen samlas från flera olika växter, bl.a. lungört och gökärt (Karlsson 2008). Lundmurarbiets utbredning sträcker sig upp till Västmanland. I Östergötland var sedan tidigare fem lokaler kända (Karlsson 2008). 16
Lundmurarbiet var rödlistat i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Tinnerö 1, 1 hane, blåskål, 26 april-1 maj 2010. Tinnerö 2, 1 hane, gulskål, 26 april-1 maj 2010. Vattenåkarbacken, Tinnerö, 2 honor, håvning, 4 maj 2009. Vallhumla Bombus subterraneus Vallhumlan är en upp till 20 mm lång humla där drottning och arbetare finns i två färgvarianter: dels helt svart med de sista bakkroppssegmenten grå eller vita, dels svart med krage och skutell gula samt de sista bakkroppsegmenten vita. Hanen är svart med gul krage och skutell samt guloch svartrandig bakkropp. Arten förekommer på ängs- och betesmarker och flyger från slutet av maj. Vallhumlan är långtungad och näring söks i flera olika växtarter, t.ex. ärtväxter, blåeld, vallört och vitplister (Karlsson 2008). Vallhumlan förekommer upp till Dalarna men har förmodligen blivit ovanligare. I vissa delar av Sverige kan arten fortfarande vara ganska talrik, t.ex. i Skåne, Uppland och på Gotland. I Östergötland var arten tidigare känd från fem aktuella lokaler (Karlsson 2008). Vallhumlan var rödlistad i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Arten är föreslagen som indikatorart för biologisk mångfald i ängs- och betesmarker (Cederberg et al. (2003) i Karlsson (2008)). Vattenåkarbacken, Tinnerö, 1 hona, gulskål, 4 maj 2009. Gläntgökbi Nomada moeschleri Gläntgökbi är ett upp till 11 mm långt, nästan naket, getinglikt bi. Bakkroppen är röd med gula fläckar medan mellankroppen är svart. Arten lever som boparasit men det är inte klarlagt vilken som är värdart, men en huvudkandidat är trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa, möjligen också äppelsandbi Andrena helvola och hallonsandbi Andrena fucata (Saure (1995) i Karlsson (2008)). Gläntgökbiet förekommer främst i gläntor i löv- och blandskog samt på torr ruderatmark (Linkowski et al. 2004b). Gläntgökbiet är sällsynt men verkar vara väl spridd i Sverige. Förekomster finns från Öland till Norrbotten. I Östergötland var arten tidigare känd från sex lokaler (Karlsson 2008). Gläntgökbiet var rödlistat i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Tinnerö 2, 2 honor, gulskål, 4-7 juni 2010. Långbacken, Tinnerö, 1 hona, gulskål, 2009. Vattenåkarbacken, Tinnerö, 1 hane, gulskål, 2009. 17
Korstecknad svampbagge Mycetina cruciata Detta är en ca 4 mm lång, karaktäristiskt tecknad skalbagge. Arten är blankt röd med en svart, korstecknad fläck på täckvingarna. Arten är knuten till död ved angripen av olika svampar. Fynd har gjorts på trädslagen björk, asp, rönn, klibbal, tall och gran (Ehnström 2002a). Arten är påträffad från Skåne till Hälsingland men är lokal och verkar ha försvunnit från flera, tidigare kända lokaler (Ehnström 2002a). Korstecknad svampbagge var rödlistad i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Tinnerö 1, 1 ex, vitskål, 12-16 augusti 2010. Större linjordloppa Aphthona euphorbiae Större linjordloppa är en ca 2 mm lång, blåsvart bladbagge med svag metallglans. Bakbenen är utbildade till hoppben. Arten lever på bl.a. på lin och flera andra örter. Arten är utbredd upp till Gästrikland med äldre ströfynd upp till Lappland (Artportalen 2010-12-22). Arten var tidigare ovanlig men har gynnats av återupptagen odling av lin. Numera är större linjordloppan vanlig, åtminstone i delar av Sydsverige. Arten var rödlistad i kategori NT, Missgynnad, i 2000 års rödlista (Gärdenfors 2000). Tinnerö 1, 1 ex, vitskål, 12-16 augusti 2010. Tinnerö, Långbacken, 1 ex, blåskål, 2009. Tinnerö, Långbacken, 1 ex, gulskål, 2009. Tinnerö, Långbacken, 1 ex, vitskål, 2009. Tinnerö, Vattenåkarbacken, 1 ex, gulskål, 2009. Brun vedborre Xyleborinus saxesenii Brun vedborre är en ca 2 mm lång, cylindrisk, brun barkborre. Arten angriper ved av många olika lövträdsarter (Ehnström 2002b). Arten är utbredd åtminstone upp till Västmanland och kan i vissa områden uppträda talrikt. Möjligen har arten ökat på senare år (Artportalen 2010-12-22). Arten var rödlistad i kategori NT, Missgynnad, i 2005 års rödlista (Gärdenfors 2005). Tinnerö, Långbacken, 1 ex, vitskål, 2009. Andra intressanta fynd 18
Guldstekeln Chrysis viridula Denna guldstekel mäter upp till 9 mm och är tecknad i metalliskt blått, grönt och rött. Arten lever som boparasit hos solitära getingar av släktena Odynerus och Ancistrocerus. Arten påträffas främst i torra gräsmarker (Karlsson 2008). Arten är utbredd upp till Gästrikland men är lokal i sitt uppträdande. I Östergötland var arten sedan tidigare känd från två lokaler (Karlsson 2008). Arten är regionalt rödlistad i Östergötland. Tinnerö, Vattenåkarbacken, 2 hanar, gulskål, 2009. Guldstekeln Chrysura radians Denna art mäter upp till 10 mm och är tecknad i metalliskt grönt och rött. Arten lever som boparasit hos murarbin av släktet Osmia. Arten påträffas främst i torra gräsmarker (Karlsson 2008). Arten är sällsynt och fynd finns från Skåne till Uppland men moderna fynd föreligger endast från Blekinge och Östergötland. I Östergötland finns sedan tidigare dock bara ett modernt fynd (Karlsson 2008). Arten är regionalt rödlistad i Östergötland. Tinnerö 1, 1 hona, gulskål, 2-6 juli 2010. Vialsandbi Andrena lathyri Vialsandbiet är ett ganska stort sandbi som mäter upp till 14 mm. Mellankroppen är gulbrun medan bakkroppen är svart med vita ränder. Arten förekommer i ängs- och betesmarker, vägkanter och bryn med riklig förekomst av ärtväxter. Flygtiden infaller i maj-juni (Karlsson 2008). Vialsandbiet förekommer upp till Dalarna men uppträder ganska lokalt och sparsamt. I Östergötland fanns sedan tidigare åtta moderna lokaler (Karlsson 2008). Arten är regionalt rödlistad i Östergötland och är föreslagen som indikatorart för biologisk mångfald i ängs- och betesmarker (Cederberg et al. 2003). Tinnerö 1, 1 hona, blåskål, 4-7 juni 2010. Vattenåkarbacken, Tinnerö, 1 hane, gulskål, 4 maj 2009. Storsovarbi Chelostoma rapunculi Storsovarbiet är ett ca 10 mm långt, helsvart bi med enstaka ljusa hår på mellankroppen. Bon anläggs i gångar efter vedlevande insekter. Arten söker bara näring i blåklockor (Linkowski et al. 2004a). 19
Storsovarbiet förekommer upp till Dalarna och Hälsingland (Artportalen 2010-12-22). I Östergötland är fem aktuella lokaler kända (Karlsson 2008). Storsovarbiet är föreslaget som indikatorart för biologisk mångfald i ängs- och betesmarker (Cederberg et al. 2003). Tinnerö 1, 1 hane, blåskål, 2-6 juli 2010. Tinnerö, Vattenåkarbacken, 2 hanar, blåskål, 2009. Hartsbi Trachusa byssina Hartsbiet är ett ca 10 mm långt, ganska kraftigt byggt bi. Färgen är rödbrun på mellankroppen medan bakkroppen är svart. Bon anläggs i grusig och sandig mark. Näring söks i ärtväxter (Linkowski et al. 2004a). Hartsbiet är känt upp till Medelpad men förekomsterna i södra Norrland är få (Artportalen 2010-12-22). I Östergötland fanns sedan tidigare 27 kända lokaler (Karlsson 2008). Hartsbiet är föreslaget som indikatorart för biologisk mångfald i ängs- och betesmarker (Cederberg et al. 2003). Viggeby 1, 1 hona, blåskål, 2-6 juli 2010. Långhornsbi Eucera longicornis Långhornsbiet mäter upp till 16 mm. Mellankroppen är täckt av kraftig, rödbrun behåring medan bakkroppen är svart- och brunrandig. Hanen känns lätt igen på antennerna som är lika långa som kroppen. Långhornsbiet söker bara näring från ärtväxter. Boet anläggs i torr och lerig mark och flygtiden infaller i maj-juni (Karlsson 2008). Långhornsbiet förekommer upp till Ångermanland (Karlsson 2008). Det finns tecken som tyder på regional tillbakagång (Abenius & Larsson 2005). I Östergötland var sedan tidigare 13 aktuella lokaler kända (Karlsson 2008). Långhornsbiet är föreslaget som indikatorart för biologisk mångfald i ängs- och betesmarker (Cederberg et al. 2003). Vattenåkarbacken, Tinnerö, 1 hane, blåskål, 2009. 20
Diskussion Denna inventering ska främst ses som ett stickprov av stekelfaunan i de två kommunala naturreservaten Tinnerö eklandskap och Viggeby. För att få en mer komplett bild av stekelfaunan krävs en betydligt större fångstinsats. Resultatet kan tyckas magert med bara två rödlistade arter: rovstekeln Mimesa bruxellensis och fibblesandbi Andrena fulvago. Ingen av lokalerna, möjligen med undantag av Viggeby 1 och 2, är utpräglade stekelmiljöer av den typ som oftast inventeras. I Viggeby 1 och 2 finns en del kvaliteter som skulle kunna falla under ovan nämnda, typiska stekelmiljöer. Viggeby 1 bestod av torra, sandiga-grusiga kulturbetesmarker som dock har blivit naturaliserade med en ganska stor mängd växter knutna till torr naturbetesmark. Viggeby 2 bestod av en visserligen ostvänd men åtminstone delvis solexponerad gammal täkt med bar sand och god tillgång på grov, död ved. Med dessa fakta i grunden finns goda förutsättningar att antalet arter på de två lokalerna i Viggeby kan vara betydligt högre om fortsatta inventeringsinsatser genomförs. Viggeby 1, 4 juni 2010. På lokalen fanns ytor helt utan vegetation, som på bilden, och ytor med bara en gles torrängsvegetation. Ett områdes värden som stekellokal kan mätas med antalet fynd av rödlistade arter eller andra lite mer intressanta fynd (tidigare rödlistade arter, regionalt rödlistade arter och signalarter). Ett 21
annat sätt är att räkna alla stekelarter som påträffas och jämföra detta antal med andra lokaler. Ett stort antal stekelarter betyder att det finns många små miljöer som passar olika arter steklar. Ett exempel kan vara om det finns sand och grus i många olika kornstorlekar i stället för bara sand, död ved i många olika solexponeringsgrader i stället för bara beskuggad ved eller ett stort antal näringsväxter i stället för en enahanda miljö där en eller några få blomväxter dominerar. Den artrikaste lokalen i inventeringen var Vattenåkarbacken, Tinnerö, som inventerades med färgskålar 2009. Här påträffades 62 arter vilket kan jämföras med den artrikaste lokalen i Karlsson (2008), Danskebo i Boxholms kommun, som hade 75 arter. Fångstansträngningen i Danskebo var 90 (skålar*dagar). Motsvarande siffra för Vattenåkarbacken var 72. Med andra ord är resultaten fullt jämförbara (0,83 arter/fångstansträngning i Danskebo jämfört med 0,86 i Vattenåkarbacken). Hur denna jämförelse ska tolkas är dock en annan fråga. Lokalen i Danskebo utgörs av sandiga slänter i anslutning till tallskog medan Vattenåkarbacken är ett sydvänt, solexponerat bryn med ganska frodig och artrik vegetation. Förmodligen är det enklare att komma upp i höga artantal i soliga, örtrika bryn och andelen specialiserade sandmarkssteklar bör vara avsevärt lägre. Steklarna i Vattenåkarbacken är till stor del vanligt förekommande arter som i de flesta fall hittas vid nästan varje inventering i nästan vilken miljö som helst. Andelen arter som kan sägas vara mer eller mindre ovanliga är säkerligen högre i Danskebo. Det sammanlagda antalet arter i Tinnerö uppgick till 106 medan det i Viggeby stannade vid 82. Då måste det tas i beaktande att fångstinsatsen i Tinnerö var mycket större med inventering på fem lokaler under två år samt två fönsterfällor i död granved. Fångstinsatsen i Viggeby begränsar sig till två lokaler inventerad ett år samt tre fönsterfällor i asphögstubbar. Om antalet arter divideras med fångstansträngningen (skålar*dagar) blir resultatet ungefär det samma (0,76 arter/fångstansträngning i Tinnerö mot 0,82 arter/fångstansträngning i Viggeby). Ett annat sätt att jämföra de två lokalerna kan vara att se hur många arter med signalartsvärde som påträffats. Med signalart avses här arter som ställer höga krav på sin livsmiljö i ängs- och betesmark samt i öppna sandmiljöer och som därför indikerar hög artrikedom. När dessa arter påträffas kan det förmodas att fler sällsynta eller rödlistade arter kan finnas på lokalen. De arter som i denna inventering noterats som signalarter följer de förslag på arter som Cederberg et al. (2003), Ivarsson & Pettersson (2005) och Sörensson (2008) fört fram. I Tinnerö har sex signalarter påträffats: fibblesandbi, vialsandbi, storsovarbi, hartsbi, vallhumla och långhornsbi. I Viggeby har endast tre signalarter påträffats: rovstekeln Lestica subterranea, fibblesandbi och hartsbi. Eftersom fångstinsats i Tinnerö är drygt dubbelt så stor blir ändå resultaten jämförbara mellan de två lokalerna. En stor del av Tinnerö eklandskap betas och detta är positivt för gaddstekelfaunan. De betesmarker som inte är skogsklädda är till allra största delen gamla åkerbeten och här är mängden blommor ganska liten. I brynen mellan skog och öppen mark är blomrikedomen större och det är här som den största koncentrationen av gaddsteklar finns. Här påträffas både 22
vedlevande och marklevande steklar, låt vara att arter knutna till öppna sandmarker saknas. En miljö med stor rikedom av gaddsteklar generellt sett är vägkanter och detta gäller med största sannolikhet även i Tinnerö eklandskap. En del jobb har lagts ned på att förhindra igenväxning men det finns mer att göra. Ett exempel är det lilla ängsfragmentet som utgjorde lokalen Tinnerö 1. Här fanns några mer krävande ängsväxter som t.ex. backskärvfrö, backsmultron, rödkämpar och ängshavre. Ängsfragmentet är dock igenväxande med aspsly och en framröjning av ängen är en mycket värdefull åtgärd som gynnar stekelfaunan och andra insekter. Ännu mer värdefullt vore att lokalisera fler blomrika, obetade miljöer längs vägkanter och sätta in punktåtgärder på dessa, ofta mycket små miljöer. Dessa åtgärder kan bestå i bl.a. slyröjning, markbearbetning för att få fram hårt trängda blommande örter eller för att skapa ytor med blottad mark. Vägkanterna bör sedan slås under sensommaren varje år. Anledningen till detta är att näringskällor i form av blommor ska finnas kvar så lång tid som möjligt för vildbin och andra steklar. Denna åtgärd gynnar naturligtvis en lång rad andra blombesökande insekter. En mycket positiv åtgärd som genomfördes under inventeringssäsongen 2010 var bortröjningen av björksly på lokalen Tinnerö 3, en sydvästvänd vägskärning med blottad sand och grus. Tinnerö 1, 16 augusti 2010. Bakom ridån av aspsly finns ett litet ängsfragment som är väl värt att röja fram. Restaurering av blomrika miljöer, främst vägkanter, är en av de mest värdefulla åtgärderna för att gynna insektsfaunan i allmänhet och steklar i synnerhet. 23
I Viggeby har redan en del skötselåtgärder genomförts för att gynna stekelfaunan. På lokalen Viggeby 2, en gammal täkt som tidigare var igenväxande, har vegetation tagits bort och sand och grus blottlagts. En art som förmodligen gynnas av denna åtgärd är den sällsynta rovstekeln Mimesa bruxellensis som enligt litteraturen kräver kontinuerlig störning. I botten av täkten har det även placerats grov, död ved vilket även det är en positiv åtgärd för vissa steklar, bl.a. några vedanknutna arter som påträffades på lokalen: trätapetserarbi Megachile ligniseca, ängstapetserarbi Megachile versicolor och aspvedgeting Symmorphus connexus. I Viggeby är detta den första inventeringen speciellt inriktad på gaddsteklar som genomförts. I Tinnerö däremot har en tidigare inventering med färgskålar genomförts av Kjell Antonsson, länsstyrelsen Östergötland, 2003. Denna inventering genomfördes i den södra delen av Vattenåkarbacken, d.v.s. en liten bit från den plats som inventerades med färgskålar 2009 men i samma del av Vattenåkarbacken där håvning/observation genomfördes. En jämförelse av materialet visar att 50 arter påträffades 2003 mot 62 år 2009. Av dessa 50 arter påträffades 24 arter, d.v.s. 48 % även år 2009 i Vattenåkarbacken. Av de 50 arterna från 2003 års inventering påträffades 33 arter, d.v.s. 66 % under inventeringarna 2009 och 2010 i Tinnerö. Av mer intressanta fynd som påträffades 2003 men som inte återfanns under 2009 och 2010 fanns den rödlistade arten ängssolbi Dufourea dentiventris samt de tidigare rödlistade, nu regionalt rödlistade, arterna trätapetserarbi Megachile ligniseca (som påträffades i Viggeby i fönsterfällorna från 2006) samt vägstekeln Priocnemis cordivalvata. För den senare arten är fyndet i Tinnerö från 2003 den enda kända i Östergötland (Karlsson 2008). Utan att fördjupa sig i statistiken bör ytterligare arter kunna påträffas i Tinnerö, även om inventeringsinsatser genomförs på samma platser som tidigare. Om fällorna placeras på andra platser ökar sannolikheten ytterligare att hitta fler arter. Inga fällor vid inventeringarna i Tinnerö 2009 och 2010 placerades inne i betesfållor. Om så sker vid ytterligare inventeringsinsatser går det att komma närmare intressanta substrat, i fallet Tinnerö främst död ved och ihåliga träd. Det finns en stor mängd icke artbestämt material från fönsterfällor som placerats i värdefulla miljöer med gamla träd och död ved i Tinnerö och övriga Eklandskapet. Detta material härrör från skalbaggsinventeringar 2003-2009 utförda av Calluna AB med Linköpings kommun eller Eklandskapsfonden som finansiär. När detta material blir artbestämt kommer kunskapen om främst den vedanknutna gaddstekelfaunan i Eklandskapet att öka avsevärt. 24
Referenser Abenius, J. & Larsson, K. 2005. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Länsstyrelsen Halland, meddelanden 2005:6. Andersson, H. 2009. Blomflugor i Tinnerö eklandskap. Linköpings kommun. ArtDatabanken 2010-12-20. snotra.artdata.slu.se/artfakta Artportalen 2010-12-22. Rapportsystemet för småkryp. artportalen.se/bugs Baranowski, R. & Ehnström, B. 1994. Artfaktablad Ampedus cardinalis - kardinalfärgad rödrock (rev. Nicklas Jansson 2007). ArtDatabanken. snotra.artdata.slu.se/artfakta Cederberg, B., Sjödin, E. & Hedström, L. Beskrivning av några olika organismgrupper beroende av hävd, strukturer och substrat i ängs- och betesmarker samt deras lämplighet som indikatorer för BM och hävd - steklar i allmänhet och vildbin i synnerhet. Bilaga i: Jordbruksverket. 2003. Indikatorarter - metodutveckling för nationell övervakning av biologisk mångfald i ängs- och betesmarker. Jordbruksverket, rapport 2003:1. Ehnström, B. 2002a. Artfaktablad Mycetina cruciata - korstecknad svampbagge. snotra.artdata.slu.se/artfakta Ehnström, B. 2002b. Artfaktablad Xyleborinus saxesenii - brun vedborre. snotra.artdata.slu.se/artfakta Gärdenfors, U. (ed.). 2000. Rödlistade arter i Sverige 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors, U. (ed.). 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors, U. (ed.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Gärdenfors, U., Aagaard, K., Biström, O. (red.) & Holmer, M. (ill.). 2002. Hundraelva nordiska evertebrater. Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. Nord 2002:3. Nordiska Ministerrådet & ArtDatabanken. Ehnström, B., Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade arter i Sverige 1993. Databanken för hotade arter, SLU, Uppsala. Ivarsson, R. & Pettersson, M.W. 2005. Humlor och solitärbin på åkerholmar. Svenska vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU & Avdelningen för växtekologi, Uppsala Universitet. Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera, Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i övre Emådalen. Entomologisk Tidskrift 131:113-130. Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - inventering i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9. 25
Linkowski, W.I., Cederberg, B. & Nilsson, L.A. 2004. Vildbin och fragmentering. Kunskapssammanställning om situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet. Svenska vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU & Avdelningen för växtekologi, Uppsala Universitet. Linkowski, W.I., Pettersson, M.W., Cederberg, B. & Nilsson, L.A. 2004b. Nyskapande av livsmiljöer och aktiv spridning av vildbin. Svenska vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU & Avdelningen för växtekologi, Uppsala Universitet. Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica, Volume 4, part 2. Scandinavian Science Press Ltd. Klampenborg, Danmark. Lundberg, S. 1997. Artfaktablad Xyletinus longitarsis (rev. Bengt Ehnström 1999). ArtDatabanken. snotra.artdata.slu.se/artfakta Nilsson, G. 1991. Artfaktablad Mimesa bruxellensis (rev. Björn Cederberg 2006). ArtDatabanken. http://snotra.artdata.slu.se/artfakta Saure, C. 1995. Wer ist der wirt von Nomada moeschleri? Bembix 5:21-26. van der Smissen, J. 2001. Die Wildbienen und Wespen Schleswig-Holsteins - Rote Liste. Band 2. Landesamt für Natur und Umwelt das Landes Schleswig-Holstein, Flintbek. Sörensson, M. 2008. Inventering av bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och vid f.d. järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Biosfärkontoret Kristianstads Vattenrike. Vattenriket i fokus 2008:04. Bilagor Bilaga 1: Karta över inventeringsområdet i Tinnerö Bilaga 2: Karta över inventeringsområdet i Viggeby Bilaga 3: Artlista 26
S t e k e l i n v e n t e r i n g T i n n e r ö e k l a n d s k a p Bilaga 1 Tinnerö 1 Vattenåkarbacken!! Tinnerö 2 Långbacken Långbacken Tinnerö 3! Fönsterfällor 2009 Färgskålar_2010 ± Håvning observation 2010 Färgskålar_2009 Håvning observation 2009 1:5 000
S t e k e l i n v e n t e r i n g V i g g e b y n a t u r r e s e r v a t B i l a g a 2 Viggeby 1!(!(!( Viggeby 2 Meter 0 125 250 500 ±!( Fönsterfällor 2006 Färgskålar 2010 Håvning / observation 2010
Linköping steklar 2010 2010-10-26 BILAGA 3 Rödlista 1993 Rödlista 2000 Rödlista 2005 Rödlista 2010 Regional rödlistning HYMENOPTERA - STEKLAR CHRYSIDIDAE - Guldsteklar Chrysis angustula 6 1 2 3 Chrysis fulgida 1 1 Chrysis ignita-gruppen 1 1 Chrysis illigeri 3 1 1 1 Chrysis ruddii 1 1 Chrysis viridula RR 2 2 Chrysura hirsuta 4 1 3 Chrysura radians RR 1 1 Pseudomalus auratus 1 1 Trichrysis cyanea 2 1 1 TIPHIIDAE - Mysteklar Tiphia femorata 2 1 1 EUMENIDAE - Solitära getingar Ancistrocerus parietinus 1 1 Eumenes coronatus 1 1 Euodynerus quadrifasciatus 1 1 Odynerus spinipes 6 6 Symmorphus bifasciatus 1 1 Symmoprhus connexus 2 RR 1 1 Symmorphus crassicornis 1 1 VESPIDAE - Sociala getingar Dolichovespula saxonica 9 1 1 7 Dolichovespula sylvestris 1 1 Vespula germanica 1 1 Vespula rufa 1 1 Vespula vulgaris 20 1 12 7 POMPILIDAE - Vägsteklar Agenioideus cinctellus 1 1 Anoplius nigerrimus 3 3 Anoplius viaticus 1 1 Arachnospila anceps 4 3 1 Arachnospila spissa 10 6 4 Auplopus carbonarius 4 1 3 Dipogon bifasciatus 1 1 Dipogon subintermedius 11 9 2 Evagetes crassicornis 2 1 1 Priocnemis exaltata 3 2 1 Priocnemis hyalinata 11 6 1 4 Priocnemis perturbator 45 21 11 7 6 Priocnemis pusilla 2 1 1 Priocnemis schioedtei 4 1 3 Signalart Summa antal Färgskål Tinnerö 1 2010 Färgskål Tinnerö 2 2010 Färgskål Tinnerö 3 2010 Färgskål Långbacken 2009 Färgskål Vattenåkarbacken 2009 Fönsterfälla Tinnerö 2009 (gran) Färgskål Viggeby 1 2010 Färgskål Viggeby 2 2010 Fönsterfälla Viggeby 2006 (asp)