Delad tro delat Ansvar Nehemja kap.2-3 Av: Johannes Djerf Jag vet att det bara är jag som gillar detta, men eftersom jag är så otroligt nöjd med min första inköpta tröja till min och Lisas tilltänkta knodd så kan jag inte låta bli att visa den (LHC tröjan). Visst är den fin!? När jag blir stor ska jag spela i Linköping. Jag tycker det är stort och fint bevis på att jag bara vill mitt barn det allra bästa, och inte minst att jag har tro på att mitt barn faktiskt kommer att ha en stor uppgift, många gåvor och även platsar i det bästa laget. Och vet du, en sådan här t-shirt vill även pappa Gud ge till dig som hans barn. Nu vet jag att alla utav er inte har samma intresse för just detta hockeylag som jag, tragiskt nog, men tänk bort LHC om du känner att du behöver det och så tänker du på min tanke med min gåva. För så tänker Gud om dig. Gud bevisar sin kärlek till dig genom att trä på dig en vit ren tröja, fri ifrån synd som också berättar om hans tro på dig. Han tror att du har en stor uppgift, han tror att du har fantastiska gåvor och att du faktiskt platsar i det bästa laget, i Guds församling! I Jesus laget! Och på samma sätt som man har ett stort ansvar gentemot sitt hockeylag för att laget ska nå målet för säsongen så tror jag också att Gud är övertygad om att församlingen även är ditt ansvar som Guds barn, för att vi tillsammans ska nå vårt mål för tiden som ligger framför. Och idag ska vi tala om detta ansvar när det gäller bönen, då vi ska fortsätta vår resa i Nehemja bok som vi började med för två veckor sedan, där bönen genomsyrar i precis allting. För dig som inte var här den söndagen eller som behöver en liten uppdatering så har Nehemja, den persiska kungens munkskänk böjt sina knän i bön och fasta till Himmelens Gud pågrund av det tillstånd som råder i Jerusalem. Han ber till den Gud som aldrig sviker, som står fast vid sitt förbund, som ger av sin nåd och som lyssnar och ser sin tjänares bön. Nehemja längtar efter att få vara använd av Gud och i sitt huvud så börjar han som vilken fabriksingenjör som helst se de praktiska lösningarna i hur det skulle kunna gå till, men bönen är fortfarande den enda givna modellen som han vet säkert kommer fungera, så därför börjar han med bön. Och han fortsätter med att be, månad efter månad, tills han ser en öppen dörr.
Och så är det. Allt börjar med bön. Om något inte finns så ber du om det och då kommer det, det löftet har vi i ryggen, och ser vi inte resultatet direkt så får vi be igenom det! Be tills det är klart, tills man ser Guds vilja och ledning framför sig. Jag använder inte det ordet så jätte ofta, men jag gillar det skarpt. Be igenom! Att be utan att ge upp, utan att tröttna. Det är inte det enklaste men det är den enda vägen många gånger. Om du har sett på handbolls WM någonting så har du säkert sett hur man jobbar och kämpar för att komma igenom motståndarlagets mur som står vid målet, och ibland så springer de bara och kastar sig rakt in i den och försöker in i det sista kasta bollen i rikting mot målet, just för att det är den enda vägen. Och så är det att be igenom någonting också. En mur av hinder kan stå framför dig och din bön, men vi får kasta oss framåt mot Gud, mot målet, be, be och be tills vi är igenom. Fy, det låter jobbigt, ja i egen kraft är det fruktansvärt tungt, men den Helige Ande vill ge oss glädjen och kraften till det. Det är inte Gud som är muren, Gud är inte ett hinder som vi pratade om förra gången. Det handlar inte om att väcka Gud och få honom övertalad, utan att be igenom handlar om att saker i andevärlden läggs på rätt plats, förhållanden ändras och andevärldens furstar och väldigheter backar. Du och jag vi har Gud på vår sida, det är hans ande och hans församling som ger dig kraft till att komma igenom och därför så kan vi be tills muren, tills dörren öppnas, det onda får bara ge sig till slut! Gud tvingar det onda till tystnad. Visst är det gött!? Be igenom. Det är vad Nehemja gör. Han är bedrövad och han känner en stor nöd för sitt folk och sin stad Jerusalem som ligger öde och vars portar är nedbrända. Jag vet inte när du kände en sådan nöd senast för någon. När du böjde dina knän och lät tårarna komma för en annan människas skull eller för ditt Törestorp, ditt Tyngel. Men Nehemja visar vägen för oss och visar för oss att nödens rätta spegelbild är just bön i dubbel betydelse. Om du skriver nöd med små bokstäver på ett papper och står framför en spegel så ser du ordet bön. Testa det när du kommit hem om du vill. Det finns en bottenlös sanning i att bönen till Gud är en befriande kraft i vår nöd. Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. HERREN må höra din bön på nödens dag, Jakobs Guds namn må beskydda dig, HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider, sjunger psalmisten. Och den borgen, den tryggheten har Nehemja hittat mitt i hans lidande. Men dörren för bönesvar öppnas inte på en gång, Nehemja kommer inte igenom med sin bön helt fören den stunden då Nehemja delar sin nöd med hans kung.
På samma sätt som det finns en enormt förlösande kraft när du och jag delar vår nöd med andra. När vi inte bara försöker själva utan låter hela laget vara med. Nöden är inget som vi behöver skämmas för och det är inget vi ska behålla som hemligheter, för det gör inte saken bättre. Vi har någon konstig vana att tänka att ju mer man lider ju mindre man pratar om det, men det finns ingenting av det som hör ihop med den kristna tron. Vi har fått uppmaningen att istället bära varandras bördor. Det innebär inte att du ska dela allt med alla men det innebär att det finns människor vid din sida för att bära dig i din nöd. Det är precis som i ett handbollslag eller hockeylag, skadar någon sig, mår någon dåligt så är det alltid någon som är framme och hjälper till. Ibland så finns det spelare som vill köra sin enmansshow, och det kanske går för en stund men i längden så går det inte. Du kan ha de bästa hockeyspelarna i landet på planen men det kvittar om man inte kan jobba som ett lag. För att vinna så behöver man bära varandra. Ingen står ensam i ett vinnande team! Inte heller i församlingen! De andra har ett ansvar att hjälpa dig och du har ett ansvar att hjälpa dem! Jakobs brev 5:16 säger: "Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön" I Matt.18:19-20 då Jesus säger Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Är inte bara ord för att trösta de få närvarande på bönemötet utan det är ord som talar om den stora dörröppnaren i bönen. Dela det som ligger på ditt hjärta, Kom överens om vad ni ska be om och gör det tillsammans, då ska ni få det av min fader i Himlen säger Jesus. Vilket löfte! När Nehemja delade sin nöd, sin bön för kungen så kom han överens med kungen om stegen för att uppnå hans mål i hans bön. Vi kan läsa vers 5-8 i kap.2. Det praktiska var inte oviktigt för Nehemja. Jag kan tänka mig att det kanske kändes lite kontigt att be självaste kungen om dessa saker men han tvekar ändå inte. Han behövde pass och han behövde virke för att bygga upp porten till templet, till stadsmuren och sitt egna hem. Och tillsammans så kom de också överens om tiden för hans resa. Vi får inte veta vad de bestämmer just då, men vad vi kan läsa oss till så är Nehemja borta i 12 år, så då var det troligen det som de också kom överens om. En ganska så lång tid. Vilket talar om tro tycker jag. Både kung Artasastas och Nehemja talade tro för det som varit Nehemjas bön. Precis som jag talar tro när jag tror att mitt barn ska spela i Linköping om ett tiotal år.
Och den tron är också något som är viktigt för vår bön. Jesus sa att vi ska bekänna honom som Herre. Han uppmanade oss att tala till bergen att flytta på sig. Som sin far talade han och skapade. Han talade hälsa och det blev hälsa. Så när du ber, är det viktigt att du inte med dina egna ord förhindrar eller försenar bönesvaret. Förstår du? Alltså, om du och din vän har kommit överens om att be om en annan persons tillfrisknande och sedan efter bönen säger du har hon skrivit något testamente så talar ju det emot din bön som du precis har bett. Du behöver tala i enlighet med din bön. Det är inte det enklaste, jag vet. Vi är så präglade av en kultur att vi nästan automatiskt tänker bort tron när vi lämnar kyrkan eller slår igen vår Bibel. Vi tänker att tron tillhör söndagens värld och under arbetsveckan så får man mer tänka med förnuftet. Men vill vi ha bönesvar, och det tror jag alla vill här, så är det bra om vi lär oss att tala i enlighet med det önskade bönesvaret. Alltså du och jag vi måste välja att besluta oss för att tala tro eller otro till problemet. Ber vi att vår vän ska bli frisk så får vi också tala, var vi än befinner oss, som att det också kommer bli så. Även om Nehemja visste att det skulle bli den största prövningen i hans liv hittills att bege sig till Jerusalem och försöka bygga upp muren igen så valde han att tillsammans med hans kung och hans tro på Gud, att det skulle gå. Nehemja är den stora organisatören men han visste att hans ansträngningar skulle vara meningslösa utan Guds verkan och trodde på att hans goda hand var över honom. Och det får du också göra. Mitt i dödskuggans dal kan du till och med säga godhet endast och nåd ska följa mig. Eller förfölja mig som den hebreiska grundtexten talar om, i alla dina livsdagar. Håll den tron högt och du ska få se att det stämmer. Guds Goda hand kommer att förfölja dig, när du väljer att tala ut tro i din bön. Vilket också är ett delat ansvar att visa på Att vara munkskänk som Nehemja, innebar att ha ansvar för kungens liv. Och genom Nehemjas önskan grundat på löftet ifrån Gud och hans bön så behövde kungen nu göra ändringar. Kungen fick ansvar för Nehemjas liv, att fixa fram brev till de personer som kunde göra att Nehemja klarade sig när han kom till Jerusalem. De var i beroende av varandra. Och när Nehemja sedan kom till Jerusalem så behövde han även då människor runt omkring honom som kunde bära hans nöd och hjälpa honom bygga. Som den goda ledaren han var så undersökte han först om hans bild som han fått stämde med verkligheten. Han började underifrån. Han började i ödmjukhet. Därefter så berättar han för folket i Jerusalem hur läget är. Han delar den nöd som fortfarande låg och gnagde på hans hjärta även för dem.
Han berättar om det som kungen och han kommit överens om men han ger inte kungen äran för att det gått väl med honom utan han ger Gud äran och berättar om hur Guds goda hand varit över honom och därför finns det ingen anledning att Gud inte skulle finnas med sin goda hand också över dem. Och det står som vi läste om igår på årsmötet att de fattade mod för detta goda verk och sade låt oss stå upp och bygga! Men precis som det är när vi bestämt oss för något som hör ihop med Guds vilja, det goda verket så är det inte alltid som det blir lättare. Vers 19. Nehemja och folket hade inte ens börjat fören motståndet kom. Tydligen så var byggandet av stadens murar omtvistat ämne i dessa grupper, som kan ha dragit nytta av judarnas svaghet eller känt sig hotade av etablering i landet nu när de var tillbaka. Så därför hade de slagit sig samman för att angripa murbyggarna och stoppa projektet. Och jag tycker det här känns väldigt bekant, inte minst när vi talar om att bygga tillsammans, dela vår nöd och att be tillsammans. Det är nästan varje gång som det alltid är något som stör när man beslutat sig för att be. Har du tänkt på det!? När det inbjuds till bön så kommer ofta något annat i mellan som ska göras hemma eller kanske med jobbet. Och när vi sätter oss ner och ber så är det i stort sett alltid någon mobiltelefon som ska ringa. Det har kanske inte ringt på hela dagen, kanske inte ens på flera dagar, men när man ska be då ringer det! Och självklart har man också glömt att stänga av ljudet. Och jag tror att det är för att det finns ett motstånd i andevärlden. Djävulen vill inte att du ska be och definitivt inte med andra eftersom han vet vilken kraft det finns i de heligas böner. Det är som att vi kommer in på ett territorium som han vill ha herravälde över. Han vill ha makten över våra tankebanor och därför så försöker han så mycket han kan störa eftersom han vet att han inte har makten längre när vi kommer till Jesus i bön. Men precis som Nehemja så får vi svara med orden i vers 20. De onda andemakterna har ingen del och ingen rätt att komma och störa dig när du ber, för du står på himmelens Guds sida! Och inte bara du, utan Nehemja talar om ett vi. Han tar inte ens fram sina egna papper och rättigheter och viftar med utan han talar om att Himmelens Gud ska låta det gå oss väl. Därför ska vi börja bygga säger han. Därför så kan också vi med all frimodighet börja bygga tillsammans. Och om det är något område som djävulen vill försöka få oss att sluta bygga upp så är det gemensamma bönearbetet i församlingen. Det känner jag.
Som en av de yngre, uttryckte sig på vår bönesamling i måndags detta är ju det som vi behöver! Så var är bedjarna Var är de som ska ta över när dessa äldre bedjare inte finns kvar? Ja, men det löser sig då, har vi lätt för att tänka, men frågan är om det gör det! Jag tror att det är precis som mycket annat. Det kommer inte bara helt plötsligt fungera utan det måste byggas upp bit för bit, och jag tror att det vi måste börja bygga där, i det gemensamma men också att vi var och en börjar bygga där vi är i vår vardag. I kap.3 vers 1 så står det. Och så fortsätter det berättas om hela detta bygge. Meter för meter beskrivs arbetet av den 3 kilometer långa muren, port efter port då det står att de började bygga vid fårporten. Varför då kan man undra. Jo, för det var genom fårporten som offer lammen för morgon och aftonoffer fördes in i staden. Alltså det viktigaste för folket var att offrandet, tempeltjänsten, gemenskapen med Gud fungerade. Vilket jag tror alltid måste vara vår första prioritet också. Vår gemensamma relation med Gud måste fungera för att resten ska kunna fungera som det är tänkt! Sedan så är det inte alla som får denna uppgift av Nehemja. Han säger inte åt alla att samlas där kl.19.30 på onsdagskvällen utan han sprider ut folket på hela muren. Alla är inräknade. Fortsätter vi och läser så är det verkligen alla olika släkter, olika kön och olika grupper av människor som finns med. Snickrare, apotekare, guldsmeder, leviter, präster och köpmän. Alla hade sin del i bygget. Ingen var för fin eller för låg, alla hade sin funktion i muren! Och så är det i vår församlings böne byggande också. Vi är alla, vilka vi än är utspridda på olika platser i muren då varje uppgift är lika stor och lika nödvändig. Något som är spännande är att folket i Jerusalem de bad, de jobbade för det gemensamma bygget där de befann sig i deras vardag. Vers 10, vers 23, vers 28, vers 29, 30. Var och en tog sitt eget ansvar mitt emot sitt eget hus! Och vi har ett eget ansvar mitt emot vårt hus, i vårt område att be och att jobba för vår församlings gemensamma mål! Och slutar någon jobba, slutar någon att bry sig eller går utanför vårt mål så kommer det ha påverkan på hela muren! Så därför har vi också alla ett personligt ansvar för den gemensamma bönen. Vi kan inte överlämna oss till Gud åt dig. Du måste göra det själv. Du måste själv ta ditt ansvar och överlämna dig åt Gud och det gemensamma bygget. Det egna är inte en motsats till det gemensamma utan är något som ryms i helheten. Det vill jag uppmuntra er med idag!
Gud vill uppmuntra dig med det idag, att just du ryms i helheten. Gud tror på dig, Gud tror att du passar. Gud vill sätta på dig sin troströja (visa tröjan), som berättar om ditt ansvar, men inte minst att du faktiskt platsar i världens bästa lag. Hans Församling. Då vi i hans nåd och kraft får gå framåt, stå upp och bygga. Med Himmelens Gud i ryggen får du tillsammans med oss tala tro och vara med och be igenom det som vi behöver be igenom, för att se vårt mål. Amen