Vikingatida krigargravar, en studie av Birka, Heath Wood och Nord-Trøndelag

Institutionen för arkeologi och antik historia Vikingatida krigargravar, en studie av Birka, Heath Wood och Nord-Trøndelag Indikationer på kvinnliga krigare i gravar från vikingatiden? Emilia Nordvall Kandidatuppsats 15 hp i Arkeologi VT 2018 Handledare: Karin Ojala Campus Gotland

Abstract Nordvall, E. 2018. Vikingatida krigargravar, en studie av Birka, Heath Wood och Nord- Trøndelag Indikationer på kvinnliga krigare i gravar från vikingatiden? Nordvall, E. 2018. Viking Age warrior graves, a study of Birka, Heath Wood and Nord- Trøndelag Indications of female warriors in graves from the Viking Age? Female warriors from the Viking Age is a subject that has been debated and interpreted in many different ways. The modern view on the binary gender roles is one of the reasons why it has been hard for archaeologists to interpret the female warrior graves. The graves are often interpreted in other ways then that the weapons in the graves would belong to the female individuals. Archaeologists rather explain the graves existence because of other reasons than that the female individuals would have been warriors. The issue of the study is whether the female warrior graves from the Viking Age differ from a female gender role, or if the warrior role possibly could be a part of a female gender? Also, why are there so few female warrior graves? The study will be based around three graves, Bj 581 from Birka in Sweden, Mound 50 from Heath Wood in England and T20248 from Nord-Trøndelag in Norway. The analysis and discussion are based on a gender perspective, new ideas will be added to the discussion based on age, gender roles, gender expression and social status. The results may indicate that female gender rolls might be changeable depending on the female individual s social status, age and life stage. Nyckelord: vikingatid, genus, genusroller, krigargravar, kvinnliga krigare, kvinnogravar Keywords: Viking Age, gender, gender roles, warrior graves, female warriors, female graves Kandidatuppsats i Arkeologi 15 hp. Handledare: Karin Ojala. Ventilerad och godkänd 2018-06-13 Emilia Nordvall Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, 621 67 Visby, Sweden 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 4 1.1. Syfte och frågeställning... 4 1.2. Material och avgränsning... 4 1.3. Källkritik... 5 1.3.1. Ordval... 6 1.4. Teori och metod... 6 2. Forskningshistorik... 7 3. Presentation av källmaterial... 9 3.1. Hemlanden, Adelsö, Birka i Sverige... 9 3.1.1. Bj 581... 9 3.2. Heath Wood, Ingleby, Derbyshire i England... 11 3.2.1. Mound 50... 11 3.3. Aunvollen, Steinkjer kommune, Nord-Trøndelag i Norge... 12 3.3.1. T20248... 12 4. Analys... 13 4.1. Skillnader i gravskick... 13 4.1.1. Birka... 13 4.1.2. Heath Wood... 14 4.1.3. Nord-Trøndelag... 14 5. Diskussion... 16 5.1. Enkönsmodellen och genusroller... 16 5.2. Rika gravar... 17 5.3. Bj 581 och T20248... 17 5.4. Mound 50... 19 5.5. Konkubiner och hemgift... 19 6. Resultat... 22 7. Sammanfattning... 23 8. Litteraturlista... 25 9. Illustrationsförteckning... 28 Bilaga 1: Bj 581 nr 1... 29 Bilaga 2: Bj 581 nr 2... 30 Bilaga 3: Mound 50... 31 3

1. Inledning Krigargravar tolkas traditionellt som gravar där manliga individer är begravda på grund av de begränsade binära genusrollerna som det heteronormativa samhället har konstruerat. Att genusuttryck även skulle kunna vara genusöverskridande i förhistoriska samhällen eller att det förhistoriska samhället inte följer en binär dikotomi gällande genus har inte tidigare diskuterats inom arkeologi som de gjorts de senaste åren. På grund av de gravgåvor som ligger i de kvinnliga krigargravarna skulle dessa krigargravar traditionellt sett bedömas tillhöra en manlig individ, men vid osteologiska bedömningar har det visat sig att krigargravar även kan innehåller en kvinnlig individ (eller möjlig kvinnlig individ). Dessa osteologiskt bedömda kvinnliga individer som hittats i samband med vapen avviker från den traditionella uppfattningen av genus tolkat utifrån gravgåvor, då arkeologer genom moderna genusuppfattningar könat vapen som manliga artefakter. Vapen kopplas traditionellt till en manlig sfär och vapen i gravar har därför tolkats som maskulint betingande. De gravar innehållande en kvinnlig individ begravd tillsammans med vapen har skapat nya frågor kring vikingatida genusroller. 1.1. Syfte och frågeställning Syftet med studien är att diskutera om dessa krigargravar innehållande kvinnliga individer är indikationer på kvinnliga krigare. I denna studie diskuteras det om de kvinnliga individerna avviker från den kvinnliga genusrollen eller om krigarrollen även fanns inom den kvinnliga genusrollen. Det vill säga om de kvinnliga individerna indikerar ett kvinnligt genus eller om deras genus avviker från den förväntade genusrollen. Genom att diskutera möjliga tolkningar av dessa gravar kan resultatet förhoppningsvis bidra med nya infallsvinklar på området. Studiens frågeställningar är följande: - Avviker de kvinnliga krigargravarna från vikingatida kvinnliga genusroller eller kan krigarrollen möjligen vara en del av ett kvinnligt genus? - Varför är de kvinnliga krigargravarna från vikingatiden så få i antal? 1.2. Material och avgränsning Studien är avgränsad till vikingatid och kommer framförallt utgå från tre kvinnliga krigargravar innehållande svärd, eller svärd och sköld. Dessa artefakter i relation till de osteologiskt bedömda kvinnliga individerna är i denna studie om kvinnliga krigare mest relevant då svärd och sköld är tydligaste fynden för att kunna koppla individen till ett möjligt deltagande i strid. Andra vapen så som yxa, kniv eller spjut skulle bland annat kunna tolkas vara använda i andra vardagliga eller religiösa situationer som inte nödvändigtvis har en koppling till deltagande i strid (Gardeła 2013: 295 301). Detta gör att det blir problematiskt att tolka kvinnliga vapengravar innehållande dessa artefakter som krigargravar. Detta betyder dock inte att förekomsten av svärd, eller svärd och sköld i gravar är det enda som kan tyda på deltagande i 4

strid. Dessa gravgåvor skulle även kunna tolkas på andra sätt än att det skulle innebära ett deltagande i strid. Nya studier har genom DNA-test kunnat bekräfta en kvinnlig individ i krigargraven Bj 581 från Birka, denna grav är än så länge den enda helt bekräftade kvinnliga krigargraven från vikingatiden (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a; Hedenstierna-Jonson et al. 2017b). De andra kvinnliga krigargravarna som studien är centrerad kring är inte bekräftade med hjälp av DNAtest utan bedömda kvinnliga utifrån osteologisk bedömning, Mound 50 från Heath Wood och T20248 från Nord-Trøndelag är båda osteologiskt bedömda som möjliga kvinnor (Richards et al. 2004: 77; Unimus 2016: T20248). De tre gravarna har valts ut från att gravarna innehåller en kvinnlig individ där svärd, eller svärd och sköld förekommer bland gravgåvorna. Gravarna Bj 581 och T20248 är krigargravar som en enskild kvinnlig individ ligger i medan det i graven Mound 50 ligger en vuxen kvinnlig individ och ett barn. Mound 50 har valts ut för att vara en del av diskussionen om kvinnliga krigare även då graven innehåller ett barn. Arkeologer menar att detta gör att tolkningen av denna grav blir problematisk eftersom det inte går att säga säkert att de vapen som finns i graven tillhör den kvinnliga individen (Richards et al. 2004: 91; Gardeła 2018: 7). I denna studie är åsikten att graven och det gravfält den ligger på kan tillföra olika infallsvinklar till diskussionen även om tolkningen av graven är problematisk. 1.3. Källkritik Krigar/vapengravar med en kvinnligt bedömd individ utgör mindre än 1% av alla krigargravar och vapengravar från vikingatiden (Gardeła 2018: 17). En möjlig anledning är bland annat att en del krigar/vapengravar i den vikingatida världen kan vara felaktigt könsbedömda, detta eftersom många gravar är könsbedömda utifrån artefakterna i graven. Krigar/vapengravar har i vissa fall inte osteologiskt könsbedömts på grund av att de är krigar/vapengravar och det har därför antagits att det är en manlig individ i graven (Gardeła 2018: 24). Osteologiska könsbedömningar görs utifrån de skillnader som finns mellan ett manligt och kvinnligt skelett. Skelettet behöver inte påvisa alla skillnader utan kan uppvisa endast vissa av de karaktäristiska dragen för att kunna könsbedömas, skelettet måste dock kunna påvisa något av de karaktäristika dragen för att kunna könsbedömas (Arwill-Nordbladh 2003: 7). Kvinnliga och manliga skelett kan uppvisa karaktäristiska drag som liknar det andra könet, exempelvis kan kvinnliga individer efter övergångsåldern få ett mer maskulint kranium som gör att de kan liknas mer vid ett manligt skelett än ett kvinnligt (McLeod 2011: 349). En osteologisk könsbedömning behöver därför inte vara en självklar könsbedömning av det biologiska könet utan utgår från sannolika skillnader mellan könen som är baserade på ett större jämförelsematerial. Att könsbedöma barn utifrån dessa skillnader är osäkert då skillnaderna i skelettet först blir tydliga vid puberteten (Arwill-Nordbladh 2003: 7 8). Normalt bedöms biologiskt kvinnligt eller manligt kön utifrån vilka två kromosomer individen har, kvinnliga individer har vanligtvis två X-kromosomer medan män har en X-kromosom och en Y-kromosom. Den biologiska könsbedömningen av grav Bj 581 gjordes utifrån bekräftandet att individen inte hade någon Y-kromosom, vilket individen inte heller hade. Om individen hade en Y-kromosom skulle individen istället bedömas som en biologisk man. Det innebär att individen i grav Bj 581 kan bedömas som en biologisk kvinna eftersom individen inte hade en X-kromosom och en Y-kromosom utan hade två X-kromosomer (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 3; Hedenstierna-Jonson et al. 2017b: 6 7). Hedenstierna-Jonson et al. (2017b: 6) uppmärksammar dock att en X-kromosom hos kvinnliga individer har en likhet med Y- kromosomen, men att det fortfarande går att med rätt metod bestämma om en individ bär på två X-kromosomer. 5

Det problematiska med att könsbedöma kvinnliga individer genom att utesluta att individen har en Y-kromosom är förekomsten av kvinnligt kodade kroppar med endast en X-kromosom och en Y-kromosom. Normalt sett har kvinnligt kodade kroppar två X-kromosomer, att en kvinnlig individ har en X-kromosom och en Y-kromosom är ovanligt men fortfarande förekommande. Denna kombination av en X-kromosom och en Y-kromosom är normalt sätt den kombination av kromosomer som bekräftar ett manligt biologiskt kön. Det betyder att en könsbedömning utifrån ett bekräftande att en kvinnlig individ saknar en Y-kromosom kan bli problematisk om den kvinnliga individen i själva verket bär på en Y-kromosom. Detta skulle i så fall resultera i att individen bedöms som en man men den biologiska kroppen skulle i ett verkligt möte uppfattas som en individ med en kvinnligt kodad kropp. En manlig individ kan dock inte könsbedömas som man utan att bära på en Y-kromosom, även om det finns manligt kodade kroppar som kan bära på två X-kromosomer så finns det alltid också en Y-kromosom. Det innebär att om en kvinnlig individ inte bär på en Y-kromosom utan två X-kromosomer så är könsbedömningen helt tillförlitlig. Att en kvinnligt kodad kropp bär på en Y-kromosom är dock synnerligen ovanligt men det är fortfarande en viktig aspekt vid en biologisk könsbedömning med DNA-test för att kvinnliga individer inte skall felbedömas som män på grund av att de bär på en Y-kromosom (Nordqvist & Eriksson 2002-01-01; Polanco & Koopman 2006: 13 21; Yunmin et al. 2014: 723 732). 1.3.1. Ordval I studien förklarar den osteologiska bedömningen det sannolika könet individens skelett påvisar medan med en biologisk bedömning av könet menas att en bedömning gjorts med hjälp av ett DNA-test. I studien används ordet man eller kvinna för att beskriva vilken binär kodad kropp individen påvisar, kön är en del av genuset men kvinna eller man är inte ord som simultant åsyftar att beskriva ett genusuttryck. Genus ses vanligtvis som kulturellt betingat medan könet ses som en bestämd form. Butler (2005: 45 47) menar att både kön och genus är en del av genus. Genus samt kön är båda kulturellt betingade egenskaper, individen blir dessa former. Det finns ingen biologisk lag som kan kopplas till ett genusuttryck innan individen är i kontakt med sin omgivning. Först när individen kommer i kontakt med sin omgivning och kan uppfattas av andra individer kan individens kropp bli genusbegriplig. 1.4. Teori och metod Studien är en tvärvetenskaplig studie där arkeologi och genusvetenskap kombineras i diskussionen, där genusskillnader så som framförallt ålder, genusuttryck, social status och genusroller kommer diskuteras i relation till krigargravarna. I studien kommer redan gjorda tolkningar diskuteras och analyseras, nya synpunkter kommer även tas upp i diskussionen om vikingatida krigargravar innehållande individer som osteologiskt eller biologiskt könsbedömts som kvinnor. Forskarna som refereras till i texten kommer endast benämnas med efternamn och utan pronomen för att ge läsaren möjligheten att tolka texten objektivt utan att påverkas av slentrianmässiga tolkningar av genus. Studien centreras kring tre krigargravar, Bj 581 från Hemlanden, Adelsö, Birka i Sverige (Stolpe 1889: 461 464; Arbman 1941: 188 190; Hedenstierna-Jonson et al. 2017a; Hedenstierna-Jonson et al. 2017b), Mound 50 från Heath Wood, Ingleby, Derbyshire i England (Richards et al. 2004) och T20248 från Aunvoll, Steinkjer kommune, Nord-Trøndelag i Norge (Stenvik 2005c: 151; Unimus 2016: T20248). Gravarna Bj 581 och Mound 50 som vardera ligger på gravfält kommer att jämföras med de övriga gravarna på de gravfält de grävdes ut medan T20248 från Nord-Trøndelag kommer jämföras med generella gravar från området Trøndelag, då den är en enskild grav. 6

2. Forskningshistorik I den tidigare arkeologiska forskningen utgick arkeologer från artefakterna i graven för att könsbedöma individen. Vapnen i gravarna tolkades utifrån det moderna samhällets binära syn på kvinnor och män vilket gjorde att vapen blev könade som manliga, medan artefakter så som textilredskap och smycken könades som kvinnliga. Denna ideologi gjorde att krigargravarna som påträffades tolkades innehålla manliga individer utan att ifrågasätta ifall den gravlagde möjligen kunde vara en kvinnlig individ. Detta på grund av idéen om att de binära könen inte kunde korsa genusroller utan från början redan var tillskrivna egenskaper och att dessa genusroller alltid funnits. När sedan dolkar som ibland var närmare storleken av korta svärd började hittas i relation till kvinnligt könade artefakter där individen i graven osteologiskt könsbedömdes som kvinna började arkeologer att tolka det arkeologiska materialet på nya sätt. Det gick inte att förlita sig på att gravgåvorna speglade de genusroller som ansågs vara självklara i samtiden (Arwill-Nordbladh 2003: 18). Tidigare inom den vikingatida arkeologin har intresset framförallt varit inriktat på hur de maskulint präglade manliga individerna levde inom det vikingatida samhället. På 1980-talet började intresset för de feminina genusrollerna inom det vikingatida samhället växa fram och har blivit en del av den arkeologiska forskningen (Gardeła 2013: 273 274). Artikeln av Gardeła (2013: 276) är en studie av gravar där kvinnliga individer är begravda med vapen. I studien diskuteras krigar/vapengravar från Danmark, Norge och södra Sverige. I texten diskuterar Gardeła (2013: 294 295) teorier av forskare om spjut som en rituell komponent i gravläggningen. Spjut funna i gravar skulle bland annat kunna blivit kastade ner i graven innan den stängts igen för att hedra guden Oden, denna tolkning är dock en av flera teorier. Vapen så som spjut, yxor, kniv och pilar kan vara svåra att tolka i gravar på grund av att de kan indikera på vardagligt bruk eller rituella handlingar (Gardeła 2013: 295 301; Gardeła 2018: 7, 20). Gardeła (2018) ger i sin artikel en översikt över de arkeologiska fynd från den vikingatida världen där vapenbärande kvinnor är närvarande. I artikeln diskuteras de nordiska sagorna och myter samt den medeltida litteratur där kvinnliga krigare förekommer. Gardeła diskuterar även förekomsten av kvinnliga vapen/krigargravar utifrån andra fynd där figurer med kvinnliga attribut kan ses, så kallade valkyrior, framförallt figuriner och valkyriabroscher (hängen). I artikeln finns en tabell över alla de kvinnliga vapen/krigargravar som Gardeła hitintills har hittat i det dokumenterade arkeologiska materialet. Gravarna som listas kommer från Danmark, Island, Norge och Sverige. Tabellen innehåller 19 gravar, kring två av dem finns viss osäkerhet om vapnen i graven kan tolkas tillhöra de kvinnliga individerna. Av de 19 gravarna innehåller nio av dem endast en yxa, två gravar innehåller spjut, en grav innehåller något som kan tolkas som antingen spjut eller någon sorts stav och en grav innehåller fem spjut. Fyra av gravarna innehåller pilar och två av gravarna har en hel krigarutrustning som går att jämföra med innehållet i manliga krigargravar, en av dessa gravar är Bj 581. I tabellen väljs aktivt gotländska gravar med pilspetsar bort och tre gravar från England då tolkningarna av dem är problematiska. En av de engelska gravarna som väljs bort är graven Mound 50. Detta på grund av osäkerheten kring vilken av de två individerna i graven som vapnen är menade för (Gardeła 2018: 5 6). Ingen av de kvinnliga individerna i gravarna som listas i tabellen visar på några skador från trauma. Gardeła (2018: 8) påpekar dock att de osteologiska undersökningarna av individerna inte har inkluderat att titta efter vapenskador eller andra indikationer på att individen under sin livstid hanterat vapen. 7

Den enda DNA-testade krigargrav där en kvinnlig individ är begravd själv med en fullständig krigarutrustning är Bj 581 från Birka. Från början tolkades individens osteologiska kön som manligt då gravgåvorna i graven var traditionellt maskulina. Graven saknade alla former av feminina gravgåvor vilket gjorde att det osteologiska könet felbedömdes (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 189). Gräslunds (1980) doktorsavhandling sammanfattar alla Birkas gravars gravskick, där bland annat alla krigargravarnas struktur analyseras. Fortfarande på 80- talet benämns den kvinnliga krigargraven Bj 581 som en manlig krigargrav även om Sigvallius (tidigare Vilkans) redan på 70-talet påpekade att individen troligtvis hade ett osteologiskt kvinnligt kön (Hedenstierna-Jonson et al. 2017b: 3; Kjellström 2012: 71). Hedenstierna-Jonson et al. (2017a; 2017b) utförde DNA-test på individen som bekräftade individens biologiska kön som kvinnligt och Bj 581 är där med den lämpligaste graven som kan indikera på krigare med kvinnligt kodade kroppar under vikingatiden. Kvinnliga krigare diskuteras oftast utifrån andra källmaterial än gravar, vanligast är det att diskutera kvinnliga krigare baserat på nordiska sagor eller nordisk mytologi, medeltida litteratur och fynd som arkeologiskt benämns som valkyrior. Valkyrior är mytologiska varelser som väljer ut vilka av de fallna krigarna som får komma till guden Odens sal Valhalla (Jesch 1991: 139). Jesch (1991: 138 139, 176 202) diskuterar kvinnliga krigare från vikingatiden utifrån medeltida litteratur, nordisk mytologi och nordiska sagor, även Jochens (1996: 87 112) diskuterar kvinnliga krigare utifrån textkällor och den nordiska mytologin. Jochens diskussion tar bland annat upp skillnaden mellan begreppen sköldmö och valkyria samt hjältinnor. I Wihlborgs (2017) kandidatuppsats utgår diskussionen från den tredimensionella figurinen som hittades i Hårby i Danmark för att tolka genusambivalenta föremål från vikingatiden. Genusambivalent innebär att genustolkningen är tvetydig, där både feminina samt maskulina inslag finns med och skapar där med ett genus som inte följer de förväntade genusuttrycken. Uppsatsen behandlar identifieringen av föremål som valkyrior, hur denna tolkning både har föroch nackdelar för tolkningar av dessa föremål inom arkeologin (Wihlborg 2017: 5 6). Den brittiska arkeologin har framförallt inriktat sig på att urskilja vilka gravar i det brittiska arkeologiska materialet som är skandinaviska. Deras fokus har varit på de skillnaderna som finns i gravskicken mellan skandinaviska och anglosaxiska gravar. Forskningen har sedan utvecklats till att försöka besvara hur stor mängd skandinaver som invandrade under vikingatiden till de brittiska öarna. Den forskning som bedrivits har utgått från den mängd kvinnliga och manliga gravar som hittats för att bland annat bygga teorier om mängden skandinaviska kvinnliga individer som följde med de manliga individerna i the Viking Great Army till England. Isotoper analyser och DNA-test på individer från gravar som genom deras gravgåvor bedömts som skandinaver och osteologiskt bedömda gravar, har visat på att en större mängd skandinaviska kvinnliga individer under denna tidsperiod har invandrat till England än vad arkeologer tidigare trott (McLeod 2011; Raffield 2016). I relation till materialet kommer en studie av Raffield et al. (2017: 315 322) vara en del av diskussionen, där bland annat ålder, genus samt klasstillhörighet behandlas och hur detta skulle kunna vara anledningen till att vikingafärderna började. Deras studie är en alternativ tolkning av det vikingatida samhället, de menar att polygami och konkubinat förekom inom den skandinaviska kulturen vilket påverkade de unga manliga individerna att delta i vikingafärder. De menar att klasstillhörigheten påverkar vilka manliga individer som har möjlighet att skaffa en fru. De högt uppsatta manliga individerna har tillgångar som gör att de har möjlighet att betala hemgift för att skaffa fler fruar än de fattiga manliga individerna. Detta polygama samhälle skapar en obalans och ökar konkurrensen mellan de manliga individerna vilket gör att de manliga individerna utan fruar väljer att åka iväg för att få tag i rikedom, för att kunna betala hemgift. Detta är relevant i diskussionen eftersom det kan påverka uppfattningen av de kvinnliga individernas roll i det vikingatida samhället. Det kan påverka tolkningen av de kvinnliga individerna i krigargravarna. 8

3. Presentation av källmaterial Här kommer gravfält samt gravar att presenteras som kommer vara grunden till analys och diskussion. 3.1. Hemlanden, Adelsö, Birka i Sverige På Birka har 1110 gravar grävts ut av arkeologer, Stolpe grävde ut 1103 stycken av gravarna. En grav grävdes ut av Hallström år 1902 och en annan Hallström grävde ut en av gravarna år 1905, år 1932 grävde Arbman ut tre gravar och ytterligare två gravar år 1934. Utöver de 1110 utgrävda gravarna har det även förekommit undersökningar av gravar under den första delen av 1800-talet (Gräslund 1980: 4; Kjellström 2012: 71). Gravfältet Hemlanden är Birkas största gravfält och har ca 1600 gravar som kan ses ovan jord, bestående av runda gravhögar som ligger centrerade i samma område på gravfältet och några stensättningar i olika former. På gravfältet ligger både skelett- och brandgravar, av gravarna har 677 grävts ut, år 1873 1895 grävde Stolpe ut 674 av gravarna och år 1932 grävde Arbman ut tre av gravarna (Gräslund 1980: 5). Bj 581 (fig. 1) är en skelettgrav som låg i en kammargrav på gravfältet Hemlanden. Ungefär 243 stycken av gravarna från Birka har skelettrester som går att analysera osteologiskt. Enligt Kjellström (2012: 71) låg 147 stycken av dessa utgrävda skelettgravarna på gravfältet Hemlanden och av dem var 29 stycken kammargravar. Kammargravar förekommer bara på gravfältet Hemlanden och på gravfältet norr om Borg där det grävts ut 22 stycken kammargravar, alltså finns det 51 utgrävda kammargravar på Birka som går att osteologiskt bedöma (Gräslund 1980: 5, 27; Kjellström 2012: 71). Detta gravskick är vanligare under den senare delen av Birkas period men förekommer även under den tidigare delen. Det är vanligast att manliga individer är begravda i kammargravarna men det förekommer även en del kvinnliga individer och i två fall har barn begravts i kammargrav. Ungefär 40% av kammargravarna som gick att osteologiskt bedöma innehöll kvinnliga individer (Gräslund 1980: 29). 3.1.1. Bj 581 Graven Bj 581 (fig. 1) är från senare delen av Birkas period (Gräslund 1980: 29). Bj 581 grävdes ut 1877 av Stolpe och det finns två originalritningar på hur graven såg ut in situ, dock finns det vissa skillnader mellan de två ritningarna (Arbman 1941: 188; Bilaga 1; Bilaga 2). I terrängen där graven låg kunde en liten sänka urskiljas i marken (Arbman 1941: 188). Skelettet i graven var obränt och individen låg på högra sidan. Graven var orienterad i en västostlig riktning. Individen låg i en hopkrupen position med ett ben rakt och det andra böjt, denna liggande position kan vara ett resultat av att individen vid gravläggningen tolkats varit sittande på en stol (Stolpe 1889: 461; Arbman 1941: 188; Gräslund 1980: 37). Graven var 3,45 meter lång med en bredd på 1,75 meter samt ett djup på 1,8 meter. I den västliga delen av graven fanns det en 9

timmerkammare med en längd på 2,35 meter och i den östliga delen låg två hästar på en avsatts, denna avsatts låg i en höjd på 0,6 meter över gravkammarens golv (Arbman 1941: 188). I graven låg bland annat ett tveeggat svärd, en seax (stridskniv), två sköldbucklor, två spjutspetsar, 25 pilar av samma typ (Stolpe 1889: 461; Arbman 1941: 189). I graven hittades bland annat även 28 spelbrickor, på samma plats där spelbrickorna låg hittades även tre viktlod, i graven fanns även en hel ridutrustning (Arbman 1941: 189 190; Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 189). Individen hade inte några skelettskador som kunde visa dödsorsak eller några skador som kan kopplas till strid (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 6). Den osteologiska bedömningen indikerade att det var en kvinnlig individ och detta har sedan bekräftats med DNA-test, åldern på individen har bedömts till minst 30 år (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 3). Figur 1: Graven Bj 581, hur graven kan sett ut vid gravläggningen. Teckning: Þórhallur Þráinsson Neil Price 10

3.2. Heath Wood, Ingleby, Derbyshire i England Gravfältet Heath Wood har överlag dåligt bevarade gravfynd på grund av den sandiga och sura marken. Platsen ligger norrut på en brant upphöjning syd om floden Trent, på gravfältet ligger 59 gravhögar i fyra grupperingar (Richards et al. 2004: 23, 46). Gravfältet är daterat till mellan sent 700-tal till sent 800-tal, troligen var det använt under 800-talet då skandinaver var verksamma i området (Richards et al. 2004: 93). Från Heath Wood finns det fyra dokumenterade utgrävningar, första utgrävningen utfördes av Bateman år 1855, det finns dock inte längre kvar några källor om vart gravhögarna låg som Bateman grävde ut. Möjligen kan Mound 12 och Mound 16 varit en del av den utgrävningen. Detta är dock en osäker teori, baserad på att gravhögarna Mound 12 och Mound 16 varit grävda sen tidigare men dessa grävningar behöver inte varit kopplade till en utgrävning (Richards et al. 2004: 23, 26). Clark och Fraser grävde ut sex stycken av gravhögarna (Mound 1, Mound 2, Mound 3, Mound 4, Mound 5, Mound 6) mellan 1941 1942, vid denna utgrävning konstaterades det att gravhögarna var mycket skadade av djur och rötter. Gravhögarna Mound 1, Mound 5 och Mound 6 innehöll alla fynd som kunde tolka gravarna som in situ kremeringar, vilket innebär att individens kropp blivit bränd på plats och efter kremeringen har en hög uppförts över kremeringsbålet. Mound 1 innehöll bland annat ett svärd som saknade minst halva klingan, på det brända skelettet kunde varken en osteologisk ålders- eller könsbedömning göras, i graven fanns även djurben och andra metallföremål. I Mound 5 fanns skelettrester av en vuxen individ osteologiskt bedömd som en möjlig kvinna, i graven fanns fynd av djurben och metallföremål. Mound 6 innehöll skelettrester av en vuxen individ osteologiskt bedömd som möjlig kvinna, i graven fanns fynd av djurben och metallföremål (Richards et al. 2004: 26 36). År 1948 fortsatte Clark och Fraser sina utgrävningar vid Heath Wood, denna gång grävde de ut Mound 7. I Mound 7 hittades delar av ett svärd och andra metallföremål men i rapporten finns inte några benrester dokumenterade. År 1949 grävde Clark och Fraser ut Mound 8, denna gravhög hade varit grävd i innan Clark och Fraser grävde ut den, fynden bestod av några metallföremål och få benrester (Richards et al. 2004: 36 38). Posnansky grävde år 1955 ut sju gravhögar, gravarna var mycket påverkade av djur och rötter, sex av gravhögarna (Mound 9, Mound 10, Mound 12, Mound 13, Mound 14 och Mound 15) var tomma på fynd medan Mound 11 innehöll rester efter ett kremeringsbål och fragment av metallföremål. Ett av metallföremålen var en broderad silvertråd som tolkats suttit på tyg. Broderade silver- eller guldtrådar som dräktdekor har i flera fall hittats i rika skandinaviska gravar och har kopplats till hög status. De skelettrester av en vuxen individ som hittades i Mound 11 kunde inte osteologiskt bedömas och i gravhögen fanns ben från djur. De djurbenen som hittade har tolkats vara från bland annat en hund, en häst och ett får eller get (Richards et al. 2004: 38, 42 45). Åren 1998 2000 grävde Richards och Jecock ut Mound 50, Mound 56 samt Mound 21 (Richards et al. 2004: 47.). 3.2.1. Mound 50 Graven var en in situ kremering och kunde vid utgrävningen tolkats blivit störd efter att kremeringen utförts och visar på att högen inte lagts över direkt efter elden slocknat. Benen hade förflyttats från sin ursprungliga plats och distribuerats ut på kremeringsbålets område (Richards et al. 2004: 78). Kremeringsdispositionen (Bilaga 3) var på en yta av ca 3 x 4 meter (Richards et al. 2004: 54). Skelettrester från en vuxen individ hittades överallt i det område som kremeringen utförts men det var framförallt koncentrerat spritt i den västra delen av dispositionen på en yta av 1 x 1,5 meter och i den östra delen av dispositionen på en yta av 1 x 0,5 meter. I den västra delen av dispositionen fanns skelettresterna av ett barn utspritt på en yta av 1 x 1 meter som överlappade med den yta där den vuxna individens ben låg. Barnet tolkades vara placerat på bålet i den västra delen av kremeringsdepositionen även fast graven blivit 11

demolerad innan högen rests över kremeringsbålet, eftersom barnets skelettrester låg på en relativt begränsad yta. Djurbenen låg fördelat över hela kremeringsbålet med en koncentration i den östra delen på en yta av 1 x 1,5 meter. Djurbenen tolkades på grund av demoleringen innan högen restes över bålet vara utsprida på ett sätt som gjorde det svårt att tolka vart de placerats på bålet (Richards et al. 2004: 78). Djuren som kunde identifieras bland de kremerade benen var bland annat häst, hund, gris och får eller get. Framförallt kom benfragmenten från hästen och hunden som kunde tolkas blivit placerade hela på kremeringsbålet (Richards et al. 2004: 79 80). Individen skulle möjligtvis kunnat legat i en kista vid kremeringen, den typ av spikar som hittades i kremeringsbålet indikerar detta (Richards et al. 2004: 90 91). I graven fanns bland gravgåvorna ett fragmenterat svärd och fragment från en sköld men sköldbucklan saknades, fragment från en kniv samt brons och silverfragment skulle kunna tolkas som dräktsmycken eller andra personliga tillhörigheter (Richards et al. 2004: 57, 61, 68, 90). De dåligt bevarade skelettresterna visade inte på några patologiska förändringar och den vuxna individen kunde osteologiskt bedömas som en möjlig kvinna i åldern mellan 18 45 år, den unga individen åldersbedömdes utifrån tänderna till en möjlig ålder från 0 3 år (Richards et al. 2004: 76 77). 3.3. Aunvollen, Steinkjer kommune, Nord-Trøndelag i Norge Den enskilda graven T20248 låg ca 150 meter från husen på gården Aunvollen nära Snåsavattnet och hittades i samband med markarbete på gården då en grävmaskin grävde genom graven. På platsen där graven låg fanns inte någon antydan till hög eller andra tydliga terrängskillnader. Eftergrävningen genomfördes av Stenvik år 1981 och den del av graven som blev uppgrävd av grävmaskinen blev genomsökt i oktober 1982 (Stenvik 2005c: 151; Unimus 2016: T20248). I området där graven låg har det i nuläget inte påträffats några fler gravar, det kan dock inte uteslutas att det skulle kunna finnas fler gravar i området. 3.3.1. T20248 Det obrända skelettet i grav T20248 låg minst 0,4 meter under marken med huvudet mot söder, vid högra sidan av individens huvud hittades nio spelbrickor, en brynsten, en fil, en benkam, en sax och en del nitar. I graven fanns även ett tveeggat svärd och en skära som blev uppgrävda vid upptäckten av graven, de har troligtvis legat vid höften på vänstra sidan av individen. På svärdet fanns det detaljer av brons eller mässing, på handtaget fanns det textil- och fjäderfragment. Svärdhölstret hade spår av päls, textil, läder samt trädarterna björk och vide. År 1982 hittades en spjutspets, en pärla av brun glasfluss, en hel del spikar och nitar samt ben. Allt som allt hittades i området vid graven ca 120 järnfragment av framförallt spikar och nitar (Hedenstierna-Jonson et al. 2017b: 3; Stenvik 2005c: 151; Unimus 2016: T20248). Individen var begravd tillsammans med en hund i vuxen ålder (Unimus 2016: T20248). Det välbevarade obrända skelettet är osteologiskt bedömt som en möjlig kvinna i åldern runt 19 20 år och graven är utifrån fynden daterad till vikingatid (Stenvik 2005c: 151; Unimus 2016: T20248). 12

4. Analys I analysen kommer skillnader i gravskick mellan Birka, Heath Wood och Nord-Trøndelag tas upp. Gravarnas genusuttryck kommer analyseras, Bj 581 och Mound 50 kommer jämföras med andra gravar på de gravfält de ligger medan T20248 kommer analyseras i relation till generella gravar från området Trøndelag. I analysen går det att tolka de tre områdena, Birka, Heath Wood och Nord-Trøndelag som rörliga med tillgång till farleder. Detta innebär att områdena utbyter varor med andra områden, men även en förflyttning av människor (Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 190, 197 198; McLeod 2011; Raffield 2016; Stenvik 2005d: 155 156). 4.1. Skillnader i gravskick För att kunna tolka Bj 581 från Birka, Mound 50 från Heath Wood och T20248 från Nord- Trøndelag måste områdenas gravskick och vad som skiljer dem åt analyseras. De tre gravarna är alla hittade inom den vikingatida världen men områdena de är hittade i skiljer sig från varandra. Birka var en urban stad som försörjde sig på handel medan Nord-Trøndelag var ett jordbruksområde med ett landskap uppdelat i gårdar som även försörjde sig på handel och Heath Wood var ett militärt vinterläger med indikationer på utbyte av varor med anglosaxarna. Den skandinaviska kulturen var under 800-talet och 900-talet inte en homogen grupp (Gräslund 1980: 47). Inom den vikingatida världen varierar gravskick beroende på område och kan även skilja sig beroende på gravfält i samma område, även skillnader i gravskick förekommer på samma gravfält (Gardeła 2013: 275). Gravarna Bj 581, Mound 50 och T20248 ligger i områden som har nära till vatten. Områdena ligger på platser i relation till mindre vatten som sjöar och floder som har kontakt med havet. Gravfältet Hemlanden ligger på ön Adelsö i Mälaren, en sjö vars vatten har kontakt med Östersjön. Snåsavattnet vid Nord-Trøndelag där gården Aunvollen ligger är en sjö i kontakt med Norska havet och Heath Wood ligger vid floden Trent som rinner ut i Nordsjön. 4.1.1. Birka I mitten på 700 e.kr började handeln i Skandinavien att expandera, med denna expansion kom urbana städer att växa fram. Bland de första urbana städerna var Birka som fungerade som ett handelscenter i Östersjön och i slutet på 800 e.kr hade Birka även tydliga sociala förbindelser österut. Birka låg på en ö i sjön Mälaren med ön Adelsö som granne och politiskt centra på platsen (Ambrosiani 2012: 94, 98 99). Birka var ett område dit människor utifrån även bosatte sig vilket visat sig genom isotopa analyser, troligen hade inte individen i Bj 581 växt upp på Birka utan flyttat dit (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 5; Hedenstierna-Jonson et al. 2017b: 8 10). Kammargraven Bj 581 har tolkats som en högstatus grav i det området den ligger och graven saknar gravgåvor som kan kopplas till ett kvinnligt attribut, individen begravdes med endast traditionellt maskulina gravgåvor (Gräslund 1980: 77; Gräslund 2006: 165; Hedenstierna-Jonson & Kjellström 2014: 189; Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 6). I Gräslunds (1980: 30) doktorsavhandling innehåller endast en av kammargravarna (Bj 965) en kvinnlig individ begravd med en häst, denna grav innehöll även ovala spännbucklor som 13

traditionellt tolkas som tillhörande ett kvinnligt attribut och inte några krigarvapen. I 20 stycken av kammargravarna hittades hästar och av dessa kan majoriteten tolkas som krigargravar eller vapengravar där i bland Bj 581 (Gräslund 1980: 39, 41). En av kammargravarna som låg på samma plats som graven Bj 581 innehöll en osteologiskt bedömd möjlig man (Bj 496), graven var en krigargrav som troligen är från samma period som Bj 581. Krigargraven Bj 496 hade typiska gravgåvor för en krigargrav men inte lika många i antal som Bj 581, bland annat hittades inte några fynd av häst eller spelbrickor i Bj 496. Detta tolkar Hedenstierna-Jonson et al. (2017b: 2) som en indikation på att den manliga individen i Bj 496 troligen var av lägre rang än den kvinnliga individen i Bj 581. 4.1.2. Heath Wood Skandinaver förde under somrarna sina vikingafärder till de brittiska öarna under senare delen av 700 e.kr och den mittersta delen av 800 e.kr. Runt år 850 förändrades skandinavernas besök på de brittiska öarna, de började istället att övervintra vilket resulterade i krig mellan de engelska kungarikena och skandinaverna. Denna grupp skandinaver som stannade i England blev benämnda som the Great Army men som arkeologer senare har diskuterat troligen bestod av flera separata grupper från olika platser i Skandinavien. De olika skandinaviska grupperna skulle i de fall det gynnade dem, samarbeta med varandra och senare splittras upp för att röra sig åt olika håll (Raffield 2016: 308 311). Andra skandinaviska militära läger eller boplatser under den perioden då skandinaver kolonialiserade England kan tolkas som prototyper till urbana städer medan detta vinterläger troligen var i bruk under en av de mest utsatta krigsperioderna. Inom de lägren som liknade urbana städer fanns troligen individer som utgjorde olika delar av ett samhälle. Det innebär bland annat att även barn och kvinnliga individer fanns inom the Great Viking Army, inte bara manliga individer som tidigare tolkats. I dessa boplatser har bland annat textiler tillverkats, handel har bedrivits mellan skandinaverna och anglosaxarna i perioder (McLeod 2011; Raffield 2016: 316, 320 324, 327). På gravfältet har det grävts ut tre krigargravar Mound 1, Mound 7 och Mound 50. Till skillnad från Mound 50 har de andra två inte kunnat osteologiskt könsbedömas. 4.1.3. Nord-Trøndelag Området Nord-Trøndelag ligger i mitten på Norge vid den västra kusten av den skandinaviska halvön. Trøndelag var ett troligt maktcentrum under järnålder utifrån de arkeologiska fynden som hittats i området (Stenvik 2005b: 139). I Trøndelag producerades järn och den tidsperioden med mest järnfynd är vikingatiden. Detta visar sig i gravarna genom det rikliga materialet av gravgåvor som redskap och vapen tillverkat av järn. De manliga individerna i gravarna hade ofta med sig hela uppsättningar som är typiska för krigargravar som svärd, sköld, spjut, pilar och yxa samt vid en del fall även en verktygslåda eller enstaka verktyg (Stenvik 2005b: 133 134). Under den tidiga och mellersta järnåldern visar fynden att området Trøndelag framförallt livnärde sig på jordbruk och senare gravfynd som daterats till runt 800-talet visar på förändringar i gravskicket. Tidigare hade varje gård sitt egna gravfält där familjen på gården begravde sina döda, detta fungerade även som en markering för ägandet av marken. Gravfynden från 800-talet hittades istället i områden utan koppling till någon gård och visar där med på en förändring i samhället, handeln hade en större påverkan på området och jordbruket blev inte lika grundläggande som tidigare. En kremerad grav funnen i Verdalen hade i graven bland annat, en yxa, svärd och pilar (Stenvik 2005a: 121, 125). Istället för endast jordbruket blev även järnet i relation till handeln och tillverkningen en resurs för samhället (Stenvik 2005b: 134). 14

Gårdar i området Nord-Trøndelag visar på rikedom från olika tidsperioder under järnåldern. Denna rikedom visar sig i gravmaterialet, det förekommer rika gravgåvor i både manliga och kvinnliga gravar, dock finns det inte några barngravar som visar på samma rikedom som de vuxna individerna (Stenvik 2005c: 147). Elitens gravar utmärker sig inte bara genom gravgåvor utan även genom gravmonument som bland annat gravhögar (Stenvik 2005c: 148). Vanliga gravgåvor funna i kvinnliga gravar i området är artefakter som kan kopplas till textilarbete och handel, där i bland viktlod och viktskålar. Även nycklar är vanliga fynd i kvinnliga gravar, dock inte lika vanligt som viktlod eller viktskålar (Stenvik 2005c: 150 151). De vanligaste gravgåvorna i gravar innehållande manliga individer är vapen och i vissa fall hittas artefakter som kan kopplas till smide, så som tänger, hammare, slipstenar och filer. Gravar innehållande manliga individer innehåller även ofta spelbrickor och tärningar, även jaktredskap förekommer samt gravgåvor kopplade till jordbruk som till exempel liar eller skäror (Stenvik 2005c: 151). Graven T20248 har typiska gravgåvor som indikerar på ett maskulint genus i detta område, utöver vapen fanns bland gravgåvorna även spelbrickor, en skära som kan indikera på att individen livnärt sig på jordbruk och en fil vilket kan kopplas till smide. 15

5. Diskussion I diskussionen kommer ett möjligt sätt att tolka genusuppfattningen i det vikingatida samhället samt tolkningen av de tre kvinnliga krigargravarna. 5.1. Enkönsmodellen och genusroller Istället för att tolka det vikingatida samhället utifrån en tvåkönsmodell där en binär dikotomi upprätthålls menar Clover (1993: 6, 11) att det vikingatida samhället skulle kunna tolkas utifrån en enkönsmodell. Enkönsmodellen innebär att genusuttryck inte är kopplat till det biologiska könet utan är flytande oberoende av den biologiska kroppen. Individer kan med performativa uttryck oberoende av den biologiska kroppen och genusuttryck påverka hur en biologisk kropp uppfattas i relation till andra. I det enkönade samhället är manliga individer högre värdesatta än kvinnliga individer då de ses som normen och kvinnliga individer ses som en sämre version av en manlig individ. Detta gör att biologiskt kvinnligt kodade kroppar i större utsträckning ses som underlägsna de biologiskt manligt kodade kropparna på grund av hur den biologiska kroppen ser ut. I samhället kan dock maskulina eller feminina uttryck påverka hur en biologisk kropp uppfattas av andra individer. Maskulina egenskaper göra att individen uppfattas som manlig medan feminina egenskaper göra att individen uppfattas som kvinnlig. Egenskaperna individen uttrycker kan förändras beroende på situation och där med förändra hur den biologiska kroppen uppfattas. Hur den biologiska kroppen uppfattas kan både medvetet och omedvetet påverkas av individen (Clover 1993: 11, 13 14). Wihlborg (2017: 20 21) menar att det både i det arkeologiska materialet samt i textkällor finns indikationer på att kvinnliga individer kunde vara krigare under vikingatiden och att detta inte påverkade deras genusbegriplighet. Ett genusuttryck som är genusambivalent skulle lika väl kunna vara möjligt för människor i ett vikingatida samhälle att tolka, då det inom den nordiska mytologin finns fler avvikande och oregelbundna genusuttryck. Jesch (1991: 148) menar, baserat på den nordiska mytologin att kvinnliga individer inte hyllades för sina feminina sidor utan när en kvinnlig individ blir hyllad inom mytologin är det för att individen har uppfört sig maskulint (Clover 1993: 7). Wihlborgs (2017: 20) queerteoretiska tolkning av den tredimensionella figurinen från Hårby i Danmark som bär en sköld och ett svärd men har ett kvinnligt attribut i dräkten, menar att under järnåldern då figurinen tillverkades uppfattades inte figurinen som genusambivalent. Istället skulle vapen i detta samhälle kunnat uppfattats som både feminint och maskulint vilket då innebär att Hårbyfigurinen representerar ett feminint genus utan några genusambivalenta inslag. Genusuttryck upprätthålls genom performativa upprepningar av egenskaper vilket innebär att Hårbyfigurinen kan tolkas som en form av performativ upprepning som speglar kulturens och samhällets genusuppfattning. Genom figurinens existens upprätthålls även detta genusuttryck (Wihlborg 2017: 19, 29). Performativitet innebär ett återskapande och förkroppsligande av genusuttryck utifrån kulturella normer vilket innebär att agera ett genus (Butler 2005: 83 84). 16

5.2. Rika gravar Social status avgörs antingen av handlingar eller genom egenskaper så som ålder och biologiskt kön vilket individen inte kan bestämma över. Oftast tolkas högstatusgravar beskriva egenskaper hos individen som indikerar på att individen haft makt i samhället (Gräslund 2006: 161). I rika gravar från olika delar av järnåldern förekommer en hel del djurben, bland annat vanligtvis häst och hund. Krigargravar är i många fall utrustade med hela vapenuppsättningar och rika gravgåvor. Djurbenen i gravarna kan både vara offer men även köttstycken från delar av djur som skulle kunna tolkas vara menade för mat. Hundar och hästar är ofta begravda hela vilket tyder mer på offergåvor till individen i graven än att de är nerlagda där för att ätas (Gräslund 2006: 162 163). Oftast tolkas rika gravar innehållande kvinnliga individer som att de varit gifta med en rik manlig individ. Detta menar Gräslund (2006: 163) är en problematisk tolkning av dessa gravar då det finns många källor som visar på att kvinnliga individer inom det vikingatida samhället även var viktiga personer för gruppen. Gräslund (2006: 164) menar att kvinnliga individer i det vikingatida samhället verkar framförallt ha haft mer makt desto högre status de hade. De tre kvinnliga krigargravarna Bj 581, Mound 50 och T20248 indikerar genom sina gravgåvor att de representerar individer från det rikare skiktet i de områden de hittats. I graven T20248 fanns en hund vilket är ett vanligt fynd i rikare gravar från vikingatiden. Gravgåvorna individen hade med sig i graven indikerar på att individen bör vara av ett rikare skikt i samhället men troligen inte bland det högsta skiktet. Gravgåvorna indikerar en hög social ställning men är i antal få, dock var en del av graven uppgrävd redan vid utgrävningen och om alla gravgåvor hittades är svårt att tolka utifrån den information som finns om graven. Kammargraven Bj 581 har tolkats som tillhörande den högsta eliten i Birka och innehöll två hästar. Mound 50 indikerar även hög status på gravfältet Heath Wood vilket tolkats som ett gravfält för en skandinavisk elit, i denna grav fanns både benfragment från hund och häst (Richards et al. 2004: 107). Eliten i det vikingatida samhället var ofta mobila vilket individen i grav Bj 581 visar på vid isotop analys, individen har inte växt upp i det område som individen gravlagts (Hedenstierna-Jonson et al. 2017a: 6). Utifrån de områden de alla tre gravarna hittats på kan en mobilitet tolkas, det finns farleder med bra kommunikation till andra områden. Vilket kan indikera på att de kvinnliga individer som hade möjlighet att inneha en krigarroll framförallt går att hitta i områden med bra farleder och förbindelser till andra områden? 5.3. Bj 581 och T20248 I dikten om Sigrdrífa berättar fåglarna för Sigurðr vart ett berg ligger där han kommer hitta en fólkvitr, det vill säga en sköldmö eller krigarvarelse vid namn Sigrdrífa. Sigurðr följer vägen som fåglarna beskrivit, han kommer till ett berg där hittar han en vägg av sköldar, vilka det bakom ligger en sovandes kvinnlig individ (Sigrdrífa) i full rustning och hjälm. När Sigurðr väcker Sigrdrífa förklarar hon sömnen som guden Odens sätt att straffa henne efter att hon dödat en kung i ett slag där guden förutbestämt att kungen skulle segra. Oden hade förbannat Sigrdrífa med sömn samt sagt att hon aldrig skulle segra i ett slag igen och att hon skulle gifta sig (Jochens 1996: 90 91). Jochens (1996: 91) tolkar detta som att Oden fastslår att segra i strid och giftermål inte är händelser som går att kombinera för en kvinnlig individ samt anmärker att det inte framgår om Sigrdrífa kan fortsätta delta i strid men inte vinna eller om giftermålet utesluter deltagandet i strid. I den medeltida boken History of the Danes från ca 1200-talet beskrivs det hur den kvinnliga individen Alvild som innan var en dygdig ungmö, tog på sig maskulina kläder och blev en krigare. I ett slag möter Alvild prinsen Alf och han blir kär i henne när hon tar av sig hjälmen, Alf får henne att byta tillbaka till feminina kläder, de gifter sig sedan och får barn ihop (Gardeła 2018: 17; Jesch 1991: 177). En kvinnlig individ som behöll sin oskuld kunde i 17

styrka mäta sig med en manlig individ men när denna bröts blev den kvinnliga individen lika svag som andra kvinnliga individer och kunde där med inte längre mäta sig med en manlig individ. Kvinnliga individer var som starkast under perioden innan giftermål då de var unga vuxna och kunde därför bara inneha en seriös krigarroll under denna period (Jochens 1996: 94). Jochens (1996: 94) menar att detta är ett återkommande mönster inom textkällor, kvinnliga individer kunde inte inneha en krigarroll när de gift sig, detta innebär i så fall att endast oskulder och unga ogifta kvinnliga individer kunde delta i stridshandlingar. Thedéens (2009: 78 93) studie av pärlor hittade i gravar med kvinnliga individer kan indikera på att pärlor använts för att symboliskt markera kvinnliga individers sociala ålder. Denna tolkning görs utifrån gotländska gravar men jämförs även med Birkas gravar. Den traditionella vikingatida kvinnliga dräkten har oftast pärlor hängandes vid bröstet, i vissa fall har pärlorna vid gravläggningen spritts över kroppen. Pärlorna, menar Thedéen (2009: 83), skulle kunna indikera vilken social ålder som individen har och inte endast social status som det tolkats som tidigare. Tidigare har endast förändringar i kvinnliga individers genus tolkats vara kopplade till den biologiska kroppen, till exempel i och med förändringar som barnafödande eller den första menstruationen. Manliga individer har endast tolkats förändras vid sociala skiften, då individen till exempel blir en krigare eller på något annat sätt förändras på ett sätt som inte är kopplat till den biologiska kroppen. Kvinnliga individer har även kunnat tolkats på samma sätt, det förändras inte endast då den biologiska kroppen förändras utan också vid sociala skiften (Thedéen 2009: 83). Genom att studera pärlorna kunde en tolkning av tre stadier i gravar med kvinnliga individer göras, stadierna kan möjligen indikera på individens sociala ålder. Det första stadiet från födsel till ca 5 år då individer endast hade ett fåtal pärlor, ett andra stadie mellan ca 5 15 år då individer hade en mycket större antal pärlor och ett tredje stadie mellan ca 15 50 år du antalet pärlor blev mycket färre (Thedéen 2009: 85). Thedéen (2009: 84 85) menar att det framförallt är ett skifte som sker mellan ca 15 20 år då mängden pärlor de kvinnliga individerna bär minskar drastiskt. Det finns även mönster i bärandet av armband som kan indikera en förändring i genus i denna åldern hos kvinnliga individer, detta skulle kunna tolkas som en indikation på en fertil status (Thedéen 2009: 87 88). Thedéen (2009: 89) jämför denna förändring med den gotländska lagen från början på 1200-talet där det anges att kvinnliga individer blir vuxna vid 18 års ålder och menar att denna syn på åldern möjligen även skulle kunna funnits redan under vikingatiden. Det finns indikationer i skriftliga källor att ordet ungmö användes redan under vikingatiden. Thedéen (2009: 90 91) menar att en möjlig tolkning av kvinnliga individer i ca 5 15 års åldern skulle kunna ses som i ett stadie mellan barn och vuxen, där med skulle dessa individer benämnas som ungmö. Det skulle innebära att skiftet vid ca 15 20 år indikerar att individen blivit vuxen och kan tolkas som en ung vuxen individ. Individen i graven T20248 från Nord-Trøndelag har en ålder på ca 19 20 år som faller innanför åldern på ca 15 20 år, om den kvinnliga individen skulle tolkas som en ung vuxen utifrån dessa kriterier skulle det innebär att denna individ togs mer seriöst inom en krigarroll. Utifrån dessa referenser skulle det innebära att krigarrollen inte nödvändigtvis faller utanför en kvinnlig genusroll utan är en roll som endast kan utövas under vissa delar av livets gång när det gäller kvinnliga individer. Den kvinnliga individen i T20248 kan i sådana fall tolkas som möjligen oskuld eller/och ogift vilket resulterar i att individen kan delta i stridshandlingar. Graven Bj 581 blir dock mer svårtolkad i och med dessa referenser då individen bedöms som minst 30 år, detta innebär att den kvinnliga individen troligen inte räknas som en ung vuxen. Möjligen att individen är ogift eller oskuld vilket gör att individen har haft möjlighet att utföra stridshandlingar. I det vikingatida samhället menar Clover (1993: 4 5) att underåriga och ogifta kvinnliga individer var de individer med minst makt medan gifta kvinnliga individer hade lite mer makt, men en änka hade allra mest makt och kunde i många avseenden agera självständigt. Skulle individen i Bj 581 möjligen kunna vara en änka som innan varit gift med en manlig individ av hög status eller har individen varit ogift? 18

5.4. Mound 50 Gravhögen Mound 50 är en grav som skiljer sig från de andra två gravarna eftersom graven inte helt kan tolkas som en kvinnlig krigargrav på grund av att det i graven även ligger ett barn. Richards et al. (2004: 91) menar att om barnet i graven skulle vara av manligt kön skulle vapnen i graven kunna kopplas till denna individ istället för den vuxna kvinnliga individen. Detta eftersom vapen traditionellt tolkats som kopplade till ett manligt kodat kön. För att denna grav skulle kunna uppfattas som en kvinnlig krigargrav skulle barnet i graven behöva vara en kvinnlig individ (McLeod 2011: 348). Vilket kön barnet har går inte att osteologiskt bedöma då barnet är 0 3 år gammalt och könskaraktäristiska drag visar sig först när individen nått puberteten. Det vanligaste är att obrända barnskelett hittas i samband med en vuxen individ men det finns få kremerade gravar med en vuxen individ och ett barn, dock finns det anledning att tro att det skulle kunna finnas fler. Barnben bevaras framförallt i kalkrika jordar medan de bryts ner lätt i till exempel lerjordar. Kremerade barnben har dock större chans att bevaras i de jordar som är mindre bevarande för obrända ben. Problematiken med detta är dock att kremerade barnben som begravs i ett gammalt brandlagar beblandas med de andra äldre brända benen och blir där med svårare att hitta (Sigvallius 2017: 209 210). Kremeringen i Mound 50 skulle möjligen kunna tolkas som två kremeringar? Efter kremeringen av den första individen skulle graven kunna blivit störd på grund av den andra kremeringen och sköldbucklan samt delar av svärdet som saknades i graven skulle kunna vara ett resultat av att kremeringsplatsen återanvänts? Den vuxna individen samt djurbenen var så pass förflyttade på bålet att det var svårt att avgöra den primära placeringen av djuren medan barnet fortfarande låg någorlunda centrerat på ett mindre område. Möjligen att den vuxna individen kremerats med eller en del av gravgåvorna innan den sekundära kremeringen av barnet? Barngravar på Birka och Gotland indikerar att barn troligen fick ett genus redan vid födseln detta på grund av främst två urskiljbara typer av begravningar bland barngravarna som indikerar på skillnad i genus (Thedéen 2009: 82). Kvinnliga individer kan tolkas bära en del av den kvinnliga dräkten vid 0 5 års ålder men det är först vid ca 5 år som individer börjar bära hela dräkten som vuxna kvinnliga individer traditionellt sätt bär (Thedéen 2009: 87). Det är först då barnet klädes i de vuxna kläderna vid ca 5 år som de gavs separata begravningar från de vuxna individerna (Thedéen 2009: 90). Richards et al. (2004: 91) jämför anglosaxiska gravar med Mound 50 där barn blivit begravda med vapen, de menar dock att manliga individer vanligtvis först vid puberteten får med sig en sköld i graven. I Birkas kammargravar finns det en parallell där ett barn begravts i en kammargrav med rika gravgåvor. Barnet är osteologiskt bedömt som 8 10 år och utifrån artefakterna tolkas individen som en manlig individ. Barngraven var en krigargrav, bland annat fanns det en häst och ett svärd samt en sköld i graven (Gräslund 1980: 28; Gräslund 2006: 166 167). Dessa exempel diskuterar framförallt äldre barn, de barnet som låg i Mound 50 är för ungt i relation till dessa exempel. Om barn först begravs separat från en vuxen individ när barnet är ca 5 år är individen fortfarande för ung, 0 3 år indikerar att individen troligen fortfarande skulle begravas med en vuxen individ. Utifrån dessa referenser är det dock troligast att de vapnen som finns i Mound 50 kan tolkas som den kvinnliga individens, men tolkningen är fortfarande osäker. 5.5. Konkubiner och hemgift Raffield et al. (2017: 315 316) diskuterar i sin studie, möjligheten att manliga individer deltog i vikingafärder på grund av relationen mellan manliga och kvinnliga individer i det vikingatida samhället. De menar att det i det vikingatida samhället fanns ett överflöd av ogifta manliga individer vilket resulterade i att konkurrensen mellan de manliga individerna påverkade de ogifta manliga individerna att åka iväg för att hitta rikedom, för att kunna höja sin sociala status. 19

Överflödet av manliga individer orsakades av polygama giftermål och konkubinrelationer som skall varit rådande i samhället. Att månggifte och konkubinrelationer skulle vara en del av det vikingatida samhället kan tolkas utifrån skriftliga källor (Raffield et al. 2017: 317 318). I både textkällor och massgravar från vikingatiden går det att tolka vikingafärderna som något där framförallt unga manliga individer deltog. Detta för att komma åt rikedom och ära för att kunna höja sin sociala status samt ekonomiska ställning. Om dessa egenskaper uppnåddes kunde hemgift betalas för att skaffa sig en fru (Raffield et al. 2017: 320). Detta gjorde även att de manliga individerna från eliten började delta i vikingafärder för att kunna upprätthålla och säkra sin status. Möjligen ordnade de manliga individerna från eliten dessa vikingafärder för att upprätthålla sin politiska ställning (Raffield et al. 2017: 321). I både giftermål och konkubinrelationer var målet att skapa så starka band som möjligt mellan två familjer. De familjer som kopplades samman genom giftermål var oftast av samma sociala status och samma ekonomiska tillgångar (Magnúsdóttir 2012: 42). Konkubinrelationer kan ses som vertikala relationer där band till andra familjer kan förflytta sig i sociala statusskikt, vanligtvis var målet att röra sig uppåt i hierarkin. Ett giftermål kan istället ses som en horisontell relation där band till familjer skapas i samma sociala statusskikt (Magnúsdóttir 2012: 42, 44). Vid en konkubinrelation med en hövding kunde inte familjen till konkubinen skapa band till någon annan hövding utan endast till de andra i samma socialskikt som dem själva, detta gjorde att lojaliteten var starkare i konkubinrelationer än i giftermål (Magnúsdóttir 2012: 45). Som ovan diskuterats skall de maskulina egenskaperna varit de önskvärda i det vikingatida samhället och att maskulinitet där med hade en högre status än femininitet. Manliga individer hade troligen större möjlighet att uttrycka maskulina egenskaper på grund av den biologiska kroppen medan kvinnliga individer hade möjlighet att uttrycka maskulina egenskaper i och med högre social status. En modern parallell till social status är när en individ har privilegier, när individen uppfyller ett samhälles normer så ger det individen privilegier och där med höjer det individens sociala status. Om individen uppfyller flera normer som ger social status i samhället har individen en större möjlighet att avvika på vissa plan än en individ som inte uppfyller lika många normer (Kwan 2010: 242 243; Weitz 2010: 223 239). Om det vikingatida samhället tolkas som ett samhälle där rikedom är en värdesatt egenskap hos en individ och detta ger högre social status kan ett maskulint uttryck hos en kvinnlig individ vägas upp med rikedom. Möjligen skulle ett maskulint uttryck i detta sammanhang även kunna höja den kvinnliga individens sociala status. En kvinnlig individ som inte har privilegier som inkluderar rikedom skulle möjligen inte ha samma frihet att uttrycka maskulina egenskaper. Detta skulle istället kunna sänka individens sociala status gentemot andra kvinnliga individer i samma sociala skikt som uttrycker feminina egenskaper. Detta innebär att det skulle finnas feminina önskvärda egenskaper hos kvinnliga individer i och med giftermål eftersom gifta kvinnliga individer troligen inte hade möjlighet att uttrycka maskulina egenskaper vilket diskuterats ovan. Raffield et al. (2017: 318) menar att det är svårt att tolka de kvinnliga individernas sociala status inom giftermål och konkubinrelationer. Det kan dock tolkas som att en gift kvinnlig individ hade betalats hemgift för, för att individen skulle kunna ses som en manlig individs fru. En konkubin hade en relation till en manlig individ utan att det betalats någon hemgift, den kvinnliga individen uppfattades därför inte som den manliga individens fru men de hade fortfarande en relation. Manliga individer kunde både ha flera fruar eller fruar och konkubiner samtidigt. Kvinnliga individer var under vikingatiden generellt underordnade manliga individer och kunde inte på samma sätt delta i den politiska samt ekonomiska delen av samhället. De kvinnliga individer som hade möjlighet att utöva makt var oftast gifta med en manlig individ med makt eller änka efter en manlig individ med makt. Detta gör att det finns en minimal chans för en kvinnlig individ att delta inom politiken eller den ekonomiska sfären (Magnúsdóttir 2012: 41). Det arkeologiska materialet indikerar på att det framförallt är manliga individer som deltar i vikingafärder men skriftliga källor antyder att även kvinnliga individer kan deltagit samt kan vissa av dem även lett grupper av krigare (Raffield et al. 2017: 316). Det är svårt att säga något om vilka genusuttryck som konkubinerna har möjlighet att uttrycka. De är inte gifta, dock ofta 20

är de i en situation för att upprätthålla en politisk kontakt mellan sin familj och den manliga individ som de har en konkubinrelation till (Magnúsdóttir 2012: 42). En manlig individ med makt hade troligen möjlighet att höja en kvinnlig individs ställning som var från ett lägre skikt i samhället (Raffield et al. 2017: 319). Konkubiner kunde genom sin relation till en manlig individ av hög status höja sin egen status och där med få mer inflytande politiskt men den sociala ställningen var dock mer osäker än hos en fru (Magnúsdóttir 2012: 45 46). Möjligen skulle detta göra att konkubiner inte uttrycker maskulina egenskaper för att äventyra den politiska relationen mellan parterna eller sin egna högre ställning i och med relationen till den manliga individen? En krigarroll kunde troligen inte innehas om den kvinnliga individen vore gift. Om vapnen i Mound 50 tolkas som den vuxna individens är det troligt att individen inte skulle ha varit gift. Barnet i graven behöver inte vara den vuxna individens biologiska barn men om det skulle vara det, är det mer troligt att individen utifrån diskussionen är i en konkubinrelation med en mäktig manlig individ. Detta skulle dock möjligen göra att det är barnets status som vapnen i graven representerar om det vore denna manliga individs barn. En annan tolkning är att den kvinnliga individen varit gift med en mäktig manlig individ och är en änka efter denna individ. Den kvinnliga individen skulle där med haft ett politiskt och socialt inflytande som gör det möjligt för individen att uttrycka maskulina egenskaper. Den kvinnliga individen i Bj 581 kan utifrån sin ålder tolkas som äldre än vad den ultimata åldern bör varit enligt diskussionen, vilket är en ålder på ca 15 20 år, individen i denna grav är istället minst 30 år. Detta skulle i så fall innebära att individen antingen är oskuld eller ogift. Alternativt att individen skulle kunna varit i en konkubinrelation med en mäktig manlig individ eller varit en änka efter en mäktig manlig individ och där med haft friheten att uttrycka maskulina egenskaper. I den andra graven där en åldersbedömning kunnat göras T20248, är individen i den ultimata åldern utifrån diskussionen. Individen är ca 19 20 år och faller där med inom ramen för en ung vuxen individ mellan ålder ca 15 20 år. Denna kvinnliga individ är utifrån diskussionen troligen oskuld och ogift, detta innebär dock att denna individ bör tas mer seriöst i en krigarroll än individen från Bj 581. Individen i graven Bj 581 skulle dock kunna tolkas indikera en högre status än T20248 utifrån gravgåvorna individen fått med sig i graven. Den vuxna individen i Mound 50 har en för bred åldersbedömning för att kunna tolkas utifrån ålder, men graven indikerar möjligen även en högre status än T20248. Möjligen att individen i T20248 på grund av sin ålder togs mer seriöst som en krigare även fast individen var i ett lägre socialt skikt medan de två andra individerna i Bj 581 och Mound 50 kunde uttrycka maskulina egenskaper på grund av sin höga sociala status. 21

6. Resultat Utifrån diskussionen kan det tolkas som att de kvinnliga individerna i samhället framförallt påverkades av sociala förändringar än att det redan från början fanns en bestämd genusroll beroende på biologiskt kön. I det vikingatida samhället anses de kvinnliga individerna underlägsna de manliga individerna men deras status kan förändras beroende på sociala förändringar och statushöjande relationer. De kvinnliga individerna har genom att uttrycka feminina eller maskulina uttryck möjlighet att röra sig i samhället med varierande genusuttryck under olika delar av livet beroende på vilka sociala förändringar som individen genomgått. Syftet med studien var att diskutera om krigarrollen var en del av ett kvinnligt genus eller om de kvinnliga krigargravarna avviker från ett kvinnligt genus. Utifrån studien kan krigarrollen tolkas vara en del av ett kvinnligt genus beroende på sociala förändringar och livsstadier. Vilket innebär att de kvinnliga individerna i det vikingatida samhället skulle varit så pass föränderliga i sitt genusuttryck att feminina och maskulina egenskaper påverkades av den sociala ställningen. En sådan teori innebär att en del kvinnliga individer i det vikingatida samhället kunde vara genusambivalenta och flytande i sitt genusuttryck beroende på sociala förändringar. Genusrollen skulle där med inte vara samma för varje kvinnlig individ och den skulle vara föränderlig beroende på social ställning. Det blir därför svårt att påstå att de kvinnliga individerna med maskulina gravgåvor skulle avvika från en kvinnlig genusroll, snarare kan de kvinnliga individerna tolkas kunna röra sig mellan maskulina och feminina uttryck. Detta skulle innebära att om en kvinnlig individ skulle haft ett maskulint uttryck, inte kan visa på dessa egenskaper bland sina gravgåvor då individen är i ett feminint stadie i livet. Individen skulle istället begravas med de gravgåvor som uttrycker det genus som individen vid sin död uppfattades som av sin omgivning. Om en sådan tolkning av de kvinnliga individerna går att göra, innebär det att få kvinnliga individer begravts i ett stadie i livet då individen uttrycker maskulina egenskaper? Detta skulle kunna vara en anledning till de få kvinnliga krigargravar som finns i det arkeologiska materialet. Enligt diskussionen för att en kvinnlig individ skulle kunna tas seriöst som krigare behövde den kvinnliga individen vara en ung vuxen mellan ca 15 20 år vilket den kvinnliga individen i grav T20248 är, individen är ca 19 20 år. För att den kvinnliga individen skulle kunna delta i stridshandlingar vilket innebär att uttrycka maskulina egenskaper behövde individen vara ogift eller/och oskuld. Individen i T20248 var troligen inte gift och begravdes därför med de artefakter som representerade individens sociala genus i detta skede i livet. Individen i Bj 581 är i en ålder på minst 30 år därmed inte den ultimata åldern för en krigarroll men gravens status skulle möjligen kunna indikera att individen antingen varit i en konkubinrelation med eller änka efter en mäktig manlig individ. Gravhögen Mound 50 indikerar även en sådan tolkning vilket innebär att T20248 möjligen kunnat inneha en krigarroll på grund av sin ålder medan Bj 581 och Mound 50 kunnat uttrycka maskulina egenskaper på grund av sin sociala ställning. I diskussionen går det där med att tolka skillnader även mellan dessa tre individer och att kvinnliga krigare från vikingatiden inte indikerar på att vara en homogen grupp utan skiljer sig beroende på social ställning. Detta resultat är en spekulativ teori, baserad på både tidigare studier, nya studier och genusteori. Resultatet ger inte en självklar tolkning av de kvinnliga krigargravarna utan åsyftar att fortsätta diskussionen om en möjlig existens av krigare med kvinnligt kodade kroppar under vikingatiden. Vilka genusroller de kvinnliga individerna har möjlighet att uttrycka i det vikingatida samhället samt vilka skillnader det finns mellan individerna. 22

7. Sammanfattning Studien åsyftar att diskutera förekomsten av krigargravar innehållande kvinnliga individer. Tidigare könsbedömdes individer endast utifrån gravgåvorna i graven vilket senare visat sig inte korrelera med osteologiska bedömningar. Syftet med studien är att diskutera indikationer av kvinnliga krigare i gravar och om en krigarroll skulle kunna tolkas som en del av ett kvinnligt genus eller om de avviker från en kvinnlig genusroll. Avviker de kvinnliga krigargravarna från en vikingatida genusroll eller kan krigarrollen möjligen vara en del av ett kvinnligt genus? Varför är de kvinnliga krigargravarna från vikingatiden så få i antal? Studien är avgränsad till vikingatid samt är en tvärvetenskaplig studie där arkeologi och genusvetenskap kombineras i diskussionen. Analysen och diskussionen baseras på tre kvinnliga krigargravar från vikingatiden. Kammargraven Bj 581 från gravfältet Hemlanden, Adelsö, Birka i Sverige, bland gravgåvorna fanns bland annat ett svärd och två sköldbucklor. Krigargraven indikerade på en hög status med rika gravgåvor och en hel krigaruttrustning. Detta är den enda kvinnliga krigargrav som DNAtestats, individen i graven är bekräftad som en kvinnlig individ. Gravhögen Mound 50 från Heath Wood, Ingleby, Derbyshire i England är en grav som innehåller både en vuxen individ och ett barn på 0 3 år. Den vuxna individen är osteologiskt bedömd som en möjlig kvinna, bland gravgåvorna fanns bland annat delar av ett svärd samt en sköld. Gravfältet gravhögen ligger på har tolkats som ett gravfält för den skandinaviska eliten som var verksam i England i och med the Great Viking Army. Graven är svårtolkad på grund av att det även finns ett barn med i graven, vapnen skulle alternativt kunna tillhöra barnet i graven och inte den kvinnliga individen. Flatmarksgraven T20248 från gården Aunvollen, Steinkjer kommune, Nord- Trøndelag i Norge hade bland sina gravgåvor ett svärd och individen är osteologiskt bedömd som en möjlig kvinnlig individ. Trøndelag var ett område med rik järnproduktion vilket visar sig i gravarna, graven har typiska karaktärsdrag i relation till de manliga krigargravarna i detta område. De tre områdena, Birka, Heath Wood och gården Aunvollen ligger i relation till vatten, områdena har där med bra farleder samt förbindelser med andra områden. Diskussionen utgår från att det vikingatida samhället utgick från en enkönsmodell där manliga individer uppfattades som normen och kvinnliga individer som en sämre version av manliga individer. Genusuttrycken i ett sådant samhälle är inte nödvändigtvis kopplade till den biologiska kroppen utan maskulina och feminina egenskaper är flytande. Genusuttrycket kan där med påverka hur den biologiska kroppen uppfattas. I studien diskuteras framförallt social status, genusuttryck, ålder samt genusroller i relation till de tre kvinnliga krigargravarna. Enligt diskussionen skulle en kvinnlig individ framförallt var oskuld och/eller ogift för att kunna delta i stridshandlingar samt en ung vuxen för att kunna tas seriöst i en krigarroll. En kvinnlig individ hade som minst makt ogift, lite mer som gift och allra mest politiskt inflytande som änka om den kvinnliga individen varit gift med en mäktig manlig individ. Om en kvinnlig individ ingick en konkubinrelation med en mäktig manlig individ kunde individen höja sin sociala status. Individen i graven T20248 är osteologiskt bedömd som ca 19 20 år medan Bj 581 är bedömd som minst 30 år och Mound 50 är bedömd till mellan 18 45 år. Individen i graven T20248 skulle möjligen kunna inneha en krigarroll på grund av sin ålder medan individerna i Bj 581 och Mound 50 möjligen kunnat uttrycka maskulina egenskaper på grund av sin höga sociala status. Krigargravarna kan möjligen indikera på att kvinnliga individer i det vikingatida samhället hade ett rörligt genusuttryck och att krigarrollen inte bör uppfattas som avvikande 23

utan möjlig beroende på sociala uppfattningar samt stadier i individens liv. De kvinnliga individernas föränderliga genusroll kan innebära att krigargravarna är få i antal beroende på vilket genus individen hade vid sin död. Gravgåvorna förmedlar kanske inte genusuttryck individen en gång haft utan det som individen socialt uppfattas som vid gravläggningen. 24

8. Litteraturlista Ambrosiani, B. 2012. Birka. I: The Viking World. Brink, S. & Price, N. (red.). Routledge. Storbritannien: 94 100. Arbman, H. 1941. Birka. Untersuchungen und Studien I. Die Gräber. Text und Tafeln. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. Stockholm: 188 190. Arwill-Nordbladh, E. 2003. Genusforskning inom arkeologi. Högskoleverket. Stockholm: 7 8, 18. Butler, J. 2005. Könet brinner! Texter i urval av Tiina Rosenberg. Övers. Lindeqvist, K. Natur och Kultur. Stockholm: 45 47, 83 84. Clover, C.J. 1993. Regardless of Sex: Men, Women, and Power in Early Northern Europe. Representations, No. 44. University of California Press: 1 28. Gardeła, L. 2013. Warrior-women in Viking Age Scandinavia? A preliminary archaeological study. I: Analecta Archaeological Ressoviensia. Kadrow, Sławomir (red.). Institute of Archaeology Rzeszów University, Polen: 273 314. Gardeła, L. 2018. Amazons of the North? Armed Females in Viking Archaeology and Medieval Literature. Institute of Archaeology, University of Rzeszów. U1. Moniuszki 10, 35 015. Rzeszów, Polen: 1 40. Gräslund, A-S. 1980. Birka IV: The Burial Customs A study of the graves on Björkö. Uppsala Universitet. Stockholm: 4 5, 28 30, 37, 39, 41, 47, 77. Gräslund, A-S. 2006. Prestige Graves for men, women and children: Mortuary behavior among the élites of the Mälar valley in the second half of the first millennium AD, with some remarks from a gender perspective. Herrschaft - Tod - Bestattung: Zu den vor- und frühgeschichtlichen Prunkgräbern als archäologisch-historische Quelle. Verlag Dr. Rudolf Habelt GmbH, Bonn: 161 167. Hedenstierna-Jonson, C. & Kjellström, A. 2014. The Urban Women: On the Role and Identity of Women in Birka. I: Kvinner i vikingtid. Coleman N.L. & Løkka, N. (red.). Scandinavian Academic Press. Oslo: 183 204. Hedenstierna-Jonson, C. Kjellström, A. Zachrisson, T. Krzewińska, M & Sobrado, V. et al. 2017a. A female Viking warrior confirmed by genomics. American Journal of Physical Anthropology: 1 8. Hedenstierna-Jonson, C. Kjellström, A. Zachrisson, T. Krzewińska, M & Sobrado, V. et al. 2017b. SUPPORTING INFORMATION: A female Viking warrior confirmed by genomics. American Journal of Physical Anthropology: 1 23. Jesch, J. 1991. Women in the Viking age. The Boydell Press. Storbritannien: 25, 90 91, 138 139, 176 202. 25

Jochens, J. 1996. Old Norse Imagens of Women. University of Pennsylvania. Philadelphia: 87 112. Kjellström, A. 2012. Projektet Människor i Brytningstiden - Skelettgravar i Birka och dess nära omland. I: Birka Nu. (red.). Hedenstierna-Jonson, C. The National Historical Museum. Stockholm: 69 80. Kwan, S. 2010. Navigating Public Spaces: Gender, Race, and Body Privilege in Everyday Life. I: The Politics of Women s Bodies: Sexuality, Appearance, and Behavior. Weitz, R. & Kwan, S. (red.). 3 Upplagan. New York: Oxford University Press: 241 255. Magnúsdóttir, A.G. 2012. Women and Sexual Politics. I: The Viking World. Brink, S. & Price, N. (red.). Routledge. Storbritannien: 40 48. McLeod, S. 2011. Warriors and women: the sex ratio of Norse migrants to eastern England up to 900 AD. Early Medieval Europe. Blackwell Publishing Ltd. Oxford, United Kingdom: 332 353. Nordqvist, K. & Eriksson, A. 2002-01-01. Kvinna eller man. Forskning & Framsteg. https://fof.se/tidning/2002/1/kvinna-eller-man (Åtkommen 2018-05-07) Polanco, J.C. & Koopman, P. 2006. Sry and the hesitant beginnings of male development. Elsevier, ScienceDirect. Development Biology 302 (2007): 13 24. Raffield, B. 2016. Bands of brothers: a re-appraisal of the Viking Great Army and its implications for the Scandinavian colonization of England. Early Medieval Europe. John Wiley & Sons Ltd: 308 337. Raffield, B. Price, N. & Collard, M. 2017. Male-biased operational sex ratios and the Viking phenomenon: an evolutionary anthropological perspective on Late Iron Age Scandinavian raiding. Evolution and Human Behavior. Elsevier: 1 10. Richards, J.D. Beswick, P. Bond, J. Jecock, M & McKinley, J. et al. 2004. Excavations at the Viking Barrow Cemetery at Heath Wood, Ingleby, Derbyshire. The Antiquaries Journal: 23 116. Sigvallius, B. 2017. Väktare i graven. I: Arkeologi på Gotland 2. Wallin, P. & Martinsson- Wallin, H. (red.). Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala Universitet & Gotlands Museum: 209 214. Stenvik, L.F. 2005a. Bosetningen i jernalderen. I: Trøndelags historie. Landskapet blir landsdel. Fram til 1350. Bull, I. (red.). Trondheim. Tapir forlag: 121 131. Stenvik, L.F. 2005b. Samfunnsorganisasjon. I: Trøndelags historie. Landskapet blir landsdel. Fram til 1350. Bull, I. (red.). Trondheim. Tapir forlag: 133 144. Stenvik, L.F. 2005c. Sosiale forskjeller. I: Trøndelags historie. Landskapet blir landsdel. Fram til 1350. Bull, I. (red.). Trondheim. Tapir forlag: 147 152. Stenvik, L.F. 2005d. Kontakt med områder utenfor Tröndelag. I: Trøndelags historie. Landskapet blir landsdel. Fram til 1350. Bull, I. (red.). Trondheim. Tapir forlag: 155 162. Stolpe, H. 1889. Ett och annat på Björkö. Ny Illustrerad Tidning: 25: 461 464. Thedéen, S. 2009. Who s that Girl? The Cultural Construction of Girlhood and the Transition to Womanhood in Viking Age Gotland. Childhood in the past, An International Journal, 1:1: 78 93. 26

Unimus = museum collections of the universities of Norway 2016. Sök: T20248. www.unimus.no/arkeologi/forskning/index.php (Åtkommen 2018-04-17) Weitz, R. 2010. Women and Their Hair: Seeking Power Through Resistance and Accommodation. I: The Politics of Women s Bodies: Sexuality, Appearance, and Behavior. Weitz, R. & Kwan, S. (red.). 3 Upplagan. New York: Oxford University Press: 223 239. Wihlborg, J. 2014. Valkyriors identitetskris: Hårbyfigurinen och (om)tolkandet av genusambivalenta föremål. Kandidatuppsats, Uppsala Universitet. Institutionen för arkeologi och antik historia, Campus Gotland: 1 32. 27

9. Illustrationsförteckning Figur 1. Graven Bj 581, hur graven kan sett ut vid gravläggningen. Teckning: Þórhallur Þráinsson Neil Price. 28

Bilaga 1: Bj 581 nr 1 Graven Bj 581 (Bj581 - Bild nr. 162) från Hemlanden i Birka. Ritning gjord av Stolpe i fält 1877. (https://share.mediaflowpro.com/?pzamdnu8tg Åtkommen 2018-05-04) 29

Bilaga 2: Bj 581 nr 2 Graven Bj 581 (Bj581_2 - Bild nr. 163) från Hemlanden i Birka. Ritning gjord av Stolpe i fält 1877. (https://share.mediaflowpro.com/?pzamdnu8tg Åtkommen 2018-05-04) 30