PRIS 29SEK 2,5EUR 25DKK 26NOK 264ISK Tidskrift från Föreningen Norden Nr2 2009 TEMA: -Gud välsigne Island! Mörka moln över skogen
Visste du att Nordens Tidning läses av beslutsfattare och politiker i Nordiska rådet, samt politiker och tjänstemän i regeringskansliet. Annonsera & var en del i debatten Nordens Tidning Antennvägen 10 135 48 - Tyresö Tel: +46 (0)8 742 10 08 Fax: +46(0)8 742 10 09 info@irmermedia.com Mälsåker Utställningar: slott En unik upplevelse Upplev barockslottet som skiljer sig från andra. Här får man bland annat veta hur gamla tekniker. Har använts för att restaurera ett brunnet slott och vilken koppling norska soldater har till Mälsåker. Läs mer på www.malsaker.nu gustav aulén- en biskop på barrikaderna Flera konstutställningar på våning två. Program 2009 21 maj Invigning av vår barack 30 maj Invigning av gustav aulé nutställningen 6 juni Nationaldagsfirande 19 juni midsommarfirande 12 juli Barnens dag Prinsar och prinsessor på slottet 9 aug. Folkmusikgruppen Väsen 21 aug. mats Carlsson, tenor och Love Dervinger, piano 23 aug. Dans i Sörmland Öppet 1 maj-30 sept. ons,fre,lör,sön kl. 12.00-16.00 Guidade visningar 7 juni-30 aug. ond,lör,sön. kl 13.00 Även öppet för egen promenad på två våningar. Cafeét har öppet samma tider som slottet. Bengt Pohjanen Kaj Chydenius Årtiondets Musikteaterhändelse! 1809 200 år av fredens gräns En berättelse om människans förmåga att älska HaparandaTornio 26.6-12.7. 2009 Mer än 100 medverkande 4000 biljetter redan sålda! Köp biljett nu! www.krigsoperan.nu tel. +46 (0)922 145 49 tel. +358 (0)16 432 733 2 nordens tidning Nr2 >2009
Lev fa r l i g t, u t a n ambitioner! Nordens Tidning ges ut av Föreningen Norden sedan 1943. Upplagan är 17 000 exemplar och går till föreningens medlemmar i Sverige samt till prenumeranter i Sverige och övriga Norden. Prenumeration 4 nr /år. Sverige, 100 SEK, övriga Norden: 130SEK, övriga världen: 150SEK. Betalas på PG: 28 44-9, Prenumeration Nordens Tidning anges på talongen Ansvarig utgivare Mats Wallenius Chefredaktör Torsten Hallberg Adress Föreningen Norden Box 12707 112 94 Stockholm Telefon +46 (0)8 50 61 13 00 Fax +46 (0)8 50 61 13 20 E-post torsten@norden.se Hemsida www.norden.se Jag tror det var den amerikanske författaren Mark Twain som sa att den som tvingats ta itu med en omöjlig situation har lärt sig 70 gånger så mycket som en som inte har det. Det är väl gott och väl, men frågan är om vi drar några slutsatser av det vi lärt, egentligen? Se på den ekonomiska situation Island har hamnat i! Jag menar, varenda barn har väl fått höra att man inte ska leva över sina tillgångar. Att man inte ska sätta sig i skuld, för då är man inte fri, som en känd politiker sa i en memoarbok. Det är ju faktiskt inte första gången ekonomiska bubblor spricker, men vem har lärt sig något av det? Kanske beror det på att den som blir hyllad av alla, vilket finanstopparna blev så länge allt gick bra, lever farligt. Karl XII, som ni också kan läsa om i detta nummer av Nordens Tidning blev också hyllad så länge allt gick bra. Farligt, farligt! Men inte nog med det: han blev inte emotsagd. Och då blir det livsfarligt! Så gick det också som det gick i Poltava för 300 år sedan. Nej, jag tror att den största segern är att besegra sig själv. Själv har jag segrat över mina egna ambitioner och lärt mig hur jag själv fungerar, hoppas jag. Så idag ska jag gå till bokhandeln och byta boken om GI-bantning som jag köpte för en vecka sedan mot en bok i konsten att acceptera sig själv som man är! Annonser Irmér Media AB +46 (0)8 742 10 08 Repro & Tryck Åkessons Tryckeriaktiebolag Produktion och form Irmér Media AB. Red a k t ö r n INNEHÅLL För åsikter och inlägg i publicerade artiklar står respektive författare. Redaktionen ansvarar ej för obeställt material samt förbehåller sig rätten att korta i artiklarna. 5 6 Ledare -Gud bevare Island! 32 Rivet i arkivet! 25 Nordtiser 38 39 Tipset/röster Portättet 12 16 För eller senare ljusnar det Island-Sverige, kontakterna är många 26 Spindelväven RECENSIONER 27 Böcker 28 Film 38 Musik 40 Så in i Norden 46 Kalendarium Omslagsbild Nicolas Karlborg 18 Mörka moln över skogen 21 Rivet i arkivet! 30 33 Poltava FNUF 47 Korsord 48 Medlemskapet 22 Annette med Norden i fokus 34 Östersjöns riviera nordens tidning Nr2 >2009 3
2009 Vad händer under Märkesåret? 7 maj 14 maj 16 maj 5 juni 6 juni 15 juni 18 juni 20 juni 26 juni 19 augusti 20 augusti 10 september När riket sprängdes Utställning öppnar i universitetsbiblioteket i Göteborg, Renströmsgatan 4, Göteborg, med material ur bibliotekets samlingar över händelserna 1808-09 i dokument, forskning, ögonvittnesskildringar och i dikten. Utställningen pågår fram till 25/9. Gemensamt regeringsmöte. Den svenska och finska regeringen har ett historiskt första gemensamt regeringsmöte i Tavastehus i Finland. Akseli Gallen-Kallela. Norrköping Konstmuseum arrangerar en utställning med Akseli Gallen-Kallelas storslagna, nationalromantiska naturskildringar. Gallen-Kallela är kanske Finlands mest kände konstnär genom tiderna. Utställningen visas 16 maj till 23 augusti 2009. Utställningen 1809 - rikssprängning och begynnelse, 200-årsminnet av finska kriget invigs av H M konungen. Utställningen är ett samarbete mellan Livrustkammaren i Stockholm och Nationalmuseum i Helsingfors och har visats i Finland mellan oktober 2008 och april i år. Utställningen visas i Stockholm till den 10 januari 2010. Ei saa päitää / Får ej övertäckas öppnar på Eskilstuna Konstumseum. Utställningen visar verk av ett trettiotal av Finlands och Sveriges främsta samtidskonstnärer. Utställningen pågår till den 6 september 2009. Finland i Värmland från 1600 till nutid. Tryckta vepor med olika teman ställs it i Torsby Finnkulturcentrum. Utställningen pågår till 30 september. Återseende. Utställning med svensk-finsk konst, design, konsthantverk, slöjd mm i Bryggeriet i Nora. Utställningen pågår 18 juni - 6 september. Kalevala - det stora äventyret! Västanå Teater framför en vild äventyrsväv där vi bland andra möter den gamle, vise Väinämöinen, som var med när världen skapades, smeden Ilmarinen, som formade himlavalvet och smidde den magiska Sampo, den liderlige kvinnojägaren Lemminkäinen och de starka, farliga och självständiga kvinnorna Louhi, Kyllikki och Lemminkäinens ömma moder. Scen: Berättarladan vid Rottneros Park, Sunne - Pjäsen spelas till och med 23 augusti. Krigsoperan Krigsoperan är ett gemensamt verk at den tornedalska författaren Bengt Pohjanen och den finländske kompositören Kaj Chydenius. Musikteaterföreställningen är sista och stösrsta delen i en trilogi som handlar om Tornedalens historia. Spelplats. Haparanda - Föreställningen spelas till och med 12 juli Sista slaget i Sävar Föreningen Interaktiv Historia genomför tillsammans med bland andra Umeå kommun en reenactment av det sista slaget. Kungaparet besöker Västerbotten och Norrbotten under 19 och 20 augusti och kommer att närvara vid det sista slaget. H M konungen samt H M drottningen besöker Piteå för att bese minnesstenen vid Pitesund rest till minne av Sista Slaget på Svensk mark. Sverige och Finland, 200 år som grannar. Sammankomst på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA. 4 nordens tidning Nr2 >2009
Led a r e Låt temadagen bli ett avstamp! Under de senaste 15 åren har de nordiska länderna integrerats allt mer med övriga Europa. Under de senaste fem åren har europeiseringen kompletterats med en vidare globalisering. Samtidigt har Norden utvecklats allt mer som en gemensam hemmamarkand för de nordiska länderna. Fram till Sveriges medlemskap i EU 1995 var undervisningen om våra nordiska grannländer relativt påtaglig. I och med den nya läroplanen för grundskolan 1994 infördes mer övergripande formuleringar om undervisningens innehåll. Begrepp som strävande mål blev ledord för skolans arbete. Detta i kombination med ett allt starkare tryck på att skolan skall förmedla allt mer, vara en arena för nutida trender, medförde att undervisningen om Norden tunnades ut. Att undervisningen om våra nordiska grannländer inte har haft någon hög prioritet under de senaste 15 åren kan konstateras i en undersökning som Statistiska Centralbyrån har gjort på uppdrag av Föreningen Norden. Undersökningen omfattar drygt 2000 elever i årskurs nio fördelade på skolor runt om i Sverige. Generellt kan konstateras att eleverna har bristande kunskaper om vilka nordiska länder som är med i FN, Nato, EU och EMU. Det samma gäller kunskap om de historiska banden mellan de nordiska länderna och framträdande kulturpersoner. Undersökningen omfattar således den elevkull som har genomgått sin grundskola med den nya läroplanen från 1994. De bristande kunskaperna skall dock inte belastas eleverna. Vi har en skola som är ett resultat av vår skolpolitik och dess verkställande i myndigheter och kommunala nämnder. Nu finns det dock en gyllene chans att ändra på dagens situation. Under 2009 kommer Skolverket att arbeta fram nya kursplaner för grundskolan. Nu gäller det att få tydligare skrivningar om Norden. Vi måste förmedla ett annat tankesätt än det som har förekommit under de senaste 15 åren. Skolundervisningen, och samhällsdebatten i allmänhet, har präglats av uppfattningar om att vi inte längre behöver någon kunskap om Norden, nu när vi lever i en global värld. Som om Norden var ett hinder, eller något onödigt som inte längre har relevans. Men dagens och morgondagens elever blir inte mer europeiska eller globala genom att hoppa över det nordiska. Det är precis tvärtom. Genom ökade kunskaper om de nordiska ländernas sammanflätade historia och likartade samhällsutveckling är den kommande generationen bättre rustad att verka i en gränslös värld. Det handlar egentligen om två grundläggande hållningar. För det första att Sverige ligger där det ligger, det vill säga någorlunda mitt i Norden. Vi har gräns till tre nordiska grannländer. I framtiden måste vi bättre kunna utnyttja Norden som en hemmamarknad och på ett helt annat sätt vara flexibla att arbeta, bo och studera i ett nordiskt grannland. Utvecklingen i Öresund, på Nordkalotten och längs svensk-norska gränsen är tydliga tecken på detta. För det andra att Sverige som enskilt land är för litet på den globala arenan och att vi måste samverka med andra. Och då har vi oftast, som en konsekvens av vår gemensamma historia, särskilt goda förutsättningar att samverka med ett eller flera nordiska länder. Härtill förväntas en svensk kunna representera hela Norden i globala sammanhang. För exempelvis en asiat är det inte någon större skillnad mellan de olika nordiska länderna. Framtidens skolpolitik måste därför bestå av en undervisning som prioriterar det nordiska. Det kräver en aktiv skolundervisning som belyser Norden utifrån mer än ett geografiskt perspektiv; som mer än ett samlingsbegrepp för fem länder och tre självstyranden områden. Det krävs ett vidgat perspektiv som belyser likheter och olikheter i de nordiska ländernas historia, kultur, språk och traditioner, som belyser det som sammanflätar länderna till en stark region med en gemensam grundsyn på frågor om miljö, jämställdhet, rättvisa och demokrati. På skolväsendets område hava föreningarna funnit en av sina viktigaste uppgifter. Så står det i en utvärdering som den svenska Föreningen Norden gjorde 1924. Utvärderingen gällde verksamheten under föreningens första fem år. Under föreningens nittioåriga-åriga verksamhet har just skolfrågorna varit en av de viktigaste pelarna. Allt tyder på att den frågan fortsatt kommer att vara viktig för föreningen. Kanske är den viktigare under 2009 än någon gång tidigare. Låt temadagen om Finland på skolorna den 9 november bli ett avstamp för en mer nordisk skolundervisning. För mer information om temadagen, se www.fokusfinland.se Mats Wallenius Generalsekreterare Föreningen Norden i Sverige nordens tidning Nr2 >2009 5
tema: -Gud välsigne Island! Finansbubbla kastrullrevolt Text: Sture Näslund & kastade regeringen ur sadeln Men han har ju inga kläder på sig! Det lilla oskyldiga barnet avslöjar kejsarens nya kläder i H C Andersens saga. De praktfulla tygerna var en illusion. Kejsaren var naken. I sagan är det ett oskyldigt barn som avslöjar bluffen, i den isländska verkligheten är det kalla fakta som avslöjat att det som var den nya rikedomen bara var en illusion. Den lilla grupp av isländska finansfurstar som de senaste åren slagit världen med häpnad, blåste upp en bubbla som i skimrande färger steg mot skyn för att explodera. De var en grupp unga islänningar utan djupare ekonomisk skolning. Det talas om att de inte var fler än ett trettiotal män och fyra kvinnor. Riskkapital var ett begrepp som de aldrig hört talas om. Stolta islänningar kallade dem för finansvikingar, expansionsvikingar och andra ståtliga namn. De blev halvgudar i tidningar som berömmande skrev om dem, tidningar som de själva ägde. De trodde tydligen att en annan värld var möjlig, för att använda den slogan som World Social Forum i Brasilien förra året gjorde till sin. Men en annan finansiell värld var inte möjlig, inte ens på Island. Sanningen var i stället att de spelade rysk 6 nordens tidning Nr2 >2009
roulett. De snurrade och snurrade på revolvern, hade lyckan med sig länge, men till sist låg en skarpladdad kula i revolverloppet. Den isländska krisen har flera likheter med den svenska Kreugerkraschen i början av 1930-talet; skillnaden är väl att Kreuger ensam lyckades åstadkomma vad ett trettiotal finansvikingar orsakat idag. Med ofantlig aptit köpte Ivar Kreuger upp företag världen runt. Han blev en av sin tids mest ryktbara finansmän. Världen, som älskar att bedras, hade ett ofantligt förtroende för honom. Det gjorde det möjligt för honom öka takten allt mer i den virveldans av lånade pengar som användes för att låna ännu mer pengar och låta i grunden värdelösa papper ersätta verkliga värden. Mönstret känns igen. Medan tidpunkten för Islands ekonomiska kollaps långsamt närmade sig kunde islänningarna stolta notera att en FN-undersökning vid årsskiftet 2007/08 utsett Island till världens bästa land att leva i. Att det var ett av de dyraste, visste alla, men det bästa! Den 6 oktober förra året lamslogs den isländska nationen. Dåvarande statsministern Geir Haarde höll ett tal där han meddelade att under natten hade en extraordinär lag antagits som bemyndigade regeringen att överta två av landets största privata banker med ögonblicklig verkan. Bankernas åtaganden i utlandet var tio gånger större är Islands BNP, bruttonationalprodukt. Den globala finanskrisen blev sista spiken i kistan. Inte att undra över att statsministern avslutade sitt tal till nationen med: -Gud välsigne Island! För islänningarna var välsignelsen till föga hjälp när de såg bankkonton raderas ut, skuldräntor skjuta i höjden, arbetslösheten öka. Och inga vikingar sträckte ut någon hjälpande hand. Det isländska sammanbrottet raserade inte bara ett luftslott som byggts upp de senaste sex-sju åren. Kollapsen ledde också till att regeringen föll och ersattes med en ny som fram till alltingsvalet i dagarna, det hålls den 25 april, försöker lösa de akuta problemen. Det politiska sammanbrottet är märkligt. När har tidigare en regering i ett nordiskt land fallit som en följd av våldsamma folkliga protester och demonstrationer? Det skulle i så fall vara bondetåget i Stockholm 1914 som ledde till ministären Staafs fall. Demonstrationerna på Austurvøllir utanför alltingshuset var tidvis våldsamma med slagsmål mellan polis och demonstranter. Men de var ibland även öronbedövande. Demonstranterna slog med När har tidigare en regering i ett nordiskt land fallit som en följd av våldsamma folkliga protester? Foto: Yvonne Åsell/SvD/Scanpix nordens tidning Nr2 >2009 7
tema: -Gud välsigne Island! Sammanstötningarna med polisen som skyddade alltingsbyggnaden var tidvis så våldsamma att polisen sprutade pepparspray på demonstranterna och kom i handgemäng med flera. Foto: Ingolfur Juliusson/Your View/ Reuters skedar och slevar på grytor och kastruller och åstadkom ett oljud som trängde in i alltingets plenisal och fick politikerna att känna det folkliga trycket rakt in i öronen. Folkliga revolter runt om i Europa har fått sina egna namn, t ex rosornas revolt i Georgien, den orange i Ukraina, tulpanrevolten i Kirgisistan. På Island kan man tala om kastrullrevolten! Kastruller låter fredligt, men sammanstötningarna med polisen som skyddade alltingsbyggnaden var tidvis så våldsamma att polisen sprutade pepparsprej på demonstranterna och råkade i handgemäng med flera. När statsministern en dag skulle lämna sitt kontor måste han söka skydd i sin bil medan ägg och snöbollar flög genom luften. Vad hade drivit fram denna ilska? Tre faktorer spelade huvudrollerna: privatisering av bankerna, tron på en marknadsliberalism i mycket lösa tyglar och en regering som av ideologiska skäl eldade för fullt under pannorna. Finansinspektionen (även Island har en sådan) tycks inte ha sett eller velat se vart det bar hän. Utvecklingen underlättades av att det politiska och ekonomiska livet är tätt sammanvävt med varandra. Det finns politiska familjer med stort inflytande. En del talar om vänskapskorruption och hemliga uppgörelser. I spetsen för denna utveckling stod under många år Davíd Oddsson, ledare för 8 nordens tidning Nr2 >2009
borgerliga Självständighetspartiet (Sjálstœđisflokkur), statsminister i många år och innan dess mäktig borgmästare i Reykjavik. Davíd blev sedan chef för isländska riksbanken, (Seđlabanki Islands.) I mars sparkades han från den posten och framstår nu som den store skurken i spelet om islänningarnas väl och ve. Som syndabock passar han utmärkt; en politisk pamp från inflytelserik familj och med stark vilja att privatisera och släppa loss de marknadsekonomiska krafterna. Från folkdjupet hörs till och med krav på att han ställs inför rätta, anklagad för bedrägeri och hans parti har blivit symbolen för att allt kraschade. Banan var alltså sopad för den lilla grupp finansvikingar som såg sin chans. Det tycks som om de drömt om att göra Reykjavik till ett finansiellt centrum i Nordeuropa. Häpnadsväckande nog fick de stora delar av befolkningen att tro detsamma, även om det fanns olyckskorpar som varnade. De avfärdades med att de inte begrep sig på goda affärer, speciellt om de var utländskt bankfolk. Allt tycktes möjligt för dessa män som med lyckade försäljningar och lånade pengar började en häpnadsväckande shoppingtur runt om i världen. Uppbackade av bankerna köpte de företag, livsmedelskedjor, flygbolag etc etc och berikade sig samtidigt på ett fabulöst sätt. De blev nationens hjältar och till och med den isländske presidenten delade ut en utmärkelse till det stora och aggresiva företaget Baugur (nu kraschat) med motiveringen: enastående bidrag för att främja och stimulera isländsk export såväl som för ledarskap i den isländska expansionen utomlands och för den unika framgång som företaget har rönt inom detaljhandeln. Låneekonomin trängde in även till vanliga islänningar. De lånade, stora lån, i utländska valutor till låg ränta och köpte hus och stora bilar, ju dyrare desto bättre. Efter kraschen står tusentals islänningar som inte vet hur de ska komma vidare. Den egna kronan har sjunkit som en sten men de får fortfarande sina löner i isländsk valuta, om de fortfarande har jobbet kvar, medan den utländska valutan fortfarande bestämmer lånekostnaderna. Det finns exempel på huslån som med räntor och amorteringar blivit 200 procent dyrare. Omöjligt att klara, även för en islänning. Och på gatorna ser man fortfarande folk köra omkring med de stora och mycket dyra bilarna. Det går inte att sälja dem. Populära Range Rover har av folkhumorn döpts om till Game Over. Det är inte att förundras över att loppmarknaden Kolaportid i tullhuset i Reykjavik är populärare än någonsin. Kuriöst nog hölls denna loppmarknad för några år sedan varje söndag i Riksbankens underjordiska garage! David Oddsson, mångårig ledare för börgerliga Självständighetspartiet och tidigare statsminister franstår som den store skurken i spelet om islänningarnas väl och ve. Foto: Ingolfur Juliusson/Files/ Reuters nordens tidning Nr2 >2009 9
tema: -Gud välsigne Island! Protesterna och demonstrationerna mot den isländska regeringen betecknas som de värsta på Island sedan 1949 när landet gick med i försvarsalliansen Nato. Foto: AP Photo/ Brynjar Gunnarsson Och en guldsmed i Reykjavik rapporterar att han får fler och fler kunder som vill sälja guldsmycken; smycken som i åratal kanske legat undanstoppade i lådor och skrin. Guldsmeden betalar 6.95 euro per gram. Världsmarknadspriset är 27.78 euro per gram. Så det är alltid någon som tjänar på krisen. Islands ekonomi har ofta varit en berg- och dalbana och det är inte första gången som islänningarna tar till knytnävarna i kristid. I början av 1930-talet, under den internationella depressionen med stor arbetslöshet, trängde ursinniga arbetare in i stadsfullmäktiges sessionssal i Reykjavik och ockuperade lokalen. Under andra världskriget kom först britterna sedan amerikanerna i en fredlig ockupation. Det blev en vändpunkt i landets historia. Amerikanerna kom med dollar, mycket dollar, satte igång byggen av vägar, flygplatser, baracker för soldaterna. De betalade de isländska arbetarna kontant, i dollar, och för många islänningar var det första gången som de hade kontanter i handen. Folk strömmade till Reykjavikområdet från resten av landet eftersom det var där de flesta arbetstillfällena fanns. Landet gick från natura- till penninghushållning. Nackdelen var bara att ruschen skapade en hyperinflation utanför all kontroll. År 1949 blev Island medlem i Nato. Landet hade varit självständig republik i endast fem år och natofrågan blev oerhört laddad. När alltinget beslutade om medlemskapet samlades 15.000 natomotståndare utanför parlamentsbyggnaden. Gatstenar kastades, fönster krossades och frivilliga ordningspoliser svarade med batonger och tårgas. Halldór Laxness skrev i romanen Atomstationen om natostriden: Vi lever i ett förbrytarsamfund, och det vet alla, de som vinner på det likaväl som de som 10 nordens tidning Nr2 >2009
förlorar. Hade Halldór varit verksam idag hade han säkert tyckt att samma formulering skulle passa. Det har sagts att Island blev den globala finanskrisens första offer. Men Island blev också sitt eget offer. De gränslösa idéerna om ekonomisk utveckling visade sig vara en dröm. Bubblan sprack och resterna av den skimrande bubblan har sopats bort av den finansiella tsunamin. IMF, den internationella valutafonden, är på plats i Reykjavik. Via den har Island fått lån på 10 miljarder euro, bl a bidrar Sverige, och det är pengar som tills vidare är den livboj som håller ekonomin flytande. Den isländska kronan har också stabiliserats något efter sin våldsamma störtdykning. Men det mesta tyder på att minst lika hårda tider väntar som de senaste månaderna. Vi l e v e r i e t t f ö r b r y t a r s a m f u n d, o c h d e t v e t a l l a, d e s o m v i n n e r p å d e t l i k a v ä l s o m d e s o m förlorar. IMF är känd för hårda nypor och de miljarder som lånats ut ska en dag betalas tillbaka, med ränta. Politiskt är framtiden lika oviss. Valet till alltinget den 25 april torde avgöra vilken riktning väljarna vill att politiken ska ta. Under decennier har Självständighetspartiet varit det dominerande partiet. Bryts denna hegemoni efter partiets ansvar för de senaste årens kaotiska utveckling? Kommer väljarna att dra politiken åt vänster och ge fortsatt förtroende för den provisoriska regering som nu styr, alltså Enhetsfronten (Samfylkingen) och de vänstergröna (Vinstrihreyfingin)? Eller uppstår en ny, helt annorlunda politisk koalition? Isländska regeringar har förr bildats med de mest motsatta partier på ett sätt som är möjligt i få andra länder. Det finns också tecken som tyder på att den ekonomiska kraschen väckt till liv en eftertanke, en diskussion om tillvarons djupare värden. Under många år har den isländska vardagen onekligen färgats av strävan efter materiella ting. Men nu frågar man sig vad som gör ett samhälle starkt. Vad krävs för att sammanhållningen ska bevaras? Kanske kommer, som en isländsk debattör uttryckt det: vi kan vänta oss en stor mental omvälvning. I väntan på andra tider får islänningarna förlita sig på sina egna krafter och optimism tillsammans med lånta räddningspengar och kanske erinra sig förre statsministern Geir Haardes lätt desperata hälsning till befolkningen: -Gud bevare Island! Geir Haarde, som ledde den regering som kollapsade tidigare i våras på grund av finanskrisen på Island. Foto: Brynar Gauti/ AP nordens tidning Nr2 >2009 11
tema: -Gud välsigne Island! eller För senare ljusnar det. Text: Per Ritzler Bild: Thorvaldur Örn Kristmundsson Island, våren 2009. Ett halvår efter det stora ekonomiska kracket. Då banker gick omkull, kronan sjönk och folk förlorade jobben. I spillrorna efter finansvikingarnas skoningslösa härjningar i Österled sitter nu dom drabbade. Det isländska folket. Arbetslösa och ruinerade. Men arga och målmedvetna. Som småbarnspappan Drändur Jensson. Det har ännu inte ljusnat när jag möter Drändur ute i förorten. Ett surt snöoväder driver över västra Island och gör det svårt för bilar och människor i Reykjavik att ta sig till jobbet. De som fortfarande har ett jobb att ta sig till. För Drändur handlar det om någon månad till. När pappaledigheten tar slut är också anställningen på elektrikerfirman över. - I somras var vi tre och drunknade i jobb. I dag är det dött, säger han. Också framtiden för Drändurs fru är osäker. Vala Hermansdottúr jobbar på dagis, men om ett halvår kan också det vara slut. Då riskerar en redan ansträngd situation att bli än värre för familjen Jensson-Hermansdottúr med barnen Anita ósk Drändurdóttir, två och ett halvt år, och lilla mini-drändur, 2,5 månader och än så länge utan namn. -Det är en ovan situation, berättar Drändur. -Vi sparar och vänder på varenda öre. Jag har lån och skulder, samtidig ökar priser och räntor. Jag får fryst fisk av pappa, som känner en fiskare. Det sparar vi en del på, men det kostar att leva, säger han. För inte fullt ett år sedan var förhållanden annorlunda. Familjen Jensson-Hermansdottúr såg fram mot att det nya huset snart skulle stå färdigbyggt och inflyttningsklart. Med Drändur som elektriker, hans far som snickare och ett löfte från banken var förutsättningarna de bästa när man startade husprojektet. 12 nordens tidning Nr2 >2009
Men Drändurs bank kände tidigt av den annalkande krisen. Likviditeten försämrades och egenkapitalet krympte. Banken blev tvungen att prioritera sina lånekunder. Bland de var inte Drändur. -För dålig säkerhet, sa banken. Om den grund han höll på att gjuta, de väggar han skulle resa och det tak han skulle lägga. - Först när huset är klart får du få låna igen, sa banken. Drändur tog andra lån, dyra och ofördelaktiga. Men lagom tills väggar och yttertak till slut var på plats, gick botten ur hela den isländska finansmarknaden. Där stod Drändur. Med fru och barn, lägenhet och halvfärdigt hus, lån och skulder och uppsagd från jobbet. -Jag har fryst lånen, men i höst måste jag börja betala tillbaka igen, berättar han. -Jag har också försök sälja lägenheten, men ingen är intresserad, det finns inga köpare. Dålig ekonomi, skulder, finanskris och politik har länge dominerat folks samtal på Island. -Jag har ett billån som jag betalar av på, men det har dubblerats ändå. Berättar Drändur men är ändå glad att han inte är i samma situation som en vän till honom som köpte sig en lyxbil och vars billån tredubblats. Regeringsskiftet i början av februari, där det socialdemokratiska och det gröna partiet trädde till ställer han sig avvaktande till, utan alltför stora förhoppningar. Osäkerheten finns ju kvar, menar han. Inga löften är givna och ingen ljusning finns att skåda i ekonomin. Andra däremot menar att regeringsskiftet var en förutsättning för att återupprätta trovärdigheten för isländsk politik och för själva landet. Och för att kunna gå vidare. Oavsett det är situationen dyster. Framtidsutsikterna mörka. Men Drändur sover inte dåligt om natten för det. - Nej, förr eller senare ljusnar det, säger han. Det vet jag. Jag är drygt 30, jag är frisk och jag kan jobba. Min tid kommer. - Det som däremot gör mig arg är när jag tänker på de gamla. Min farmor fick flera telefonsamtal från unga bankanställda som uppmanade henne att flytta pengar till andra konton med större avkastning. Det var innan bankerna gick omkull. Hon sa nej, och det är jag glad för. Men andra förlorade allt. Sina besparingar till pensionen. Hus och hem. De gamla, som byggde Island. Det gör mig arg och sömnlös, säger Drändur Jensson. Men andra förlorade allt. Sina besparingar till pensionen. Hus och hem. De gamla, som byggde Island. Det gör mig arg nordens tidning Nr2 >2009 13
tema: -Gud välsigne Island! Text: Christina Engblom Bild: Torsten Hallberg Sverige Island - kontakterna är många Ännu på åttiotalet kom många svenskar till Island och väntade sig att finna ett vikinga-skansen För många lite äldre svenskar var Island länge ett exotiskt och avlägset land. På våra skolkartor låg det infällt i en ruta långt ute i Atlanten. Förmodligen ganska nära Grönland. Ännu på åttiotalet kom många svenskar till Island och väntade sig att finna ett vikinga-skansen. Men så var det inte riktigt Besök ett apotek, passera en bilprovning, titta in i en bokhandel och en svensk känner sig som hemma. Någonting har hänt omärkligt för de flesta har Island och Sverige kommit allt närmare varandra. Går man på en gata i Reykjavik kan man räkna med att ungefär var tionde person man möter har bott i Sverige eller har en nära släkting eller bekant som gör eller har gjort det. Idag är närmare 6000 islänningar bosatta i Sverige. Det motsvarar nästan två procent av Islands befolkning. Men det går också en stark ström i andra riktningen. Mellan 35 000 och 40 000 svenskar beräknas i år besöka Island. Det gör svenskarna till den fjärde största turistgruppen på Island, efter tyskar, britter och nordamerikaner. Det finns alltså många kontakter och många kontaktytor på olika plan mellan Sverige och Island. Moderna kommunikationer är naturligtvis en förutsättning för detta men förbindelserna har alltid funnits, alltså så länge 14 nordens tidning Nr2 >2009
Island har varit befolkat. Eller t.o.m. ännu tidigare. Den förste kände nordbo som landsteg på ön var den svenske vikingen Gardar Svavarsson som på 800-talet seglade runt ön och övervintrade i närheten av Húsavík på nordöstra Island. Han döpte sin nyfunna holme till Gardarsholmur. Gardars seglats, omnämnd i Landnámabók, firas sedan 2005 med en årlig svenskvecka i Húsavík, där man också håller på att bygga ett kunskapscentrum, Gardarsholm, som ska främja kultur- och miljörelaterad turism. Den gemensamma historien är förstås en förutsättning för allt det vi kan känna igen. Det finns en traditionell resandeström inte bara under vikingatid: Snorri Sturluson besökte Västergötland på sin tid. Och då var språket inget hinder. Äldre Västgötalagen (nedtecknad på 1200-talet) är inte lätt att tyda för dagens svenska gymnasister, men eleverna i den isländska menntaskolinn tolkar den utan större svårigheter. Den nordiska språkgemenskapen finns här alltså, men kräver en viss ansträngning. Vi måste faktiskt studera varandras språk. Och det görs. Vid svenska universitet som Uppsala, Lund och Göteborg studeras isländska och isländsk litteratur av ett hundratal studenter varje år. Vid Islands universitet i Reykjavik finns lektorer som undervisar i svenska, danska, norska och finska. Många av de studenter som läser svenska på Island har tillbringat en del av sin uppväxt i Sverige där deras föräldrar studerat. Tillbaka på Island har de kunnat läsa svenska (eller något annat nordiskt språk) på grundskolan och i gymnasiet. Sina goda kunskaper i svenska utnyttjar de ofta genom att återvända till Sverige för studier eller arbete. Det här är en grupp islänningar som fört med sig svensk dagiskultur som barnvisor, luciafirande, Alfons Åberg och Emil i Lönneberga till Island. På litteraturens område finns ett rikt utbyte. De isländska släktsagorna räknas ju till ett samnordiskt litterärt arv och när Halldór Laxness fick nobelpriset i litteratur 1955 introducerades ett fascinerande och intressant författarskap för en ännu större publik än tidigare. Säkert har läsningen av Halldór Laxness böcker också skapat ett intresse för andra isländska författarskap. Ett genombrott för den isländska litteraturen i Sverige blev Bokmässan 1990 då Island var huvudland och 200 islänningar från kulturens alla fält invaderade Göteborg med president Vigdis Finnbogadóttir i spetsen. Sedan dess har över hundra skönlitterära verk översatts från isländska till svenska. Intresset för översättningar i andra riktningen har alltid varit stort och har också gjorts i stort antal. Det finns många islänningar som efter sin Sverigevistelse har översatt och introducerat favoritförfattare i hemlandet. Så har också intresset för Nordiska rådets litteraturpris varit mycket stort på Island - inte bara när det tilldelats islänningar. 200 islänningar från kullturens alla fält med dåvarande presidenten Vigdis Finnbogadóttir i spetsen invaderade Göteborg och Bokmässan 1990. nordens tidning Nr2 >2009 15
tema: -Gud välsigne Island! Arnaldur Indriðason 15 procent i en kundundersökning trodde att IKEA var ett isländskt företag En ny genre i isländsk litteratur är spänningsromaner, deckare. Pionjären Arnaldur Indriðason tilldelades 2005 av Svenska Deckarakademins The Martin Beck Award för årets bästa deckare. Detta säger något om hans stora popularitet i Sverige. Det finns förstås fler författare som översätts och läses Steinunn Sigurðardóttir, Sjón, Einar Már Guðmundsson men inte i samma utsträckning som Arnaldur Indriðason. Mycket av den isländska litteraturen är starkt geografiskt förankrad allt sedan släktsagorna. Det har blivit mycket populärt på Island att göra utflykter i till exempel Njálsagans trakter eller resa i Egill Skallagrímssons spår. Helt i denna anda ordnas nu från Sverige resor i Arnaldur Indriðasons litterära värld, som är våra dagars Island men som ofta har sin upprinnelse några decennier tillbaka. Kulturbytet bygger annars mycket på spontana initiativ. De nära personliga kontakterna inom teatern, musiken, filmen, bild- och designkonsten har resulterat i många lyckade samprojekt mellan isländska och svenska konstnärer; ett färskt exempel är den gemensamma konsert som ländernas bästa jazzmusiker nyligen gav på Nalen i Stockholm. Inom populärkulturen, dit sporten väl får räknas, har kontakterna också blivit allt intensivare på senare år. Många fotb o l l s k l u b b a r i allsvenskan eller superettan har i dag en eller flera islänningar i sina lag. Hjalmar Jonsson och Ragnar Sigurdsson hade stor del i att IFK Göteborg blev svenska mästare 2007, i Hammarby var Petur Marteinsson i flera år den stora stjärnan och i Örebro blev Arnor Gudjohnsen stor idol. Invasionen av fotbollsspelare startade när Teitur Thordarsson, senare svensk mästare i Öster, kom till Jönköpings Södra på 1970-talet. Teiturs moderklubb, Akranes, lär ha fått en säck fotbollar i ersättning, men det var innan pengarna började rulla snabbare än bollarna i sportens värld. Över 30 islänningar är idag professionella fotbollsspelare runt om i Europa, varav alltså många i Sverige. Sak samma inom handbollen den isländska nationalsporten där en av målvakterna i det isländska landslaget som sensationellt tog silver i Peking-OS, Hreidar Gudmundsson, till vardags spelar i göteborgska Sävehof. Affärskontakterna ökar också stadigt, men balansen i handelsutbytet är alltjämt mycket ojämn. Islänningarna köper svenska varor mest bilar, verkstadsprodukter och läkemedel för ungefär 5 miljarder kr, medan värdet av den isländska exporten till Sverige uppgår till cirka 200 miljoner. Svenska varumärken är väl kända på Island, det mest exponerade är IKEA, som blivit så integrerat i det isländska samhället att 15 procent i en kundundersökning trodde att IKEA var ett isländskt företag. Det vi köper från Island är framför allt fisk, men importen har blivit mer varierad i takt med att den högteknologiska industrin på Island utvecklats. Turismen bidrar givetvis också till att penningflödet mellan Sverige och Island jämnas ut. Det största enskilda samprojektet idag är den isländsk-svenska ordbok, som håller på att tas fram i elektronisk form på universiteten i Reykjavík och Göteborg. Denna satsning är efterlängtad, mycket har hänt sedan den första ordboken kom och många har också varit engagerade för att föra detta framtidsprojekt i hamn. Arbetet kröntes med framgång när 16 nordens tidning Nr2 >2009
svenska regeringen 2005 avsatte en grundplåt på fem miljoner kronor. En av pådrivarna bakom ordboken var Svensk-isländska samarbetsfonden som inrättades på republiken Islands 50-årsdag 1994. Fondens kapital är inte så stort och har därför inte kunnat leva upp till alla de förväntningar och önskemål som de ökade kontakterna väckt. Men samtidigt stimuleras och vidareutvecklas förbindelserna av andra goda krafter inom till exempel de bilaterala föreningarna, vänortssamarbetena, Föreningarna Norden och stipendiefonder som Letterstedtska föreningen. Personutbytena är särskilt livaktiga inom sjukvården och den högre utbildningen. Hundratals isländska läkare specialistutbildar sig i Sverige och många isländska studenter disputerar på svenska universitet och högskolor. De har ofta blivit nyckelpersoner i de svensk-isländska kontakterna när de återvänt. Liksom de svenska studenter som begett sig till Island. Kontakterna mellan Sverige och Island har alltså stadigt utvecklats under de senaste decennierna. De har också spritt sig till allt fler fält. Idag finns heller inga spänningar i kontakterna till skillnad mot för några decennier sedan, då det rasade en debatt i de isländska medierna om den svenska maffian på Island. Maffian var ingen gangsterliga utan bestod av de islänningar som bott i Sverige och som kommit hem med svenska idéer om hur samhället borde organiseras. Den debatten klingade dock snart av. Och känns idag mycket historisk. Njáls saga är den största av islänningasagorna. Det är en under senare hälften av 1200-talet utförd sammanstöpning av en ursprungligen fristående, äldre Njálssaga och en något yngre Gunnarssaga, nu bägge förlorade. Rödvin & välfärd Förr brukade Danmark och Sverige drabba samman i blodiga krig för att få herravälde över östersjöområdet. Det var duster som Sverige vann till sist, nästan. Idag är de geografiska vinsterna borta och bägge länder lever inom vad som diffust kallas naturliga gränser. Men kvar blev danskarnas lillebrorskomplex inför svenskarna liksom en antagonism som gjorde danskarna till arvfienden för svenskarna i fotboll och som fick svenskarna att framstå som stiliga (stela, högtidliga) besserwisser i danska ögon. Annorlunda är sannerligen förhållandet mellan norrmän och svenskar. På andra sidan kölen kallas svenskarna ibland för söta bror, dock med ett ironiskt stänk i tonfallet. Idag anser danskarna oftast att de inte alls är någon lillebror, bortsett från det geografiska, och de har en tydlig tävlingslust att jämföra sig med det blågula. Det senaste området gäller välfärden. Hittills har Danmark varit nummer ett bland OECD-länderna med den minsta inkomstklyftan mellan rika och fattiga. Sverige har legat på andra plats.( Ja, man kan tävla om det mesta, som synes.) Men nu har Sverige passerat och ligger etta på listan. Orsaken är den senaste skattereformen i Danmark som enligt alla beräkningar ökar avståndet i kronor mätt mellan rik och fattig. Ett exempel: En ensamstående mor med ett barn, som bor i hyreslägenhet och som tjänar 250.000 danska kronor om året får 4.580 kronor mer i plånboken om året. En familj med två barn med eget hus och en inkomst på 1.1 miljon danska kronor får 31.540 danska kronor mer att röra sig med skattereformen. Onekligen en tydlig skillnad. Ja välfärdsforskaren och professorn Bent Greve har till och med sagt att regeringen med reformen rör vid välfärdsstatens grundläggande princip om att de bredeste skuldre skal bœre de største byrder. Det räcker för att blåsa nytt liv i debatten om danskarnas skatter. Och till det kommer nesan att ha passerats av Sverige i OECD:s välfärdsliga. Inte att undras över att en fackföreningsman kallat skatteomläggningen för rödvinsreformen. Och då tänkte han inte på det billiga rödtjut som kan inhandlas hos köpmannen i närmaste gatuhörn. Sture Näslund, Köpenhamn nordens tidning Nr2 >2009 17
Mörka moln över skogen Text: Arvid Norin Bilder: Stora Enso På Nymölla bruk tillverkas mjukpapper av olika slag. Därför väntas det överleva även under de kommande tuffa åren. Det behövs toalettpapper, blöjor, hushållspapper och bindor oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur. Det är många mörka moln på himlen för den nordiska pappersindustrin. Vissa ifrågasätter huruvida den överhuvudtaget kommer att överleva. Konkurrensen från eucalyptusplantager i Asien och Sydamerika är mördande och dessutom vill Ryssland producera sitt eget papper istället för att exportera timmer. Utvecklingen stöds också av de nordiska bolagen själva som startar produktion i andra delar av världen. Stora Enso kunde bara beklaga sig när bruken i Kemijärvi, Finland och Norrsundet skulle läggas ned. Det rådde överproduktion och för stor efterfrågan på råvaran. Därför valde också Stora Enso att vägra sälja verksamheten i Norrsundet utanför Gävle till en spekulant som ville ta över produktionen. Fortsatt produktion i annan regi hade nämligen inte löst de problem med överproduktion som företaget ville åt. Bruket i Norrsundet var lönsamt, så det var inte det saken gällde. I Kemijärvi gick det så långt som att kommunen ansökte om tillstånd från regeringen att tvångsköpa bruket, vilket den inte fick. Det skulle i efterhand visa sig att detta var den första i en lång rad nedläggningar av bruk i Sverige och Finland, men även andra delar av Europa. En kartläggning i tidningen Dagens Samhälle visar att en tredjedel av pappersbruken i Sverige är allvarligt hotade. Och i Finland har den stora pappersdöden redan slagit till. Stora Enso har lagt ner bruk i Kemijärvi och Summa samt dragit ned produktionen på annat håll. 5 000 anställda permitteras. UPM- Kymmene lägger ner i Kajaani och Tervasaari. Botnia lägger ner sitt bruk i Kaskinen. Detta sker samtidigt som satsningar görs på andra håll. Botnia har startat ett pappersbruk i Fray Bentos, Uruguay och Stora Enso satsar i Ryssland och Brasilien. Det är framför allt eucalyptusträdets snabba tillväxt som lockar. Efter sju år går trädet att avverka och dess fibrer är mycket lämpliga för tillverkning av pappersmassa. Kina är också på gång med eucalyptusplantager på ön Hainan och i södra Kina. Också här med hjälp av nordiska 18 nordens tidning Nr2 >2009
Det är framför allt eucalyptusträdets snabba tillväxt som lockar. Efter sju år går trädet att avveckla pappersjättar. Detta gör att många undrar om det verkligen kommer vara lönsamt att producera papper i Sverige och andra nordiska länder i framtiden. Helt klart är att industrin i Norden har problem. Planerade satsningar i Kina och Sydamerika tyder på att produktionen måste minskas på annat håll, och det dramatiskt. Lägger man Ryssland till bilden så blir slutsatsen att pappersindustrin i övriga Europa är i fara. Går satsningarna i utvecklingsländerna i lås så kommer det helt enkelt inte att finnas en marknad för alla produkter, och tillverkare kommer att slås ut. Det troliga är att Europa och kanske framför allt Norden får stryka på foten. Det är nämligen dubbelt så dyrt att producera pappersmassa i Europa som i Sydamerika. Och det tar upp till 100 år innan du kan hugga ner ett ryska exporttullar skulle höjas till 50 euro per kubikmeter timmer från 1 januari 2009 men efter förhandlingar mellan Ryssland och EU sköts beslutet på framtiden. Det råder dock inga som helst tvivel om att beslutet kommer, troligen i höst. Ryssland, med premiärminister Putin i spetsen, vill bygga upp sin egen pappersindustri. Det går inte om allt lämpligt timmer exporteras. Och precis som i Asien och Sydamerika dyker de nordiska storbolagen upp också här, när man tror att det går att göra bra affärer. Stora Enso har redan tagit första spadtaget för en produktionsanläggning utanför Moskva. Pappersindustrin i Norden står hur som helst inför en förändring. Stigande energipriser har gjort träråvaran mer attraktiv som biobränsle och många pappersproducenter, som SCA, är stora skogsägare. Andra, som Stora Enso, har sålt ut sina skogstillgångar och ångrar sig i dag bittert. Det är onekligen så att delar av Under lång tid har Ryssland exporterat timmer till Finland och övriga Europa, men nu verkar det vara slut med det. planterat träd som växer i Norden. Ryssland är en historia för sig. Under lång tid har man exporterat timmer, framför allt till Finland men också till övriga Europa. Nu verkar det vara slut med det. Det var tänkt att Pappersindustrin i Norden står inför en förändring. Finland och Sverige är präglade av skogen som största tillgång och i många landsändar har pappersindustrin varit en mycket viktig arbetsgivare. I de orter i Finland som drabbats värst har staten gått in med stöd. I Sverige har detta inte varit nödvändigt än så länge eftersom bara Norrsundet har drabbats på allvar. Att Sverige hittills har sluppit större neddragningar beror delvis på vår svaga valuta. Pappersföretagen är exportberoende och med en svag valuta står sig Sverige mycket bra i konkurrensen med Finland och Tyskland. nordens tidning Nr2 >2009 19
Mörka moln över skogen Ett annat problem är att skogsägarna anser sig få för lite betalt. I Finland har man försökt stimulera marknaden genom skattelättnader för de som säljer timmer under en begränsad tid, men debatten pågår trots det kring priserna. Pappersbolagen vill ha mer timmer på marknaden, särskilt då importen från Ryssland verkar strypas senare i år, men skogsägarna vill inte sälja när de tycker att priset är för lågt. Resultatet är att skogsråvaran i Sverige och Finland är mycket stor, men utbudet på marknaden fortfarande litet. Som skogsägare är det sällan bråttom att sälja vid ett specifikt tillfälle. Vissa av skogsbolagen, bland annat Stora Enso och Botnia, har hamnat i skottgluggen för sina satsningar i Sydamerika. Anklagelser har riktats mot båda bolagen, bland annat att eucalyptusplantagerna utarmar jorden och gör det svårare för ursprungsbefolkningarna att odla sin mat. Stora Enso har också anklagats för att bryta mot mänskliga rättigheter i Brasilien och i Fray Bentos, Uruguay, anklagas Botnia för att förorena luften och göra närliggande områden obeboeliga. Stora Enso fälldes också i en brasiliansk domstol för att ha skövlat regnskog i ett område som skulle skyddas. Bolaget hävdar att det var ett misstag. Från fackets sida har man i Sverige och Finland valt lite olika strategier för att möta problemen. Varje gång ett varsel läggs i Finland proteststrejkar facket under en kort tid för att sedan återuppta arbetet. Debattens vågor har gått mycket höga, bland annat därför att finska staten är delägare i Stora Enso, men också för att förväntningarna på att företagen ska ta ansvar har varit större än i Sverige. Inte ens när Stora Enso vägrade sälja produktionen i Norrsundet blev debatten särskilt livlig. Facket lade den stora energin på att få en bra uppgörelse för de anställda och en bra chans att klara omställningen. Skogen är och förblir en av de nordiska ländernas största tillgångar. Men konkurrensen hårdnar och pappersindustrin möter detta genom att dra ned i Norden och satsa i andra länder. Det kan mycket väl bli så att våra skogar måste användas till annat, då bioenergi och andra träprodukter ger bättre betalt för skogsägarna och papper producerat i Norden blir för dyrt. Skogsägarna anser sig få för lite betalt. Debatten pågår kring priserna. 20 nordens tidning Nr2 >2009