Svar med anledning av frågor från SVT Nyheter SVT Nyheter har ställt några frågor till Göta hovrätt om den dom som hovrätten nyligen har meddelat i ett uppmärksammat mål om kränkningsersättning. I det följande lämnas därför vissa förklaringar till det som domstolen har uttalat sig om i domen och även klargöranden om vad som har varit och inte varit domstolens uppgift i målet. Avsikten är inte att försöka övertyga om att domstolens resonemang har varit riktiga. Syftet är istället att tydliggöra hur domstolens uttalanden ska uppfattas och förklara vad som har föranlett de resonemang som domen innehåller. Eftersom hovrättens dom numera är överklagad, blir det nu Högsta domstolens sak att ta ställning till målet. 1. Vad rörde målet i hovrätten? Målet rörde en särskild form av skadestånd som kallas kränkningsersättning. En 17-årig pojke hade filmat ett samlag mellan honom och en 18-årig flicka och därefter lagt ut filmen på porrsajter allt utan flickans vetskap. Flickan gjorde gällande att pojken därigenom hade utsatt henne för grovt förtal och begärde kränkningsersättning av pojken. Den enda fråga som var uppe till prövning i hovrätten var vilken kränkningsersättning som flickan skulle ha. 2. När har man rätt till kränkningsersättning? Kränkningsersättning är avsedd att kompensera för den kränkning som ett brott innebär. En grundläggande förutsättning för att man ska ha rätt till kränkningsersättning är att man utsatts för ett brott. Brottet måste ha innefattat ett angrepp mot den utsattes person, frihet, frid eller ära. Dessutom måste man ha blivit allvarligt kränkt genom brottet. Detta följer av skadeståndslagen. 3. Den 17-årige pojken dömdes för grovt förtal. Vad exakt är det för brott som han har dömts för? Förtal utgör ett ärekränkningsbrott. Pojken har varken åtalats eller dömts för att ha utsatt flickan för något sexualbrott. Förtal är, med lagens ord, att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller att annars lämna uppgift som kan förväntas utsätta denne för andras missaktning. Att smygfilma någon eller att lägga ut en smyginspelad film på internet utgör alltså inte i sig förtal. Att lägga ut en film på internet kan emellertid vara att likställa med att lämna uppgifter om den filmade.
Att sprida en uppgift om att någon har haft samlag och om hur samlaget genomfördes leder normalt inte till att den utpekade utsätts för andras missaktning, eftersom det inte utgör något onormalt eller kontroversiellt att ha samlag. I det nu aktuella fallet förelåg emellertid en risk för att filmen skulle ge det felaktiga intrycket att flickan skulle ha känt till att samlaget filmades och att hon inte haft något emot att filmen lades upp på porrsajter. Hovrätten ansåg att den bild av flickans karaktär, som filmen och dess publicering på porrsajterna därmed hade förmedlat, kunde förväntas leda till att hon utsattes för andras missaktning. Därmed hade pojken gjort sig skyldig till förtal. Hovrättens resonemang i denna del bygger på ett rättsfall från Högsta domstolen, NJA 1992 s. 594. Hovrätten bedömde att förtalet var grovt och fann att flickan genom det grova förtalet hade utsatts för en allvarlig kränkning och därmed hade rätt till kränkningsersättning. Det som pojken har dömts för det som utgör förtalsbrottet är alltså inte i sig att han smygfilmade flickan när de hade samlag. Inte heller utgör det i sig förtal att han lade ut filmen på internet utan hennes vetskap eller godkännande. Det aktuella förtalsbrottet bestod i stället i att pojken genom spridningen hade gett sken av att flickan hade samtyckt till såväl filmningen som uppladdningen till porrsajter. Hovrättens resonemang i denna del bygger som sagt på vad Högsta domstolen kom fram till i ett rättsfall från år 1992. 4. Är det något utöver förtalsbrottet som ger flickan rätt till kränkningsersättning? Hovrätten har bedömt att det inte har varit möjligt att döma ut kränkningsersättning för annat än förtalsbrottet, d.v.s. spridandet av nedsättande uppgifter om flickan. Som redan framhållits följer det av lagen att endast kränkning som sker genom brott kan ersättas. Det är lätt att förstå att flickan har känt sig kränkt och utsatt även av andra moment i pojkens handlande, inte minst den exponering av hennes privatliv som publiceringen av filmen innebar. En domstol är emellertid bunden av lag och rättspraxis och har ingen generell möjlighet att av allmänmänskliga skäl döma ut skadestånd för sådant som har upplevts som kränkande eller pinsamt av den utsatte. Eftersom målet i juridisk mening enbart rörde förtal hade flickan rätt till ersättning för den ärekränkning hon hade utsatts för. Såsom hovrätten har tolkat gällande rätt hade hovrätten däremot inte möjlighet att döma ut ersättning till flickan för kränkning av hennes sexuella integritet. 5. Hur bestäms nivån på den kränkningsersättning som brottsoffret är berättigat till? När en domstol bestämmer det belopp som kränkningsersättningen ska uppgå till är domstolen bunden av de kriterier som framgår av lag, förarbeten och rättspraxis.
Kränkningsersättning ska enligt lagen bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till det aktuella brottets art och varaktighet. I lagen anges några omständigheter som domstolen ska ta särskild hänsyn till vid bedömningen (5 kap 6 skadeståndslagen). Av lagens förarbeten framgår att utgångspunkten vid bedömningen av kränkningsersättningens storlek ska vara en skönsmässig bedömning baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar. Den skada som ska ersättas genom kränkningsersättningen ska bestämmas på objektiva grunder. Det innebär att det inte är den kränktes subjektiva upplevelse som ska bestämma kränkningsersättningens storlek. Även om omständigheterna i det enskilda fallet alltid är av betydelse när en domstol bestämmer storleken av en kränkningsersättning, finns det en förhållandevis etablerad praxis avseende vilket belopp en kränkningsersättning bör bestämmas till vid vissa typer av brott (jfr med redogörelsen nedan under punkten 10). För den sorts förtalsbrott som var aktuell i målet finns emellertid inte någon fast praxis. Det medförde att hovrätten behövde föra ett mer ingående resonemang för att komma fram till hur stor ersättningen borde bli. 6. Hovrätten anger i domen att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor. Vad exakt är det som hovrätten funnit vara alltmer socialt accepterat? Hovrätten har i domen uttalat att det med tiden har blivit alltmer socialt accepterat att vara öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor. Uttalandet ska inte tolkas utöver sin ordalydelse. Hovrättens avsikt har således aldrig varit att ge uttryck för att den sociala acceptansen för att smygfilma andra eller att utan tillåtelse exponera andra på internet skulle ha ökat. Uttalandet fokuserar helt på den i samhället rådande synen på dem som själva väljer att vara öppna och utåtriktade avseende sina egna sexuella vanor. 7. Vad grundas slutsatsen på? I regel ska det föras bevisning om förhållanden i sakfrågor. Men vad gäller notoriska fakta och allmänna erfarenhetssatser, det vill säga sådant som anses allmänt känt, krävs ingen bevisning. Hovrätten har bedömt det som allmänt känt att i vart fall delar av befolkningen idag har en mer liberal inställning än tidigare till att andra människor är mer öppna och utåtriktade avseende sina sexuella
vanor. Enligt hovrättens uppfattning har därför ett sådant konstaterande inte krävt något empiriskt stöd. 8. På vilket sätt är slutsatsen relevant för bedömningen av kränkningsersättningens storlek? Förtalsbestämmelserna syftar till att skydda en persons ära i objektiv mening, det vill säga det anseende som en person har bland sina medmänniskor; hans eller hennes goda namn och rykte. I detta fall bestod det förtalsbrott som grundade rätt till kränkningsersättning i att pojken hade lämnat uppgifter om att flickan hade samtyckt till en filminspelning av samlag och till spridning av denna film. Domstolen har konstaterat att detta har varit ägnat att utsätta flickan för andras missaktning, det vill säga uppgifterna har varit nedsättande för hennes anseende. För att kunna avgöra hur nedsättande uppgifterna har varit behövde domstolen ta ställning till i vilken utsträckning det beteende som genom uppgifterna tillskrevs flickan det vill säga att hon frivilligt skulle ha låtit sig exponeras i sexuella sammanhang avvek från rådande värderingar. Det handlar här om att på något sätt mäta den missaktning som flickan kan bli utsatt för genom att hon blir sedd som någon som vill visa sitt sexliv på internet. Det avgörande när man gör den bedömningen är inte vad folk i allmänhet anser om att själva bli exponerade sexuellt på nätet. Det som är relevant är i stället vad folk i allmänhet anser om andra som exponerar sig. Detta är i linje med uttalandena i lagens förarbeten, där det sägs att förhärskande etiska och sociala värderingar ska utgöra utgångspunkten vid bedömningen av en kränkningsersättnings storlek. Hovrätten har alltså försökt att bedöma hur mycket det beteende, som kunde komma att tillskrivas flickan genom publiceringen av filmen, avvek från gängse värderingar. I och med att det med tiden har blivit alltmera socialt accepterat att vara öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor har flickans anseende i objektiv mening inte blivit lika skadat som det skulle ha blivit i äldre tider, om någon då hade spridit motsvarande rykten om henne. Hovrätten har alltså på inget sätt bedömt att det idag skulle vara helt socialt accepterat att publicera sexfilmer med sig själv i huvudrollen. Om hovrätten hade haft den uppfattningen, hade någon kränkningsersättning överhuvudtaget inte kunnat dömas ut. 9. Borde inte fokus ligga på att flickan inte har lämnat sitt samtycke? Det är givet att bristen på samtycke från flickans sida har betydelse i målet. Hovrätten har också beaktat det. Att flickan inte lämnat sitt samtycke har varit helt avgörande för att det skulle vara fråga om förtalsbrott och, följaktligen, för att kränkningsersättning överhuvudtaget skulle kunna utgå. Som
framhållits består ju förtalsbrottet just i att pojken, genom filmpubliceringen, förmedlat det felaktiga intrycket av att flickan samtyckt dels till att delta i, dels till att publicera en amatörporrfilm. Att flickan har smygfilmats och utan samtycke exponerats på internet var dock inte något som i sig gav henne rätt till kränkningsersättning. Som förklarats närmare under punkterna 3 och 4 medförde lagstiftningen på området att flickan hade rätt till ersättning enbart för den ärekränkning som hon hade utsatts för hon hade däremot inte rätt till ersättning för kränkning av sin sexuella integritet. 10. Bestämdes kränkningsersättningens storlek enbart utifrån att det blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor? Nej, inte alls. Som framgår av domen var det endast en av flera faktorer som inverkade vid hovrättens prövning. Hovrätten tog också hänsyn till andra omständigheter, utifrån de uttalanden som Högsta domstolen har gjort om vilka faktorer som särskilt ska beaktas vid bestämmande av kränkningsersättning vid förtalsbrott. Så har Högsta domstolen t.ex. i rättsfallet NJA 2003 s. 567 uttalat att man kan få viss vägledning genom en jämförelse med de ersättningar för kränkning som brukar utgå vid andra typer av brott. Högsta domstolen har också uttalat att den omedelbara kränkning som ett förtalsbrott innefattar i allmänhet torde vara mindre än vad som är fallet vid exempelvis grova sexualbrott eller allvarliga angrepp på liv eller hälsa. Faktorer som enligt Högsta domstolen kan vara av betydelse är vilken risken är för att uppgifterna ska uppfattas som sanna samt den utsattes möjligheter att tillbakavisa uppgifterna. I rättsfallet NJA 1994 s. 637 ansåg Högsta domstolen att det hade betydelse att målsägandena var välkända personer. Högsta domstolen tog också hänsyn till de ekonomiska överväganden som kunde antas ha legat bakom publiceringen. Hovrätten vägde i det nu aktuella fallet in faktorer av detta slag i sin bedömning. Hovrätten gjorde också en jämförelse med de ersättningar för kränkning som brukar utgå vid andra betydligt allvarligare typer av brott. För att tillhandahålla en referensram kan här anges vilken kränkningsersättning följande brott ofta brukar föranleda: Försök till mord 100 000 kr. Våldtäkt 100 000 kr. Försök till våldtäkt 40 000 kr. Grov misshandel 30 000 kr. Sexuellt utnyttjande av barn 25 000 kr. Sexuellt övergrepp mot barn 20 000 kr.
Rån 15 000 kr. Misshandel 5 000 kr. Utnyttjande av barn för sexuell posering 5 000 kr. Det bör även nämnas att i ett fall som rörde det nyligen införda brottet kränkande fotografering utdömdes 7 000 kr. Hovrätten tog också hänsyn till försvårande omständigheter, bland annat att de ärekränkande uppgifterna hade lämnats genom en filmsekvens och alltså i en mycket integritetskränkande form. Vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter fann hovrätten att skälig kränkningsersättning till flickan uppgick till 25 000 kr. 11. Vad spelar det för roll att inte alla som tog del av filmen kunde känna igen flickan? Hovrättens uppgift var att bedöma hur skadat flickans anseende blivit av att det hade spridits uppgifter som gav sken av att hon hade varit med på att öppet exponera sig själv i en sexuell akt. Enligt hovrätten har det därför haft betydelse om det för den som sett filmen har funnits en koppling mellan de uppgifter som filmen förmedlat och flickans person. Den som har sett filmen men inte känt igen flickan är ju inte medveten om mot vilken person som han eller hon ska rikta sin missaktning. Det är lätt att förstå att flickan även har känt att publiceringen kränkte hennes sexuella integritet och att detta gällde oavsett om de som tog del av filmen kände igen henne. Som ovan har konstaterats har emellertid domstolens uppgift enbart varit att fastställa ersättning för den kränkning som skett genom förtalsbrottet. Hovrätten har därför inte bedömt det vara möjligt att vid sidan av detta fastställa ersättning för kränkning av sexuell integritet. 12. Varför har hovrätten inte beaktat att filmen kan dyka upp på internet igen? Hovrättens uppgift har som sagt varit att bedöma hur skadat flickans anseende blivit av att det spridits uppgifter som gav sken av att hon varit med på att öppet exponera sig själv i en sexuell akt. En faktor av betydelse i det sammanhanget är spridningens faktiska omfattning. Enbart en risk för att denna film i framtiden kan dyka upp på internet igen har hovrätten inte sett som relevant vid bedömningen av hur skadat flickans anseende blivit i nuläget. Det bör i sammanhanget framhållas att ingen av parterna har gjort gällande att filmen faktiskt fortsatt att spridas sedan den plockats bort från de porrsajter där den hade lagts upp. Hovrätten har utgått från att filmen fått den spridning som utredningen i målet utvisade.
13. Borde inte skadeståndet bli högre till följd av den oro flickan måste känna inför ovissheten att filmen kan dyka upp igen, på internet eller i andra sammanhang? Den oro flickan känner till följd av ovissheten att filmen kan dyka upp igen på internet, eller i andra sammanhang, är inte något som i sig inverkar på hur pass skadat hennes anseende blivit. Hovrätten har därför inte ansett sig kunna ta hänsyn till denna oro när kränkningsersättningen har bestämts. Möjligen skulle ersättning för sådan oro d.v.s. psykiskt lidande kunna utgå i en annan form av skadestånd för vad som benämns sveda och värk. Sådan ersättning bestäms, till skillnad från kränkningsersättning, utifrån subjektiva förhållanden. Om oron skulle bedömas vara av bestående art kan det inte heller uteslutas att skadestånd skulle kunna utgå för vad som benämns lyte eller annat stadigvarande men. Detta är emellertid inte något som hovrätten kunnat pröva, eftersom rätten är förhindrad att pröva annat än sådant som parterna begär att rätten ska pröva. Flickan har inte begärt någon ersättning för lyte och men, inte heller vid tingsrätten. Vid tingsrätten begärde flickan skadestånd för sveda och värk med 6 000 kr. Tingsrätten fann att flickan hade rätt till ersättning för sveda och värk med det begärda beloppet. Denna fråga överklagades inte till hovrätten. Detta innebar att tingsrättens dom stod fast i frågan om vilket skadestånd som skulle utgå för sveda och värk. 14. Vad menar hovrätten med att pojken inte kan hållas ansvarig för om de uppgifter som han förmedlat sprids vidare av andra? Hovrätten har i domen gett uttryck för att pojken inte kan hållas ansvarig för om de som tagit del av de uppgifter som han förmedlat genom sin publicering av filmen i sin tur fört dessa uppgifter vidare till andra. Detta uttalande förefaller ha uppfattats som att hovrätten tagit ställning till konsekvenserna av en eventuell vidarespridning av filmen. En sådan tolkning av hovrättens uttalande är inte riktig. Uttalandet tar i stället sikte på vidarespridning av den nedsättande karaktärsbild av flickan, i form av skvaller och rykten, som filmen kan ha gett upphov till. Det är alltså vidarespridning av sådant skvaller och sådana rykten som pojken inte har kunnat hållas ansvarig för. ------------------- Förhoppningsvis har ni med detta fått en klarare bild av hur hovrätten har resonerat i den aktuella domen.