Vägkyrkorna som andlig näring vackra byggnader och vad annat? Ers Högst Helgade Metropolit Fäder, systrar och bröder i Kristus, ärade deltagare i Pilgrimsseminariet Är vägkyrkorna källor för andlig näring? Eller är de enbart vackra byggnader? Eller är de månne utom dessa två dessutom något annat? Det är en glädje att tillsammans med er dela erfarenheter om vägkyrkorna. 1) Jag älskar den här dagen! (Bild Åbo domkyrka) Genom att finnas till påverkar kyrkorna sin omgivning. Kyrkklockorna kallar till insikt om en annan verklighet. Jag älskar den här dagen, sade ett litet barn som hade gjort upptäckter i och bekantat sig med Åbo domkyrka, en av vägkyrkorna i Finland. Den äkta upplevelse som barnet hade var den samma som psalmsångarens. Herre, jag älskar din boning den plats där din härlighet bor. Psalm 26:8 2) Gud är nära (Bild Perho kyrka) Nära kyrkan finns ofta en klockstapel och en gravgård. Omgivningen berättar om en plats som har varit betydelsefull för många generationer. Församlingen kan öppna sin kyrka och ge människor en möjlighet att uppleva kyrkan som församlingens hem där man kan växa andligt och finna något nytt i sitt liv, tröst och kraft. Kyrkobyggnaden är ett synligt tecken på Guds närvaro. Detta år är också mottot för Kalottens vägkyrkor Gud är nära. 3) Vägkyrka på Nordkalotten I början på 1990-talet väcktes i Luleå stift tanken på ett gemensamt vägkyrkoprojekt för stiften i norr kyrkor som platser för stillhet för resenärer. År 1992 beslöt Nord-Nordiska prästmötet att genomföra ett gemensamt projekt, Vägkyrka på Nordkalotten. Målet för detta blev att informera om Väg- och turismkyrkoverksamheten som utvecklades i stiften i Sör-Hålogaland, Nord-Hålogaland, Uleåborg och Luleå. -1998 tillstyrkte prästmötet att projektet skulle fortsätta. Dåvarande biskopen i Luleå stift, Rune Backlund, kallade representanter för alla stift till en förnyad arbetsgrupp. -2003 anslöt sig kyrkor från Uleåborgs ortodoxa stift. -2005 fanns för första gången en Pilgrimsled i Sveriges Lappland Dag Hammarskjöldleden. -2006 beslutades i samband med Samarbetskommitténs för kristna kyrkor i Barentsregionen (SKKB) 10-årsjubileum i Tromsö att på kartan ta med exempel på Rysslands ortodoxa kyrkor. Tillsvidare har det dock funnits bara litet information om dem. Även om det inte skulle komma turister till kyrkorna är det redan viktigt att finnas med på kartan för kännedomen om kristenheten i Nordöst.
-Antalet kyrkor har växlat. År 2013 fanns totalt 164 kyrkor med i Nord-Kalottprojetet. Vägkyrkoverksamheten har under ett par årtionden förutom i Norge, Sverige och Finland utvidgats till Danmark och Estland. Även i Mellan-Europa öppnar allt flera protestantiska kyrkor sina dörrar för turister. Det hör ju till den katolska och anglikanska traditionen att kyrkorna är regelbundet öppna. 4) Vad är en Vägkyrka? Kriterierna för en vägkyrka har varierat en aning. För att vara en vägkyrka skall kyrkan nu vara öppen minst 3 veckor per sommar, 5 dagar i veckan och 5 timmar per dag. Kyrkan skall finnas i närheten av en färdväg. Det är dessutom önskvärt att det finns en guide i kyrkan, något slag av servering och en toalett i kyrkan eller i närheten. Rekommendationen är dock att vägkyrkorna skulle vara öppna 10.6-20.8 från måndag till fredag kl. 11-16. Sådana kyrkor som inte fyller kriteriet för vägkyrkor men som håller öppet för resande kan ändå ansluta sig till kedjan och de presenteras både i broschyren och på nätsidorna www.nordkirker.net 5) En plats för bön De kristna kyrkorna har en lång och stark tradition att ta hand om resenärer. Eftersom människor gärna besöker kyrkor vill vi som kristna ge någonting mera än en turistrunda: En öppen dörr till en kyrka är en stillsam inbjudan att stiga in i ett rum där tiden står stilla och där Gud har tid för oss. Kyrkans stillhet öppnar hjärtat för bön. Om det är möjligt tänder många ett böneljus för bönen är trons modersmål. Vi kan ju inte garantera att en tillfällig resenär upplever helighet. Men vi kan ändå erbjuda en möjlighet och bereda oss på att ta emot gästerna och be för dem. 6) Vad sker i kyrkan? Såsom Vägkyrkoidén är också Kyrkopedagogik hämtat från Tyskland. Det pedagogiska arbetssättet i kyrkorummet har utvecklats mycket under de senaste 20 åren. En god semester har varit en synvinkel då man funderat på besöken i kyrkan. Hurudana upplevelser i samband med en semester är sådana som man talar om hela följande år? Om man överför detta på kyrkobesöken har man för resenärernas del kommit till fyra synvinklar. Resenären 1. upplever kyrkorummets stämning med alla sinnen 2. får ny information som inordnas i det som är känt från tidigare 3. möter en människa och känner att man blir bemött 4. får andlig näring. 1. Stämningen i kyrkan och upplevelsen med alla sinnen har samband med den livsnivå där kropp och själ längtar efter stimulans. Kyrkobesökaren kan sitta i lugn och ro eller gå omkring i kyrkan, se, känna dofter och röra vid olika ytor. Man har lov att vara. 2. Den nya kunskapen tjänar forskarens erfarenhet. Nya insikter uppstår då man kan göra egna observationer och förena sina egna iakttagelser med det som är bekant.
3. Mötet med församlingens representant medvandraren leder till en social erfarenhet och en känsla av att ha blivit bemött. Mången som ängsligt stigit in i kyrkan upplever sig vara välkommen 4. Den andliga dimensionen hör naturligt ihop med kyrkan där bilder och föremål förmedlar evangeliets budskap. Stillhet och bön öppnar portar till Gud som verkar i människan. 7) Vi minns möten mellan Jesus och hans lärjungar De resenärer och pilgrimer för vilka Bibelns berättelser, bilder och symboler är bekanta blir glada då de känner igen det de ser. Symbolen börjar leva. Fågeln över predikstolen värmer hjärtat: Den Heliga Anden kallar till förtröstan, Han vägleder och bär. Eller, när Jesus stillar stormen på en altartavla, förundrar vi liksom lärjungarna över Jesus som även vindarna lydde. Eller, besökaren kan minnas något som hänt i livet och tänker i ljuset av detta över det han ser. Det kan också vara så att besökaren möter en främmande värld när han stiger in i kyrkan. Symbolerna förblir stumma och varken bildernas eller berättelsernas språk öppnar sig. Då behöver resenären mera stöd, tid och stillhet. Just då har vi en möjlighet att hjälpa människor att finna kyrkorummets budskap. 8) Kyrkornas arkitektur berättar om olika tider a_ Nederluleå kyrka och kyrkstugor Nederluleå kyrka är ett fint exempel på Nord-Kalottens medeltida stenkyrkor. I enlighet med sederna i Norra Skandinavien byggde bönderna stugor i närheten av kyrkan. I dem övernattade de vid stora kyrkliga helger, vid val och vid marknader. Kyrkstugorna i Nederluleå är välskötta och ägs och används fortfarande av privata personer. De finns också upptagna på UNESCO:s världsarvsförteckning. b_himango kyrka, Finland Efter reformationen blev den lutherska kyrkan Ordets kyrka. På 1600-1700-talet började man bygga korskyrkor då mera plats behövdes nära koret och predikstolen c_lofotkatedralen Vågan, Norge De mycket stora kyrkorna från 1800-talet avspeglar en förväntan på befolkningstillväxt. d_bodö domkirke, Norge Församlingarna arbetsformer blev mångsidigare under 1950-talet och för detta behövdes olika slag av utrymmen. Kyrkorna byggdes som allaktivitetshus eller s.k. arbetskyrkor med arbetsrum och mötesrum. Det var vanligt att kyrkorna med användningen av en mellandörr kunde göras till en större sal. Samtidigt blev det liturgiska kyrkorummet mindre. e_nordlyskatedralen, Alta kirke, Norge Det intensiva samarbetet mellan arkitekt och konstnär är Intressant gällande arkitekturen i 2000- talets nya kyrkor. Tydligare än tidigare är kyrkobyggnaden ett helhetskonstverk. Konsten är abstraktare än de traditionella Bibelillustrationerna oberoende av att den abstrakta konsten synnerligen långsamt finner sin väg till kyrkorna.
f_i de protestantiska kyrkorna har kyrkokonsten och -arkitekturen funnit sin form i växelverkan med livsmiljön. 9) Kyrkokonst finns sådan? Användningen av bilder har ifrågasatts i kyrkans två stora bildstrider: I Bysantinska kyrkan på 700-800-talet och i samband med den protestantiska reformationen på 1500-talet. Vid sidan av dem finns vår tids kritiska inställning till modern konst. a_(jokkmok, Sverige) Enligt Luther bör bilden tjäna åskådliggörandet av Bibelns händelser. Konstnären Torsten Nordberg har i Jokkmok kyrka framställt den stund då Judas lämnar skaran. b_(kiminge, Finland) I Finland illustrerade de s.k. allmogemålarna kyrkorna ända till början av 1800- talet. En av de mest kända var Mikael Toppelius från Uleåborg. På altaret i Kiminge kyrka har han gjort en triptyk av tre bilder med bönen i Getsemane i mitten och bredvid ormen som Moses satte upp och Kristus på korset. Tänk att bara det att se var tillräckligt sade en förvånad person inför bilden. (Enligt Gamla Testamentet revolterade folket under ökenvandringen mot både Gud och Moses. På grund av revolten dog många av ormbett. Då bad Moses för folket. Gud uppmanade Moses att göra en orm av brons och sätta den upp på en stång. När de som blivit bitna såg på den fick de leva.) Modern konst vill inte vara ett medel för förkunnelse utan kräver att även i kyrkliga rum bli godkänd för sitt eget konstnärliga värde. De mest kritiska rösterna anser att kyrkans traditionella bilder över huvudtaget inte är konst. c_(rönvik Norge) Men också det som är modernt kan väcka känslor. Livets träd är en universell symbol. I Rönvik kyrka i Bodö i Norge påminner Livets träd på altaret om Bibelns bilder om skapelsen och en ny himmel. d_(vasa, Finland) Den altartavla som är viktigast i mitt liv finns i min ungdoms hemstad Vasa. Konstnären Albert Edelfelts tavla beskriver julens under, då Kärleken föddes till människa. Efter år och årtionden återkommer jag till samma tavla och funderar över det som sägs i Hebreerbrevet: Jesus Kristus är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen. (Hebr. 1:3) Ordet är bild och bilden är Ordet. Det gäller såväl kyrkokonst som kyrkobyggnader. Man kan närma sig båda som parter som kallar till dialog. 10) Att mötas är det mesta jag vågar hoppas på Dorotheas kapell, Tranöy, Norge I nutidskonsten bereder man sig på att möta det som är någonting annat. Till principen för en dialog hör att åskådaren blir delaktig i verket. Ett verk förmedlar inte längre ensidigt konstnärens budskap. Däremot fullkomnas verket i dialogen mellan verket och tittaren. Uppfattningen baserar sig på Martin Bubers jag-du-filosofi. Detta sätt att förhålla sig till konsten ligger nära den kyrkopedagogiska tanken att lära känna kyrkorummet.
I ställe för att vi bjuder på en turistrundvandring i kyrkan låter vi kyrkobesökaren uppleva, söka och finna just i den mån han är färdig för en växelverkan med evangeliet. 11) Det finns något bekant i alla kyrkor I alla lutherska kyrkor finns ett altare, en predikstol och en dopfunt. Ändå prisade en svensk kyrkoherde kyrkbänkarna, därför att människorna är det viktigaste. De, som stannar inför Gud och deltar i gudstjänsten eller kommer till kyrkan för att sitta en stund i lugn och ro. Vägkyrkorna är en möjlighet att få andlig näring. Vi förlitar oss på den Heliga Treenigheten, som är närvarande och som verkar. Översättningen från finska av Kristina Slotte, Momlin Translation. Källor: Antonio Mas Arrondo ja Ulla Lumijärvi, Uskon hiljainen vallankumous. Avilan Teresan askelissa Arto Kuorikoski (toim.), Uskon tilat ja kuvat, följande artiklar: Heikki Kotila, Jumalanpalveluksen teologia ja kuvan teologia Juhani Pallasmaa, Uskon tilat ja kuvat Suomalainen kirkko kokemuksena Horst Schwebel, Taideteos ja teologia Biblia Pauperum vai taiteen autonomia? Nordic Conference on Open and Roadside Churches 2010 in Helsinki: Ecklesiastikråd Pekka Huokuna, Holy Architecture - and the meaning of Silence Biskop Björn Vikström, Holy encounters on the road Thomas Pfitzinger-Drewes, Upplev kyrkorummet, Kyrkopedagogik för alla åldrar