Fasta för gott eller av ondo?

Transkript

1 Fasta för gott eller av ondo? Av Urban Sylvan, teol.stud. Få har väl undgått att fasta åter igen lyfts fram som hälsokur. Olika medier rapporterar om revolutionerande forskning. Vad fastan idag sägs kunna bidra till är inte bara viktnedgång utan också motverka åldrande och förhindra en rad välfärdssjukdomar. Nya rön pekar på att människan, genom att regelbundet avstå från (viss) föda, helt eller delvis, möjliggör för kroppen att på cellnivå återhämta sig och läka. Frågan är om detta kommer att falla i glömska som bara en i raden av trendiga bantningsmetoder? För mig verkar dessa rön inte bara troliga utan faktiskt helt sunda och logiska. Vad som däremot inte framgår då man läser om fasta i dagspress eller hälsotidningar är att de (påstådda) medicinska fördelarna kan ses som positiva bieffekter. Det finns nämligen en långt djupare och mycket äldre historia bakom begreppet fasta och det är den jag vill lyfta upp här. Jag kommer att titta på dels ortodox tradition, dels vad romersk-katolska kyrkan skriver men också hur Svenska kyrkan utåt förmedlar sitt förhållande till fastan. Jag vill till slut försöka ge en enkel bild av hur en kristen idag kan förhålla sig samt öka medvetenheten om att fasta inte bör förminskas till fåfänga. Fastan har sedan Kyrkans första tid varit viktig. Det är alltså inte fråga om att kristenheten försöker lägga beslag på något som vetenskapen har upptäckt, utan den ortodoxa kyrkan som alltid betraktat människan som en enhet av kropp och själ har alltid betonat att kroppen måste fostras och tuktas likaväl som själen. Fasta och självkontroll är den främsta dygden, modern, roten, källan och grunden till allt gott. 1 Fasta är inget självändamål utan ett medel för andlig disciplin. Påbudet att fasta är gemensamt för hela kristenheten även om bruket ser olika ut i olika traditioner. Jesus angav inte hur det skall ske utan lämnade det beslutet åt Kyrkan, men att fastan är påbjuden och biblisk 2 råder det inget tvivel om. Vi vet från Skriften att Anden drev ut Jesus i öknen, och han stannade där i fyrtio dagar utan att äta. Han levde bland de vilda djuren och änglarna tjänade honom. 3 Eftersom Kyrkan förvaltar den apostoliska traditionen måste man gå till texter utanför Bibeln för att få kunskap om hur fastan bör utföras. I Katolska kyrkans katekes ges en ingång till fastan i det som sägs om Kyrkans bud: Kyrkans bud återfinns i denna tradition av ett moraliskt liv som hänger samman med det liturgiska livet och hämtar sin näring i det. Att dessa positiva lagar som beslutats av de pastorala myndigheterna är av förpliktande art, beror på att de har som mål att garantera de troende ett nödvändigt minimum av bönens anda och moralisktetiskt bemödande när det gäller att växa till i kärlek till Gud och till nästan 4 Kyrkans bud, enligt romersk-katolska kyrkan, är 1) Du skall bevista mässan på söndagar och förpliktande helgdagar, samt avhålla dig från trälaktigt arbete 5 ; 2) Du skall bekänna alla dina synder åtminstone en gång om året 6 ; 3) Du skall ta emot 1 Ware Kallistos (2003) Den ortodoxa kyrkan, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, s Jfr Matt 4:2; Matt 6:16; Mark 2:20; Apg 13:3 3 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: Catholica AB, Libreria Editrice Vaticana, Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: Catholica AB, Libreria Editrice Vaticana, Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 6 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 1

2 eukaristins sakrament åtminstone under påsktiden 7 ; 4) Du skall hålla den påbjudna fastan och abstinensen 8 ; 5) Du skall bidra till Kyrkans behov 9 Det är alltså här det fjärde budet som berör fastan vilken säkerställer tider av askes och bot som förbereder oss för de liturgiska festerna; de hjälper oss att förvärva herraväldet över våra instinkter och hjärtats frihet 10 Fastan innehåller ett moment av bot. Men att fasta är inget självändamål utan skall förstås som ett redskap för att nå längre. Inte heller får fastan utföras enbart som en yttre eller självförhärligande handling. Det är inte genom askesen i sig och absolut inte genom den egna handlingen människan når frälsning. Att fasta i ren fåfänga och utan komplement av bön och självutgivande kärlek gör hela företaget meningslöst och farligt. Den kristnes inre botgöring kan ta sig många olika uttryck. Skriften och kyrkofäderna betonar särskilt tre former: fasta, bön och allmosor, som uttrycker omvändelse i förhållande till det egna jaget, till Gud och till andra människor. Bredvid den radikala rening som äger rum i dopet och martyriet brukar de som medel att uppnå syndernas förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar som gör att många synder blir förlåtna (1 Pet 4:8) Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 8 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 9 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 10 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: 11 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: Catholica AB, Libreria Editrice Vaticana, 1434 Botens tider och dagar under det liturgiska årets lopp (fastetiden, varje fredag till minne av Herrens död) är starka beståndsdelar i Kyrkans botpraxis. Dessa tider är särskilt väl lämpade för andliga övningar, botliturgier, vallfärder i botens tecken, frivilliga försakelser som fasta och allmosegivande, broderlig fördelning av tillgångar (gärningar i kärlekens och missionens tjänst). 12 Att komma åt Svenska kyrkans fastepraxis är inte lika enkelt jämfört med äldre tradition. Orsaken torde stå att finna i reformationen på 1500-talet och Martin Luthers begrepp sola fide, d v s att det är genom tron allena som människan blir rättfärdig. Här finns med andra ord ett arv av rädsla för att fastan skall uppfattas som gärningsfromhet eller lagiskhet. I stället har fastetiden (det är framför allt den stora fastan innan påsk som avses) kommit att ses symboliskt och få en prägel av solidaritet. Man kan välja att avstå från något, exempelvis godis och alkohol, samt tänka på tredje världen genom insamlingar av pengar. På Svenska kyrkans hemsida kan man läsa: Den kristna fastan handlar om att påminnas om Jesu väg som följer kärlekens mönster, att ge och att ta emot. Att kunna ge av sig själv och det liv man fått, utan tanke på vinst. Att kunna ta emot utan att det kräver prestation. Det var den väg Jesus gick, och som är vårt uppdrag att följa. Under fastan får vi ha påskens drama för ögonen om hur Jesus går genom döden till livet före oss. Allt för att vi ska kunna gå kärlekens väg med frimodighet utan att gå under i våra misslyckanden [...] Fastetiden är en väg där våra ögon, öron och hjärtan kan få tränas i att se på oss själva och andra på nytt. Där vi kan tränas i att kunna ge och kunna ta emot. Fastan kan i vår tid påminna oss om hur kärleken kan ta sig uttryck i vardagen och världen. Som 12 Katolska kyrkans katekes (2010) Ängelholm: Catholica AB, Libreria Editrice Vaticana,

3 kristna i västvärlden kan vi ofta avstå mat, pengar, och annat. Men fastan kan också uppmana oss till handlingar som i vardagen handlar om att ge av oss själva, men också kunna inse vår brist och ta emot av andra. Vad behöver du bli påmind om att kunna ge och att kunna ta emot? 13 Redan inledningsvis konstaterades att den ortodoxa kyrkan alltid har betraktat människan som en enhet av kropp och själ och att kroppen, liksom själen, måste fostras och tuktas. Det finns, menar man, fyra stora fasteperioder under året 14 : 1) Den stora fastan - som börjar sju veckor före påsk. 2) Apostlafastan - vilken börjar på måndagen åtta dagar efter pingst och slutar den 28 juni. 3) Marie avsomnandes fasta varar två veckor, från den 1 till den 14 augusti. 4) Julfastan varar fyrtio dagar, från 15 november till den 24 december. Utöver dessa fyra huvudperioder är alla onsdagar och fredagar fastedagar (utom mellan jul och trettondagen, under påskveckan och under veckan efter pingst). Ytterligare fastedagar är exempelvis Korsets upphöjelse, Johannes döparens halshuggning och trettondagsafton. 15 Den ortodoxa kyrkan är mer än någonsin föremål för ett stort intresse bland västerländska kristna, och en förståelse av den ortodoxa kyrkans historia, tro och tillbedjan är nödvändig innan den romerskkatolska och de protestantiska kyrkorna kan återförenas. Detta står att läsa på baksidan av Kallistos Ware s bok Den ortodoxa kyrkan. Och Ware säger, just om fastan, att [f]astereglerna i den ortodoxa hämtad Ware Kallistos (2003) Den ortodoxa kyrkan, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, s Ware Kallistos (2003) Den ortodoxa kyrkan, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, s kyrkan är av en stränghet som kan förvåna och förfära många västerländska kristna. Men sett i ljuset av att det idag är trendigt att (av hälsoskäl) fasta flera dagar i veckan ter sig en ortodox fastepraxis snarare som en accepterad livshållning, med den skillnaden att man som kristen inte utgår från fåfänga utan från andlig mognad och växt, bot, bön och kärleken till Kristus. Fastereglerna i ortodox tradition kan te sig svåra att förstå. Men med utgångspunkt i de fyra stora fasteperioderna ovan samt att onsdagar och fredagar alltid är fastedagar (undantag finns) behöver det inte vara så besvärligt. De flesta dagarna under stora fastan och den heliga veckan är inte endast kött förbjudet utan också fisk och alla animaliska födoämnen (ägg, mjölk, smör, ost), liksom vin och olja. I praktiken finner emellertid många ortodoxa, särskilt i västvärlden, att det i dagens läge inte längre är möjligt att exakt följa de traditionella reglerna, som tillkom i en mycket annorlunda yttre situation. Därför beviljas vissa dispenser. Men trots detta innebär den stora fastan särskilt den första veckan och den heliga veckan en tid av verkliga umbäranden och allvarlig fysisk påfrestning för fromma ortodoxa. 16 Det finns alltså olika grader av fasta och jag väljer att lyfta upp dessa för att visa på en struktur: Fasta utan någon fastelättnad innebär att de troende bör avstå från (a) kött, ägg och mejeriprodukter, (b) fisk, och (c) vin och olivolja. Sedan finns det olika fastelättnader (t.ex. fisk eller vin och olivolja) på en del högtider och helgondagar. På fiskdagar är också vin och olivolja tillåtet Ware Kallistos (2003) Den ortodoxa kyrkan, Skellefteå: Artos & Norma bokförlag, s ska-kyrkans-fastebruk/ 3

4 De fastedagar då fisk (och då även vin och olivolja) är tillåtet är, enligt bl.a. grekiskortodoxa kyrkan, reglerat mycket detaljerat. Exempelvis är fisk tillåtet den 25 mars (Marie bebådelse), den 24 juni (Johannes Döparens födelse) och den 6 augusti (Kristi förklaring). Dessutom är fisk tillåtet om följande högtider infaller på en onsdag eller fredag: den 7 januari (Johannes Döparens fest), den 2 februari (Kristi tempelgång), den 29 juni (Petrus och Paulus), den 15 augusti (Marie himmelsfärd), den 8 september (Guds moders födelse), den 14 november (aposteln Filippos) och den 21 november (Guds moders tempelgång). Därutöver är fisk alltid tillåtet på palmsöndagen, midpingstens onsdag och Kristi himmelsfärds onsdag. 18 Viktigt att påpeka är att inte skapa egna påhitt som avviker från traditionen. Samtidigt är det upp till vad samvetet säger hur fastedagarna ser ut. Det handlar inte om portionsstorlekar; somliga avstår fast föda helt och hållet och är man inte i form för att fasta p.g.a. exempelvis sjukdom så håller man sig till den själsliga och andliga sidan av fastan. Att fasta är heller ingen sorgetid. Tvärt om bör fastan präglas av glädje, inte minst över den frihet som ligger i att kunna avstå och leva kärleksfullt. Till sist Jag har, på apostlafastans första dag detta trons år, försökt att ge en ingång i en tradition som är långt äldre än dagens forskning och väldigt mycket djupare än vilken hälsotrend som helst. Samtidigt hoppas jag, som ortodox katolik 20, ha gläntat på en dörr in till den kristna tradition som finns där bortom det lutherska arvet. Vad detta också pekar på är hur människor som levde flera tusen år före oss hade insikter i att en praxis som att fasta, kan vara såväl av godo, då den utförs av rätt anledning, som av ondo då den reduceras till ett uttryck för fåfänga. Låt oss vara nyktra så att vi kan be och hålla ut i fastor och i våra böner anropa Gud som ser allt att han inte utsätter oss för prövningar så som Herren sade: Anden vill, men kroppen är svag. 21 När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig ska-kyrkans-fastebruk 19 Matt 6: Nordisk-katolska kyrkan 21 Polykarpos av Smyrna brev till Filipperna i De apostoliska fäderna (2006) Artos bokförlag, s

5 5