IN MEMORIAM GERDA BERGLUND, Själevad Gerda Berglunds yrke var småskollärarinnans. Efter examen i Härnösand 1924 och en kortare tjänstgöring i Gidböle i Grundsunda kom hon till Själevad, först till skolan i Billsta och sedan till Kyrkrotens skola. Där verkade hon till sin pensionering 1966. Utanför sin lärargärning hade hon mångskiftande intressen och deltog i olika ideella rörelser. En av dem var socknens hembygdsförening, i vars styrelse hon invaldes år 1953. Där kom hon bl. a. att överta mag. Olle Carlis uppgift som redaktör för hembygdsföreningens skrift Meddelanden från Själevads Hembygdsförening. Även i övrigt utförde hon ett fruktbärande arbete inom hembygdsrörelsen och tomrummet efter henne är stort, och många kommer att minnas henne med tacksamhet.
136 MANFRED BERGLUND, Svedje, Gideå (4/12 1884-24/12 1968) När Gideå Hembygdsförening bildades år 1941 var Manfred Berglund en av de mest verksamma tillskyndarna. Han var under många år föreningens ordförande, en uppgift, som han av hälso- och åldersskäl lämnade för några år sedan. För två betydande uppgifter, som föreningen ville lösa, har Manfred Berglund haft avgörande inflytande. När hembygdsföreningen år 1954 gav ut»gideå», en hembygdsbok, stod han som utgivare med Olle Carli som redaktör. Men hälften av innehållet har Manfred Berglund som författare. Mycket av vad han där skrivit om, är resultat av hans egna forskningar i protokoll och andra handlingar i socknen. Mycket har också kommit från hans forskning ute i socknen och av vad han därunder antecknat om gamla minnesmärken och om tradition. Allt vittnar om ett levande intresse och en stark kärlek för hemsocknen och dess historia. Säkerligen såg han allt detta i ett vidare sammanhang.
137 Om detta intresse vittnar också hans insats vid tillkomsten av socknens hembygdsgård på Bastubacken, som kunde invigas samma år som hembygdsboken kom ut. För detta ändamål skänkte han till föreningen en S-knuts gård! Manfred Berglund var mycket anlitad i allmänna värv. Han var bl. a. nämndeman och blev med tiden häradsdomare. iian Han som dan. har em Jok, Ilen are. gna yc )ch Jch en ~en TORSTEN BUCHT Ute i våra ångermanländska socknar har förre lektorn fil. dr Torsten Bucht gjort sig väl känd och uppskattad genom sin forskningsverksamhet rörande vårt landskaps folkmål, och särskilt hembygdsfolket känner stor tacksamhet för hans arbete»ortnamnen i Västernorrlands län», varav tre delar utkommit. I detta verk har han, som en minnestecknare sagt,»med omsorgsfull grundlighet och uppslagsrik men varsam lärdom gett förklaringar till de ångermanländska territoriella namnens uppkomst och betydelse». Den fjärde delen föreligger i tryckfärdigt manuskript, som vi hoppas snart skall utkomma. I den av Nämnden för svensk språkvård utgivna serien Svenskt riksspråk i regionala skiftningar intar Torsten Buchts»Språket i Härnösand» en framstående plats. I den 2
138 har författaren behandlat sin hemstads»folkmål» med infödingens inlevelse. Bucht har också varit medarbetare i vårt förbunds årsbok. Efter K. P. Lefflers bortgång kom Bucht att överta utgivningen av det av Föreningen för norrländsk hembygdsforskning startade verket Folkmusiken i Norrland, varav publicerats 4 häften, när Bucht övertog redigeringen. Hans verksamhet i hemstadens musikaliska liv har varit omfattande. På detta område har det sidnerska arvet framträtt. Efter disputation i Uppsala 1924 och docentur där, verkade Bucht några år som medarbetare i Sv. Akademiens ordboks redaktion. Han blev 1932 lektor i modersmålet vid läroverket i Härnösand. Många av hans forna elever minnes honom med glädje och beundran. Torsten Bucht var född i Härnösand den 23 januari 1893 och avled under vistelse i Strömstad den 24 juni i år. S. B. NILS HENRIK QVIST Född i Gudmundrå 12/10 1883 Död i Stockholm 917 1968 Den, som är intresserad av Angermanälvens industrihistoria har icke kunnat undgå uppmärksamma det av Nils Henrik Qvist utgivna verket»adalen», vars första del publicerades 1943 och som med sin begränsade upplaga nu är synnerligen svårt att förvärva. Det är en förnämlig minnesskrift i två delar med ett omfattande bildmaterial vittnande om en forskargärning av sällsynt art. På eget förlag hade Nils Henrik Qvist tidigare utgivit»strömnäs» - en familjeskildring från fars och mors tid som föreligger endast i ett fåtal exemplar. Detta är även förhållandet med hans minnesanteckningar tryckta i två delar 1963 och 1966, vilka utgöra en mycket detaljerad självbiografi. Boken om Strömnäs Aktiebolag - ett bolagsöde trycktes i 125 exemplar och har därigenom nått ut i en vidare krets.
139 Nils Henrik Qvist Nils Henrik Qvists fyra kulturhistoriska arbeten kommer för all framtida forskning i Adalens industrihistoria att betecknas som ett oskattbart källmaterial. Sven Möllestad GUNNAR WmERG Konstnären Gunnar Wiberg avled den 21 maj, Han var född den 27 januari 1894 i Överhörnäs, Själevad, Sin grundläggande konstnärliga utbildning fick Wiberg åren 1921-1927 vid konsthögskolan i Stockholm, där han belönades med akademins kanslersmedalj. Studieresor till konstens klassiska vallfärdsorter i Italien i S-panien ocn Frankrike gav m?mga impulser och lärdomar. ~en..gunnar Wib~rg upptäck.te snart att hans konstnärliga ~m~n var hans ångermanländska hembygd, Den bl h darfor helt f'rd o J rl'kt' 19t l' dubbel mening trogen hela sitt evan li Han bosatte sig i sin hembygd och han målade d h d v. ~ ~~ ~ a
140 Gunnar Wiberg Gunnar Wiberg var i sitt måleri omutligt ärlig. Han följde med intresse de många och snabba skiftningarna i tidens konst, men han hade kraft och karaktär att följa sin egen linje. Han arbetade hårt och målmedvetet, hans självkritik var stor. Många är de målningar som han ställde åt sidan för att, när han efter en tid tyckte sig finna att de icke höllo de höga mått han ställde, skrapa ut och måla över. I det omväxlande ångermanländska landskapet var det främst det storslagna som fängslade Wiberg. Hans landskap uttrycker ofta dramatisk naturlyrik, besläktad med den vi finner i Pelle Molins ådalsskildringar. Hans färger är ofta tunga, men dock friska och mustiga. Det speciella ljus, som ofta föregår ett oväder, har han återgivit på ett briljant sätt i några av sina landskap. Med ömsint vresighet har Wiberg skildrat hembygdens människor i deras vardag, ofta mot bakgrund av byarnas nu snabbt försvinnande forntidsgrå stugor. Lika ärlig och trofast mot sina ideal som Gunnar Wiberg var som konstnär, lika ärlig, trofast och generös var han som människa och vän. Bo Hellman
Hl S 1 ALBERT VIKSTEN Vår kännedom om levnadsförhållandena hos befolkningen i Angermanland strax före sekelskiftet och årtiondena närmast därefter skulle vara bra mycket fattigare om vi icke haft Albert Vikstens självbiografiska verk att tillgå. A ven i förhållandena inom de folkliga rörelserna har han gett värdefulla inblickar. Han har själv varit med. Sin djupa inlevelse och förälskelse i den ångermanländska naturen har han gett uttryck för i levande skildringar. Det bör här nämnas att han också lämnat bidrag till vår årsbok. I olika sammanhang har Albert Viksten verkat för att göra förhållandena i Norrland kända inte blott för sörlänningar utan även för oss som bor här. Han var bland initiativtagarna till Norrlandsförbundet, vars styrelse han tillhört ända till strax före sin bortgång. Genom sin omfattande journalistiska verksamhet nådde hans samhällskritik vida. Men trots sin radikala livssyn, eller kanske tack vare den, hyste han en viss konservativt färgad uppfattning om många av den moderna tidens företeelser. Till sist vill vi ge ett uttryck av tacksamhet för hans»angermanland», den säkerligen mest kända och mest sjungna av våra ångermanlandssånger. Albert Viksten var född i Graninge 8 april 1889, och var vid sin bortgång den 23 juni 1969 bosatt i Färila. S. B. 2 p