Postadress Telefonväxel E-post: registrator@justice.ministry.se 103 33 Stockholm 08-405 10 00

2007-03-30 Justitiedepartementet Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet Enhet C1 Civilrättsliga frågor B - 1049 Bryssel Kommissionens grönbok om internationellt privaträttsliga frågor om makars förmögenhetsförhållanden, inbegripet frågorna om domstols behörighet och ömsesidigt erkännande 1. Allmän kommentar Vi välkomnar kommissionens initiativ att inleda en diskussion om gemensamma internationellt privaträttsliga regler om makars förmögenhetsförhållanden. Som tidigare vill vi framhålla att detta är frågor som bör prioriteras framför de, i och för sig viktiga, internationellt privaträttsliga frågorna beträffande arv och testamente. Till skillnad från exempelvis lagvalsregler för skilsmässa, rör det sig här om ett område där det finns ett verkligt stort praktiskt behov av gemensamma regler, regler som för den enskilde medborgaren är av märkbar nytta. Vi är av uppfattningen att det hade varit mer ändamålsenligt att börja med att lösa frågorna om makarnas förmögenhetsförhållanden, och att först därefter gripa sig an de därmed sammanhängande frågorna. Under alla omständigheter är det av största vikt att gemenskapens lagstiftningsarbete bedrivs på ett sådant sätt att regelsystemet blir sammanhängande. Särskilt angeläget är det naturligtvis att koordinera de regler som här diskuteras med reglerna om en efterlevande makes rätt till kvarlåtenskapen efter den först avlidne maken och med reglerna om underhållsskyldighet mellan makarna. Tillämpningsområdet för de bestämmelser som införs skall vara tydligt avgränsat. Ur den enskilde medborgarens perspektiv måste reglerna vara enkla och begripliga. Begreppsmässiga skillnader mellan de olika nationella rättsordningarna behöver överbryggas på ett insiktsfullt sätt. Så långt det är möjligt bör begrepp som är väl etablerade inom det internationellt privaträttsliga området användas, och språkliga nykonstruktioner undvikas. Postadress Telefonväxel E-post: registrator@justice.ministry.se 103 33 Stockholm 08-405 10 00 Besöksadress Telefax Telex Karlavägen 102 08-20 27 34 178 20 PREMIER S

En självklar utgångspunkt är att ett förslag måste grundas på en redovisad analys av de faktiska konsekvenser de valda lösningarna kan få. En sådan analys behövs för att säkerställa att förslaget tillgodoser grundläggande krav på rättvisa, jämlikhet och likabehandling. En viktig aspekt är t.ex. att reglerna är neutrala i förhållande till vilket kön respektive part har. De olikheter som finns mellan de nationella rättsordningarna skall respekteras, men bör inte hindra internationellt privaträttsliga regler i frågor där det finns ett praktiskt behov av dem. Lagstiftningen bör förhålla sig neutral i förhållande till valet av samlevnadsform. I sak bör det eftersträvas lösningar som är enkla och användbara för den enskilde medborgaren. Det skall vara möjligt att snabbt och utan stora kostnader ordna sina personliga ekonomiska angelägenheter. Systemet bör därför vara uppbyggt så att domstolsprocesser kan undvikas. Om det skall bli en verklig förbättring av rörelsefriheten bör det i princip vara möjligt för makar att i ett sammanhang själva reglera sina förmögenhetsrättsliga förhållanden i äktenskapet och därefter inte behöva vidta ytterligare åtgärder vid flyttning inom gemenskapen. 2 2. Svar på frågorna Fråga 1: a) Bör vissa personliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden, som inte regleras i ovan nämnda rättsakter, inkluderas i det framtida instrumentet, eller bör detta endast omfatta de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av äktenskapet? Om ja, vilka och varför? b) Bör den framtida rättsakten omfatta förmögenhetsrättsliga konsekvenser av dessa förhållanden under hela den tid paret lever tillsammans, eller endast från den stund paret separerar eller förhållandet upplöses? 1 a) En makes underhållsskyldighet i förhållande till den andre maken är den viktigaste av frågorna om äktenskapets rättsverkningar i personligt hänseende. Vi instämmer i att den inte bör behandlas i det här diskuterade instrumentet. Avgränsningen av frågan måste göras tydlig. Utgångspunkten för vad som skall anses höra till underhållsfrågan bör naturligtvis vara resultatet av förhandlingarna om gemenskapsinstrumentet om underhåll. Det vore värdefullt om det t.ex. kunde klargöras hur det skall avgöras om en skyldighet att utge ett engångsbelopp i samband med äktenskapets upplösning avser underhåll eller utjämning av makarnas förmögenhet. Makarnas inbördes försörjningsplikt under den tid äktenskapet varar bör behandlas i nära anslutning till frågan om försörjningsskyldigheten efter äktenskapets upplösning. Vi förordar att instrumentet i övrigt får ett relativt brett tillämpningsområde. Det vore dock en fördel om instrumentet inte

3 omfattar frågor om ideellt skadestånd eller liknande ekonomiska sanktioner på grund av att en make anses ha skuld till äktenskapets upplösning eller anses ha brutit mot någon form av lydnadsplikt. I svensk domstol skulle det anses strida mot ordre public att tillämpa regler om sådana förpliktelser. Skyddet av makarnas bostad bör omfattas av instrumentet. Det är ofta en central fråga för makarna såväl socialt som förmögenhetsmässigt. Den har också ett nära samband med regleringen av övriga förmögenhetsmässiga frågor. Vi utgår därför från att de måste behandlas i ett sammanhang. En makes rätt att företräda den andre maken och ådra denne förpliktelser mot tredje man bör omfattas. Instrumentet bör också omfatta frågan om en makes rätt att ensam råda över egendom som den andra maken kan ha viss rätt till på grund av äktenskapet. Frågorna är nära relaterade till den övriga regleringen beträffande egendomsordningen under äktenskapet. 1 b) Rättsakten bör omfatta både förhållandena under äktenskapet och förhållandena i samband med upplösningen av äktenskapet. Det är en praktisk ordning som även kan överbrygga vissa skillnader mellan rättsordningarna. Fråga 2: a) Vilka anknytningskriterier bör användas för att fastställa tillämplig lag när det gäller makars förmögenhetsförhållanden? Och hur bör prioriteringsordningen se ut om det finns flera sådana kriterier (till exempel: makarnas första hemvist, makarnas nationalitet, andra anknytningskriterier?) b) Om den framtida rättsakten omfattar alla förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskapet, bör då samma kriterier gälla såväl för den period då makarna lever tillsammans som för perioden från det att samlevnaden upphör? 2 a) Den bestämmande anknytningen bör vara makarnas gemensamma hemvistland. Makarnas förmögenhetsförhållanden är sammanflätade med det samhälle där de har etablerat sig och lever sitt vardagliga liv. Hemvistet är därför den naturliga utgångspunkten. Om makarna inte själva väljer annat, bör alltså det gemensamma hemvistlandets lag tillämpas. Några andra anknytningsmoment bör inte beaktas om makarna har hemvist i samma land. Samma lag bör fortsätta att tillämpas intill dess att ett annat lands lag bör tillämpas på grund av att båda makarna har tagit hemvist där, eller makarna avtalar annat. Om t.ex. endast den ene maken byter hemvistland, bör man alltså fortsätta att tillämpa det tidigare gemensamma hemvistlandets lag. I det mer sällsynta fallet att makarna från början tar hemvist i olika länder bör tillämplig lag kunna bestämmas utifrån en bedömning

4 av samtliga omständigheter. Den bestämmande anknytningen bör då t.ex. kunna vara att båda makarna är medborgare i samma stat. 2 b) Samma kriterier bör gälla både under äktenskapet och efter upplösningen av äktenskapet. Fråga 3: Bör samma anknytningskriterium användas för alla aspekter av den situation som omfattas av den tillämpliga lagen, eller kan man använda olika kriterier för olika aspekter(dépeçage)? Om ja, vilka situationer bör tas i beaktande? 3. Dépeçage bör kunna förekomma i viss utsträckning. Lagen i det land där egendomen finns bör användas i fråga om dels äganderätt, nyttjanderätt eller annan rätt till fast egendom, dels skyddet för makarnas gemensamma bostad. Beträffande inskränkningar av en makes rätt att förfoga över sådan egendom kan det finnas skäl att låta lagen i det land där egendomen finns bli bestämmande, oavsett om ett annat lands lag är tillämpligt i övrigt. Bl.a. kan det för tredje man vara mer förutsebart vad som gäller med en sådan ordning. Tredje man bör också i övrigt skyddas mot överraskningar på grund av att en annan lag än lagen i makarnas hemvistland skall tillämpas för deras förmögenhetsförhållanden. En makes rätt att vid bodelning ta över en gemensam bostad som han eller hon har stort behov av kan vara en viktig del av de sociala skyddsreglerna i en rättsordning. Även om en annan lag än hemvistlandets lag är tillämplig i övrigt bör sådana skyddsregler kunna tillämpas för egendomen. De frågor som nu har nämnts är dock beroende av bl.a. de lösningar som väljs för den efterlevande makens ställning i det kommande förslaget till instrument om arv och testamente. Vi är öppna för de synpunkter som kan komma fram i samband med det arbetet. Fråga 4: Bör man tillåta att den lag som skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden kan ändras automatiskt om vissa anknytningskriterier ändras, till exempel makarnas gemensamma hemvist? Om ja, bör en sådan ändring ha retroaktiv verkan? 4. Om man anammar hemvistprincipen är det svårt att tänka sig annan lösning än att den tillämpliga lagen byts i samband med att makarna gemensamt byter hemvistland, om de inte har avtalat annat. För att undvika överraskande effekter vid en flyttning kan det vara lämpligt att den tillämpliga lagen byts först efter en viss tids boende i det nya landet. En tidsfrist som ett tillägg till ett hemvistkriterium är en beprövad metod. En praktisk lösning är att låta den nya lagen bli tillämplig efter t.ex. två års boende i det nya landet eller, om makarna då ännu inte har etablerat hemvist där, den senare tidpunkt då makarna har etablerat hemvist. Det är enklare att avgöra när boendet i

landet har tagit sin början än att avgöra när hemvistbyte har skett. Vanligen råder det efter tidsfristen ingen tvekan i frågan om hemvistbyte har skett. Undantag från tidsfristen kan vara motiverade för fall då båda makarna kan förväntas vara bekanta med det nya hemvistlandets rättsordning sedan tidigare, t.ex. om de är medborgare i landet eller tidigare har haft sitt gemensamma hemvist där. Att endast den ena maken byter hemvist bör inte påverka vilken lag som tillämpas. Vi är i princip positiva till att ett byte av tillämplig lag skall kunna ha retroaktiva effekter. Frågan är dock komplex och det finns utrymme för flera olika lösningar. Viktigt är att regelsystemet ger förutsebarhet för parterna och upplevs som rättssäkert. Ett byte av tillämplig rättsordning bör i princip inte leda till att tidigare företagna rättshandlingar mellan makarna underkänns, om makarna med fog har utgått från att de skall fortsätta att gälla. Tredje person bör alltid vara skyddad mot att ett byte av tillämplig rättsordning för makarnas förmögenhetsförhållanden menligt inverkar på hans eller hennes rätt. Fråga 5: a) Bör makarna ha möjlighet att välja vilken lag som skall vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden? Om ja, vilka anknytningskriterier kan komma i fråga för att möjliggöra detta val? b) Bör man tillåta ett val där vissa tillgångar omfattas av ett lands lagstiftning och andra av ett annat lands lagstiftning? c) Bör det vara möjligt att göra eller ändra detta val när som helst före och under äktenskapet, eller endast vid en bestämd tidpunkt (i samband med upplösningen av ett äktenskap)? d) Om det i sådant fall skulle bli aktuellt att välja en annan tillämplig lag, bör denna ändring ha en retroaktiv verkan? 5 a) Ja, makarna bör kunna avtala om tillämplig lag. Det bör vara möjligt för dem att välja lagen i en stat där någon av dem har hemvist eller är medborgare när avtalet ingås. Makarna bör dock inte genom avtal kunna avvika från regeln att lagen i det land där egendomen finns skall användas i fråga om dels äganderätt, nyttjanderätt eller annan rätt till fast egendom, dels skyddet för makarnas gemensamma bostad. 5 b) Lagvalsavtalet skall avse makarnas egendom i dess helhet. Det skall alltså inte vara möjligt att dela upp egendomen och låta de olika delarna följa lagen i olika länder. En annan sak är att det på grund av regler av tvingande karaktär inte skall vara möjligt att byta tillämplig lag beträffande viss egendom. T.ex. bör alltid lagen i det land där egendomen finns användas i fråga om dels äganderätt, nyttjanderätt eller annan rätt till fast egendom, dels skyddet för makarnas gemensamma bostad (se svaret på fråga 3 och 5 a). 5

6 5 c) Avtalet bör kunna ingås av blivande makar inför äktenskapet, av makarna vid varje tidpunkt under äktenskapet och även av de före detta makarna efter äktenskapets upplösning. Om äktenskapet har upplösts genom den ena makens död, bör rättsägarna i den avlidne makens kvarlåtenskap och den efterlevande maken kunna träffa ett lagvalsavtal. 5 d) Utgångspunkten bör vara att avtalet kan ha retroaktiva effekter. Fråga 6: Bör bestämmelserna om vilka formkrav som gäller för avtalet harmoniseras? 6. Rättssäkerheten skulle stärkas om enhetliga formkrav för lagvalsavtal införs. Vid övervägande av utformningen av formkraven bör särskilt tredje persons intresse beaktas. Fråga 7: a) Bör den domstol som enligt förordning nr 2201/2003 är behörig att pröva [frågan om upplösning av makars egendomsgemenskap vid] äktenskapsskillnad eller hemskillnad även vara behörig att pröva frågan om avveckling av egendomen? b) Om det uppstår en arvssituation, bör då den domstol som är behörig att pröva eventuella arvstvister även vara behörig att pröva frågan om avveckling av egendomen? 7 a) Vi ställer oss frågande till uppgiften att förordning (EG) nr 2201/2003 reglerar vissa personliga verkningar av äktenskapet, om därmed avses något annat än äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. Under alla förhållanden bör den domstol som är behörig i fråga om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering också vara behörig att avgöra de frågor om fördelning av egendom mellan makarna som uppkommer i samband därmed. 7 b) Ja. En annan lösning vore olycklig. Fråga 8: a) Vilka regler om domstols internationella behörighet bör annars antas, särskilt när det gäller egendomsfrågor som uppkommer medan paret fortfarande lever tillsammans (exempel: gåvor mellan makar, äktenskapsavtal)? b) Bör det finnas ett enda generellt kriterium, eller snarare flera alternativa, som i förordning nr 2201/2003 (exempelvis: hemvist, gemensam nationalitet)? 8 a) Det bör finnas en allmän regel om domstols internationella behörighet att avgöra frågor som rör makarnas

7 förmögenhetsförhållanden i äktenskapet och som inte uppkommer i samband med äktenskapets upplösning. 8 b) Flera olika alternativa behörighetsgrunder bör vara möjliga, för att erbjuda makarna säker tillgång till domstol i de fall där de har behov av det. Den naturliga utgångspunkten är att domstolarna i ett land där båda makarna har hemvist är behöriga. Det bör vara tillräckligt att endast svaranden har hemvist i det land där talan väcks. Även kärandens hemvist i landet bör vara en behörighetsgrund, under förutsättning att det är det landets lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Dessutom bör behörighet kunna grundas på att frågan rör egendom som finns i landet. Fråga 9: a) Skulle en enda domstol kunna vara behörig att döma i mål om alla olika typer av egendom, rörlig och fast, även om egendomen finns på flera medlemsstaters territorium? b) Bör gemenskapsbestämmelserna vara tillämpliga om en tredje man är part i tvisten? 9 a) Ja. Det är den lösning som bäst svarar mot makarnas behov. 9 b) Det är oklart vad som avses med frågan. Det bör inte införas någon allmän regel av innebörden att bestämmelserna om domstols internationella behörighet också skall tillämpas i fråga om annan än makarna. Fråga 10: Vore det möjligt att låta parterna välja behörig domstol? Om ja, hur? 10. Ja. Möjligheten till prorogationsavtal bör regleras så att den nära ansluter till den lösning som kommer att gälla för sådana avtal beträffande äktenskapsskillnad och hemskillnad. Fråga 11: Skulle det vara ändamålsenligt om mål kunde överföras till en domstol i en annan medlemsstat inom detta område? Om ja, på vilka villkor skulle en sådan överföring i så fall kunna ske? 11. Vi är tveksamma till en ordning som kan föranleda ytterligare tvistefrågor mellan parterna. Om överföringsmöjligheten begränsas till de fall då båda parterna samtycker till åtgärden och regleringen kan hållas enkel, kan det finnas skäl att överväga en sådan. Fråga 12: Bör det finnas behörighetsregler för myndigheter som inte är domstolar? Bör man i så fall tillämpa behörighetsgrundar som liknar dem som gäller för domstolar? Kunde man för det

8 ändamålet ta den breda definitionen av termen behörighet i artikel 2 i förordning (EG) nr 2201/2003 som utgångspunkt? 12. Ja. Samma behörighetsgrunder bör kunna tillämpas i dessa fall. Det bör kunna göras en bred definition på samma sätt som i förordning (EG) nr 2201/2003. Fråga 13: Bör den myndighet som ansvarar för avvecklingen och fördelningen av egendomen vara behörig också om en del av egendomen finns utanför myndighetens geografiska behörighetsområde? 13. Ja. Det är den lösning som bäst svarar mot makarnas behov. Fråga 14: Om inte, bör det finnas en bestämmelse om att vissa formaliteter kan utföras vid myndigheterna i en annan medlemsstat än den som anvisas enligt den allmänna lagvalsregeln? 14. Fråga 15: Bör det framtida EU-instrumentet innebära att exekvaturförfarandet avskaffas med avseende på domar som meddelats inom dess tillämpningsområde? Vilka skäl för att inte erkänna domar bör annars föreskrivas? 15. Rättsområdet inrymmer komplicerade frågor där de olika rättsordningarna uppvisar starka nationella särdrag. Även inom gemenskapen är skillnaderna mellan regelsystemen stora. Det bör därför finnas ett exekvaturförfarande för de avgöranden som omfattas. Grunderna för att avslå en ansökan om verkställbarhetsförklaring bör motsvara de som finns i förordning (EG) nr 2201/2003. Fråga 16: Bör det införas en bestämmelse om automatiskt erkännande av domar rörande förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskap som meddelas i en medlemsstat, så att det blir möjligt att utan vidare formaliteter ändra i fastighetsregister i de andra medlemsstaterna? Kunde artikel 21.2 i förordning (EG) nr 2201/2003 tjäna som förebild? 16. Ja. En ordning som motsvarar den i förordning (EG) nr 2201/2003 är praktisk. Fråga 17:

9 Är det möjligt att tillämpa samma ordning för erkännande och verkställighet på handlingar som upprättats av andra myndigheter än domstolar (till exempel äktenskapsförord) som på domar? Om inte, vilka regler bör vara tillämpliga? 17. För vissa handlingar kan detta vara möjligt. Är t.ex. ett beslut om viss fördelning av egendom mellan makarna i samband med upplösning av äktenskapet verkställbar även om det inte har meddelats av en domstol, bör det efter verkställbarhetsförklaring kunna verkställas också i en annan medlemsstat. Betydande svårigheter visar sig när det skall klargöras hur olika handlingar skall kvalificeras. När det i grönboken t.ex. anges marriage contract blir tolkningsmöjligheterna många. Med den ordförklaring som anges i grönboken vore det mer betecknande att i den språkversionen använda ett etablerat begrepp som tar sikte på egendomen. Det torde också vara mycket vanligt att ett sådant avtal kan ingås efter äktenskapets ingående vilket ordförklaringen i grönboken bortser från. Vilka rättverkningar ett avtal av detta slag har och vilken verkan en myndighets åtgärd beträffande avtalet har varierar avsevärt mellan de olika rättsordningarna. Det blir därför nödvändigt att ägna betydande arbete åt att tydliggöra vad som avses med de begrepp som används och vilken rättsverkan som avses när det talas om erkännande. Fråga 18: Hur kan man förbättra registreringen av makars förmögenhetsförhållanden i unionen? Bär man exempelvis införa ett registreringssystem i alla medlemsstater? Hur kan man informera berörda personer med hjälp av ett sådant system? 18. Registreringen bör vara nationell. Det skulle sannolikt ligga utanför gemenskapens behörighet att harmonisera registreringen eller att inrätta ett register för alla medlemsstater. Möjligen kunde det övervägas att införa ett system som möjliggör att det simultant ställs en förfrågan till samtliga länders registreringsmyndigheter om det finns någon registrering beträffande en viss person. Information om vart man vänder sig för att söka uppgifter ur registren bör kunna läggas in i det Europeiska Rättsliga Nätverket. Fråga 19 : a) Bör det finnas särskilda lagvalsregler för förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? b) Bör lagen på platsen där partnerskapet registrerades vara tillämplig lag när det gäller förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? Andra möjliga rättsordningar? c) Bör den genom lagvalsreglerna anvisade lagen reglera alla frågor inom det berörda området, eller bör även andra kriterier användas, till exempel platsen där tillgångarna finns?

10 19. Den fria rörligheten för personer är en grundläggande rättighet för alla medborgare i unionen. Om det skall bli ett europeiskt område med verklig rättvisa kan arbetet med att underlätta gränsöverskridande förhållanden inte inskränka sig till endast delar av befolkningen. De internationellt privaträttsliga regler som har berörts i det föregående underlättar rörligheten över gränserna och överbryggar de skillnader som finns mellan de olika nationella rättsordningarna. För par som lever tillsammans utan att vara gifta inställer sig i princip samma frågeställningar som för gifta par. Även dessa par bör därför kunna omfattas av bestämmelserna. Behovet av internationellt privaträttsliga regler är självklart inte heller mindre för par av samma kön, oavsett om de lever i ett äktenskap, i ett registrerat partnerskap eller som sambor. Kravet på likabehandling innebär att det finns ett starkt krav på att bestämmelserna tillämpas på samma sätt beträffande deras förmögenhetsrättsliga förhållanden. I grönboken förbigås frågan om instrumentet skall omfatta också makar som är av samma kön med tystnad, vilket är anmärkningsvärt med tanke på den betydelse frågan har. Under alla förhållanden kan det förväntas att frågan om tillämpningen av bestämmelserna i förordning (EG) nr 2201/2003 beträffande makar av samma kön kommer att klargöras i de pågående förhandlingarna om ändring av den förordningen. Den enkla och praktiska lösningen när det gäller par av samma kön, oavsett om de är gifta, registrerade partner eller sambor, liksom heterosexuella sambor, är att låta samma internationellt privaträttsliga regler omfatta även dessa par. Det är den lösning som har valts i svensk lag och inga nackdelar har visat sig av detta i Sverige. Fråga 20: Bör det finnas särskilda regler om domstols internationella behörighet för att reglera förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? Om ja, vilka? Endast domstolen på den plats där partnerskapet registrerats (som är behörig att upplösa partnerskapet)? Eller andra kriterier, till exempel svarandens eller en av parternas vanliga vistelseort, eller ena eller båda parternas nationalitet? 20. Se svaret på fråga 19. Fråga 21: Enligt vilka bestämmelser bör domar som meddelas i en medlemsstat om de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av ett registrerat partnerskap erkännas i alla medlemsstater? 21. Se svaret på fråga 19. Fråga 22:

a) Bör det finnas särskilda lagvalsregler för förmögenhetsförhållanden som grundar sig på ej formaliserade samlevnadsformer? b) Om ja, vilka? c) Om inte, bör det åtminstone finnas särskilda regler när det gäller konsekvenserna gentemot tredje man av att sådana förhållanden upplöses (ansvaret för parets skulder, rättigheter som kan göras gällande mot tredje man (exempel: livförsäkring )? d) Bör man i fråga om fastigheter endast tillämpa lagen på den plats där tillgångarna finns? 22. Se svaret på fråga 19. Fråga 23: Bör man införa särskilda bestämmelser om behörighet och erkännande för förmögenhetsförhållanden som grundar sig på ej formaliserade samlevnadsformer? 23. Se svaret på fråga 19. 11