Evig Kärlek Del 2: Yahushuas Kärlek för Människan Yahuwah är kärlek. Han är källan till allt liv, all kärlek och all glädje som existerar. Men kärlek utan en mottagare är tom. För att verkligen älska så måste det finnas någon eller något som tar emot den kärleken. I den förgångna evigheten var inte universums Suverän ensam i Sitt kärleksarbete. Han hade en kompanjon, en bundsförvant som delade Hans välvilliga mål och som kunde ingå i Hans behag att ge glädje och lycka åt alla skapade ting. Denna bundsförvant var för Yahuwahs stora hjärta av Kärlek mycket kär. Faktum är att denna samarbetare var Yahuwahs egna Son. Bibeln säger väldigt lite om tiden de båda delade med varandra ensamma, innan de första varelserna skapades. Skrifterna ger oss dock en kort glimt av den värdefulla enigheten mellan dessa två bästa vänner, Fader och Son, under den tiden för länge, länge sedan. hjärtvärmande vy av hängivenheten mellan KÄRLEK och Hans ende Son. Här är Yahushua Sonen personifierad som Vishet och i detta Bibelstycke delas en [Yahuwah] har haft Mig i Sina vägars begynnelse; innan Hans verk från förr. Jag inrättades från evigheten, från begynnelsen, förr jorden än var. Då djupen ännu intet var, fördes Jag fram; Innan bergen var grundade, förr än kullarna, fördes Jag fram. Då Han beredde himlavalven, var Jag där; Då Han befäste molnen ovantill;
Då Han gav haven sina förordningar Då var Jag vid Hans sida, såsom en uppförd med Honom: och Jag var dagligen Hans behag, alltid fröjdandes inför Honom; Fröjdandes i den beboeliga delen av hans jord; och min glädje var med människornas barn. (se Ords. 8) Sådan Fader sådan Son. Såsom Fadern fröjdades i att överskölja Sina skapade varelser med kärlek och varje god gåva så förenade Sig Sonen helhjärtat med Sin Fader i att föra lycka och glädje till dem. Ty deras själva väsen var Kärlek: att ge var självklart för Dem. När Satan gjorde uppror i Himmelen så ljög han om Yahuwah. Han påstod att Yahuwah egentligen inte älskade någon. Istället hade Han skapat varelser till att dyrka Honom för Sin egen tillfredsställelse och höga nöje. Satan hävdade att Yahuwah krävde självförnekelse (lydnad) från Sina skapelser, men att Han Själv inte tillämpade denna självförnekelse. Med andra ord anklagade Satan Yahuwah för att vara en hycklare för att inte leva som Han lärde. Änglarna och de ofallna varelserna var förvirrade. De hade aldrig känt till lögn förut. Yahuwahs styre grundades på kärlekens, mildhetens, rättvisans och ärlighetens principer. Det var allt de kände till och visste om. När Adam och Eva föll så tycktes det lägga vikt till Satans anklagelser. Det stora avfallet började ursprungligen i ett förnekande av [Yahuwahs] kärlek, såsom tydligt uppenbarat i Ordet. En förberedelse gjordes därefter varigenom den fallne människan kunde få en kraftfull uppenbarelse av [Yahuwahs] kärlek, och ges en möjlighet att återvända till sin lojalitet mot [Yahuwah]. 1 Fadern och Sonen slöt ett förbundsavtal att rädda den fallna människan för vad det än skulle kosta Dem Själva. Deras plan skulle komma att genomföra två väldigt viktiga mål: 1. Avslöja Satans lögner för vad de var; 2. Det skulle avslöja djupet av Faderns kärlek. Yahuwah, Skaparen och Upprätthållaren av allt, är oändlig. Det är inte möjligt ens för heliga ändliga varelser att begripa det oändliga. Därför behövdes en uppvisning göras så att ändliga varelser kunde förstå. Och i hela universum så fanns det bara En som till fullo kunde uppenbara Fadern. Endast Han som hade varit med Fadern innan allting annats skapelse, endast Han som till fullo kunde ingå i Faderns kärleks och välvillighets ändamål, kunde uppenbara det inre hjärtat, tankarna, känslorna och motivationen hos den Oändlige. Det var för att uppenbara Fadern som Sonen kom för att leva ut Sitt liv på jorden. Detta faktum repeteras ofta i predikan och artiklar, men den fulla inverkan går ofta förlorad. Yahushua visade hur Yahuwah skulle ha varit om Han vore en människa!
Vad skulle Yahuwah göra om Han blev prisad och ärad? Yahushua visade oss. Hur skulle Yahuwah agerat om Han var trött och hungrig? Yahushua visade oss. Hus skulle Yahuwah reagera om någon var oförskämd mot Honom? Yahushua visade oss. Hur skulle Yahuwah behandla någon som gång på gång sårade eller skadade Honom? Yahushua visade oss. I varje detalj av Yahushuas liv så är Fadern uppenbarad. Alla kan veta att Fadern är tålmodig med andra, snäll, förlåtande under skymf, förstående med andras misslyckanden, sympatisk till andras olycka, artig och omtänksam under alla förhållanden, ödmjuk vid lovprisan, alltid glädandes i det som är rent och heligt. Vi kan veta detta eftersom detta är exakt det som Sonen var i Sitt liv. Hade Fadern, [Yahuwah], kommit till vår värld och dväljts ibland oss, slöjat Sin härlighet och ödmjukat Sig Själv så att mänskligheten kunde beskådat Honom så skulle historien som vi har nu om [Yahushuas] liv inte förändrats i utvecklandet av Hans egna nedlåtande nåd. I varenda en av [Yahushuas] handlingar, i varje undervisning Han gav så ska vi se och höra och känna igen [Yahuwah]. Vid betraktande och vid hörande och vid verkande; det är Faderns röst och handlande. 2 Detta var ett koncept som till och med lärjungarna fann svårt att greppa. Även efter att ha spenderat tre och ett halvt år med Honom så förstod de inte till fullo att Sonen levde exakt som Fader skulle ha gjort, om Han hade kommit till jorden. När de gick till Getsemane natten då Frälsaren förråddes så frågade Filippus: "Visa oss Fadern! det är allt vi behöver." (se Joh. 14:8) Yahushuas svar var: Har Jag varit med dig så länge, och ändå har du inte känt Mig, Filippus? Den som har sett Mig har sett Fadern; så hur kan du då säga: "Visa oss Fadern"? Tror ni inte att Jag är i Fadern och Fadern i Mig? Orden Jag talar till er talar Jag inte av Min egen auktoritet; utan Fadern som dväljs i Mig gör verken. Tro Mig att Jag är i Fadern och Fadern i Mig. (Joh. 14:9-11, övers. från New King James Version.) Sonen är den perfekta uppenbarelsen av Fadern. Johannesevangeliet öppnar med gudomligt inspirerade ord som vackert förklarar det här konceptet. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var med Elohim, och Ordet var Elohim. Han var i begynnelsen med Elohim. Alla ting gjordes av Honom, och utan Honom skapades intet av det som gjordes. I Honom var livet; och livet var människans ljus. (se Joh. 1:1-4)
Såsom ord är till tanken, är Sonen till Fadern. Yahushua är ett uttryck av KÄRLEK, den perfekta uppenbarelsen av Yahuwah. Utan Yahushua så skulle det vara omöjligt att känna till Fadern. Syndiga hjärtan skulle i Hans stora rättvisa, i Hans vittgående handlingar endast se något att vara rädd för. Det är endast när man förstår att Yahushua är ett med Yahuwah, ett med KÄRLEK, som Faderns kärlek kan förstås. Paulus längtade efter att Efesierna skulle begripa Yahuwahs kärlek till det djup han gjorde. Han bad att Yahuwah skulle ge dem ökad förståelse så att de "med alla helgonen må kunna förstå vad vidden och längden och djupet och höjden är att känna till Yahushuas kärlek som övergår kunskapen; att ni kan bli fyllda med Yahuwahs fullhet. (Ef. 3:18, 19, övers. från New King James Version) Johannes den Älskade deltog djupare än någon av de andra apostlarna av Frälsarens kärlek. En författare beskrev honom som skrivandes med en penna doppad i Kärlek. Oförmögen att börja beskriva djupet av en sådan stor kärlek så uppmanade Johannes istället alla att helt enkelt skåda det för sig själva. "Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss, att vi får kallas Yahs barn!" (se 1 Joh. 3:1) Ju mer man ser Sonens kärlek och förstår Faderns kärlek, desto mer inser man att denna gudomliga kärlek, eviga kärlek, sträcker sig bortom evigheten. Det är omöjligt att greppa sådan kärlek, än mindra beskriva den! Tungan kan inte beskriva det; penna inte skildra det. Du kan meditera på den [gudomliga kärleken] i ditt livs alla dagar; du kan flitigt söka i Skrifterna för att försöka förstå det; du kan tillkalla varenda kraft och förmåga som [Yahuwah] har givit dig, i strävan att uppfatta Faderns kärlek och medkänsla; och det skulle ändå vara en evighet bortom det. Du kan studera den kärleken i många tidevarv; men du kan ändå aldrig till fullo förstå längden och bredden och djupet och höjden av [Yahuwahs] kärlek i utgivandet av Sin Son för att dö för världen. Evigheten själv kan inte helt avslöja det. Men när vi studerar Bibeln och mediterar uppå Kristus liv och planen för frälsning så kommer dessa stora teman öppna för våra sinnen mer och mer. Och det kommer att bli vårt, att få inse välsignelsen som Paulus önskade den Efesiska [ ekklesia] när han bad "att vår Frälsare Yahushua, den Smordes, Elohim, härlighetens Fader, skall ge er visdomens och uppenbarelsens Ande till kunskap om Sig; upplysa ert förstånds ögon, så att ni kan förstå vilket hopp Han har kallat er till, och hur rikt på härlighet Hans arv är bland de heliga, och hur överväldigande stor Hans makt är på oss som tror, efter verkningarna av Hans mäktiga kraft." 3
Anledningen till att vi använder Ekklesia och inte kyrka när vi hänvisar till Yahuwahs trofasta i innehållet på WLC, är för att ordet "kyrka" inte förmedlar den ursprungliga grekiskans "Ekklesia" exakt. Genom hela Nya Testamentet så refererar Ekklesia till De Utkallade. Ordet "kyrka," som betonar en grupp, är därför en felaktig översättning och borde aldrig ha använts. Kristna är bokstavligen De Utkallade. Yahushuas sanna efterföljare är verkligen De som är Utkallade från fallna Babylons organiserade kyrkosamfund och religioner. När kallet att fly Babylon har hörts, så ska ingen igen återvända till Babyloniska kyrkor och former av religion. Yahushua var inte en mekanisk nickedocka som gick igenom en uppsättning rörelser och, så att säga, utagerade Hans Faders kärlek. Eftersom Sonen och Fadern är Ett, ett i tanke och i syfte: Yahushua Själv fattade samma beslut som Fadern gjorde: att rädda den skyldiga människan vad det än skulle kosta Honom Själv. "Graden av kärlek är mätt i graden av givande." 4 Alltså är graden som du är älskad denna: Yahushua visade att om Fadern var en människa så skulle Han vara villig att dö för evigt för att rädda Hans fiender. Detta är vad ren Kärlek gör för den som är älskad. Yahushua dog den döden för dig. Döden Yahushua dog för att rädda dig är olik någon annan död som någon annan person någonsin behövt genomlida. De flesta dör en "sömndöd". Detta är döden som Lasaros dog och Yahushua beskrev som en sömn: "Vår vän Lasaros sover, men Jag går för att väcka Honom." Lärjungarna förstod inte och sade: "Om han sover kommer han att bli bättre." Yahushua talade om hans död, men de trodde att Han talade om att vila i sömn. Då sade Yahushua öppet till dem: "Lasaros är död." (se Joh. 11:11-14) För alla som älskar Frälsaren är döden blott en sömn. En vila från livets mödor i en syndig värld. Det finns inget medvetande efter döden, för "de levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting." (Pred. 9:5) När Livgivaren återvänder så kommer alla som somnat in litandes på Honom ges livet åter. De som har valt att förkasta gudomlig Kärlek och frälsningen erbjuden kommer att dö den andra döden. Detta är inte evigt liv i pina och ågren. Det finns ingen rättvisa och verkligen ingen kärlek i att tortera en själ i oändliga tider för de gärningar man gjort i ett ändligt liv hur ondskefulla de än må vara. Men den andra döden är långt värre än den första döden. Från denna död blir det ingen återuppståndelse någonsin. Detta är döden som Yahushua dog på korset. Skrifterna lyfter fram Faderns kärlek genom att förklara:
Ty så älskade Yahuwah världen att Han utgav Sin enfödde Son, för att var och en som tror på Honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (se Joh. 3:16) Skrifterna förkunnar att "syndens lön är döden, men Yahuwahs gåva är evigt liv genom Yahushua, vår Frälsare." (Rom. 6:23) Eftersom "alla har syndat och saknar härligheten från Yahuwah" 5 så var det nödvändigt att alla dog. Yahushua dog i vårt ställe så att vi, genom Hans perfekta rättfärdighet, kan bli tilldelade evigt liv. Men låt ingen missta sig. Döden som krävdes för att rädda syndare var inte den milda "sömndöden". Det var den eviga döden. Satan med sina våldsamma frestelser pressade [Yahushuas] hjärta. Frälsaren kunde inte se genom gravens valvportar. Hoppet presenterade inte för Honom Hans utträdande från graven som en erövrare, eller talade för Honom om Faderns accepterande av offret. Han fruktade att synden var så anstötlig för [Yahuwah] att Deras separation skulle vara evinnerlig. [Yahushua] kände ångesten som syndaren kommer känna när nåden inte längre skall vädja för den skyldiga rasen. Det var känslan av synden, det som förde Faderns vrede uppå Honom som människans ersättning, som gjorde kalken som Han drack ur så bitter, och krossade hjärtat på [Yahuwahs Son]. 6 Detta var det slutgiltiga beviset för Yahuwahs och Yahushuas kärlek. Det besvarade Satans beskyllningar att Yahuwah Själv inte tillämpade självförnekelse och självuppoffring. Det etablerade för evig tid att både Fadern och Sonen var villiga att förneka sig själva, att ge upp deras eviga Enhet, för att rädda dem som de älskade. Det är en lätt sak att älska de som älskar dig. Det är inte ens svårt att älska de som älskar dem som du älskar. Kristna kan till och med lära sig att "älska" sina fiender med en sorts Yahushua-dog-för-dem-med-kärlek. Men att älska de som hatar den som du älskar? Att göra gott för dem som sårar eller skadar de som du älskar? Sådan kärlek kan endast finnas i gudomlig Kärlek. Detta är den kärlek med vilken Fadern och Sonen älskar dig. "Därför älskar Fadern Mig, för att Jag ger Mitt liv för att sedan ta det tillbaka." (Joh. 10:17, övers. från New King James Version) Med andra ord: "Min Fader älskar dig så mycket, att Han älskar Mig än mer för att Jag är villig att dö för din skull." Faderns och Sonens kärlek är evig. Den har inget slut. Den har inga villkor. Det finns inget du kan göra som någonsin kommer att ändra Deras kärlek till dig. Från de första sorgliga stegen som togs ut ur Eden så har Fadern och Sonen arbetat tillsammans för att återvända irrarna till Faderns hus. Detta har varit syftet med planen för frälsningen från allra första början. Sabbatsdagarna är och har alltid varit en inbjudan att närma sig De som måttlöst älskar dig. Festhögtiderna utformades för att lära att Deras tankar för och till deras syndande barn är tankar av frid, kärlek och förlåtelse. "För Jag vet vad tankarna jag har för er är, säger Yahuwah, fridens tankar, och inte av ondo, att Jag skall ge er en förväntad ända." (Jer. 29:11, övers. från King James Version) Alla festhögtider kulminerade i Jubelåret då skulder förläts, slavar frisattes, och alla kunde vila från sina bördor medan Yahuwah försåg dem deras behov. Detta särskilda evenemang förebådade den Andra Ankomsten och den glädjefyllda återföreningen mellan de jordiska barnen och deras himmelske Fader.
Ordet försåg oss med en tid då slaven skulle släppas fri. Att allas skulder annullera, Hans utvalda skåda däruti Hans djupa önskan nåden var Han sökte deras frihetsskri Och så Hans längtan i en kropp som kallas Jubelåret har. Då Herrens [Yahuwahs] tid förordnad var, Hans djupa önskan blev en Man. Hjärtat av ett jubeltjut, förstå med glädje vi då kan, I Hans röst ett basunalarm; vår frihet proklamerad! Han är av allt att döma då Jubelåret inkarnerad. Att vara så skyldig och åt ångesten given, ja, allting på dig tär, Att skåda Domarens ansikte och se en Frälsare där. 7 Detta är den undersköna lärdomen om den förlorade sonen. Inte nog med att den otacksamme sonen krävde sitt arv innan sin faders död; han lämnade sitt hem och gick och slösade allt på ett snabbt leverne. När hela den stora summan var borta, och han hamnade i desperat nöd, då endast och som först, vände hans tankar hem. Han beslutade sig för att gå hem och be sin fader ta tillbaka honom som en av tjänarna. Han insåg att han inte förtjänade något av sin fader, men han förstod fortfarande inte djupet av sin faders kärlek. Den unge mannen återvände hem: "men då han ännu var en lång bit bort, såg hans fader honom, och förbarmade sig över honom, och sprang, och föll om hans nacke, och kysste honom." (Luk. 15:20, övers. från King James Version) Yahushua berättade denna liknelse för att demonstrera djupet av Faderns kärlek för Hans nyckfulla barn. Fadern glömde aldrig sin nyckfulla son. Faktum är att den unge mannen inte ens behövde knacka på framdörren! Han fader såg honom "då han ännu var en lång bit bort." Hans fader hade längtat och trängtat efter sin son. Han hade stått ute vid infartens ände, dag ut och dag in, och tittat efter honom. När sonen fortfarande var långt borta så såg hans fader honom, kände igen honom, och sprang till honom. Han omfamnade honom och välkomnade hem honom. Vilken försäkran som här ges för Faderns villighet att acceptera den ångerfulle syndaren! Res er och gå er Fader till mötes. Han kommer gå en lång bit bort för att möta er. Om du tar ens ett steg mot Honom i ånger så kommer Han att skynda för att omsluta dig i Hans armar av gränslös kärlek. Hans öra är
öppet för den ångerfulla själens rop. Den allra första gången hjärtat når ut efter [Yahuwah] känner Han till. Inte en bön offras, hur stapplande den än må vara; inte en tår rinner ner, utan att [Yahs] Ande går ut för att möta den. Innan bönen ens har yttrats, innan hjärtats längtan tillkännagivits så går nåd från [Yahushua] ut för att möta den nåd som arbetar uppå den mänskliga själen. 8 Detta är kärleken som Fadern och Sonen har för dig. Yahuwah "har från förr uppenbarat Sig för mig, sägande: Ja, Jag har älskat dig med en evig kärlek; därför har jag med nåd dragit dig." (Jer. 31:3 övers. från King James Version) Detta är hur Yahuwah älskar dig för Yahuwah är kärlek. Evig Kärlek Del 1: Yahuwahs Kärlek för människan Evig Kärlek Del 3: Människans gensvar 1 E. G. White, Upward Look, s. 149. 2 E. G. White, Manuscript Releases, Vol. 21, No. 1581. 3 E. G. White, Testimonies for the Church, Vol. 5, s. 740. 4 Edwin Louis Cole 5 Romans 3:23 6 Desire of Ages, s. 753. 7 Michael Card, "Jubilee," The Ancient Faith. 8 Christ's Object Lessons, s. 206.