Farum en yndig kommun

Farum en yndig kommun

Farum en yndig kommun Liberalt systemskifte i praktiken Bengt Sohlberg & Fabian Z ll Timbro/CVV

FÖRFATTARNA OCH AB TIMBRO 1999 DESIGN OCH GRAFISK FORM: JONAS STRÖM, SILVER SÄTTNING: MELANDERS FOTOSÄTTERI TRYCK: ELANDERS GOTAB, STOCKHOLM 1999 ISBN 91-7566-446-1 ISSN 1404-3033, NR 4 CVV CENTRUM FÖR VÄLFÄRD EFTER VÄLFÄRDSSTATEN TEL 08-587 898 00 FAX 08-587 898 50 WWW.CVV.NU INFO@CVV.NU

INNEHÅLL 1. INLEDNING 6 2. LIBERALT SYSTEMSKIFTE 10 3. EXEMPLET FARUM 16 4. ATT ÖVERFÖRA FARUM TILL SVERIGE 44 5. FAKTA OM FARUM 70

1. INLEDNING

INLEDNING Från kris till välstånd danska Farum bryter nya vägar Denna skrift handlar om hur vi kan öka medborgarnas makt i kommunerna. Den handlar också om hur kommunerna kan bli mer effektiva genom att göra rätt saker och att göra saker rätt. För att visa hur en kommun kan genomföra ett liberalt systemskifte tar vi utgångspunkt i den danska kommunen Farum. I början av 60-talet var Farum en lantbruksbygd med 4 000 invånare. I takt med Köpenhamns expansion och utveckling av infrastruktur, har invånarantalet under åren ökat till över 18 000. Till det yttre finns få skillnader mot en genomsnittlig dansk landsortskommun. Farum är inte den typ av förortskommun dit de välbeställda köpenhamnarna flyttar, snarare tvärtom. Hälften av invånarna bor i flerfamiljshus. Av Farums invånare har 12 procent inte danska som modersmål. 72 språk talas i kommunen. Under det expansiva 1970-talet och in på 1980-talet styrde socialdemokraterna kommunen. Fel och brister under denna tid har vi lämnat därhän, eftersom detta i dag är ointressant. Det vi vet är att någonting gick fel. 1983 var Farum konkursmässigt och sattes, som hittills enda kommun, under Folketingets tvångsförvaltning. Kommunalskatten hade uppnått smärtgränsen för en dansk kommun och lånen kunde inte hanteras. I valet 1985 övertogs makten av de borgerliga partierna med venstre i ledningen. Sedan dess har kommunalskatten sänkts år efter år en liten bit i taget, och är i dag en av de lägsta i Danmark. Skulderna har betalats av och kommunen är nu den enda i Danmark utan skuld. Samtidigt har kommuninvånarna fått den bästa servicen i Danmark, och arbetslösheten har utplånats. Väljarnas stöd för venstre i senaste valet var uppe i 60 procent. 7

INLEDNING Farum är det bästa exemplet på ett liberalt systemskifte i kommunen. Många danska kommuner är nu på väg att ta efter Farums sätt att arbeta. Det är nu hög tid att även svenska kommuner skapar möjligheter för ett liberalt systemskifte. Med denna skrift vill vi visa att det går att genomföra, och hoppas att exemplet Farum kan inspirera. Malmö i december 1999 Bengt Sohlberg & Fabian Zäll 8

2. LIBERALT SYSTEMSKIFTE

LIBERALT SYSTEMSKIFTE På senare år har det varit vanligt med liberala skrifter som gör upp med ett förstelnat socialdemokratiskt sätt att styra staten. Dessa programförklaringar för ett systemskifte har varit viktiga för att vitalisera idédebatten. Däremot har det saknats skrifter som visar hur svenska kommuner kan liberaliseras. Med tanke på att den offentliga verksamhet som medborgarna oftast har kontakt med till största delen bedrivs av kommuner, är det av yttersta vikt att kommunernas makt över medborgarna diskuteras kritiskt. I denna skrift vill vi presentera en modell för ett liberalt systemskifte i kommunerna. Farum används som modellkommun för att visa på det nytänkande som behövs. Farum är ett gott exempel på hur medborgarna kan få ökad makt över sina liv samtidigt som kommunens ekonomi blir bättre och skatterna lägre. Ett liberalt systemskifte kan inte bara handla om att goda politiker tar makten. Vi behöver också en sund misstänksamhet mot alla politiker och mot vad politiker egentligen kan göra. Den viktigaste debatten handlar om vem som skall ha makten över våra liv. För den svenska väljaren är staten och kommunen fortfarande vi själva. För den som ser staten som ett självständigt väsen med en egen agenda ligger det närmast till hands att tala om Hobbes Leviathan, om staten som något vi inte kan kontrollera. Inte heller kommunen är självklart god, utan ofta en klåfingrig okontrollerbar organisation. Till denna organisation söker sig ofta människor med en stark önskan att lägga livet till rätta för andra. Skall vi få makten över våra egna liv måste vi besvara frågor som hur den liberala individualismen skall kunna återupprättas och hur vi skall få trygghetssystem som medborgarna själva bestämmer över. Många av svaren hittar vi i Farum. 11

LIBERALT SYSTEMSKIFTE Ett liberalt systemskifte handlar inte heller bara om ökad valfrihet i kommunen, utan också om att få bättre service till lägre kostnad. Kommunen måste bli effektivare. Vi har inte råd att acceptera att kommunen inte ständigt förbättrar sin produktivitet så som den privata sektorn gör. Vi måste därför låta oss inspireras av marknadsekonomin: Marknadsekonomin är hundraprocentigt demokratisk. Medborgarnas val styr vad som skall produceras. Vill människor se amerikansk actionfilm och inte smal fransk film så produceras amerikansk actionfilm. Marknaden har inte någon grupp människor som sitter och väljer ut åt oss vad vi skall gilla, vad som egentligen är finare och bättre för oss fast vi inte förstår det. Även i annars liberala partier finns det ofta ett förakt för detta folkets eget val och en vilja att styra oss mot att konsumera det som ligger politikerns egen smak nära. Marknadsekonomin ger oss valfrihet och hög kvalitet. Den planekonomi som försöker dirigera sina företag att göra produkter som är avpassade efter vars och ens individuella behov misslyckas med detta. Samma sak gäller i hög grad våra kommunala planekonomier inom skola och äldreomsorg. Marknadsekonomi innebär hög effektivitet. Producenterna står på tå för att ge oss det vi önskar. Om ett företag inte är effektivt får det lägga ner, och nya företag kan starta utan att fråga någon om lov. Så här långt är vi alla eniga det blir bättre och billigare och valfriheten blir större med marknadsekonomi än med planekonomi. Men enigheten är som bortblåst när samma principer skall tillämpas i den offentliga sektorn. Myten om att den offentliga servicen, till skillnad från all annan service, bara kan förbättras med mer pengar är stark. 12

LIBERALT SYSTEMSKIFTE Den liberala delen av borgerligheten har i huvudsak accepterat privata, marknadsekonomiska, lösningar av kommunal service. Även socialdemokratin har motvilligt tvingats acceptera viss konkurrens i den offentliga sektorn. Men nu ser vi starka krafter inom socialdemokratin gå till motoffensiv mot marknadslösningar: Skolminister Ingegerd Wärnersson har gått till angrepp på friskolor som drivs med vinstsyfte eller i aktiebolagsform. Regeringen överväger att minska statsbidragen till privata gymnasieskolor, samtidigt som den har intagit en mer restriktiv attityd till friskolor i gemen. Wärnersson, och många socialdemokrater med henne, upprörs över principen. Att vinstsyfte eller bolagsformen skulle påverka kvaliteten negativt har de inte lyckats visa. Socialminister Lars Engqvist hotar med att stifta en lag mot privatisering av sjukvård. Denna är i praktiken riktad mot den privatiseringspolitik som de borgerliga landstingen i Skåne, Stockholm och västra Götaland driver. Principen om landstingsägd vård är viktigare än det väljarna har gett uttryck för i allmänna val. Från halvårsskiftet 1999 straffas kommuner som säljer sina kommunala bostadsbolag med sänkta statsbidrag. Detta som en reaktion på att borgerliga kommuner som Danderyd och Nacka har sålt sina allmännyttiga bostadsföretag, och att otaliga andra, t ex Stockholm, är på väg att sälja. Dessa tre exempel visar att socialdemokratin är beredd att lägga en död hand över de liberaliseringsförsök som förekommer. De visar också hur viktigt det är att försvara det kommunala självstyret. 13

LIBERALT SYSTEMSKIFTE Vi vet i dag att marknadsekonomi är en förutsättning för demokrati. Det har aldrig existerat en demokrati utan privat ägande och privat marknad. Varför vill då vänstern stänga marknadsekonomin ute från det som i dag är den offentliga sektorn? Svaret är rimligtvis att den vill behålla kontrollen i politikernas och byråkraternas händer. Det är en sak för vänstern att acceptera de friheter som redan finns, men betydligt svårare att acceptera att ytterligare makt skall skjutas från politikerna till medborgarna/konsumenterna. Dock tonar motståndet mot förändringarna bort när de väl har genomförts och visat sig livsdugliga. Vem står i dag upp och kräver att statens monopol på teletrafik skall återupprättas, eller för den delen att det statliga monopolet på almanackor skall komma tillbaka? Vänsterns svar på hur den offentliga sektorn skall producera mer har aldrig varit att öka produktiviteten. I stället har vänstern haft en övertro på att mer pengar kan lösa alla problem. I viss mån kan det naturligtvis också vara fallet, men räkningen skall då också betalas. En av de saker vi kan lära av Farummodellen är att det inte är avgörande hur mycket pengar som används, utan hur de används. Vi kan både göra saker bättre och billigare genom att släppa på de kommunala monopolen. 14

3. EXEMPLET FARUM

EXEMPLET FARUM Författarna har följt utvecklingen i Farum under mer än tre år. Exemplet är fascinerande och kommunens ledare inspirerande. Borgmästaren Peter Brixtofte har skapat en politisk kultur som präglas av att ingenting är omöjligt, allt är tvärtom möjligt, alla problem hur stora och svåra de än är kan vändas till framgång. I våra kontakter med Farum har det gång på gång framhållits att en av de påståenden Peter Brixtofte inte kan acceptera är Det går inte!. Farum hade socialdemokratiskt styre under den kraftiga befolkningsökningen på 1960- och 1970-talen och fram till valet 1985. Kommunen var konkursmässig 1983, och som första och enda kommun i Danmarks historia sattes den under Folketingets förvaltning. Kommunalskatten var orimligt hög, och skulderna kunde inte betalas. Invånarna mådde dåligt av skattetryck och politiska skandaler. Många ville inte erkänna att de bodde i Farum. Efter 1985 års val lyckades Peter Brixtofte i venstre tillsammans med flera mindre partier skapa en borgerlig majoritet, och han tillträdde som borgmästare i januari 1986. I 1989 års val gick venstre starkt framåt, de fick egen majoritet 1993 och har därefter stadigt haft över 60 procents väljarstöd. I opinionsundersökningar har siffran ibland legat över 70 procent. Byrådet har 19 platser som under mandatperioden 1998 2001 har följande fördelning: venstre 11 socialistisk folkeparti 14 socialdemokrater 13 konservative 11 17

EXEMPLET FARUM Den övergripande makten i alla danska kommuner ligger hos byrådet, och där sitter politiker som har valts av medborgarna. Byrådet är alltså kommunfullmäktige och kommunstyrelse i en enda församling. Borgmästaren är ordförande och har enväldigt den administrativa makten att genomföra byrådets politiska beslut. Också i Farums är byrådet högsta beslutande organ, men här arbetar man enbart med politik och ägnar sig inte åt detaljer. Man utarbetar långsiktiga mål och strategier och tar ut den politiska kursen. Expertbeslut överlämnas till experter inte politiker, och alla beslut i kommunen fattas på den nivå där de hör hemma. Man kan jämföra byrådets arbete med styrelsearbete i ett framgångsrikt aktiebolag. Intressant är att 95 procent av alla beslut i byrådet fattas enhälligt. Mål och strategi Fyra punkter utgör kommunens grundlag och visionära mål. Man skall vara en attraktiv kommun för medborgarna, vara en attraktiv kommun att flytta till, erbjuda högsta möjliga service och ha lägsta möjliga skatt. De flesta kommunpolitiker kan säkert göra dessa målformuleringar till sina, men bara en minoritet förstår vad de verkligen står för och nästan ingen vet hur de skall uppnås. Blockerande ideologier är som isberg: de undermedvetna nio tiondelarna ligger i vägen för framgångar som de i Farum. Venstres politik i Farum har präglats av långsiktighet, och politiken har satt fokus på kommunens kärnområden. Allt annat har överlämnats åt andra. De politiska resultaten är en konsekvens av det liberala systemskiftet. De övergripande strategier som har styrt politiken under 15 år kan beskrivas med orden valfrihet, avreglering och optimal skatt. 18

EXEMPLET FARUM Man har också visat ett betydande mått av politiskt mod d v s låtit de långsiktiga målen vara överordnade sådana mål som man har sagt sig kunna uppfylla under en begränsad mandatperiod, d v s politiskt mod att i varje beslutssituation fatta de beslut som långsiktigheten kräver, oavsett rådande opinion. Farums borgmästare, Peter Brixtofte, har i hög grad visat prov både på politiskt mod och på långsiktigt tänkande. Under sina 14 år i ledningen för Farum har venstre bevisat den liberala ideologins överlägsenhet när det gäller att utveckla ett samhälle där medborgarna ges rätt och möjlighet att själva skapa sin lycka. Farums kommun har blivit mycket uppmärksammad för sitt arbetssätt. Nedan följer några exempel på mål som man har uppnått: Kommunalskatten skall vara bland de lägsta i Danmark. Kommunen skall vara skuldfri. Uppnås vid årsskiftet 1999/ 2000. Arbetslösheten skall avskaffas. Alla som önskar skall ha arbete inom 48 timmar, till marknadsmässig lön. Socialbidragen skall avskaffas. De som önskar plats på ålderdomshem garanteras sådan inom 7 dagar. Den organisatoriska hierarkin i rådhuset skall rivas ner. Cheferna skall vara synliga. Antalet anställda skall minska från 220 till 70. Farum tar emot studiebesök från hela världen som vill ta del av kommunens framgångskoncept. Det man visar upp är inga hemligheter eller märkvärdigheter. Utgångspunkten är helt enkelt respekt för individen, i en kultur där allt är möjligt och där 1. Not med- / not 19

EXEMPLET FARUM borgarna får högsta möjliga återbäring på den skatt de betalar. Farummodellen är ett förnuftskoncept där man identifierar och löser problem inom ramen för ett liberalt synsätt knutet till visionen om framtiden. Fungerar Farummodellen i alla kommuner? Många representanter för svenska kommuner har på senare år besökt Farum för att finna framgångsformler för sina hemkommuner. Men den blir besviken som tror att Farummodellen rakt av kan tillämpas i den egna kommunen, och att det sedan bara är att vänta på kommuninvånarnas applåder. Någon sådan modell, eller formel för kommunal framgång, existerar helt enkelt inte. Om man alls kan tala om någon Farummodell, består den i att med långsiktighet, tålamod och hårt arbete söka kreativa lösningar knutna till visioner och mål, som utgår från den egna kommunens huvudproblem. I Farum utgår man från att det är kommunen som äger problemet, och utvecklar lösningar utifrån detta. Angreppsmetoden synes vara en kreativ process som kan beskrivas med hjälp av figuren på sidan 21. Den kommunala organisationen Fram till mitten av 1980-talet hade kommunen en hierarkisk organisationsstruktur med 220 anställda. Inte enbart kommunalskatten, utan även driftskostnaden för administrationen per invånare, var högst i landet. Organisationen var ineffektiv och saknade resurser att ta sig an kommunens huvudproblem. Enligt en kommunal tjänsteman var det oförsvarligt att mängder av tjänstemän bara vände papper, när resurserna behövdes på kommunens kärnområden. 20

EXEMPLET FARUM Att spara pengar var nödvändigt, men det gällde betydligt mer än så. Man måste utveckla en ny identitet för organisationen, och då var den grundläggande frågan: Varför finns vi egentligen till? 21

EXEMPLET FARUM Frågan utvecklades och blev två: Hur uppfattar vi oss själva? Hur uppfattar våra medborgare oss? Svaren kom att utgöra en grundbult i det liberala systemskiftet i Farum: Kommunen betraktar sig som en privat serviceverksamhet. Medborgarna ser sig som aktieägare i verksamheten i Farum. Kommunens roll är att säkra största möjliga utbyte för sina aktieägare. För att åstadkomma förändring krävdes en rad åtgärder: organisationskulturen skulle ryckas upp med rötterna; organisationer skulle rivas ner och beslutsvägar kortas; cheferna skulle bli synliga och vara anträffbara; organisationen skulle präglas av arbetsglädje. Förändringarna måste börja inne i rådhuset och cheferna skulle stå i frontlinjen. Peter Brixtofte började med att sparka 10 toppchefer och gav resten av de anställda i organisationen jobbgaranti. Det övergripande målet var att organisationen under de 15 följande åren skulle minskas från 220 till 70 anställda. Effektiviteten måste höjas och därför infördes strikt disciplin. Inga möten fick hållas utan agenda, och agendan fick inte vara längre än en A4-sida. Beslutsprotokoll var obligatoriskt. Denna krympta organisation fick ta sig an de tuffa och politiskt hårda mål som venstre ställde upp. Bland dem var: koncentration på kärnområdena; sänkt skatt; 22

EXEMPLET FARUM kostnadseffektivitet i allt; att sätta kommuninvånarna i arbete. Organisationsutvecklingen under åren 1999 års kommunorganisation är extremt platt. Direkt under borgmästaren finns ett antal ansvarsområden inom nyckelområdena väg och trafik, byggnad, plan och miljö, barnomsorg, skola och fritidshem, sport och fritid, ekonomi, sociala frågor, kultur, yrkes- och arbetsmarknad, barn- och ungdom, integration. Bruttodriftskostnaden för administrationen har sjunkit med nästan 10 kronor per invånare mellan åren 1995 och 1998, samtidigt som utvecklingen på riksplanet går i rakt motsatt riktning. Skatter Sänkt skatt har varit ett viktigt mål i Farum. Vid mitten av 1990-talet sattes målet till 13 skattekronor, vilket skall ses mot skattetrycket i den kommun som var bankrutt i början av 1980-talet. Sänkt skatt blev ett viktigt vallöfte. 1999 är skatten tre kronor lägre än den var 1983. Även i Danmark finns en kommunal utjämningsskatt framgångsrika kommuner betalar friska pengar till misskötta kommuner, som kastar in dessa i svarta hål i stället för att angripa de strukturella orsakerna till sina svaga ekonomier. Farum betalar för närvarande över två skattekronor till sådan allmännytta. Följaktligen har man faktiskt minskat skatten med fem kronor, samtidigt som kommunen utvecklat en utmärkt service till sina invånare den bästa i Danmark. Skattemålet är i dag omdefinierat, kanske till följd av utjämningsskatten. Att sänka skatten ytterligare är inget mål i sig. Skatteuttaget skall förbli ett av Danmarks lägsta, men kvalitets- 23

EXEMPLET FARUM mål och kostnadseffektivitet har överordnats ensidig fokusering på skatten. I stället prioriteras målet att invånarna skall få mesta möjliga återbäring på den skatt de betalar. Borgmästare Brixtofte är ekonom, och kommunarbetet genomsyras av stram ekonomisk styrning. Man är klart medveten om att den enda vara i världen som blir dyrare och dyrare är offentlig service. Budgeten planeras inte i klumpsummor och anslag som årligen räknas upp. Man identifierar i stället kostnadsdrivarna och budgeterar efter dessa. Om antalet pensionärer i äldrevården minskar, så minskar också anslagen automatiskt. 24

EXEMPLET FARUM Kommunen blir helt skuldfri på nyåret 2000 som enda kommun i Danmark. Därtill finns en reserv i säkra värdepapper för oförutsedda händelser. Kärnområden inom kommunal service Farum har inte endast definierat kärnområdena för kommunens service utan även kvalitetssäkrat utbudet, genom att ange när invånarna har rätt att utnyttja servicen. Det är inte fråga om ambition, utan om garanti. Resultatet av många års hårt arbete är den kommunala produkten och hur denna skall utvecklas för att på bästa sätt tjäna invånarna. Detta arbete fortgår ständigt. Kärnområdena är Jobbgaranti 48 timmar. Fritt val vid kommunens 38 förskolor, som alla har olika pedagogisk inriktning. Placering inom 7 dagar, en garanti som även omfattar arbetslösa. Fritt skolval och fler undervisningstimmar. Gratis solsemester för folkpensionärer, 14 dagar under vinterhalvåret. Garanti för omedelbar vårdplats inom åldringsvården. Väl utbyggt kulturliv. Väl utbyggda sportanläggningar. Den strategi som styr detta utbud på ett kostnadseffektivt sätt är att pengarna skall följa invånarna, inte tvärtom. I Farum är köerna till kommunala institutioner utrotade. För att integrera invandrarbarn i barnomsorgen och lära dem danska, har kommunen på heltid anställt en person som gör 25

EXEMPLET FARUM hembesök hos invandrarfamiljer för att uppmana dem att placera barnen i någon av kommunens förskolor och informera om fördelarna med tidig språkundervisning. Produktionshuset hjärtat i arbetsmarknadspolitiken Historien om produktionshuset har rötter som går tillbaka till början av 1970-talet. Då förändrades den politiska debatten, man slutade tala om att fördela välstånd och diskuterade i stället hur man skulle bekämpa arbetslösheten. Fram till dess togs i Farum samma grepp som i flertalet danska kommuner. Unga människor och långtidsarbetslösa sattes i projekt under nio månader, varefter de flesta vände tillbaka till ny arbetslöshet. På 1980-talet insåg man att arbetslösa som fick anställning i det privata näringslivet hade mycket större möjligheter att få fasta jobb än de som omfattades av traditionella arbetsmarknadsåtgärder. För att hjälpa dem som stod utanför arbetsmarknadsförsäkringar unga arbetslösa med låg utbildning (ibland också missbruksproblem), invandrare, ensamstående mödrar m fl etablerade man 1985 en produktionsskola. Denna utgjorde grunden för det nu så framgångsrika Produktionshuset. Som chef värvades Lars Bjerregaard, som tidigare framgångsrikt hade utvecklat en plattform för jobbaktiviteter i en annan kommun med ungefär samma problem som Farum. Produktionshuset i ett av Farums industriområden invigdes den 12 maj 1987. Samtidigt flyttade de sju handläggande tjänstemännen dit från rådhuset, vilket var en viktig del av planen. Ursprungligen fanns två avdelningar, en sysal där främst kvinnor tillverkade arbetskläder m m, och en produktionshall för legotillverkning till industrin. För att invandrarna lättare skulle integre- 26

EXEMPLET FARUM ras i samhället satsade man också på intensiv undervisning i danska. Målet förblev oförändrat. Arbetssökande skulle få arbeta i en miljö som så mycket som möjligt liknade den som utgjorde projektets mål: anställning i det privata näringslivet. Karaktäristiskt för venstres politik i Farum är att man angriper orsaken till ett problem, och gör det med kraft. Man satsade ordentligt på de mest utsatta grupperna, de som stod utanför arbetsmarknaden. Pengarna skall arbeta. Socialbidragstagare var potentiella skattebetalare. Produktionshuset måste skapa sina egna intäkter, eftersom ingen annan gjorde det. Under ett tidigt skede i projektfasen tydliggjordes två strategier: 1. Man skulle skapa goda relationer med det privata näringslivet. Det var därifrån intäkterna måste komma, och det var där man ville placera husets klienter i varaktiga jobb. 2. För att skapa trovärdighet mot marknaden och motivation hos sina klienter skulle man betala marknadsmässiga löner. Det gällde inte bara att bygga upp en realistisk industriell miljö, utan också att skapa förståelse för vilka krav och prestationer som hängde ihop med de löner som betalades. Produktionshusets ledningsgrupp fick till uppgift att marknadsföra husets resurs och att sälja husets tjänster till marknadsmässiga priser. En framgångsfaktor visade sig vara det representationskonto som Lars Bjerregaard fick till sitt förfogande. Lars Bjerregaard, med studier i juridik och socialpedagogik och erfarenhet från näringslivet bakom sig, var väl medveten om de enkla spelreglerna: marknaden måste bearbetas och detta måste göras genom uppsökande verksamhet. Man måste kunna erbjuda en produkt som attraherade marknaden. 27

EXEMPLET FARUM Därför ställdes krav på de arbetssökande: de måste ha ett vårdat yttre, komma i tid till jobbet, ha låg sjukfrånvaro och de måste kunna danska språket. Bjerregaard introducerade också en metod att påvisa arbetskraftsbehov på företagen. Han började med att gå runt i produktionen och föra noteringar, särskilt om behovet av att få enkla uppgifter utförda, som att hålla ordning, städa etc. Sedan gick han upp till direktören och berättade vad Produktionshuset skulle kunna hjälpa till med. Härvidlag var lönebidrag under den första anställningstiden verkningsfulla. Produktionshuset har varit igång sedan maj 1987. I samband med att kommunen 1989 decentraliserade förvaltningen, fick Produktionshuset en tydligare administrativ och ekonomisk roll. I själva verket rörde det sig om en informell bolagisering. Lars Bjerregaard fick långtgående frihet att disponera verksamhetens ekonomiska resurser och även tillsätta och avskeda tjänstemän. Men underskott i budgeten måste också mötas med åtgärder. 1991 blev Produktionshuset kommunal förvaltning i en ny organisation, och fick ansvaret för kommunens arbetsmarknadspolitik, och därmed blev Lars Bjerregaard förvaltningsdirektör. Visionen om noll bidragsklienter förblev styrande. Denna förverkligades fyra år senare. Bjerregaards övertygelse att det privata näringslivet var enda vägen ut ur bidragsberoende, var redan vid hans tillträde förankrat i byrådet. Detta var en både mänskligare och kostnadseffektivare lösning. De bidragsberoende fick möjligheter till fasta jobb, viket inte de olika traditionella arbetsmarknadsprojekten hade lett fram till. 28

EXEMPLET FARUM Att låta pengarna arbeta, utveckla en resurs på näringslivets villkor, ha goda personliga kontakter och marknadsföra genom hårt arbete på fältet, det blev Produktionshusets framgångsfaktorer. Redan efter mycket kort tid kunde man redovisa anmärkningsvärda resultat. Utan arbete inga pengar Produktionshusets mål var att slussa ut bidragsklienterna till riktiga jobb. Om bidragsklienterna inte omedelbart kunde anvisas arbete, med eller utan lönebidrag, fick de arbete i Produktionshuset, och invandrare fick undervisning i danska språket. Produktionshuset utvecklade nära samarbete med socialkontoret, och tydliga politiska signaler sändes från rådhuset till socialkontoret: följde bidragstagarna inte Produktionshusets spelregler var det liktydigt med arbetsvägran. Inga socialbidrag i form av kontanta pengar skulle utgå. Tak över huvudet och mat, OK, men inga pengar. Socialkontoret hänvisade alla bidragssökande till Produktionshuset, och 1990 utmynnade samarbetet i ett tiopunktsprogram som reglerade bidragstagarnas skyldigheter och rättigheter. Produktionshusets spelregler var mycket tydliga: Tvång att ta de jobb och arbetsuppgifter som erbjöds annars betraktades det som arbetsvägran. Tvång till undervisning i danska för dem som inte hade tillräckliga språkkunskaper. Tvång till arbetsinställelse dagligen 07.00. Strikt närvarodisciplin. Sen ankomst bestraffades med löneavdrag, mycket sen ankomst med stora löneavdrag och i sista hand bedömdes uppträdandet som arbetsvägran. 29

EXEMPLET FARUM Tvång att vara effektiv, d v s samma krav som ställdes på en vanlig arbetsplats. Krav på det yttre. Som du ser ut kommer du aldrig att få ett jobb. Gå hem och bada, klipp håret och tag på rena kläder, sedan kan du komma tillbaka, var bland de mildaste uppmaningarna till unga långtidsarbetslösa särskilt dem med missbruksproblem. Var detta liberalt? Danmarks socialpedagoger förfasade sig över Farums tilltag kunde man behandla arbetslösa och invandrare på detta sätt? I Farum menade man att det inte var några orimliga krav som ställdes, utan desamma som gällde på den fria arbetsmarknaden. Men bidragsklienterna fick marknadsmässig lön och chans att försörja sig. Produktionshusets strategi var att så långt som möjligt efterlikna en vanlig dansk industriarbetsplats. 48 timmars jobbgaranti Önskar du ett arbete, garanterar vi att du har ett inom 48 timmar! Detta var ett löfte som Produktionshuset formulerade 1990, i en kommun som fortfarande hade många arbetslösa ungdomar och invandrare. Man fick arbeta hårt för detta löfte under många år. I början av 1996 hade målet uppnåtts. Stäng Arbetsförmedlingen! Detta var rubriken på en insändare i Berlingske Tidende den 17 oktober 1989, signerad av ordföranden för Erhvervs- og beskaeftigelsesudvalget i Farums kommun, Flemming Oppfeldt (venstre). Insändaren var en svidande kritik av Arbetsförmedlingens byråkrati, ineffektivitet och kostnader. Kontorschef Anders Kjaer på arbetsdirektoratet besvarade omgående insändaren med formuleringar som att AF är i mot- 30

EXEMPLET FARUM sats till Farums Kommun tvungen att administrera i överensstämmelse med gällande lagar. I den efterföljande debatten dokumenterade bland andra det lokala näringslivet arbetsförmedlingens ineffektiva rutiner och långa handläggningstider. Flemming Oppfeldt nådde sitt mål och fick till stånd ett möte med Danmarks arbejdsminister Henning Dyremose, vilket resulterade i en ny lag som gav kommunerna rätt att förmedla arbete till socialbidragstagare och att anvisa unga arbetslösa arbete med lönebidrag. I september 1991 undertecknades ett avtal mellan Farums kommun och arbetsförmedlingen i Fredriksborg amt, som fastlade arbetsfördelningen mellan kommunen och arbetsförmedlingen. 31

EXEMPLET FARUM I dag finns i Farum tankegångar om att man också bör kunna ta hand om arbetssökande som har arbetslöshetsförsäkring på ett kostnadseffektivare sätt än Arbetsförmedlingen gör. Kärnfrågan är: Behöver ett modernt, avreglerat samhälle tunga ineffektiva instanser för att administrera arbetslöshet? Farum och Lars Bjerregaard har bevisat att kommuner har intresse av att få pengar att arbeta och kompetens att angripa orsaken utan att låta sig hindras av initiala svårigheter. Kritik och konflikter Farums sysselsättningspolitik under senare delen av 1980-talet har av naturliga skäl blivit uppmärksammat. Många upprördes, och alldeles särskilt de danska socialarbetarna. Farummodellen stred mot allt de hade lärt sig på Socialhögskolan Steineckes socialreform av 1933 och Biståndslagen av 1974. Offentlig hjälp var något man hade rätt till utan motprestation om man befann sig i en tvångssituation. Även danska politiker, fackföreningar och allmänhet var kritiska mot Farums sätt att behandla socialbidragstagare, och särskilt invandrare. Hur kunde man sätta människor på vilka arbetsuppgifter som helst? Jobb utan mening dessutom. Det talades om vit slavhandel och rasism i samband med att man tvingade invandrare att lära sig danska. Kritiken riktades mot Lars Bjerregaard och Farums politiker. Bjerregaard tog det hela lugnt enligt hans uppfattning var diskussionen om meningsfulla arbeten idiotisk. Ett jobb är ett jobb, var hans enkla uppfattning. 32