Energipolitiska riktlinjer Tillämpning hösten 2016
Inledning En trygg energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser är en förutsättning för stora delar av basindustrin. Det har också historiskt sett varit en konkurrensfördel för industrin i Sverige. Energipolitiken måste skapa en långsiktigt trygg energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Fram tills Energikommissionens arbete är klart och förankrat behövs en politik som säkrar energitillförsel och konkurrenskraft och som inte stänger dörrar för framtiden. Under det senaste året har dock förutsättningarna kraftigt ändrats. Beslut har fattats om förtida nedläggning av Ringhals 1 & 2, samt ej återstart av Oskarshamn 1 & 2. Det motsvarar drygt 25 procent av den totala effekten. Besluten grundar sig på att verken inte är marknadsekonomiskt lönsamma, men detta i sin tur påverkas direkt av kärnenergiskatten som i kombination med låga marknadspriser på el slår kraftigt mot lönsamheten. Effektskatten är i dagsläget ca 7 öre/kwh. De tidigare fördelarna Sverige hade har nu i hög grad blivit frågetecken. Vad händer med försörjningstryggheten när kärnkraftsverken läggs ned? Hur påverkas säkerheten av att den tidigare balansen mellan baskraft (kärnkraft och vattenkraft) och intermittent kraft (vind och sol) förändras. Unionens energipolitiska riktlinjer baseras på några övergripande målsättningar. Dessa är i högsta grad aktuella fortfarande. För det första att den framtida energitillförseln till svensk industri och övrig näringsverksamhet samt till hushållen ska ske tryggt och säkert samt till priser som garanterar konkurrenskraft för näringslivet. För det andra att energiförsörjningen gradvis överförs i riktning mot ett mer klimat- och miljömässigt hållbar mix av energikällor. Detta ska ske gentemot alla tre stora energianvändningar näringslivets förbrukning, transporter samt uppvärmning av bostäder och lokaler. En tredje utgångspunkt är att Sveriges näringsliv (och även energikonsumtion i stort) är effektiv och gynnas av högt ställda internationella krav. Men spelreglerna måste vara globala (eller i vart fall omfatta våra konkurrentländer). 2
Bakgrund Våren 2009 med uppdatering hösten 2013 antog Unionens Förbundsstyrelse de energipolitiska riktlinjerna. En mindre kommunikativ uppdatering gjordes i samband med Cecilia Fahlbergs möte med energiminister Baylan i november 2014 inför den parlamentariska energikommissionens uppstart. Med tanke på de förändringar på energimarknaden som ägt rum liksom det faktum att den energipolitiska debatten intensifierats till följd av dessa, samt av den pågående energikommissionens arbete, finns ett behov att göra en ny kommunikativ uppdatering. Fokus i Unionens energipolitik är liksom tidigare elkraftsproduktionen och elförsörjningen. Förändringar på energimarknaden i korthet Under de två senaste åren har det skett flera större förändringar på (den svenska) energimarknaden. Samtliga kan hänföras till kraftigt försämrad lönsamhet för flertalet energislag på grund av låga priser, stort utbud och högre skatter. Till de viktigaste förändringarna hör de låga oljepriserna, besluten om förtida avveckling av kärnkraften till följd av lönsamhetsproblem samt olönsamheten i investeringar i ny vindkraft. Den enskilt viktigaste förändringen är sannolikt att kärnkraftseffektskatten tillsammans med låga elpriser har skapat en stark olönsamhet för svensk kärnkraft. Under det senaste året har beslut fattats om förtida nedläggning av Ringhals 1 & 2 (år 2020), samt ej återstart av Oskarshamn 1 & 2. Det motsvarar drygt 25 procent av den totala effekten. Besluten grundar sig på att verken inte är marknadsekonomiskt lönsamma, men detta i sin tur påverkas direkt av kärnenergiskatten som i kombination med låga marknadspriser på el slår kraftigt mot lönsamheten. Skatten höjdes den 1 augusti 2015 med ca 17 procent till omkring 6,4 öre/kwh. Denna höjning bidrog kraftfullt till besluten att inte driva de svenska kärnkraftsverken. Med tanke på de långa ledtider som finns både vad gäller investeringar och nedläggningar är skillnaderna vad avser Sveriges elproduktion relativt små jämfört med 2012. De stora förändringarna är en ökad andel vindkraft och något mindre andel kärnkraft (pga avstängningar). 3
Sveriges elproduktion per kraftslag. Twh, 2012 och 2015 2012 2015 Vattenkraft (ink pumpkraft) 78,4 73,9 Vindkraft 7,2 16,6 Kärnkraft (netto) 61,4 54,3 Konventionell värmekraft 15,5 13,5 Import 11,7 9,3 Export 19,6 22,6 Summa användning (ink export) 174,1 167,6 Elenergin är inte beroende endast av elproduktionen utan en mycket viktig aspekt är kapaciteten och säkerheten i överföringen av elektricitet. Denna fråga har till följd av besluten om nedläggning av kärnkraft i södra Sverige fått starkt ökad aktualitet. En annan sammanhängande fråga som blivit mer aktuell avser hur en ökad potential för småskalig elproduktion (t ex via solel) ska kunna kopplas in i distributionssystemet. Distributionssystemet måste således i allt större utsträckning kunna fungera dubbelriktat och flexibelt. Frågan om distributionssystem, effektsäkerheter och effektreserver, prissättning för nättjänster, liksom tillståndsgivning och beskattning av småskalig produktion mm har därför alla blivit mer aktuella. Sammantaget kan man konstatera att fram tills nyligen har svensk elproduktion bestått av ungefär lika delar kärnkraft och vattenkraft, kraftslag som både kan planeras och styras. Vi går nu sannolikt mot en utveckling med mer vindkraft, solceller på villataken och annan småskalig elproduktion via solceller, dvs mot mer intermittenta kraftslag snarare än baskraft. Vi går också mot ett energisystem där olika typer av elproduktion, elnät, värmeanläggningar och nya kundlösningar måste samverka på ett annat sätt än tidigare. Energipolitisk överenskommelse i juni Kraftigt förändrade förutsättningar för kärnkraften ledde i mitten av juni 2016 till att regeringen och tre av de borgerliga partierna (ej fp) nådde en blocköverskridande överenskommelse. Den innehöll flera viktiga delar: Tydliga besked om de långsiktiga förutsättningarna för kärn- och vattenkraften i och med besluten att ta bort kärnenergieffektskatten och nedtrappningen av fastighetsskatten för vattenkraft. Detta finansieras genom högre energiskatt (med fortsatta undantag för elintensiv industri). Inget politiskt satt slutdatum för kärnkraften, vilket även innebär att energikommissionen och framtida politiska beslut kan fokusera på de energipolitiska- och miljömässiga målen, snarare än på tekniken för hur de skall uppnås. Överenskommelsen ska kontinuerligt uppdateras, och en genomförandegrupp från de deltagande partierna har tillsatts. Detta bör öka möjligheten till en fortsatt bred samsyn om politiken. Ambitionen att Sveriges elproduktion är 2040 ska vara 100 procent förnybar. 4
Unionens övergripande energipolitiska ståndpunkter Unionens energipolitiska riktlinjer utgår från några övergripande målsättningar. Dessa är i högsta grad fortfarande aktuella. Målsättningen med Unionens energipolitik kan på övergripande nivå beskrivas som en del av det än högre målet Fler och bättre jobb med konkurrenskraften som drivkraft och den långsiktiga hållbarheten som restriktion. De tre övergripande målen är: För det första att den framtida energitillförseln till svensk industri och övrig näringsverksamhet samt till hushållen ska ske tryggt och säkert samt ske till priser som garanterar konkurrenskraft. I de tidigare riktlinjerna var skrivningen garanterar konkurrenskraften för den eltunga industrin. Med tanke på såväl tillväxten av elberoende tjänstesektorer (serverhallar etc) och den snabba allmänna branschglidningen, bör Unionen nu istället uttrycka det som garanterar konkurrenskraften i den elberoende industrin och tjänstesektorn. För det andra att energiförsörjningen gradvis överförs i riktning mot ett mer klimat- och miljömässigt hållbar mix av energikällor. Detta ska ske gentemot alla tre stora energianvändningar näringslivets förbrukning, transporter samt uppvärmning av bostäder och lokaler. Denna utgångspunkt kan kompletteras med tillägget: De subventions- och skattesystem som utformas utifrån detta mål måste vara långsiktigt stabila och hållbara. En tredje utgångspunkt är att Sveriges näringsliv (och även energikonsumtion i stort) är effektiv och gynnas av högt ställda internationella krav. Men spelreglerna måste vara globala (eller i vart fall omfatta våra konkurrentländer). Antagna energipolitiska riktlinjer 2013 med tillämpnings- och kommunikationstillägg I avsnittet nedan redovisas de gällande mer detaljerade Energipolitiska riktlinjerna. Med kursiv stil anges eventuella tillämpningar och tolkningar som följer antingen av kompletteringarna ovan eller av förändringarna på marknaden. Unionen antog 2013 följande: Sveriges energipolitik måste utformas så att den garanterar internationellt konkurrenskraftiga elpriser till den svenskbaserade elberoende industrin och tjänstesektorn. En långsiktighet i energipolitiken åstadkoms säkrast genom en bred, blocköverskridande politisk uppgörelse. Den sittande Energikommissionens arbete är därför mycket viktigt. Denna överenskommelse bör inriktas på förutsättningar för en stabil tillförsel av elenergi till konkurrenskraftiga priser. Unionen anser att det är viktigt att Energikommissionen arbetar med så öppna mandat som möjligt och utan bindning till olika energislag. Fokus på långsiktighet och mål, inte på styrning på mer detaljnivå av enskilda energislag. Kommissionens arbete måste utformas i mycket nära samverkan med t ex infrastrukturpolitiken, bostadspolitiken och politiken för en nyindustrialisering av Sverige. Unionen skulle gärna se att energikommissionen inte bara nådde en 5
överenskommelse kring den framtida energipolitikens inriktning utan även vad avser att strukturera och rensa i energi- och miljöskatter/avgifter för att skapa ett transparant system. Sveriges energipolitik måste innehålla en fortsatt omställning till ökad användning av förnybara energikällor. Baskraft i form av vattenkraft och kärnkraft för stabil försörjningstrygghet måste kombineras med intermittent kraft från vind och sol och andra inhemska energikällor som biobränslen för att ge såväl god som trygg tillgång till el som har konkurrenskraftiga priser. Det går i dagsläget inte att utesluta någon enskild energikälla i den framtida energimixen enligt Unionen. De subventions- och skattesystem som utformas utifrån detta mål måste vara långsiktigt stabila och hållbara. Sverige behöver en kraftigt förstärkt infrastruktur i överföringen av energi. Detta handlar dels om överföringen av elektrisk energi över landet, både stamnät och regionala nät. Nya nät med ny teknologi kommer också begränsa förlusterna i transmissionen betydligt vilket ökar effektiviteten i produktion och överföring. En infrastruktur för transport av naturgas bör också skapas, då detta är ett miljö- och klimatmässigt bättre alternativ än att behålla dagens struktur med framför allt oljebas. Transportsektorn är idag till mycket stor del beroende av importerade oljeprodukter för att fungera. Framtida transportsystem kommer under överskådlig tid att fortsatt vara beroende av oljeprodukter, i synnerhet i de delar av landet som är mer glest befolkat. Ordentliga satsningar bör dock göras för att föra över stora delar av godstransporter till mer miljövänliga transportmedel som järnväg. Detta kräver en utbyggnad och ett förstärkt underhåll av järnvägsnätet. Här finns mycket stora brister i dagsläget 1. Uppvärmningen av fastigheter är i ett vintertid kallt land som Sverige mycket viktig. Framtidens uppvärmning bör i mycket större omfattning än idag komma från kraftvärme, överskottsvärme, jordvärme etc. Unionen vill därför se: Infrastrukturen för energidistribution (elektricitet) byggs ut så att den lever upp till de energipolitiska målen och kan hantera intermittenta kraftkällor och så att överföringsförluster i största möjliga utsträckning begränsas. Viktigt att tillstånd och skatter utformas så att det är enkelt för företag och hushåll att koppla upp sig. Infrastrukturen för eldistribution byggs vidare med fler kopplingar till Europa, för att möjliggöra både export och import av elenergi, samt för att förbättra effektiviteten i systemen. Transportsystemen utvecklas genom att det initieras och genomförs infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra detta. Det handlar dels om investeringar i vägar och järnvägar, men också om investeringar i digitala nät vilka möjliggör till exempel ett mindre resande till möten. 1 I en undersökning där Unionens klubbar svarade på hur man ser på infrastrukturen framkom att endast 1 av 5 klubbar anser att järnvägsnätet fungerar bra och att mindre än hälften av klubbarna anser att vägnätet fungerar bra. 6
Dagens energiförluster måste begränsas så att all producerad energi används så effektivt som möjligt. Detta är möjligt via teknikbyten och genom vidare forskning på dessa områden. Det är också viktigt att system för att ta hand om överskottsvärme byggs ut, och att en rimlig prisnivå för användandet av denna värme överenskommes. Energiforskningen är viktig för Sveriges utveckling. Staten har en viktig roll i att energiforskningen har förutsättningar för utveckling. Staten bör se över de ekonomiska styrsystemen på energiområdet. Varje energislag bör bära sina egna långsiktiga kostnader (the polluter should pay. )Skattesatser mm bör utformas så att minsta möjliga snedvridning mellan sektorer, användare uppstår. De styrmedel som utnyttjas måste i så stor utsträckning som möjligt vara marknadskonforma. De skatter, avgifter och subventioner som idag existerar är ett lappverk som försvårar överskådlighet och möjligheterna för investerare och konsumenter att göra rätt val för framtiden. Skattesystem som inte förstås påverkar inte beteendet. Effektiva marknadsmässiga styrmedel som påverkar användning i önskad riktning (och därmed lägre skatteintäkter) får inte tas till intäkt för att öka andra skattesatser. Det måste löna sig att göra rätt. De energimässiga styrmedlen måste utformas utifrån ett långsiktigt hållbarhets- och konkurrenskraftsperspektiv, inte (primärt) av statsfinansiella avvägningar. Lagstiftningen av energimarknaden omfattar ett drygt 20-tal lagar och lagsamlingar. Den flora av lagar som finns bör samordnas så att överskådligheten gynnas. Det är viktigt att ersättningar för energikostnader, som milersättningar, i samband med arbete följer kostnadsutvecklingen. Både skattebefriade ersättningar liksom avtalade dito bör förändras i sådan riktning att den enskilde i möjligaste mån hålls skadelös. Energieffektiviseringar besparingar måste göras i alla sektorer. Unionen bör se över vilka egna insatser i upplysningssyfte gentemot de enskilda medlemmarna om vad som kan göras, och vilka organisationer som är lämpligast att samarbeta med beträffande detta. Dagsaktuella frågor och förslag på svar I avsnittet nedan exemplifieras ovanstående ståndpunkter utifrån dagens energipolitiska debatt. Övergripande I: Energipolitiken måste skapa en långsiktigt trygg energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Fram tills Energikommissionens arbete är klart och förankrat behövs en politik som både säkrar energitillförsel och konkurrenskraft och som inte stänger dörrar för framtiden. Övergripande II: En trygg energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser är en förutsättning för stora delar av basindustrin. Detta har också historiskt sett varit en konkurrensfördel för industrin i Sverige, där också basindustrin i många fall själv var ägare/delägare i kraftproduktionen. De tidigare fördelarna Sverige hade har nu i hög grad blivit frågetecken. Vad händer med försörjningstryggheten när kärnkraftsverken 7
läggs ned? Hur påverkas säkerheten av att den tidigare balansen mellan baskraft (kärnkraft och vattenkraft) och intermittent kraft (vind och sol) förändras. Kommer även i fortsättningen svensk energiproduktion att kunna ske till konkurrenskraftiga priser? Detta är oerhört viktiga frågor för Unionen och dess medlemmar. Energiöverenskommelsen i juni: Unionen har tidigare kritiserat såväl kärnenergiskatten som fastighetsskatten på vattenkraft och konstaterat att de hotar den långsiktiga energiförsörjningen. Unionen anser därför att: Den blocköverskridande överenskommelsen var viktig för att skapa en stabil och långsiktigt trygg energiförsörjning framför allt genom att det gav tydliga besked om de långsiktiga förutsättningarna för kärn- och vattenkraften i och med besluten att ta bort kärnenergieffektskatten och nedtrappningen av fastighetsskatten för vattenkraft. Positivt att dessa skatter nu avvecklas. Den breda och långa överenskommelsen skapar en handlingsfrihet och ett handlingsutrymme inför framtiden och inför energikommissionens fortsatta arbete. Energikommissionens arbete: Energikommissionen ska ta fram en bred och förankrad energipolitik som är tänkt att gälla från 2025. Ett problem är att under åren fram till dess kan mycket ske som förändrar förutsättningarna kraftigt. Unionens anser därför: Fram tills Energikommissionens arbete är klart och förankrat behövs en politik som både säkrar energitillförsel och konkurrenskraft och som inte stänger dörrar för framtiden. Grunden för detta finns nu i och med energiöverenskommelsen Balansen mellan baskraft och intermittent kraft, som kan hotas av nedläggningen av kärnkraftsverk. Unionen bejakar en fortsatt ökning av andelen förnyelsebara energikällor. Samtidigt är det viktigt att beakta balansen mellan baskraft och intermittenta kraftkällor som vind och sol, och att dessa system överföringsmässigt kan samverka. Eventuell ny kärnkraft och forskning om kärnkraft? Täcks in av de allmänna riktlinjerna om konkurrenskraft, mål- och inte teknikberoende. 8