KONVENTIONEN OM AVSKAFFANDE AV ALL SLAGS DISKRIMINERING AV KVINNOR

Näringsdepartementet Sverige, 2000 DEN SVENSKA REGERINGENS FEMTE PERIODISKA RAPPORT om åtgärder för genomförande av KONVENTIONEN OM AVSKAFFANDE AV ALL SLAGS DISKRIMINERING AV KVINNOR Ratificeringsinstrumentet deponerades den 2 juli 1980. Konventionen trädde i kraft den 3 september 1981. 1

INLEDNING... FEL! BOKMÄRKET ÄR INTE DEFINIERAT. Del I... 8 Artikel 1... 8 Artikel 2 (Jämställdhetslagen etc)... 8 Artikel 3 (Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna)... 13 Artikel 4 (Föräldraförsäkring etc)... 14 Artikel 5 (Männens roll etc)... 15 Artikel 6 (Våld mot kvinnor)... 20 Del II... 31 Artikel 7 (Kvinnorepresentation)... 31 Artikel 8 (Kvinnor i internationella organisationer)... 35 Artikel 9... 36 Del III... 37 Artikel 10 (Utbildning)... 37 Artikel 11 (Arbetsmarknad etc)... 46 Artikel 12 (Kvinnors hälsa)... 64 Artikel 13 (Kvinnor och ekonomi etc)... 65 Artikel 14 (Kvinnor på landsbygden etc)... 68 Del IV... 69 Artikel 15... 70 Artikel 16 (Äktenskap etc)... 70 Bilaga Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) 2

INLEDNING Den svenska regeringens femte rapport om de åtgärder som har vidtagits för att genomföra konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor har begränsats till utvecklingen inom området för jämställdhet mellan kvinnor och män under den tid som har förflutit sedan den fjärde rapporten skrevs 1995 fram till år 2000. Artiklar och punkter som rör områden där inga åtgärder har vidtagits kommenteras inte. Allmän utveckling sedan 1995 Den svenska regeringens allmänna mål för jämställdhet mellan kvinnor och män är oförändrat. Kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på alla områden i livet. Bland flera prioriterade frågor har fyra politikområden under de senaste åren rönt särskild uppmärksamhet i den svenska jämställdhetspolitiken. Dessa områden är våld mot kvinnor, lika lön för lika eller likvärdigt arbete, män och jämställdhet samt integrering av ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Våld mot kvinnor Våld mot kvinnor är ett hinder för den pågående utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är även ett allvarligt socialt problem. Att vidta åtgärder mot denna form av brottslighet är således en uppgift som regeringen har förklarat bör prioriteras. I början av år 1998 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen där man föreslog åtgärder mot våld mot kvinnor. I propositionen, som antogs av riksdagen våren 1998, behandlas tre huvudfrågor: våld i hemmet, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Våld som riktas mot kvinnor förekommer, i de flesta fall, i personliga förhållanden och är ett uttryck för obalans i parens maktförhållanden. Det har gjorts stora ansträngningar att försöka eliminera våld mot kvinnor. Lagstiftningen har ändrats och skärpts, förebyggande åtgärder har vidtagits och kvinnooffer skall bemötas bättre än hittills. 3

Sedan den 1 januari 1999 är det förbudet att bedriva koppleri med tillfälliga sexuella tjänster (prostitution). Förbudet att köpa sexuella tjänster är ett uttryck för Sveriges inställning till prostitution: prostitution kan inte accepteras. Löneskillnader mellan könen I Sverige regleras lönesättningen av arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Den svenska regeringen är emellertid engagerad när det gäller att skapa en dialog mellan de båda sidorna om lönesättning och löneskillnader mellan kvinnor och män. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att avskaffa osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. De viktigaste av dessa åtgärder innefattar stöd till Jämställdhetsombudsmannens arbete att utarbeta högkvalitativ lönestatistik och ett könsneutralt system för arbetsvärdering. Män och jämställdhet Jämställdhet rör män i lika hög grad som kvinnor. Männens fulla engagemang i jämställdhetsarbetet är en förutsättning för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är anledningen till att männens roll i arbetet med att uppnå jämställdhet har givits hög prioritet i de svenska ansträngningarna att skapa jämställdhet under ett antal år. Regeringens ansträngningar att få fler män att engagera sig i frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män har inriktats på att förmå fler pappor att ta ut föräldraledighet, att öka antalet män som arbetar i skolor och barnomsorg samt att stödja män som är engagerade i att motverka våld mot kvinnor. Integrering av ett köns- och jämställdhetsperspektiv Regeringen har varje år sedan 1994 i sin regeringsförklaring uttalat sin politiska övertygelse om att alla aspekter av regeringspolitiken måste genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Från att tidigare ha fokuserat på särskilda åtgärder för att utrota könsdiskriminering och motverka förekomsten av olika villkor för kvinnor och män genom lagstiftning och aktiva 4

åtgärder, kommer jämställdhetsarbetet nu att bli en del av det dagliga politiska och administrativa arbetet. Jämställdhetsintegrering innebär ett köns- och jämställdhetsperspektiv skall genomsyra både politiskt och administrativt arbete på alla nivåer och områden och att den ordinarie personalen bör göra utvecklingsarbetet. Ledningen är ansvarig för att se till att detta sker, både i förvaltnings- och utvecklingsarbetet. Regeringen har det övergripande ansvaret för att uppnå målen för jämställdhetspolitiken och varje minister är ansvarig för att främja ett jämställdhetsperspektiv inom sitt politiska område, vilket angavs i den förra rapporten. Jämställdhetsministern samordnar arbetet och ansvarar för uppföljning och vidareutveckling av jämställdhetspolitiken. Jämställdhetsintegrering är en strategi, en metod för att uppnå målen för jämställdhet mellan kvinnor och män (se den förra rapporten), och innebär att - olika villkor och krav bör ställas upp för kvinnor och män, - varje fråga som rör enskilda personer bör undersökas ur ett genusperspektiv, - de förväntade konsekvenserna av förändringar för kvinnor respektive män bör analyseras. Flera åtgärder har vidtagits för att utarbeta arbetsmetoder för tillämpning av ett genusperspektiv på olika nationella nivåer. - I slutet av 1997 tillsatte regeringen en arbetsgrupp för att påskynda och underlätta utarbetandet av metoder för jämställdhetsarbete. Statssekreteraren för jämställdhetsfrågor leder arbetsgruppen, som kommer att avsluta sitt arbete i december 2000. Andra medlemmar av gruppen är företrädare för offentliga myndigheter, organ och företag som tillhandahåller offentliga tjänster på nationell, regional och lokal nivå. - En systematisk uppföljning av ansträngningarna att integrera ett köns- och jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden är nödvändig för att dela erfarenheter och bedöma behovet av utvecklingsåtgärder. Varje departement ansvarar för uppföljning och utvärdering av sitt jämställdhetsarbete. Jämställdhetsenheten, som lyder under jämställdhetsministern, har en aktiv, 5

samordnande och rådgivande roll gentemot departementen. Enheten följer upp genomförandet av kommittédirektiven med avseende på konsekvenserna för jämställdheten, propositioner, anslagsdirektiv och årliga finansiella rapporter. Summeringar och analyser går tillbaka till respektive departement i dialogform. - Sedan 1995 har en expert på jämställdhetsfrågor knutits till varje länsstyrelse. (Se nedan för ytterligare information.) - År 1995 anslog regeringen 2 miljoner kronor till Svenska kommunförbundet för ett projekt som syftade till att ge nya kunskaper, utveckla nya metoder för jämställdhetsarbetet och integrera ett jämställdhetsperspektiv i de kommunala myndigheternas arbete. Projektet ledde till att ett verktyg för jämställdhetsanalys togs fram. Detta verktyg bör göra det möjligt att besvara frågor om hur makt fördelas mellan kvinnor och män, hur kön påverkar skapandet av strukturer och organisatoriska lösningar och hur normer sätts i könsrelaterade frågor i de olika kommunala myndigheternas verksamheter. Mekanismer för jämställdhetsarbetet på nationell nivå Jämställdhetsministern har det övergripande ansvaret för jämställdhetsfrågor. Sedan vår senaste rapport har vissa ändringar gjorts i organisationen av jämställdhetsarbetet inom Regeringskansliet. Efter 1998 års allmänna val överfördes jämställdhetsenheten till Näringsdepartementet. Dess uppgifter är desamma som angavs i Sveriges fjärde rapport. Jämställdhetsombudsmannens uppgift är oförändrad. Jämställdhetsnämnden verkar på uppdrag av Näringsdepartementet. Dess uppgift redovisas i Sveriges andra rapport. Jämställdhetsrådets uppgift omnämns i Sveriges fjärde rapport. 6

Sedan 1995 har en regional expert på jämställdhetsfrågor knutits till varje länsstyrelse. Expertens uppgift är at stödja styrelsen i dess uppdrag att främja jämställdhetsåtgärder. Landets samtliga länsstyrelser har utarbetat strategier för jämställdhet i sina län. Övrigt Vissa ändringar har gjorts i jämställdhetslagen. Ändringarna rör huvudsakligen sexuella trakasserier i arbetslivet, förbud mot diskriminering, skadestånd till följd av överträdelser av förbudet mot diskriminering samt lönekartläggningar. Som nämndes i den förra rapporten har regeringen tillsatt en utredning för att se över fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Resultatet av detta arbete läggs fram i artikel 13 i denna rapport. 7

Del I Artikel 1 Se Sveriges andra rapport. Artikel 2 För en inledande redogörelse för svensk lagstiftning ämnad att avskaffa diskriminering av kvinnor se artikel 2 i Sveriges tidigare rapporter. Jämställdhetslagen har ändrats sedan den fjärde rapporten publicerades. En redogörelse för dessa ändringar återfinns i artikel 2 b. Jämställdhetsombudsmannens arbete beskrivs i artikel 2 c. Sverige undertecknade det fakultativa protokollet till CEDAW den 10 december 1999. En framtida ratificering är under beredning inom Regeringskansliet. Artikel 2 a Se Sveriges andra rapport. Artikel 2 b Ändringar i jämställdhetslagen Bestämmelserna i jämställdhetslagen om sexuella trakasserier skärptes år 1998. Först infördes följande definition i lagen: Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker 8

arbetstagarens integritet i arbetet. Förbättringar infördes också i lagen för att det klart skall framgå att varje arbetsgivare är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att förhindra att en anställd utsätts för sexuella trakasserier. Arbetsgivaren måste i ett allmänt personalpolitiskt uttalande klargöra att sexuella trakasserier bland anställda inte under några omständigheter kan tolereras. De anställda måste underrättas om denna inställning. Lika viktigt är det att rutiner utarbetas för hantering av påstådda eller styrkta sexuella trakasserier. En arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter löper risk att vid vite föreläggas att göra detta. Vidare måste en arbetsgivare som får kännedom om att en anställd har utsatts för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna. Arbetsgivaren måste, om nödvändigt, vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. En arbetsgivare som inte fullgör dessa skyldigheter kan få betala skadestånd till en drabbad arbetstagare. Skadestånd skall betalas för den kränkning som underlåtenheten att vidta erforderliga åtgärder innebar. En arbetsgivare får inte utsätta en arbetstagare för trakasserier på grund av att den sistnämnda har avvisat arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för könsdiskriminering. I de fall det är arbetsgivaren som trakasserar en anställd sexuellt skall bestämmelserna i brottsbalken om ofredande eller sexuellt ofredande tillämpas. I juli 1998 tillsatte den svenska regeringen en utredning med uppgift att se över vissa delar av jämställdhetslagen. Kommittén skulle bland annat undersöka huruvida det krävdes ytterligare ändringar av jämställdhetslagen med hänsyn till gemenskapsrätten. Ett slutbetänkande lades fram i september 1999 (SOU 1999:91). I maj 2000 överlämnade regeringen en proposition (1999/2000:143) om ändringar av jämställdhetslagen till riksdagen. Riksdagen antog propositionen den 18 oktober 2000 och ändringarna träder i kraft den 1 januari 2001. Ändringarna omfattar följande: 9

o Skydd mot diskriminering av arbetssökande skall omfatta de arbetssökande under hela anställningsförfarandet och oavsett om något anställningsbeslut har fattats i ärendet. Det är inte nödvändigt att göra en uttrycklig jämförelse med en person av motsatt kön för att fastställa att diskriminering har förekommit. o Arbetsgivare och arbetstagare bör i sitt främjande av jämställdhet i arbetslivet främja samma löneutvecklingsmöjligheter för kvinnor och män. o Varje år skall alla arbetsgivare kartlägga och analysera bestämmelser och praxis i fråga om löner och löneskillnader mellan kvinnor och män som utför likvärdigt arbete på en arbetsplats. Syftet med kartläggningen av lönerna är att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män. o Alla arbetsgivare med mer än nio arbetstagare måste upprätta en handlingsplan för jämställda löner. o Allmänt skadestånd till flera diskriminerade personer skall inte delas lika mellan dem utan betalas till var och en av de diskriminerade med hänsyn till den kränkning som hon eller han har blivit utsatt för. o En definition av begreppet indirekt diskriminering förs in i lagstiftningen. o Jämställdhetsombudsmannen ges rätt att få tillträde till arbetsplatsen för att kunna göra undersökningar. o Centrala arbetstagarorganisationer som arbetsgivarna har slutit kollektivavtal med skall ha rätt att göra framställningar om vitesföreläggande inför Jämställdhetsnämnden och även att föra talan vid tingsrätten om utdömande av vite. 10

Artikel 2 c Jämställdhetsombudsmannen Jämställdhetsombudsmannens arbetsuppgifter beskrevs i den här artikeln i Sveriges andra rapport. För att Jämställdhetsombudsmannen skall kunna klara av ökade arbetsbördor har regeringen höjt de medel som årligen beviljas ombudsmannen med 5 miljoner kronor från och med 1997. De extra medlen har gjort det möjligt för ombudsmannen att intensifiera arbetet, i synnerhet när det gäller att uppmuntra arbetsgivarna att vidta aktiva åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Jämställdhetsombudsmannen har även fått extra resurser för att aktualisera lönediskrimineringsfrågan. De totala medlen till Jämställdhetsombudsmannen uppgår till 18 miljoner kronor. Diskrimineringsanmälningar Det totala antalet anmälningar, fördelat mellan så kallade aktiva åtgärder och diskrimineringsanmälningar, som har rapporterats till ombudsmannen fortsätter att öka. Antalet fall av aktiva åtgärder steg från 435 år 1997 till 531 år 1998. Av dessa rörde 372 fall utvärdering av jämställdhetsplaner på arbetsplatsen. Motsvarande antal för diskrimineringsanmälningar är 85 respektive 91, där anmälningar av sexuella trakasserier och diskriminerande ledarskap står för ökningen. År 1997 avgjordes ett anställningsmål i Arbetsdomstolen, som Jämställdhetsombudsmannen förlorade. År 1998 avgjordes inga mål. Under 1999 anhängiggjorde Jämställdhetsombudsmannen fyra mål vid Arbetsdomstolen. Tre av dessa mål rörde lönediskriminering. Ett mål, som rör lönediskriminering av barnmorskor jämfört med sjukhustekniker, har prövats av Europadomstolen. Domstolen stödde Jämställdhetsombudsmannens uppfattning att jämförelsen av barnmorskornas och sjukhusteknikernas löner bara skulle göras med avseende på grundlönen och inte 11

inbegripa lönetillägg för obekväm arbetstid. I slutet av år 2000 kommer Jämställdhetsombudsmannen att föra talan i detta mål vid Arbetsdomstolen. För närvarande för Jämställdhetsombudsmannen talan i tre andra mål, som också rör lönediskriminering, i Arbetsdomstolen. Ett av skälen till det ökade antalet anmälningar av könsdiskriminering förefaller vara Jämställdhetsombudsmannens informationskampanjer. Den framgångsrika informationsspridningen har spritt kunskap om sexuella trakasserier inte bara till anställda som utsätts för trakasserier utan även till arbetsgivare och fackföreningar. Jämställdhetsombudsmannen bistår och utbildar arbetsgivare från både den privata och den offentliga sektorn i att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Under de senaste tre åren har Jämställdhetsombudsmannen tagit initiativet till flera så kallade massundersökningar av handlingsplaner för jämställdhet inom olika sektorer. Bank- och finanssektorn, hotell- och restaurangrörelser, försvaret, reklambyråer och informationsteknik är en del sektorer som har granskats. I samband med dessa undersökningar har Jämställdhetsombudsmannen erbjudit halvdagskurser i att upprätta handlingsplaner, vilket har resulterat i en kvalitativ förbättring av dessa. Domstolarnas sammansättning Arbetsdomstolen År 1999 var 46 procent av de 85 ledamöterna i Arbetsdomstolen kvinnor (39 kvinnor) och 54 procent var män (46 män). Det innebär en ökning av antalet kvinnor med sju procentenheter sedan 1995 då 39 procent av ledamöterna var kvinnor. Allmänna förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar År 1999 utgjorde kvinnorna 26 procent av de ordinarie domarna i de allmänna förvaltningsdomstolarna, mot 74 procent män. Det är en ökning med 6 procentenheter av 12

andelen kvinnliga ordinarie domare sedan 1995. Vid de allmänna domstolarna utgjorde kvinnorna 17 procent av de ordinarie domarna 1999, jämfört med 83 procent män. Artikel 2 d Se Sveriges andra rapport och artikel 2 b och 2 c i den här rapporten. Artikel 2 e Hänvisning till artikel 2 b och 2 c i den här rapporten. Artikel 2 f Hänvisning till Sveriges andra rapport. Artikel 2 g Hänvisning till Sveriges andra rapport. Artikel 3 Kvinnornas åtnjutande av mänskliga rättigheter skyddas av grundlagen och av flera andra lagar, varav den viktigaste är jämställdhetslagen. Familjelagstiftningen och lagstiftningen inom utbildningsområdet samt andra lagar innehåller bestämmelser om stärkande av kvinnornas ställning och främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhetsenheten vid Näringsdepartementet granskar alla förslag till ny lagstiftning för att säkerställa att jämställdhet mellan kvinnor och män beaktas. Åtgärder och lagstiftning på nationell nivå behandlas under respektive artikel. 13

Sverige kommer att fortsätta att verka för främjandet av frågor som rör kvinnors rättigheter som en integrerad del av all FN-verksamhet, i synnerhet för dessa frågors integrering i alla FN-mekanismer om mänskliga rättigheter. Sverige har därför anslagit 2 miljoner kronor till UNHCHR för att stödja de pågående insatserna för kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter. Sverige fortsätter dessutom att stödja FN:s särskilda rapportörs arbete när det gäller våld mot kvinnor och dess orsaker och konsekvenser (se artikel 6 för mer information om våld mot kvinnor). Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) stödjer projekt och andra åtgärder för att stärka kvinnornas mänskliga rättigheter, inbegripet frågor som rör kvinnlig könsstympning, inom ramen för Sveriges utvecklingssamarbete. År 1998 utgav Sida en handbok om CEDAW-konventionen. I handboken förklaras konventionen inom ramen för andra instrument för mänskliga rättigheter och det ges även information om hur ett trettiotal länder har levt upp till konventionen, enligt deras egna rapporter och enligt CEDAW-kommitténs allmänna kommentarer. Häftet har spritts till många användare i de bilaterala utvecklingssamtalen och i oktober 1998 presenterade utrikesministern det vid ett FN/DAC-seminarium i Rom om ett rättighetsbaserat förhållningssätt till jämställdhet mellan kvinnor och män. Artikel 4 Artikel 4.1 Se Sveriges andra och tredje rapporter. Åtgärder som syftar till att påskynda faktisk jämställdhet mellan kvinnor och män inom olika områden beskrivs i respektive artikel. Artikel 4.2 14

För en inledande redogörelse för svensk lagstiftning ägnad att skydda moderskapet hänvisas till Sveriges tidigare rapporter. När det gäller att underlätta för föräldrarna att förena förvärvsarbete och familj hänvisas även till artikel 11.2 c i den här rapporten. Idag har föräldrarna rätt till föräldrapenning i totalt 450 dagar per barn, förutom den tillfälliga föräldrapenningen, som används för vård av sjukt barn. Från och med januari 1998 betalas förmåner som uppgår till 80 procent av den hemmavarande förälderns inkomst under 360 av dessa 450 dagar och en fast dagsersättning på 60 kronor under de resterande 90 dagarna. För att stimulera papporna att utnyttja föräldraledigheten och även underlätta möjligheten att förena inkomstbringande förvärvsarbete med föräldraskap förbereds ett förslag att utöka rätten till föräldrapenning med 30 dagar inom Regeringskansliet. Som nämnts i den förra rapporten, skall rätten till föräldrapenning i princip delas lika mellan mamman och pappan. Föräldrarna kan dock överföra den del av föräldrapenningen som inte utgör pappans eller mammans månad till varandra. En förlängning av föräldrapenningen med 30 dagar skulle innebära att pappan, eller mamman, skulle få en ensamrätt till totalt 60 dagars föräldrapenning. Regeringen överväger även att återinföra kontaktdagarna, som omnämns i den fjärde rapporten. De föreslagna ändringarna träder i kraft den 1 januari 2002. En proposition kommer att överlämnas till riksdagen i slutet av år 2000. Artikel 5 Artikel 5 a Om jämställdhet mellan kvinnor och män skall uppnås på alla områden och alla samhällsnivåer, måste både män och kvinnor vara villiga till förändringar. För jämställdhetssträvandena skall lyckas är det väsentligt att genusaspekten synliggörs. År 1994 beslutade regeringen att all individbaserad officiell statistik skulle vara könsuppdelad om inte särskilda skäl talade emot det. En utredning 1999 för att utvärdera förordningen om den officiella statistiken fastslog i sitt slutbetänkande (SOU 1999:96) att 15

även om det fortfarande finns visa brister är merparten av den individbaserade officiella statistiken i Sverige könsuppdelad. Utbildning är ett nödvändigt verktyg för bekämpning av fördomar. Av den anledningen har regeringen sedan 1994 anordnat kurser i jämställdhet för ministrar, statssekreterare, pressekreterare och politiska rådgivare, personal vid departement och andra delar av den offentliga förvaltningen samt för chefer och sekreterare i statliga kommittéer och utredningar. Syftet med utbildningen är att fördjupa medvetenheten om kvinnors och mäns villkor i samhället, att sprida information om jämställdhetspolitikens mål och att öka tjänstemännens förståelse i syfte att integrera ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Kurser för att utbilda fler handledare startades 1998. 16

Könsdiskriminerande reklam Se den förra rapporten. Artikel 5 b Se Sveriges föregående rapporter för en inledande redogörelse för det svenska föräldraförsäkringssystemet. Gemensam vårdnad Båda föräldrarna har vårdnaden om ett barn från födseln, om de är gifta med varandra, annars är mamman ensam vårdnadshavare. Om bara en av föräldrarna har vårdnaden och föräldrarna vill ha gemensam vårdnad, kan de ansöka om gemensam vårdnad hos domstol. Ogifta föräldrar kan även få gemensam vårdnad genom en anmälan till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en faderskapsbekräftelse. Föräldrarna kan även få gemensam vårdnad genom att göra en gemensam anmälan till skattemyndigheten. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall båda föräldrarna även därefter ha vårdnad om barnet, om inte båda eller en av dem ansöker om att den gemensamma vårdnaden skall upphöra. Bestämmelserna i föräldrabalken om vårdnad och umgänge ändrades den 1 oktober 1998 (proposition 1997/98:7). Syftet med ändringen var att betona vikten av att nå samförståndslösningar och att underlätta för föräldrarna. Ett annat syfte var att bana väg för ökad användning av gemensam vårdnad och att betona barnets bästa. Bakom dessa ändringar ligger en önskan att betona att föräldrarna har gemensamt ansvar för sina barn och att de bör försöka lösa frågor som rör deras barn gemensamt eftersom det är det bästa för barnet. Det är uppenbart att barnets möjligheter till nära och god 17

kontakt med båda föräldrarna underlättas om föräldrarna kan samarbeta i frågor som rör barnet. Det säger sig självt att förutsättningarna för ett sådant samarbete blir bättre om föräldrarna själva kan komma överens i frågor som rör barnet än om beslutet måste överlämnas till domstol. Föräldrarna kan lösa frågor rörande vårdnad, boende och umgänge genom att sluta ett avtal som godkänns av socialnämnden. Avtalet måste vara skriftligt och undertecknat av båda föräldrarna. Ett godkänt avtal är gällande och kan verkställas som ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. En ny bestämmelse infördes i föräldrabalken där det fastslås att barnets bästa skall komma i första rummet vid avgörande av alla frågor som rör vårdnadshavande av barn. Den bestämmelsen visar tydligare än tidigare att barnets bästa alltid måste ligga till grund för beslut. Om en av föräldrarna vill få ändring i vårdnaden, kan domstolen besluta om gemensam vårdnad eller vägra att upplösa en gemensam vårdnad, även om en förälder motsätter sig detta. En förutsättning för att domstolen skall besluta mot en förälders vilja är dock att det är bäst för barnet. Riksdagens ståndpunkt är att gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja bör uteslutas om den andra föräldern utsätter en familjemedlem för våld, trakasserier eller andra former av övergrepp. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, kan domstolen besluta var barnet skall bo. Detta beslut kan innebära att barnet skall bo hos en av föräldrarna eller att barnet skall bo växelvis hos båda föräldrarna. Domstolen kan vidare besluta om umgänge. Detta gäller även i de fall där föräldrarna har gemensam vårdnad. Föräldrautbildning Se även den förra rapporten. Den uppföljande utvärderingen av de särskilda pappautbildningsprojekt som omnämndes i den förra rapporten visar att dessa projekt har mottagits väl och att de pappor som har deltagit i genomsnitt har tagit ut längre föräldraledighet än de som inte deltog. Det 18

långsiktiga syftet är att pappakurser skall bli ett fast komplement till den befintliga föräldrautbildningen. Flera län tillhandahåller redan sådana kurser. Regeringen anslog 1996 medel till Riksförsäkringsverket för en tvåårig landsomspännande informationskampanj för främjande av föräldraledighet. I samarbete med de lokala försäkringskassorna har verket erbjudit personlig rådgivning, informationsmöten i samarbete med mödravårdscentralerna, direkt information till män som nyligen har blivit pappor, annonsering på television och video. Kampanjen har varit mycket uppskattad. År 1997 beställde regeringen en utredning av frågan hur föräldrautbildning och andra former av föräldrastöd skulle kunna utvecklas och uppmuntras. Detta ledde till ett betänkande som rubricerades Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161). Folkhälsoinstitutet kommer att få i uppdrag att samla in och sprida goda exempel på föräldrautbildning, som exempelvis utbildningsprojektet för pappor. Institutet kommer även att få medel för att kunna stödja utvecklingsprojekt. Användning av föräldraförmåner Införandet av pappamånaden 1995 förväntas medföra en ökning av pappornas utnyttjande av föräldraförmånerna. Eftersom föräldrapenning betalas tills barnet fyller åtta år är det fortfarande för tidigt att avgöra hur pappamånaden har påverkat männens utnyttjande av systemet. Preliminära siffror från Riksförsäkringsverket visar dock att antalet pappor som utnyttjar föräldrapenning under det första året av barnets liv har ökat. Andelen pappor som tar ut föräldraledighet ökar ju högre utbildning både mamman och pappan har. De som tar ut föräldraledighet har en tendens att göra det under ett ökande antal dagar, men ur jämställdhetssynpunkt går utvecklingen långsamt. År 1996 var den andel av föräldrapenningen som togs ut av kvinnor 89 procent och den andel som togs ut 19

av män 11 procent. Motsvarande siffror för 1999 var 88 respektive 12 procent. Den tillfälliga föräldrapenning, för vård av barn, som togs ut av kvinnor och män samma år var 69 mot 31 procent respektive 66 mot 34 procent. Det förefaller således som om män är mer benägna att ta ut tillfällig föräldrapenning än vanlig föräldraledighet. Män och jämställdhet Regeringen har lanserat ett tvåårigt projekt inriktat på män och jämställdhetsarbete. En referensgrupp av sakkunniga är knuten till projektet. Syftet med projektet är att öka medvetenheten om de hinder som finns och om vilka ytterligare åtgärder som krävs för att få fler män att engagera sig i jämställdhetsarbetet. Projektet skall vara avslutat i juni 2001. Regeringen har beviljat ekonomiskt stöd till flera projekt som syftar till att främja männens utnyttjande av föräldraledigheten, öka antalet män i barnomsorg och skolor och stödja män som är engagerade i insatser för att motverka våld mot kvinnor. Artikel 6 I denna artikel behandlas, liksom i Sveriges tidigare rapporter, frågor med anknytning till våld mot kvinnor. Under det senaste årtiondet har antalet rapporterade fall av misshandel och olika former av sexualbrott ökat betydligt. Det är ofta män som har en nära relation till de kvinnor som utsätts som begår dessa brott. Enligt statistiska uppgifter om rapporterade brott utsattes omkring 20 000 kvinnor för misshandel 1999, i 60 procent av fallen av en person som de hade eller hade haft en nära 20

relation till. Antalet misshandelsfall som aldrig rapporteras till myndigheterna antas vara högt. En proposition om våld mot kvinnor Regeringen överlämnade 1998 en proposition om kvinnofrid (proposition 1997/98:55). Riksdagen antog propositionen samma år. Propositionen är ett direkt resultat av Prostitutionsutredningens och Kvinnovåldskommissionens arbete. Propositionen behandlar ett antal frågor och har tre grundläggande utgångspunkter: förbättra befintlig lagstiftning, införa ytterligare preventiva åtgärder och erbjuda kvinnor som utsätts för våld bättre bemötande än hittills. Totalt har regeringen anslagit 41 miljoner kronor 1998 för att genomföra åtgärderna och lagändringarna. De lagändringar som förslogs i propositionen trädde i kraft den 1 juli 1998. Förbudet att köpa sexuella tjänster trädde i kraft den 1 januari 1999. Nedan följer en sammanfattning av propositionen om rättsliga och andra åtgärder för att motverka våld mot kvinnor. Lagstiftning Ett nytt brott, grov kvinnofridskränkning, har införts i brottsbalken. Det handlar om upprepade straffbara handlingar som män utför mot kvinnor som har eller har haft en nära relation till förövaren. Grov kvinnofridskränkning innebär att en man som begår vissa brottsliga handlingar (misshandel, olaga hot eller tvång, ofredande eller sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande, m.m.) mot en kvinna som han är eller har varit gift med, eller som han bor eller har bott tillsammans med, skall dömas för grov kvinnofridskränkning, istället för varje enskilt brott han har begått. Ett nödvändigt rekvisit för att utdöma det nya brottet är att handlingarna var ett led i en upprepad kränkning av kvinnans integritet och var ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Det nya brottet gör det möjligt för domstolarna att höja straffvärdet för 21