KAMMARRÄTTEN Avdelning 8 DOM Meddelad i Stockholm Sida 1 (8) KLAGANDE Migrationsverket MOTPART Ombud och offentligt biträde: ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Länsrättens i Göteborg, migrationsdomstolen, dom den 16 april 2008 i mål nr UM 415-08, se bilaga (Migrationsverkets ärende nr ) SAKEN Uppehållstillstånd m.m. MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT 1. Med upphävande av migrationsdomstolens dom i huvudsaken fastställer Migrationsverkets beslut den 3 januari 2008. 2. fastställer migrationsdomstolens beslut om sekretess. 3. fastställer ersättning till som offentligt biträde i målet till 6 210 kr, varav 4 968 kr avser arbete och 1 242 kr mervärdesskatt. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg 5 08-561 690 00 08-14 98 89 måndag fredag 103 17 Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 09:00-16:00
KAMMARRÄTTEN Sida 2 YRKANDEN M. M. Migrationsverket yrkar att, med ändring av migrationsdomstolens dom, ska fastställa verkets beslut den 3 januari 2008 och anför till stöd för sin talan i huvudsak följande. har inte samarbetat i tillräckligt stor utsträckning eftersom han varit passiv, sannolikt lämnat falska uppgifter om i vart fall sin adress och inte lämnat in några identitetshandlingar. Skrivelserna från ambassaden handlar inte om identitet, utan om nationalitet. Ambassaden har i skrivelse daterad den 3 februari 2003 uppgett att myndigheterna i Indien ska försöka verifiera bl.a. nationaliteten utifrån de lämnade uppgifterna. Ambassaden har därefter den 24 juli 2003 efterfrågat den rätta och fullständiga adressen, vilket indikerar att det går att fastställa i vart fall nationaliteten på genom förfarandet. Det är rimligt att utgå från att ambassaden inte skulle ha begärt informationen om den inte behövdes och skulle vara användbar. Ambassadens fråga indikerar att inte lämnat korrekta uppgifter om i vart fall sin adress. Det är tydligt att adressen är av betydelse för frågan om identiteten och nationaliteten, vilket innebär att det är sannolikt att lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Om han lämnat riktiga uppgifter borde nämligen myndigheterna i Indien kunnat bekräfta hans nationalitet och ambassaden skulle inte ha begärt de kompletterande uppgifterna. Mot bakgrund av oriktiga adressuppgifter och passivitet vad gäller att skaffa fram identitetshandlingar fann Migrationsverket det härefter lönlöst att på nytt initiera ärendet hos ambassaden. Under hösten 2004 hade verket resultatlösa samtal med. Från och med den 21 februari 2005 hade polismyndigheten ansvaret för verkställigheten. Oavsett detta ska den oklara identiteten lasta. Av rättsfallet MIG
KAMMARRÄTTEN Sida 3 2007:46 framgår nämligen att en person som söker asyl måste göra sin identitet sannolik och att det är den av- eller utvisade som är skyldig att självmant lämna landet och inte svenska myndigheter som är skyldiga att genom tvångsåtgärder verkställa beslutet. Det är vidare den sökande som ska visa att preskription inträtt utan hans eller hennes förskyllan och inte verkställande myndigheter som ska visa att av- eller utvisningsbeslutet inte har kunnat verkställas. har underlåtit att samarbeta med myndigheterna eftersom han inte bidragit med att skaffa fram några identitetshandlingar och sannolikt lämnat oriktiga uppgifter om sin adress. Att fylla i ett formulär som sedan skickats till indiska ambassaden och att hålla kontakt med verket kan inte uppväga detta. har inte visat att preskription har inträtt utan hans förskyllan. bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Preskription har inträtt utan hans förskyllan. Det föreligger en presumtion för uppehållstillstånd som det åligger Migrationsverket att bryta. Verkets överklagande uttrycker i en mängd avsnitt spekulationer och förhållanden som verket själv anför inte är klarlagda. Svaga och icke klarlagda förhållanden faller tillbaka på Migrationsverket. Det föreligger inte omständigheter av tillräcklig styrka för att bryta presumtionen att uppehållstillstånd ska föreligga vid inträdd preskription. Det förhållandet att ambassaden frågat efter adressuppgift har inte den betydelse som Migrationsverket påstår. Det kan på goda grunder antas att folkbokföringssystemet i Indien inte innehåller sådan information som verket vill göra gällande. Det är ostridigt att Migrationsverket inte har vidtagit någon åtgärd efter den 21 februari 2005 när ärendet överlämnades till polismyndigheten för verkställighet. Det är helt och hållet Migrationsverkets egen uppfattning att det under perioden hösten 2004 den 21 februari 2005 varit lönlöst att ånyo kontakta ambassaden. Han har lämnat korrekta uppgifter och har
KAMMARRÄTTEN Sida 4 gjort sin identitet sannolik. Han har inte undandragit sig verkställigheten och har heller inte på något sätt motverkat eller medvetet hindrat möjligheten till verkställighet av hans utvisningsbeslut. DOMSKÄL Tillämpliga bestämmelser m.m. Enligt 12 kap. 22 första stycket utlänningslagen (2005:716) upphör ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän domstol att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft. Om beslutet har förenats med ett förbud att återvända till Sverige med längre giltighetstid, upphör beslutet om avvisning eller utvisning att gälla först när tiden för återreseförbudet går ut. Reglerna om preskription infördes för att skydda asylsökande från att under mycket lång tid behöva leva under hot om avlägsnande på grund av ett beslut som av någon anledning inte kunnat verkställas (se prop. 1975/76:18 s. 121). Ett par år senare framhölls att om förhållandet är det att verkställigheten har omöjliggjorts genom att utlänningen har hållit sig gömd, inträder visserligen preskription efter två år. I sådant fall bör det emellertid inte vara uteslutet att på nytt ta upp frågan om avlägsnande ur landet och meddela ett nytt utvisningsbeslut (prop. 1979/80:96 s. 109). Preskriptionstiden förlängdes senare till fyra år, vilket motiverades med att det hade blivit allt vanligare att utlänningar undandrog sig verkställighet genom att hålla sig undan under långa tider (prop. 1988/89:86 s. 204). Av tidigare praxis från Utlänningsnämnden framgår också att i de situationer då utlänningen har hållit sig undan verkställigheten av en avvisning eller utvisning bör det normalt inte komma i fråga att låta denne stanna kvar i landet trots att preskription inträtt (se t.ex. UN 15-92, 28-92 och 401-00).
KAMMARRÄTTEN Sida 5 I förarbetena till nu gällande utlänningslag (prop. 2004/05:170) berörs inte särskilt frågan om preskription. Bestämmelsen har överförts från tidigare lagstiftning med den skillnaden att preskription inträder oavsett om beslutet har verkställts eller inte. En person som söker asyl måste göra sin identitet sannolik (jfr MIG 2007:9). Vidare är den som kommit till Sverige och som inte får sin ansökan om uppehållstillstånd beviljad skyldig att självmant lämna landet i enlighet med vad som föreskrivs i 12 kap. 15 utlänningslagen, vilken bestämmelse motsvarar äldre bestämmelse i 8 kap. 12 utlänningslagen (1989:529). Det förväntas av en person som fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut att vederbörande respekterar detta beslut (se prop. 1997/98:173 s. 18). har tidigare i rättsfallet MIG 2007:46 uttalat bl.a. följande. När ett avlägsnandebeslut har preskriberats på grund av att utlänningen hållit sig undan verkställighet, uppträtt under falsk identitet eller på annat sätt bidragit till att beslutet inte kunnat verkställas kan ett nytt utvisningsbeslut meddelas. En åtskillnad måste göras mellan beslut som inte kunnat verkställas trots medverkan av den asylsökande och beslut som inte kunnat verkställas på grund av att den asylsökande inte samarbetat eller hållit sig undan verkställighet. Det bör också särskilt framhållas att det i första hand är den av- eller utvisade som är skyldig att självmant lämna landet och inte svenska myndigheter som är skyldiga att genom tvångsåtgärder verkställa beslutet. Det är vidare den sökande som ska visa att preskription inträtt utan hans eller hennes förskyllan och inte verkställande myndigheter som ska visa att beslutet att av- eller utvisa sökanden inte har kunnat verkställas. Skyldigheten att självmant lämna landet efter ett avlägsnandebeslut framgår även av rättsfallet MIG 2008:23.
KAMMARRÄTTEN Sida 6 gör följande bedömning Preskription En utlänning som fått ett avlägsnandebeslut är skyldig att medverka till att beslutet blir verkställt. Av 12 kap. 15 andra stycket utlänningslagen följer att han eller hon på eget initiativ ska lämna landet inom viss tid. För det fall avlägsnandebeslutet preskriberas föreligger det inte någon ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd. För att uppehållstillstånd ska kunna komma i fråga krävs att verkställighet inte har kunnat ske och detta trots att utlänningen fullgjort sin skyldighet att medverka till verkställigheten. Av det sagda följer att utlänningen är skyldig att medverka till att skaffa nödvändiga resedokument, vilket normalt även förutsätter att hans eller hennes identitet är tillfredsställande utredd. Skyldigheten att medverka till verkställigheten måste således innefatta bl.a. även ett krav på att den ut- eller avvisade i så stor utsträckning det är möjligt aktivt deltar i arbetet med att fastställa sin identitet. En ut- eller avvisad person som visserligen inte håller sig gömd eller på annat sätt undviker kontakt i samarbetet med de verkställande myndigheterna, men som i övrigt förhåller sig passiv uppfyller därför inte kravet på medverkan. Det är som ska visa att preskription inträtt utan hans förskyllan. Han har till stöd för sin talan i denna del anfört att han gjort sin identitet sannolik och att han inte på något sätt motverkat eller medvetet hindrat möjligheten för verkställighet av avvisningsbeslutet. Av utredningen framgår att rest ut ur Indien med eget pass. Trots att han haft pass har han inte kunnat ange för svenska myndigheter vilken månad eller dag han är född. Under handläggningen har han delvis ändrat sina uppgifter beträffande sin hemvist i Indien. har i ett tidigt skede av utredningen uppgett att det eventuellt vore möjligt att skaffa identitetshandlingar från hemlandet. Det har dock inte framkommit att han vidtagit några åtgärder för att få
KAMMARRÄTTEN Sida 7 fram sådana handlingar innan avvisningsbeslutet preskriberades. Den indiska ambassaden har utifrån de uppgifter som lämnat om sin person varken kunnat fastställa hans identitet eller nationalitet och någon verkställighet av Migrationsverkets avvisningsbeslut har därför inte kunnat genomföras. har visserligen inte hållit sig gömd eller på annat sätt undvikit kontakt i samarbetet med de verkställande myndigheterna. I stället har han förhållit sig passiv och på så sätt försvårat verkställigheten av Migrationsverkets avvisningsbeslut. finner att inte har visat att han medverkat till verkställigheten i den utsträckning som skäligen hade kunnat krävas av honom. Han har därmed inte heller visat att preskription inträtt utan hans förskyllan. Vid sådant förhållande föreligger inget hinder mot att meddela ett nytt avlägsnandebeslut, om det inte nu framkommit sådana omständigheter som utgör grund för att bevilja honom uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd finner att vad anfört beträffande sitt skyddsbehov inte medför att han är att anse som flykting eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 1 och 2 utlänningslagen. Omständigheterna är inte heller sådana att beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 samma lag. bör Eftersom det således saknas skäl för att bevilja uppehållstillstånd ska överklagandet bifallas och migrationsdomstolens beslut att bevilja permanent uppehållstillstånd undanröjas.
KAMMARRÄTTEN Sida 8 Domen får inte överklagas (16 kap. 9 tredje stycket utlänningslagen). lagman kammarrättsråd kammarrättsråd referent föredragande