Norra Åsums kyrkogård

2008:83 Norra Åsums kyrkogård Dokumentation, 2008 Lotta Eriksson & Anna Ligoura Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

Rapport 2008:83 Norra Åsums kyrkogård Dokumentation, 2008 Norra Åsums socken, 3021 Kristianstad kommun Skåne län Lotta Eriksson & Anna Ligoura

Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg 291 22 Kristianstad Tel 044 13 58 00 vx, Fax 044 21 49 02 Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad 10 221 00 Lund Tel 046 15 97 80 vx, Fax 046 15 80 39 www.regionmuseet.m.se 2008 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2008:83 ISSN 1651-0933 Omslagsfoto: Gamla kyrkogårdens sydöstra del sedd från byggställningar vid kyrkan hösten 2008. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

NORRA ÅSUMS KYRKOGÅRD Innehåll Inledning... 5 Den skånska kyrkogårdens historia... 6 Tiden före 1700... 6 1700-talet... 7 1800-talet... 8 1900-talet den klassiserande kyrkogården tar form...10 Norra Åsums kyrkogård...11 Norra Åsum...11 Socknen...12 Kyrkan...12 Andra byggnader...13 Historik...14 Beskrivning...18 Omgärdning och grindar...18 Kvarter och gångar...20 Vegetation...23 Gravplatser...24 Gravvårdar...28 Dekor...32 Titlar och inskriptioner...34 Kulturhistorisk bedömning...36 Förslag till åtgärder...37 Gamla kyrkogården...37 Nya kyrkogården...37 Lagstiftning och styrdokument...38 Kulturminneslagen...38 Begravningslagen...40 PBL...41 Styrdokument för den biologiska mångfalden...43 Underhåll av gravvårdar...44 Lagning och ytbearbetning av gravvårdar och omgärdningar av sten...44 Lagning och ytbehandling av gravvårdar och omgärdningar av järn...45 Litteratur och andra källor...46 Arkiv...46 Litteratur...46 Litteratur och lästips...46 Bilagor...48 Bilaga 1...48 Bilaga 2...49 Bilaga 3...50 Bilaga 4...51

Fastighetskartan, blad 3D1j, med Norra Åsums kyrka markerad. Skånekartan med Kristianstad kommun och Norra Åsum markerade.

Inledning Syftet med föreliggande dokumentation är dels att precisera de kulturhistoriska och biologiska värden som Norra Åsums kyrkogård rymmer samt ge förslag på framtida vårdåtgärder. Kunskapen om kyrkogårdens historiska utveckling och beskrivningen av dess utseende idag bildar underlag för de kulturhistoriska bedömningarna. Målsättningen är att de här framlagda kulturhistoriska och biologiska ställningstagandena skall vara vägledande för den framtida planeringen och vården av såväl enskilda gravplatser/gravvårdar som vegetation och kyrkogårdens helhetsstruktur. Undersökningen är begränsad till området innanför kyrkogårdens omgärdningar. Inom avgränsningen undersöks och beskrivs omgärdningarna, vegetationen, gångsystem, gravkvarter, gravplatser och gravvårdar. Byggnaderna inom avgränsningen behandlas övergripande liksom kyrkogårdens närmiljö utanför avgränsningen. Dokumentationen grundar sig på arkiv- och litteraturstudier, jämförande kartstudier samt besök på plats. Generellt kan man säga att arkivmaterialet angående Norra Åsums kyrkogård varit tunt varvid den här återgivna kyrkogårdshistoriken inte på något sätt är fullständig och kanske inte heller helt korrekt återgiven. Samtliga nytagna fotografier är tagna av Regionmuseet Kristianstad i samband med dokumentationen. Där äldre fotografier använts uppges fotograf och bildrättsinnehavare. 5

Bild 1: Medeltida gravanläggning vid Stehags kyrka, Eslövs kommun. Foto i ATA. 6 Den skånska kyrkogårdens historia Tiden före 1700 Uppgifterna kring kyrkogårdarnas utseende för tiden före 1700-talet är mycket knapphändiga. De fungerade dock som begravningsplatser för hela socknen och den äldsta kända indelningen var efter byar och gårdar. Bygdens stormän och de mest förmögna begravdes på de bästa platserna, på södra eller östra sidan. Bästa platsen var under takdroppet på kyrkans södra sida och ju närmre koret desto bättre. Den norra sidan ansågs sämst då kyrkans murar skulle falla åt norr på domedagen. Uppståndelsen för de som var begravda på denna sida skulle försvåras varför det till en början enbart var kvinnor och obesuttna som begravdes på denna sida. Allra sämst var det att bli begraven utanför kyrkogårdsmuren. Här jordades brottslingar, självmördare och barn födda utom äktenskapet utan ceremoni och präst. När utrymmet under slutet av 1700-talet började ta slut uppmanades folk att använda norrsidan. I syfte att bekämpa vidskepelsen föregick präster och ståndspersoner med gott exempel och nyttjade norra sidan. Trots det levde norra delens dåliga rykte kvar till långt in på 1900-talet. De medeltida kyrkogårdarna var oftast mycket små men alltid inhägnade av antingen träbalkar eller stenmurar.

Kyrkogården bestod oftast av en vildvuxen gräsbacke med få gravvårdar, om vars utseende vi vet mycket litet. Oftast visade endast kullar var gravarna låg. Kyrkogårdens gräs skördades vilket oftast innebar att prästens eller klockarens kreatur gick fritt och betade. Kyrkogårdarna, framförallt i städerna, fungerade förutom som begravningsplatser även som profana mötesplatser med bland annat handel och marknader. Gravvårdarnas utformning under medeltiden vet vi som sagts ovan förhållandevis lite om. De gravvårdar som idag finns bevarade hör troligen till gravanläggningar anordnade över samhällets högre skikt. De bevarade medeltida gravvårdarna ute på kyrkogårdarna är ofta utformade som liggande hällar med en eller två markerade gavlar, ofta hjulformade med reliefkors. Under 1600-talet utformas de besuttnas gravvårdar antingen som tumbor eller liggande hällar med personframställningar, vapensköldar och bomärken i relief. För samhällets högsta skikt uppfördes under denna tid ett stort antal fristående eller till kyrkan vidbyggda gravkor. Många utav dessa ritades av landets mest framstående arkitekter. De lägre samhällsskiktens gravvårdar är så gott som okända för oss fram till och med 1800-talets senare hälft då de masstillverkade gravvårdarna av framförallt granit dyker upp i gravvårdsmaterialet. Troligen markerades gravarna innan dess av enkla träkors eller endast en nedstucken bräda, s k dödbräda, i den förhöjda gravkullen. 1700-talet Befolkningsökningen under andra hälften av 1700-talet ledde till att kyrkogårdarna så småningom blev överfulla. Seden att låta sig begravas inne i kyrkan var endast förbehållen de förmögna som kunde köpa sig gravplatser. Prästerskapet, läkarkåren och Gustav III reagerade mot de överfulla kyrkogårdarna men framförallt mot stanken i kyrkorna. Nyordningar förespråkades och 1783 förbjöds försäljning av gravar i kyrkorna och på städernas kyrkogårdar. I ett kungligt brev daterat 1764 bestämdes att kyrkogårdens yttre avgränsning skulle uppföras av gråsten utan murbruk eller annat bindemedel och först 1804 gavs tillåtelse att uppföra stenmurar med kalkbruk under förutsättning att de täcktes med skiffer eller tegel. 1700-talets liggande hällar följer 1600-talets tradition, dock blir dekoren rikligare och mer symbolisk. I det skånska materialet framträder under det sena 1700-talet en regional gravvårdstyp bestående av stående slipade kalk- eller sandstensvårdar. 7

Bild 2 & 3: Exempel på för Skåne karakteristiska gravvårdar från 1700-talets mitt fram till 1800-talets andra hälft. Vårdarna har oftast dekor och inskription i låg relief på båda sidorna, de har ursprungligen varit polykromt bemålade i bland annat svart, blått, grönt och rött. Krönen är antingen vinklade eller rundade med uppskjutande hörnpartier och var ofta från början försedda med svarvade klot av sten eller trä. 8 1800-talet 1805 utfärdade Gustav IV Adolf en kunglig förordning om att städernas kyrkogårdar skulle flyttas utanför stadsgränsen: att då Kyrkogårdar flyttas utanför Städerne, hwilket, der det lämpeligen ske kan medför flere förmåner och förtjenar uppmuntran, bör den nya Begrafnings Platsen förses med anständig stängsel och sådana tecken, som utmärka Platsens ändamål, samt träd deromkring planteras: Börande ritning deröfver, innan arbetet företages, Wår Nådiga pröfning af Wår Befallningshafvande i undernågighet insända Denna förordning innebar att alla planer skulle godkännas av Överintendentsämbetet. Vid den här tiden fanns få utbildade i ritnings- och anläggningskonst vilket innebar att de flesta av de nya begravningsplatserna ritades av Fredrik Magnus Piper (Gustav III:s trädgårdsarkitekt) och hans elever vid Kungliga Målare- och

Bildhuggare Akademiens Byggnadsskola. De första nya begravningsplatserna anlades i många av de större städerna under 1800-talets två första decennier. Skånes befolkning fördubblades under första hälften av 1800-talet. Mer än 90 % av befolkningen bodde på landet vilket medförde överbelagda landsortskyrkogårdar. Med enskiftet och utflyttning av gårdarna kunde dock kyrkogårdarna utvidgas. Kyrkogårdens betydelse som mötesplats ökade och därmed också intresset för dess skötsel. I samband med ombyggnader eller nybyggen av kyrkor röjdes buskage och ogräs och grusade gångar anlades. Trädplanteringar på landsortskyrkogårdarna blev vanligt först efter 1800-talets mitt. Vid 1800-talets början hade trädplanteringarna ett försköningssyfte men framför allt en praktiskt funktion. De skulle rena den ohälsosamma jorden och luften. Den äldsta indelningen av kyrkogården gick efter byar. Platsernas storlek ordnades efter gårdarnas antal och storlek. Indelningen övergick därefter till att grundas på hemman och storleken baserades på tillgångar och antalet personer. Allmänningen var till för dem som inte ägde någon jord och inte tillhörde något hemman. Så småningom övergick man till begravningar i varv efter varandra. Samtidigt började man att sälja enskilda gravplatser. Familjegravarna blev det vanligaste begravningssättet under 1800-talet. Planteringen av trädkrans var allmänt utbredd under mitten av 1800-talet. Först med förbättrade kommunikationer och ett ökat trädgårdsintresse under andra halvan av 1800-talet kom planteringen av kyrkogårdarna igång. Äldre kyrkogårdar reglerades genom anläggande av gångar och nya gravar lades på rad efter varandra. På de nyanlagda kyrkogårdarna kring de nya kyrkorna som byggdes under andra hälften av 1800-talet kunde tidens ideal med ordnade och värdiga kyrkogårdar fullföljas. Kyrkogårdarna anlades som symmetriska anläggningar med rätlinjiga gångsystem. Användandet av trädgårdsväxter medförde den största förändringen av kyrkogårdarna. Klippta och tuktade häckar gav det eftersträvade ordningsamma intrycket. Med individualiseringen sattes fokus allt mer på den enskilda gravplatsen och större omsorg ägnades åt utformningen av gravvårdar och gravplatser. Lokalt utförda gravvårdar ersattes med standardiserade och industritillverkade gravvårdar. Den inhemska graniten dominerade produktionen, men även kalksten, marmor och i vissa delar av landet även sandsten förekom. Formerna varierar från små vårdar med polerad framsida till bautastenar och vårdar i form av obelisker och antika pelare. Gravvårdar av järn, såväl gjutjärn som smidesjärn, hade sin storhetstid under 1800-talets senare del, antalet vårdar av denna typ är dock av mindre omfattning. Familjegravarna markerades med staket eller stenstolpar med kättingar emellan. Växter började att säljas genom plantskolekataloger. 9

1900-talet den klassiserande kyrkogården tar form I början av 1900-talet kom en reaktion mot att den enskilde gravplatsen hade trätt i förgrunden på bekostnad av kyrkogårdens övergripande struktur. Den nya ideala kyrkogården innebar väldisponerade gravkvarter, strikt arkitektoniskt uppbyggda och betonade med häckar. Nya kyrkogårdar byggdes helt efter dominerande huvudaxlar som planterades med alléer. Det klassiserande formspråket präglade både planer och byggnader. Kremeringar förespråkades på grund av att utrymme sparades och gravkvarteren rationaliserades ytterligare. Den enskilda graven skulle underordna sig helheten. På 1930- och 1940-talen koncentrerades anläggningen kring centralaxeln. Byggnader, alléer, trappor och dylikt tjänade som blickpunkter för att understryka monumentaliteten. Få nya kyrkogårdar anlades dock under denna period. På 1950- och 1960-talen påbörjades rationaliseringen av de äldre kyrkogårdarna varmed växtlighet och singel ersattes med stora sammanhängande lättskötta gräsmattor. Stenramar, staket, prydnadsträd och andra inslag togs likaså bort. Under 1900-talets senare årtionden och fram till idag har begravningssederna radikalt förändrats och därmed också kyrkogårdarnas utformning. Allt fler väljer att begravas på askgravplatser, i minneslundar eller askgravlundar. Askgravplatser innebär att gravplatsen upplåts med gravrätt med starka restriktioner avseende gravvårdens utformning medan minneslunden och askgravlunden är gemensamma gravområden för nedgrävande av askan. Askgravlunden har en gemensam plats för namn och smyckning medan minneslunden är ett helt anonymt alternativ. Minneslunden och askgravlunden är oftast gräsbevuxen mark med mer eller mindre omfattande planteringar av träd och annan vegetation. Inte alltför sällan finns också en vattenutsmyckning i form av en damm eller vattendrag. Gravvårdarna under 1900-talet har i huvudsak varit av modesta format, åtminstone sedan 1930-talet. En nyhet var de låga, breda vårdarna som kom som en följd av kyrkogårdsnämndernas beslut om maximihöjd för nya gravvårdar. Till följd av den ökade eldbegängelsen minskade gravvårdarnas format ytterligare. 10

Bild 4: Flygfoto från 1940-talet över delar av Norra Åsums socken. Kyrkogården är markerad. Norra Åsums kyrkogård Norra Åsum Norra Åsums kyrkby är känd sedan tidig medeltid och den nuvarande kyrkan har troligen föregåtts av en äldre kyrka då ett hundratal gravar daterade till 1000-1100-tal undersökts vid Norregård, direkt norr om den nuvarande kyrkan. Till dessa gravar kan även boplatslämningar från samma period knytas. Enligt en beskrivning av slaget vid Helgeå år 1026 skall de döda ha begravts i en by vid namn Åsum. Den nuvarande kyrkan uppfördes under sent 1100-tal och kring den växte sedan byn fram i norr och öster. Väster om kyrkan finns spår av en vallanläggning, eventuellt en rest av en medeltida borg- eller gårdsanläggning. Av den gamla gårdsbebyggelsen återstår idag Svanevik och prästgården på ursprunglig plats. Prästgården uppfördes i knuttimringsteknik år 1804 direkt sydost om den äldre fyrlängade anläggningen. Den tämligen välbevarade byggnaden omges av en parkanläggning av stor betydelse för miljön. Svanevik är belägen mellan kyrkan och prästgården och består av ett år 1854 uppfört boningshus i tegel och tre sammanbyggda ekonomilängor i korsvirke. 11

Socknen Norra Åsums socken är belägen i Gärds härad invid Hammarsjöns västra strand. Socknens fasta fornlämningar, 25 st, visar på kontinuerligt utnyttjande av området sedan stenåldern och framåt i tiden. Inom socknen finns två borglämningar från medeltiden, Härlövs borg och Lillöborg, den senare med stark koppling till kyrkan då denna innehade patronatsrätten över kyrkan. De historiska byarna inom socknen, Norra Åsum, Härlöv, Hovby och Åsumtorp, växte alla fram under medeltiden och låg i stort sett oförändrade fram till skiftena på 1800-talet. Lillö blev genom reduktion majorsboställe och flertalet gårdar inom socknen var i mitten av 1700-talet kronoindelta hemman. Enligt J L Gillbergs beskrivning från 1767 skall även ett tegelbruk ha funnits inom socknen. Under det sena 1800-talet och framför allt under 1900-talet kom Kristianstad att växa som stad även på den västra sidan av Helgeå. På Långebro och Hvilan uppfördes i första hand industrier av olika slag. Järnväg till Everöd anlades vid sekelskiftet med stationer förlagda till Åsumtorp och Långebro. Under 1940- och 50-talen byggdes bostäder vid Helgedal och Hedentorp. Under senare år har byggnader för framför allt industri och handel vuxit upp och stora anläggningar för infrastruktur byggts. Till ytan dominerar Helgeåns strandmarker socknen som under lång tid använts för ängsslåtter, i övrigt har socknen i huvudsak varit uppodlad. Kyrkan Norra Åsums kyrka bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus, ett lägre och smalare kor, halvcirkelformad absid samt ett för östra Skåne karakteristiskt brett västtorn. Någon gång under medeltiden uppfördes ett vapenhus framför portalen på långhusets södra sida. Detta nedrevs på 1840-talet efter att ett nya vapenhuset byggts i väster år 1804. På långhusets norra sida finns två intill varandra liggande tillbyggnader tillkomna under 1400- eller tidigt 1500-tal, den östra ursprungligen uppförd som gravkor för ägarna till Lillö, släkterna Tott, Trolle och Huitfeldt, som innehade patronatsrätten över kyrkan. Kyrkans ursprungliga uppförande går att bestämma ganska exakt med hjälp av den runsten som idag står uppställd i kyrkans vapenhus vars inskrift lyder: Kriste, Marias son, hjälp dem som byggde denna kyrka, ärkebiskop Absalon och Esbjön Mule. Då man vet att Absalons ämbetsperiod sträcker sig från 1177 till hans död 1201 har man ringat in kyrkans uppförande till 1180-90. 12

Bild 5: Norra Åsums kyrka sedd från sydost. Kyrkan har kvar mycket av sin ursprungliga romanska karaktär i byggnadskroppens form och detaljer. Andra byggnader Förutom kyrkan finns ytterligare en byggnad på kyrkogårdsmarken, ett bår- och ekonomihus uppfört i början av 1970-talet efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilsson. 13

Bild 6: Karta upprättad i samband med skånska krigen 1677 visandes Norra Åsums by där svenske kungen slog läger mellan den 24 mars och 5 april 1677. Kyrkogården avbildas med omgärdande mur och en ingång i öster. Historik Den äldsta bevarade kartbilden över Norra Åsums by är en karta från skånska krigen och den svenska kungens härläger i byn våren 1677. På kartan kan man se att kyrkogården var omgärdad av mur med en ingång i öster samt att det söder om kyrkogården fanns två fyrlängade gårdar samt ett antal mindre hus. På utsidan av kyrkogårdsmuren, i det nordöstra hörnet, låg ytterligare en liten byggnad. Nästa bevarade karta är en avmätning från 1785 där man kan utläsa att kyrkogården var närmast rombisk i sin form. I norr angränsar kyrkogården till gatumarken med dess bebyggelse och tillhörande täppor. I söder finns dels gatumark med bebyggelse liknande den i norr bl a prästänckans hus med fruckthagen men också två kringbyggda gårdar. Prästgården en trelängad gårdsanläggning var belägen sydost om kyrkogården. 1806 avtecknar sockenprästen Rönbeck kyrkan och kyrkogården i en tuschteckning där kyrkogårdens små mått tydligt framgår, om än schablonartat, den kringgärdande muren samt en stiglucka i öster. Några enskilda gravar finns inte markerade. 14

Bild 7: Enskifteskarta från 1820 visandes Norra Åsums by. Kyrkogården är den gröna rombiska ytan till vänster om bildens mitt. På en år 1820 upprättad karta, tillkommen i samband med enskiftet, har kyrkogården i princip samma form som på den tidigare kartan och tre ingångar är markerade, en i söder, en i öster och en i norr. De två senare är troligen placerade på ungefär samma ställe som dagens ingångar på den gamla kyrkogården. Enskifteskartan visar tydligt kyrkogårdens läge i byns västra kant med landsvägen mot Gärds Köpinge gåendes över marken där Nya kyrkogården idag är belägen. Visitationsprotokollen och därtill hörande ämbetsberättelser från 1800-talet och 1900-talets första decennier berättar något om kyrkogårdens utseende i äldre tid. Kyrkogården omgärdades av en med murbruk murad stenmur avtäckt med tegelsten. Strax innan prostvisitationen 1836 hade muren blivit ommurad då man kan läsa: Kyrkans hela ringmur är å nyo upplagd. Muren reparerades gemensamt av samtliga åboar. Trädplantering fick kyrkogården först hösten 1845. Begravningarna på kyrkogården skedde i varv fram till och med den första utvidgningen i söder år 1887. Den första utvidgningen var om 0,87 hektar och omfattade jord som kyrkan köpt in. På den nya delen begravdes liken i varv precis som tidigare men här fanns även möjligheten att köpa särskilda gravplatser på 50 år vilket syntes vara relativt populärt. Även den nya delen av kyrkogården omgärdades av en trädplantering. 15

Bild 8: Flygfoto från boken vid en landsväg byar och samhällen fotograferade på 1930-talet, Nordöstra Skåne visandes Norra Åsums kyrkogård efter den andra utvidgningen i söder. På fotografiet kan man se den trädkrans som tidigare avgränsade kyrkogården i söder av vilken två träd kvarstår idag. Nästa utvidgning skedde 1914, även den i söder. På den av kyrkostämman antagna ritningen, se bilaga 1, över utvidgning nummer två kan man se att trädallén med därtill sammanhängande buskplantering direkt öster om kyrkans absid antingen redan fanns eller tillkom i samband med utvidgningen. Vidare visar ritningen att man tänkte sig att behålla trädraden utmed den första utvidgningens södra sida och dubblera denna så att de två delarna åtskiljdes genom en dubbel trädplantering placerad i långsmala parceller, troligen gräsbesådda. Kring kyrkan syns mindre planteringar, troligen buskar och i den runda centralplatsen samt de västligaste kvarteren i den nya utvidgningen förekommer också symboler representerande planteringar. Att de två utvidgningarna verkligen kom att skiljas åt av en trädplantering visar ett flygfoto taget under 1930-talet som även visar att den runda centralplatsen haft en annan typ av plantering än idag. Planteringarna invid kyrkan kan man skönja på äldre fotografier tagna kring sekelskiftet 1900. På dessa fotografier kan man även se att den absolut vanligaste gravplatsomgärdningen vid denna tid var buxbom- eller ligusterhäckar, oftast betydligt högre än vad vi är vana vid idag. Ytterligare en utvidgning har skett av kyrkogården, även den i söder, här kallad nya kyrkogården. Denna tillkom någon gång i början av 1980-talet. 16

Bild 9: Kyrkan och kvarteren söder därom sedda från sydost, äldre fotografi från tiden kring sekelskiftet 1900 i ATA. Observera de många buxboms- eller ligusterhäckarna samt deras ansenliga höjd. Några uppgifter om enskilda gravplatser eller gravvårdar förekommer inte i det skriftliga materialet men år 1875 tas frågan om de tre i kyrkogolvet nerlagda gravhällarna upp i samband med prostvisitationen. Visitator anser gravhällarna ha så pass stort historiskt intresse att dessa bör placeras på annat ställe, helst uppställda inomhus i kyrkan. Detta hörsammades av församlingen i samband med en invändig renovering på 1880-talet varvid gravvårdarna inmurades i kyrkans väggar. Huruvida dessa gravhällar är några utav de idag på kyrkogården befintliga är inte klarlagt. 17

Bild 10 överst t. v: Kyrkogårdsmuren längs norra sidan med grindparti med enkelgrind. Bild 11 överst t. h: Grindpartiet till nya kyrkogården med pelare av granit och smidesgrindar. Bild 12 nedan t. v: Detalj av smidesgrind i gamla kyrkogårdens sydöstra del. Bild 13 nedan t. h: Krönklot av järn på grinden direkt öster om kyrkans absid. Samtliga grindpelare, förutom vid den i norr, kröns av klot. Det är endast kloten vid grinden i öster som är av järn, övriga är huggna i sten. 18 Beskrivning I denna beskrivning görs en skillnad mellan gamla kyrkogården som utgörs av området direkt runt kyrkan och kvarteren söder därom. Nya kyrkogården är belägen längst i söder med öst-västlig orientering. Relaterande till gravkartan, bilaga 2 och 3, så utgörs gamla kyrkogården av kvarter 1-31 och nya kyrkogården av kvarter 35-50. Omgärdning och grindar Gamla kyrkogården omgärdas i norr och ungefär halva sträckan i väster av en i natursten murad kyrkogårdsmur. Fogarna mellan de otuktade stenarna är brett utstrukna, på vissa partier nästan helt täckande. Murens utsida är högre än insidan och täcks på den sluttande ytan av tre rader enkupiga tegelpannor. Utmed östra sidan av kyrkogården samt en kortare sträcka längs den västra sidan är hagtornshäck planterad. Häcken är klippt på ca 1 meters nivå. Vissa partier har kraftig inblandning av sly, framförallt bok och alm. Utmed resterande del av den västra sidan fram emot ekonomigården mot parkeringen växer en häck av gul ölandstok.

I gränsen mellan gamla och nya kyrkogården är en buskplantering med bl a naverlönn, hortensia, aronia, nyponros, buxbom, gran, och olvon. Till gamla kyrkogården finns tre grindpartier med grindpelare och smidesgrindar. Huvudgrinden är mitt för kyrkans absid i den östra sidans norra del. Grindpartiet består av dubbla grindpelare med gånggrindar mellan de yttre pelarna och dubbel körgrind mellan de inre. Pelarna är huggna av grå granit i tre delar med en något bredare sockel, skaft och utkragande pyramidformad huv krönt av ett järnklot. Grindarna är utförda av svartmålat smidesjärn med kopplade rundbågar i krönet, raka ribbor med cirkel- och ovalformade dekorfriser i bottenpartiet. Ytterligare ett grindparti finns utmed den östra sidan, längre söder ut. Här finns endast ett par grindpelare, med liknande utförande som de ovan beskrivna med undantag av de krönande kloten som här är utförda av huggen granit. Grinden är en bred, tredelad körgrind av svartmålad smidesjärn. I de övre delarna är grinden snarlik den längre österut medan det i bottenstycket är en kryssformad fris under cirkelfrisen. Grinden har mycket fina detaljer i järnets ytbehandling. Den tredje grinden är placerad i den norra muren och är en smal gånggrind med murade och putsade grindpelare med utkragande släta kapitäl. Pelarnas avtäckning utgörs av pyramidformade huvar av grå granit. Grinden av svartmålat smidesjärn har samma utformning som huvudgrindens gånggrindar. Förutom mur och häck omgärdar även en trädkrans kyrkogården, endast i sydväst invid ekonomigården saknas träd. I norr utgörs kransen av lönnar, 9 st, på de övriga sträckorna lind, totalt 44 stycken. Ytterligare 5 lindar finns utanför häcken av ölandstok, vid parkeringen, i väster. Nya kyrkogården delar utmed sin norra sida avgränsning med den gamla kyrkogården genom det buskparti som ovan beskrivits. Mot parkeringen och Köpingevägen i öster löper en klippt häck av måbär med en mot parkeringen innanför liggande rad av lindar och därinnanför en friväxande häck av buxbom. I söder finns en busk- och trädplantering med ett nätstaket utanför. Planteringen fortsätter även längs den västra sidan men där saknas staketet. Representerade växter i planteringen är bl a björk, gran, tall, bok, nyponros, kornell, syrén, måbär och buxbom. Nya kyrkogården har endast en ingång med grindparti, förlagd i anslutning till parkeringen i öster. Grindpartiet består av dubbla grindpelare med gånggrindar mellan de yttre pelarna och dubbel körgrind mellan de inre. Pelarna är huggna av grå granit i tre delar med en något bredare sockel, skaft och utkragande pyramidformad huv krönt av ett stenklot. Grindarna är utförda av svartmålat smidesjärn med stående ribbor avslutade med runda knoppar och en cirkel- och kryssfris i bottenstycket. Passager mellan de två kyrkogårdarna finns i det avskiljande buskpartiet. 19

Bild 14 överst t. v: Centralaxeln på nya kyrkogården mot söder. Gången är asfalterad och kantas av regelbundna kvarter med många stenramsomgärdade gravplatser. Bild 15 överst t. h: Lindallén från grinden i öster upp mot kyrkans absid. Bild 16 nedan t. v: Kvarter 43ligger utmed den svängda gången i nya kyrkogårdens västra del. Bild 17 nedan t. h: Nya kyrkogårdens huvudgång mot grinden i öster kantas av regelbundna kvarter och trädplanteringar av bl a björk och japansk körsbär. Kvarter och gångar Gamla kyrkogården är indelad i 31 kvarter, med ytterligare 13 underkvarter med suffixet a. Underkvarteren utgörs av de gräsbesådda ytorna utmed den gamla kyrkogårdens kanter och mycket få gravplatser är placerade i dessa kvarter. Kvarter 1-4 som ligger norr och väster om kyrkobyggnaden är huvudsakligen gräsbesådda och något friare i sina former än resten av kvarteren då de utgör resterna av en mindre reglerad kyrkogård. Kvarter 5-31 är relativt rätvinkliga kvarter utlagda i rektanglar i nord-sydlig riktning. Huvuddelen av kvarteren har tidigare varit indelade i omgärdade, singelbelagda gravplatser. I vissa kvarter har denna utformningbibehållits, medan andra kvarter blivit mer och mer gräsbesådda varefter gravrätterna gått ut och gravvårdar och omgärdningar tagits bort. Kvarter 22, 23, 29 och 30 har rundade hörn mot den runda plats som placerats i 20

Bild 18: Den mellersta delen av gamla kyrkogården söder om kyrkan sedd från byggställningar vid kyrkan hösten 2008. Kvarteren består av två dubbla rader med motställda gravplatser. Många av gravplatserna är omgärdade av stenramar och täckta med singel. kyrkogårdens centralaxel. I de flesta kvarter utgörs varje kvarter av två dubbla rader av gravplatser. Kvarteren, exklusive underkvarteren, rymmer mellan 73 och 189 gravplatser enligt gravkartorna. Hur detta stämmer mot verkligheten har inte kontrollerats då endast gravplatser med omgärdning eller gravvård räknats. På kyrkans södra sida samt i vinkeln mellan kor och norra tillbyggnaden finns gräsbesådda ytor som tidigare åtminstone delvis använts för begravningsändamål. Från huvudentrén öster om kyrkan samt grinden i norr leder raka plattbelagda gångar fram till och runt omkring kyrkan. Plattorna är gjutna betongplattor i hexagonform. I norr och väster går plattorna ända intill kyrkans murar. I övrigt går kyrkogårdens gångar i ett rätvinkligt system mellan kvarteren och är i huvudsak singelbelagda. Endast gången längs med kyrkogårdens västra kant mot ekonomigården samt huvudaxeln med den cirkelformade gången är asfalterade. I några av kvarteren, framför allt de i den västra delen utav kyrkogården har gångar inom kvarteren lagts igen och gräsbesåtts. 21

Bild 19 t. v: Kvarter 39 på nya kyrkogården sett från nordost. Ej markerade gravplatser med stående gravvårdar och rygghäckar av idegran. Bild 20 t. h: Kvarter 45 på nya kyrkogården med i gräsmattan liggande gravvårdar. I den bakre raden är stående vårdar placerade. Inga omgärdningar eller större planteringsytor finns. Nya kyrkogården är indelad i 16 kvarter. Kvarter 35-42 ligger i öst-västlig riktning utmed huvudgången från grindpartiet i öster. Vid något tillfälle har gången mellan kvarter 40 och 41 lagts igen, varvid de idag utgör en enda sammanhängande gräsbesådd yta. Kvarteren på den södra sidan av huvudgången är ungefär hälften så stora som de på den norra sidan men samtliga är huvudsakligen rätvinkliga rektangulära kvarter. Kvarter 42 används av kyrkogårdsförvaltningen som tillfällig upplagsplats för avfall i samband med ekonomigårdens ombyggnad. Inga gravplatser har tagits i bruk i detta kvarter liksom i kvarter 37, 38 och 41. Kvarter 43-47 är utlagda utmed kyrkogårdens västra sida, bakom minneslunden, och endast de tre första kvarteren är tagna i anspråk. Gränsen mellan dessa fem kvarter är inte markerad. Kvarter 48, 49 och 50 är belägna på minneslundens baksida och vare sig markerade sinsemellan eller tagna i anspråk. Inget utav kvarteren på den nya kyrkogården är indelade med omgärdade gravplatser utan gravplatserna med vårdarna är ordnade i rader utan avgränsning mot den omkringliggande gräsytan. Den nya kyrkogårdens huvudgång löper i öst-västlig riktning från huvudgrinden vid parkeringen upp mot minneslunden som är belägen i kyrkogårdens västra del. Tvärgående med denna asfalterade gång är mindre, sjöstensbelagda gångar mellan kvarteren 38-42, dock är gången mellan kvarter 40 och 41 igenlagd. Även på dessa kvarters yttersidor i norr och söder löper sjöstensbelagda gångar. Väster om dessa kvarter finns en i nord-sydlig riktning belägen gång med förbindelse med den gamla kyrkogården. Från denna gång utgår den gång, delvis asfalterad och delvis belagd med sjöstensplattor, som löper kring minneslund och leder till kvarter 43-50. Minneslunden som är belägen i kyrkogårdens västra del har en minnesplats belagd med smågatsten där sittbänkar, ljusbärare och smyckningsplats är lokaliserade. Själva jordningsytan för minneslunden är belägen i den gräsbevuxna, kuperade platsen väster därom. 22

Bild 21 t. v: Buskplantering med delvis formklippta exemplar invid ekonomihuset. Planteringen känns väldigt tidstypisk för 1970- och 80-talen. Bild 22 t. h: Minnesplatsen vid minneslunden på nya kyrkogården med hängpil och häck av idegran. Besökare har möjlighet att lämna snittblommor i den förhöjda ytan innanför häcken. Vegetation Gamla kyrkogården har förutom lindarna och lönnarna samt de omgärdande hagtorns- och ölandstokshäckarna mycket lite vegetation i form av allmänna planteringar. Den artrikaste planteringen är den buskplantering som finns mellan gamla och nya kyrkogården med bl a naverlönn, hortensia, aronia, nyponros, buxbom, gran och olvon. Från kyrkogårdens huvudingång i öster leder en lindallé med parställda lindar och mellan dessa är formade rum avgränsade av tuktade lindhäckar. I kyrkogårdens centralaxel finns en rund plats planterad med gräs i vars mitt en pil stoltserar. Något längre norr ut, i kvarter 22 och 24, finns vardera en lind planterad vilka utgör rester av den dubbla trädplantering som tidigare fanns i gången mellan kv 11-18 och kv 19-25, se bild 8. Invid ekonomibyggnaden i kyrkogårdens västra del finns planteringar med huvudsakligen städsegrönaväxter i form av idegran och tuja, vissa av dessa formklippta, samt ros och syrén. I gravkvarter 1 finns idegran planterad mellan de enskilda gravvårdarna och i kvarter 31 återfinns den som rygghäck bakom vårdarna. På huvuddelen av de omgärdade gravplatserna, men även på ett stort antal av de utan omgärdning, återfinns någon form av plantering. Dominerande i såväl antal som format är de städsegröna växterna med representerade arter såsom tuja, idegran, sockertoppsgran, cypress och en. Flera av dessa arter förekommer i flera olika sorter såsom t ex krypvarianter. Mycket vanligt förekommande är också rosor av diverse sorter och färger. Perenna växtarter förekommer, bland de vanligast förekommande på såväl Norra Åsums kyrkogård som kyrkogårdar i allmänhet är kinesisk kärleksört och hosta. Andra arter är lavendel, liljekonvalj, murgröna, vintergröna, pion och hortensia. På en gravplats i kvarter 7 förekommer havtorn i planteringen innanför den förhöjda stenramen. Även andra buskar som ölandstok och lagerhägg förekommer om dock inte i någon större omfattning. På ett par gravplatser återfinns små sorgeträd av bl a japansk dvärgpil och järnek. 23

Nya kyrkogården har jämfört med den gamla kyrkogården en relativt riklig vegetation främst i träd- och buskplanteringar. Den i öster avgränsande måbärshäcken, buxbomsplanteringen och lindarna samt träd- och buskplanteringarna utmed de övriga gränserna av kyrkogården har redan nämnts. Utmed huvudgången löper en något oregelbunden trädallé med ett femtontal träd av blandade arter, japansk körsbär, rönn, kornell och björk. Oregelbundet utefter västra och östra kanterna av gravkvarter 35-42 finns ytterligare plantering av främst japansk körsbär och oxel. I minneslunden och kvarter 43-50 är trädplanteringarna ordnade i grupper om 2-3 träd av oftast samma art. Här finns bland annat alm, ädelgran, björk och japansk körsbär. Minnesplatsen avgränsas av en hög idegranshäck och i platsens mitt finns en pil planterad. Förutom dessa träd har kvarter 35-42 häckplanteringar utmed delar av kvartersgränserna. Dessa häckar består av idegran med framför stående plantering av troligen skogskornell, i kvarter 35 endast skogskornell. I kvarter 35 och 39 avgränsas även gravplatserna av rygghäckar av idegran. I övrigt är det gräs som dominerar den nya kyrkogården då samtliga kvarter samt minneslunden är gräsbesådda. På de enskilda gravplatserna finns endast perenna planteringar i mindre antal. Här återfinns arter som kinesisk kärleksört, murgröna, lavendel och rosmarin liksom mindre exemplar av cypress, tuja, buxbom och ros samt i ett par fall små sorgeträd av okänd art. Vid dokumentationstillfället dominerade de annuella planteringarna med ljung, isbegonia, silverek och prydnadskål. 24 Gravplatser Gamla kyrkogården: Det totala antalet gravplatser med någon form av omgärdning och/eller gravvård är 996 fördelat på 680 gravplatser med omgärdning och 33316 med endast gravvård. Hur detta förhåller sig till antalet gravplatser på befintliga gravkartor har inte kontrollerats. Av gravplatserna utan omgärdning är i stort sett samtliga gräsbesådda medan de med omgärdning företrädesvis är täckta av singel även om gräs och andra material såsom plattor förekommer. Majoriteten av de omgärdade gravplatserna avgränsas av stenramar i olika utföranden, hela 93,5 %, medan buxbomshäckar endast finns kring 4,5% av gravplatserna. Övriga omgärdade gravplatser har staket av olika material, gjutjärns och smidesjärn samt koppar, murar eller järnkedjor. Stenramarna har lite olika utformningar men i stort sett alla är utförda av granit som polerats eller grovhuggits. I ett antal stenramar kan man se spår efter tidigare järnstaket genom hål i ramens ovansida. I gravplatsens hörn, och ibland också vid ingången till gravplatsen kan det förekomma förhöjda pollare, på en del gravplatser är hela den bakre stenramen förhöjd och samkomponerad med gravvården.

Bild 23 överst t. v: Gravplats i kvarter 13 omgärdad av stenram med förhöjd bakkant. Innanför stenramen löper en planteringsyta avgränsad av buxbomshäck. Bild 24 överst t. h: Gravplats i kvarter 7 med förhöjd stenram och höga stenpollare. Framför gravvården finns en i sten huggen tumba. Bild 25 nedan t. v: Gravplats omgärdad av buxbomshäckar. I gravplatsens hörn är planteringsytor avgränsade med buxbomshäck. Formklippta idegranar i samtliga fyra hörn. Bild 26 nedan t. h: Gravplats med smidesjärnsstaket i jugendstil i kvarter 10. Staketet är infäst i polerade pollare av röd granit. Bevarade staket finns endast på 10 gravplatser, 7 smidesjärnsstaket, 2 gjutjärnsstaket och 1 kopparstaket. Två av smidesjärnsstaketen, placerade direkt intill varandra i kvarter 8, har lika utformning med raka stående stolpar och ribbor avslutade med rundade knoppar. Varannan ribba är vriden och går upp över överliggaren medan varannan är helt rak och stannar under överliggaren. I såväl staketets understycke som på överliggaren finns dekorationsornament med snirklande former. Annan utformning har det tredje smidesjärnsstaketet i kvarter 7 och det i kvarter 10. De har en mer tidsbunden utformning med anknytning till jugendstilen och 1920- talsklassicismen med meanderslinga och rundbågiga ribbor med mellanliggande stående stiliserad blomornament. Staketet i kvarter 10 har fått en grind med svängt överstycke och den gravlagdes initialer. Här har också staketet försetts 25

med pollare av polerad röd granit i gravplatsens hörn samt vid grindpartiet, en för 1920-30-talen mycket tidstypisk lösning. I kvarter 28 där resterande tre smidesjärnsstaket har två av staketen likartad utformning med det tredje i kvarter 8 med svängda ribbor och dekor typisk för 1920-talet. Skillnaden mellan de två staketen är att det ena är infäst i pollare av polerad grå granit och att grinden är försedd med den gravlagdes monogram. Det tredje smidesjärnsstaketet i kvarter 8 har rak över- och underliggare med cirkelformade ribbor däremellan. Staketsektionerna är infästade i pollare av grå granit. Samtliga smidesjärnsstaket är placerade på stenramar av granit. De två gjutjärnsstaketen har lika utformning med raka stående stolpar och ribbor avslutade med profilerade knoppar. Ribborna är sammanbundna med trepassformade bågar i den övre delen och spetsbågar i den nedre delen av staketet. Staketen står på stenramar av släthuggen grå granit. En gravplats har försetts med staket av grå och svart granit med smidesjärnsgrind och en annan har fått en omgärdning av granit föreställande på varandra murade block i tre skift. Två gravplatser har omgärdning av järnkedja, spår efter ytterligare sådana omgärdningar finns. Den ena av dessa kedjor har fått en mycket omsorgsfullt utförd gestaltning med profilerade pollare av gjutjärn och dekorerade kedjelänkar. På denna gravplats har även gravvården getts en korresponderande utformning. Ungefär 21 % av gravplatserna hyser mer än en gravvård. Vanligast är att den äldsta gravvården är en stående vård placerad i mitten av gravplatsens bakre del och att det framför den finns en eller flera liggande vårdar, men varianter med flera stående vårdar eller endast liggande vårdar finns också. Antalet gravvårdar på dessa platser varierar mellan 2 och 7 stycken. Storleken på gravplatserna är varierande från små gravplatser för endast en gravläggning till stora sammanslagna platser med två eller flera gravplatsers djup och bredd. De sammanslagna platserna har ofta en mer markerad utformning gällande omgärdning, vegetation och gravvårdar än övriga gravplatser. Vegetationen bidrar till gravplatsernas individuella utformning. Som skrivits ovan har huvuddelen av de omgärdade gravplatserna någon form av vegetation, vilket också är fallet på många utav gravplatserna utan omgärdning. Placeringen av vegetationen skiftar över tid och på gravarna tillkomna kring sekelskiftet 1900 och årtiondena strax därefter är ofta städsegröna växter planterade. Vanligast är att de är placerade på var sida om gravvården eller i samtliga fyra hörn av gravplatsen. I några fall finns formklippta städsegröna växter utefter gravplatsens sidor eller i form av häck i gravplatsens bakre gräns. Gravplatser helt täckta av krypvarianter av städsegröna växter förekommer sparsamt. Det för 1900-talets första årtionden vanliga manéret att ha perennplanteringar avgränsade av klippta 26

Bild 27 överst t. v: Gravplats med riklig plantering med bl a lagerhägg i den bakre delen av gravplatsen. Fram till gravvården leder en gång av cementplattor. Bild 28 överst t. h: Gravplats med liggande gravvård på den nya kyrkogården. Gravplatsen omgärdas av en stenram. Riklig dekoration med bl a lyktor, krokor och porslinsfigurer. Bild 29 nedan t. v: Gravplats med liggande gravvård smyckad med planteringsstöd av pil samt lykta. Bild 30 nedan t. h: Gravplats med planteringsyta framför gravvården. En tydlig tendens är det ökande användandet av natursten i utsmyckningen. buxbomshäckar utmed samtliga eller åtminstone tre av gravplatsens tre sidor förekommer endast i ett par exempel på Norra Åsums kyrkogård. På de efterkrigstida gravplatserna är ofta planteringen placerad i en av stenram avgränsad yta i gravplatsens bakre del eller framför gravvården. På ovanligt många utav dessa gravplatser, där de täcks av singel, finns också en gång av plattor utlagd fram till gravvården. En tydlig tendens är viljan till mer individuellt utformade gravplatser, och då främst planteringar, vilket bland annat speglas i lyktor av olika slag, dekor med små naturstenar, planteringskorgar och krukor samt ett varierat växtval där sorgeträden åter är ett tydligt inslag. 27

Nya kyrkogårdens gravplatser saknar omgärdning och inrymmer endast en gravvård per plats. Gravplatserna är gräsbesådda. Gravplatser med en stående gravvård kan ha en stenomgärdad planteringsyta framför vården. De liggande vårdarna i kvarter 43-44 är lagda i en stenomgärdad yta där plantering och smyckning kan ske. På nya kyrkogården är tendensen till en mer individuell utformning av gravplatsens utsmyckning än tydligare än på den gamla delen. Här finns förutom vegetationen ofta ljuslyktor av järn eller sten, planteringskärl och figurer i form av nallar, änglar och hjärtan. En gravplats har smyckats med en leksaksbil. Gravvårdar Gamla kyrkogårdens gravvårdsbestånd är inte så varierat som det kan vara på många äldre skånska kyrkogårdar. I stort sett samtliga gravvårdar, drygt 97%, är av granit vilket gör att kyrkogården ter sig tämligen homogen i det avseendet. De svarta granitvårdarna är något i majoritet men såväl grå som röda vårdar förekommer i stort antal. Vad gäller utformningen är granit vårdar tämligen likartade, fyra kategorier kan dock urskiljas. Den första och andra gruppen utgörs av gravvårdar tillkomna under decennierna kring förra sekelskiftet med stort format i antikiserande eller nationalromantiskt formspråk. Den tredje och fjärde gruppen består av små polerad gravvårdar huvudsakligen från efterkrigstiden samt breda, ofta grovhuggna gravvårdar samkomponerade med gravplatsens stenram. Huvuddelen av gravvårdarna i grupp 1 och 2 återfinns i kvarteren närmast kyrkan, d v s kvarter 3-10 (kvarter 1 har endast små polerade gravvårdar och kvarter 2 är ännu outnyttjat). Gestaltningen i den första gruppen kan vara obelisker, vårdar med uppåt avsmalnande liv och vinklat krön och latinska kors. Samtliga typerna placerade på höga pelarbaser och stenytan är blankpolerad. Ett par gravvårdar som kan härröras till denna grupp har mer bearbetad utformning med skulptural ytdekor i form av en ängel och i det andra fallet en rundhuggen draperad urna. Gravvårdarna med nationalromantisk utformning har ofta grovhuggen yta med ingen eller kontrasterande finhuggen ytdekor i form av bl a liljekvistar. Gravvårdarna utan dekor hänsyftar ofta till äldre tiders bautastenar i sin gestaltning. Andra förekommande utformningar är med drakslinga och ringkors. Den tredje gruppen, som också är den största, utgörs av polerade vårdar med relativt standardiserad format, ej högre än 1 m, placerade på en fin- eller grovhuggen låg sockel. Vårdarna har sinsemellan varierande gestaltning genom flankerande pelare, utkragande och vinklade krönpartier samt slipad eller på annat sätt anbringad dekor. Inskriptionen på dessa vårdar är oftast huggen eller upphöjd och polerad mot ett slipat textband eller utförd av koppartecken, vilket också bidrar till variationen. Till denna grupp hör även de, oftast små, liggande gravvårdarna. Den fjärde gruppen är den minsta 28

Bild 31 överst t. v: Gravvård representerande grupp 1 bland granitvårdarna. Observera det utskrivna bibelcitatet på basen. Bild 32 överst mitten: Gravvård representerande grupp 1 bland granitvårdarna med ovanligare utformning. Figurhuggen dekor i form av en knäböjande ängel. Bild 33 överst t. h: Granitvård i form av en runsten med drakslinga i nationalromantisk anda. Bild 34 nedan t. v: En representant för den vanligaste gruppen, 3, bland gravvårdarna med lågt format och polerad yta. Bild 35 nedan t. h: Gravvård med samma bredd som gravplatsen. Ett sätt att manifestera social status efter att höjdbegränsningar införts gällande gravvårdarna. av de fyra men trots allt en tydligt urskiljbar grupp tillkommen i samband med att alltfler kyrkogårdsförvaltningar införde restriktioner angående gravvårdarnas höjd varvid status kom att manifesteras på bredden istället för som tidigare på höjden. Dessa gravvårdar är ofta grovhuggna med nedsänkta, finhuggna inskriptionsfält och samkomponerade med gravplatsens stenram genom att utgöra den bakre ramen eller en del av denna. I något fall har gravvårdar i denna grupp fått ytterligare rikare gestaltning genom anbringande av urnor etc. Det näst största stenmaterialet är marmor med totalt 16 gravvårdar, 12 av vit marmor och 4 av grön eller beige/grå marmor. Marmorn som material är inte knutet till någon specifik gravvårdsgestaltning utan har förekommit från 1850- talets mitt och fram till idag. Två för tiden kring förra sekelskiftet tidstypiska gravvårdar har historiserande utformning med spetsbågar, krönkors och huggna eller infällda medaljonger, den senare av biscuit (oglaserat porslin) föreställande Kristus. 29

Bild 36 överst t. v: Två utav kyrkogårdens fyra kalkstenshällar ligger direkt söder om kyrkan. Eventuellt har dessa tidigare varit placerade inne i kyrkan. Bild 37 överst t. h: Stående kalkstensvård på kyrkogårdens äldsta del. Vården har en för Skåne traditionell utformning med inskription på båda sidor. Bild 38 nedan t. v: Gravvård av gjuten betong med inskriptionsplatta och krönkors av vit marmor. I den gjutna ytan är dekor i form av murgröneslingor. Bild 39 nedan t. h: Gjutjärnsvård samkomponerad med den omgärdande järnkedjan. Gravvården tillsammans med järnkedjan har en unik utformning. Andra förekommande material är gjuten betong, kalksten, sandsten och gjutjärn. Gravvårdarna av gjuten betong hör till tiden ca 1850-1920 och har oftast gjuten ytdekor i form av ekblads- eller murgröneslingor, samt krönkors och infälld inskriptionsplatta av vit marmor. Ett par av dessa vårdar har också dekor av biscuit i form av en medaljong. Oftast med Thorvaldsensmotiv, flygande duvor eller ett par fattade händer. Kyrkogårdens äldsta gravvårdar är samtliga huggna av kalksten. Äldst är troligen de fyra liggande hällar, en i kvarter 4 och en i kvarter 7 samt två intill kyrkans södra sida. Dessa hällar kan möjligen ha varit placerade i kyrkans golv från början, men uppgifter om detta saknas. Två utav hällarna är i dåligt skick, den ena är sprucken och båda har starkt vittrad dekor och inskription medan de två hällarna invid kyrkan är i läsbart skick även om den ena hällen är sprucken. 30

Hällen i kvarter 4 har den för 1600- och 1700-talet traditionella utformningen med i hörnen anbragta cirklar med evangelistsymbolerna, änglar eller dylikt samt i vårdens mitt de gravlagdas porträtt i huggen relief. Häll nummer två har, av vad som är tydbart, en något modernare utformning med bladornamentik i band kring vårdens fyra sidor, övrig behuggning är otydbar. Häll nummer tre och fyra invid kyrkan har liksom häll nummer ett cirklar med dekor i hörnen, här liljor, samt ovala inskriptionsfält med omgivande symboler bland annat timglaset. På hällarna kan årtalen 1833 och 1822 utläsas. De andra vårdarna av kalksten är huvudsakligen utförda i en för skånskt 1700- och 1800-tal traditionell stil. Vårdarna är oftast tunna monoliter med behuggning på såväl fram- som baksida. Krönpartierna kan vara vinklade, rundade eller rundat profilerade, på Norra Åsum finns endast vårdar med de sistnämnda utförandena. Längs med vårdarnas sidor är pilastrar huggna, symboliskt uppbärandes krönpartiet. I krönpartierna finns huggen dekor i form av strålknippen och allseende ögat. Övrig dekor består av bevingade änglaansikten, stjärnor och urnor. Inskriptionen är placerad på upphöjda ovala fält och oftast utförd med kursiv stil. I några fall finns inskriptionens bemålning delvis bevarad. Fyra gravvårdar av järn finns bevarade på kyrkogården, tre utav dessa är av gjutjärn den fjärde, ett kors, av smidesjärn. Smidesjärnskorset har en enkel, traditionell utformning med snirkligt böjda järn mellan korsarmarna och en oval inskriptionsplatta i korsmitten. Av gjutjärnsvårdarna utgörs två av kors, det ena med trepassformade korsändar och det andra med gjuten dekor i form av en ängel med nedåtvänd fackla vid korsets fot samt en fjäril, en förgänglighetssymbol, på den övre korsarmen. Den fjärde gjutjärnsvården har en unik utformning i samklang med gravplatsens omgärdande järnkedja och pollare. Vården är utformad i nygotisk stil med spetsbågigt krön och en fris med fyrpass innanför den profilerade kanten. I Vårdens krönparti är ett förgyllt strålknippe med timglas, två korsade liar samt en liksidig triangel, symbolerna för tidens flykt, dödens oberäknelighet och evigheten. Ytterligare dekor i form av en antik urna finns ovanför inskriptionen som även den är gjuten. Nya kyrkogårdens gravvårdsbestånd är mycket homogent. Alla gravvårdar förutom två, 186 stycken, är utförda av granit i varierande färger, grått och rött är i dominans. Utformningen gällande form och ytbehandling varierar men samtliga vårdar understiger höjden av 1 meter. Vanligast är de stående, rektangulära vårdarna av polerad granit, följda av de liggande vårdarna med samma format och ytbehandling. Allt vanligare har de naturstensformade vårdarna med matt stenyta blivit. 31

Bild 40 överst t. v: Naturstensliknande gravvård på nya kyrkogården. Bild 41 överst t. h: Stående gravvård med modern, stram utformning på nya kyrkogården.bild 42 nedan t. v: Stående gravvård av röd granit med asymmetrisk form och slipad dekor. Bild 43 nedan t. h: Gravvård i form av ett hjärta uppburet av ett par händer. På denna gravvård har ett foto av den avlidne infogats. Bland de stående granitvårdarna finns en handfull som utmärker sig genom sin utformning. Här återfinns hjärtformade stenar, någon uppburen av ett par händer, vårdar med rundade och oregelbundna krön och mer modernistisk utformning. De två vårdar som inte är utförda av granit är huggna av vit marmor men i övrigt lika granitvårdarna gällande utformning. Dekor Dekoren på gravvårdarna är dels beroende på tillkomstperiod men även av materialet vården är utförd av. På granitvårdarna kan dekoren vara såväl nerhuggen som tredimensionellt huggen liksom slipad eller polerad. På Norra Åsums kyrkogård finns alla dessa tekniker representerade. Den nedhuggna dekoren består oftast av ett enkelt latinsk kors ovanför inskriptionen är vanligast förekommande på det 32