Program 096. 2.Mosebok kap.5: 1-23. (Introd. 0:35) Vi har nu kommit till 2.Mosebok kapitel 5. Och kapitlet börjar med förhandlingarna med Farao, eller skall vi kanske säja, kraftmätningen eller kampen med Farao. Olyckorna som skall drabba Egypten - har som mål att krossa egyptens alla avgudar. Avgudstron och avgudarna skall jämnas med marken, läggas i grus. Mose återvänder till Egypten efter att ha varit borta i 40 år. Nu är Guds redskap fostrat och förberedd för att leda sitt folk ut ur träldommens Egypten. Han skulle församla Israels älste och tillsammans med dom gå till Farao och presentera Guds önskemål. Men Farao vägrar att låta Israels folk fara - och därmed står kampen mellan Gud, och Egyptens alla avgudar. Och dom olyckor eller plågor som nu kommer över Egypten, dom var inte tillfälliga. Varje olycka hade sin speciella mening, och riktade sig helt bestämt, mot Egyptens olika avgudar. 2.Mosebok.5:1-2. "Därefter kom Mose och Aron och sade till Farao: Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen. Men Farao svarade: Vem är Herren, eftersom jag på hans be-fallning skulle släppa Israel? Jag vet inte av Herren och vill ej heller släppa Israel." Farao frågar: Vem är Herren - jag känner inte honom, och jag tänker inte låta Israel fara! Därför presenterar Gud sig själv - och han gör det genom att bringa olycka till Egyptens land. I 2.Mos.7:5. talar Herren om vad det är, han har tänkt! "Och egyptierna skall erfara att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över egypten och för Israels barn ut från dem." Gud använder dessa olyckor eller plågor, för att förlossa sitt folk - och för att uppenbara för Egyptierna: Vem han är! Varje plåga, var riktad mod en av dom olika avgudarna i Egypten. Det var tusentals tempel, miljoner av avgudsbilder och ca: tre tusen gudar i Egypten. Och vi bör väl nämna, att det var kraft i den Egyptiska religionen. Egyptierna var inga dumskallar. Vi har transistor-radio, telefax, PC och TV-satteliter - och människan har varit på månen...men det betyder inte att vi är överlägsna. Vi har byggd på kunskap och erfarenheter som gjorts genom århundraden. Kraften i den Egyptiska religionen var satanisk, och Satan ger krafter till dem som tillber honom. Och olyckorna är först och främst ett uppgör med Satan och med egyptens alla gudar.
Time: 4:40. Och det vi läser i 2.Mos.12:12. stadfäster det. "Ty jag skall på den natten gå fram genom Egyptens land, och slå allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är Herren." Gud avslöjar Egyptens gudar som falska - och uppenbarar för Israel, att han kan befria dom. Dessa Israeler hade vuxit upp mitt i avgudsdyrkan - och Gud måste visa Israels folk att Han är den ende sanne Gud. Time: 5:30. Musik: "Majesty" ca: 0:30. Time: 6:00. ============================================================== Innan vi går vidare, kan det vara nyttigt att ge en liten sammanfattning av plågorna som drabbade egypten, för att inse att det var en mening med det. När Mose först stod inför Farao, så förvandlade han sin stav till en orm. Egyptens trollmän gjorde detsamma! Detta visar, att Satan absolut har makt. Och efter denna demonstration kommer de tio plågorna: 1. Vatten förvandlas till blod! 2.Mos.7:19-25. Fruktbarheten och bördigheten i egypten, var beroende av Nilflodens översvämmningar. Som bringade både vatten och gödningsämnen. Floden var därför invigd åt guden Osiris, - vilkens allseende öga återfinns i många egyptiska målningar Och varje vår, så utfördes hedniska riter, när bildlikt floden skapade liv i den döda torra naturen. När vattnet blev förvandlat till blod, bringade det död i stället för liv. De egyptiska trollmännen imiterade undret med hjälp av sin magi och svarkonst. 2. Plågan i form av Paddor! 2.Mos.8:1-15. Ett av dom vackraste templen i Memphis var templet tillägnat Heka, den otäcka gudinnan med Grod, eller Padd-huvud. Det var en bespottelse att döda de heliga grodorna eller paddorna, men om du fann dem i ditt hus, din säng, som egyptierna ofta gjorde - så hadde du verkligen lust att ta livet av dom. Men dom var heliga Och egyptens spåmän kopierade även detta under med hjälp av sin magi. 3. Den tredje plågan var: MYGG! Egyptierna tillbad och dyrkade jord-guden Geb. På Herrens befallning slår Aron med staven i stoftet på jorden, så att det förvandlades till mygg. Det som dom helgat åt Geb, och som dom tillbad, blev nu deras avsky. Egyptens spåmän kunde inte kopiera eller göra det undret. Och dom ser Guds finger i detta, men Farao vill inte ens
höra på sina egna spåmän. Time: 9:00. 4. Och den fjärde plågan var: Flugor! 2.Moseb.8:20-32. Här handlar det om dom flugor eller skalbaggar. Denna flygande skarabe, eller skalbagge, har man funnit i egyptiska gravar - och det var för många något som talade om evigt liv. Skalbaggen som levde i även i graven! Khepara var skalbaggens gud. Och dessa skalbaggar offrades åt Sol-guden "RA" 5. Den femte plågan var: Pest bland boskapen! 2-Mos.9:1-7. Det näst största templet i Egypten, var i Memphis och var för tillbedjan av den svarta oxen Apis. Genom denna pest blev Egypterna tvungna att tillbedja en oxe, som inte kunde hjälpa alla sjuka djur, den själv representerade. 6. Bulnader som slår ut med blåsor! 2.Mos.9:8-17. Prästerna till alla de religiösa sekterna i Egypten, måste vara felfria. Dvs, ingen fläck eller lyte på kroppen, - för att få tjäna i templen. -- Därför gavs det anstånd, med tempeltjänsten för en tid, under denna plåga, eftersom ingen präst kunde tjänstgöra. Denna plåga var med andra ord, en total dom över all religion i egypten. 7. Det sjunde, var Haglet! 2.Mos.9:18-35. Här demonstrerar Gud sin makt över skyns, eller luftens gudinna, som är hjälplös även i sitt eget element. 8. det åttonde var: Gräshopporna! 2.Mos.10:1-20. Egypten hade många insekts-gudar - och denna plåga är en dom, över det dom tillber. Och denna plåga var ett bevis på Guds dom, som vi kan läsa både hos profeten Joel och i Uppenbarelseboken. 9. Den nionde plågan var: Mörker över egypten. 2.Mos.10:21-29 Gud täcker egypten med mörker. Guden framför andra i Egypten, var Sol-guden "RA" - och solskivan är den vanligaste av alla symboler man funnit i egyptiska gravar. Den nionde plågan, MÖRKRET, avslöjar hur hjälplös solguden är. 10. De förstfödda skall dö! 2.Mos.11:1-12:36. Den egyptiska religionen hävdade att den förstfödde, tillhörde de egyptiska gudarna. M.a.o. Gud tog det som man helgat åt de egyptiska gudarna. Gud undervisar egyptierna, VEM Han är! Han överbevisar Farao, att Gud är Gud. Han för också sitt eget folk till den punkt, där dom erkjänner Honom som Gud. Det är viktigt att förstå, att det var en mening, ett mål, bakom egyptens plågor. Gud utmanade egyptens gudar och visade deras hjälplöshet. Och vi skall se närmare på det, när vi kommer till kapitel 14, där det talas om den egyptiska guden: Baal-Sefon. Gud har en mening med allt Han gör.
När vi börjar ana något av den sanningen, hjälper det oss att se många ting, med andra ögon. Time: 13:10. Sång: Plate 226. kutt: B/3 ca: 0:45. Time: 13:55. 2.Mos.5:1-2. "Därefter kom Mose och Aron och sade till Farao: Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen. Men Farao svarade: Vem är Herren, eftersom jag på hans be-fallning skulle släppa Israel? Jag vet inte av Herren och vill ej heller släppa Israel." Att hålla högtid för Herren i öknen, var det första steget mot Israels frihet. Mose och Aron sprang inte till Farao och sa: Låt mitt folk gå. Vi skall lämna Egypten och resa till löftes-landet. Men dom bad endast om att Israel skulle få lov att gå ut i öknen och tillbedja Gud. Och vi lägger märke till Faraos svar: Vem är Gud? Och det är en viktig fråga, att få besvarad. För du måste känna honom, innan det kan bli någon förlossning för dig. Det är två saker, Farao säjer bestämt: 1. Jag känner inte Herren. 2. Jag tänker inte låta Israels barn fara. Men Farao kommer i en nära framtid, att stifta bekantskap med Israels Gud, på ett fruktansvärt sätt. Och han kommer att låta Israels barn fara. 3-5. "Då sade de: hebreernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, för att Han inte må komma över oss med pest eller svärd. Men kungen i Eypten, svarade dem: Mose och Aron, varför drar ni folket från deras arbete? Gå bort till era dagsverken. Ytterligare sade Farao: Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och ändå vill ni skaffa dem frihet från deras dagsverken." Mose hade haft ett massmöte med sitt folk. Dom var rastlösa och önskade lämna egypten. Farao såg det problem detta medförde - och kommenderar dom tillbaka till tvångsarbetet, samtidigt som han pålägger dem ännu tyngre arbetsbörda. 6-8. "Därefter befallde farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade: Ni skall inte vidare som förut ge folket halm till att göra tegel. Låt dem själva gå och skaffa sig halm. Men samma antal tegel som de förut har gjort skall ni ändå ålägga dem, utan något avdrag. Ty de är lata, därför ropar de och säger: LÅt oss gå och offra åt vår Gud. Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom får något att göra och inte bryr sig om lögnaktigt tal." Farao tror att Israels folk, ber om semester. Och han menar, att om dom ber om ledighet, så betyder det att dom arbetar inte hårt nog.
Tanken på att kanske förlora Israeliterna, gör att han nu, är ännu mera på vakt, och håller fast på dom i än starkare grad. Time: 18:10. Och så sänder farao ut sina order: vers 10-19. "Då gick fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: Så säger Farao: Jag vill inte längre ge er halm. Gå själva och skaffa er halm, var ni kan finna sådan, men i ert arbete skall inget avdrag göras. Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm. Och fogdarna drev på dem och sade: Fullgör ert arbete, var dag det för den dagen bestämda, liksom när man gav er halm. Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fick uppbära hugg och slag, och man sade till dem: Varför har ni inte som förut fullgjort ert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller idag? Då kom Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: Varför gör du så mot dina tjänare? Ingen halm ger man åt dina tjänare och likaväl säger man till oss: Skaffa fram tegel. Och, se, dina tjänare får nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk. Men han svarade: Ni är lata, ja, lata är ni. Därför säger ni: Låt oss gå och offra åt Herren. Nej, gå istället till ert arbete. Halm, skall man inte ge er, men det bestämda antalet tegel måste ni ändå lämna. Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret, att de inte skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för varje dag." Satan vill inte gärna släppa, den själ han en gång fått i sina klor. - Han är den starke som håller på sitt byte. Och han plågar och binder sin slav allt mer. Och om någon så mycket som viskar, ordet: Frihet - så spinner Satan sina band allt starkare, och pålägger ännu tyngre bördor. Vi kan säja, att syndaren är såld till slav under synden. Fångad till att göra Satans vilja. Hur hopplöst det än blir - så blir det inte gjort några avdrag. Begärets band binder, Vällusten knyter sina trådar, och syndaren blir mer och mer "maktlös" - utan hopp - utan Gud. Det är sanningen om syndaren! Men det handlar inte bara om syndarens stællning och yttre førhållanden - men också om hans natur. För själva hans natur är fördärvad och helt under Satans herradöme. Så han behöver inte bara få sina omständigheter och förhållanden förändrade - men han måste få en ny natur. Därför ligger det en fantastisk kraft och skönhet i Guds budskap
till farao: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid för mig... Time: 22:10. Medan å andra sidan - Farao, inte förstod mera av dessa gudomliga uppenbarelser som Mose fått, än att han trodde att allt detta var: "lögnaktigt tal..." Farao visste vad det var att göra tegelsten och bära tunga bördor. Men hålla högtid för Herren, var helt okänt! Även Israels folk hade under dessa år blivit främmande för Gud. När dom sett undren som Mose utförde, och hörde att det snart skulle bli slut på träldomen - Gud skulle befria dom. Då böjde man sig ned och tillbad. Men när man upplever att bördorna blir tyngre, svårigheterna bara större, och man inte kunde (mänskligt sett) se någon utväg, då försvann tillbedjan lika fort som den kommit. 20-21. "Och när de kom ut från Farao, träffade de Mose och Aron, som stod där för att möta dem, och de sade till dem: Må Herren hemsöka er och döma er, eftersom ni har gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt svärdet i deras hand till att dräpa oss." Mose var upplärd i all egyptens visdom. Och så länge han hade varit styrd av den visdomen, så var han i egyptiernas ögon, en man som var mäktig i ord och gärning. Men nu möter Farao, den egyptiska prinsen, som har praktiserat som fåraherde i 40 år i Midjans öken - och som blivit fostrad av Gud. Och ju mera trofast han är mot Gud, och ju närmare han vandrar i hans gemenskap - desto mer kommer världen att förakta honom. Men Faraos dom och uttalande var inte det tyngsta. Den som vill leva helt för Gud, måste vara beredd på att denna världens barn betraktar honom som en dåre. Så det skulle inte göra oss modlösa! Men då är det både tyngre och mera alvarligt när hans gärning och hans kallelse blir missförstått av dem som han är kallad att tjäna. När Jesus red in i Jerusalem på palmsöndag, så såg det ganska lovande ut, - så då ropade folket: "Hosianna! Välsignad vare han som kommer i herrens namn!" Men på långfredagens morgon, såg det inte så lovade ut, så då ropade folket: "Korsfäst" Och den sortens supporters är inget nytt. När Mose gjorde tecken inför folkets ögon, och när dom hörde att Herren hade sett deras betryck - så böjde de sig ned och tillbad. Men det var omständigheterna man böjde sig för. Målet var inte att lära känna Gud. Men målet var: "att få det bättre" Seger genom lidande, är något okänt för vår fallna natur. Och när Gud inte gör, som vi hadde trott att han skulle göra, så kommer knot och klagan. Mose har tagit på sig, den fara det innebar att träda fram inför
Farao och lägga fram Guds begäran. Tacken som Israels folk ger honom, blir uttryckt med följande ord: Må Herren hemsöka er... Time: 26:15. I sådana stunder är det viktigt för en Herrens tjänare, att söka in till stillheten, ensamheten med Gud. Att i stillheten träda herren Jesus så nära, att man kan bli vidrörd av honom. Och av hjärtat ropa: Giv mig o Herre, öppnade ögon. Och giv folket, öppnade ögon... Mose blir inte sur och säjer till folket, att om detta är tacken, för det jag försöker göra, så behöver ni inte räkna med mig längre - jag reser tillbaka till Midjan! Nej, i stället läser vi i vers 22-23. "Då vände sig Mose åter till herren och sade: Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig? Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk." Det var inte tro och hängivenhet som fick Mose att komma med sina frågor. Men det vi skall lägga märke till, är: Han kom till Gud, med sina frågor. Mose har ännu mycket att lära. Och han kommer att lära, för han går till Gud med allt. Han är ärlig. Han förtränger inte frågorna - och försöker ikläda sig en "påklistrad" andlighet. Han kommer som han är. Och han kommer till Gud! Och den som i allt kommer till Honom, skall aldrig komma på skam. Trofast är han som har kallat - han skall också utföra sitt verk - hur hopplöst det än kan se ut. I himlen är det aldrig kaos, bara planer - och dom blir genomförda - GUD är på Tronen ennu. - På återhörande. Herren vare med dig. Må Hans välsignelse vila över dig. GUD är god. T i m e : 28:50.