Språkbad över en god bit mat MIDDAGSKLUBB Genom nätverket Invitationsdepartementet bjuder svenskar och SFI-elever hem varandra på middag. I första hand är det ett språkprojekt maten, kulturen och den vänskap som kan uppstå är en fin bonus. MATNÄTVERK Tillsammans bildarnaeim Michael Hajari, Gustav Kask, Carl Herslow och Anton Johansson ett nytt middagssällskap. FOTO: TOMAS ONEBORG 10 november 2014 kl 06:00, uppdaterad: 10 november 2014 kl 14:34 Det vilar en lätt dimma av stekos i Gustav Kasks lilla tvåa i närheten av Mariatorget. I stekpannan ytfräser en stor bit entrecôte. Gustav står vid diskbänken och hackar rödlök till salladen som tillsammans med tryffelsmör blir huvudrättens tillbehör. Om någon halvtimme ska de tre middagsgästerna anlända, men bara en av dem, barndomsvännen Anton Johansson, känner han sedan tidigare. Det enda jag vet är att minst en läser på SFI och att ingen är vegetarian, säger han och pekar med kniven mot köttbiten som brassar på spisen. Genom Invitationsdepartementet, ett öppet nätverk där svenskar och SFI-elever möts över middagar, anmälde Gustav att han ville vara värd för en middagsbjudning. Jag umgås mycket med samma vänner som jag hängde med för 20 år sedan. Det är alltid kul att föra in nya människor i bekantskapskretsen, tycker han. Anton, som är på plats en stund innan de andra två gästerna kommer, undrar Invitationsdepartementet är ett öppet middagsnätverk mellan svenskar och invandrare. Alla som pratar flytande svenska, räknas som svenskar. På hemsidan (www.invitationsdepartementet.eu finns ett anmälningsformulär för alla som vill bjuda eller bli bjudna på middag. Både värden och gästen får ta med sig ytterligare varsin gäst. Ibland är det större sällskap, till exempel två barnfamiljer, som träffas. Vem som helst kan också bli så kallad middagsambassadör som förmedlar middagar. Just nu är 24 personer runt om i Sverige middagsambassadörer eller på väg att bli. Projektet har spritt sig rekordsnabbt till flera andra länder. I Grekland, Litauen, Indien, Singapore och USA finns det varianter av Invitationsdepartementet. Nyligen tilldelades Invitationsdepartementets grundare Ebba Åkerman Teskedsordens stipendium, som delas ut Sida 1 av 4
om Gustav vet hur bra svenska de pratar. I våras när Gustav bjöd på sin första middag i måltidsnätverket kom Ricardo från Uruguay som knappt kunde någon svenska och ingen engelska. Det blev en speciell och trevlig kväll med många humoristiska felsägningar, minns Anton. Punktligt klockan 19 knackar Naeim Michael Hajari på ytterdörren. Med sig har han kompisen Carl Herslow från Skåne. Michael kommer från det lilla jordbrukssamhället Kalaleh som ligger i norra Iran. För fem år sedan kom han till Stockholm för att läsa materialteknik på KTH. till människor eller grupper som gjort en insats för ett tolerantare och mänskligare samhälle. Det som motiverade mig var att det då var gratis att studera i Sverige, berättar Michael för Anton och Gustav på felfri svenska. Nu, när han har tagit sin master, söker han jobb över hela landet. I dag har han varit på två anställningsintervjuer. Jag har hört att det är svårare att bli kallad till en intervju om man inte har ett svenskklingande efternamn. Hoppas att det inte stämmer, säger Michael lite undrande till de andra. Gustav, Anton, Carl och Michael är alla mellan 25 och dryga 30 år. De står i köket med varsitt glas bubbelvatten i handen och pratar om utbildning och jobb. Det är en av de första gångerna som Michael umgås med svenskar utanför universitetet. Men även där var det svårt att komma i kontakt med de svenska studenterna, konstaterar han. Jag pratade bara med två, tre stycken på programmet. Men i korridoren där jag bodde träffade jag svenska vänner de hade inget val, skojar han. I september den här hösten började Michael på SFI. Fram till dess hade han klarat sig på engelska, även om han förstod det mesta när andra pratade svenska. Strax efter SFI-starten lossnade det språkligt och numera konverserar han obehindrat på svenska. Svenskar är väldigt snälla och brukar sällan gå in och korrigera när man säger fel. Men jag vill bli rättad; det är lättare att lära sig språket då, säger han och får medhåll från Anton. De slår sig ner vid middagsbordet och Gustav serverar köttet som har stekt färdigt i ugnen. Kameran smattrar medan SvD:s fotograf Tomas Oneborg halvsitter i obekväma ställningar för att få den perfekta bilden av sällskapet. Michael och Carl säger att det skulle vara kul att bjuda tillbaka framöver. Ni kanske kunde laga en gåsamiddag? skämtar Anton till Carl som är från Malmö. Dagen efter middagen hos Gustav Kask möter jag Ebba Åkerman, hjärnan bakom Invitationsdepartementet. När hon förra året vikarierade som SFI-lärare, föddes idén om att sammanföra svenskar och invandrare över måltider. De flesta eleverna känner inga andra svenskar än SFI-läraren och någon handläggare därför pratar de bara svenska på lektionerna. Men eftersom jag var vikarie och inte själv satte betyg, kunde vi umgås på fritiden. De kom över till mig på middag och jag blev bjuden hem till dem, berättar hon. Sida 2 av 4
I våras när Ebba hade kommit igång med Invitationsdepartementet, kände hon sig frustrerad över att inte fler ville bjuda på middag, trots att så många berömde henne för initiativet. Men så hände det något. Kännedomen om projektet fick spridning utanför bekantskapskretsen och plötsligt började det strömma in förfrågningar från folk som ville bjuda SFI-elever på middag. Numera jobbar hon med svenskundervisning två halvdagar i veckan på ett företag med anställda från andra länder. Resten av tiden ägnar hon åt att para ihop middagsförfrågningar med passande SFI-elever. Hon skriver mejl och sms dagarna i ända till alla som blir inblandade i bjudningarna. Ibland känner jag mig som en robot; i längden är det inte hållbart att jag håller på så här. Målet är att Invitationsdepartementet blir oberoende av mig och att fler engagerar sig i förmedlingen. Vem som helst kan kontakta sitt närmaste SFI och höra runt bland vännerna om någon vill bjuda på middag, säger Ebba som i dag lever på en försumbar lön från språkundervisningen och på en mindre summa sparade pengar. I första hand ser hon Invitationsdepartementet som ett språkprojekt. Maten, kulturutbytet och de vänskapsband som då och då uppstår, är bonusar. Det är integration på individnivå. Jag kan inte lösa alla problem, svarar hon på frågan om hon inte också ser det som en gärning för att minska främlingsfientligheten som gror på sina håll i landet. De flesta svenskar som anmäler sig vill hellre bjuda på middag än bli bortbjudna. För många känns det tryggare att bjuda hem en SFI-elev, men det är en större upplevelse att ta del av en ny kultur och äta mat som du kanske aldrig har smakat. En del är kanske rädda för att göra fel när de är bortbjudna. Då är det ännu viktigare att åka hem till någon i förorter som Husby eller Norsborg, tycker jag. Ebba får ofta positiva reaktioner från både svenskar och SFI-elever som har ätit middag tillsammans. Men ibland hör hon ingenting och hon lägger hellre tid på att boka in nya middagar än på uppföljning. Jag har ännu inget system för återkoppling, mer än att jag ber värden höra av sig efteråt. Det jag har lärt mig är att de tråkigaste middagarna är de som inte blir av för att SFI-eleven inte dök upp. Projektet går ju ut på att eleverna ska lära sig svenska, då kan man förstås inte vara hundra procent säker på att de har förstått det man har kommit överens om. Åter till middagssällskapet hemma hos Gustav Kask. Stämningen kring det runda bordet är avspänd och pratig, trots den påträngande närvaron av fotografen och reportern som försöker hålla sig i kulisserna. Michael har med sig en svensk äppelkaka till efterrätt. Skulle du laga traditionell persisk mat om du bjöd på middag? Oj. Iransk mat är väldigt svår att laga. Då skulle jag nog behöva ringa hem och be mina föräldrar om hjälp först, skrattar han. Sida 3 av 4
LINNEA BOLTER frilansjournalist idag@svd.se Sida 4 av 4