barnhemmet i muang mai fredag 18 januari - söndag 10 februari Nu när ni har det kallt hemma i Sverige blir det bara varmare och varmare här hos oss. Vi går emot den varmaste perioden och det känns verkligen. Vi har även denna period haft en massa härliga besök och kära återseenden Vi har haft en skönhetsmiss på besök. Yvonne Ryding och hennes man Mats kom och hälsade på oss fredagen den 18 januari. De var med oss en hel eftermiddag och kväll. Eftersom barnen är väldigt intresserade av sina stjärnor och skönhetsmissar så var det riktigt roligt att kunna berätta för dem att Miss Universum hälsade på oss. Det gör dem stolta och de kan få skryta om det för sina kompisar i skolan. Vi sparade dock på information till dagen efter, så att hon, när hon var här, kunde få vara Yvonne och ingenting annat. Samma dag som Yvonne och Mats var här kom dessutom Mia, Lasse (Mitt i Hjärtat), Mias son Fred, Lasses son Oskar och Sussi och Rolfs söner Valter och Melker och lekte med oss igen. De är för söta våra små tjejer. Det är inte många av dem som i vanliga fall är intresserade av att spela fotboll, men oj vilket intresse de visade helt plötsligt. Det stora fotbollsintresset väcktes av att Fred, Oscar, Valter och Melker - och okej då Lasse var här. Helt plötsligt togs fotbollsmålen fram och det
skulle spelas fotboll tjejerna mot killarna.vi vet inte vilka som vann, då vi smet innan matchen var över. Men vilka som vann var garanterat inte det viktigaste i denna match. Lördagen den 19 januari kom Sussis mamma ner för att dela vår vardag i två veckor. Det är tredje gången hon är här, så hon känner redan det flesta. Hon hade kommit överens med Boo om att hon skulle ha lärt sig lite thailändska och Boo lite svenska till denna gång. Boo vann.. När vi arbetade tillbringade mamma förmiddagarna på stranden och eftermiddagar och kvällar var hon med oss och barnen på barnhemmet. Det är en fantastisk känsla när man få ha både sin thailändska familj och delar av sin svenska familj omkring sig. Så var det den 26 januari och dags för Åsa att komma till oss som volontär. Hon har i skrivande stund bara varit hos oss i drygt två veckor men det känns som hon har varit här mycket längre. Redan efter några dagar kändes hon hemmastadd. Vi har haft så mycket fest och så mycket att fira de senaste månaderna så att vi helt har glömt bort att ha födelsedagskalas. Då denna period har varit befriad från andra former av festligheter så bestämde vi oss för att det var mer än dags att ha födelsedagsfest. Lördagen den 2 februari firades alla barn som fyllt år i november, december, januari och de som fyllde år i februari. Det blev med andra ord ett stort födelsedagskalas där 17 av våra barn firades. Det var, som vanligt, fest från tidig morgon till sen kväll och det var barnen som i huvudsak stod för underhållningen (under regi av Tae och Boo så klart). Dagen inleddes med dansshow av våra yngsta Opar, Gaeo, Nuun och Owen. Owen och Nuun var utklädda och sminkade som tjejer och då såg man hur lika Owen och Opar verkligen är. Efter dansshowen var det tävlingar och stafetter, lunch, fortsatta lekar och sedan middag. Efter middagen försvann barnen och vi inte så insatta faranger undrade vad som var i görningen. Det som var i görningen var en maskeradshow. Medverkande var allt från våra yngsta till våra äldsta. Störts succé gjorde faktiskt Eek och Lang när de överraskande kom utklädda i skolflicksuniformer. Barnen jublade och vi också såklart. Kvällen avslutades med tårta och paketutlämning. Men det finaste paketet hade barnen redan fått under dagen då det var fullständig invasion av gamla volontärer som kom och hälsade på. Dagen till ära kunde vi räkna in fem gamla volontärer; Sophie, Evelina, Micke, Inger och Marianne. Helt fantastiskt men inte så otroligt. Hos oss bor världens härligaste ungar, så hur ska deras gamla volontärer kunna göra något
annat än komma och hälsa på dem? Men även om det för oss är självklart att man inte kan glömma dessa fantastiska ungar så är det härligt att de själva får uppleva det, känna hur viktiga de är och att volontärer kommer tillbaks om de kan. Det tar inte slut där - i skrivande stund är Nina och hälsar på. Hon är ute och reser ensam och vill att en stor del av hennes resa ska vara på barnhemmet så hennes första vecka fick hon bo på barnhemmet tack vare våra nuvarande gulliga volontärer som trängde ihop sig så hon skulle få plats. Den 10 februari fick hon dock flytta ut igen för då kom våra nya tappra volontärer Michael, Henrik och Tina så under en period kommer vi att vara sju volontärer och då går det inte längre att tränga ihop sig. Gemensamt för alla gamla volontärer som har varit och hälsat på den senaste tiden är att de upplever att barnhemmet har blivit ännu mer harmoniskt och glatt. De tycker att det känns som att alla har hittat sin plats. Och oj vad det känns skönt att får höra sånt från människor man respekterar och som kan se på barnhemmet med nygamla ögon. Det enda tråkiga som har hänt under den här perioden är att vi har varit tvungna att vinka av Caroline och Helena våra härliga skånska sjuksköterskor. Men för att göra avskedet lite enklare så bestämde vi oss för ett vi ses snart igen. Och med nuvarande statistik så känns det ju inte på något sätt osannolikt. Mitt bland alla härliga besök har vi faktiskt lyckats klämma in en hel del vanlig vardag. Barnen går i skolan och det mesta lunkar på. Tae har fått utökade arbetsuppgifter. Det började med att volontärerna ville ha med henne på extraengelskan på barnhemmet och det gjorde hon så bra att de nu har bett att få ha med henne på lektionerna ute på skolorna också. Så nu är hon inte bara engelsklärare för våra barn utan även för andras barn. Den här veckan har vi dessutom börjat hjälpa barn utanför barnhemmet. Vi blev kontaktade och tillfrågade om vi kunde tänka oss att hjälpa barn till burmesiska gästarbetare genom att undervisa dem i thailändska. Så måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar mellan kl. 11.00 och 12.00 så åker Wow, Boo, Eek, Lang eller Weo ut till dessa barn och undervisar thailändska. Och detta gör det utanför sin ordinarie arbetstid. Heja alla braiga människor. Nästa vecka ska vi följa med vi kommer dock inte försöka oss på att lära barnen thailändska. Jättevarma hälsningar, Sussi och Hans
Yvonne, Mia, Mats och Hans beskådar den tuffa fotbollsmatchen tjejerna mot killarna. En fotbollsmatch som fortsatte ända till mörkrets intåg. Sussis mamma och Boo. Dansshow framförd av Gaeo, Nuun, Opar och Owen.
Och delar av deras hänförda publik. Tre nöjda tjejer åtnjuter födelsedagslunch. Stafettdags. Det är inte lätt att ta sönder en ballong fylld med vatten med förbundna ögon. Och här ska en gummisnodd förflyttas från ett sugrör till ett annat - inte så himla lätt det heller!
Volleybolldags. Hårda killar klarar hårda underlag. Marianne och Inger infiltrerar killsalan. JDelar av gänget som bjöd på fashion show. Nina är tillbaks och vardagsmyser med Faem.