Allmän information om oljeavskiljare till inspektörer Varför behövs oljeavskiljare? Spill- och dagvatten från verksamheter som hanterar oljor, såsom verkstäder, bensinstationer, industrier med flera innehåller ofta oljerester som kan ge problem och störningar vid utsläpp. Reningsverken kan få försämrad rening då olja påverkar den biologiska processen. Utsläpp i vattendrag kan skada fiskar och andra vattenlevande organismer. Även hälsorisker för de som jobbar i reningsverk eller med ledningsnät kan uppkomma av oljeföroreningar. Verksamheter som hanterar olja och ger upphov till utsläpp måste därför låta det oljehaltiga spillvattnet gå igenom en rätt dimensionerad och väl fungerande oljeavskiljare. Standard för oljeavskiljare, SS-EN 858 För oljeavskiljare gäller SS-EN 858 en europeisk standard som 2003 antogs som en svensk standard. Avskiljare som är tillverkade enligt SS EN 858 kan vara av klass I eller klass II. En klass II avskiljare är utformad så att oljehalten i utgående vatten får vara högst 100 mg olja/liter, och används vid rening där utsläppen normalt är små. Dessa oljeavskiljare lämpar sig inte för verksamheter som hanterar rengöringsmedel avsedda för fördonstvättar. En klass I avskiljare är utrustad med en så kallad koalesator, och ska klara en avskiljningsgrad på högst 5 mg olja/liter i utgående vatten. Klass I-avskiljare ska används vid fordonstvättar och andra verksamheter med högre reningskrav exempelvis där det bildas mycket små oljedroppar, så kallade emulsioner. Dimensionering Oljeavskiljaren ska vara tillräckligt dimensionerad för den verksamhet som bedrivs. Med rätt dimensionering avses tillräcklig uppehållstid och rätt klassning av oljeavskiljaren. Som grundregel ska avskiljaren dimensioneras för det maximala flöde som kan åstadkommas på det ledningsnät som den är ansluten till. I SS-EN 858 beskrivs hur man kan räkna på dimensionering i varje enskilt fall. Det är verksamhetsutövarens ansvar att visa hur dimensioneringskraven uppfylls. Egenkontroll Alla verksamhetsutövare är skyldiga att själva undersöka och kontrollera sin oljeavskiljare för att säkerställa att den hålls i gott skick. I egenkontrollen bör ingå att en sakkunnig person minst var sjätte månad; 1. Mäter nivån på slam och olja i oljeavskiljaren 2. Kontrollerar koalesensfiltret. Om filtret är igensatt ska det rengöras och om det är skadat ska det lagas eller bytas ut. 3. Kontrollerar funktion och behov av rengöring hos följande givare; a. skiktgivare som larmar vid maximal oljenivå b. slamgivare som varnar vid maximal slamnivå och
c. dämningslarm som varnar vid översvämning i avskiljaren. 4. Kontrollerar funktion och behov av rengöring i utrustning för automatisk stängning av oljeavskiljarens utlopp. 5. Kontrollerar och rengör provtagningsbrunnen och utloppsrännan Om verksamheten önskar ett längre tömningsintervall än en gång om året bör kontroll av slam- och oljenivån göras oftare än var sjätte månad. Mätning av tjocklek på bottenslam- och oljeskikt kan göras med hjälp av ett kontrollrör eller med en sticka som bestryks med en speciell vattenpasta. Upptäckta fel ska omgående åtgärdas och större avlagringar ska tas bort. Tömning och rengöring av avskiljaren ska göras om det behövs, till exempel vid mycket slam. Det finns ofta ett produktblad för oljeavskiljaren där det anges hur den ska skötas. Anmälningspliktiga verksamheter ska föra driftjournaler med dokumenterade rutiner för kontroll, mätning och tömning av oljeavskiljaren. Resultatet av utförda kontroller, mätningar och tömningar ska journalföras. Journalerna ska på begäran visas för tillsynsmyndigheten. De ska även innehålla anteckningar om särskilda händelser (t.ex. reparationer eller olyckor). Icke anmälningspliktiga verksamheter bör också journalföra enligt ovan men är inte förpliktigade att skriftligt dokumentera sin egenkontroll. Även om avskiljaren är tillverkad innan SS-EN 858 infördes, eller om den av annat skäl inte tillverkats enligt standarden så ska egenkontrollen göras enligt ovan i de delar det är möjligt. Egenkontrollen bör även ske enligt de skötselanvisningar som tillverkaren ofta bifogar oljeavskiljaren. Provtagning Verksamheter som bedriver någon form av tvätt eller kontinuerligt släpper ut processavloppsvatten ska kunna visa att oljeavskiljaren är rätt dimensionerad och har en tillräcklig rening av sitt avloppsvatten. Prov tas på utgående vatten och analysresultatet är vägledande för eventuella åtgärdsbehov. Den person som utför provtagningen ska vara ackrediterad eller ha motsvarade kunskaper. Om oljeindex eller övriga analyserade parametrar överskrider tillåtna riktvärden kan krav ställas på installation av kompletterande rening och eller byte till Klass I-avskiljare, alternativt förbud mot tvätt eller andra utsläpp till ledningsnätet. 5-årsbesiktning En större besiktning, en så kallad 5- årsbesiktning, ska enligt SS-EN 858 göras av alla oljeavskiljare minst vart femte år. I besiktningen kontrolleras följande funktioner: 1. Systemets täthet 2. Hållfasthetsmässigt skick 3. Inre beläggningar, om sådana finns
4. Skick på inbyggda delar, t.ex. koalesatorn 5. Skick på elektriska enheter och komponenter 6. Kontroll av inställning för automatisk avstängningsenhet 5-Årsbesiktningen ska utföras av ett ackrediterat företag eller av ett företag som bedöms ha motsvarande kunskap. Protokollet från en 5-årsbesiktning är omfattande. Som minst måste följande punkter provas, kontrolleras och protokollföras; 1. Säkerhet mot läckage av olja från avskiljaranläggningen 2. Förhöjning, oljan får inte nå betäckningen (brunnslocket) 3. Flottörventil 4. Larmutrustning 5. Dimensionering 6. Täthetsprovning 7. Generell översyn av anläggningens skick 8. Räkna antal tappkranar, högtryckstvätt m.m. (underlag för dimensionering) 9. Funktions/densitetskontrollkontroll av avstängningsventil 10. Tömning/rengöring av oljeavskiljare och visuell kontroll nere i avskiljaren 11. Funktionskontroll av oljeskiktlarm 12. Kontroll av koalesator 13. Lasermätning av väggar, skärmar, rör m.m. 14. Dokumentering 15. Fotografering 16. Plugga alla inkommande rör, fylla upp avskiljaren, täthetskontroll från 30 min till 6 timmar. Normalfallet är ca 1,0-2,5 timmar och tömma ner avskiljaren och ta bort alla pluggar 17. Uppfyllning av avskiljaren 18. Redigering av bilder samt skicka underlag till kund/miljökontor Tömning Oljeavskiljare ska tömmas regelbundet och generellt rekommenderas minst en gång per år samt extra tömning vid behov. I praktiken är det för mindre verksamheter ofta både onödigt och orimligt att tömma så ofta som en gång om året eftersom avskiljarens maxkapacitet inte är nådd. Det är heller inte miljömässigt försvarbart med tunga transporter av vatten för behandling som farligt avfall.
Oljeavskiljaren kan tömmas mer sällan om olje- och slamskiktets tjocklek kontrolleras regelbundet och kontrollen journalförs samt om kontrollen visar att olje- och slamskiktets tjocklek ligger under nivåer för tömning. Äldre avskiljare har generellt sett en lagringskapacitet på 5 cm olja och 15-20 cm slam. Enligt SS-EN 858 rekommenderas tömning när 50 % av slamvolymen eller 80 % av oljeavskiljarens förvaringskapacitet uppnåtts för slam- och oljeavskiljare som är dimensionerade enligt SS-EN 858. Uppsamlad slam och spillolja ska transporteras och omhändertas som farligt avfall, d.v.s. det ska finnas journalföring och transportdokument. Efter att oljeavskiljare tömts är det viktigt att följande saker kontrolleras 1. att avskiljaren återfyllts med vatten 2. Att avstängningsventilen har flytläge 3. Att larmgivaren når ca 10 cm under vätskenivå, vid fylld avskiljare 4. Att larmet funktionstestats, Funktionstest utförs genom att givaren lyfts ur vattnet varvid installerat ljus- och ljudlarm ska aktiveras. När givaren återsänks i vattenfas ska ljus- och ljudsignal upphöra. Genom att regelbundet mäta slam- och oljelagrets tjocklek i avskiljaren, kan man få en bättre precision av när tömning av avskiljaren är nödvändig. Mätningsintervallet kan justeras efter erfarenhet av hur snabbt det fylls på med slam och olja. Kemikalier En del kemiska produkter kan sätta oljeavskiljarens funktion ur spel. Säkerställ därför att inga kemikalier riskerar att oavsiktligt släppas till oljeavskiljaren. Detta kan göras genom att sätta igen golvavlopp där kemikalier förvaras eller genom att förvara kemiska produkter invallat. Vissa avfettnings- och tvättmedel bildar oljeemulsioner, det vill säga mikrodroppar av olja, vilket gör att oljan inte avskiljs från avloppsvattnet. Självspaltande* eller självseparerande avfettningsmedel ska därför användas. *Med självspaltande medel menas att rengöringsmedlet inte bildar stabila emulsioner med lätta vätskor som olja eller bensin. Dessutom ska medlet vara lätt nedbrytbart och det ska inte påverka sedimenteringen av smuts och andra fasta partiklar. Tillverkaren av rengöringsmedlet ska försäkra att det inte innehåller halogenerade substanser eller BTX-aromater (bensen, toluen och xylen). Det ska även medfölja en bruksanvisning med en beskrivning av vilka effekterna blir om man blandar medlet med andra rengöringsmedel (speciellt avseende separeringsprocessen). Se normen SS-EN 858-2 för mer information. På vissa säkerhetsdatablad står det bildar inga stabila mikroemulsioner för den aktuella kemikalier vilket innebär att den är självspaltande. Olje- och slamavskiljare är inte tillräckliga som barriärer för rening av golvskurvatten. Om dessutom rengöringsmedel används kan det vara direkt olämpligt att leda vattnet via olje- och slamavskiljare eftersom många rengöringsmedel hindrar löst smuts att sedimentera.
För att minska utsläpp av tungmetaller från skurvatten till avlopp kan man göra enligt följande: 1. Ett första steg är att enbart torrstäda golvet. Det innebär att man sopar eller dammsuger golven, och att smutsen tas om hand som avfall eller farligt avfall. 2. Om torrstädning inte räcker som rengöring kan man skura eller spola golvet med enbart vatten. Vattnet ska sedan sedimentera under minst en veckas tid. Klarfasen från sedimenteringen kan hällas i avloppet. Den sedimenterade, tjocka fasen får inte hällas i avloppet utan ska tas om hand som avfall eller farligt avfall. 3. Om rengöringsmedel behöver användas så ska man använda ett så kallat självspaltande medel. Självspaltande rengöringsmedel bildar inte stabila emulsioner med lätta vätskor (dvs. olja/bensin). Medlet ska dessutom vara nedbrytbart och det ska inte påverka sedimenteringen av smuts och andra fasta partiklar. 4. Om golvskurvattnet inte sedimenterar efter flera dagar måste vattnet genomgå mer avancerad rening. Det kan exempelvis vara kemisk fällning och efterföljande sedimentering (minst en vecka), där klarfasen kan ledas till avloppet och den tjocka fasen tas om hand som avfall eller farligt avfall. Vid låg dosering av vissa rengöringsmedel kan det räcka med sedimentering enligt punkt 2. 5. Om man inte har möjlighet att själv hantera golvskurvattnet kan hela fasen tas om hand som farligt avfall för extern behandling. Ansvar Det är vanligt att verksamheter hyr sin lokal och att fastighetsägaren ansvarar för tömning och skötsel av oljeavskiljaren. När flera verksamheter är kopplade till samma oljeavskiljare så är det fastighetsägaren som har rådighet över och ansvarar för att egenkontrollen fungerar och att utgående spillvatten klarar de riktvärden som gäller enligt kommunen. Fastighetsägaren har då även ansvar för att upprätta skötselavtal med verksamhetsutövarna. Mark- och miljödomstolen konstaterar i målet 2011-M 2649 att det är verksamhetsutövarens ansvar att se till så att vattnet renas på ett tillräckligt sätt. Det är förstås verksamheterna som har rådighet över exakt vad de släpper ut till spillvattennätet. Om en eller flera anslutna verksamheter bidrar till att riktlinjerna överskrids kan miljö- och hälsoskyddskontoret kräva att samtliga verksamheter vidtar åtgärder.