Kallelse till BFK:s Årsmöte den 3 mars 2009. Klockan: 18.30. Folkets Hus i Bollnäs. B FK- B L A D E T Medlemstidning för Bollnäs Fågelklubb Sedvanliga årsmötesför handlingar. No. 1-2009. Kaffe/the med ostfralla Stig Norell, Järvsö visar en blandning av bl.a hackspettar, stjärtmes o. varfå gel under januari - maj. Varmt Välkomna! 12
BFK BLADET Årgång 25 2009 Nr 1 BFK-bladet utges av Bollnäs Fågelklubb och utkommer två gånger per år. Verksamhetsområde är Bollnäs kommun. Medlemskap i BFK erhålles genom att inbetala till postgiro 489 80 48-6, vuxen 80:-, Ungdom 40:- (tom 18 år) och familj 140:-. Redaktion för detta nummer har varit: Lennart Stern. Är vår samarbetspartner när det gäller studiecirklar. RÄTTELSE: redaktionen beklagar att bildtexten för framsidan i föreg.nr blev fel. Skall vara häger och foto av J-E Tibbling. Omslag: Pilgrimsfalk Foto: Leif Larsson 2 BFK:s styrelse Ordförande Lennart Stern Ugglevägen 9, 821 40 Bollnäs Tel. 18104, l.stern@glocalnet.net Vice ordförande Stefan Persson Tönnånger 133, Holmsveden Tel. 0270-42 21 56. persson.stefan@soderhamn.com Kassör Allan Larsson Stenbomsgatan 3, 821 42 Bollnäs Tel. 128 15. allan@skandway.se Sekreterare Hans Höglund Tranvägen 13, 821 35 Bollnäs Tel. 160 29. margit_hans@hotmail.com Övriga ledamöter Per-Erik Modd Tel.260 89 per-erik.modd@spray.se Birgitta Westlund Tel.150 77 Holger.westlund@tele2.se Kerstin Svensson Tel. 654138 kerstin.bm.svensson@telia.com Suppleanter Carl-Erik Zetterlund Tel. 409 27 Calle.zetterlund@helsingenet.com Leif Modéer Tel: 665087 Leif.modeer@bollnas.se Vår Fågelvärld 7/2008 I höst har det varit bra drag på de vitryggiga hackspettarna i vårt östra grannland, Finland. Det handlar om en invasion som man inte sett maken till på många år. Över 110 vitryggar har rapporterats från platser utanför det finska häckningsområdet, även på kustlokaler längs Bottniska viken. Detta föder förhoppningar om att invasionen även skall spilla över till Sverige, inte minst för att kunna tillföra den tynande svenska stammen nytt blod. För drygt tio år sedan, 1995 fanns det ungefär lika många vitryggar i Finland som i Sverige, men medan vår population kraschat har de finska vitryggarna bara blivit fler. Anledningen är bl. a. ett målmedvetet återskapande av miljöer. Timo Laine, som är projektledare för vitryggsarbetet i Finland, uppger för Naturskyddsföreningens hemsida att årets inventering under häckningstid gav 110-115 re- Vitryggar på gång! 11 vir med fåglar och 71 bon, jämfört med 88 revir och 61 bon 2007. Ökningen kan delvis bero på ett noggrannare och mer omfattande fältarbete, men det pekar också på att hackspettarna blir fler. En del nya bon hittades i områden som inventerats år efter år. Både han och Kristoffer Stighäll, ledare för det svenska vitryggsprojektet, uppmanar svenska fågelskådare att hålla ögonen öppna Vitryggig hackspett Dendrocopos leucotos.
FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Jan-Erik Tibbling Ovanliga fåglar på Långnäs under 2008. Till höger: Stjärtand. Nedan: Gråhäger Sidensvansar i extas mötte döden på rönnbärskalas. Text och foto: Allan Larsson I år har det dignat av bär på rönnbärsträden till glädje för trastar och sidensvansar. Att det kan bli för mycket av det goda visar ett exempel som hände i slutet av oktober utanför Torsbergsgymnasiet. När Jan-Erik Tibbling, som är en flitig Fågelfotograf och naturligtvis även medlem i Bollnäs Fågelklubb, fotade i området såg han en fågel ramla i backen. Dagen efter när han kom till jobbet på skolan låg det döda sidensvansar överallt. Vaktmästaren Tommy Wård hade samlat ihop en hel säck med drygt ett 40-tal döda fåglar som lämnades till Sävstaås avfallsanläggning. Det är säkert många som observerat döda fåglar i rönnbärstider som till synes oförklarligt flugit mot hinder av olika slag, men i en sådan mängd som i det här fallet var extremt. Förklaringen till fågeldöden är den alkohol som bildas när rönnbären först fryser och sedan tinar upp och då jäser. När fåglarna blir alkoholpåverkade kan det leda till leverskador precis som hos människor säger Ebba Nilsson som är veterinär på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Uppsala. Leverförfettning gör att levern blir väldigt skör och kan brista och det i sin tur leder till inre blödningar. Dödsorsaken kan också vara akut alkoholförgiftning eller att de under påverkan av alkoholen flyger in i byggnader och annat och dör av yttre våld. 10 3
Pilgrimsfalken på väg att etablera sig i länet Carl-Erik Zetterlund FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Allan Larsson 2006 hittades återigen en häckning av pilgrimsfalk i länet efter en frånvaro på ungefär 40 år. Denna häckning var i Ljusdals komun medan den senast kända före det var i Gästrikland 1967. Ljudalsparet har fortsatt häcka i samma berg under 2007 och 2008 med lyckat resultat. Nu i år 2008 hittades dessutom två lokaler till med häckande pilgrimsfalk, den ena i Hudiksvalls kommun och den andra i Bollnäs kommun. Sammanlagt 9 ungar blev resultatet från de tre häckningarna i år och totalt under de tre senaste åren har det fötts 15 pilgrimsfalksungar från vildhäckningar. I år har dessutom 4 uppfödda ungar släppts, via s.k. hacking, för att ytterligare stärka stammen. Den art som var på gränsen till utrotning verkar åter ha fått ett allt starkare fäste i vårt län. Något om bakgrunden till den glädjande ökningen av pilgrimsfalk samt lite om framtiden ska jag försöka belysa i denna artikel. Förra seklet Runt sekelskiftet år 1900 var pilgrimsfalken spridd över hela landet med c:a 1000 häckande par. Jakt, boplundring samt sedermera även miljögifter reducerade stammen successivt till bottennivån i mitten av 1970-talet då 15 kända par observerades i landet, fördelade på en nordlig och sydlig population. 1976 kom inte en enda pilgrimsfalksunge på vingarna i södra Sverige, de fåtaliga häckningsförsöken misslyckades. Den första delen av 1900-talet var de största orsakerna till minskningen främst jakt och boplundring, bl.a. föranlett av ett allmänt rovfågelhat samt illegal fångst för falkenering. Den stora boven i minskningen var dock främst miljögifterna PCB, DDT och kvicksilver som successivt ökade och slog hårt på populationen 4 Kattuggla 9 Domherre
FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Allan Larsson under 1950 1970-talet. 1974 drogs ett avelsprojekt igång i Västsverige med syfte att rädda den utrotningshotade stammen av pilgrimsfalk. Ett uthålligt och lyckosamt arbete resulterade i en stark stam med spridning i sydvästra Sverige. Dessutom växte en stam till sig i norra Sverige och landet fick således två delpopulationer. Under 1990-talet ökade den vilda stammen på naturlig väg i sydvästra Sverige och man ansåg att det inte längre fanns behov att sätta ut pilgrimsfalkar i detta område. Utplantering började då i stället i Dalarna 1994 med målet att bygga upp en mellansvensk population. Det långsiktiga syftet var och är fortfarande att bygga en stark population mellan de södra och norra kärnområdena med en förhoppning att på sikt överbrygga glappet och få en naturlig genetisk spridning. Tornfalksungar i en BFK-holk. Det var 4 ungar som blev ringmärkta i denna holk i Växsjö, strax norr om Bollnäs. 8 Nötkråka Nuläget Pilgrimsfalken är spridd över hela världen och förekommer på alla kontinenter utom Antarktis och den europeiska populationen har 2006 beräknats till totalt 10000 11000 par, dock är den beräkningen gjord med delvis bristande underlag så den får tas som mycket ungefärlig. 2007 återfanns 56 häckande par i södra Sverige och 57 häckande par i norra Sverige. I den mellansvenska populationen dit Dalarna, Gävleborg och Jämtland tillhör var det 6 häckande par varav 4 i Dalarna, 1 i Jämtland och så vårt par i Ljusdals kommun. Utifrån de inventeringar som gjorts inom Projekt pilgrimsfalk har antalet revirhållande par beräknats till 150-175 par år 2007. I skrivande stund finns inga färska siffror från årets inventering. Boplatser De pilgrimsfalkspar som har slagit till och häckat i vårt län har alla valt berg med branta klippor, d.v.s. den klassiska pilgrimsfalkslokalen. Helt givet är det dock inte att just en klipphylla ska väljas som boplats utan den sista häckningen på 1960-talet i Gästrikland var i ett gammalt fiskgjusebo. I Norrbotten förekommer även häckningar direkt på myrar, som uppfyller kraven på en 5
relativt ostörd häckningsmiljö. En av orsakerna till att de häckar där är att det finns ovanligt gott om mat i myrmarkerna sommartid däruppe, främst vadare och änder. När det gäller pilgrimsfalken kan man verkligen tala om en art som återkommer i flera avseenden, inte bara som häckningsart. Det vanliga är också att de återbesätter de gamla lokalerna där de häckade förr, oftast på samma klipphylla. Från Dalarna har vi hört exempel där äldre skådare som var med på 1950 1960-talet beskrivit exakt de klipphyllor falkarna häckade på den tiden och precis där har de också slagit till igen vid återkomsten efter 40-50 års frånvaro. Det finns med andra ord all anledning att rannsaka minnet eller ta kontakt med personer som man vet eller tror har kunskaper om gamla häckningsplatser. Vi har givetvis ställt oss frågan om de tre nya häckande paren i vårt län också slagit till på gamla lokaler. Svaret är att i ett fall är vi säkra på att det är en gammal lokal, dock vet vi inte om det är samma bohylla som använts. När det gäller de andra två parens häckningsberg har vi inga kunskaper från förr beträffande pilgrimsfalk. kar i länet och ökningen är slående vid jämförelse mellan 1990- talet och idag. Vid en koll av antal rapporterade pilgrimsfalkar noterades fem rapporter 1997 och fyra 1998 för att sedan successivt öka till 57 rapporter under 2006 och 52 rapporter 2007. Rapportsystemet Svalan, mobiltelefoner m.m. har ökat möjligheterna att rapportera samt att snabbt få möjligheten att observera intressanta arter och det har förstås sin inverkan på antalet rapporter, men det är inget tvivel om att pilgrimsfalken har ökat rätt rejält i antal. Hur många av dessa falkar som sträcker vidare under vårsträcket och hur många som stannar i vårt län är förstås omöjligt att veta men med de senaste årens erfarenheter i minnet kan vi inte räkna bort att någon av de observerade pilgrimsfalkarna vid t.ex. Maden i Söderhamn häckar någonstans inom en mils radie. Spännande tanke och inte helt otroligt att det är så. (Artikeln fortsätter i nästa nummer av BFK-bladet, under rubriker som hacking och framtiden) Falkarna i länet Endast ett av paren har med säkerhet identifierats och där är både hanen och honan från Dalarna, honan från en vild häckning 2005 och hanen utsläppt i samband med hacking 2005. Det paret häckade för första gången i år. I normalfallet häckar pilgrimsfalkarna för första gången vid två-tre års ålder, men häckning vid ett års ålder förekommer också. Paret som häckat sedan 2006 i Ljusdals kommun har inga ringar på benen och ursprung är således okänt medan det andra av årets nya par inte kunnat läsas av om de är ringmärkta eller inte, men vi ska givetvis försöka göra det kommande år. En annan fråga att lösa är det mörkertal vi tror det kan vara när det gäller antal revirhävdande par i länet, eller är det verkligen så att vi hittat alla par som finns i länet? Här finns mycket inventeringsjobb att göra! Under sträcktiderna vår och höst observeras allt fler pilgrimsfal- 6 7 Ringmärkare Åke Englund med en av sina skyddslingar som blivit försedd med en ring. Foto: Leif Larsson