Ifrågasatt tjänstefel av åklagare och polis vid utredningar och rättegångar mot Thomas Quick m.m.

BESLUT Sida 1 (11) Vice chefsåklagaren Peter Lundkvist Ert datum Er beteckning Ifrågasatt tjänstefel av åklagare och polis vid utredningar och rättegångar mot Thomas Quick m.m. Riksåklagarens beslut 1. Förundersökning inleds inte. 2. Ett särskilt tillsynsärende inleds inte. 3. Ärendet i den del det rör begäran om att Åklagarmyndigheten ska granska handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Thomas Quick och ta ställning till om det som kommit fram ger anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande överlämnas för handläggning till Riksenheten för polismål. Ärendet Bakgrund Thomas Quick har dömts för mord i följande fall. Mord på CZ, november 1976, Piteå (Piteå tingsrätts dom den 16 november 1994) Mord på J och M S, juli 1984, vid sjön Appojaure (Gällivare tingsrätts dom den 25 januari 1996) Mord på YL, juni 1988, Rörshyttan, Hedemora (Hedemora tingsrätts dom den 28 maj 1997) Mord på TJ, juli 1988, Norge (Hedemora tingsrätts dom den 2 juni 1998) Mord på TrJ, augusti 1981 och GS, juni 1985, Norge (Falu tingsrätts dom den 22 juni 2000) Mord på JA, november 1980, Sundsvall (Sundsvalls tingsrätts dom den 21 juni 2001) Två personer har i en anmälan till Polismyndigheten i Stockholms län (ärende 0201-K363989-08) gjort gällande att överåklagaren Christer van der Kwast och kriminalinspektören SP har gjort sig skyldiga till brott i tjänsten i samband med förundersökningarna och rättegångarna mot Thomas Quick för mord i ovan nämnda fall. Anmälarna har gjort gällande att de påstådda felen bl.a. är att bedöma som grovt tjänstefel. I anmälan har även andra personers ageranden ifrågasatts. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C STOCKHOLM 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 registrator.riksaklagaren@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se

BESLUT Sida 2 (11) Då ärenden om brott i tjänsten av överåklagare eller vice överåklagare, som kan överta lägre åklagares uppgifter, enligt såväl nuvarande som tidigare regelverk ska handläggas av riksåklagaren har anmälan överlämnats hit för handläggning. (Se 3 Åklagarmyndighetens föreskrifter [2006:12] om handläggningen av ärenden om brott av åklagare och domare m.m.) Jag tar i detta ärende ställning till anmälan i sin helhet. Som grund för brottsmisstankarna har anmälarna åberopat det som advokaten Per Svenson har anfört i en rättsutredning till Justitiekanslern år 2006. De har vidare åberopat vad Per Svensson anfört i sin bok Sanningens eld lögnens lågor (s. 154 157). Därtill har anmälarna åberopat innehållet i två TV-program (Dokument inifrån, Thomas Quick, del 1, Säters hemlighet, och del 2, Berättaren) som vid tiden för anmälan ännu inte hade sänts. Anmälan till Justitiekanslern Handlingarna i Justitiekanslerns ärende (dnr 7449-06-21) med anledning av rättsutredningen från Per Svenson har hämtats in. Justitiekanslern har i nämnda ärende, den 28 november 2006, beslutat att inte inleda förundersökning och inte heller i övrigt vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet. Av beslutet framgår bl.a. följande. I det följande tar Justitiekanslern upp det som får uppfattas som de allvarligaste anklagelserna mot åklagaren och Polisen i PS:s rättsutredning. Justitiekanslern har gått igenom merparten av det material till vilket det finns direkta hänvisningar i rättsutredningen (förundersökningsprotokoll, videoupptagningar från rekonstruktioner m.m.). Justitiekanslern har dock valt att inte granska sådana påståenden som främst har att göra med de bedömningar som åklagaren och Polisen har gjort under förundersökningen, såsom ett påstående att man borde ha gjort en gärningsmannaprofil beträffande TQ. 1. TQ och förhörsledaren har diskuterat brottsutredningarna per telefon vid sidan av förhörssituationerna. Sammantaget finner Justitiekanslern att det som har framkommit om telefonkontakterna mellan förhörsledaren och TQ inte utgör skäl för någon närmare granskning av denna omständighet. 2. Förhörsledaren har ställt ledande frågor till TQ. Den samlade bedömning som Justitiekanslern gör av förhörsutskrifterna är... att förhören med TQ genomfördes rättssäkert och att det saknas anledning att anta att förhörsledaren på ett otillbörligt sätt påverkade de svar som TQ lämnade. 3. Förhörsledaren har förmått TQ att ändra uppgifter som har lämnats vid tidigare förhör. Av domarna mot TQ framgår... att TQ:s versioner av händelseförloppen växte fram under förhörens gång.... Justitiekanslern har inte heller i övrigt funnit något konkret stöd för att förhörsledaren på ett otillbörligt sätt påverkade TQ att ändra de uppgifter som han lämnade under förundersökningarna.

BESLUT Sida 3 (11) 4. Genom att, med något undantag, ha haft samma förhörsledare vid alla polisförhör har TQ lärt sig att läsa förhörsledarens kroppsspråk och lurat av förhörsledaren information om förundersökningarna. Den omständigheten att det i huvudsak var samma kriminalinspektör som höll förhören med TQ utgör inte i sig något fel. Det saknas även konkret stöd för påståendet att TQ lurade av förhörsledaren information om förundersökningarna. 5. TQ:s läkare och terapeuter har deltagit vid polisförhör och diskuterat brottsutredningen i hans terapi. TQ har tillsammans med läkare och terapeuter vallats på mordplatser m.m., vilket har lett till att han vid polisens efterkommande vallningar har lyckats övertyga utredarna om att han är mördaren. Med hänsyn till att TQ lider av en allvarlig psykisk störning, och att han under förundersökningarna var intagen på ett sjukhus, kan det inte anses fel att läkare och psykologer deltog vid vissa av polisförhören.... Det har inte framkommit något som tyder på att läkarna och psykologerna hade någon direkt inverkan på de svar som TQ lämnade vid förhören.... Det har inte framkommit något som tyder på att TQ:s läkare eller psykologer påverkade brottsutredningarna på något annat sätt än genom de terapisamtal som måste anses ha varit kända för domstolarna. Det har inte heller framkommit något som tyder på att TQ under terapin fick någon information om brottsutredningen som han inte tidigare kände till. 6. Förhörsledaren har vilselett rätten i samband med att han har hörts som vittne. Även åklagaren har vilselett rätten. Justitiekanslern har inte funnit något konkret stöd för att förhörsledaren, SP, vilseledde rätten i samband med att han hördes som vittne. Som exempel på att SP synes ha förmedlat en objektiv bild av förhören med TQ kan nämnas att det av domen beträffande mordet i Rörshyttan framgår att SP vid vittnesförhöret lämnade upplysningar om att TQ i vissa avseenden hade ändrat sin berättelse under förundersökningens gång.... Det har inte heller framkommit något som tyder på att åklagaren vilseledde rätten i något av målen.... 7. Gällande regler för rekonstruktion/vallning på brottsplatserna har inte följts. Bland annat har rekonstruktioner varit riggade. Vad gäller påståendet om att rekonstruktionerna var riggade konstaterar Justitiekanslern att domstolarna själva hade möjlighet att bedöma hur rekonstruktionerna hade genomförts... Visserligen ställde förhörsledaren frågor till TQ vid de rekonstruktioner som Justitiekanslern har granskat närmare (Appojaure, Rörshyttan och Sundsvall). Rekonstruktionerna ger dock inte något annat intryck än att TQ självmant redogjorde för händelserna utan otillbörlig påverkan av förhörsledaren eller någon annan.... Sammanfattningsvis har det inte framkommit något som gör att det finns anledning för Justitiekanslern att rikta kritik mot hur rekonstruktionerna genomfördes. 8. Åklagaren har brutit mot objektivitetsprincipen genom att bland annat beträffande morden i Appojaure och Sundsvall inte redovisa för rätten att det hade hållits andra rekonstruktioner än de som åberopades vid huvudförhandlingarna och att TQ hade agerat på ett annat sätt vid dessa rekonstruktioner.

BESLUT Sida 4 (11) Sammanfattningsvis talar det mesta för att domstolarna var medvetna om att det hade förekommit flera rekonstruktioner och att TQ i vissa avseenden hade ändrat sina versioner av händelseförloppen mellan vissa av rekonstruktionerna. 9. I GY-målet har åklagaren underlåtit att upplysa rätten om att det förekom DNA-bevisning som talade för att TQ inte var gärningsmannen. Av förundersökningsmaterialet från den norska polisen framgår att det hade påträffats spermier i målsägandens underliv och att ett DNA-test uteslöt att spermierna kommer från TQ. Genom det material som Justitiekanslern har tagit del av går det inte klart att konstatera om denna uppgift fanns med i det förundersökningsprotokoll som lämnades in till tingsrätten eller inte. Av domen framgår inte heller huruvida åklagaren redovisade resultatet av DNA-testet vid huvudförhandlingen eller inte. Det utesluter emellertid inte att åklagaren nämnde denna omständighet vid sin sakframställning utan att det kom till uttryck i domen. Med hänsyn bl.a. till att målsäganden synes ha verkat som prostituerad och att TQ kom i kontakt med henne i ett prostitutionskvarter, talar för övrigt nämnda omständighet inte med någon större styrka emot TQ som gärningsman. I det norska förundersökningsmaterialet finns även uppgifter om blod på målsägandens kropp som kom från någon annan person. Det går inte klart att utläsa av tillgängligt material om denna omständighet ensam talar för eller emot TQ som gärningsman. I detta sammanhang bör beaktas att det av ett utlåtande från Rättsmedicinalverket, som åberopades i det aktuella målet, framgick att det fanns spermier i målsägandens underliv och att det förekom intorkat blod över stora delar av hennes kropp. Även om det skulle vara så att åklagaren vid huvudförhandlingen inte redogjorde för innehållet i det norska förundersökningsmaterialet, hade tingsrätten sålunda möjlighet att själv ställa frågor till åklagaren om huruvida det hade gjorts något DNA-prov med anledning av fynden i och på målsägandens kropp. Därtill bör beaktas att ett flertal norska polismän hördes vid huvudförhandlingen. Rätten hade därmed möjlighet att ställa motsvarande fråga till de norska utredarna. Till det kommer att bevisningen i övriga delar av detta mål mot TQ får anses ha varit mycket stark. Sammanfattningsvis finner Justitiekanslern att de oklarheter som i och för sig råder beträffande det DNA-prov som utfördes i Norge inte ensamma bör medföra en närmare granskning av förundersökningen angående mordet på GY. 10. En privatägd hund har använts vid sökandet på de platser där kroppsdelar tros ha grävts ned. Om en polishund hade använts, hade slutsatserna blivit annorlunda. Den omständigheten att den aktuella hunden var privatägd utgör inte i sig något fel.... Tingsrätten hade... möjlighet att bedöma betydelsen av att en privatägd hund hade använts vid sökandet efter kroppsdelar. 11. Rikspolisstyrelsens regler för forensisk arkeologi har inte följts. Justitiekanslern har inte funnit några konkreta stöd för att de brottsplatsundersökningar som har genomförts har skett i direkt strid med något regelverk på området.... Oavsett om de brottsplatsundersökningar som genomfördes under de aktuella förundersökningarna till punkt och pricka följde gängse rutiner på området, har det inte framkommit något som talar för att detta på något sätt påverkade utgången i de aktuella målen. Vid sådant förhållande har Justitiekanslern inte anledning att närmare granska det sätt på vilket brottsplatsundersökningarna genomfördes.

BESLUT Sida 5 (11) 12. Åklagaren har medvetet hållit de av TQ utpekade medhjälparna utanför huvudförhandlingarna. De har inte åtalats och de har inte åberopats som vittnen. Genom detta agerande har åklagaren fråntagit rätten möjligheten att bedöma om TQ:s utpekanden var sanna eller inte, vilket skulle ha inverkat på hans trovärdighet. Som tidigare nämnts skall Justitiekanslern inte överpröva de bedömningar som en åklagare har gjort. Det finns därför inte anledning för Justitiekanslern att bedöma om de av TQ utpekade medhjälparna borde ha åtalats eller inte. Justitiekanslern konstaterar dock att de utpekade medhjälpare som var vid liv när åtal väcktes mot TQ hade förnekat brott, och att det krävs starkare stödbevisning mot en person som har förnekat brott än mot någon som har erkänt en gärning. Det har inte heller framkommit något som tyder på att åklagaren medvetet avstod från att åberopa någon av de utpekade medhjälparna som vittnen för att bevisläget mot TQ därmed skulle försämras. Det bör i detta sammanhang framhållas att rätten hade möjlighet att... själv föranstalta om att de aktuella personerna skulle höras för det fall domstolen hade ansett att det var erforderligt. Av domen i TJ-målet framgår också att rätten, efter genomgång av vad den utpekade medhjälparen hade sagt vid polisförhör, avstod från att på eget initiativ påkalla vittnesförhör med honom. Samlad bedömning av hur förundersökningarna har bedrivits När det som i detta fall rör sig om omfattande brottsutredningar är det i princip oundvikligt att det begås ett eller annat fel under förundersökningen. Justitiekanslern har pekat på vissa oklarheter som föreligger beträffande några av de aktuella förundersökningarna. Det kan även antas att det förekommer vissa brister i någon eller några av förundersökningarna. Den bild som Justitiekanslern har fått vid sin genomgång av handlingarna i ärendet är emellertid att förundersökningarna har bedrivits på ett i allt väsentligt godtagbart sätt. Det finns sålunda inte anledning att anta att åklagaren har brutit mot objektivitetsprincipen eller att det har begåtts några andra allvarliga felaktigheter från åklagarens eller polisens sida. Det övergripande intrycket är i stället att både åklagaren och polisen har varit noggranna och professionella vid genomförandet av sina arbetsuppgifter. Med anledning av den allvarliga kritik som anmälarna har riktat främst mot åklagaren och förundersökningsledaren vill jag särskilt poängtera att utredningen inte ger stöd för någon annan slutsats än att dessa personer efter omständigheterna har gjort ett skickligt arbete. Och det finns inte anledning att anta att de brister som må ha funnits i någon eller några av förundersökningarna har inneburit att domstolarna har vilseletts. De domar som har meddelats mot TQ är i allt väsentligt mycket välskrivna och gedigna. De innehåller bl.a. omfattande redogörelser för den bevisvärdering som rätten har gjort. Det har inte heller framkommit något annat som gör att det finns anledning att närmare granska domstolarnas handläggning av de aktuella målen. På grund av det anförda finner jag att det på objektiva grunder inte finns anledning att genomföra någon ytterligare granskning av hur förundersökningarna i målen mot TQ har bedrivits eller hur åklagaren, polisen och domstolarna i övrigt har agerat i de aktuella målen. Det finns sålunda inte heller skäl att inleda någon förundersökning.

BESLUT Sida 6 (11) Boken Sanningens eld lögnens lågor Anmälarna har vidare till stöd för anmälan åberopat vad Per Svensson anfört i sin bok Sanningens eld lögnens lågor (s. 154 157) från år 1996. Det som anförts där kan, enligt min uppfattning, inte uppfattas som ett konkret påstående om brott. Tv-programmen Dokument inifrån, Thomas Quick De två TV-programmen som anmälarna har hänvisat till har granskats. Det har då framkommit att Thomas Quick har ändrat sina uppgifter och att han numera förnekar att han gjort sig skyldig till de mord som han tidigare har erkänt och dömts för. I programmen ifrågasätts på olika sätt riktigheten av domarna. Endast till en mindre del innehåller programmen uppgifter som kan vara att uppfatta som påståenden om brott av åklagaren eller polisen. Det som enligt min mening skulle kunna uppfattas som brottspåståenden är sammanfattningsvis följande. a. Förhörsledaren SP har ställt ledande frågor till Thomas Quick under förundersökningen angående mordet på CZ. (Dom november 1994.) b. Förhörsledaren SP har ställt ledande frågor till Thomas Quick samt påverkat honom under förundersökningen angående mordet på J och M S vid sjön Appojaure. (Dom januari 1996.) c. Rekonstruktionen i juli 1995 under förundersökningen angående mordet på Janny och Marinus Stegehuis vid sjön Appojaure har inte genomförts på ett korrekt sätt. (Dom januari 1996.) d. Förhörsledaren SP har vid rekonstruktion 1996 under förundersökningen angående mordet på YL visat Thomas Quick mordvapnets längd. (Dom maj 1997.) e. Christer van der Kwast har 1996 förmått rättsläkare att ändra rättsintyg under förundersökningen angående mordet på YL. (Dom maj 1997.) f. Christer van der Kwast har begärt flera utlåtanden rörande ett par glasögon under förundersökningen angående mordet på YL och hemlighållit ett av utlåtandena. (Dom maj 1997.) g. Christer van der Kwast har förvägrat två svenska experter att undersöka brända benbitar som anträffats inom ramen för förundersökningen angående mordet på TJ. Det som åsyftas förefaller ha skett 1998 och efter att domen vunnit laga kraft. (Dom juni 1998.)

BESLUT Sida 7 (11) h. Christer van der Kwast har beordrat en polis att ändra uppgifter i ett förhörsprotokoll, vilket resulterade i att polisen den 16 augusti 1996 upprättade en promemoria angående förhöret inom ramen för förundersökningen angående mordet på HN i Skåne. Vissa av dessa brottspåståenden har prövats av Justitiekanslern. Det som kommit fram vid programmen har också på andra sätt berört det som Justitiekanslern prövat. Kompletterande brottsanmälan Anmälarna har i en skrivelse till riksåklagaren kompletterat brottsanmälan. I den skrivelsen anförs bl.a. följande. Christer van der Kwast och SP har angående mordet på JA inför rätten uppgett att Thomas Quick, vad gäller mordåtalets centrala delar, hela tiden berättat samma sak och inte ändrat sig på någon punkt. Med hänvisning till det som Per Svenson har anfört i rättsutredningen till Justitiekanslern menar anmälarna att detta inte är riktigt. Enligt anmälarna har Thomas Quick under utredningen ändrat sig när det gäller mordplatsen, mordvapnet, ett igenkänningstecken på JAs kropp och var Thomas Quick gjort av kroppen efter JA. Anmälarna har också ifrågasatt att Christer van der Kwast endast åberopat Thomas Quicks slutliga utsaga. Christer van der Kwast och SP har också enligt anmälarna felaktigt inför rätten uppgivit att det funnits vattentäta skott mellan polisens utredningsarbete och psykiatrin. Begäran om annan granskning m.m. Anmälarna har därtill begärt att det ska utredas huruvida Thomas Quick dömts för åtta mord utan att ha begått något av dem. De har således begärt att Åklagarmyndigheten ska granska handläggningen av förundersökningarna och åtalen mot Thomas Quick och ta ställning till om det som kommit fram ger anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande angående de aktuella domarna. Därutöver har ytterligare en brottsanmälan rörande åklagare och polis handläggning av ärendena mot Thomas Quick inkommit till riksåklagaren. Den innehåller i sak inte några ytterligare uppgifter. Rättslig reglering m.m. Det har gjorts gällande att åklagare och polis begått bl.a. mened och grovt tjänstefel. Enligt 20 kap. 1 brottsbalken ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två

BESLUT Sida 8 (11) år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, ska inte dömas till ansvar. Om brottet har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, ska dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande. För att en förundersökning ska få inledas krävs att det finns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Reglerna om preskription innebär bl.a. att det inte är möjligt att döma någon för brottet om han eller hon inte häktas eller fått del av åtalet för brottet inom viss tid från det att brottet har begåtts. Preskriptionstiden är beroende av hur långt straff som kan följa på brottet. För tjänstefel är preskriptionstiden fem år och för grovt tjänstefel är preskriptionstiden tio år. Även för mened, liksom för grov mened, är preskriptionstiden tio år. En åklagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen kan i vissa fall av Statens ansvarsnämnd meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Det får dock bara ske om arbetstagaren inom två år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot honom eller henne. Skälen för riksåklagarens beslut 1. De brottspåståenden som jag nu har att ta ställning till avser till den alldeles övervägande delen sådant som har utspelat sig för mer än tio år sedan. Därmed är frågan om brott preskriberad även om gärningarna skulle vara att bedöma som grovt tjänstefel eller mened. De övriga brottspåståendena avser gärningar som har inträffat för mer än fem år sedan. Preskription har därmed inträtt för det fall gärningarna är att bedöma som tjänstefel. Endast om dessa gärningar är att bedöma som grovt tjänstefel har preskription inte inträtt. Detsamma gäller om gärningarna är att bedöma som mened. Preskription är inte endast ett hinder för att väcka åtal för gärningarna, det hindrar också att en förundersökning inleds för utredning av de preskriberade brotten. Redan på formella grunder saknas det därför rättsliga förutsättningar att inom ramen för en brottsutredning granska de förundersökningar och rättegångar mot Thomas Quick som har avslutats före år 1999. Detta preskriptionshinder gäller merparten av de brottspåståenden som Justitiekanslern prövade i november 2006, och hindret gäller alla de påståenden om brott som TV-programmen kan anses innehålla.

BESLUT Sida 9 (11) Den återstående frågan är alltså om det finns förutsättningar att inleda förundersökning för att utreda en eventuell misstanke om grovt tjänstefel eller mened som hänför sig till tiden mars 1999 och därefter. Den anmälan jag har att ta ställning till är i denna del densamma som Justitiekanslern tog ställning till 2006 i sin roll som särskild åklagare. Justitiekanslern fann då efter en grundlig genomgång att en förundersökning inte skulle inledas då det bl.a. inte fanns anledning att anta att åklagaren hade brutit mot objektivitetsprincipen eller att det hade begåtts några andra allvarliga felaktigheter från åklagarens eller polisens sida. Med hänsyn till inblandade parter och till stabiliteten i rättslivet bör utgångspunkten vara att ett beslut att inte inleda förundersökning ska stå fast om det inte ändras av en högre åklagare i samband med överprövning av beslutet eller nya omständigheter tillkommer som ger skäl till en annan bedömning. (Om dessa frågor, se bl.a. Gunnel Lindberg, Förvaltningsrättslig tidskrift 2000 s. 49 ff. och Fitger, En kommentar till rättegångsbalken på Internet, 7:5.) Det kan i detta sammanhang noteras att Justitiekanslern i sin roll som extraordinärt tillsynsorgan bl.a. har till uppgift att granska allmänna åklagares, inklusive riksåklagarens, handläggning av ärenden. I de delar där kompetensområdena sammanfaller är Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän och riksåklagaren dock likställda åklagare. Jag har därför inte någon möjlighet att överpröva Justitiekanslerns beslut. Då det i detta fall inte heller har framkommit några nya omständigheter av betydelse för bedömningen av om det finns anledning att inleda förundersökning för grovt tjänstefel eller mened finns det inte skäl för mig att göra en förnyad prövning av om förundersökning ska inledas. Jag beslutar därför att inte inleda förundersökning med anledning av den aktuella anmälan. 2. Fråga är då om det som kommit fram ger anledning att inleda ett särskilt tillsynsärende eller vidta någon annan åtgärd inom ramen för min tillsyn. Ett särskilt tillsynsärende inleds när det behövs för riksåklagarens rättsliga styrning av åklagarorganisationen genom vägledande uttalanden. Ärendena rörande Thomas Quick är av mycket speciell karaktär och ligger dessutom långt tillbaka i tiden. Det saknas därför intresse av att ge vägledning till åklagarorganisationen med dessa ärenden som utgångspunkt. Ett särskilt tillsynsärende ska därför inte inledas av den anledningen. Vidare inleds ett särskilt tillsynsärende hos riksåklagaren när det behövs för att ge underlag för en anmälan till Statens ansvarsnämnd om att meddela åklagare disciplinpåföljd. De fel som Christer van der Kwast påstås ha gjort sig skyldig till ligger så långt tillbaka i tiden att de inte kan föranleda

BESLUT Sida 10 (11) disciplinpåföljd. Det finns därför inte heller skäl att inleda ett särskilt tillsynsärende för att ge underlag för en anmälan till Statens ansvarsnämnd om att meddela disciplinpåföljd. Slutligen inleds ett särskilt tillsynsärende när det finns oklarheter som måste belysas för att riksåklagaren ska kunna ta ställning till de nämnda frågorna eller för att kunna ta ställning till någon annan fråga. Det som kommit fram i detta ärende är inte av sådant slag att det i övrigt ger anledning att inleda ett särskilt tillsynsärende eller vidta någon annan åtgärd inom ramen för min tillsyn. 3. Som tidigare nämnts har anmälarna begärt att Åklagarmyndigheten ska granska handläggningen av förundersökningarna och rättegångarna mot Thomas Quick och ta ställning till om det som kommit fram ger anledning för myndigheten att initiera ett resningsförfarande angående de aktuella domarna. Sådana ärenden kan, beroende på omständigheterna, behandlas antingen hos riksåklagaren eller hos annan åklagare. Ärenden som rör frågor om resning av en tingsrättsdom ska normalt handläggas av den åklagarkammare där tingsrätten finns. I detta fall är flera olika åklagarkammare berörda. Ärendet bör dock i sin helhet handläggas på ett ställe. Då åklagare och polis har ifrågasatts är det lämpligt att ärendet handläggs vid den nationella åklagarkammare som normalt handlägger ärenden om brott av åklagare och polis, dvs. vid Riksenheten för polismål. Ärendet ska därför i nämnda del överlämnas dit för handläggning. Min handläggning av detta ärende är därmed avslutad. Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad, riksåklagaren Anders Perklev. I ärendets handläggning har även vice överåklagaren Lennart Guné, vice chefsåklagaren Peter Lundkvist (föredragande) och kammaråklagaren Helena Jäderström deltagit. Anders Perklev Peter Lundkvist

BESLUT Sida 11 (11) Expedieras, tillsammans med handlingarna i ärendet, till Riksenheten för polismål, Malmö (AM-190219-08) För kännedom till Anmälarna Överåklagaren Christer van der Kwast Kriminalinspektören SP Polismyndigheten i Stockholms län, CU (Ai 793-1262-08)