VI TAR DEBATTEN OM FRAMTIDENS EUROPA SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR

VI TAR DEBATTEN OM FRAMTIDENS EUROPA SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR

DE FYRA FRIHETERNA INLEDNING CHRISTOFER FJELLNER Det råder stor enighet om att framtidens arbetsmarknad och utbildningssystem är två av de största utmaningarna vi har framför oss. Därför är det viktigt att vi har en levande debatt där många röster får komma till tals, så att vi kan finna de bästa lösningarna. LIGGER VÅR KONTINENT I FRAMKANT? Eftersom rubriken är formulerad som en fråga så tänkte jag inleda med att kort försöka besvara den, för att sedan öppna upp diskussionen med några egna tankar. Jag skulle säga att svaret inte, som så ofta, ligger mellan ja och nej. Svaret är snarare både ett ja och ett nej. Man kan svara ja, för trots allt finns i Europa högproduktiv arbetskraft och en dynamisk inre marknad. Här finns framstående universitet och miljontals företag i alla upptänkliga branscher. Men man kan också svara nej. Många europeiska länder lider av historiskt höga skuld- och arbetslöshetsnivåer. De flesta av de bästa universiteten återfinns utanför vår kontinent. EU:s inre marknad innehåller fortfarande en mängd undantag och onödiga hinder. Och framförallt Europa är ingenting mot vad det kunde vara. För ska vi verkligen nöja oss med medelmåttiga skolresultat, halvtröga arbetsmarknader, några gamla handelshinder där och några förlegade regler där? Borde det inte vara en självklarhet att Europa ska vara den mest dynamiska ekonomin i världen, den rikaste och mest framåtblickande kontinenten av dem alla, en modern högkultur som med öppenhet mot omvärlden och med sunda och ambitiösa reformer inombords blir ett föredöme för andra länder att ta efter? DE FYR A FRIHETERNA CHRISTOFER FJELLNER 91

Det kanske låter som en svulstig vision, så låt mig bli lite mer konkret; jag vill nämligen hävda att jasvaret kan erbjuda lösningar för nej-svaret. Vi kan börja med att titta på vad vi har gjort rätt. Ta som exempel avregleringen av flygmarknaden. Framväxten av en lågprismarknad för flyg har sannolikt gjort mer för europeisk integration än alla EU:s ungdomsstrategier och kulturfonder tillsammans. Men avregleringen är konsekvensen av ett EU-beslut. Det är EU när det är som bäst när 28 regler blir 1 regel. När EU river hinder och krångel för att låta människor skapa nya lösningar tillsammans. Vi kan också lyfta mängder av exempel på människor som lämnat armod och dåliga framtidsutsikter för att söka sig en bättre tillvaro någon annanstans. Det är gränslöshet och öppenhet som möjliggör detta för enskilda människor. Men rivna gränser får också stora effekter på samhället. Arbetsmarknadens resurser kan användas effektivare. Kunskap flyttas, möts, omprövas och nya idéer tar form. Alltifrån det handfasta till det som är svårast att mäta: människor träffas, blir kära, bygger liv tillsammans. Allt detta sammanfattas i EU-projektets kärna och ett öppet samhälles värderingar. Gränslöshet, öppenhet mot det nya och annorlunda, fri konkurrens och tolerans. Vi har kommit väldigt långt, så titta er omkring: visst har Europa alla förutsättningar för att bli just allt det som vi borde drömma om? Vi DET SOM ÄR BRA MED EU ÄR GRATIS, MEN DET SOM ÄR DÅLIGT ÄR HUR DYRT SOM HELST. har lyckats skapa fredlig samexistens och en inre marknad från ett tillstånd av krig, aggression och misstro gentemot varandra. Nu är det därför dags att ta nästa steg. Och vad som är detta nästa steg, det finns det mycket att säga om, och synen skiljer sig åt. Men samtidigt som EU har viktiga uppgifter att fylla måste vi göra klart vad EU inte ska göra. EU kan till exempel skapa gemensamma regler, så att länder kan erkänna varandras utbildningar. Men här finns risken att EU börjar införa massor av egna regler som förtar syftet med förenklingar. För hur många gånger har inte Bryssel försökt blanda sig i medlemsländernas utbildningspolitik? Eller hur ofta har det inte hörts att EU måste investera i framtiden, trots att knappast någon tror att EU skulle spendera pengarna bättre än medlemsstaterna eller medborgarna. Kort och gott: det som är bra med EU är gratis, men det som är dåligt är hur dyrt som helst. Som exempel, gemensamma regler som möjliggör för arbetssökande att ta sig över gränserna är bra och kostar ingenting. EU:s globaliseringsfond, med miljarder som duschas över nedläggningshotade industrier, är ett kostsamt och dåligt sätt att möta konkurrensens effekter. Stora planer på EU-nivå riskerar dessutom att slita isär unionen, snarare än att hålla ihop den. Vi är i ett känsligt läge nu, när olika medlemsländer drar åt olika håll. För att kunna spela en positiv roll för framtiden måste EU återgå till sin grundläggande uppgift: värna de fyra friheterna och den inre marknaden. Jag är övertygad om att en stor del av 92 CHRISTOFER FJELLNER DE FYR A FRIHETERNA

svaret finns häri. Hade vi haft en global finans- och skuldkris utan en inre marknad hade vi varit i en betydligt värre situation idag. Hade EU-beslut inte lagt grunden för billigare transporter, kommunikationer och studentutbyten hade vi varit sämre rustade än vad vi är. Att fortsätta riva hinder på vår kontinent ger företag och utbildningsinstitutioner tillgång till större marknader, mer kapital, en mer diversifierad arbetsstyrka och studenter med mer varierad bakgrund. Så bäddar vi för sund konkurrens, innovation och kunskapsutbyte. Men det måste understrykas att Sverige, liksom andra medlemsländer, ska få föra sin egen utbildnings- och arbetsmarknadspolitik. Förutsättningar, traditioner och synsätt skiljer sig så pass mycket åt att alltför omfattande europeisk styrning på dessa områden riskerar att göra mer skada än nytta. För vi behöver också pröva oss fram, lära av varandra och se vilka lösningar som fungerar och inte fungerar. Vi har olika system för grundskolans utformning, för arbetslöshetsersättning och arbetsrätt. Det är ett utmärkt sätt att möjliggöra jämförelser och konstant förbättring genom en pågående dynamik som tar oss framåt. Så, EU har en mycket viktig roll att spela för Europas framtid. Den består dels i att återgå till sina kärnvärden och verka för en ständig utveckling och fördjupning av de fyra friheterna. Men den består också i att veta var gränsen går, och möjliggöra för medlemsstaterna att pröva sig fram och lära av varandra. För precis som studenter och arbetstagare lär av varandra då de ger sig ut på den europeiska marknaden, så kan politiker och beslutsfattare i medlemsländerna lära av varandra genom att höja blicken och se sig omkring. Vi måste blicka framåt med en tydlig vision om ett öppet, tolerant, dynamiskt och kosmopolitiskt Europa. Jag menar upplysningen, renässansen, den vetenskapliga metoden och den industriella revolutionen: nog har vi som bor på den här kontinenten potential att skapa en strålande framtid för oss själva, om vi bara tillåter oss att vara lite visionära och inte nöja oss med att bli en medelmåtta på världsscenen. Låter det fluffigt? Kanske det, men så vet ju inte jag i detalj vilka lösningarna är. Och det är halva poängen. Du kanske hade hoppats på en detaljerad färdplan? Hur EU skapar en gemensam arbetsmarknad eller ett utbildningssystem i världsklass? Men lika ovetande som de som beslutade att avreglera flyget var om hur Ryanair skulle integrera Europa, lika ovetande är jag om vilka möjligheter som hade öppnats om vi till exempel hade haft ett ambitiöst tjänstedirektiv. Med detta vill jag också säga att det finns många synsätt, och att en ödmjuk inställning till sin egen begränsade insikt i komplicerade frågor ändå känns som en bra utgångspunkt för diskussionen. För visionen om ett framgångsrikt Europa innefattar också en levande debatt om vart vi är på väg, och hur vi når dit. CHRISTOFER FJELLNER (M) EU-PARLAMENTARIKER SEDAN 2004. DE FYR A FRIHETERNA CHRISTOFER FJELLNER 93

SÅ KAN EU BIDRA TILL FATTIGDOMSBEKÄMPNING MAGDALENA STREIJFFERT Den europeiska unionen är och ska vara ett politiskt projekt vars grundläggande värderingar mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter ska genomsyra hela verksamheten. Tyvärr ser det inte alltid ut så idag och här måste vi som medlemmar och medborgare i Europa driva på för att EU inte bara ska visa solidaritet med varandra inom unionen utan också med länder utanför Europas gränser. EU behöver ta på sig ledartröjan för att visa handling när det kommer till frågor om fattigdomsbekämpning, rättvis handelspolitik och lagen om offentlig upphandling. För många medborgare i Sverige kan besluten i Bryssel kännas avlägsna och möjligheten att påverka vara liten. Men med denna text vill jag visa på att vi kan alla vara med och påverka. Du och jag kan göra det när vi handlar kaffe och bananer i affären på väg hem från jobbet och Sveriges kommuner och landsting när de köper in till sin verksamhet. Genom vår konsumentmakt visar vi politiker i Sverige och EU att frågor om fattigdomsbekämpning och en rättvis handel är viktiga. EN FÖRÄNDRAD HANDELSPOLITIK Idag lever nästan 1,2 miljarder människor under den extrema fattigdomsgränsen på 1,25 dollar per dag. Ofta utan tillgång till rent vatten, tillräckligt med mat eller ens tak över huvudet. Det är få som förblir oberörda av fakta om fattigdom. Att så mycket som var åttonde människa går till sängs hungrig varje kväll är något som engagerar många. Men samtidigt är fattigdomsbekämpning, utrikes- och internationell handelspolitik frågor som ofta ligger långt från de flesta männis- 94 MAGDALENA STR EIJFFERT

kors vardag i Sverige. Möjligheten att påverka känns liten. Samtidigt är det nära, genom det vi som individer, företag, kommun och organisationer handlar på den globala marknaden. Oavsett om det handlar om att köpa middag till familjen eller kaffe till föreningsmötet är vi som konsumenter inblandade i ekonomiska transaktioner som oftast berör länder och människor långt utanför vår egen sfär. Men det är denna handel som också är en av anledningarna till att vi under åren med millennie-målen har sett en stor ekonomisk tillväxt i flera av världens fattigaste länder. Samtidigt vet vi att tillväxten är med och skapar problem. Ekonomin växer på bekostnad av både mänskliga och miljömässiga resurser. Handel är ett effektivt verktyg för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, men bara om handeln bygger på ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter. UNICEF bedömer i en rapport från 2011, Global Inequality: Beyond the Bottom Billion, att det i nuvarande takt kommer att ta 800 år för världens en miljard fattigaste att nå upp till tio procent av världens inkomster. Ojämlikhet är ett problem, inte bara för de som är fattigast, utan för hela samhällsutvecklingen. Samma rapport från UNICEF pekar på data som visar att länder med stora klyftor också har långsammare tillväxt, mer hälsoproblem, sociala problem och politisk instabilitet. Om handel skall vara ett effektivt verktyg som bidrar till fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, måste den vara utformad för detta ändamål. En handel som tar hänsyn till och stöttar odlare och anställda i utvecklingsländer som idag befinner sig längst bak i handelskedjan, där den hårda prispressen ofta sätter de mänskliga rättigheterna ur spel. Det finns stora utmaningar inom den globala handeln som den fungerar idag. Marknaden klarar inte att på egen hand skapa inkluderande tillväxt. Mest utsatta är råvaruproducenterna, i början av handelskedjan. Råvarupriserna är inom många branscher mycket instabila och överlag har priserna sjunkit dramatiskt de senaste 30 åren. Priset på vårt te och kaffe är alldeles för lågt. Endast några få procent hamnar hos odlarna som skördar kaffet, plockar tebladen och rensar kakaofrukterna. Alltför ofta sker även grova kränkningar av mänskliga rättigheter i produktionen av de varor som vi konsumerar varje dag. En stor utmaning är maktkoncentrationen i mitten av ledet, mellan producent och konsument. Världshandeln kan liknas vid ett timglas. Det finns många miljoner odlare och anställda som producerar råvaror till miljarder konsumenter. I mitten finns ett fåtal stora livsmedelsjättar som kontrollerar råvaruhandel och förädling. Genom deras köpkraft kan de pressa priserna och sätta spelreglerna. Ta bananer till exempel. Av den globala bananhandeln kontrolleras 70 procent av fem företag. Resultatet är att den enskilde odlaren har ett extremt underläge gentemot den hen säljer till och konsumenten har små möjligheter till insyn och påverkan, trots tusentals varor att välja mellan i butikshyllan. MAGDALENA STR EIJFFERT 95

Fairtrade bidrar med verktyg för att motverka obalanserna i handelskedjan genom kriterier som stärker odlarnas och anställdas förhandlingskraft. Fairtrade når idag ut till drygt 1,3 miljoner odlare och anställda som säljer Fairtrade-märkta produkter genom tusentals stora och små företag på 120 marknader till miljontals konsumenter. Det är fortfarande en liten del av världsmarknaden, men det visar att det går att skapa en handel som bidrar till att människor kan lyfta sig ur fattigdom. Fairtrade säkerställer att producenten verkligen gynnas av de fördelar certifieringen ger genom att kontrollera handelstransaktionen mellan producenten och köpare. Det gör att odlare och anställda kan utkräva ansvar om inte företagen håller vad de lovat. Verktyg som gör att de kan ta makt över sina liv, förbättra sin position och bekämpa fattigdomen genom handel på rättvisa villkor. Samtidigt är det ett effektivt verktyg för konsumenter att ställa högre krav på företagen och deras produkter, genom att efterfråga varor som de vet bidrar till en positiv utveckling. I FN påbörjas nu förhandlingarna om hur de nya utvecklingsmålen, som ska ta vid efter millenniemålen, skall se ut i praktiken. I slutdokumentet, The Future We Want, inför toppmötet i Rio slog man fast att utrotning av fattigdom fortfarande är den största utmaning som världen står inför. Och att fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Utifrån detta sattes en rad globala mål upp som speglade alla tre dimensioner av hållbarhet; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, det så kallade nya globala ramverket. Dessa skall tillsammans med de kommande nya utvecklingsmålen, utgöra de mål och strategier för hur arbetet med en global utveckling ska se ut efter 2015. Sverige och framför allt EU måste öka insatserna för att nå de globala utvecklingsmålen genom att stärka anställda och småskaliga producenters möjligheter att ta sig ur fattigdom genom handel. Tillsammans med rättvis handelsrörelsen har Fairtrade tagit fram prioriterade frågor som vi anser att EU måste lyfta och driva i diskussionen om de nya utvecklingsmålen. Den första frågan är att mänskliga rättigheter och jämlikhet behöver vara ledstjärna för alla politikområden. Människors förutsättningar att lyfta sig ur fattigdom och förverkliga sin potential måste stärkas. Utvecklingspolitiken måste vara grundad i de tre pelarna för hållbar utveckling; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. För att en sådan agenda ska fungera måste den inkludera alla politikområden. Det nya globala ramverket behöver bygga på samstämmighet, där alla politikområden, i såväl Sverige som inom EU, drar åt samma håll. Den andra frågan är att handel måste lyftas som ett verktyg för hållbar utveckling. Handel är ett effektivt verktyg för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, men bara om handeln bygger på ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter. Handelsregler och praxis måste reformeras med målet att övervinna orättvisor och att stärka anställda och småskaliga producenter i utvecklingsländer för att genom handel kunna ta sig ur fattigdom. 96 MAGDALENA STR EIJFFERT

Den tredje och avslutande frågan är att alla aktörer på alla nivåer måste inkluderas och ta ansvar. Genom framgångsrika partnerskap kan vi motverka fattigdom och ojämlikhet på lokal nivå, åstadkomma hållbar ekonomisk tillväxt på nationell nivå och säkerställa utveckling som inkluderar alla på global nivå. Den nya utvecklingsagendan måste därför stödja partnerskap för hållbar utveckling mellan regeringar, lokala myndigheter, företag, det civila samhällets organisationer och medborgare. Det är viktigt att alla berörda parter tar ansvar och kan ställas till svars inom ramverket för den nya utvecklingsagendan. Målet är att de prioriterade frågorna lyfts i EU:s gemensamma position inför den nya utvecklingsagendan. Detta i linje med Ministerrådets och EU-kommissionens 12-stegsplan för hur millenniemålen ska uppnås till 2015, där rättvis handel beskrivs som ett av de bästa verktygen för samstämmig politik för utveckling och ett värdefullt initiativ för att uppnå millenniemålen. GRÄNSER MELLAN LÄNDER SUDDAS UT OCH DET ÖMSESIDIGA BEROENDET ÖKAR. ALLT ANGÅR ALLA. Det vilar ett stort ansvar på de ledande politikerna vid förhandlingsbordet. Men ska vi nå högnivåpanelens nollvision kan fattigdomsbekämpning och det nya globala ramverket inte bara vara en fråga för världens ledare eller bistånds- och utvecklingsministrar. Det måste genomsyra, och vara måttstocken inom alla politikområden, för politiker på alla nivåer, men även för företag, civilsamhälle och konsumenter som du och jag. Den globala utvecklingen har resulterat i att varje enskilt land, varje kommun och dess medborgare är delaktiga i och påverkas av vad som händer långt borta från landets egna gränser. Gränser mellan länder suddas ut och det ömsesidiga beroendet ökar. Allt angår alla. STÄLLA SOCIALA KRAV VID LAGEN OM OFFENTLIG UPPHANDLING Fairtrade och den internationella rättvishandelsrörelsen visar upp exempel på hur konsu-menter och producenter gemensamt kan bidra till att bekämpa fattigdom och verka för en hållbar produktion och konsumtion. Fairtrade är inte lösningen på all världens fattigdom, men visar att det går att skapa incitament för en handel som bidrar till att människor kan lyfta sig ur fattigdom. Ett viktigt inslag i Fairtrades framgångar är det lokala engagemanget från över 1 300 Fairtrade City-diplomerade kommuner runt om i världen som verkar för både en privat och offentlig etisk konsumtion. Här kan Sverige och EU utnyttja sin roll som betydelsefulla konsumenter på den internationella marknaden genom den offentliga upphandlingen. På EU-nivå upphandlar offentliga institutioner för 1 000 miljarder euro per år. Det motsvarar närmare 20 procent av EU:s sammanlagda BNP. Också i Sverige är stat, kommuner och landsting stora inköpare. Här står offentlig upphandling, alltså sådant som köps för våra skattepengar, för 15 20 procent MAGDALENA STR EIJFFERT 97

av BNP vilket motsvarar runt 600 miljarder kronor per år. All denna konsumtion kan vara ett verktyg för en mer rättvis handel. All offentlig upphandling är underställd lagen om offentlig upphandling, LOU, som i sin tur är en implementering av gällande EU-direktiv. I början av seklet var sociala aspekter knappt på agendan när det pratades offentlig upphandling, men mycket har hänt de senaste tio åren. Idag ser läget annorlunda ut. Frågan är inte längre om man får ställa sociala krav, utan vilka som bör ställas i olika branscher och hur de bäst kan följas upp och utvärderas. I det nya EU-direktiv som kommer till våren och som kommer implementeras i svensk lagstiftning uppmuntras offentliga institutioner att ställa sociala krav. Detta tack vare det enträgna arbete som många Fairtrade City-diplomerade kommuner har gjort genom att inte bara ställa de mest grund läggande etiska kraven utan även kräva att producenten skall få ett pris som täcker kostnaderna för hållbar produktion, förfinansiering samt långsiktiga handelsrelationer enligt principer för rättvis handel. Kommunerna har på så sätt skjutit fram positionerna på området genom att visa att det går, och i vissa fall även fått det rättsligt prövat. Något som påverkar både attityder och praxis i Sverige och resten av Europa. AVSLUTNING Världen har blivit mindre. Vi är övertygade om att odlare, konsumenter, organisationer, folkvalda politiker, lokalt och globalt näringsliv tillsammans, genom handel, kan påverka en av de största utmaningarna som världen står inför idag. Här kan och bör EU visar på större handlingskraft för en mer rättvis handelspolitik, i utformningen av de nya utvecklingsmålen och i sitt fortsatta arbete för att uppmuntra offentliga institutioner att ställa sociala krav i offentlig upphandling. MAGDALENA STREIJFFERT GENERALSEKRETERARE FÖR FAIRTRADE SVERIGE FLER JOBB OCH FÄRRE FATTIGA För att lösa problemen och skapa tillväxt och sysselsättning samordnar EU sina åtgärder genom den så kallade Europa 2020-strategin. Europa 2020 ska bidra till en hållbar ekonomi. De överordnade mål som ska ha nåtts 2020 är: 75 procent av alla kvinnor och män i åldrarna 20 64 ska ha ett jobb. Fler ungdomar, äldre och lågkvalificerade arbetstagare ska få jobb. Integrationen av invandrare ska bli bättre. EU ska satsa 3 procent av BNP på forskning och utveckling. Målet gäller de kombinerade privata och offentliga investeringarna. Utsläppen av växthusgaser ska minska med 20 procent jämfört med 1990. De förnybara energikällorna ska ha 20 procents andel av den slutliga energikonsumtionen. Energieffektiviteten ska öka med 20 procent. Minskningen av utsläpp av växthusgaser ska vara 30 procent om andra utvecklade länder gör jämförbara utsläppsminskningar och utvecklingsländerna bidrar till minskningen. 10 procent färre elever ska hoppa av skolan i förtid och minst 40 procent av 30-34-åringarna ska ha högskole- eller annan eftergymnasial utbildning. 20 miljoner färre människor ska vara fattiga eller riskera att bli fattiga. Texten kommer från riksdagens skrift oberoende EU-fakta. 98 MAGDALENA STR EIJFFERT