Redan sagt och ändå nytt Av: Johannes Djerf Julen står vid dörren, igen. Och många utav oss har förberett oss inför detta på precis samma sätt som vi gjorde förra året, och året där innan. Det kanske finns nytt glitter i granen, eller ett nytt recept på Jansson, en ny gäst eller en person mindre i sitt hem. Året kan ha varit omvälvande och förändrat ja till och med kanske hela livet. Men jag tror ändå att mycket är sig likt i ditt julfirande, så som det är i mitt och så som det är hos min granne som de senaste två veckorna stått och bakat varje dag och natt, trots att inga barn kommer att komma hem denna jul. Och jag tror att det är för att det finns någontingting speciellt med denna återupprepning av att pynta med samma tomtar, äta samma slags mat, och lyssna till samma sånger som jag till minnes alltid har gjort varje jul. Det finns en trygghet i att det som jag vet hur det är, att det kommer tillbaka igen. Att upprepa någonting kan också göra att jag lär mig något. Att höra en och samma mening om och om igen gör att det till slut fastnar. Tänk bara på Martin Luther Kings tal i have a dream. Där denna fras upprepas ett stort antal gånger med ökad kraft för varje gång han säger det och även om man inte ordagrant kan återberätta resten av hans tal så har man ändå fått med sig kanske det viktigaste. När jag i mitt kära punkband skulle spela in trummorna till vår skiva för ett antal år sedan så tog det helt stopp i en låt, då jag inte fick mina fötter och armar att spela det som jag ville i rätt tempo och så som det skulle vara. Vi gjorde omtagning efter omtagning på bara en takt under nästan en hel dag. Jag var totalt slut framåt småtimmarna, men till slut så satt det där, med hjälp av all upprepning. Sedan så har absolut inte allt som återupprepar sig en lika positv ton med sig. När man fått ett nej på ännu en jobbansökan, eller när sjukdom som man blivit frisk ifrån kommit tillbaka igen, eller när en relation brustit ännu en gång så är det inte en upprepning som ger glädje utan tvärtom. Och att höra ett upprepande löfte att Ja, jag ska gå ut med soporna, men aldrig ser mig göra det, det gör inte min fru särskilt glad. När man ser att de ord som jag talar ut inte förändrar något eller blir till handling då är återupprepning inte förknippat med trygghet utan desto mer trötthet, oro, och frustration. Och När man bara hör en massa ord återupprepas utan att det berör mitt liv där jag nu är utan bara är som en återkommande reklamfilm som bara avbryter det jag egentligen vill se då är upprepning inget man vill ha. Och när jag tänker på vår tro och vår längtan att den skulle få påverka andra, så som den ämnad till, så tror jag att många utav oss kan känna oss just frustrerade ibland då det verkar som att upprepning inte skapar något. Och vi önskar att vi istället skulle hitta nya saker att berätta om Gud istället att återupprepa det som redan har sagts. Som pastor känner jag det nästan varje vecka då jag förbereder min predikan och kanske inte minst en sådan här tid så önskar jag att få komma med något som ingen redan sagt om julens texter, trots att de har predikats i nästan 2000 år vid denna tidpunkt, och det är svårt kan jag säga.
Men jag tror att du kan förstå den önskan att vilja hitta något, komma på något som ingen redan sett. För ingen kan väl möta Gud, genom att få höra det man redan hört en gång till eller? Gör inte en upprepning bara att mina ord blir mer ihåliga och skapar likgiltighet och trötthet? Eller finns det redan ord för dig och mig att tala ut, som kan beröra och förvandla? Kan verkligen en återupprepning skapa något nytt och levande? Om vi för en stund närmar oss de texter som hör till fjärde advent så möter vi Maria. En ung tonårstjej där kunskapen och tron på Gud kom genom flera hundra års gamla skrifter. Trots att hon var kvinna och inte hade någon rätt till att studera det närmare så hade hon tagit till sig de psalmer och profetiska texter som talade om nåd och seger över ondskans makter. Hon kände väl till orden som Gud gett kung David, om avkomlingen som skall utgå ifrån honom och befästa hans kungadöme av frid. Det sanna Löftet som Herren gett David, som han inte skall ta tillbaka, om att hans barn skall få del av hans tron till evig tid igenom denna konung vars rike aldrig skall ta slut. Så som det stod i krönikerboken att Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt. Hon kände väl till tecknet som Jesaja gett kung Ahas om jungfrun som ska bli havande och föda en son, som Gud skulle bli Gud med oss igenom och vars rike skulle komma. Och den dag då Herrens närvaro kom in i det lilla huset i Nasaret och fyllde varje liten marginal i Marias liv, med himmelsk närvaro, så skulle man därför kunna tro att Gud kommer med några helt nya uppenbarelser och ord, men ängeln som är sänd till henne återupprepar bara de ord som hon redan kände till. Det är ett möte som går emot alla odds. Om någon skulle få uppleva denna täthet av Guds närvaro så skulle det vara i det stora templet i Jerusalem, knappt i byns synagoga där de lärda och religiöst accepterade männen träffades. Det fanns inte någonstans i Marias bild av sitt liv eller av Gud att Världens skapare skulle vända sitt ansikte till henne. Att herrarnas Herre som härskar över allt och alla i ett ögonblick skulle lägga allt sitt fokus på henne, en helt till synes obetydlig tonårsflicka som brottades med allt det som en tonårstjej gör. Nej, inte någonstans fanns det scenariot inte hos henne och inte hos någon annan heller. Det fanns inte ens något glitter, ingen orgel och inga finstämda julsånger. Men Gud vänder sitt fokus och sin närvaro helt till henne. Vilket Gud också gör när han vänder sitt ansikte till dig. Han släpper allt han har för att fokusera bara på dig, det som du är och det som han längtar efter att du ska bli. Då du också kommer att känna igen hans ord till dig. I marias chockerande tillstånd av denna helt plötsliga närvaro av himmelen så kanske en upprepning behövdes för att göra henne trygg, liksom jag tror att du och jag blir trygga av att höra för oss kända ord när vi möter Gud. Men jag tror framförallt att Gud väljer att återupprepa sig för att visa att hans ord är oföränderligt. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå säger Jesus. Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet." Jes.40:8. Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden säger Jesus. Guds ord är något som bär liv. Det står att det är som en eld, likt en slägga som krossar. Det är levande och verksamt trots att det är ord uttalat i en tid som varit.
Tänk bara på när antalet lärjungar ökade under församlingens första årtioenden då det står att Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. Väckelsen var inte beroende av varken nya människor, ny verksamhet, idéer eller uppenbarelser. Utan det var Guds eget redan sagda ord som visade sin kraft. Det finns en outtoömlig kraft i Guds ord så som det är, utan våra nya perspektiv som vi har kommit på eller teoerier omkring det. Och det är det vi ser nu när Maria får vara med om hur de gamla profetorden blir hennes. Trots att det är återupprepningar så blir Guds ord som nya, de får liv, bokstavligen, i den situation hon nu befinner sig. I jer.1:12 så säger Herren att jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det Och det är det som händer. Gud har vakat över sitt ord tills nu. Då ordet blir kött genom den helige andes kraft som kommer över henne. Och på liknande sätt så finns det situationer i ditt liv där den helige ande kommer att komma över dig, för att också göra det levande. Det kanske inte är fören du står inför en vägskäl och inte vet vilken väg du ska välja, som du kan få uppelva hur herren är din herde och leder dig på rätt väg. Det kanske inte är fören du befinner dig i dödskuggans dal, som du kan förstå att du inte behöver vara rädd och se hur Guds käpp och stav tröstar dig, för att använda en för många välkänd upprepad psalm. Det kanske inte är fören din vän befinner sig i en situation där konsekvenserna av att ha sig själv som herre visar sitt mörka nedbrytande ansikte som man kan närma sig Guds ansikte i sin längtan efter befrielse ifrån syndens makt som Jesus har krossat, genom att ta synden på sig. Det finns många berättelser ifrån människor som befunnit sig i situationer i livet där de egentligen inte vill vara och berättat att då kom jag ihåg vad de sade på UV och jag bad till Jesus Eller då kom jag att tänka på vilket glädje som min kristna granne alltid bar på och talade om i sin tro, och jag ringde henne för att få del av samma hopp. Och därför behöver vi ständigt återupprepa Guds ord, i allt vi säger och gör. Det kan tyckas vara enformigt och tröttsamt men Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det, står det i Jes.55:11-12. Och samma helige ande som kom över Maria och påminde henne om orden ifrån de gamla profetiorna och skapade liv i dessa ord i hennes nu, är sänd till oss, säger Jesus för att lära oss allt och påminna oss om allt som jag sagt er. Så i rätt tid så kommer det som är sått av Guds ord att börja växa och bära frukt i ditt liv och i andras liv. Gud vakar över det och genom sin ande så kommer han en dag att fullborda det. De ord som jag talat till er är ande och liv säger Jesus. Sedan så är det så att ibland behöver vi också utsätta oss för situationen för att upptäcka och bekräfta att Guds ord är levande och verksamt. I Ängelns ord till Maria så nämner han hennes släkting Elisabet som under hela sitt liv inte kunnat få några barn, vilket var en stor skam. Men mitt i hennes litenhet så har hon också fått erfara Guds seende. Hur han har makt att lyfta av hennes börda och ta bort skammen bland männsikor, då hon så som Maria mot alla odds märker att det växer ett barn inom henne.
För Gud är ingenting omöjligt säger ängeln till Maria och citerar Herrens ord till Abraham och Sara då de undrade hur de skulle kunna få barn i deras höga ålder. Maria ville tro på orden, men vem skulle lyssna, vem skulle kunna tro henne, hur skulle hon kunna leva med en sådan skam ibland människor att vara gravid utan att kunna förklara hur det gått till. Vem skulle på något sätt kunna bekräfta det hon varit med om. Jo, Elisabeth så klart. Hon kommer ihåg ängelns ord och skyndar sig hem till henne långt uppe ibland alla byar i Juda bergsbygd. Där hon möter en äldre kvinna, minst 50 år äldre än Maria och man kan ju undra om de har något att ge till varandra. Men de hinner inte ens dela det i mellan sig, utan de bara vet. När Elisabeth hör Marias hälsning igenom rummet av shalom, så blir hon helt uppfylld av den helige Ande. Guds ord blir också levande för Elisabeth och frågar sig hur det kommer sig att hennes herres mor kommer till henne. Maria vågade ta ett steg och ha sitt hjärta öppet för det som hon fått höra. Och genom det så smet orden in i hennes inre och blev en del av henne, då hon nu också får det bekräftat genom elisabeth och en jublande glädje och sång uppstår i elisabets kök. Och jag tror att Gud på samma sätt kan bekräfta och visa vilket liv och vilken sång som finns i hans ord, i vår längtan att få Guds ord bekräftat. Då vi behöver utsätta oss för situationer att dela vår tro ibland människor för att också upptäcka löftet om att Guds ande skall ge oss de ord vi behöver. Vi behöver utsätta oss för församlingen, dess gemenskap, böneliv och engagemang, för att förstå Guds ord om församlingens betydelse. Jag behöver utsätta mig för att verka i en gåva som jag längtar efter, för att se att Gud vill använda mig. Jag behöver utsätta mig själv för att be för sjuka för att se att Gud vill och kan hela som ett exempel. Och det är verkligen en uppmunttran idag. Finns det ord i Bibeln som du är öppen för att vilja förstå och se dess förändring och handlade, läs i vilket sammanhang orden befinner sig i och utsätt dig för dem och få det bekräftat. Och kom ihåg den här scenen där frälsningshistoriens största steg tas genom att den yngre och den äldre generationen återförenas. Det är ofta en problematik i en gemenskap där alla generationer skall få rum att de yngre inte känner sig bekräftade eller sedda utifrån den kultur som de är uppvuxna med, med musik, ord och uttryckssätt, och de äldre känner i sin tur sig oftast lite överflödig i allt det nya och förbrukad och tyccker sig inte kunna bidra med något. Men här så får Elisabeth och Maria bekräfta varandra över generationsgränserna då de utsatt sig för situationen. Maria stannar hos Elisabeth i 3 månader och genom hennes berättelse om ängelns ord så får hon bekräftat Guds under i hennes mage, liksom Maria får åka hem med full vishet att hon skall föda Guds son. Och så som Elisabeth kunde berätta om skammens bördor som lyfts av henne så kunde maria åka hem med en förtröstan och frimodighet i Guds ord, oavsett om det gick ihop med mänskligt förstånd eller inte. Och Elisabeth hyller Maria för hennes tro. Med all rätt. Då hon visar för oss och människor från släkte till släkte, vad tro är för något. Hon har i detta möte ifrån Himmelen fått det till sig att hon skall föda ett barn utan en man och dessutom tro att det är den högstes son. Allt strider egenligen mot att detta skulle vara möjligt. Det finns ingenting som stämmer överens med förstånd eller erfarenhet.
Men det är själva trons natur, att den inte förlitar sig på någonting utom Guds egna ord. Tron tar inte stöd i vad människor resonerat sig fram till utan förlitar sig bara på Guds ord. Och Maria överlät sig till Guds ord trots att det stred mot naturen och förnuftet. Det är att tro. Många tänker att tron kommer av att man plötsligt förstår, eller kommer till någon slags insikt, med det är tvärtom. I tron överger vi det vi vet om och kan se och kastar oss mot det som är så mycker större än vad vi kan förstå eller känna. Men vi gör det i förtröstan på att Guds ord är det enda som håller mig vid liv och som ger mig liv i alla tider och i alla situationer. Det är svårt, inte minst då vi är formade till att vilja förstå och klara av saker och ting själva så långt det bara går. Men det är genom att vi vågar överlåta oss som vi som Maria också får kraft att bryta ut i denna lovsång. Som vi kan läsa till sist i Luk.1:46-55. Det kan låta som jag upprepar mig nu, men inte heller här så säger Maria något nytt. I hennes lovsång så finns bara en massa hänvisningar till det som Gud redan sagt i de gamla skrifterna. Här finns ord ifrån Hanna som var ofruktsam men som fick uppleva ett Guds under och fick bli mamma till samuel. Och i 1 samuelsboken i hennes lovsång så klingar orden ihop med Marias om glädjen i Guds frälsning. Hanna behövde Gud, liksom Maria. Hon var inte syndfri. Ingen av dem hade gjort något för att förtjäna Guds barmhärtighet mot dem och de upphöjer endast honom och lovsjunger hans helighet. Hanna lovsjunger Gud för att han vänt sig till sin ringa tjänarinna och lyft den ringe upp ur stoftet och hur han gjort den fattige rik. Ord som också finns i Marias förråd tillsammans med poesin ifrån psaltaren och profetiska ord ifrån Jesaja som nu har fått liv. Maria sjunger om det som skulle ske i och med Messias ankomst som det nu redan har skett och bekräftar att Det Gud sagt sker också så som hans ord säger. Löftena till fäderna hade nu gått i uppfyllelse. Och det kan du och jag tro på idag. Att även om känslan säger något annat, eller förnuftet och samvetet kommer med invändningar så kommer Guds ord att fullbordas, även om en det är en återuppning. Och för att svara på frågan som vi ställe i början. Så är svaret Ja. Gud Kan tala till dig på nytt genom ord som redan finns. Du behöver inte i ett desperat försök leta efter nya uppenbarelser. Det finns ord för dig att tala ut. Som kan bli dina och som kan få skapa tro och liv för någon annan. Så Låt din själs lovsång vända sig till Herren och prisa honom. Ingenting är omöjligt för Gud eller som det står i en annan översättning inget ord ifrån GuD är Kraftlöst