Det medeltida Alvastra före klostret - en jämförande analys av profana stenbyggnader från 1100-talet

Det medeltida Alvastra före klostret - en jämförande analys av profana stenbyggnader från 1100-talet Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2012 Stella Grigoriadou Handledare: Anders Carlsson

Innehållsförteckning 1. Inledning s. 1 1.1 Kort om Alvastra kloster s.1 1.2 Syfte s. 2 1.3 Frågeställningar s. 2 1.4 Metod och teori s. 2 2. Abbotens hus i Alvastra och drottning Ulfhild s. 3 2.1 Abbotens hus i Alvastra s.3 2.2 Drottning Ulfhild s. 6 3. Abbotens hus i Varnhem s. 7 3.1 Abbotens hus i Varnhem s. 7 3.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Varnhem s. 8 4. Visingsö-borgen s. 9 4.1 Visingsö-borgen s. 9 4.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Visingsö-borgen s. 12 5. Stenhuset i Lund s. 13 5.1 Stenhuset i Lund s. 13 5.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Stenhuset i Lund s. 14 6. Drottning Ulfhild och fru Sigrid s. 15 6.1 Drottning Ulfhild s. 15 6.2 Kryptkyrkan i Alvastra s. 16 6.3 Fru Sigrid s. 19 6.4 Kyrkan i Varnhem s. 20 6.5 Jämförelse mellan kryptkyrkan i Alvastra och kyrkan i Varnhem s. 21 7. Det medeltida Alvastra före klostret s. 23 8. Sammanfattning s. 29 Referenser s. 29 Abstract: This paper studies the abbot s house in Alvastra in relation to the monastery. The house seems to be older than the monastery. Later on different comparisons will be made between the abbot s house and three profane/secular stone houses from the earlier 12th century. By comparison, I will try to see differences and similarities between these early and uniqe stone houses, and who they belonged to. In conclusion I will study more closely how Alvastra looked like before the monastery and thus understand the older buildings in connection with this. Omslagsbild: Flygfoto över Alvastra klosterruin. Nordöst om klostret ligger Birgittas hus och norr om det ligger källargrunden. Fotografiet är taget av Jan Norrman den 27/8 1991 (Riksantikvarieämbetet).

1.1 Kort om Alvastra kloster 1. Inledning Alvastra kloster grundades 1143 i nuvarande Västra Tollstads socken i Östergötland, vilket blev det första cisterciensiska klostret i Sverige och även i Norden. Under sin storhetstid var Alvastra kloster Sveriges största kloster. De första arkeologiska undersökningarna ägde rum 1893 och mellan 1917-1950 gjordes de första utgrävningarna under ledning av Otto Frödin (Hedvall och Lindeblad 2007:229ff). Alvastra kloster är noggrant byggt enligt ett vanligt cisterciensiskt utseende, det vill säga med en fyrkantig gård omgiven av fyra längor där kyrkan bildar den ena långsidan. Utanför den fyrkantiga gården låg fyra stenhus, två trähus, en källargrund och Birgittas hus. Allt detta omslöts av den stora yttre klostermuren (Regner 2005:97). Klostrens struktur och arkitektur var noga definierade och på samma sätt var också etableringsplatsen noggrant bestämt. Inga kloster får byggas i städer, borgar eller byar och klostret skall om möjligt inrättas så att allt nödvändigt finns där: vatten, kvarn, trädgård och verkstäder, så att alla olika arbeten kan utföras inom klostret. Även god vattentillgång var en avgörande etableringsfaktor som förutsättning för åkerbruk och boskapsskötsel (Sigsjö 2011:76f). Tanken var med andra ord att allt skulle rymmas inom den stora klostermuren. Om man studerar rumsfördelningen (se figur 1) så kan man se att två av stenhusen, nämligen hus 4 och hus 5, ligger ganska konstigt och snett. Det jag kom fram till i min B-uppsats var att de ligger som de gör eftersom de två stenhusen kan vara äldre än resten av klosterkomplexet. När man senare valde att bygga klostret där så valde man att anpassa sig efter stenhusen som redan låg där. Figur 1. Rumsfördelningen vid Alvastra kloster. På bilden kan man se fem hus. Hus 1 och 2 är de två trähusen och hus 3, 4 och 5 är de tre stenhusen. Hus 5 som ligger närmast klausuren har fungerat som abbotens hus, hus 3 har fungerat som gäststuga och hus 4 som sjukstuga. Birgittas hus finns inte med på bilden då det ligger lite längre bort, inte heller den möjliga källarstugan i nordost finns med. Foto beskuret av mig (Regner 2005:82). 1

Till byggnadernas struktur hör även den geografiska orientering då kyrkan och de centrala konventsbyggnaderna ska vara orienterade rätt (Sigsjö 2011:94). Nya cistercienserkloster skulle enligt de ursprungliga klosterreglerna uppföras i obebodda marker (Räf 2000:15) och kyrkorna skulle alltid vara orienterade i Ö-V:lig riktning. Klostret i Alvastra byggdes inte i obebodd mark. Kyrkan byggdes däremot i Ö-V:lig riktning men om man studerar omslagsbilden så ser man att kyrkan är lite förskjuten åt norr vilket är svårt att förstå. Enligt min mening så byggdes kyrkan lite åt norr för att komma i linje med stenhusen som redan låg där. Man bestämde sig för att kompromissa för att få ihop det. Då återstår frågan varför man inte valde att bygga klostret lite längre bort för att inte behöva anpassa sig efter stenhusen? Det visar på att stenhusen var väldigt viktiga och att man ville att de skulle ingå i klosterkomplexet men självklart utanför klasuren då man inte fick ha vilka byggnader som helst innanför klasuren. Man tog med andra ord hänsyn till de redan byggda husen på platsen. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att förstå relationen mellan de förmodat äldre husen vid klostret och klostrets donator, drottning Ulfhild. 1.3 Frågeställningar 1. Varför ligger abbotens hus så snett? 2. Om abbotens hus är äldre än klostret, vilken bebyggelse kan det ha tillhört? 3. Finns det liknande stenhus på andra håll? 4. Vad säger stenhuset om personen som ägde det och kan det ha något samband med drottning Ulfhild? 5. Om stenhuset redan låg där, varför väljer man då att bygga Alvastra kloster just här? 1.4 Metod och teori Jag kommer att använda mig av den hermeneutiska metoden och den komparativa metoden. När det gäller den hermeneutiska metoden så ska jag försöka sätta mig in i den medeltida människans situation vid tolkning och strävan efter att förstå. Jag kommer genom den metoden att söka förståelse till varför man valde att bygga klostret just vid Alvastra när de äldre stenhusen redan låg där. Kan anledningen vara för att det var Ulfhilds gård? Jag kommer även att använda mig av den komparativa metoden som handlar om olika jämförelser mellan olika förhållanden. Den komparativa metoden innebär att man jämför olika företeelser med varandra för att komma fram till en förståelse. Jag kommer under uppsatsens gång göra en undersökning genom att försöka hitta profana stenhus som är samtida med stenhusen i Alvastra. Genom att hitta liknande stenhus ska jag göra jämförelser mellan de olika platserna för att kunna se skillnader och likheter. Jag tror att det handlar om ett maktpolitiskt teoretiskt perspektiv då jag vet att liknande stenhus under 1100-talet var väldigt ovanliga. Stenhusen vid Alvastra kloster är äldre än klosterkomplexet, det vill säga äldre än 1143 då klostret grundades. Eftersom stenhus var så ovanliga under 1100-talet så tror jag att det handlar om någon/några människor som hade stor makt och rikedom under den tiden. Enligt biskop Brask på 1500-talet var Alvastra drottning Ulfhilds morgongåva. Vad Biskop Brask baserade sin källa på vet man inte men han kan möjligen ha sett dokument från tiden för klostrets tillkomst (Räf 2000:11). Eftersom det 2

förmodligen var Sverker som gav Alvastra gård som morgongåva till Ulfhild (jfr med sidan 6) och hon senare valde att donera marken till cisterciensermunkarna så antas det att gården tillhörde henne en period innan hon donerade bort den. Det betyder att marken var hennes, alltså måste även de äldre stenhusen ha tillhört henne vilket kan stämma då hon genom dessa unika stenhus ville visa på sin makt. 2. Abbotens hus i Alvastra och drottning Ulfhild 2.1 Abbotens hus i Alvastra Invid och delvis sammanbyggt med östlängans sydparti låg abbotens hus (hus 5) i Alvastra. Abbotens hus är ett relativt stort stenhus som mätte 9x15 meter (se figur 2). När detta hus tillkom vet man inte då det har byggts i flera etapper, men troligen så var det detta hus som byggdes om efter branden 1415, då det gamla huset brann ned. Själv tror jag att byggnadsplanen är den gamla, det vill säga så som den var innan huset brann. Däremot är det nya huset byggt på den gamla muren. Byggnaden har ursprungligen haft två våningar, en källarvåning med genomgående tunnvalv och en övre bostadsvåning (Swartling 1955:17). Murverket består av omväxlande skift av gråsten och kalksten och verkar inte vara samtida med den närliggande östra längan. Golvet i abbotens hus bestod, enligt Frödin, av skiffer och kalksten. Det fanns två lager av dessa och under dem upptäcktes det gamla avloppssystem. Abbotens hus rekonstrueras vanligen med tre olika ingångar. Den första ingången är i den västra källaren genom den norra muren, den andra ingången är den i östra källaren genom den södra väggen och den tredje trappan är en stor stentrappa upp på övervåningen (Swartling 1969:136 ; Regner 2005b:34). Figur 2. Tre olika bilder från abbotens hus i Alvastra. På de två första bilderna högst upp kan man se de två ingångarna till abbotens hus. Första bilden till vänster är ingångar från norr och högra bilden är ingången från söder. Längst ner kan man se abbotens hus från öster med ett litet fönster (bilderna tagna av mig). 3

Källarvåningen var uppdelad i två rum där det östra rummet var lite större. Nästan i mitten av detta rum låg en av de tre brunnarna som fanns vid klostret, populärt kallat "Den heliga Birgittas källare". Tillgång till det östra rummet var genom en dörröppning i den södra sidan. På norra sidan låg också en trappa av sten som fört upp till övervåningen, som var abbotens egentliga bostad, av vilken knappast något är bevarat. Rummet hade även ett litet fönster i östra väggen och ett mycket smalt fönster i söder (se figur 3). Det mindre av källarvåningens två rum stod i direkt förbindelse med övervåningen genom en trappa. Källarvåningen har tolkats som ett rum för lagring (Swartling 1969:134f). Figur 3. Ett väldigt litet och smalt fönster i södra väggen (bilden tagen av mig). Övervåningen har haft tre olika rum, samt någon form av passage i husets södra del. Övervåningen har under en första fas haft två rum i väster, en lång korridor längs husets södra del samt ett större rum i öster. Det östra rummet nåddes under denna fas via en smal korridor från det västra rummet. Husets övervåning grävdes ut 1936 och 1937 och då påträffades golv och grunden till flera rumsavdelande väggar (Swartling 1955:17f ; Regner 2005b:34). Man kan däremot inte med säkerhet säga att denna byggnad verkligen har varit abbotens hus, men det är inte helt omöjligt. Platsen där byggnaden är byggd talar för att teorin stämmer, även om det finns många kloster där abbotens hus är placerat längre bort vid den östra längan. Trappan på den norra sidan är dessutom av en skala som anger att bostaden har tillhört en person med viss betydelse och som man vet spelade abboten i Alvastra en viktig roll (Swartling 1969:139ff). Fynd som har påträffats i övervåningen i anslutning till golv- och konstruktionslager är äldre rödgods, protostengods och stengods vilket visar att huset sannolikt användes under senare delen av 1300-talet. Denna datering stöds bland annat av två mynt som dateras till perioden 1354-1363. Reticellaglas påträffades i golvlagret i det västra rummet och mittrummet. Först under 1500-talet förefaller reticellaglas uppträda i Stockholm. Husets brukningstid sträcker sig enligt Regner från omkring år 1300 och in i 1500-talet (Regner 2005b:34). Enligt mig måste husets brukningstid förlängas så att det istället sträcker sig från 1100 och in i 1500- talet. Under senare 1300-talet uppfördes alltså abbotens hus över den gamla muren som byggdes om efter branden men delar av murverket anser jag är äldre då man vet att sten inte brukar brinna upp helt. 4

Figur 4. Rekonstruktion över hur Alvastra kloster kan ha sett ut under medeltiden (Räf 2000:28-29). Abbotens hus är byggnaden som ligger exakt utanför den fyrkantiga gården (det vita huset). Hus 5 är det bäst dokumenterade huset i det östra området. Det är möjligt att kunna särskilja konstruktionslager från golvlager i hus 5. Källarvåningen i abbotens hus har utnyttjats extensivt under tidigmodern tid och även i viss utsträckning byggts om under den här perioden (Regner 2005b:38). Jag tror alltså att det första stenhuset uppfördes i början av 1100- talet då drottning Ulfhild möjligen ägde gården, och senare under 1300-talet byggde man om huset samtidigt som abboten skulle bosätta sig där. Man vet nämligen att abboten från början bodde innanför klasuren tillsammans med lekbröderna men att abboten senare fick en egen bostad. Det är möjligt att det var under 1300-talet abboten fick sin nya bostad och att man då renoverade och byggde om huset. Efter det måste man ha byggt om abbotens hus efter branden det vill säga efter 1415 och bygget varade då långt fram på 1500-talet. Eftersom man hittade retciellaglas och man vet att det började uppträda i Stockholm först under 1500-talet så användes abbotens hus fram till 1500-talet och möjligen längre än det. Alltså har huset byggts om i tre etapper vilket kan vara en förklaring till varför husets brukningstid sträcker sig från 1100- och in i 1500-talet men det är även en förklaring till varför man har hittat fynd från olika perioder. De finns flera exempel då byggnader byggts i flera etapper. Linköpings slott är en väldigt gammal profan byggnad med de äldsta delarna som är inbyggda i nuvarande slottets västra länga och består av en liten kalkstenskällare och en representationsbyggnad av kalksten i två våningar från 1100-talets första hälft medan resten av slottet är byggt mycket senare (http://sv.wikipedia.org/wiki/link%c3%b6pings_slott). Ett till exempel är kyrkan i Västra Tollstad där den första kyrkan troligen byggdes på 1100-talet. Västra Tollstads kyrka är väldigt unik eftersom den ligger i N-S:lig riktning istället för Ö-V:lig riktning. När man i mitten på 1800-talet byggde om den gamla kyrkan från 1100-talet så ville man bevara de nedersta delarna från det medeltida templet vilket också anses som anledning till varför kyrkan är byggd i Ö-V:lig riktning. Sverker kan även ha haft en koppling till Västra Tollstads kyrka då man vet att Sverker blev mördad när han förmodligen var på väg till den kyrkan. 5

Frågan är om Sverker även haft en koppling till Linköpings slott eftersom trakten kring Linköping var säte för sverkersätten under tidig medeltid http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=646532). Men man kan inte vara helt säker på de, det man däremot säkert kan säga är att Sverker och sverkersätten i början av 1100-talet haft kontroll över en del platser runt om i Östergötland. 2.2 Drottning Ulfhild Slutsatsen i min B-uppsats blev alltså att stenhusen utanför Alvastra kloster var äldre än resten av klosterkomplexet. Eftersom husen är äldre och eftersom det var Ulfhilds gård så antar jag att även stenhusen var hennes. Det som även stärker min tolkning är att de här husen är byggda i sten, vilket under 1100-talet var väldigt ovanligt. Att man bygger stenhus under 1100-talet visar på att det är någon med makt och rikedom som ägde husen. Husen kan alltså ha tillhört drottning Ulfhild. Genom den här tolkningen förstår man också varför man väljer just alvastraområdet att låta bygga det första cisterciensiska klostret på. Drottning Ulfhild hade som sagt ett betydelsefullt kontaktnät och stora tillgångar genom sin börd och sina tre äktenskap. Under hennes tidigare giftermål med den danske kungen Nils hade hon lärt känna Nordens ärkebiskop Eskil i Lund, vilken i sin tur hade goda kontakter med abbot Bernard av Clairvaux, som var abbot i ett cisterciensiskt kloster i Frankrike. Kontaktnätet hade hon med sig in i äktenskapet med Sverker den äldre. Eftersom hon hade det här kontaktnätet så var det genom Eskil som Ulfhild framförde sin önskan om att få ett kloster förlagt hit till Alvastra. Så genom hans hjälp grundades det första cisterciensiska klostret på Ulfhilds gård samtidigt som hon hjälpte Sverker på det sättet. Genom att grunda ett kloster blev det som en försäkran att man i kampen om kungamakten hade Gud på sin sida. För Sverker var det även viktigt att försäkra sig om kyrkans stöd för kungamakten då kyrkan på den tiden blev en allt större maktfaktor att räkna med (Räf 2000:14). Därför tar Ulfhild initiativet att bjuda in cisterciensermunkarna till Östergötland och tillsammans med Sverker låta grunda Alvastra kloster. Det första cisterciensiska klostret i Norden byggs alltså på hennes gård, nära kryptkyrkan som troligtvis tillhört ätten men även tätt intill hennes stenhus (det som blir abbotens hus). Man vet, som tidigare nämnts, genom skriftliga källor att drottning Ulfhild fick Alvastra by som morgongåva. Enligt Brask, fick drottning Ulfhild morgongåvan av Sverker. Man kan undra om det verkligen var Sverker hon fick morgongåvan av eller om hon fick morgongåvan från något av hennes två tidigare äktenskap? Man kan undra genom vilket äktenskap drottning Ulfhild fick sin morgongåva då hon tidigare varit gift med två andra kungar. Nämligen Inge den yngre och kung Nils av Danmark. Biskop Brask nämner att drottning Ulfhild fick Alvastra by från sitt sista äktenskap med Sverker den äldre. Från skriftliga källor känner vi till den så kallade sverkersätten, som i några generationer kämpade med den erikska ätten om den svenska kungatronen. Sverkersätten är uppkallad efter kung Sverker den äldre, en aristokrat från Östergötland, som blev erkänd som kung, förmodligen 1134, och som mördades 1156 söder om Omberg, alltså vid Alvastra. Jag tycker att det kan vara en ganska osäker källa då man inte riktigt vet vad biskop Brask 6

baserade sin källa på. Däremot så finns det ingen närmare källa om det som nämner att hon kan ha fått morgongåvan från sina tidigare äktenskap. Jag väljer därför att tro på den här osäkra källan. Man vet att den stenskilska ätten förknippas med Västergötland men även med Östergötland. Uppgifterna är dock osäkra och någon koppling till Omberg-Tåkernområdet i övrigt är inte belagd för den stenskilska ätten (Tollin 2002:225). Kung Nils var som sagt från Danmark vilket betyder att hans gods låg i Danmark. Då återstår Sverker och man vet att Sverker i alla fall var kopplad till Alvastra när klostret grundades så därför väljer jag att tror att det var Sverkers gård från början. Det har även antagits att det är i Alvastra som sverkersättens ursprung ska sökas, även fast ingen stormannagård har påträffats (Tollin 2002:225). Ulfhild valde i alla fall efter ett tag att donera marken till cisterciensermunkarna. Vad gäller administration, teknik och byggnadskonst så förde cistercienserna med sig ett väldigt modernt tänkande. Cistercienserna stod även för ett samhällsbyggande som måste ha varit väldigt lockande för kung Sverker och drottning Ulfhild då de ville bekräfta sin maktposition (Räf 2000:13). 3.1 Abbotens hus i Varnhem 3. Abbotens hus i Varnhem Invid och delvis sammanbyggt med östlängans sydparti låg abbotens hus i Varnhem (hus 13). Byggnaden har genom en smal passage stått i förbindelse med den östra längan (se figur 5). I husets andra våning har abbotens bostad legat. Bottenvåningen har varit uppdelad i tre mindre rum i husets norra del med ingångar från öster och norr. Av de tre nordrummen har de två små västliga varit förrådsrum (Sigsjö & Karlsson 1987:17). Figur 5. Rumsfördelningen vid Varnhems kloster. Även här kan man se att abbotens hus (hus 13) ligger lite utanför klasuren och på samma plats som i Alvastra kloster (Sigsjö 2011:74-75). Däremot utgörs husets södra del av ett enda långsmalt rum med ingång från den vinklade korridoren längst byggnadens västra gavel. Det smala rummet har tolkats som en förstuga och i sydrummet har det sannolikt legat en trappa upp till övervåningen. 7

Genom hela det södra rummet löper klostrets stora vattenkanal som nästan var en meter. Det påträffades talrika fynd från metall- och glashantverk vid utgrävningarna av abbotens hus. Man kan ha utnyttjat vattnets fall inom byggnaden för att driva ett vattenhjul (Sigsjö & Karlsson 1987:17 ; Forssén 1962:46f). 3.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Varnhem När jag gör en jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och abbotens hus i Varnhem så är det själva idén om stenhuset som jag tittar på och inte exakt på hur byggnaderna ser ut. Det går nämligen inte att göra en utförlig jämförelse då man inte vet exakt när och hur saker och ting byggdes. Abbotens hus i Alvastra är ombyggt i flera etapper (tre etapper enligt mig) och det blir då omöjligt att göra en bra och utförlig jämförelse. Både abbotens hus i Alvastra och Varnhem är byggda på ett liknande sätt. Som jag tidigare nämnt så hör till byggnadernas struktur också deras geografiska orientering där kyrkan och de centrala konventsbyggnaderna ska vara orienterade rätt. Båda ligger utanför klausuren och snett byggt (se figur 6) i Alvastra och en aning snett även i Varnhem. Som man ser på bilden så ligger abbotens hus i Alvastra mer snett än vad de gör i Varnhem vilket man även kan se på kyrkan då även kyrkan ligger lite snett i Alvastra. Medan kyrkan och de centrala konventsbyggnaderna i Varnhem följer hela detta mönster rätt (Sigsjö 2011:94). Anledningen till att abbotens hus i Alvastra ligger snett kan vara för att man valde att anpassa sig efter stenhusen som redan låg där och försökte få det att se så rätt ut som möjligt däremot gick det inte att få det helt rakt för då skulle istället kyrkan bli alldeles för sned. Kyrkan är ju som sagt lite förskjuten åt norr redan. Byggnadernas övre delar har troligen tjänat till bostad för abboten. Båda stenhusen har haft två våningar och i de båda källaren har det funnits en trappa upp till övervåningen/bostadshuset. Man tror att källaren i Varnhem har varit en förstuga medan man tror att källarstugan i Alvastra har fungerat som ett rum för lagring. Figur 6. Till vänster kan man se abbotens hus i Alvastra och till höger kan man se abbotens hus i Varnhem. Man kan se att de nästan ligger på samma plats, bara att abbotens hus i Alvastra ligger lite mer snett. Bilderna tagna från hemsidorna: http://avdankadakademiker.blogspot.se/2011/07/kuriost-i-mellansverige-del-ii-omberg.html & http://www9.vgregion.se/vastarvet/objekt.aspx?id=vgm_b145048_3545 8

Om abbotens övervåning i Varnhem får man inte veta något alls då inget finns kvar idag. Man vet även väldigt lite om abbotens hus i Alvastra då inte mycket finns kvar där heller. Det är anledningen till varför jag väljer att inte studera övervåningarna. Det enda man med säkerhet kan säga, som jag tidigare nämnt, är att båda övervåningar användes som bostad för abboten. 4.1 Visingsö-borgen Visingsö-borgen På en något utskjutande udde öster om öns sydspets ligger ruinerna av den medeltida Visingsö-borgen (se figur 7). Visingsö-borgen ligger på slät mark och man förvånas av att det inte finns några spår efter någon vallgrav som skulle hindra besökare från att komma fram till borgen. Marken består av lera och grus som fortlöpande eroderas bort av Vätterns vågor vilket också är anledningen till att en del av ruinen har försvunnit (Lovén1999:57 ; Carelli 2000:51 ; Hansson 2011:48f). Figur 7. Flygfoto över Visingsö-borgen (Carelli 2000:64). Ruinen beskriv vanligtvis som lämningar efter Sveriges äldsta kungaborg som är uppförd av kung Sverker den äldre på 1150-talet. Möjliga byggnadsherrar var Sverker den äldre och hans som Karl Sverkersson. Det är rimligt att anta att Näs liksom flera andra egendomar på Visingsö har ingått i sverkersättens patrimonium. Borgen stod i centrum för det allra tidigaste Sverige och ett flertal skriftliga källor antyder att Visingsö-borgen var den svenska kungamaktens huvudfäste under tidig medeltid (Tollin 2002:228 ; Carelli 2000:51). 1150- eller 60-talet anges i de flesta sammanhangen som den troligaste tillkomsttiden för Visingsö-borgen. Denna tidiga datering baseras huvudsakligen på omnämnanden i sagor och byggnadshistoriska analogier vilket kan vara ett relativt bräckligt dateringsunderlag (Carelli 2000:55). Visingsö-borgen omnämns i flera olika isländska och andra sagor bland annat i sagaen om baglere og birkebeiner, Erikskrönikan, Rimbegla och Aa windlandi j turnni elmum. I den första sagan och i den sistnämnda så omnämns Visingsö-borgen som Stenväggen (Carelli 2000:55f). Den kanske kallas för Stenväggen för att det var så ovanligt 9

med stenhus under den tiden. Att Visingsö-borgen omnämns i så många sagor visar på hur märkvärdig den här borgen var. När det gäller dateringen så tror jag själv att borgen byggts i början av 1100-talet. Då borgen omnämns i så många sagor så tidigt så förstår man ju att borgen måste ha varit ännu äldre än den tiden då man pratar om den. De flesta medeltida källor är överens om att Visingsö-borgen existerade och stod i centrum som en betydelsefull plats i det svenska riket under hela 1200-talet, centralt belägen mellan Östergötland och Västergötland. Förutom borgen har sannolikt hela Visingsö fungerat som kungamaktens samlingspunkt. Det är ett faktum som betonas ytterligare av att minst fyra kungar sägs ha avlidit på ön. Kungarna som avlidit på ön är Karl Sverkersson (1167), Erik Knutsson (1216), Johan Sverkersson (1222) och Magnus Ladulås (1290). Visingsö-borgen omtalas aldrig explicit i någon källa (Carelli 2000:58). Det anses ändå som troligast att det var Visingsö-borgen som användes som kungarnas och deras följens bostad när de vistades på ön. Även bristen på andra borgar under denna period gör det troligt att Visingsö-borgen åsyftas (Lovén 1999:57). Visingsö-borgen ersattes som kungligt huvudresidens successivt av Stockholms slott. Regelbundna kungabesök fortsatte även under 1200-talets senare del och 1300-talets början vilket vittnar om att borgen fortsatte att vara en av den svenska kungamaktens centrala riksborgar fram till 1318 (Carelli 2000:58). Lindqvist och Lovén ansluter sig till Lundbergs dateringsförslag då han hävdar att borgen kan ha byggts redan vid eller strax efter 1100-talets mitt. Lovén påpekar med viss försiktighet att borgen kan ha använts ännu senare under 1100-talet. I vilket fall som helst är 1100-talets andra hälft den troligaste tillkomsttiden för borganläggningen på Visingsö (Carelli 2000:57f). Jag tror att borgen började användas i mitten av 1100-talet och även kanske tidigare. Jag tror att den kan ha använts tidigare då man vet att Visingsö-borgen byggdes med inslag av opus spicatum (axmurning) vilket även kryptkyrkan i Alvastra har byggts med. Kryptkyrkan i Alvastra byggdes redan i början av 1100-talet vilket betyder att även Visingsö-borgen kan ha gjort de. År 1907 inleddes utgrävningarna av borgruinen under ledning av Friberg och avslutades 1911 efter en lång period. Den metodiska medvetenheten var begränsad vilket ledde till att projektet kan betecknas som en avtäckning av den igenvuxna ruinen. Anläggning som grävdes fram först var ett murkomplex som bestod av ett runt torn i väster, ett fyrsidigt torn i öster och en sammanbindande sträckmur (Carelli 2000:53 ; Hansson 2011:48f). Murarna var upp till fyra meter höga och var uppmurade av lokalt bruten tuktad lerskiffer i kalkbruk. Det framkom begränsade mängder tegel i raseringsmassorna vilket tyder på att hela anläggningen uppförts av sten medan teglet hör till yngre lagning eller ombyggnad (Carelli 2000:54). Det runda tornet (se figur 8) tolkades som ett flankeringstorn som haft flera våningar. Man vet att tornet bestått av flera våningar på grund av bjälkhålen i väggen. I sydöstra delen av tornet har resterna av en port noterats. Det fyrsidiga tornet har en rund markvåning med ett kupolvalv uppfört i så kallad överkragningsteknik. Rummet har sannolikt fungerat som förådskällare då rummet endast var tillgängligt genom ett hål i valvet. Rummet i tornets andra våning var kvadratiskt och i 10

östrummet finns en latrintrumma vilket indikerar att tornets övre del fungerade som bostad. Sträckmuren förbinder de runda och det fyrsidiga tornet med varandra och har troligen utgjort nordmuren i en salsbyggnad. Den södra tvärmuren, som är avsevärt smalare, finns endast fragmentariskt bevarad i det runda tornets östra del direkt norr om dörröppningen till rundtornet. I den norra sträckmuren ses även bjälkhål på samma höjd som i rundtornet samt en troligen sekundär port. Det är troligt att borgens salsfunktion funnits i denna byggnads andra våning (Hansson 2011:48f ; Lovén 1999:58 ; Carelli 2000:55). Figur 8. Planritning över den bevarade borgruinen som består av ett runt torn, ett fyrsidigt torn och en sammanbindande sträckmuren i mitten (Carelli 2000:55). Det är oerhört svårt att avgöra hur stor borgen ursprungligen varit eftersom delar av anläggningen troligen försvunnit ut i Vättern. Medan Lundberg tror att den bevarade ruinen utgör drygt en tredjedel av den ursprungliga anläggningen så menar Lovén att den är cirka hälften. Det är inte heller helt otänkbart att den största delen av anläggningen är bevarad och att borganläggningen från början bestod av ett bostadstorn, en salbyggnad för representation och ett försvars- och förrådsrum. I april 1999 utfördes en besiktning av murverket då det konstaterades tydliga skillnader i bruket av byggnadsmaterialet vilken möjligen kan betyda att anläggningen byggts i två olika etapper. Det är alltså inte helt osannolikt att det kvadratiska tornet ursprungligen har varit ett ensamstående kastaltorn och att man senare tillbyggde en salbyggnad och det runda tornet (Carelli 2000:55ff). En mängd armbortspilspetsar och ett lager med brandrester är bland de fynd som hittats vid borgen. Dessa fynd gör det troligt att borgen bränts i början av 1300-talet vid en stormning. Visingsö-borgen raserades och brändes av smålänningarna under ledning av ridaren Karl Elinesson i samband med upproret mot kung Birger Magnusson år 1318 vilket både det skriftliga och det arkeologiska källmaterialet talar för. Det borde ha varit väldigt lätt för Karl Elinesson att erövra Visingsö-borgen då borgen aldrig var någon kraftfull militär befästning. Visingsö-borgen var som ett centralt placerat palats som fyllde både en administrativ och representativ funktion däremot var borgen sett ur militär synvinkel väldigt misslyckad eftersom borgen inte var någon kraftfull borg där man kunde skydda sig. Borgen förstördes år 1318 samtidigt som inbördesstriderna slutade och borgen återuppbyggdes aldrig efter det (Harisson 2011:48ff ; Carelli 2000:59f ; Lovén 1999:455). 11

Figur 9. Fri rekonstruktionsteckning av hur Visingsö-borgen kunde ha sett ut någon gång under tidig medeltid (Carelli 2000:60). 4.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Visingsö-borgen Oftast är det den fortifikatoriska funktionen som betonas idag när man diskuterar medeltida borganläggningar. Visingsö-borgen kan dock inte beskrivas som en stark fortifikatorisk anläggning och det mesta talar för att borgen aldrig utgjorde något militärt maktfäste. Som tidigare nämnts så saknas det helt vallgravar mot landsidan och det topografiska läger var inte heller det bästa. Även om fler byggnader existerade från början så var ändå borgen liten till sitt omfång vilket betyder att ingen större garnison soldater kan ha rymts innanför borgen (Carelli 2000:61). Visingsö-borgens utgjorde alltså aldrig någon primär funktion som fortifikatoriskt maktfäste eller förvaltningscentrum utan istället har borgen sannolikt byggts med avsikt att fungera som en kunglig palatsanläggning. Även om borgen varit väldigt liten så bör den ha haft ett relativt högt status- och prestigevärde under sin storhetstid, särskilt under 1100-talet och 1200-talets början då nästan inga motsvarigheter existerade i det svenska riket (Carelli 2000:61). Istället för att bygga Visingsö-borgen i sten så skulle man istället ha kunnat valt att bygga i trä vilket var vanligare under den tiden och det var även mycket billigare. Det rådde inte heller någon brist på råvaran och kunskapen att bygga i timmer fanns hos varje bonde. Ingen specialutbildad arbetskraft behövdes vilket krävdes när man skulle bygga i sten. För att bygga i sten krävdes att man kunde engagera och avlöna experter. Framförallt var borgar i sten visserligen kraftigare men också mycket mer komplicerade och dyra att bygga. Förekomsten av stenbyggnader var ett sätt för kungar att visa vilken makt och vilka resurser de hade (Hansson 2011:35ff). 12

Som sagt så byggdes de unika stenhusen utanför klasuren vid Alvastra så tidigt för att visa på att det var någon med makt och rikedom som ägde stenhusen. Även Visingsö-borgen byggdes väldigt tidigt och även den i sten. Både stenhuset i Alvastra och Visingsö-borgen har byggts i flera etapper. I Sverige började man bygga stenborgar senare än i andra länder. Murningskonsten kom inte till användning för någon befästning före mitten av 1100-talet, då borgen på Visingsö anlades. Runt den tiden byggdes också abbotens hus i Alvastra. Det kan tolkas som att både stenhusen i Alvastra och Visingsö-borgen byggdes av sverkersätten för att visa på deras makt. Om det var sverkersätten som byggde Visingsö-borgen så har vi här en likhet. Väldigt viktigt blir då förhållandet mellan Visingsö där kungarna dog och Alvastra där de begravdes (Wienberg 2000:88). Eftersom de dog på Visingsö men man valde att begrava dem vid Alvastra så måste det finnas en koppling mellan de två platserna. Med borgen ville sverkersätten kanske markera att de hade fullständig kontroll över riket och visa att de använde borgen som bostad och inte som en borg där kungarna skulle behöva skydda sig bakom. Borgen hade alltså mindre militärt och administrativt värde och den fungerade mer som en manifestation av makt, och utan tvivel ökade den innehavarens status i samhället. Symbolvärdet fanns redan i en enkel träborg men det ökade självklart när den första borgen i sten byggdes (Lovén 1999:455ff). Genom att anlägga borgen och stenhusen skaffade sig kung Sverker kontroll över riket och genom att kontrollera riket kontrollerade han även landet (Hansson 2011:96). Genom hans stenbyggnader utövade kung Sverker den kungliga makten och visade för alla att det var här den väpnade makten satt (Hansson 2011:138). De två platserna låg inte alls långt ifrån varandra utan Visingsö låg mitt i Vättern cirka 25 km söder om Alvastra så man kunde resa väldigt bekvämt med båt till Visingsö-borgen från Alvastra klosters hamn Hästholmen. 5.1 Stenhuset i Lund 5. Stenhuset i Lund Omkring år 990 etablerades staden Lund på jungfrulig mark. Trots att det har skett en hel del arkeologiska utgrävningar på en rad platser inom stadsområdet så saknas ändå helt belägg för någon form av äldre bebyggelse. Därför är Lund ett tydligt exempel på en medveten stadsgrundläggning och väldigt mycket talar för att initiativtagaren var den danske kungen. Att Lund i sitt äldsta skede var intimt förknippad med den danska kungamaktens ambitioner finns det en rad källor som indikerar. I det danska riket var det staden Lund som var den tidigaste, största och mest betydelsefulla myntpräglingsorten (Carelli 2007:113f). I endast en skriftlig källa finns oklara uppgifter om kungsgårdens plats. Till domkyrkan skänktes kungsgården år 1375-1387 och i samband med det omtalas att gården låg "på västra sidan av kyrkogården". Med "kyrkogården" syftar man på domkyrkans kyrkogård, men eftersom senmedeltiden är dåligt känd så är det svårt att närmare försöka bestämma kungsgårdens exakta läge. Kungsgården var alltså troligen under senare delen av 1000-talet belägen direkt väster om domkyrkan där även lämningarna efter ett tidigt stenhus påträffats. Det är säkert att lämningarna efter Stenhuset var äldre än de kompakta byggnadslager som 13

tillkommit i samband med byggandet av domkyrkan i början på 1100-talet. I väster och norr omgärdades stenhuset av en stenmur som troligen kan dateras till 1080-talet. Den norra muren har vid något tillfälle rivits och senare under medeltiden har Stenhuset helt byggts om i tegel och förlängts mot den västra muren. På en okänd plats i staden påträffades en tympanonsten som eventuellt kan sättas i samband med det tidiga kungsgårdshuset. Stenhuset uppfördes med så kallade gjutmurar av samma slag som S:t Clemens och den äldre domkyrkan. Även ett cirka 45 meter långt och 9 meter brett tegelhus hörde till kungsgården. Tegelhuset uppfördes mot slutet av 1100-talet eller under 1200-talet (Carelli 2007:115f ; Andrén 1980:71). Både Stenhusets och tegelhusets storlek och ålder talar för att de har ingått i en kungsgård. Framförallt de senmedeltida gravarna mellan husen stöder Holmbergs förslag om att kungsgården låg väster om domkyrkan. Inga äldre gravar har påträffats väster om domkyrkan vilket tyder på att området först under senmedeltiden blivit tillgängligt för begravningar. Den här funktionsförändringen under senmedeltiden kan bäst förklaras med att kungsgården donerades till domkyrkan i slutet av 1300-talet, så att kyrkans område kunde utökas åt väster (Andrén 1980:70). Efter att kungsgården donerades till domkyrkan så tycks Stenhuset ha fungerat som domskolan under en tid. Stenhuset är nämligen väldigt likt den 1470 omtalade "Gamla skolan". Eftersom Blomqvist tar för givet att domkyrkoområdet har varit oförändrat under medeltiden så antar han att Stenhuset är den ursprungliga domskolan från 1000-talet (Andrén 1980:72) 5.2 Jämförelse mellan abbotens hus i Alvastra och Stenhuset i Lund Som tidigare nämnts så är det säkert att Stenhuset var äldre än de kompakta byggnadslager som tillkom i samband med byggandet av domkyrkan i början på 1100-talet. Lunds domkyrka byggdes under 1100-talet vilket betyder att Stenhuset byggdes ännu tidigare. I litteraturen kallar man huset för Stenhuset vilket visar på att det var unikt och kanske det första stenhuset som byggdes i den här aristokratiska miljön. Man kallade borgen på Visingsö för Stenväggen och nu kallar man huset i Lund för Stenhuset. Båda husen måste ha byggts av personer med makt och husen måste ha varit väldigt viktiga under sin tid. Husen måste även ha varit de första stenhusen som byggdes i området. Om man studerar rekonstruktionen över biskopsborgen i Lund (se figur 10) så ser man att man har valt att behålla Stenhuset och ha det innanför den stora muren fast huset var äldre och hade en annan funktion då det uppfördes. Kan det vara samma sak som hände med abbotens hus i Alvastra? I Alvastra byggdes stenhuset för att visa på drottning Ulfhilds makt och rikedom och fungerade i början som Ulfhilds bostad. Byggdes även det unika Stenhuset i Lund för att visa på den danske kungens makt och rikedom och fungerade stenhuset i så fall som den danske kungens bostad i början? 14

Figur 10. Rekonstruktion över hur Stenhuset i Lund kan ha sett ut integrerat i den senare biskopsmiljön vid Domkyrkan. Bild tagen från http://www.lonegard.se/2009/01/21/nagra-historiska-miljoer/ och Stenhuset är markerat av mig. När man senare donerade bort sin mark med sina stenhus så skulle man lika gärna kunna förstöra stenhusen och bygga något nytt på platsen eller helt enkelt bygga klostret och Lunds domkyrka lite längre bort. Men istället så väljer man att ha kvar stenhusen, att bygga klostret och domkyrkan väldigt nära de äldre stenhusen och även låta stenhusen vara innanför den stora yttre muren. Stenhuset fick troligen en ny funktion så som stenhuset i Alvastra fick en ny funktion och fungerade som abbotens hus. Man väljer helt enkelt att i bägge fallen skänka sina stenhus till kyrkorna som senare byggts på platsen. 6.1 Drottning Ulfhild 6.1 Drottning Ulfhild och fru Sigrid Den första kungen av sverkersätten som under senare delen av 1100-talet skulle turas om med eriksätten om att vara kungar i Sverige var Sverker den äldre. Stödet för som kung kan verka lite underligt då Sverker och hans släkt tidigare inte varit synliga inom eliten. Sverker gifte sig däremot med drottning Ulfhild som var mycket synlig inom eliten (Harrisson 2009:209ff). Ulfhild Håkansdotter av Thjottaätten var alltså drottning av Sverige och Danmark och dotter till den norske stormannen Håkon Finnsson av Thjottaätten. Ulfhild som blev änka efter kung Nils hade gjort sig omöjlig i Danmark och flydde till Sverige. Där lyckades hon bli drottning för tredje gången. Hon övertygade Sverker om att han skulle ha större utsikter att bli accepterad som kung även i Västergötland om han tog henne till maka. Hon var ju änka efter Inge den yngre och styvmor till den stupade Magnus, som västgötarna valt till kung. Det gick vägen och Sverker blev 1135 hyllad som hela Sveriges konung. Drottning Ulfhild blev mor till sönerna Johan och Karl samt en dotter som troligtvis hette Helena. Man tror att Ulfhild har haft två barn till, nämligen Sune Sik och Ingegerd, men det är egentligen osäkert om det verkligen var Ulfhild som var deras mor (Harrisson 2009:210). 15

6.2 Kryptkyrkan i Alvastra När klostret i Alvastra uppfördes 1143 fanns redan en privat gårdskyrka från 1100-talet. När drottning Ulfhild donerade sin gård ingick även den privata kyrkan i donationen (se figur 11). Innan kryptkyrkan byggdes fanns väster om det som senare blev kryptkyrkan en större begravningsplats. Vid en utgrävning 1994 av ett område påträffades ett stort antal skelettgravar som totalt rörde sig om ben från 46 individer. Det som tyder på att det rör sig om ett kristet gravskick är att de döda var orienterade i öst-väst respektive sydväst-nordost med armarna längs sidorna och huvudet i väster (Tollin 2002:223). Figur 11. Bild över kryptkyrkan idag från väst (bilden tagen från mig). Två tyska silvermynt präglades under perioden 1020-1050, nio C-14 dateringar från omkring 1000-1200, samt omständigheterna i övrigt gör det troligt att begravningsplatsen användes under en relativt kort tid, kanske endast under ett hundratal år (Tollin 2002:223). Inget tyder på att det funnits någon uppdelning efter kön på gravområdet, det vill säga att kvinnorna och flickorna låg begravda på den norra sidan medan männen och pojkarna låg begravda på den södra delen av kyrkogården. Det mönstret var nämligen väldigt vanligt på tidigmedeltida kyrkogårdar i Sverige (Ersgård 2006:52f). Gravfältet kunde enligt Frödins observationer uppskattas till 95x35 meter vilket bör betyda att området rymmer cirka 5400 individer. Om den genomsnittliga gravtätheten bara skulle vara hälften så stor så rör det sig fortfarande om 2700 begravningar vilket är ett stort antal som inte står i någon rimlig proportion till Alvastras bebyggelse. Det handlar alltså inte om befolkningen i en enda by eller gård. Som Tollin skriver: Det stora antalet begravningar och den förhållandevis korta användningstiden innebär att begravningsplatsen hade ett betydande upptagningsområde (Tollin 2002:223 ; Ersgård 2006:53). Det måste alltså handla om människor från andra byar eller gårdar i närheten som även de begravts på platsen. Alltså måste området vid Ombergs södra fot ha haft en central funktion och ett stort symbolvärde redan innan klostret och kryptkyrkan. På den stora gravplatsen markerar den enskilda släkten möjligen sin identitet genom eskilstunamonument, enligt min mening handlar det alltså om sverkersätten som genom eskilstunamonumenten visar på sin makt och att det är den släkten som äger Alvastra by (Tollin 2002:223 ; Ersgård 2006:122). 16

Att kryptkyrkan är sekundär till kyrkogården visas bland annat av att kryptkyrkans grundmurar stört flera begravningar och att åtminstone tre av kryptans pelare vilar på gavelhällar till eskilstunamonument som troligen är samtida med begravningsplatsen. Dessa runristade eskilstunamonument brukar förknippas med ekonomiska och politiska maktcentra runt sekelskiftet 1100 (Tollin 2002:223). I början av 1100-talet sker det en förändring runt begravningsplatsen då en tidig stenkyrka uppförs på platsen för en äldre träkyrka. Någon gång före 1143 hade Sverker ägt mark vid den nu så kallade Sverkersgården där kryptkyrkan finns. Enligt ett tillsynes tillförlitligt dokument skänkte som jag tidigare nämnde drottning Ulfhild sin morgongåva till cisterciensermunkarna. Eftersom Alvastra var Ulfhilds morgongåva från Sverker kan man dra slutsatsen att sverkersätten åtminstone någon tid innan ägt mark här (Claésson & Wirén 1997:27). Figur 12. På den övre bilden kan man se kryptkyrkans grundmur i det skick den har idag. På den nedre bilden kan man se en rekonstruktion av hur kyrkan kan ha sett ut (Holmström & Tollin 1994:33). Anläggningen är totalt 23 meter lång och cirka 10 meter bred. Kryptkyrkan bestod av ett långhus med ett enda rum vars tak med stor sannolikhet hade varit välvt. I väst leder två, cirka 1 meter breda, parallella trappor ner till den djupare liggande kryptan. Trapporna är av en enkel konstauktion där stegen varierar i höjd och avslutas nedtill av en stor tramphäll av kalksten. Längdaxeln var orienterad i öst-västlig riktning. Ruinen hade i dess östra del en rundad form liknande en absid. Denna del var påfallande bred (4 meter) vilket visar att det här funnits plats för ett altare. Det som här förstärker den religiösa karaktären är att det påträffats ett flertal gravar och dessutom hällar till gravkistor i ruinens omedelbara närhet (Claésson & Wirén 1997:27). Det är troligt att denna tidiga kyrka varit en gårdskyrka. Det som är osäkert är huruvida den tillhört sverkersätten eller någon annan stormannaätt. Kryptkyrkan har gått igenom många försök till tolkningar. Otto Frödin som först upptäckte Sverkersgården började sina undersökningar mellan åren 1916 och 1921. Frödin ansåg i början att den påträffade byggnaden ingått i kung Sverker den äldres gårds- och borganläggning. Frödin undersökte den kraftiga ovala murkonstruktionen och han tolkade anläggningen som ett borgtorn med kapell i bottenvåningen. Ett flertal forskare vände sig mot Frödins tolkning av byggnadens funktion (Holmström & Tollin 1994:32). 17

När de flesta forskare lyckats enas om att gravplatsen egentligen är en medeltidskyrka och att kryptkyrkan sannolikt ersatt en tidigare kyrka, sannolikt av trä kvarstår svårigheter att datera den samt att reda ut på vems eller vilkas initiativ den byggdes. Kyrkor med krypta menas ha koppling till helgonkulter och menas framförallt ha fungerat som grav eller minneskyrkor över biskopar och kungliga martyrer. Man har även vid utgrävningarna funnit delar av ornerade gravmonument så kallade Eskilstunakistor, vilka var elitgravar från 1000- och 1100- talet. Delarna har använts som byggmaterial i kyrkan, bl.a. som underlag till kryptans pelare. Även under kyrkan och på den intilliggande kristna kyrkogården fann man dessa kistor, vilket tyder på en tidigare kyrka på platsen (Claésson & Wirén 1997:29 ; Holström & Tollin 1994:33 ; Swartling 1967: 23). Lundberg har en intressant teori där han menar att kryptkyrkan i Alvastra har tillhört en grupp östgötakyrkor där bland annat Vreta, Herrestad, Kaga och Hovs kyrkor har ingått. Det som idag utmärker dessa kyrkor är främst planlösningen men även byggnadssättet. I alla de kyrkor som nämnts ovan har fragment av ornerade hällar påträffats. De har antingen påträffats i nära anslutning till kyrkorna eller som fundament till pelarna eller också inmurade i väggpartier. Gemensamt för dessa kyrkor är även att de kan dateras till 1100-talets första hälft (Claésson & Wirén 1997:27f). En intressant iakttagelse är att dessa kyrkor starkt påminner om Lunds domkyrka i dennas äldsta skick. Jag tror att kryptkyrkan står i mer eller mindre starkt beroende av Lunds domkyrka, som också är en kryptkyrka och som kan ha varit en förebild för Sverker. Det är inte helt omöjligt att även Vreta, Herrestad, Kaga och Hovs kyrkor haft Lunds domkyrka som en förebild när de byggdes. Med hänsyn till bland annat kung Sverkers goda kontakter med Lund menar Lundberg att kyrkan byggts i Sverkers regi och att den var tänkt att bli en relativt storslagen begravningskyrka åt sverkersätten. Av någon anledning avbröt man projekt och kryptkyrkan byggdes aldrig helt klart. När projektet avbröts hade kryptan och koret färdigställts och man bestämde sig då för att tillfoga ett långhus av en mer blygsam karaktär. Kanske avbröts arbetet i och med cisterciensernas ankomst till trakten. Mycket tyder på att kryptkyrkan byggts före cisterciensernas ankomst till Alvastra, inte minst den från cisterciensernas skilda byggnadstekniken. Kryptkyrkan byggdes nämligen med inslag av opus spicatum (axmurning) vilket cistercienserna inte gjorde (Claésson & Wirén 1997:30). Tydligen så använde man sten från kryptkyrkan när klostrets östra länga påbörjades. Denna länga är den del av klostret som måste ha byggts först, eftersom den innehåller kapitelsalen och kyrkans sakristia. Det betyder att kryptkyrkan varit övergiven då (Holmström 2012:103). Cistercienserorden tog dessutom avstånd från kryptkyrkan nämner Claésson och Wirén (Claésson & Wirén 1997:30). Varför cistercienserna tog avstånd från kryptkyrkan vet man inte riktigt men jag tolkar det som att cistercienserna tog avstånd från kryptan som gravplats men inte som kyrka. Kryptkyrkan skulle troligen fungera som en begravningsplats för Sverker och sverkersätten. När däremot cistercienserna kom ville de istället att sverkersätten skulle begravas i klosterkyrkan. 18

Sverkersgården är i alla fall för Sverige en mycket ovanlig byggnad som bör ha haft anknytning till en betydelsefull person eller grupp, med anknytning till Östergötland. Mycket talar för att kryptkyrkan ingått i ett större gårdskomplex som tillhört sverkersätten och varit avsedd att fungera som kung Sverkers grav- eller minneskyrka (Holmström & Tollin 1994:33f). 6.3 Fru Sigrid Den sista personen som ägde storgården Varnhem var en kvinna som i källorna kallades fru Sigrid. Den danska Vitskölkrönikan berättar att en högättad kvinna vid namnet fru Sigrid skänkte en stor gård kallad Varnhem till munkarna så att de kunde grunda ett kloster. Tillsammans med gården Varnhem fick munkarna med tillhörande markområden bestående av såväl åkermark, ängar, skogar och byggnader (Vretemark 2009:9 ; Vretemark 2011:62). Vem denna Sigrid som skänkte marken var vet man inte. Källorna antyder vidare att släktingar försökte övertala Sigrid att avbryta donationen och att fördriva munkarna ifrån Varnhem. Att dåvarande drottningen Kristina, som var gift med kung Erik Jedvardsson, var inblandad i det här och att hon hävdade arvsrätt har tolkats som att Sigrid var släkt med henne. Man tror att drottning Kristina Björnsdotter var barnbarn till västgötske kung Inge den äldre av den stenskilska ätten, vilket i så fall knyter även Sigrid till den stenskilska ätten. Sigrid bör ha varit ogift (eller änka), barnlös och saknat nära släktingar eftersom hon kunde skänka den stora egendomen Varnhem till munkarna, istället för att lämna den i arv till sina släktingar (Vretemark 2011:62f ; Sigsjö & Karlsson 1987:6). Enligt min mening behöver inte det stämma att Sigrid inte haft barn eller nära släktingar. Man vet nämligen att Ulfhild hade barn och släktingar men ändå så valde hon att donera Alvastra till cistercienserna. Så även Sigrid kan ha haft barn och släktingar och att hon valde att donerade Varnhem för någon helt annan anledning. Denna kvinna Sigrid som bjöd in abboten Henrik och hans munkar till Varnhem, blev efter en kort tid övertalad av en mäktig man genom hans onda råd och fördrev därför abboten och hans munkar från Varnhem. Som Sigsjö skriver Men genom Guds dom drabbades hon då genast av spetälska och blindhet, och för att milda den Allsmäktiges vrede mot henne själv, återkallade hon genom bönfallande budbärare abboten och munkarna, då de stod i begrepp att fara. Hon återgav dem Varnhem, som hon hade berövat dem, och bönföll dem att för återstoden av sitt liv få näras av resterna från brödernas bord, för att på så sätt sona sin synd. Abboten och munkarna bodde kvar i Varnhem fram till hennes död (Sigsjö 2007:18). Som Vretemark skriver: Man kommer antagligen aldrig att säkert få veta något mer om Sigrids identitet, men ett är säkert: hon tillhörde det absoluta toppskiktet i den västgötska aristokratin i mitten av 1100-talet och hon var del av den krets ur vilken man valde kungar (Vretemark 2011:62ff). 19