Pestens spridning under Reformationstiden

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 1 Pestens spridning under Reformationstiden Innehåll Pestens utbredning...2 Källorna...2 Den engelska svetten...3 Nordiska farsoter 1546-1553...4 Farsoter under nordiska sjuårskriget...7 Pest i Stockholm omkring 1572...9 Vidare spridning 1577-1581...10 1588-1589...12 Missväxt och pest...14 FÖRKORTNINGAR AOB Rikskanslerns Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling GR Konung Gustaf I:s registratur KAKammararkivet PRFS Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer RA Riksarkivet RRRiksregistratur SRP Svenska riksrådets protokoll STB Stockholms stads tänkebcker

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 2 Pestens utbredning I diskussionenom pestbegreppet har vikten av att skilja historiska pestbegrepp från nutida framhållits. Det måste åter betonas att denna framställning rör det som kallades pest (pestilens, pestilentia) i sin samtid. Den följande översikten är ett försök att närmare precisera vilka farsoter som fått denna benämning under reformationstid och stormaktstid, samt att åtminstone exemplifiera deras konsekvenser. I fråga om dödligheten finns det två mått. Det ena är den faktiska dödlighet som kan utläsas ur begravningslängder, olika kamerala källor eller särskilda längder som fördes under pesttider. Dessa ger oss ett kvantitativt, förment objektivt mått på dödligheten, som anses var a bättre än de som ges i berättande källor. Det andra måttet är det subjektiva, de samtida berättelsernas känsloladdade uttryck för den extremt höga dödligheten, de öde husen och gårdarna. Ibland kan kvantitativa uppgifter förekomma i sådana skildringar, men de kan ofta avfärdas som mycket överdrivna. För det idéhistorisksa studiet av pesten är de dock inte oväsentliga. Samhällets reaktioner och åtgärder bestämdes inte av kalla analyser av problemts faktiska storlekordning. Det var den upplevda krisen inte den faktiska krisen som bestämde handlandet. Källorna Från reformationstiden finns knappt några befolkningsstatistiska källor, som gör det möjligt att direkt uppskatta vilka effekter pestepidemierna hade. Endast i undantagsfall kan vi få en bild av dödligheten under en epidemi med ledning av längder över avgifter för själaringning. 1 Det är däremot möjligt att med olika kamerala källor som grund få en uppfattning om den generella befolkningsutvecklingen. #UTVECKLA HÄR OM FORSKNINGSLÄGET OCH FO De första decennierna av Gustav Vasas regering var en period utan allvarligare epidemier eller hungerkriser. Det var en tid då befolkningen kunde hämta sig från senmedeltidens kriser och åter börja besätta de hemman, som legat öde sedan tidigare pestepidemier. I närmare undersökta regioner har det kunnat konstaterats att en betydande folkökning ägde rum under 1500-talets första hälft. 2 Det ökande 1 Jfr nedan 2 L.-O. Larsson, Kolonisation och befolkningsutveckling i det svenska agrarsamhället 1500-1640 (Lund, 1972)

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 3 befolkningsunderlaget utgjorde också förutsättningen för den skatte- och kolonisationspolitik som Gustav Vasa försökte genomföra, och dess framgång var mer beroende därav än av administrativa åtgärder. 3 De viktigaste källorna till förekomst av pestepidemier utgörs av kungliga brev, som i avskrifter är bevarade i riksregistraturet. Gustav Vasas registratur är utgivet och dess sakregister gör det enkelt att finna omnämnadena av pest i de kungliga breven. Källäget är något bättre för Gustav Vasas söners tid, men då registruret från deras tid inte är utgivet är det svårt att finna alla relevanta brev. De kungliga brevens värde som källor till pestepidemier är också osäkert. När kungen i en skrivelse behandlar pesten beror det sällan på att han själv direkt erfarit farsoten, utan på grund av rapporter som inkommit från hans befallningmän. I flertalet fall var dessa rapporter om pesten föranlåtna av befallningsmännen inte kunnat fullgöra någon kunglig befallning om exempelvis skatteindrivning, utskrivning eller byggnadsarbete. Det finns därför anledning att misstänka att det kan ha legat i deras intresse att överdriva sjukdomens härjningar, för att undvika anklagelser om försummelser. En kritisk fråga är vidare vad begreppet pestilentia står för i de kungliga breven: farsot i allmänhet eller speciellt för epidemisk sjukdom med hög dödlighet och bölder som karakteristiskt symtom. I de litterära kvarlevorna från slutet av 1500-talet är det klart att begreppet bara används i den speciella betydelsen. Om denna inskränkta användning av begreppet pestilentia också gällde de kungliga breven kav vi dock inte vara helt säkr på. Ett viktigt och kanske avgörande argument är belägg för pest i Sveriges grannländer före eller samtidigt med de förmenta pestepidemierna i Sverige. Problemet med denna värdering är dock att källorna till pestepidemier i Sveriges omgivningar ofta är lika bristfälliga, och att modern kritisk forskning därom saknas. De översikter över europeiska pestepidemier som getts av Jean-Noël Biraben kan inte användas utan kontroll för enskilda epidemier, även om de som helhet ger en god bild av vågorna av europeiska pestepidemier. 4 I fråga om Danmark är olika källor till sjukdomarnas historia samlade i F. V. Mansa, Bidrag till Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark (Köpenhamn, 1873). Beträffande sjukdomsförhållandena hos Sveriges viktigaste handelspartner längs Östersjökusten saknas nästan helt kritiska undersökningar. 5 Den engelska svetten 3 Ibid., s. 157. 4 Les hommes et la peste en France et dans la pays européens et mediterrannéens, vol. 1, appendix 5 Ett viktigt bidrag utgör dock W. Sahm, Geschichte der Pest in Ostpreussen (Leipzig, 1905)

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 4 Från de första decennierna av Gustav Vasas regeringstid finns bara uppgifter om en svårare epidemi, som enligt krönikörerna ska ha drabbat landet 1529. I Peder Swarts krönika heter det att det året var en "ganska stoor och allmenneligh pestilentie". 6 Johannes Messenius skriver dock att det var en ny sjukdom som flammade upp och gick runt i Skandinavien, som kallades den engelska svetten (sudor Anglicus). 7 Att det skulle ha rört sig om denna nya farsot och inte om pest styrkes även av den skildring som ges i Joen Petri Klints Den Swenska krönicka om Konungh Göstaffs Rigemente, som dock skrevs först omkring 1590: att såsom man gick best rast och helbregdh, kom honom vppå en kall sweeth, såsom enn wederslage, och om han då icke strax lade sig nidh i sängen och swettades vnder klederna wtij fyra och Tiugu timmar som war itt dygnn och holde klederna tett om kring sigh, så att vederett kom til inthet hans ledemoth så bleff han strax dödh innan 2 eller 3 timmar. Och så måtte han i the 24 timmar intet soffwa. 8 Denna skildring överensstämmer väl med berättelser om farsoten från andra länder vid samma tid - så väl att det måste ifrågasättas om Joen Klint verkligen byggt sin skildring på lokal muntlig tradition och inte snarare refererat någon litterär källa. Denna mystiska sjukdom beskrevs första gången i England 1485, och den hade sedan flera utbrott under 1500-talet. 9 Om vi vågar ta de berättande källorna för gott, så var den i Sverige omtalde farsoten en utlöpare av den epidemi, som härjade på kontinenten 1529-1530. Från England hade sjukdomen först nått Lübeck och senare Danzig, varifrån den kunde spridas vidare bland östersjöländerna. 10 Vilken sjukdom det kan ha rört sig om är omdiskuterat. Sannolikt var det fråga om någon slags virussjukdom, men knappast influensa, som ibland har antagits. 11 Att den av Peder Swart kallades en pest berodde säkert på dess snabba förlopp och den höga dödligheten, även om sjukdomarna annars hölls isär i samtiden. Nordiska farsoter 1546-1553 Under åren 1546-1553 förekom en rad farsoter i de nordiska länderna, som kallades pest i källorna. Flest underrättelser har vi om de epidemier som förekom i Danmark. Efter dyrtiden 1546 drabbades 6 Peder Swart, Konung Gustaf I:s krönika, ed. N. Edén (Stockholm, 1912), s. 137. 7 Johannes Messenius, Scondia illustrata, vol. 5, s. 50 8KB, D. 31, fol. 55r 9Se J. A. H. Wylie & L. H. Collier, "The English sweating sickness (sudor anglicus): A reappraisal", Journal of the history of medicine and allied sciences 36 (1981):425-445 10W. Sahm, Geschichte der Pest in Ostpreussen (Leipzig, 1905), ss. 6-9; P. Simson, Geschichte der Stadt Danzig, vol. 2 (Danzig, 1918), ss. 162f; F. V. Mansa, Bidrag till Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark (Köpenhamn, 1873), ss. 141-143; I. Ilmoni, Bidrag till Nordens sjukdoms-historia, vol. 2, ss. 29-34. 11se Wylie & Collier, "The English sweating sickness", ss. 436-445, som antar att det sannolikt rörde sig om eb form av arbovirus

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 5 Köpenhamn av en svår epidemi. 12 De gamla kyrkogårdarna räckte inte till, utan en ny måste inrättas utanför Nörreport. Både kungen och universitetet flydde undan farsoten. Den bekante kyrkomannen och professorn Peder Palladius har om pesten i Köpenhamn vittnat hur En maegtig hob [er] borte både af almuse folk, ungt folk, peblinge og börn, så at det kender sig vel både i kirken, i skolen og på gaden. 13 Under denna epidemi utgav professorn i medicin vid Köpenhamns universitet Christiern Torckelson Morsing En liden Bog om Pestilentzies Aarsage. 14 Under åren 1548 till 1549 ska sedan olika delar av Danmark hemsökts av pesten. 15 1549 drabbades även Ostpreussen. 16 Ett märkligt belägg för att epidemin i Danmark 1548 verkligen var pest utgör ett intermezzo i Lund 1548. 17 En ung ädling, Niels Ulfsand, hade blivit sjuk under en resa och dött utanför Landskrona. Han fördes sedan av sin styvfar till Lund för att begravas i domkyrkan i sin fars grav. På grund av en gammal fejd mellan Niels Ulfsands styvfar och hans äldre bröder hade dessa inte blivit inbjudna till begravningen, men de begav sig dit i alla fall. Under misstanken att Niels skulle ha blivit dräpt ställde de till med ett tumult under begravningsakten. Kistan öppnades och likets kläder sprättades upp. När de då kunde undersöka kroppen, fann de inga tecken på våld, men under vänstra armen och axeln fann de tydliga tecken på pestens angrepp. Sannolikt kom denna våg av epidemier att åtminstone lokalt beröra Sverige, även om dess effekter inte tycks ha lett till några påtagliga bakslag i befolkningsutvecklingen. De främsta källorna till förekomst av pest under åren kring 1550 utgör ett antal notiser i Gustav Vasas registratur. Dessa ger dock inga beskrivningar av sjukdomen, så att den säkert kan sägas har varit böldpest. De tillåter heller inga slutsatser om farsoternas utbredning och omfattning. Den första uppgiften är från november 1547 i ett brev där Gustav Vasa säger sig ha förstått att Pestilentzien går häftigt fram i Västergötland. 18 1551 skriver kungen att folket där nästan är utdött p.g.a. pesten. 19 Ett år senare, i november 1548, tillkännages att pesten har blivit införd i Stockholm med några köpmansvaror, 20 och i senare skrivelser föreslås olika åtgärder för att hämma dess spridning. 21 I februari 12Mansa, Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie, ss. 148-153. 13S. Cedergren Bech, "Reformation og renaessance 1533-1596", i Politikens danmarkshistorie, ed. J. Danstrup & H. Koch, vol. 6 (Köpenhamn, 1985), s. 165 14Christiern Torckelson Morsing. En liden Bog om Pestilentzies Aarsage [...] [Köpenhamn, 1546; senare uppl. 1552, 1619]. I Klassisk dansk medicin I (Köpenhamn, 1937) 15Mansa, Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark, s. 152f. 16Sahm, Geschichte der Pest in Ostpreussen, ss. 10-15; Sticker, Die Pest, 1, s. 96. 17T. F. Troels-Lund, Att dö i Norden: Föreställningar om livets slut på 1500-talet (?: Författarförlaget, 1984), 272-278. 18GR 18:882 19GR 22:79 20GR 19:341f. 21GR 20:51, jfr nedan??

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 6 1549 uttrycks även oro för pestens spridning kring Gripsholm, och kungen ger sina faderliga råd till prins Erik om hur han ska göra för att undvika smittan. 22 Uppgifterna om vilka konsekvenser pesten fick är knapphändiga, och kungen hade själv säkert bara vaga föreställningar därom. I ett par skrivelser från 1549 ges befallningar om att nytt krigsfolk ska antas i stället för de som dött. I februari talas om en stark avgång genom pesten av de knektar som varit förlagda på Dal. 23 I april sägs en stor del av båtsmännen vara utdöda p.g.a. av den gruffvlige pestilentie som har rått. 24 Dödligheten bland folket har kungen i fråga om Södermanland och Stockholm uppfattat så stor att han uppmanat sina befalllningsmän att inte kräva så hårda dagsverken längre. 25 Från 1550 finns det en uppgift om att pesten härjat i trakterna av Gripsholm (Turinge sn). 26 Samma år tycks farsoten även ha förekommit i trakterna kring Vadstena. 1551 är den dock så pass stillad att arbetet med slottet kan återupptas. 27 I april 1551 konstaterar kungen att pestilentzia her i landet opå någre åhr jemmerligen regerat haffuer, är her mest arbetes folck utdödt och nu mongestädz finnes her åkeren obrukat för folcklöse skuldt. Av denna anledning uppmanar han sina befalllningsmän i Finland att se om det någonstans där finns övertaligt folk att ersätta de döda med. 28 Ännu våren 1552 förekommer uppgifter om pest i Stockholm i olika brev, där kungen varnar för kontakter med stadens borgare. 29 I den sista uppgiften från den 15 juni 1552 befaller kungen att effter pestilentien ännu jämmerligen regerer i Stockhom, ska galejderna (mindre fartyg) sändas till skärgården, där pesten icke vancker. 30 Uppgifter om hur stor dödligheten i Stockholm varit under denna pesttid saknas, och få spår av farsoten har lämnats i stadens tänkeböcker. Ett rättsfall från 1553 ger dock en antydan om vilka effekter sjukdomen kan ha haft. 31 Fallet gällde en dräng, som anklagades av sin husbonde, Jöns Tegelslager, för stöld. Drängen hade också tidigare varit dömd för stöld och suttit fängslad i slottet. Jöns hade dock bett att få honom frigiven, eftersom han hade mist alla sina drängar i pestilentia. När nu drängen för andra gången dömdes för stöld kunde han emellertid inte undgå repet. Sammanfattningsvis måste det konstateras att uppgifterna om pest från denna tid är alltför vaga för att sjukdomen med någorlunda säkerhet ska kunna identifieras med pest i modern mening. Vår slutsats kan inte bli annat än en spekulation. Med vetskap om hur termen pestilentia brukades i samtida medicin och att pest sannolikt förekom i Sveriges grannländer är det rimligare att anta att det rörde sig om pest än någon annan sjukdom. Ett direkt stöd för detta antagande ges även i en litterär källa, Petrus Johannis 22GR 20:62f 23GR 20:70 24GR 20:166 och 171 25GR21:79 och 95 26GR 21:241. 27GR 22:53 28GR 22:150 29GR 23:78, jfr även ss. 234, 269, 271, 276 och 281 30GR23:298 31STB 1553-1567, N.F., vol. 3, s. 33, 14 aug. 1553.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 7 Gothus'?Om korss?. I den inledande självbiografiska skildringen beskriver nämligen författaren hur han 1549 drabbades av den stora pestilentia och måste ligga över sju veckor på sin högra sida för den förfärliga böldens skull (se nedan s.000). Farsoter under nordiska sjuårskriget Samma år som det tragiska nordiska sjuårskriget inleddes spreds pesten över Europa. Efter att ha drabbat Konstantinopel färdades farsoten två vägar, utmed Rhen och längs kusterna. 32 Under år 1564 drabbades en rad städer utmed Östersjön. I slutet av maj bröt pesten ut i Danzig och spreds sedan vidare i Preussen fram till vintern. 33 Under sommaren 1564 bröt pesten även ut i Köpenhamn, Helsinör och Malmö. 34 En uppfattning om dödligheten under denna epidemi i Malmö kan man få genom kyrkoräkenskapernas längder över uppburna avgifter för själaringningar. Under åren 1563-1564 förekom inte mindre än 1350 själaringningar i Malmö. Efter denna tid, 1569-1598, ligger årsmedeltalet själaringninar, med undantag för 'pestår' på 172 ringningar. I Sverige talas om 1565 såsom året för den stora pesten i flera berättande källor. Närmast i tiden ligger Erik XIV:s krönika, som nedtecknades av hoovpredikanten Magnus Petri Stigtomtensis. Där noteras kortfattat: Tå dödde i Stockholm af Pestilens 18 000. 35 Denna uppenbart orimliga uppgift - Stockholms befolkning kan vid denna tid inte ha överstigit 10 000 personer - upprepas senare av andra krönikörer. Petrus Paulinus Gothus kompletterar 1590 i sin uppbygelseskrift med den målande skildringen att de döda då begravdes så tätt tillhopa som när man salta fläsk. 36 Apotekaren Simon Berchelt skriver i sin pestskrift från 1589 om året 1565 som then stoore pestilenzie tijden, och redogör för de läkemedel som då ska ha föreskrivits av Willem Lemnius, Benedictus Olai och Wilhelm Groterus. 37 Erik Jöransson Tegel, son till Erik XIV:s rådgivare Jöran Persson, noterar i sin krönika över Erik XIV att under sommaren 1565 vankade den smittosamma pesten på många håll ganska häftigt och grufweligen. 38 Mot bakgrund av de starka orden i de berättande källorna är förstahandskällorna märkvärdigt tysta. I Stockholms stads tänkeböcker finns överhuvudtaget inga uppgifter om pest från denna tid. Men denna 32E. Woehlkens, Pest und Ruhr im 16. und 17. Jahrhundert (Uelzen, 1954), s. 105, se även kartan Abb. 18 mellan ss. 72 o. 73. 33Sahm, Geschichte der Pest in Ostpreussen, ss. 16f; Simson, Geschichte der Stadt Danzig, vol. 2, s. 215. 5 34Mansa, Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark, ss. 192-197. 35Magnus Petri Stigtomtensis, "Konung Erik XIV:s krönika", HSH 21:19. 36Christeligh underwijsning (1590), fol. C 2r, jfr nedan s. 000 37jfr nedan 38Eric Jöransson Tegel, Konung Erics den XIV:des historia, s. 175

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 8 tystnad tillåter heller inga slusatser, då de från denna tid enbart innehåller legala förhandlingar och domar. En farsot i Stockholm ska dock ha föranlett Erik XIV att mot slutet av år 1565 vistas i Vadstena. 39 Ett par kungliga brev vittnar vidare om att farsoter som kallas pest härjat bland gruvarbetarna i Sala samt sjöfolket. 40 Även 1566 ska pesten ha härjat i landet. I Joen Klints järteckenbok förebådades den av att döden hade setts med en lie skörda kålhuvuden i en trädgård i Södertorp. Joen Klint berättar att den stora pesten sedan kom till Söderköping och hela Sveriges rike. 41 Från augusti månad 1566 ska pesten sedan ha härjat både i de svenska och danska arméerna. I slutet av oktober noterar kungen också att han tillsatt ryttmästare i deras ställe som dött i pesten. 42 Denna månad sägs det även att sjukdomen mongesteds wanker i Rijkett. 43 I februari 1567 konstateras vidare i en fullmakt att anta sjöfolk att en stor del dött bort i den sjukdom som vankat förlidet år. 44 Även i rapporter från de spioner som kungen på Jöran Perssons inrådan utsänt för att pejla stämningarna i landet berättas om pest i synnerhet bland krigsfolk. 45 Både ifrån Uppland, Dalarna och Västmanland berättas att man gruvar sig över att folket dör av pest, i synnerhet de knektar som nyss kommit hem. Inget i rapporterna tyder dock på att man skulle oroa sig för en allmänt hög dödlighet. I rapporten fråån Västmanland sägs istället att man är rädd för att dödligheten bland knektarna ska leda till att även de bofasta ska drabbas av utskrivningar. De ner detaljerade undersökningar som har gjorts av befolknings- och bebyggelseutveckling - av Eva Österberg beträffande gränslandet mellan Sverige och Danmark mot Halland och av Lars-Olof Larsson av ett urval härader i Småland, Östergötland och Västergötland - styrker att det senare 1560-talet varit en svår tid med en påtaglig befolkningsminskning och ödeläggande av hemman. 46 Inom vissa områden kan denna tillbakagång förklaras av härjande knektar, men farsoter i deras fotspår torde vara den främsta orsaken till eländet. Vilka dessa sjukdomar var som plågade landsbygdsbefolkningen vid denna tid kan man bara spekulera om. Sjukdomar som fläcktyfus och dysenteri är ock mer misstänkta än böldpesten. 39G. O. F. Westling, Det nordiska sjuårskrigets historia (Stockholm, 1879), s. 122 40RR 23/1 1565, fol. 16r och RR 15/2 1566, fol. 64r 41Jfr nedan, s. 000 42Erik XIV:s almanacksanteckningar, s. 38 43RR 22/10 1566, fol. 229r. 44RR 25/2 1567, fol 66r 45Berättelser, afgifna till Konung Erik XIV år 1566, om tillståndet i landsorterne, Handlingar rörande Skandinaviens historia, vol. 24 (Stockholm, 1840), ss. 158, 160, 162 f. 46Se E. Österberg, Gränsbygd under krig (Lund, 1971), spec. ss. 117-123; Larsson, Kolonisation och befolkningsutveckling, s. 159.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 9 I källorna till pesten 1565-1566 är det egentligen bara bruket av termen pestilens som direkt talar för att det skulle ha rört sig om böldpest. Det faktum att en läkare, Benedictus Olai, hörde till kungens närmaste krets, kan även göra det troligt att denne haft kännedom om begreppets inskränkta medicinska betydelse, samt att han brukat ordet i den meningen i sina brev och anteckningar. Stöd för antagnadet att det rörde sig om böldpest är vidare de samtida uppgifterna om pest i Sveriges grannländer och sjöstäder, som Sverige idkade handel med. De sporadiska notiserna antyder också att sjukdomen grasserade sensommar och höst, vilket ytterligare styrker antagandet. Emot att den rådande farsoten ska förstås som böldpest är framförallt att källorna huvudsakligen talar om pest bland soldater. Det leder tankarna i första hand till olika hygienrelaterade sjukdomar som krigens ständiga följeslagare - den epidemiska fläckfebern. Det kan heller inte uteslutas att även utbildade läkaare vid denna tid såg fläckfebern som en form av pest. Den rimligaste hypotesen är kanske att det var fråga om flera epidemier av olika sjukdomar samtidigt. Pest i Stockholm omkring 1572 Pesten lär ha kommit till Stockholm hösten 1571. I början av januari 1572 skriver Johan III i ett brev till ståthållarna att wij haffue förnummit thett Gudz plåge pestilentzie, schall på någre orther ware inkommen bådhe vdi Stockholms Stadh och på Malmerne, så förvndrer oss hwarföre i hafuer ich giffwitt oss någett ther vm tillkenne. Kungen begär att han ska få underrättelser om hur många personer som dött både i staden och på malmarna, samt om däribland finns några namnkunniga. 47 Detta är det första kända fall av att en svensk regent försöker att få en kvantitativ uppfattning om en sjukdoms härjningar. Det ges i en skrivelse, som också visar hur angelägen Johan III var om att vidtaga åtgärder mot sjukdomens spridning. 48 Några rapporter om sjukdomens konsekvenser har dock inte bevarats. Ett samtida diarium ger visserligen belägg för en ståthållarskrivelse, som möjligen kan ha innehållet uppgifter om dödligheten. Diariets utdrag nämner dock bara att pesten minskat sedan den starka frosten börjat. 49 Sjukdomen ska dock ha blossat upp igen i Stockhlm under sommaren 1572, vilket föranalät kungen att låta ärkebiskopen flytta ett planerat kyrkomöte från Stockholm. Detta kyrkomöte var först planerat att äga rum i Uppsala, men hade flyttas p.g.a. en svår eldsvåda. Nu kom det emellertid ändå att förläggas till Uppsala, där det avhölls i augusti och stadfäste 1571 års Kyrkoordning. 50 Trots de åtgärder som kungen försökte genomföra pestens spridning i Stockholm, lär den ha förekommit där ännu hösten 1572 och möjligen fram till februari 47RR 4/1 1572, fol. 1r-2r, befallningarna återupprepades snart igen, RR 16/1 1572, fol 16r 48Jfr nedan s. 000 49RA, Kungl. kansliets ingående diarier, 1572, ank. 26 febr. 50RR 27/7 1572, fol. 214v; Svenska riksdagsakter, vol. 2.1, s. 434; jfr Holmquist & Plejel, Svenska kyrkans historia, vol. 3:1, s.450

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 10 1573. 51 Ungefär samtidigt som kungen skrev om pesten till ståthållarna i Stockholm, januari 1572, undertecknade Villem Lemnius dedikationen till hertig Karl i den första pestskrift som trycktes i Sverige. 52 I denna dedikation sägs skriften vara utgiven, eftersom många undersåtare inte har någon läkare som hjälper dem med råd j thenne farliga tijdh. Av denna skrift kan vi vidare se att begreppet pestilentz enbart är förknippat med en akut, epidemisk febersjukdom, som uppvisar symtom som bölder. Det är därför rimligt att anta att böldpest verkligen förekom i den samtida epidemin, som var anledningen till att boken utgavs. I det kungliga brevet sades att sjukdomen var inkommen, men frågan är varifrån. Från denna tid finns inga uppgifter om pest i städer som Sverige idkade handel med, till skillnad från vad som var fallet under tidigare och senare epidemier. Möjligen kan det ha varit fråga om ett återtändande av 1560-talets epidemi, som lär ha pågått till 1570 i Ostpreussen. 53 Vidare spridning 1577-1581 Från 1575 och under de följande åren spreds en pestpandemi över Europa. 54 1576 drabbades Danmark av pesten. De omisskänneliga böldpestsymtomen redovisades i den kunglige livläkarens Johannes Varwichs pesttraktat, som utgavs 1577. 55 Pesthotet från Sveriges grannländer föranledde Benedictus Olai att förse sin husläkebok, utgiven 1578, med ett långt avsnitt om pesten. 56 Avsnittet inleds med att han erinrar om att pesten de senaste två åren har gruffueliga Regerat i Tyskland och i synnerhet i Landsaxen, Danmark och vid Sveriges gränser, varför man kan befara att den kommer att spridas vidare norrut. I juli 1577 varnar Johan III de svenska sjöstäderna för pest i Danmark, Lybeck och Stettin i den första kända ordern om sjökarantän i svensk historia. 57 Men ungefär samtidigt som denna order utfärdas, nås 51RR 29/10 1572, fol. 314r; Hertig Karls reg. 12/11 1572, fol. 61r; ibid. 20/2 1573. 52Lemnius, Emoot pestilentzie (Stockholm, 1572) 53Sahm, Geschichte der Pest in Ostpreussen, s. 16 54Sticker, Die Pest, 1, ss. 108-118 55Mansa, F. V. Bidrag till Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark, ss. 210-212 56Olai, Een nyttigh läkere book, fol. 99v-118r 57Jfr nedan

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 11 kungen aav budskapet att Öregrund redan har blivit smittat av ett skepp som kommit från Tyskland. 58 Åtgärder vidtas för att isolera staden, så att förhindra sjukdomens vidare spridning. Dödligheten bland borgarna blev under hösten så stor att kungen sedemera lät sig bevekas att låta dem undslippa 1577 års skatt och det guld som redan levererats fick räknas för 1578 års skatt. 59 Under hösten 1577 får kungen också underrättelser om att pesten kommit till Nyköping med ett skepp som varit i Tyskland. 60 Ett rykte hörs även om att några skulle ha dött av en misstänkt sjukdom ombord på ett skepp i Kalmar. 61 Någon vidare spridning tycks dock inte pesten ha fått under 1577 och ej heller under 1578. Oron för import av pest från i synnerhet Lübeck är dock fortfarande stor. Under hösten 1579 tycks pesten få en vidare spridning; Stockholm, Västerås, Söderköping och andra, icke namngivna, städer sägs i kungliga brev vara drabbade. 62 I Stockholm ska epidemin, enligt samma källor, ha pågått långt in på vintern, men avtagit under våren 1580. Borgarna i Stockholm hade då anfört i ett klagomål över underhållet av knektar att månge are döde blefne och att en stor del är svaga både p.g.a. then smittige siuke och p.g.a. gästningen av knektar. 63 Uppenbarligen återkom sedan pesten under sommaren 1580, då stränga regler till hämmande av dess spridning utfärdades. 64 Vid samma tid drabbade pesten även Uppland. I Uppsala ledde det till att det tynande universitetet fick stängas, och av andra skäl kom undervisningen inte att återupptas förrän 1593. 65 Hur många offer pesten i Stockholm krävde låter sig inte avgöras. Vid åtminstone ett tillfälle ska ståthållaren på Stockholms slott ha avgivit rapporter om hur många som dött i pesten, men detta brev har inte kunnat påträffas. 66 Krönikörerna Johannes Messenius och Aegidius Girs anger den orimliga siffran av 12000 döda 1579. 67 Den siffran säger bara att pesten mindes som en förfärande stor olycka ett halvt sekel senare. De viktigaste källorna rörande befolkningsförhållandena i Stockholm vid dennna tid utgör "skotteböckerna", som förtecknar de borgare som måste betala det så kakllade "skottet" till staden. Tyvärr föreligger dock en lucka mellan åren 1560 och 1582, som omöjliggör jämförelser. Efter detta uppehåll kan principerna för registreringen ha förändrats. Det finns därför skäl att vara försiktig med att dra några slutslatser av nedgången från 682 skotteskyldiga invånare 1560 till 431 år 1582. 68 58RR 29/7 1577, fol. 173r. 59PRFS, 3:1, Nr 208, s. 363 60RR 9/10 och 10/10 1577, fol. 238v-240v 61RR 10/10 1577, fol. 240v. 62RR 30/12 1579, fol. 307r; RR 19/2 1580, fol. 31r. 63PRFS, vol. 3:1, nr 227, s. 384; jfr B. Lager, Stockholms befolkning på Johan III:s tid (Stockholm, 1962), s. 30. 64RR 3/8 1580, fol 131r-132r 65C. Annerstedt, Upsala universitets historia, vol 1 (1877), s.71; S. Lindroth, Uppsala universitet 1477-1977 (Uppsala, 1976) 66RA, Kungl. kansliets ingående diarier 8/6 1580. 67Messenius, Schondia illustrata, VII, s. 57; Aegidius Girs, Konung Johan den III:des chrönika (Stockholm, 1745), s. 77. 68Lager, Stockholms befolkning på Johan III:s tid, kap. 10.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 12 Birgitta Lager har vidare funnit att antalet importörer enligt tull-pch accisserien stigit från 81 borgare 1572 till 88 år 1582, varav slutsatsen dras att pesttiden inte kan ha påverkat antalet borgare nämnvärt. Detta jämförelsetal är dock problematiskt, eftersom antalet importörer 1572 påverkats av pesten 1571-1572. En allmän europeisk erfarenhet är också att antalet borgare går ner bara en kort tid efter en dödlighetskris. Det dröjer inte lång tid förrän överlevande eller inflyttande gesäller ha fyllt de "lediga" platserna. Sommaren 1580 varnar kungen vidare för pest i Kalmar, Västervik, Norrköping och Söderköping. 69 Enligt Joen Klints järteckenbok varade pesten i Söderköping från juni till rötmånadens slut. 70 Från 1581 finns även uppgifter som tyder på en spridning av farsoten långt från kuststäderna, då Hertig Karl allvarligt erinrar menighet och prästerskap i Vadsbo och Valla härader (Västergötland) om de förbud som införts sedan den smittesamme och swåre Gudhz straff pestilentien begynte eblandh edher wancke. 71 De studier som gjorts av Lars-Olof Larssson om bebyggelse och befolkningsutveckling i bl.a. Vadsbo härad under 1500-talet tyder dock inte på att denna epidemi skulle ha fått några allvarligare konsekvenser i form av ödeläggande av gårdar. 72 1588-1589 I mars 1588 nås kungen av ryktet att pesten härjar i Danzig och möjligen fler sjöstäder i Tyskland. 73 I maj kommer dock nya underrättelse att pesten inte längre pågår i Danzig. 74 Däremelllan finns dock uppgifter om att Kalmar redan drabbats av pesten. 75 Det finns dock anledning att vara skeptisk till uppgifter om pest under vårmånader, även om det ingalunda kan uteslutas för en mild kuststad som Kalmar. Ungefär samtidigt förekommer en annan häftig smittosam sjukdom i Uppsala. Om den skriver Drottning Gunilla (Johan III:s andra gemål) i ett varnande brev till sin bror Erik Bielke att de när sådan att en part af them som ther af blifue sjuke om morgonen äre döde om aftonen, och att samme siukdom är så smittig som pestilentz. 76 Detta citat understödjer antagandet att begreppet pestilenz vid 69RR 27/7 1580 fol.124v. 70Linköpings stift- och landsbibliotek, Joen Klint, Järteckenbok??? fol 107v, jfr nedan 71Hertig Karls R 25/10 1581, fol. 779v-82r. 72Larsson, Kolonisation och befolkningsutveckkling, ss. 94-98, 126-128 och 159-160. 73RR 16/3 1588, fol. 76r. 74RR 14/5 1588, fol. 135r. 75RA, Kungl. kansliet, utgående diarier, 3/4 1588. 76RR 13/4 1588, fol. 104r-v, med samma brev skickades även läkemedel som skulle brukas i kombination med åderlåtning.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 13 denna tid även för icke medicinska fackmän avsåg en specifik sjukdom och inte vilken akut smittosa sjukdom som helst. Drottningen skriver ju inte att det är en pestilentz, utan att den är smittsam som en sådan. Under sommaren sprids dock en sjukdom som kallas pestilentzien utmed de svenska farvattnen. Först utfärdas varningar för pest i Söderköping. 77 Under sommaren drabbas Stockholm. 78 I Södermanland uppges Tvete socken och Trosa vara hemsökta. 79 Senare under hösten hemsöks andra städer utmed Mälaren: Enköping, Västerås och Arboga. 80 Vilka konsekvenser denna epidemi hade är okänt. I februari 1589 begär kungen av "slottslofuen" en noggrann förteckning över de som förra året dött i Stockholm, men svaret har inte kunnat återfinnas. 81 ven om vi inte har några mått på dödligheten i pesten vittnar olika litterära kvarlevor om dess härjningar. Apotekaren Simon Berchelt gav ut två pestskrifter, 1588 resp. 1589. 82 Martin Luthers skrift om man må fly från pesten utkom i svensk översättning. 83 Petrus Paulinus Gothus skildrade pesten i Stockholm i apokalyptisk stil och undervisade om dess religiösa lärdomar. 84 När pesten upphört skrevs en tacksägelsepsalm av Wolfgang Burchardus, den tyska församlingens kantor i Stockholm. 85 Frågan är dock hur länge denna epidemi har pågått. Från 1590 finns uppgifter om pest i Södertälje och Strängnäs. 86 Ett unikt privatbrev vittnar vidare om en svår smittosam sjukdom i Stockholm 1590. 87 77Kungl. kansliet, utg. diarier 23/6 1588 och 5/7 1588. 78Hertig Karls R 11/8 1588, fol. 132r; RA, KA, Landskapshandlingar, Västerbotten 1588, Nr 3 (19/8 1588); Kungl. kansliet, Utg. diarier, 17/8 1588. 79RA, KA, Landskapshandlingar, Södermanland 1589, nr 13 (26/9 1588), fol. 323r. 80Kungl. kansliet, Utg. diarier, 11/12 1588. 81RR 5/2 1589, fol. 129r 82Een lithen wnderwijsning om pestilentz (Stockholm, 1989; Om Pestilentzien och hennes Orsaker (Stockholm, 1589); jfr nedan s. 000 83Luther, Om man må fly för dödhen eller pestilentzien (Stockholm, 1588); jfr nedan s. 000. 84Christeligh underwijsning (1590); jfr nedan s. 000. 85Wolfgangus Burchardus, Tacksäyelse och böön, om thenna dödeliga pestilenties förminskelse, att Gudh then Allzmech- tigeste henne mildeliga aldeles ifrån oss affwenda wille. Til ett lyckosaligt gått nytt åhr, förärat ärligom, wijsom och högtförståndigom männ, borgemestarom och rådh j thenna kngliga staad Stockholm/ etc. (Stockholm, 1589). 86Kungl. kansliet (Hertig Karls diarier), Utg. diarier 9/9, 10/9 och 16/9 1590 87RA, KA, Enskilda arkiv, Strödda enskilda arkivfragment, Hovskrivare Per Andersson till sin hustru Margareta Jönsdotter, 16/10 1590; jfr nedan s. 000.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 14 Missväxt och pest Under 1500-talets sista decennium återkom inte pesten, men i synnerhet i Västsverige kom allmogen att drabbas av en svår hungersnöd under åren 1595-1597. 88 Även det 17. århundradet kom att inledas med svår missväxt under åren 1601-1602. 89 Efter hungern kom pesten som en bekräftelse på det i pestskrifterna ofta citerade grekiska ordstävet loimos meta limon (pest efter svält). 90 1601 hemsökte pesten flera handelsstäder vid Östersjön som Danzig, Königsberg och Stettin. 91 Sjukdomen spred sig vidare till Danmark, som också hade drabbats av missväxt. 92 Det sannolika sambandet mellan dessa olyckor ligger i att missväxt framtvingade import av spannmål även från pestdrabbade regioner. I spannmålstransporterna kunde sedan smittbärande råttor och loppor lätt medfölja och överleva. 93 Detta kan också vara orsaken till pestens spridning till Sverige. Enligt en notis i Joen Petri Klints järteckenbok ska pesten ha drabbat Västergötland i trakterna av "Löso" (=Nya Lödöso? Redan 1601. 94 Sensommaren 1602 förefaller pesten har fått en vid spridning i Småland och Östergötland. 95 Denna gång trängde pesten uppenbarligen långt in i landet i Växjö stift, där biskopen Petrus Jonae gav ut en uppbyggelseskrift med titeln Tre krafftighe, skööne och merckelighe läkiedommar emoot thet starcka Gudz straff pestilentien, som nw vthi alla häredher, och mest alla Sochner vthi Wäghsiö sticht är vptend. Såsom Lars-Olof Larsson har påpekat tycks pesten särskilt ha drabbat Konga och Uppvidinge härader, där det skedde skiften på kyrkoherdetjänsten i 10 av 13 pastorat 1602. 96 Även senare domboksanteckningar vittnar om farsostens härjningar där. Utan tvekan är det kombinationen av missväxt och pest som förklarar den svaga bebyggelseutvecklingen i dessa härader. 97 I Kalmar län finns uppgifter om pest i synnerhet från de mellersta delarna i länet. 98 I Ålem uppges flera hundra ha dött mellan juli och november och i Lönneberga omkring 100 personer under november och december. 88C.-H. Tillhagen, "De fattigas liv i vasakungarnas Sverige", Den svenska historien, vol. 4, ss. 168-169; Larsson, Kolonisation och befolkningsutveckling, s. 160. 89E. F. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia, vol. 1:2, s.403; Larsson, Kolonisation och befolkningsutveckling, s. 163 90Jfr nedan, s. 000 (Pestskrifter s. 69) 91Sticker, Die Pest, s. 123. 92Mansa, Bidrag till Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark, s. 256 93Jfr ovan, s. 000 94Linköpings stifts- och landsbibliotek, N 28, fol. 132v; om Klints bok jfr nedan s. 000. 95RR 9/9 1602, fol. 189r, 329 1602, fol. 220r. 96Kolonisation och befolkningsutveckling, s. 161 f, not34. 97Ibid., s. 163. 98Ibid., s. 162, not 35, och där anförd litteratur.

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 15 #Ska bearbetas till den gemensam bilbiografi ÅBEROPADE SKRIFTER <<<<<<<(Med sidhänvisningar till första ref., ska raderas vid slutredigering. Ingen konsekvens i fråga om för- och efternamn som uppslagsord för äldre auktorer, förnamn brukas när personen inte är mer känd för sitt efternamn)>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>> 1. Otryckta källor. KB, D. 31. Joen Petri Klint, "Den Swenska krönicka om Konungh Göstaffz Rigemente"6 Linköpings stift- och landsbibliotek, Joen Klint, Järteckenbok???20 RA, KA, Enskilda arkiv, Strödda enskilda arkivfragment, Hovskrivare Per Andersson till sin hustru Margareta Jönsdotter, 16/10 1590.23 RA, KA, Landskapshandlingar, Södermanland 22 RA, Kammararkivet, Landskapshandlingar, Västerbotten 158822 RA, Kungl. kansliet. Ingående diarier13 RA, Riksregistratur13 2. Tryckta källor. Berättelser, afgifna till Konung Erik XIV år 1566, om tillståndet i landsorterne. Handlingar rörande Skandinaviens historia. Vol. 24. Stockholm, 184015 Berchelt, Simon, Een lithen wnderwijsning om pestilentz, hennes begynnelse, rum, kennemerkier, orsaker och läkiedomar. Stockholm, 1989.22 Berchelt,Simon. Om Pestilentzien och hennes Orsaker/ och huru man kan weta/ om wädhret är aff Pestiletzien förgifftet/ och om een är siuk/ om thet är Pestilentzie eller icke. Hwadh the helbregde hoos the siwke göra/ och huru thesigh hålla och Pestilentzen fly skole. Jtem/ huru then onde luchten j Städerne/ på Bygden/ jkyrker/ Huss och Camrer fördriffuas skal. Jtem/ huru the siuke sigh hålla skole. Om Åderlåtande/ och hwadh man til vthwertes bölder och Sulmer göra/ och huru man them läkia skal. Jtem huru til fallende Siukdomer skole hielpas. Aff lärde Mäns Bööker vthdragit och förswenskat/ och mest sielff vthi åthskillighe tijder förfarit/ etc. Aff SimonBerchelt Apotekare. Stockholm, 158922 Burchardus, Wolfgangus. Tacksäyelse och böön, om thenna dödeliga pestilenties förminskelse, att Gudh then Allzmech- tigeste henne mildeliga aldeles ifrån oss affwenda wille. Til ett lyckosaligt gått nytt åhr, förärat ärligom, wijsom och högtförståndigom männ, borgemestarom och rådh j thenna kngliga staad Stockholm/ etc. Stockholm: A. Guterwitz, 1589. Uppsala domkyrka [unikt ex.].23

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 16 Eric Jöransson Tegel, Konung Erics den XIV:des historia [...]. Utg. Anders Anton von Stiernman. Stockholm, 1751.12 Erik XIV:s almanacks-anteckningar: Hans dagböcker, ritningar och musiknoter i urval. Utg. Carl Magnus Stenbock. Skrifter utifna af Personhistoriska samfundet, 6. Stockholm, 191214 Girs, Aegidius. Konung Johan den III:des chrönika [...] Stockholm, 174520 Lemnius, Willem. Emoot pestilentzie huru hwar och een menniskia sigh hålla skal/ bådhe gamble och vnge, rijke och fattige, til itt tiensteligit rådh och hielp, scriffuit genom Guilielmum Lemnium medicinae doctorem. Them som för sinom skapare syndar, han moste komma läkiarenom j hender Sy. 38. Stockholm: A. Laurentzson, 1572. Facs.ed., ed. O. T. Hult, i De hundra böckerna, vol. IV. Stockholm, 1917. 17 Luther, Martin, Om man må fly för dödhen eller pestilentzien, Doctor Mårthen Luthers berättelse eller vnderwijsning, scriffuin til Doctor Johan Hess, predicant j Breslaw Anno Domini 1527. Förswenskaat aff Petro Benedicti Vsaliensi. Stockholm: A. Gutterwitz, 1588. KB.22 Magnus Petri Stigtomtensis, "Konung Erik XIV:s krönika", Handlingar rörande Skandinaviens historia. Vol 21. Stockholm, 1836):15-3612 Messenius, Johannes. Scondia illustrata, seu chronologia de rebus Scondiae, hoc est, Sueciae, Daniae, Norvegiae, atque una Islandiae, Gronlandiaeque, tam ecclesiasticis quam politicis; a mundi cataclysmo, usque annum Christi 1612. gestis. Primum edita, et observationibus aucta a Johanne Peringskiöld. T. 1-13, 15 & index [14 ej utg.]. Stockholm, 1700-17056 Olai, Benedictus. Een nyttigh läkere book ther vthinnen man finner rådh, hielp och Läkedom til allehanda menniskornes siwkdomar bådhe inwertes och vthwertes. Serdeles ock een vnderwisning och rättelse, huru swaghe och siwklighe quinnor sigh vthi alla förefallende siwkdomer hielpa kunna. Jtem emoot the kranckheter som små spädh barn lätteligha henda kunna. Jtem een vnderwijsning och ingång til chirurgiam. Tilsamman draghen genom migh Benedictum Olaui s. medicinae doctorem.stockholm: A. Torstenson, 1578. Facs. ed. (1938). Nytryck. Malmö, 1957. 18 Peder Swart. Konung Gustaf I:s krönika. Med inledning och ordförklaringar utgifven af Nils Edén. Stockholm, 1912. 6 Petrus Ionae, Tre krafftighe, skööne och merckelighe läkiedommar emoot thetstarcka Gudz straff pestilentien, som nw vthi alla häredher, och mest alla Sochner vthi Wäghsiö sticht är vptend. Sammandragne aff Petro Ionae Angermanno. Stockholm: A. Gutterwitz, 1602. 24 Petrus Pauli Gothus. Een rett christeligh vnderwijsning, om heela menniskiones leffnat här på jordenne: Huru hon skal rettelighen igenom allehanda plåghor, pestilentzier, och dödzfaarer, j Gudhi behållen warda, [...]. Stockholm: A Gutterwitz, 1590. KB 12 Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer. Andra delen (1523-1560). Ed. Ernst Nygren. Stockholm, 1932. Tredje delen (1560-1592). Ed. Folke Lindberg. 2 vol. Stockholm, 1939. Fjärde delen (1592-1611). Ed. folke Lindberg & Folke Sleman. Stockholm, 1946.18 Svenska riksdagsakter17

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 17. Litteratur Annerstedt, Claes. Upsala universitets historia. Vol. 1-3:2, bihang 1-5. 1877-1914 (1931)19 Biraben, Jean-Noël. Les hommes et la peste en France et dans la pays européens et mediterrannéens. 2 vol. Civilisations et Sociétés, 35. Paris & La Haye, 1975-765 Cedergren Bech, Svend. "Reformation og renaessance 1533-1596". I Politikens danmarkshistorie. Ed. J. Danstrup & H. Koch. Vol. 6. Köpenhamn, 19858 Heckscher, Eli F. Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. 2 vol. i 6. Stockholm, 1935-1949.23 Holmquist, Hjalmar & Hilding Plejel (ed.). Svenska kyrkans historia. Vol.2-4:1, 5, 6:2. Stockholm, 1933-194617 Ilmoni, Immanuel. Bidrag till Nordens sjukdoms-historia, 3 vol. Helsisngfors 1846-18537 Lager, Birgitta, Stockholms befolkning på Johan III:s tid (Stockholm, 1962)19 Larsson, Lars-Olof. Kolonisation och befolkningsutveckling i det svenska agrarsamhället 1500-1640. Bibliotheca historica lundensis, 27. Lund, 19724 Lindroth, Sten. Uppsala universitet 1477-1977. Uppsala, 1976.19 Mansa, F. V. Bidrag till Folkesygdommenes og Sundhedspleiens Historie i Danmark: Fra de aeldste Tider til Begyndelsen af det attende Aarhundrede. Köpenhamn, 1873.7 Österberg, Eva. Gränsbygd under krig. Bibliotheca historica Lundensis, 26. Lund, 197115 Sahm, Wilhelm. Geschichte der Pest in Ostpreussen. Verein für die Geschichte von Ost- und Westpreussen. Leipzig, 1905.7 Simson, Paul. Geschichte der Stadt Danzig. Band 2 von 1517 bis 1626. Danzig, 1918.7 Sticker, Georg. Abhandlungen aus der Seuchengeschichte und Seuchenlehre. Vol. 1. Die Pest. Giessen 1908-1910 8 Tillhagen, Carl-Herman. "De fattigas liv i vasakungarnas Sverige". Den svenska historien. Vol. 4. Nytryck. Stockholm, 1984.23 Troels-Lund, F. Att dö i Norden: Föreställningar om livets slut på 1500-talet.(1879-1901) Sv. övers.?: Författarförlaget, 1984.8 Westling, Gustaf Oskar Fredrik. Det nordiska sjuårskrigets historia. Diss. Uppsala. Stockholm, 1879.12 Woehlkens, Erich. Pest und Ruhr im 16. und 17. Jahrhundert: Grundlagen einer statistischtopographischen Beschreibung der grossen Seuchen, insbesondere in der Stadt Uelzen. Uelzen, 1954.11 Wylie, John A. H. & Leslie H. Collier. "The English sweating sickness (sudor anglicus): A reappraisal".

P-G Ottosson, Pesten i Sverige:: Pestens spridning under reformationstiden. Rev: 2008-03-10 18 Journal of the history of medicine and allied sciences 36 (1981):425-4457