Rapport 2012:09 Skyddsvärda träd i Dalarna Naturvårdsenheten
Omslagsbild: En av lindarna vid Ornässtugan i Borlänge kommun. Foto: Stefan Hamreus. Tryck: Länsstyrelsen Dalarnas tryckeri, maj 2012. ISSN: 1654-7691 Rapporten kan beställas från Länsstyrelsen Dalarna. E-post: dalarna@lansstyrelsen.se Rapporten kan också laddas ned från Länsstyrelsen Dalarnas webbplats: www.lansstyrelsen.se/dalarna Ingår i serien Rapporter från Länsstyrelsen i Dalarnas län.
Skyddsvärda träd i Dalarna Sammanställning av inventeringar utförda 2006-2011 Författare: Martin Holm och MaryAnn Fargo Kontaktpersoner: Urban Gunnarsson och Tomas Ljung
Obs! Många av de inventerade träden står på privata tomter. Du måste alltid ha markägarens tillstånd för att gå fram till träden. Känner Du till träd som inte finns med i rapporten, vänligen rapportera in dem till www.tradportalen.se eller kontakta Länsstyrelsens naturvårdsenhet.
Förord Dalarna är kanske inte känt för att hysa stora gamla lövträd. Som levande länkar till historien, men även till framtiden, står det likväl sådana här och var i länet. Träden ger vårt landskap dess karaktär och skapar liv och form, skönhet och identitet. Denna rapport sammanfattar resultaten från en inventering av skyddsvärda träd i jordbrukslandskapet, som utförts i Dalarna mellan 2006 och 2011. Den är en del i arbetet med att bevara hotade och utsatta växter och djur. Med rapporten vill vi göra folk medvetna om de unika och vackra träd som finns runt omkring oss. Det största hotet mot de skyddsvärda grova träden i Dalarna är att de huggs ned eftersom de anses kunna utgöra en fara. Bara under inventeringens gång har flera av de registrerade grova träden avverkats. Men de gamla träden behöver inte vara farliga. Likväl som man sköter om blommor i parker, på kyrkogårdar eller dem i sin egen trädgård, ska dessa träd vårdas och på så vis minimera möjliga risker. I rapporten ges tips på sådant arbete. De allra flesta av de över 2000 registrerade träden står i miljöer där vi ofta vistas: i parker, kyrkogårdar, i alléer eller i vår egen trädgård. Träd har alltid varit av stor betydelse för människan och vår överlevnad. De skänker liv, luft, boplats, virke, frukt, skugga och frid. Vi kallar dem för vårdträd, värkträd, kunskapsträd, världsträd, livsträd, smöjträd... Listan kan göras lång. Dalarnas grövsta träd står i Lilla Moren i Söderbärke och är en lind med en omkrets på hela 753 cm! Utöver denna jättelind beskrivs de grövsta träden av de trädslag som förekommer i Dalarnas jordbruksbyggd och för varje kommun. Vi vill att folk ska förstå värdet av sina stora gamla träd, bärarna av historia, mästerverken som smyckar vår omgivning och som är boplats för en mängd olika växt- och djurarter. Alla trädägare kan med stolthet konstatera att deras stora träd har stått på dess plats i hundratals år och vaktat över oss. Träd utgör också ett hem för tusentals arter och inte minst döda träd är viktiga livsmiljöer. Bara i Norden är mellan 6000 och 7000 arter beroende av döda och multnande träd. Vid en inventering av 235 utvalda grova träd i Dalarna hittades 142 arter av skalbaggar, varav sju var med på den nationella rödlistan. Inventeringsarbetet har huvudsakligen utförts av Länsstyrelsen Dalarnas personal. Martin Holm har inventerat merparten av Avesta, Hedemora, Borlänge, Ludvika, Gagnef, Leksand och Rättvik. Mattias Sterner har inventerat Smedjebacken, Säter, Orsa och Malung samt del av Avesta och Falun. Tomas Ljung har inventerat del av Avesta, Hedemora och Falun. Maria Hindemo har inventerat del av Rättvik, Mora och Älvdalen. Martin Holm och MaryAnn Fargo har författat rapporten. Fotografierna är till stor del tagna av Stefan Hamreus, i övrigt av inventerarna. Inventeringen av skalbaggar gjordes på uppdrag av Länsstyrelsen av David Isaksson, Baggbolaget. Vi vill rikta ett varmt tack till alla som lämnat in tips på grova träd och som bidragit med bakgrundsinformation om enskilda träd samt till dem som hjälpt till under inventeringsarbetet. Falun, maj 2012 Stig-Åke Svensson Enhetschef, Naturvårdsenheten
Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 Summary... 8 Inledning... 9 Åtgärdsprogrammet... 9 Trädens naturvärden... 9 Trädens kulturvärden... 12 Träd i folktron... 14 Skyddade träd... 16 Skötsel av träd... 18 Metodik... 26 Allmänt... 26 Variabler för träd och lokaler... 27 Resultat och diskussion... 31 Allmänna resultat... 31 Gränslandet Dalarna... 33 Trädmiljöer... 34 Trädens egenskaper... 46 Hot... 52 Framtidens skyddsvärda träd... 55 Trädslagen... 60 Alm (Ulmus glabra)... 61 Apel (Malus domestica)... 64 Ask (Fraxinus excelsior)... 65 Asp (Populus tremula)... 68 Bok (Fagus sylvatica)... 70 Björk-släktet (Betula... 71 Cembratall (Pinus cembra)... 74 Ek (Quercus robur)... 75 Gran (Picea abies)... 78 Hästkastanj (Aesculus hippocastanum)... 79 Klibbal (Alnus glutinosa)... 80 Lindsläktet (Tilia spp)... 81 Lärk (Larix decidua)... 84 Lönn (Acer platanoides)... 86 Oxel (Sorbus intermedia)... 87 Pil (Salix spp)... 89
Poppel (Populus spp)... 91 Päron (Pyrus communis)... 93 Rönn (Sorbus aucuparia)... 94 Sälg (Salix caprea)... 95 Tall (Pinus sylvestris)... 97 Weymouthtall (Pinus strobus)... 98 Ädelgran (Abies spp)... 99 Träd i kommunerna... 101 Avesta... 104 Borlänge... 106 Falun... 108 Gagnef... 110 Hedemora... 111 Leksand... 113 Ludvika... 115 Malung-Sälen... 117 Mora... 118 Orsa... 119 Rättvik... 121 Smedjebacken... 122 Säter... 124 Vansbro... 126 Älvdalen... 127 Framtida planer... 128 Skyddsvärda träd i nordliga kulturlandskap... 128 Uppdatering och ajourhållning av inventeringsmaterialet... 129 Litteraturlista... 130 Länklista... 132 Bilaga 1 Almsjuka träd... 133 Hur känner man igen almsjuka?... 133 Det här kan du göra!... 133 Bilaga 2 Beskrivna variabler... 134 Bilaga 3 Fältblankett... 139 Bilaga 4 Antal registrerade träd i varje kommun... 142
Sammanfattning Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet fastslogs för att bevara och dokumentera gamla och grova träd. Närmare en fjärdedel av Sveriges 3653 rödlistade växt- och djurarter är knutna till just gamla och grova träd i kulturlandskapet. Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd, som fastställdes av naturvårdverket 2004, förväntas ge positiva effekter för över 400 rödlistade arter. Bakgrunden till inventeringen är att gamla och grova träd med stora natur- och kulturhistoriska värden idag hotas av exploatering och en ökad igenväxning av landskapet. Resultatet av inventeringen kommer att fungera som ett viktigt redskap i det fortsatta naturvårdsarbetet i länet. Detta ska ligga till grund för skydd och vård av värdefulla och hotade träd och trädmiljöer, samt den stora mängd hotade arter som är knutna till dem. Arbetet med Åtgärdsprogrammet för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet kan bidra till att tre av riksdagens miljökvalitetsmål uppfylls: ett rikt odlingslandskap, ett rikt växt- och djurliv och att en god bebyggd miljö. Därtill kan kunskapen om var de skyddsvärda träden finns vara viktigt för samhällsplaneringen. Som en del i arbetet med de värdefulla träden har Länsstyrelsen Dalarna inventerat skyddsvärda grova träd. För att få in tips och uppgifter om dessa träd gjordes ett upprop i lokaltidningar där allmänheten bidrog med många värdefulla tips. Fältarbetet gjordes huvudsakligen under 2006. Under Länsstyrelsens inventering har mer än 2000 träd med en omkrets över 250 cm mätts in. Av dessa är 396 lönnar, 330 ekar, 300 almar, 261 lindar och 130 björkar samt övriga trädslag. De inventerade träden förekommer framförallt i de södra delarna av länet. Majoriteten av de inventerade träden står i anslutning till bebyggelse, på gårdar, längs byvägar, på kyrkogårdar och i stadsmiljöer. Bara ett mindre antal av de inmätta träden står i betesmarker eller i skog. Sammanlagt har 650 träd en diameter över en meter och fem träd har en diameter över två meter. Det finns flera hot mot de skyddsvärda träden. Av de inventerade ekarna är 18 procent i stort behov av skötselåtgärder i form av frihuggning av igenväxande träd och buskar. Det största hotet mot skyddsvärda träd i Dalarna verkar dock vara att träden avverkas. Anledningarna till att de fälls är oftast okända men rädslan för att stora träd ska vara farliga är vanligt. Med rätt skötsel kan dock riskträd bli säkra. 7
Summary The Action Plan for Trees of High Conservation Values in the Cultural and Urban Landscape was stated of preserve and document the old and large trees. Almost a quarter of Sweden s 3653 threatened plant and animal species are associated with old large trees in the agricultural landscape. The action plan was defined by the Environmental Protection Agency in 2004 and is expected to have positive effects on over 400 threatened species As a part of the action plan the County Administrative Board of Dalarna did an inventory of old large trees of a high conservation value. Advertisements about the inventory were placed in the local papers to get information of the trees whereabouts. Many people answered and contributed with valuable information. The fieldwork was mainly done in 2006. The background to the inventory is that old large trees with high conservation values are today threatened by exploitation and increasing encroachment of the countryside. The result of this inventory will serve as an important tool in the ongoing conservation work in the county and will form the basis for the protection and management of valuable and endangered tree habitats and the large amount of endangered species that are linked to them. The action plan for trees with high conservations values can contribute to reach three of Parliament s environmental objectives: A varied Agricultural Landscape, A Rich Diversity of Plant and Animal Life and A Good Built Environment. During the inventory more than 2000 trees with a circumference larger than 250 cm have been recorded. The most common tree recorded was maple (396 trees) followed by oak (330) elm (300) linden tree (261) and birch (130). They inventoried trees were mainly found in the southern part of the county. The majority of the inventoried trees were adjacent to buildings- on farms, along country roads, in cemeteries and in urban environments. Only a small number of the surveyed trees were found in pastures and in the forest. A total of 650 trees had a trunk diameter of over one meter and five trees had a diameter over of 2 meters. Of the surveyed trees 12 % are threatened shaded to some extent and 18 % of the oak trees are in urgent need of conservation measures. The largest threat to the old large trees in Dalarna seems to be logging. The reasons for logging are in most cases unknown but it is a common belief that large trees are dangerous. But with the proper care dangerous trees can become safe. 8
Inledning Åtgärdsprogrammet På regeringens uppdrag fastställer Naturvårdsverket speciella åtgärdsprogram för vissa hotade arter och miljöer som inte långsiktigt kan överleva inom ramen för den vanliga natur- och miljövården. Naturvårdverket 2004 fastställde Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet. I Åtgärdsprogrammet ges en samlad bild över kunskapsläget för gamla och grova träds natur-, kultur- och upplevelsevärden. Här beskrivs vilka miljöer som är hotade, vilka åtgärder som behövs för att bevara dem, fördelning av ansvar, finansiering samt en plan för uppföljning. Det är fem olika typer av trädmiljöer som ska prioriteras enligt åtgärdsprogrammet: grova och gamla ekar, gårdsmiljöer, alléer, andra vägnära träd, parker, kyrkogårdar samt hamlade träd. För varje trädmiljö redovisas uppsatta bevarandemål med utgångspunkt att uppnå gynnsam bevarandestatus, vilket innebär att träden har en god vitalitet och återväxt samt saknar hot i form av igenväxning och fysisk skadeverkan. För att nå gynnsam bevarandestatus krävs en ökad kunskap om var träden finns, deras vitalitet och åtgärdsbehov. Det är Länsstyrelsen som ansvarar för inventeringen av träden. Gamla grova träd är ofta nyckeln till bevarandet av många hotade växter och djur och programmet förväntas ha positiva effekter för över 400 rödlistade arter. Antalet grova jätteträd (omkrets mer än tre meter) uppskattades 2004 till att vara 35 000 i Sverige och ca 3000 av dessa finns i skyddade områden. Enligt uppgifter från Trädportalen 2010 har 80 322 träd med en omkrets på mer än tre meter registrerats (www.tradportalen.se). Det ska påpekas att alla Länsstyrelser ännu inte har rapporterat in sina skyddsvärda träd. Sverige har ett internationellt ansvar för bevarandet av stora grova lövträd. I större delen av Europas slättbygder är i stort sett alla jätteträd försvunna. Enligt en holländsk trädkännare finns det drygt 1300 ekar (Quercus robur och Q. petrea ) som är mer än sex meter i omkrets i Europa. Naturligtvis finns ett betydande mörkertal för många länder, medan andra länder som till exempel Tyskland är ganska välkända. I Sverige finns över 1000 träd med en omkrets på över sex meter rapporterade i Trädportalen (2010). Med denna utgångspunkt får Sverige anses ha ett särskilt internationellt ansvar för att värna och vårda våra återstående jätteträd. Trädportalen har tagits fram som en del av genomförandet av Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd och är ett samarbete mellan Naturvårdverket, ArtDatabanken och länsstyrelserna. Trädportalen är en oberoende samlingsplats för fynd av biologiskt eller kulturhistoriskt värdefulla träd och syftar till att öka kunskapen om sådana träd. I första hand samlas information om grova träd, gamla träd och hålträd. Även andra träd kan förekomma, till exempel hamlade träd eller träd med intressant historia. Ambitionen är att portalen ska innehålla data från alla större inventeringar som genomförs, i första hand av länsstyrelser och andra organisationer. Även privatpersoner är välkomna att bidra med information om nya träd eller tillägg av uppgifter om redan registrerade träd i Trädportalen. Trädens naturvärden Träd utgör en fundamental del av vår natur. De är med sina långa livstider och sin storlek ekosystemskapare av grundläggande betydelse. Det är inte bara miljöerna som träden skapar, som t.ex. skogar och bryn, som gör dem betydelsefulla utan även det enskilda trädet är viktigt. En 9
skog eller en allé kan existera utan t.ex. hackspettar eller fnösktickor, men det omvända gäller inte. Gamla, grova träd bär ofta en mycket stor biologisk mångfald. Dessa träd har med tiden fått en mängd olika miljöer (figur 1). Barken är grövre, med ett varierat mikroklimat. Ofta finns partier med exponerad (barklös) ved, rötade partier, skador t.ex. ifrån avblåsta grenar och håligheter. På barken och i dess sprickor hittar olika mossor och lavar sina speciella livsmiljöer. Är trädet något försvagat eller har rötskador blir ofta själva veden, barken, och inte minst utrymmet mellan barken och veden en viktig miljö för många insekter och deras larver. Till de gamla och grova trädens rötter, inte minst stora lövträd i hagmarker, är många så kallade mykorrhizasvampar knutna. Trädens håligheter bildas av svampar som bryter ner trädens ved. Med tiden bildas mulm i botten av hålen. Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd och består till största delen av murken ved, men även av exkrementer från diverse djur, gamla fågelbon, samt rester av döda djur. Ihåliga träd med mulm hyser ofta en mycket rik fauna av insekter och andra småkryp. En mängd olika livsmiljöer för skilda arter skapas genom att det i trädens håligheter uppstår olika mikroklimat med varierande fukt-, ljus- och temperaturförhållanden. Ihåliga träd är också viktiga miljöer för fåglar då de i träden kan finna föda, skydd och boplatser. Ett rikt och varierat trädbestånd med gamla grova och ihåliga träd gynnar dessutom fladdermöss. Miljöer som dessa, framförallt om det finns vatten i närheten, erbjuder mycket föda för fladdermöss i form av insekter. I vanliga fall har fladdermöss sina kolonier i grova träd med håligheter. Men dagens begränsade tillgång på ihåliga träd är en viktig orsak till att fladdermössen istället söker sig in i byggnader för att föda sina ungar. Med denna rikedom av arter är det inte konstigt att förekomst av gamla och ihåliga träd är viktiga för den biologiska mångfalden. Figur 1. Ett gammalt och grovt träd med flera olika mikrohabitat. Dessa kan hysa en stor biologisk mångfald. 10
Ofta förknippas biologiskt värdefulla träd med solitära ekar och andra fristående jätteträd, men alla gamla träd är värdefulla, oavsett var de står och hur de ser ut. De i Dalarna vanliga trädslagen gran, tall, asp och björk hyser många rödlistade (hotade) arter (figur 2). Bara ek och bok har fler. Det räcker inte med att ett trädslag är vanligt för att de arter som är knutna till det ska ha sin fortlevnad tryggad. För en stor del organismerna som är beroende av träd för sin existens duger det inte med vilket träd som helst. Flera av arterna är knutna till specifika trädslag och kräver specifika livsmiljöer. Många är beroende av gamla döende eller döda träd, andra arter är knutna till fristående och solbelysta träd. Vissa arter kräver träd som står i täta skogar. Det som ofta är problemet och hotet mot dagens jätteträd är att de vuxit upp i ett helt annat och mer öppet landskap. De klarar inte av den beskuggning som uppstår då markerna växer igen. 600 553 500 Antal rödlistade arter 400 300 200 421 362 296 291 273 259 254 197 180 165 159 142 132 100 0 87 57 39 22 21 18 14 2 Ek Bok Gran Tall Asp Björk Alm Ask Salix Klibb & gråal Lind Hassel Annat lövträd Lönn Rönn & Oxel Avenbok Apel Hästkastanj Annat barrträd Fläder En Idegran Figur 2. Det totala antalet rödlistade arter (växter, svampar och djur) som nyttjar olika trädslag oavsett ålder eller andra egenskaper. Siffrorna avser rödlistade arter som förekommer i Naturvårdsverket (2004). Det moderna skogsbruket har gjort att antalet äldre träd och mängden död ved i skogarna är väldigt mycket mindre än i naturliga skogar. En del av de naturvärden som naturligt borde finnas i skogsmiljöer finns nu i kulturlandskapets trädmiljöer. I alléer, parker, trädgårdar, på kyrkogårdar med flera platser finns ofta en stor del av en trakts äldre träd, framför allt när det gäller lövträd. Däremot är mängden död ved ofta mindre i kulturlandskapet eftersom döende eller döda träd ofta huggs ner av estetiska eller säkerhetsmässiga skäl. Om istället träd tillåts bli riktigt gamla ökar också chansen att mer sällsynta och svårspridda arter vid något tillfälle ska hitta dit och etablera sig på eller i träden. Även storskaliga faktorer kan ha mycket stor betydelse för förekomst av hotade arter. Trädbestånd kan ibland bli för små för att arter knutna till träden ska kunna fortleva där med livskraftig population. Det är för vissa arter med dålig spridningsförmåga också mycket viktigt att det inte är för långt mellan lämpliga lokaler. För en del lättspridda arter gör det ingenting om lämpliga lokaler finns åtskilliga kilometer bort, medan en del svårspridda arter måste ha lämpliga lokaler mycket nära. Drabbas en liten och isolerad miljö av förändringar, t.ex. vindfällning, nedsågning av träd eller igenväxning, så kan det leda till ett lokalt utdöende av känsligare arter knutna till den specifika miljön. De arter som ofta klarar sig bättre är de arter som kan tolerera mer skiftande livsmiljöer och som är mer lättspridda. 11
Bild 1. Knappt två mil söder om Borlänge ligger Grängshammars gamla bruk i Silvbergs socken. Bruket har en lång historia bakom sig och järnhantering har sannolikt skett här sedan 1300-talet. Under 1600- och 1700-talet, när det blev mode att anlägga parker vid herrgårdar, planterades flera ädellövträd i området. Än idag kan man se spår av parken och vid bruket står en rekordalm på hela 541 cm i omkrets. Trädens kulturvärden Träd har mycket stor betydelse för kulturmiljöer av olika slag. Tillsammans med bland annat jordbruksmarker, byggnader, vägar, trädgårdar är de en viktig del av det kulturskapade landskapet. Träden ger liv och färg åt i övrigt ganska sterila och tråkiga miljöer. Träd har genom tiderna ofta använts för att framhäva rikedom och status. Till slott och större gårdar av olika slag ingick det ofta en ståtlig park och vackra alléer som pekade fram mot huvudbyggnaden. Även i städerna fanns ett liknande tänkande. Stadsparker anlades och stora esplanader som ledde fram till viktiga byggnader kantades med alléer. Från 1500-talet och framåt var det vanligt att folk från Dalarna tog mer eller mindre tillfälliga jobb i Stockholm eller på annat håll, så kallade herrarbeten. Benämningen herrarbete har sitt ursprung i att det var rikt folk, herrar, som man jobbade åt. I mitten av 1800-talet gjorde årligen ca 4000 kvinnor och män dessa arbetsvandringar. Kvinnorna arbetade bland annat som trädgårdskullor, mursmäckor och roddarkullor. Fram till slutet av 1950-talet arbetade trädgårdskullor på Danderyds kyrkogård. Dessa människor fick se trädslag och trädmiljöer som inte var så vanliga i dalasocknarna. Somliga kullor och masar blev inspirerade och tog med sig plantor, ollon eller frön hem till Dalarna. En del av detta har resulterat i ett flertal stora vackra träd som vi fortfarande kan njuta av idag. Under 1800-talets första hälft fanns offentliga parker i huvudsak i de större städerna. Efterhand spred sig ambitionen att försköna också till mindre städer och samhällen. Det var borgerskapet som ville skapa en miljö som de ansåg representativ och trevlig, med parker, uteserveringar, teatrar mm. Det ansågs att grönska i stadsmiljöerna hade betydelse för hälsan samt att det bidrog till underklassens moraliska fostran. I byggnadsstadgan från 1847 uppmuntras till trädplantering i 12
städerna, framför allt längs större esplanader och i anslutning till t.ex. kyrkor och rådhus. Från att ha varit mer eller mindre beroende av enskilda personers initiativ blev det efterhand alltmer en gemensam angelägenhet för samhället och myndigheterna att stå för planteringar och andra förskönande åtgärder. Många av de miljöer med äldre träd i städer och byar som kan beskådas idag är resultatet av dessa försköningsåtgärder under senare halvan av 1800-talet. Det finns exempel på enskilda personer som har betytt mycket för trädplanteringen i en trakt. En sådan person är konstnären Ottilia Adelborg (1855-1936). På sin gård i Gagnef drog hon upp över 300 ekplantor från ollon som hon hade med sig från Lidingö och Gripsholm. Ekplantorna delade hon ut till lärare i trakten som i sin tur delade ut till sina elever. Idag känner man till ett 20- tal så kallade Ottiliaekar runt om i Gagnef. En av hennes ekar finns planterad på Zorngården i Mora, planterad av Emma Zorn. Ottilia Adelborgs Vänförening, som inventerat ekarna, har delat ut information till fastighetsägare samt satt upp minnesmärken på ekarna. Även mer handfasta skäl har funnits för att plantera träd. Flera personer har berättat om träd som planterats för att hindra en eventuell brand att snabbt sprida sig mellan byggnader på gården eller i byn. Ett exempel finns i Österfors i Gagnef där nuvarande ägarens farfar i början av 1900-talet planterade ett antal lönnar för att förhindra brandspridning. Under inventeringen hittades ett träd i Hedemoratrakten som hade spår efter att ha fungerat som brandskydd. Träd planterade på gårdar har också haft som uppgift att skydda husen från blixtnedslag. En annan praktisk anledning till att plantera träd är att framför allt björkar längs vägar bidrar till att lokalt sänka grundvattennivån och därmed förbättras hållbarheten på vägarna. En stor björk suger nämligen upp flera hundra liter vatten per dygn. Även träd som står nära hus har en dränerande funktion under och omkring huset. Bild 2. Blom Karin i Västanvik, Leksand, var en så kallad trädgårdskulla. När hon på 1890-talet kom tillbaka ifrån ett arbete i Mälardalen hade hon med sig en ekplanta. Den har nu blivit en ståtlig ek med en omkrets på 272 cm. 13
Träd i folktron Vissa träd ansågs ha magiska krafter och kunde avvärja onda makter och sjukdomar. Vårdträd på gårdar är ett sådant exempel. Vårdträdet gav lycka och skyddade gården mot ondska och åsknedslag. Skadade någon ett vårdträd skulle de drabbas av olyckor såsom sjukdom och brand. Ofta planterades vårdträd som minne av viktiga händelser, såsom husbyggen, bröllop eller födsel. Tandvärkstallar hade en viktig del i hälsovården fram till för inte så länge sen. En spik eller trästicka petades i den onda tanden och sedan uttalades en kraftfull besvärjelse och därefter slogs spiken eller stickan in i trädet och då skulle det onda försvinna in i trädet. Ett liknande förfaringssätt användes också mot t.ex. bölder och eksem. Det finns flera kända tandvärkstallar i Dalarna. Tallen i Norn i Hedemora kommun har fått en skylt som berättar historien om tandvärkstallar (se bilden nedan). Tandvärkstallen vid Väsmans strand i Sunnansjö, Ludvika kommun, finns beskriven i Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1916 som en jättefur med härlig vidhvälfd krona, buren af en stam som vid brösthöjd har en omkrets af 3,35 m. och som 2 ½ m. från marken delar sig i flera muskulösa manstjocka grenar. I stammens bark synas ännu omkring ett tjog ringar och igengrodda hål efter de sjukdomspluggar, som där inslagits. Och att tallen ännu står kvar, lär främst bero på att ingen vågat hugga den af fruktan att då få alla de sjukdomar, som med pluggarna ympats in på stammen. Det finns även berättelser om att man har smörjt barn här i försök att bota engelska sjukan. Nu håller den upprättstående delen av stammen 405 cm vid brösthöjd. Den 4 april 1917 blev tallen skyddad som naturminne (se bild 36). Bild 3. Tandvärkstallen i Norn, Hedemora kommun har fått en skylt med text skriven av Lars Westlund: Vid tandvärk petade man lite i den onda tanden med en spik, uttalade några besvärjelser och slog sedan spiken i tallen. Så kunde man också göra med eksem eller om man hade någon böld, kittla lite med spiken i det onda och så tjong in i trädstammen med otyget! Att många provat denna behandlingsmetod framgår av alla spikar som finns inslagna. Många av de så kallade troll- och läkekunniga vann stor berömmelse och tilltro. En del blev till och med riksbekanta. Inom södra Dalarna var det en tid välbeställt med läkekunnigt folk. Mest berodde det väl på den stora invandringen av finnar under femton- och fram till sjuttonhundratalet. Finnarna var duktiga i läkekonst för både djur och människor och dessutom beryktade för sin trollkonst. Men det är inte sagt att alla var äktfinnar. Välkända häromkring var t.ex. Snus- Lina i Norberg, Västanfors-gubben, Rustikus-gubben i Gamla Mossbo, Brus- Karin, Västerbergs-mor och Ställbergs-mor i Dräcke, som en gång var kulla hos Mattses Anders i Prästhyttan. Om trollgubbar och trollkärringar snart är en glömd företeelse så finns ändå en del av deras hjälpmedel och kultplatser bevarade. I Mossbo har man dock dristat sig till att hugga ner den stora tandvärkstallen. Kanske går denne någon omkring med ständig tandvärk?! 14
Bild 4. Kan det vara en trädvätte mån tro? Denna lilla varelse sågs i öppning på en sälg som står i Långmyran, Ludvika kommun. Sälgen har en omkrets på 511 cm. Vättar, eller vittror som de kallas i norra Sverige, är ett naturväsen som sägs bo i större träd. Från början sågs vättarna som trädens själar och saknade förmågan till ett självständigt liv. Med tiden frigjorde folktron vätten från trädet till ett liv som alternerade mellan yttervärlden och trädbostaden. Trädbostaden var ofta ett vårdträd. Om någon ofredade vättarna och deras boträd hämnades de med sjukdom och olycka. Besvären kunde dock minskas och i bästa fall försvinna om vätten blidkades med offer av till exempel mjölk vid trädroten en torsdagskväll. Smörjträd var också en viktig del inom hälsovården förr. Träd med en öppning bildad av t.ex. hopväxta grenar eller hålrum under rötter användes ofta genom att låta såväl barn som vuxna passera genom öppningen. Då fick de en pånyttfödelse och ny kraft så att sjukdomen botades. Erosionen har ibland underlättat sökandet efter uppstickande rötter. Smörjtallen i Rämshyttan, Ludvika kommun, växer på sandmark och har fått en del av sitt rotsystem blottat av vind och vatten. Hålrummet mellan jord och rot har erbjudit möjligheter till smörjning. På grund av denna folkliga tro blev trädet naturminne 1918. Smörjtallen i Sörbo, Falun kommun, växer alldeles intill gården och blev naturminne 1917 och användes långt som botarträd. En dam i Sörbo berättade att hon som flicka någon gång under åren 1940-talet blev vittne till en smörjning, där ett barn drogs under tallens rot. Kryckdragning är en sedvänja som förekommer i lika många varianter som det finns socknar. På vissa håll består seden av att släktingar och grannar inför ett stundande bröllop hugger två träd, vanligen en gran och en tall. Granen ska symbolisera kvinnan och tallen mannen. Träden barkas av så att bara några meter stor topp blir kvar. Dessa träd reses sedan mot farstukvisten senast två veckor innan bröllopet. En annan variant på seden är att trädet ska vara en tall som har två toppar. Trädet dras på vagn med spelemän sittandes i klykan och spelar hela vägen hem till det blivande brudparet. En tredje variant på seden är att brudgummen visa sin styrka genom att såga itu en björk på gårdsplanen. Förr skulle även en möbel tillverkas av trädet men idag räcker det med att bara såga. 15
Skyddade träd Många träd skyddas i naturreservat och nationalparker. Dalarnas äldsta reservat är Lindön, en ö i Ösjön, öster om Borlänge. Reservatet bildades 1917 för att skydda det unika lindbeståndet med några hundra gamla lindar med åldrar runt 300-400 år. Att man under lång tid sett värdet av dessa lindar visas av att man i en dombok från Torsång år 1787 framställer stadgar om böter för den som på något sätt ofreda, kullhugga och förderfwa eller bortföra någon av lindarna på ön. Den rikliga tillgången på död ved i anslutning till lindarna utgjorde grunden för det mycket rika fågelliv som fanns på ön. Tyvärr högg man omkring 1970 ner och forslade bort en stor del av de döda lindarna som då fanns på ön och därmed förstördes stora dela av de biologiska värdena på ön. I Dalarna finns det drygt 100 naturminnen som är träd varav de flesta är gamla tallar. En del av naturminnena omfattar mer än ett träd. Även några andra typer av naturminnen, såsom öar, omfattar flera träd. Naturminne infördes som skyddsform 1909 och det äldsta naturminnet i Dalarna bildades 12 oktober 1915. Det utgörs av en nu död tall som står i skogen norr om Nyhammar i Ludvika kommun (ej med i denna inventering). Bild 5. Naturminnesskyddad En del träd skyddas genom det generella biotopskyddet, som gäller bland annat åkerholmar och alléer. En allé består enligt biotopskyddsbestämmelserna av minst fem lövträd, planterade i en enkel eller dubbel rad längs en väg eller i ett övrigt öppet landskap. Träden ska huvudsakligen vara vuxna. Tillstånd krävs från Länsstyrelsen för att få utföra åtgärder som kan tänkas hota värdena i dessa biotoper, t.ex. avverka ett alléträd eller gräva/schakta i närheten av allén då det kan skada trädens rötter. Transporter genom alléer bör alltid ske på ett sådant sätt att skador på trädens grenverk och stammar undviks. Detta är särskilt viktigt att tänka på vid snöröjning. En hel rad andra miljöer med träd i skogsmark kan skyddas efter beslut om arealavgränsning. Detta hanteras av Skogsstyrelsen. Bild 6. Allé Vissa träd kan även skyddads enligt kulturminneslagen. Det kan vara träd som t.ex. står på kyrkogårdar som anlagts innan 1939 eller i parker som byggnadsminnesförklarats. Tillstånd från Länsstyrelsen krävs för att utföra åtgärder som kan tänkas ändra på utseendet av miljön, t.ex. ta ned gamla träd. Bild 7. Husby kyrkogård i Hedemora kommun utgör tillsammans med den trädrika byn en mycket värdefull trädmiljö. 16
Bild 8. Linden i Lilla Moren, Smedjebacken, med en omkrets på 753 cm blev ett av länets naturminnen 1922. En del arter trivs bäst i miljöer som ibland inte anses vara estetiskt tilltalande, t.ex. skadade träd. Det är då viktigt att inse att enstaka träd kan hysa betydande delar av den lokala eller t.o.m. den nationella förekomsten av vissa arter. Avverkning kan i sådana fall leda till att arter kan gå förlorade för all framtid. 17
Skötsel av träd Ett viktigt skäl till varför stora gamla träd inventeras och karteras är att få en uppfattning om deras vårdbehov för att därefter kunna sätta in lämpliga skötselåtgärder. Det allra främsta hotet mot jätteekar på kort sikt är igenväxning av det landskap som de växer i. Träd behöver tillgång till näring, vatten, ljus och syre. Tillgången måste vara jämn och för mycket eller för lite av något kan skada trädet. Vid igenväxning ökar beskuggningen av de stora trädens lövverk, konkurrens uppstår om ljustillgången och dessutom kan trängseln ge ett dödligt mekaniskt slitage. Sist men inte minst är de allra flesta av de växter och djur som lever på trädjättarna ljus- och värmeälskare. En alltför kraftig beskuggning missgynnar sådana arter. Därför är det viktigt att jätteträd i igenväxta marker successivt röjs fram. Det är också nödvändigt att det finns någon typ av återkommande hävd där träden står, annars kommer igenväxningsproblemet snart tillbaka. Betande djur eller återkommande slåtter är den allra bästa skötseln för att gynna den biologiska mångfalden. Trädet består, som alla vet, av rötter, stam och krona. Något som däremot kanske är ganska okänt är att en tredjedel av trädets volym finns under marken och faktumet att ca 80 % av skadorna som syns i trädets krona är ett resultat av skador på rotsystemet. Trädets rötter växer oftast betydligt ytligare än den gängse uppfattningen, i de flesta fall på ca två till fyra decimeters djup. Rötterna sträcker sig minst lika långt ut ifrån stambasen som trädet är högt. De flesta människor hyser stor respekt för jätteträd. Så länge träden är frisk och vitala och inte bedöms utgöra en fara för människor eller egendom brukar det inte vara något problem att vinna gehör för skyddstanken. Det är betydligt svårare att få gehör för defekta träd. Folk i allmänhet gör ofta felaktiga riskbedömningar, vilket leder till onödiga avverkningar. Gamla ihåliga träd bedöms som farliga, medan unga träd med massiva stammar och stora kronor betraktas som säkra. Vid en fältstudie fann man inga stambrott på ihåliga träd med en ihålighet upp till 70 % oavsett stamdiameter (The Body Language of Trees, Mattheck 2003). Däremot förekom flera stambrott på träd med solid stam av motsvarande storlek. Ofta kan de räcka med att på ett sakkunnigt sätt beskära trädens grenverk för att minska risken och för att säkra trädens framtid. Endast i undantagsfall kan avverkning vara den enda lösningen. En utbildad arborist med naturvårdsinriktning kan vidta flera åtgärder för att skapa ett säkrare träd, bland annat höjdreduceringen, reducering av hela kronan, kronstabilisering och viktbeskärning. Figur 3. Ett lätt sätt att förstå sambandet mellan trädets rötter, stam och krona är att likna det vid en segelbåt. Genom att reducera trädkronans höjd minskar vindfånget markant. Hävstångseffekten minskar och därmed även risken att trädet blåser omkull. Om t.ex. en skada uppstår på stammen (masten) eller rotsystemet (skrovet) bör kronan reduceras (seglet revas) så att trädet kan stå kvar många år till trots sina skador. 18
Kronstabilisering Det kan finnas träd med flera toppar eller tunga grenar som ökar risken för att trädet ska fläkas vid t.ex. stormar eller stora mängder snö. Här väljer, tyvärr, de flesta att kapa hela grenen till följd av att kraftig röta utvecklas i den stora kapytan och gör att trädet kommer att behöva fällas i förtid. Ett alternativ är kronstabilisering som istället kan förlänga trädets liv. Kronan stabiliseras med hjälp av ett dynamiskt töjbart rep och kronstabiliseringsstoppar (se bild nederst till höger) Arbetet bör utföras av en kunnig arborist. Träd ska inte stabiliseras med metallband eller kedjor. Dessa skaver stora sår på trädet och med tiden kommer de att växa in i trädet vilket istället försvagar trädet och i värsta fall helt strypa trädet. Bild 9. En stålvajer som vuxit in i ett päron träd vilket har gett ett stor fult sår. Bild 10. Ett stålband som har satts upp och sedan glömts bort. Nu håller stålbandet på att växa in i trädet. Bild 11. En lönn vars stammar har bundits ihop med kedjor. Tanken är god men kedjorna bör bytas ut till ett speciellt dynamisk rep av en kunnig arborist så att kedjorna inte skaver stora sår eller stryper trädet. Bild 12. Så här ska de se ut! Denna hästkastanj har blivit kronstabiliserad med hjälp av ett speciellt dynamiskt rep som ger stöd utan att skava sönder barken. 19
Säkerhetsbeskärning Det kan finnas tillfällen då ett träds storlek måste reduceras för att t.ex. minska risken för fläkning eller för att den står under elledningar. Det finns flera sätt att göra ett träd mer säkert t.ex. underhållsbeskärning av friväxande träd där endast döda och skadade grenar tas bort, kronreducering för att minska kronans storlek utan att trädet förlorar sin naturliga form och kronutglesning som innebär att mindre grenar tas bort jämt i hela kronan. En korrekt eller en felaktig beskärning kan innebära skillnaden mellan liv och död för ett träd. Mycket erfarenhet och forskning ligger bakom dagens trädbeskärningsmetoder. Men även en korrekt utförd beskärning utgör en skada på trädet. Ett träd kan inte läka ett sår, som vi människor kan, utan den producerar istället ny ved på utsidan av skadan och på så sätt övervallas skadan som kommer att finnas kvar resten av trädets liv. Om skadan är för stor klarar inte trädet av grenvallningen. Grenar, som tas bort, bör därför aldrig överskrida en diameter av max 5 cm för björk, lönn, rönn och max 10 cm för ek, lind, alm, ask. Kapa aldrig grenar Figur 4. Genom att kapa grenen i 3 steg undviks stora fläkskador på stammen. rakt av. Det ger fula sår och mängder av vattenskott. Grenar ska alltid kapas där de delar sig eller sitter fast i huvudstammen. De ska kapas direkt utanför grenkragen (figur 4), vilket leder till en snabb övervallning av såret. Beskärning av ett träd ska alltid ske från kronans ytterkant och in. Genom att korta av grenar minskas hävstångseffekten och risken för grenbrott minskar markant. Om stora grenar tas bort riskeras trädets stabilitet. Om en större gren tas bort måste den mindre grenen som ska ta över tillväxten vara minst en tredjedel av diametern av den större grenen. Detta medför även att trädets naturliga form till stor del bibehålls. Det är även viktigt att beskära vid rätt årstid. Bästa tiden är under den så kallade JAS-perioden: juli, augusti och september. Bild 13. Här har man beskurit grenen felaktigt och det har lett till en fläkskada. Grenen har inte heller sågats av vid grenkragen vilket gör att skadan inte kommer att kunna övervallas. 20
Stympning och toppkapning Stympning och toppkapning är en åtgärd som allvarligt skadar träd. Men trots att över 25 år av entydiga forskningsresultat visar just detta så är stympning och toppkapning tyvärr fortfarande en vanlig form av misshandel som utförs t.o.m. av offentliga förvaltningar, kyrkogårdar och företag. Stympning och toppkapning innebär att grenar eller stammar kapas på ett sådant sätt att inga andra grenar kan överta den ledande stamtillväxten. Detta skapar stora öppna skador där veden exponeras för sjukdomar, insektsangrepp och röta. Anledningen till att folk vill stympa sina träd är ofta att de vill ha in mer ljus i sin trädgård. Stympning av träd leder till att träden antingen dör eller så får de en ännu tätare och mörkare krona. Toppkapning sker ofta för att trädet har växt för högt och att man därför oroar sig för att det ska ramla omkull. Både att stympa eller toppkapa ett träd gör att trädet börjar svälta, detta triggar i sin tur en överlevnadsmekanism som innebär att trädet skjuter stora mängder snabbväxande vattuskott strax under varje snittyta. Om trädet inte har tillräckligt med energireserver, är stressat eller sjukt så är det en stor risk att trädet dör. Stympning och toppkapning är ingen lösning för att göra ett träd säkrare. Tvärt om skapar det faror då de nya snabbväxande vattuskotten är dåligt förankrade i trädet och lätt bryts av. Därtill förstörs trädens naturliga grenstruktur vilket leder till att lövbollar skapas på sommaren och bildar osymmetriska, fula träd med stubbar och skottkvastar på vintern. Även om trädet överlever själva ingreppet finns det stor risk att återkommande beskärningar måste göras för att t.ex. ta hand om stormskadade trädrester. När trädet sedan dör i förtid måste det fällas (eller kapas till en högstubbe). Därmed är toppkapning en väldigt skötselkrävande och dyr åtgärd. Det bör också påpekas att eftersom toppkapning vare sig är en Bild 14. Livslängden på detta träd kan ha förkortats dramatiskt. Alla stora snittytor försvagar trädet och rötsvampar kan lätt få fäste och med tiden göra detta till ett farligt träd. säkerhetsmässigt eller fackmässigt godtagbar återgärd kan den som beslutat om toppning anses vara ansvarig för skador i en eventuell skadeståndstvist. Om stora träd måste beskäras eller sågas ner är det klokast att anlita en arborist. En arborist är en trädvårdsspecialist som arbetar för att träden ska vara vackra, säkra och friska. Om man ska anlita utbildade arborister bör man även kontrollera att de har goda referenser. Enligt en artikel i Svenska Trädförenings tidning Trädbladet är den totala kostnaden för stympning av ett träd minst 30 procent mer per år än att kronreducera ett träd. I beräkningen ingår kostnad för stympning/kronreducering samt kostnader för återkommande skötsel. För vissa trädslag kan den totala kostnaden bli betydligt högre. I artikeln tas bok upp som ett exempel på ett trädslag som är mycket känsligt för stympning (se tabell 1). Det kostar nästan 70 procent mer per år att stympa en bok än att kronreducera trädet. Att kostnaden per år blir så mycket högre för bok beror främst på skadorna som orsakas och att trädet måste tas ner och återplanteras långt före ett kronreducerat träd. 21
Tabell 1. En kostnadsberäkning där priset av stympning respektive kronreducering på ett bokträd jämförs. Bok Stympning 20 000 kr Kronreducering 10 000 kr 3 år återstående livslängd 50 år återstående livslängd Skadorna 1 60 000 kr Trädvård var fjärde år (x 12) 120 000 kr Återplantering i förtid 2 86 350 kr Summa 166 350 kr Summa 130 000 kr Kostnad per år (3 år) 55 450 kr Kostnad per år (50 år) 2 600 kr 1) Skadorna värderas enligt Kochmetoden där man tog hänsyn till bland annat förlorad funktionsvärde och skötsel på grund av skador på trädet. 2) I Kochmetoden tas hänsyn till de förtida investeringar för återplantering där kostnader för fällning, stubbfräsning, plantering (inköp, plantering, etablering) tas med i beräkningen. Skadorna motsvarar räntan för de förtida investeringarna. Bild 15, 16. Almarna har toppkapats och har förlorat sin naturliga form. Trädens grenverk är inte längre optimalt stabilt och näringsförsörjningen är rubbad. De stora skadorna försvagar träden och de stora ytorna av exponerad ved gör att träden fort blir angripna av rötsvampar. Frihuggning Stora vidkroniga träd som vuxit upp i ett öppet landskap behöver stå fritt från konkurrerande träd för att må bra. Ekar är speciellt känsliga för igenväxning. En tumregel som brukar användas för ekar är att det inte bör finnas träd eller sly närmare än 4-5 meter från kronans ytterkant, men varje träd bör behandlas individuellt. Om två gamla träd står nära varandra bör båda sparas. Man bör även gynna de träd som ska bli framtidens jättar genom att friställa utvalda yngre träd så att de tidigt blir vindtåliga och lättare kan bli grova. Gamla träd som stått skuggigt en längre tid och plötsligt blir helt fristående riskerar att skadas av ljuschocken. Framröjning bör därför ske etappvis så att trädet och dess invånare hinner anpassa sig till den nya soligare och öppnare miljön. Man bör även tänka på att värna om trädens rötter när man röjer 22
fram träd. Undvik att köra med tunga maskiner, plöja eller gräva i en skyddszon på ca 10 m utanför kronan. Om trädet omges av tät ung till medelålders skog bör man helst frihugga trädet etappvis med ett till tre års mellanrum. Börja med att ta bort allt sly och yngre träd som växer under och in i kronan. Nästa år huggs sly och ungträd i kilar eller luckor runt trädet från kronans ytterkant och minst 4 meter ut. Efter ytterligare 2-3 år kan kilarna/luckorna breddas. Några träd kan även ringbarkas. Några år senare bör allt sly och yngre träd runt kronans ytterkant och 4-5 meter ut tas bort. Tänk dock hela tiden på framtida jätteträd som växer i närheten. Passa gärna på att friställa halvgamla träd och enstaka ungträd, så att de kan ta vid när dagens jättar faller. Kontakta gärna Länsstyrelsens naturvårdsenhet för tips och råd, innan du friställer gamla skyddsvärda träd. Bild 17 A (ovan, till vänster). Innanför ridån av ungträd gömmer sig en jätteek på nästan 7 meter i omkrets. Se MaryAnn Fargos försök att omfamna eken här till vänster. Denna ek har en gång stått öppet men har nu dött p.g.a. att området växt igen. Bild 17 B (ovan, till höger). Nyligen har ekarna här på Kungsgårdsholmarna röjts fram. Här syns en ståtlig ek som har fått mer ljus runtomkring sig. Det är också viktigt att röja fram gamla döda träd för att gynna den biologiska mångfalden. 23
Hamling Toppkapning och hamling ska inte förväxlas! Förr i tiden hamlades eller tuktades träd för att skaffa lövfoder och ved. En positiv bieffekt av hamlingen är att det skapar en mycket värdefull naturmiljö för växter och djur. Anledning till detta är att hamling har en åldersförlängande effekt om trädet står öppet och påskyndar dessutom uppkomsten av ihåligheter genom svamp och insektsangrepp, utan att därmed göra trädet till en säkerhetsrisk. Hamlade träd är många gånger mycket äldre än ohamlade träd av samma dimension. Den upprepade beskärningen gör att trädets tillväxt maximalt blir ca en tredjedel så snabb som ett normalt träd. Idag har tyvärr nästan all hamling upphört, vilket gjort att det finns många träd som inte hamlats på åtskilliga decennier. Träd vars hamling upphört löper stor risk att brytas sönder. De ofta murkna träden kan inte bära upp för tunga grenar som bildat ovan hamlingsnivån. Istället för att avverka dessa värdefulla kulturminnen med höga naturvärden bör de återhamlas. Det är dock inte helt problemfritt att börja hamla ett träd som försummats under en lång tid. Återhamling är ett riskfyllt arbete och felaktigt utfört arbete kan äventyra trädets överlevnad. Bild 18. Denna ask beskärdes extremt hårt för väldigt länge sen. Men dagens skötsel efterliknar äldre tiders hamling. Den har i mer än 40 år nu beskurits var femte år. Asken har en omkrets på 266 cm och står i Västerby, Hedemora. Underhållshamling ska sedan utföras med 3-7 års mellanrum varvid skotten alltid kapas så att grenkudden blir kvar på trädet. Askar och lindar är generellt mer tåliga för återhamling, medan äldre björkar är svåra att återhamla. Vid återhamling bör man, om det är möjligt, lämna mindre grenar (så kallade savdragare) som underhåller rotsystemet medan nya grenar växer ut och kanske förhindrar att delar av stammen dör. Däremot ska basalskott (skott nere vid basen av träden) tas bort så att de inte skuggar hamlingssnitten. Såga av grenarna någon/några decimeter ovanför det gamla hamlingsstället, eftersom nya kvistar lättare växer ut på yngre bark än äldre. Stubbens längd bör vara minst 2 x diametern på kapstället. Hamla gärna under den traditionella tiden för hamling, vilket är augusti och september. Då finns också mest näring i bladen. Det går även bra att hamla på vintern men aldrig vid en temperatur längre än -10 grader. Hamla aldrig på våren, april till juni. Då kan t o m det mest tåliga trädet dö. Se till att det hamlade trädet står öppet och ljust så att det inte blir utkonkurrerat av andra ohamlade träd. Plantera gärna nya träd ämnade för hamling så att en kontinuitet av hamlade träd kan säkerställas. Vid nyhamling av träd är det lämpligt att i första hand välja unga individer. Dessa kapas vanligen över betes höjd vilket är 1,5 till 3 meters höjd beroende på typ av djur. Det är lämpligt att kapa träden strax ovanför ett grenvarv, varvid det enkelt går att skapa den kandelaberform som är 24
karakteristisk för många hamlade träd. Det är en fördel att beskärningen sker när träden är i vila och att savdragare lämnas ovanför snitt, precis som vid återhamling. Lämplig stamdiameter för att börja hamla träd är mellan 5-15 cm i diameter. Det går att börja nyhamla större träd men då bör första hamlingen göras mycket försiktigt för att trädet inte ska dö. Det finns bidrag att söka för att restaureringshamla eller nyhamla träd. Kontakta Länsstyrelsen eller Skogsvårdsstyrelsen (om trädet står i skogsmark) för mer information. Högstubbar och faunadepåer Träd som riskerar att fläkas eller falla för att de är gamla eller sjuka behöver inte alltid fällas. Om trädet är så pass illa däran att det inte kan beskäras kan trädet istället bli en högstubbe. Det innebär att stammen och kanske delar av grövre grenar får stå kvar. Trädet dör men under den långa tiden som det tar för det att brytas ner, gynnas den biologiska mångfalden. En stor mängd arter är beroende av död eller döende träd, t.ex. lavar, svampar, insekter och fåglar. Flera av dessa arter är idag utrotningshotade. Högstubbar är, trots att själva trädet har dött, i allra högsta grad levande! Död ved, speciellt stående död ved, är en stor bristvara både i skogen och i kulturlandskapet. Därför är det viktigt att spara värdefulla träd där det är möjligt. Högstubben kan vara ett vackert monument i landskapet. Tillsammans med en skylt kan man öka förståelsen om varför högstubben har lämnats. Det finns flera högstubbar som lämnats centralt i Borlänge och acceptansen för dem har varit stor. Bild 20. Denna vackra högstubbe av en ek står i en gammal hästhage i Jobsbo, Smedjebacken och är 323 cm i omkrets. Bild 19. En av de många högstubbarna i Borlänge tätort som inte bara är ett vackert monument utan även ett flerfamiljshus för småkryp. Ett annat sätt att gynna den biologiska mångfalden när trädet inte längre kan stå kvar på plats är att lägga stammen och de största grenarna i en så kallad faunadepå. En faunadepå är en hög av stockar som ligger lite huller och buller, gärna på en solbelyst plats. Anledningen till att stammar och grova grenar ska sparas är att deras biologiska värde fortsätter långt efter att trädet har dött, även om de ligger på marken. Genom att låta grova stammar ligga kvar istället för att transportera bort och arbeta upp dem kan trädet fortsätta att göra naturvårdsnytta. Dessutom kan det vara billigare att göra en faunadepå än att transportera bort och arbeta upp trädet. Faunadepåer är positiva inte bara för insekter, mossor och svampar. De kan också utgöra attraktiva bomiljöer för till exempel igelkottar. Därtill gynnar en ökad insektsfauna även fågellivet. Dessutom kan de kvarlämnade stammarna ofta vara roliga lekplatser i parkmiljöer och skolgårdar. 25