Fukthaltsförändringar för skogsbränsle -En jämförelse av torkförloppet i grönrisskotade och brunrisskotade vältor

sförändringar för skogsbränsle -En jämförelse av torkförloppet i grönrisskotade och brunrisskotade vältor Moisture content changes in forest residuals -Comparing the drying process in green stored and brown stored piles of forest residuals Växjö 2010 07 05 Examensarbete nr: TEK 079/2010 Jonas Hafmar, Robert Eliasson Avdelningen för skog och träteknik

Organisation/ Organization LINNÉUNIVERSITETET Institutionen för teknik Författare/Author(s) Jonas Hafmar & Robert Eliasson Linnaeus University School of Engineering Dokumenttyp/Type of document Handledare/tutor Examinator/examiner Examensarbete/ Diploma work Bengt Nilsson & Åsa Blom Göran Peterson Titel och undertitel/title and subtitle sförändringar för skogsbränsle. -en jämförelse av torkförloppet i grönrisskotade och brunrisskotade vältor / Moisture content changes in forest residuals. Comparing the drying process in green stored and brown stored piles of forest residuals. Sammanfattning (på svenska) I forskningsprogrammet Effektivare skogsbränslesystem (ESS) vid Skogforsk, samverkar skogsbruket och energisektorn med det gemensamma målet att effektivisera skörd, hantering och nyttjande av skogsbränslen. Inom detta program genomför Södra Skogsägarna tester för att utreda tekniska och ekonomiska effekter av grönrisskotat skogsbränsle. Idag är den vanligaste metoden att torka skogsbränsle lagring av brunrisskotat skogsbränsle. Detta sätt att ta till vara på grotet har nackdelar. Grönrisskotning av skogsbränsle innebär man lägger skogsbränslet direkt i större vältor. Med denna metod går det spara både pengar och tid. Frågan blir dock om grönrisskotat skogsbränsle håller samma kvalitet och fukthalt som brunrisskotat skogsbränsle. Studien genom fördes på följande sätt: Från Södra Skogsägarna kom det traktdirektiv som visade var fukthaltsproverna skulle tas, de var indelade i Södra Skogsägarnas regioner öst, väst och syd. Sex stycken prover togs från varje välta för att vägas och torkas så att fukthalten för varje prov kunde räknas ut. Alla trakter mättes tre gånger. Resultatet från de delade trakterna där prover har tagits inne i vältorna och vid den senare flisningen visar att de grönrisskotade vältorna har torkat mindre än de brunrisskotade vältorna på samma trakt. Men tittar man på medelfukthalten för varje av Södra Skogsägarnas skogsbruksområden så ligger de grönrisskotade vältorna inom samma område på samma eller lägre medelfukthalt än den totala medelfukthalt som enligt uppgift levererats från från dessa. Slutsats av resultaten är att med tanke på den ekonomiska vinsten som ges med en effektivare hantering och att de grönrisskotade vältorna i långa loppet verkar nå ungefär samma kvalitet i fukthalt som de brunrisskotade så anses metoden att grönrisskota skogsbränsle vara minst lika bra som metoden att brunrisskota skogsbränsle för syftet att torka skogsbränsle på hyggen. Nyckelord, skogsbränsle, grot, torkning, lagring, grönrisskotning Abstract (in English) In the research program Effektivare skogsbränslesystem (ESS) at Skogforsk, the forestry and the energy sector co-operate to get a more effective harvesting, handling and usage of forest fuel. Within this program Södra Skogsägarna carry out tests to investigate technical and economic effects on storage of green forest residuals. Today the most common method to dry forest residuals is the so called brown storage. This way of taking care of the forest residuals has disadvantages. Green forest residual storage means that one puts the forest residuals directly into bigger piles. With this method it is possible to save both money and time. The question is yet if green stored forest residuals get the same quality and moister content as brown stored forest residuals. The study was performed in the following way: Södra Skogsägarna sent map directives that showed where all test should be taken. Six samples where taken from every pile to be weighted and dried so that the moister content could be calculated. All areas where measured three times. The results from the split areas, where the samples showed a more homogeneous moisture content, shows that the green stored piles has not dried as mutch as the brown stored piles in the same area. But the green stored piles within the same area have the same or lower moisturecontent than the total average moisture content, calculated by Södra Skogsägarnas. The conclusion of this paper is, with consideration of the economic profits due to a more efficient handling and that the green stored piles during the long run seems to reach the same quality in moisture as the brown stored piles, the method of storing green forest residuals are considered to be as good as the method of brown stored forest residuals. Key Words Moisture content, forest residuals, drying, storage Utgivningsår/Year of issue Språk/Language Antal sidor/number of pages 2010-06-21 Svenska/Swedish 73 Internet/WWW http://www.lnu.se

Sammanfattning För att överleva på dagens globaliserade marknader gäller det effektivisera metoder och att satsa på utveckling av ny teknik. Detta arbete är en del i att undersöka om det går att effektivisera metoden att torka skogsbränslen för att i slutändan få lägre priser på skogsbränsle och företag som står starkare på marknaden. EU har som övergripande mål att 20 % av energiproduktionen ska komma från förnyelsebar energi år 2020 (Bengtsson 2009). Detta betyder att användandet av bioenergi och så kallad grön el kommer att öka i stadig takt och efterfrågan på bränsle likaså (Skogsindustrierna 2009). I forskningsprogrammet Effektivare skogsbränslesystem, ESS vid Skogforsk, samverkar skogsbruket och energisektorn med det gemensamma målet att effektivisera skörd, hantering och nyttjande av skogsbränslen. Inom detta program genomför Södra Skogsägarna försöksverksamhet för att utreda tekniska och ekonomiska effekter av grönrisskotat skogsbränsle. Syftet med detta examensarbete är att beskriva torkningsförloppet i en grönrisskotad välta och jämföra detta med torkningsförloppet i traditionellt brunrisskotade vältor. Idag är den vanligaste metoden att torka skogsbränsle lagring av brunrisskotat skogsbränsle. Detta sätt att ta till vara på skogsbränslet har nackdelar, dels så måste en skotare ut en extra gång och samla ihop de små högarna till större vältor och dels kan de små högarna lätt återuppfuktas. Grönrisskotning av skogsbränsle innebär att man hoppar över steget med små högar på hyggen och lägger skogsbränslet direkt i vältor. Med denna metod går det spara både pengar och tid i och med att man hoppar över ett maskinsteg. Frågan blir dock om grönrisskotat skogsbränsle håller samma kvalitet och fukthalt som brunrisskotat skogsbränsle. Studien gick till på följande sätt: Från Södra Skogsägarna kom det traktdirektiv som visade var alla prover skulle tas, de var indelade i Södras regioner öst, väst och syd. Sex stycken prover togs från varje välta för att vägas och torkas så att fukthalten för varje prov kunde räknas ut. Alla trakter är mätta tre gånger, de delade trakterna är mätta med hjälp av skotare vid den andra mätning och de tredje mätningarna är gjorda vid flisning. I resultatet går det se att de grönrisskotade vältorna har torkat, men metoden att ta fukthaltsprover för hand i ytterkant av de gröna vältorna har visats sig opålitlig på grund av att proverna inte har tagits tillräckligt långt in i vältorna och att materialet i ytterkanterna är för lättpåverkat av väder och vind. Resultaten från de handmätta vältorna ligger därför antagligen på lägre fukthalter än vad vältorna verkligen har. Resultatet från de delade trakterna där prover har tagits inne i vältorna och vid flisning visar att de grönrisskotade vältorna har torkat mindre än de brunrisskotade vältorna på samma trakt. Men tittar man på medelfukthalten för varje, av Södra Skogsägarnas inblandade, skogsbruksområde så ligger de grönrisskotade vältorna inom samma skogsbruksområde på samma eller lägre medelfukthalt än den totala medelfukthalt som levereras från dessa. Slutsats av resultaten är att den ekonomiska vinst som ges av en effektivare hantering av skogsbränsle samt att de grönrisskotade vältorna i långa loppet verkar nå ungefär samma kvalitet i fukthalt som de brunrisskotade ger ett bra skogsbränsle. Metoden att lagra grönrisskotat skogsbränsle anses därför vara minst lika bra som metoden att lagra brunrisskotat skogsbränsle för syftet att torka skogsbränsle på hyggen. I

Summary In order to survive on todays globaliced markets one has to make methods more efficient and develop new technology. This examinationpaper is a part of investigate a more efficient method to dry forest residuals to get lower prices on forest residuals and in the end companys that stands stronger on its market. EU has a goal that 20 % of the total energy production shall come from renewable energy by the year 2020 (Bengtsson 2009). This means that the usage of bioenergy and green power will increase in a steady pace and the demand of fuel likewise (Skogsindustrierna 2009). In the research program Effektivare skogsbränslesystem, ESS at Skogforsk, does the forestry and the energy sector co-operate with the joint goal to get a more effective harvest, handling and usage of forest fuel. Within this program Södra skogsägarna carry out some experimental work to investigate technical and economic effects on storage of green forest residuals. The purpose of this examinationpaper are to describe the drying lapse in a green forest residual stored pile and compare this with the drying lapse in a traditionally brown forest residual stored pile. Today the most common method to dry forest residuals are the so called brown storage. This way of taking care of the forest residuals got its disadvantages, partly a forest machine most go out one extra time and collect the small piles and put them together into bigger piles and partly the moisture content are more easily affected by rainfall. Green forest residual storage means that one skips the step with storage of small piles on clearing areas and one put the forest residuals directly into bigger piles. With this method its possible to save both money and time because one machinstep disappears. The question are yet if green stored forest residuals gets the same quality and moister content as brown stored forest residuals. Six tests where taken from every pile to be weighted and dried so that the moister content for every test could be calculated. All areas are measured three times, the splited areas are measured with help of forest machines during the second test series and the third measuring where done during the harvesting of the piles. In the results it is shown that the greenstored forest residuals have dried, but the method of taking moisture content test by hand has shown to be a bad idea because the testmaterials are taken to close of the outer edges of the piles and the materials there are more easily affected by weather and shows unnaturally low levels of moisture. The results from the splited areas where we have taken tests that shows a more homogenus moisture content shows the green stored piles have dried more less than the brown stored piles in the same area. But if you look at the average moisture content for those of Södra Skogsägarnas forestareas where the test been taken in you will se that the green stored piles within the same forestarea has the same or lower moisturecontent than the total average that been delivered from those of Södra Skogsägarnas forest areas that we have taken tests from. The conclusion of this paper are that with consideration of the economic profits that are made with a more efficient handling and that the green stored piles during the long run seems to reach the same quality in moisture as the brownstored piles, therefor the method of storing green forest residuals are considered to be as good as the method of brown stored forest residuals. II

Förord Vi vill passa på att tacka våra handledare Bengt Nilsson och Åsa Blom samt vår examinator Göran Peterson för all hjälp att genomföra detta arbete. Vi vill även tacka Rolf Björheden som varit uppdragsgivare från Skogforsk, Mats Johansson som varit vår kontaktperson på värdföretaget Södra skogsägarna (Södra Skogsägarna Ekonomisk förening) och Erik Anerud från, Sveriges Lantbruksuniversitet, som visade hur provtagningen skulle gå till. Ett extra tack till alla skogsmaskinförare, övrig personal på Södra Skogsägarna och Linnéuniversitet som hjälp oss under vårt arbetet. Tack alla, utan er hade detta arbete aldrig gått att genomföra. Linnéuniversitetet 2010 Jonas Hafmar Robert Eliasson III

Innehållsförteckning Sammanfattning... I Summary... II Förord... III Innehållsförteckning... IV 1 Inledning...1 1.1 Bakgrund...1 1.2 Syfte och mål...1 1.3 Avgränsningar...2 2 Teori...3 2.1 Lagring av skogsbränsle...3 2.1.1 Lagring av brunrisskotade vältor...3 2.1.2 Lagring av grönrisskotade vältor...4 2.2 Mikrobiell verksamhet...4 2.3 Tillgång efterfrågan av biobränsle...5 2.4 Mätning av skogsbränsle...6 2.5 Skogsmarkens näringsbalans vid skogsbränsleuttag...7 2.5.1 Hur försuras marken...7 2.5.2 Näringsämnen...7 2.5.3 Askåterföring...7 2.5.4 Vad säger lagen?...8 2.5.5 Skogsstyrelsens rekommendationer...8 2.6 Kvalitetsegenskaper...9 2.6.1 Ej påverkbara kvalitetsfaktorer...9 2.6.2 Påverkbara kvalitetsfaktorer... 10 3 Material och metod... 12 3.1 Traktkarta och traktdirektiv... 12 3.2 Provtagningen... 13 3.2.1 Första mätningen... 13 3.2.2 Andra mätningen... 14 3.2.3 Tredje mätningen... 14 3.3 Vägning av proverna... 15 3.4 Torkning... 15 3.5 Uträkning och formler... 15 4 Resultat... 16 4.1 Resultat grönrisskotade handmätta trakter... 16 4.2 Resultat delade trakter... 20 5 Diskussion... 23 6 Slutsats... 26 7 Källor... 27 8 Bilagor... i Bilaga 1.... i Bilaga 2... xx Bilaga 3... xxiii Bilaga 4... xxv Bilaga 5... xxxi Bilaga 6... xxxiii Bilaga 7... xxxv IV

1 Inledning 1.1 Bakgrund Sveriges totala energiförbrukning 2007 var 624 TWH, av detta stod bioenergi för 124 TWH (ca 20 %) och det är mer än en fördubbling sedan 70-talet. Som ett övergripande mål vill EU att 20 % av energiproduktionen ska komma från förnyelsebar energi år 2020 (Bengtsson 2009). Detta betyder att användandet av bioenergi och så kallad grön el kommer att öka i stadig takt och efterfrågan på bränsle likaså. En stor del av detta bränsle är grenar och toppar (s.k. grot) från skogsbruket och som i alla vinstdrivande verksamheter så vill man få ut bästa möjliga ekonomi från en investering under så kort tid som möjligt. Skogsägaren vill ha en så låg kostnad och hög effektivitet som möjligt när skogsbränslet tas ut från hyggena samtidigt som denna vill ha bra betalt av energibolaget. Energibolaget vill å sin sida betala minsta möjligt för skogsbränslet samtidigt som de vill ha hög leveranssäkerhet och hög kvalitet på skogsbränslet. I forskningsprogrammet Effektivare skogsbränslesystem, ESS, samverkar skogsbruket och energisektorn med det gemensamma målet att effektivisera skörd, hantering och nyttjande av skogsbränslen. Inom detta program genomför Södra Skogsägarna försöksverksamhet för att utreda tekniska och ekonomiska effekter av grönrisskotat skogsbränsle. Detta innebär att skogsbränsle skotas till välta i samband med avverkning. En viktig fråga blir då hur torkningsförloppet sker i en grönrisskotad välta, jämfört med konventionell hantering av högar som lagrats på hygget en längre tid (brunrisskotade vältor). 1.2 Syfte och mål Detta arbete syftar till att beskriva torkningsförloppet i en grönrisskotad välta och jämföra detta med torkningsförloppet i traditionellt brunrisskotade vältor. Målet är att se om det är ekonomiskt och kvalitetsmässigt försvarbart att lagra grönrisskotat skogsbränsle istället för brunrisskotat skogsbränsle. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 1

1.3 Avgränsningar Målet var att ta prover på olika ställen i vältan. Det skulle tas tre prover i mitten av vältan, ett i botten, ett i mitten och ett längre upp under pappen. Det skulle även tas ett i varje ytterkant, se figur 1. Figur 1. Dessa prover skulle tas för hand. De hjälpmedel som skulle användas var motorsåg, såg och sekatör. Men eftersom risvältorna var så pass stora och breda som de var blev det svårt att med handkraft ta sig in till mitten därför fick avgränsningar göras. Det skulle även ha blivit väldigt farligt ur säkerhets synpunkt på grund av halkrisken då man hade blivit tvungen att såga ett hål ner i pappen och sen ytterligare en meter ner under pappen. För att kunna ta prover ur vältan utan hjälp av maskiner bestämdes det i samråd med handledarna vid första mätningen att prover endast skulle tas i ytterkanterna på vältans långsidor. Detta för att minska risken att man skadar sig på motorsågen. Till andra mätningen bestämdes det att skotare skulle hjälpa till på de delade trakterna eftersom det bruna riset fortfarande låg kvar på hygget och behövdes skotas ihop till större vältor. Då hjälp kunde fås att lyfta på skogsbränslet under skyddspappen och ta prover med hjälp av skotaren så blev det prover med resultat inifrån mitten av de delade vältorna. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 2

2 Teori 2.1 Lagring av skogsbränsle Idag är det vanligt att täcka vältor med armerat papper. Ovanpå papperet läggs ett lager skogsbränsle för att fixera papperet på vältan så att det inte blåser iväg. Enligt många lagringsstudier kan man på detta sätt skapa en bra bränslekvalitet med låga fukthalter, vilket minskar risken för mikrobiella angrepp i materialet. en blir dessutom relativt homogen jämfört med lagring utan täckning. Täckning utförs i samband med skotning under sommarhalvåret och uppfuktning av materialet på grund av höstens högre luftfuktighet kan då delvis undvikas. Speciellt viktigt är det att täcka vältan om lagring ska pågå över vintern då eventuellt snösmältningsvatten kan rinna in i vältan. Normalt innehåller de täckta vältorna ca 10 % -enheter lägre fukthalt än de otäckta vältorna efter en säsongs lagring. Kvalitetsfaktorer som askhalt, fraktionsfördelning och mikrobiell aktivitet påverkas inte direkt av att täcka vältor med papp. Vissa studier visar att askhalten ökar med materialets fukthalt, vilket skulle kunna tolkas som att fuktigt bränsle bättre binder förorenande sand etc. än torrt bränsle (Lehtikangas 1999). Platsen för vältorna bör vara så luftig som möjligt och de orienteras lämpligen så att den dominerande vindriktningen blåser mot långsidorna. I mycket regniga områden till exempel vissa områden på Sveriges västkust kan det vara bättre att lagra vältan något skyddat vid till exempel en skogskant (Lehtikangas 1999). I en ca 120 m³s stor välta med 4 m höjd vid Åtvidaberg, sjönk medelfukthalten från ca 47% i november till ca 35% i augusti påföljande år (Nylinder & Thörnqvist 1980). I en ungefär lika stor välta som lagrades vid Skinnskatteberg som lagrades från november ena året till augusti året därpå ökade däremot medelfukthalt från 57 till ca 71 %. Detta kan förklaras med att vältan vid Skinnskatteberg var placerad i en sänka med skog tätt inpå, medan vältan vid Åtvidaberg låg högt med öppna ytor runt omkring (Thörnqvist 1983b). en i nyavverkade avverkningsrester är ca 50-55 %. Allmänt kan man säga att fukthalterna snabbt sjunker under vår och sommar men med högre luftfuktighet och nederbörd på hösten och vintern kan avverkningsresterna dock snabbt återuppfuktas, ju mindre enheter desto lättare återuppfuktas de (Lehtikangas 1999). en påverkar skogsbränslets värdering eftersom fukthalten påverkar värmevärdet (Thörnqvist 1984). Lagring av organiskt material medför i de flesta fall substansförluster. Anledningen är mikrobiell och kemisk nedbrytning av materialet (Thörnqvist 1986). 2.1.1 Lagring av brunrisskotade vältor Idag är den vanligaste metoden att lagra skogsbränsle brunrisskotat skogsbränsle. Vid avverkning koncentrerar skördarföraren trädresterna i så kallade processorhögar. Med risanpassning läggs högarna så att de ej körs över. Dessa högar får sedan ligga på hygget i några månader under torkperioden innan de skotas ihop till större vältor (Lehtikangas 1999). När de läggs i små högar ute på hygget blir de mer exponerade för väder och torkning kan ske mycket effektivt. Högarna är å andra sidan känsliga för återuppfuktning. Det är därför av Jonas Hafmar & Robert Eliasson 3

mycket stor betydelse under vilka väderförhållanden som skogsbränslet skotas ihop, eftersom återuppfuktning kan ske mycket snabbt (Thörnqvist 1984). Vid lagring av osönderdelat skogsbränsle i högar sker det en intensiv avbarrning och de mineralrika barren blir mer jämt spridda över hygget. Effekten av exponeringen är större ju mindre de lagrade enheterna är. Enligt en studie lossnade 24-42 % av barrmängden under sommaren. Resten av barrmängden lossnade vid ett lätt skakande av materialet vid ihopskotningen till större vältor. Med detta hanteringssystem kan man lämna det mesta av den näringsrika finfraktionen kvar på hygget och askmängden vid värmeverken kan till viss del reduceras (Lehtikangas 1999). En annan fördel är att om lagringen fortsätter efter ihopskotningen till vältor så minskar risken för mikrobiell aktivitet i det avbarrade och torra materialet jämfört med det skogsbränsle som grönrisskotas. Även det effektiva värmevärdet och lagringsbarheten hos skogsbränslet ökar om fukthalten är låg (Lehtikangas 1999). Nackdelar med lagring i högar är bland annat att utbytet blir betydligt mindre än vid vältlagring, eftersom en del av avverkningsresterna sjunker ner i marken och för att undvika allt för förorenat material måste detta ris lämnas kvar. 2.1.2 Lagring av grönrisskotade vältor Vid grönrisskotning av skogsbränsle samlar en skotare ihop det gröna skogsbränslet i vältor antingen direkt på hygget eller vid bilväg intill hygget. Bränslekvaliteten vid lagring av osönderdelade avverkningsrester varierar något beroende på var lagringen äger rum och lagringstidernas längd (Lehtikangas 1999). Skotas skogsbränsle grönt och lagras i välta sker en viss torkning om vältan inte görs för stor. Den grönrisskotade vältan måste dock läggas upp på öppen plats så att vind och sol kan påverka skogsbränslet (Thörnqvist 1984). Kväve är ofta en bristfaktor för svampar i trä. De gröna delarna på ett träd såsom barr innehåller mycket kväve och är särskilt attraktiva för svampar (Lehtikangas 1999). De vältor som är grönrisskotade har därför en ökad risk för kraftiga svampangrepp, särskilt av mögel och blånadssvampar som kan ha stor betydelse vid nedbrytning av barr och löv som nämnts ovan. 2.2 Mikrobiell verksamhet Allt biologiskt material är infekterat av omgivande mikrober, mikrosvampar och bakterier. I ett växande träd är försvarssystemet så effektivt att mikroberna inte kan tränga in. När trädet fälls förändras trämaterialet fysiskt och kemiskt. Både omgivning och materialegenskaper styr de biologiska processerna genom att ge förutsättningar för mikroorganismernas tillväxt och överlevnad (Lehtikangas 1999). De mikrobiella angreppen kan även orsaka nedbrytning av materialet och substansförluster. Som alla levande organismer har mikrober vissa krav på sin omgivning. Optimal temperatur för tillväxt ligger mellan 20 C och 40 C, ju längre bort från optimumtemperaturen man kommer desto lägre blir den mikrobiella verksamheten. Mikroorganismerna behöver näring Jonas Hafmar & Robert Eliasson 4

till sina livsfunktioner och i en välta med skogsbränsle finns det givetvis ingen brist på lämplig näring. Förutom att mikroorganismerna kräver en viss fukthalt för sin tillväxt, producerar de själva vatten och koldioxid och värme bildas. Värmen som bildas på grund av den mikrobiella aktiviteten startar ofta en värmeutveckling i vältan (Lehtikangas 1999). Mögel- och blånadssvampar har låga krav på näring. Deras förmåga att angripa och tillgodogöra sig vedsubstans är svag. Vid nedbrytning av barr och löv kan de dock ha stor betydelse. Det som orsakar den största substansförlusten är rötsvampar som får sin näring från cellulosa, hemicellulosa och lignin det vill säga veden (Lehtikangas 1999). Vid lagring av organsikt material bildas som nämnts ovan värme. Det kan finnas flera orsaker till temperaturstegringen. Vid sönderdelning av färskt material kan en orsak var att respirationen hos trädets parenkymceller, där reservnäringen lagras, blir effektivare. Stärkelser och fett bryts då ned till koldioxid och vatten samtidigt som värme avges. Orsaken till att respirationen ökar vid sönderdelning är ökad tillgång till syre (Thörnqvist 1984). Värme kan även frigöras vid fuktutjämning i bränslet, så kallad kondensationsvärme. När en välta innehåller material med olika fukthalter har materialet en benägenhet att jämna ut fukten, det vill säga torra partiklar blir fuktigare och fuktiga partiklar blir torrare. Denna fuktvandring är en molekylrörelse som avger värmeenergi (Thörnqvist 1984). I temperaturintervallet mellan 5 C och 60 C orsakar mikroorganismerna temperaturstegringar. Reaktionen sker snabbare ju mindre partikelstorleken är, det vill säga nedbrytningsprocessen sker snabbare i flis än i osönderdelat skogsbränsle. Faktorer som sedan styr temperaturutvecklingen kan vara fukthalten vid upplägningstillfället, vältans storlek och kompakteringsgrad. Kompakteringsgraden påverkas av materialsammansättningen, andel finfraktion och vältans storlek (Thörnqvist 1984) Vältor eller mindre stackar (ca 100 m³s) av osönderdelat bränsle har oftast så låg fastvolymprocent att den eventulla värme som bildats snabbt kan ventileras ut och det blir sällan någon märkbar värmeutveckling. I större vältor och stackar är temperaturen oftast 10-20 C över omgivningens temperatur (Thörnqvist 1984). Vid temperaturer över 50 C är den kemiska oxidationsprocessen av primär betydelse för värmeutvecklingen. De kemiska processerna pågår tills temperaturen når så högt att det övergår till öppen förbränning. Faktorer som inverkar på risken för självantändning är storlek, materialets fukthalt, syretillgång samt pyrofora metaller, som kan verka katalytiskt (Thörnqvist 1984). 2.3 Tillgång efterfrågan av biobränsle Biobränsle blir en allt viktigare energikälla för Sverige. Regeringens vision är att Sverige ska ha avvecklat sitt oljeberoende senast år 2020. Om detta ska vara möjligt måste användningen av bioenergi öka kraftigt. Även EU har som tidigare nämnts ett mål att 20 % av den totala energiproduktionen ska komma från förnyelsebar energi år 2020. Detta borde betyda att den framtida efterfrågan av biobränsle kommer att öka (Skogsindustrierna 2009). Idag är det framför allt grot och sådant timmer och massaved som kasserats som blir bränsle. (Figur 2) Men det går att få ut mer biobränsle ur skogen än så enligt skogsindustrierna. Om priset på biobränsle stiger kan det bli lönsamt att använda nya former av skogsbränslen. Skogsindustrierna ser fyra nya tänkbara kategorier som de sammanlagt uppskattar kan ge Jonas Hafmar & Robert Eliasson 5

ytterligare 11,9 TWh bränsle: långa toppar, stubbar, klena träd och träd som fälls i samband med röjning (Skogsindustrierna 2009). Skogsindustrierna (2009) anser att det varken är realistiskt eller önskvärt att allt skogsbränsle som uppstår i samband med avverkning ska tas ut ur skogen för produktion av biobränsle. Men avståndet från nuvarande uttag till en total rensning är långt. Genom att i större utsträckning ta bort skogsbränsle underlättar man dessutom för markberedning och plantering. Figur 2. Andel av trädet som går till olika delar (Petterson 2007.) 2.4 Mätning av skogsbränsle Virkesmätningsrådet (2009) skriver att kvantiteten av biobränsle bestäms med avseende på antingen volym och/eller vikt. Ett skogsbränsles vikt kan avse antingen dess råa vikt eller dess torrsubstansvikt. Den sistnämnda vikten förutsätter att vägningen kombineras med bestämning av torrhalt. Ett skogsbränsles torrhalt bestäms genom mätning på slumpmässigt uttagna prov. Vid bestämning av torrhalten enligt den så kallade direktmetoden skall SS 187170 tillämpas. Vägning kombinerad med torrhaltsbestämning ger mängden torrsubstans, det vill säga skogsbränslets vikt i absolut torrt tillstånd (VMR 2009). Volymen bestäms genom skäppmätning eller genom travmätning med fastvolymbedömning. Måttenheten är vid den förra metoden m 3 s och vid den senare m 3 f (VMR 2009). Vägning av skogsbränsle förutsätter att det levereras lastat på fordon, vikten för fordonet dras av. För föroreningar som jord, sten etc. samt klumpar av fruset bränsle görs viktavdrag motsvarande dess omfattning (VMR 2009). Jonas Hafmar & Robert Eliasson 6

2.5 Skogsmarkens näringsbalans vid skogsbränsleuttag Ett ökat nyttjande av skogsbränsle från skogsbruket för energiproduktion kan ersätta fossila bränslen och därmed bidra till att minska människans påverkan på klimatet. Dock kan ett för intensivt uttag av skogsbränsle från skogen leda till försurning av mark och avrinnande vatten. Om man inte gör något efter uttaget till exempel askåterföring kan det rent av vara olämpligt att ta vara på skogsbränsle. Enligt Skogsvårdslagen är det markägaren som är ansvarig för att det inte ska uppstå skador på markens långsiktiga näringsbalans vid uttag av grot (Anon 2008). 2.5.1 Hur försuras marken När trädet växer tas näringsämnen upp från marken via trädens rötter. För att trädet ska kunna behålla sin jonbalans avger det en försurande vätejon för varje positivt laddat näringsämne och en basisk hydroxidjon för varje negativt laddat ämne som tas upp av trädet. Upptaget av positivt laddade näringsämnen är normalt större än upptaget av negativt laddade vilket medför att marken långsamt försuras. I en orörd skog blir nettoförsurningen liten eftersom näringsämnena frigörs igen när trädet sedan dör och bryts ned. I nedbrytningsprocessen förbrukas också ungefär samma mängd försurande vätejon som trädet bidrog med under sin livstid. Som en följd av att detta kretslopp bryts påverkar avverkning och uttag av skogsbränsle balansen i marken och den försuras lättare (Anon 2008). 2.5.2 Näringsämnen Om skogsbränsle skördas konsekvent under en hel omloppstid så motsvarar detta uttag av organiskt material cirka 10-20 års fallförna (Rosén 1991). Om man lämna kvar merparten av barr väl utspridda på hygget så begränsar man uttaget av näringsämnen avsevärt. Detta på grund av att barren är väldigt näringsrika. Barr och grenar innehåller i förhållande till sin vikt betydligt mer näringsämen än stammen, räknat per viktsenhet torr biomassa. Helträdsuttag ökar näringsbortförsel med 1,5-5 gånger jämfört med normalt stamvedsuttag för de vanligast näringsämnena (Anon 1997). På fast mark är normalt kväve det näringsämne som begränsar trädets tillväxt. Den största delen av kväveförådet i marken finns i mineraljorden medan humusen endast innehåller en liten del. I områden med liten kvävedeposition leder upprepade uttag av barr, grenar och toppar på lång sikt till en utarmning av markens kväveföråd om inte kompensation sker. På många torvmarker är förråden i marken av fosfor och kalium ganska små och beståndets totala föråd av dessa näringsämnen finns det mesta bundna i barr och grenar (Anon 2008). 2.5.3 Askåterföring Med en balans av ämnen med kalkverkan och näringsämnen ökar möjligheterna till en högre kvalitet på avrinnande vatten och utbudet av tillgängliga näringsämnen upprätthåls i marken. Skogsstyrelsen anser därför att uttag av skogsbränsle i betydande omfattning bör kompenseras genom askåterföring. Denna kompensation kan göras före uttaget av skogsbränsle, i samband med uttaget eller efter uttaget. Tror man att uttag av skogsbränsle kommer att göras den dag då det slutavverkas kan man göra en askåterföring i samband med gallring. Skogsstyrelsen anser att om man tar ut mer än ett halvt ton TS (=torrsubstans) ren ohärdad aska utav det skogsbränsle som fanns per hektar, bidrar detta till en alltför stor försurande effekt och näringsutarmning för att kunna defineras som uthållig markanvändning. I grandominerade bestånd bör askan återföras om virkesuttaget var 200 kubikmeter per hektar eller mer och Jonas Hafmar & Robert Eliasson 7

skogsbränsleuttaget vara nära ett maximalt uttag, det vill säga 80 %. Om skogsbränsle endast tas ut vid röjning eller gallring motsvarar uttaget oftast mindre än 0,5 ton TS ren, ohärdad aska per hektar. (Anon 2008) 2.5.4 Vad säger lagen? Uttag av skogsbränsle och askåterföring regleras i föreskrifter och allmäna råd till 30 (Hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen) och 14 (Anmälan om avverkning m.m.) i skogsvårdslagen. 14 i skogsvårdslagen säger att Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsstyrelsen om, avverkning och uttag av skogsbränsle som skall äga rum på hans mark Lag (2005:1164) I förskrifterna till 14 ( Anmälan om uttag av skogsbränsle) står det, Anmällan skall göras minst sex veckor innan uttag av skogsbränsle på en areal av minst 0,5 hektar påbörjas. Anmälningsskyldigheten är begränsad till sådant uttag efter föryngringsavverkningen som inte kräver tillstånd enligt 11 kapitlet, (miljöbalken 1998:808). Skogsvårdslagen 30 säger att Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötsel av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av träd och trädsamlingar, gödsling, dikning och skogsbilvägars sträckning. För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om de åtgärder som skall vidtas för det fall föreskrifter enligt första stycket inte har följts. Bemyndigandet i första och tredje stycket medför inte befogenheter att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras Lag (1998:1538) (Anon 2006). I föreskifterna till 30 står det, Skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas på mark och vatten. Vid avverkning skall näringsläckage till sjöar och vattendrag begränsas. När skogsgödsling, skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling utförs, skall det ske så att skador på miljön undviks eller begränsas. När träddelar utöver stamvirke tas ut ur skogen, skall det ske så att skador inte uppstår på skogsmarkens långsiktiga näringsbalans. För att minimera risken för att skogsbränsleuttagen ska ge upphov till oönskade effekter på miljön har skogsstyrelsen tagit fram allmänna råd om begränsningar vid uttag av träddelar utöver stamvirket på skogsmarken. 2.5.5 Skogsstyrelsens rekommendationer Hur ska man bevara den biologiska mångfalden? Skogsstyrelsen anser att vid uttag av skogsbränsle är det viktigt att träd, buskar och död ved som tidigare sparats av hänsyn till natur- och kulturmiljö lämnas kvar och inte skadas. Skog med höga naturvärden, exempelvis vissa sumpskogar och nyckelbiotoper, bör undantas från uttag av skogsbränsle om naturvärdena därigenom kan skadas. Uttag av skogsbränsle bör enbart omfatta de vanligaste trädslagen i landskapet. Minst en femtedel av skogsbränslet bör lämnas kvar på hygget, gärna i sol exponerade lägen. Det är särskilt viktigt att lämna toppar, grova grenar och död ved från lövträd samt talltoppar (Anon 2008). Jonas Hafmar & Robert Eliasson 8

Hur ska man motverka försurning och utarmning av skogsmarken? Skogsstyrelsen anser att askåterföring bör ske på marker där skogsbränsle tas ut i betydande omfattning någon gång under omloppstiden. Syftet är i första hand att motverka skogsbränsleuttagets försurande effekter. Åtgärden kan vidtas före, i samband med eller efter uttaget. Uttag av skogsbränsle bör kompenseras med aska om det samlade uttaget av andra träd delar än stammen under omloppstiden motsvara mer än ett halvt ton aska per hektar och merparten barr inte lämnas kvar någorlunda jämnt spridda över detta hektar. Undantag kan göras om uttaget genomförts inom ett avrinningsområde där uttag av skogsbränsle endast kan överstiga ett halvt ton aska på en liten andel av arealen. Aska bör dock alltid återföras när uttaget av skogsbränsle görs vid föryngringsavverkning, även om uttaget motsvarar mindre än ett halvt ton aska per hektar eller barren lämnats kvar väl spridda, om marken är starkt försurad eller skogen växer på torvmark. Från områden med hög kvävebelastning kan barren med fördel tas ut förutsatt att aska återförs. I områden med låg kvävebelastning och höga uttag av skogsbränsle kan kompensation med både aska och kvävegödselmedel behövas (Anon 2008). Använd askan rätt! Skogsstyrelsen anser att askprodukten bör vara så pass härdad och långsamlöslig att skador på kännsliga arter undviks. En schablon är att 2 ton aska per hektar är lämplig som kompensations för ståndortsindex under G23 och 3 ton TS aska per hektar för högra ståndortsindex då uttag av skogsbränsle gjorts i samband med föryngringsavverkning. För att undvika oönskade effekter bör sammantaget högst 3 ton TS aska återföras per hektar och tioårsperiod och högst 6 ton TS aska per hektar under en omloppstid. Grundprincipen vid askåterföring bör vara att den totala tillförseln av tungmetaller och andra skadliga ämnen under en omloppstid inte är större än vad som förs bort genom skogsbränsleuttaget under omloppstiden. Vid askåterföring bör kväveutlakningen och förluster av tillförd näring förebyggas. En askfri zon på 25 meter bör lämnas mot känsliga områden. (Anon 2008) 2.6 Kvalitetsegenskaper Det är svårt att svara på frågan vad bra skogsbränsle är. Olika pannkonstruktioner ställer olika krav på kvalitet. Vad som dock kan fastslås är att skogsbränslekvalitet kan delas in i faktorer som är påverkbara och ej påverkbara (Thörnqvist 1985). 2.6.1 Ej påverkbara kvalitetsfaktorer Torr-rådensiteten Definitionen av torr-rådensiteten är kvoten av torr massa och rå fastvolym. För våra vanligaste trädslag anges medelvärdet för stamvedens torr-rådensitet till mellan 400 och 600 kg 3 fast volym. Detta är grova medelvärden för hela Sverige. Flera undersökningar har m dock visat att torr-rådensiteten i tall-, gran- och björkstammar är högre i södra Sverige än i norra samt att torr-rådensiteten sjunker från trädets rot mot toppen (Thörnqvist 1985). Jonas Hafmar & Robert Eliasson 9

Aska Skogsbränslets askhalt kan delas in i dels naturlig askhalt dels föroreningsaskhalt. Den naturliga askhalten består av oorgansika substanser i bränslet medan föroreningsaskhalten utgörs av föroreningar till exempel sand, som tillförs bränslet vid hanteringen från skogen till förbränningsanläggningen. Den naturliga askhalten i ett trädbränsle går inte att påverka medan föroreningsaskhalten är påverkbar. Olika trädslag likaväl som olika trädkomponenter uppvisar stora skillnader i den naturliga askhalten. De lägsta naturliga askhalterna har noterats i stamvedens nedre del och de högsta i bark och barr hos gran samt i ekbark (Thörnqvist 1985). Väte och kol Skogsbränslets väte- och kolhalt är av betydelse för värmevärdet. Kolandelen används dessutom som en parameter i vissa modeller för bestämning av den indirekta pannverkningsgraden (Thörnqvist 1985). Kalorimetriskt värmevärdet Vid analys av ett Skogsbränsles energiinnehåll per kg torrmassa används vanligen adiabatisk, iso-term eller statisk bombkalorimeter. Med hjälp av dem fås det kalorimetriska värmevärdet i MJ/kg torrmassa (Thörnqvist 1985). 2.6.2 Påverkbara kvalitetsfaktorer anger materialets fuktinnehåll i kg vatten per m 3 torrt material (kg/m 3 ) (Nationalencyklopedin 2010). I växande träd varierar fukthalten mellan 25 och 70 %. Variationen beror på att fukthalten är olika i skilda trädslag och träddelar. Dessutom varierar fukthalten över året. Som exempel kan nämnas att björkens fukthalt är ca 25 % vid lövsprickningen och ca 40 % då löven fallit av. Enligt Lehtikangas (1999) ligger fukthalten i nyavverkat grot på ca 50-55 %. Ett vanligt sätt att torka ved som ska flisas och som är likt metoder att torka grot på är syrfällning. Syrfällning innebär att träden fälls men lämnas okvistade, då fortsätter blad och barr att transportera ut vatten från trädstammen. Redan efter ett par veckor kan fukthalten ha sänkts med närmare 15 procentenheter. Syrfällning tillämpas på lövträd men kan också användas på granar (Skogsstyrelsen 2009). Thörnqvist (1985) skriver att fukthalten efter avverkning förändras beroende på hur träd eller träddelar lagras. Det är därför viktigt att komma fram till hur skosbränslet bäst skall lagras för att få högsta möjliga kvalitet. Effektivt värmevärde Det effektiva värmevärdet anger skogsbränslets värmevärde efter att den energimängd som åtgår för att förånga skogsbränslets fukt, samt det bildade vattnet av det i veden bundna vätet, dragits bort från det kalorimetriska värmevärdet. Det effektiva värmevärdet är således beroende av bränslets kalorimetriska värmevärde, vätehalt och fukthalt (Thörnqvist 1985). Bränsletemperatur Vid bestämning av skogsbränslets kalorimetriska värmevärde utgår man från referenstemperaturen 25 C. Vid beräkning av energiinnehållet i en skogsbränsleleverans måste skogsbränslets temperatur därför bestämmas och korrigering göras till 25 C, om det kalorimetriska värmevärdet för 25 C används (Thörnqvist 1985). Jonas Hafmar & Robert Eliasson 10

Komponenter Skogsbränslen består av komponenter med olika kemiska och fysikaliska egenskaper, som mer eller mindre inverkar på energiinnehåll och pannverkningsgrad. Det finns många sätt att dela upp skogsbränsle i komponenter. Ett sätt är att dela in trädbränslet i ved, bark, barr, smågrenar med bark och finfraktion. Det är möjligt att påverka komponentsammansättningen i ett skogsbränsle genom olika lagrings och sållningsmetoder (Thörnqvist 1985). Fraktionsstorlek Skogsbränslets fraktionsstorlek är av stor betydelse för de flesta pannors driftsäkerhet och verkningsgrad. Större fraktioner än vad en anläggning är dimensionerad för är en stor anledning till driftstörningar i värmeverkens transportanordningar. En stor andel finfraktion medför å andra sidan att stora mängder oförbränt följer med rökgaserna ut ur pannan. Fraktionsstorleken samt spridningen runt medelfraktionsstorleken beror, förutom på sönderdelningsmetod, även på råvaran. Barr ger en relativt stor andel mindre fraktioner, medan det ofta är svårt att flisa smågrenar då de går genom huggen utan att sönderdelas. Det har visats skogsbränsle som sönderdelats med kross har en avsevärt högre spridning runt medelfraktionsstorleken än vad som är fallet vid sönderdelning med hugg (Thörnqvist 1985). Fastvolymandel Vid volymmätning av sönderdelade skogsbränslen är fastvolymandelen av stor betydelse för levererad energimängd. Grundas vederlaget på levererad energimängd är fastvolymandelen av betydelse för transportkostnaden (Thörnqvist 1985). Mikrosvampar Vid lagring av sönderdelade skogsbränslen infekteras materialet i större eller mindre grad av mikrosvampar. Vid gynnsamma förhållanden kan reproduktionen av svampar vara så hög att det finns risk för allergiska reaktioner hos personer som hanterar bränslet. Detta har medfört att man ofta skriver in i köpekontraktet att skogsbränslen inte får vara svampinfekterat (Thörnqvist 1985). Energivärdet i ett bränsle mäts oftast i wattimmar. De flesta känner igen måttet kilowattimma från sin elräkning. I det fallet handlar det om energivärdet i el, vilket inte är det samma som energi värdet i ett bränsle. Hur mycket el eller värme som kan utvinnas ur ett bränsle beror på hur effektiv anläggningen där energin omvandlas är. Man brukar tala om verkningsgraden som den energi man får ut delad med den energi man satt in (Anon 2005). Jonas Hafmar & Robert Eliasson 11

3 Material och metod 3.1 Traktkarta och traktdirektiv Södra skogsägarna gav ut traktdirektiv på var de grönrisskotade vältorna och brunrisskotade vältorna fanns samt hur många vältor det var på varje trakt. I Figur 3 visas en bild över södra Sverige. Varje röd punkt visar en trakt. På varje trakt var det minst en välta. Trakterna är placerade i Södra skogsägarnas regioner, syd, väst och öst. Till region syd tillhör trakterna runt Karlshamn, Ronneby och Emmaboda. Till trakt väst tillhör trakterna runt Kungsbacka och Ulricehamn och slutligen till öst traktena runt Kalmar och Mjölby. Totalt fanns det 30 trakter. Figur 3. Karta över trakternas placering i Sverige. (http://kartor.eniro.se/ ) Vidare i traktdirektivet står även hur många kubikmeter skogsbränsle varje välta innehöll. I traktdirektivet står det också vem som är markägare, vilken kommun och församling trakten tillhör samt om den innehåller både grönrisskotade och brunrisskotade vältor (delad trakt) eller bara grönrisskotade vältor (grön trakt). I traktdirektivet finns två kartor på området. En översiktskarta för att lätt kunna hitta till rätt fastighet och sedan en mer detaljerad karta över hygget och dess omgivning. Varje välta är utmärkt med en röd symbol på kartan. Varje välta är uppmärkt med en vältbricka för bioenergi (Figur 4). På vältbrickan står det markägare, vältans nummer, uppdrags nummer, sortimentskod och leveransnummer. Vidare hur ett traktdirektiv ser ut går att se i bilaga 7. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 12

Figur 4. Vältbricka 3.2 Provtagningen Provtagningen gjordes vid tre olika tidpunkter för att mäta fukthalten i det grönrisskotade skogsbränslet och vid två tillfällen för att mäta fukthalten i det brunrisskotade skogsbränslet för att se om fukthalten skiljer sig något mellan dem. Vid varje provomgång togs prover från 68 gröna vältor och vid andra samt tredje mätningen togs även prover från 7 stycken bruna vältor. 3.2.1 Första mätningen Vid första mätningen togs endast prover från grönrisskotade vältor för att få ingångsvärden av fukthalten. Under första mätningsomgången togs det sex prover i varje välta. Tre prover på varje långsida av vältan. Proverna togs med hjälp av motorsåg. Med motorsågen sågades det ut ca 1 m 2 stort hål in i vältan (Figur 5). Proverna togs ca en meter in i vältorna i detta "hål". Det fanns vältor som bestod både av löv och barr, se figur 6. Det togs prover endast ur barrvältorna. Figur 5. Håltagning i välta för provtagning. Figur 6. Välta med löv och barr. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 13

En plastback ställdes i hålet och det sågades så att provmaterialet föll ner i plastbacken (Figur 7). På så vis samlades material till flera prover när plastbacken var fylld med skogsbränsle. (Figur 8) Figur 7. Provtagning Figur 8. Plastback med 3 prover i och motorsåg. Materialet fördelades till tre prover och lades i papperspåsar. De fördelades så att det blev ungefär liknande material i varje påse. Varje papperspåse rymde cirka 16 liter, dessa fylldes till ca två tredjedelar. Till exempel om det fanns en grov gren eller en trissa av en topp så skulle det finnas i alla tre påsarna. Även lika mycket ris i varje påse efterstävades. Var grenarna för långa för att få plats i påsarna klipptes de av med en sekatör. 3.2.2 Andra mätningen Andra mätningen gjordes under den tid då sammanskotning av det bruna skogsbränslet till vältor skedde och denna provomgång genomfördes för att få fram resultat för hur fukthalten utvecklar sig i de grönrisskotade vältorna samt att ta ingångsprover i de brunrisskotade vältorna, detta för att jämföra med fukthalten från de grönrisskotade vältorna. Vid andra mätomgången togs prover för hand med hjälp av motorsåg i de gröna trakterna. Vissa av trakterna var delade, det vill säga att de innehöll både gröna och bruna vältor. Vid andra mätomgången togs det gröna och bruna prover på de delade trakterna samtidigt som det bruna skogsbränslet skotades ihop till vältor, detta för att med hjälp av skotaren komma in djupare i vältorna och på så vis få prover som bättre representerade hela vältan. 3.2.3 Tredje mätningen Den tredje mätningens gjordes för att få fram den slutliga fukthalten i både de gröna och de bruna vältorna för att se om det är någon skillnad mellan de olika metoderna. Under den tredje mätomgången togs prover på de gröna trakterna som vid första och andra mätningen. Men på de delade trakterna togs proverna i samband med avvecklingen av vältorna enligt Nilsson (2009) provtagnings upplägg nedan. I varje välta tas prover ifrån tre olika nivåer; [1] Toppen, [2] Mitten, samt [3] Botten (se figur 9). Provtagningen genomförs i samband med flisningen av vältan, flisskördaren avvecklar vältan i tre steg, det vill säga nivå 1-3. Ur containern med det flisade materialet tas med hjälp av en hink ut fem prover á 10 liter från varje nivå från vältan. De fem 10-litersproven blandas väl, varefter fem prov á 2 liter tas ur varje 50-liters generalprov. Varje 2-liters-prov förvaras sedan i en papperspåse. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 14

1 2 3 1 2 3 Figur. 9 Beskrivning av hur prover togs vid tredje mätningen i samband med avveckling av vältor (Nilsson 2009). 3.3 Vägning av proverna När proverna hade tagits fram så vägdes de direkt på en våg i bilen. Vikt, trakt och vältans nummer skrevs på påsen och i en pärm. I denna pärm skrevs alla provernas vikter ner. 3.4 Torkning När alla proverna för dagen var hämtade (Figur 10) så torkades de i torkugnen på labboratoriet vid Linnéuniversitetet. Proverna torkades under två dygn i 103 ± 2ºC tills de var absolut torra. Det gick endast att torka 32 prover på samma gång så de andra proverna ställdes i en frys under tiden. När proverna var torkade vägdes de ännu en gång. Figur 10. En dags provtagning. 3.5 Uträkning och formler När både rå- och torrvikten fanns beräknades fukthalten i Excel. Även i vilket vädersträck proverna tagits i dokumenterades. Efter det räknades fukthalten ut i proverna med hjälp av ekvation 1 nedan. en får man ut i procent. mrå mtorr x100 mrå m rå = Den råa massan m torr = Den torra massan Ekvation 1. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 15

4 Resultat I resultatets första del 4.1 redovisas fukthaltens utveckling för de grönrisskotade handmätta vältorna. I den andra delen 4.2 redovisas fukthaltens utveckling för de delade trakterna och medelfukthalten för varje skogsbruksområde. För att se värden för varje enskilt prov i mätning 1-3 se i bilaga 1-4. För att se vältornas väderstreck och placering se bilaga 5. För att se vilka veckor som avverkning, risskotning och mätningar har skett se bilaga 6. en vid avverkning för samtliga trakter är antagen till 55 % (Lehtikangas 1999). 4.1 Resultat grönrisskotade handmätta trakter De gröna hand mätta trakterna i region syd har någorlunda lika under mättiden men har en medelfukthalt på 26 %, se diagram 1. Samma trakter har efter kommersiell mätning en medelfukthalt på 38 %, se diagram 2. De gröna handmätta trakterna i region väst har en större spridning i fukthalt vid de olika mätningarna, se diagram 3. De handmätta trakterna i region väst har en medelfukthalt på 27 % medan de kommersiellt mätta fukthalterna för samma trakter har en medelfukthalt på 41 %, se bilaga 4. De handmätta trakterna i region öst följer varann under torktiden, se diagram 5. De handmätta trakterna i region öst har en medelfukthalt på 23 % medan de kommersiellt mätta fukthalterna för samma trakter har en medelfukthalt på 32 %, se diagram 6. Diagram 1. ens utveckling från avverkning till tredje mätningen för alla gröna handmätta trakter och varje trakts kommersiellt mätta värde. Område syd. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 16

Diagram 2. Jämförelse av fukthalt i mätning 3 mellan gröna handmätta prover och kommersiellt mätta prover för trakterna i område syd samt ett medelvärde för hela område syd. Diagram 3. ens utveckling från avverkning till tredje mätningen för alla gröna handmätta trakter och varje trakts kommersiellt mätta värde. Område väst. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 17

Diagram 4. Jämförelse av fukthalt i mätning 3 mellan gröna handmätta prover och kommersiellt mätta prover för trakterna i område syd samt ett medelvärde för hela område väst. Diagram 5. utveckling från avverkning till tredje mätningen för alla gröna handmätta trakter och varje trakts kommersiellt mätta värde. Område öst. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 18

Diagram 6. Jämförelse av fukthalt i mätning 3 mellan gröna handmätta prover och kommersiellt mätta prover för trakterna i område syd samt ett medelvärde för hela område väst. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 19

4.2 Resultat delade trakter De gröna vältorna på de delade trakterna har torkat olika under torktiden, se diagram 7. Även bruna vältorna på de delade trakter har torkat olika under torktiden men fukthalten i vältorna har närmat sig varann vid tiden för avvecklingen, se diagram 8. Vid jämförelse av värdena från de gröna vältorna på de delade trakterna och de kommersiella värdena från sammma vältor så ligger medelfukthalten lika, på 36 %, se diagram 9. Jämförs värdena från de bruna vältorna på de delade trakterna och de kommersiella värdena från samma vältorna så har proverna som togs vid avveckling en medelfukthalt på 30 % och de kommersiella mätta en medelfukthalt på 33 %, se diagram 9. Medelfukthalterna för de gröna vältorna i varje skogsbruksområde ligger på olika nivåer medan medelfukthalten från de kommersiellt mätta vältorna i varje skogsbruksområde och medelfukthalten av det skogsbränsle som levererats tidigare från Södra skogsägarna ligger lika, se diagram 10. Diagram 7. ens utveckling från avverkning till flisning i gröna vältor och varje trakts kommersiellt mätta värde. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 20

Diagram 8. ens utveckling från avverkning till flisning i bruna vältor och varje trakts kommersiellt mätta värde. Diagram 9. Jämförelse av fukthalt i mätning 3 för de delade trakterna, grönt och brunt samt medelvärde för varje del. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 21

Diagram 10. Medelfukthalt för varje skogsbruksområde från de gröna vältorna mätning 3, från de kommersiella värdena på de gröna vältorna mätning 3 och Södra Skogsägarnas medelvärden från varje skogsbruksområde. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 22

5 Diskussion Resultatet visar att de grönrisskotade och brunrisskotade vältorna har torkat, dock i varierande grad. I diagram 1-6 redovisas fukthaltens utveckling i grönrisskotade vältor. Dessa vältor är endast handmätta i ytterkant med hjälp av motorsåg som beskrivs i kapitel 3. Tittar man på kurvorna i diagram 1, 3 och 5 så ser man att nästan alla de olika vältorna i de olika regionerna följer varandra och har liknande fukthalter vid de olika mätningarna, men tittar man i diagram 2, 4 och 6 i resultatet eller i diagram 11 nedan så ser man att de handmätta grönrisskotade vältorna ligger på en betydligt lägre fukthalt vid tredje mätningen än den fukthalt för samma vältor som har mätts upp kommersiellt. erna för varje trakt i diagrammen är medelvärden av flera fukthaltsprover från samma välta vid samma mättillfälle och de kommersiella fukthalterna är mätta efter flisning vid värmeverk, för att se fukthalterna för varje handmätt prov se i bilaga 1-4. Eftersom de flesta av våra handmätta prover ligger så pass mycket lägre än de som är kommersiellt mätta så betyder det att vår metod att handmäta vältor inte fungerar särskilt bra. Det beror antaligen på att vi inte kommer in tillräkligt långt i vältan för att kunna få prover som representerar hela vältans fukthalt på ett bra sätt, istället blir det bara prover med material från ytterkanter som torkar snabbare än resten av av vältan eftersom ytterkanterna är mer exponerade för väderpåverkan. Det är troligt att man med handmätning inte lyckas ta representativa prover. På grund av att så många av de handmätta vältorna visar en så mycket lägre fukthalt är det troligast att de kommersiellt mätta värdena är de som visar det bästa resultatet av fukthalten för de grönrisskotade trakterna. Diagram 11. Jämförelse av fukthalt för de handmätta grönrisskotade vältorna vid tredje mätningen och de kommersiellt uppmätta fukthalterna för samma vältor. I diagram 7 som är för de grönrisskotade vältorna på de delade trakterna kan man se att den största delen av torkningen har skett under tiden från avverkning till andra mätningen efter det så har torkningen gått långsammare, detta beror antagligen på att fukten i grotet har gått under jämnviktsfuktkvoten för trä, då förekommer det bara vatten bundet i cellväggarna och det tar längre tid att torka bort. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 23

Alla de grönrisskotade vältorna på de delade trakterna har enligt diagram 7 torkat under hela mätperioden förutom på trakterna GG, FF och L där fukthalten har ökat. Detta kan bero på vältornas läge men tittar man i bilaga 5 så ser man att alla 3 vältorna ligger med långsidorna i väst och östlig riktning vilket brukar vara de väderstreck man vill att vältan ska ligga i på grund av att den dominerande vindriktningen oftast är västlig. På trakt GG låg den grönrisskotade vältan under skärmskog och i en svacka i terrängen, detta har antagligen försämrat torkningen och särskilt det att den har legat i svacka har gjort att den har återuppfuktats mellan andra och tredje mätningen. När tredje mätningarna för trakt FF och L gjordes så låg det en hel del snö på vältorna och om det följde med snö i proven kan detta ha påverkat fukthalten en del. Den grönrisskotade vältan på trakt FF har återuppfuktats redan mellan första och andra mätningen, det kan bero på att vi tog första provet för hand med hjälp av motorsåg. Eftersom första provet är taget i ytterkant av vältan som diskuterats ovan och inte inne i vältan som mätning 2 och 3 så kan det visa ett för lågt fukthaltsvärde än vad hela vältan hade vid mätningstillfället. Men alla de delade trakterna är mätta för hand i första mätningen och därför kan alla visa ett för lågt fukthaltsvärde men eftersom återuppfuktningen i trakt GG och L inte börjar förrän efter andra mätningen som togs inne i vältan med hjälp av en skotare så visar det att värdena från första mätningen inte är helt fel trots att de bara togs i ytterkant av vältorna. De brunrisskotade vältorna är bara mätta 2 gånger. Första mätningen gjordes i samband med att det bruna skogsbränslet skotades ihop till vältor och den tredje mätningen gjordes samtidigt som de grönrisskotade i samband med avvecklingen av trakterna. Tittar man i diagram 8 som är för de brunrisskotade vältorna på de delade trakterna så ser man även här att två vältor har återfuktats mellan första och andra mätningen, trakt G och UV. Här är det inte samma trakter som har återuppfuktats som det var i diagram 7 för de grönrisskotade vältorna. Varför trakt G återuppfuktas i den brunrisskotade vältan och inte i den grönrisskotade är svårt att säga. Vårt uppmätta värde vid tredje mätningen ligger nära det kommersiellt uppmätta värdet och därför kan återuppfuktningen bero på att värdet för första mätningen ligger lägre än vad det ska. Att trakt UV har återuppfuktats är inte lika förvånande då marken som vältorna låg på var mycket blöt, avvecklingen av vältorna fick flyttas fram flera gånger på grund av att marken var för blöt och hade för dålig bärighet. Vid avvecklingen låg det även cirka 7 decimeter snö på vältorna som kan påverka fukthaltsmätningen om det följer med snö i proverna. Men att vältorna återuppfuktas på hösten och vintern är inte helt onaturligt eftersom det är högre luftfuktighet och mer nederbörd än vad det är på våren och sommaren (Lehtikangas 1999), även Thörnqvist (1983b) har kommit fram till att vältornas läge påverkar fukthalten. I diagram 9 kan man se att de grönrisskotade vältorna har högre medelfukthalt än de brunrisskotade vältorna, både de prover som undertecknade har tagit och de kommersiellt mätta på de grönrisskotade vältorna. Med undantag för vår mätning på den grönrisskotade vältan i trakt G, där den grönrisskotade vältan har lägre fukthalt en den brunarisskotade. Ovan diskuterades att den brunrisskotade vältan på trakt G har återuppfuktats men ligger nära det kommersiellt uppmätta värdet, men tittar man på trakt G i diagram 7 för grönrisskotade vältor så ligger inte vårt uppmätta värde som är 23 % särskilt nära det kommersiellt uppmätta värdet som är 37 %. Förklaringen skulle därför kunna vara att det blivit fel på vår mätning. Men då vår provtagning vid tredje mätningen är gjord enligt tidigare beskrivt provtagningsupplägg där resultatet är ett medeltal från 15 stycken prover i samma välta och det jämförs med det kommersiella resultatet där det enligt Virkesmätningsrådet (2009) tas prover med den så kallade direktmetoden SS 187170 som nämts ovan så kan risken tyckas vara större att det kommersiella värmeverket har mätt fel. Detta skulle kunna vara allvarligt eftersom fukthalten Jonas Hafmar & Robert Eliasson 24

påverkar värmevärdet i skogsbränslet och därigenom skogsbränslets ekonomiska värde (Thörnqvist 1984). I de övriga trakterna följer medelfukthalterna varann ganska nära för de grönrisskotade och de brunrisskotade trakterna, med undantag för grönrisskotad trakt GG mätt vid flisning som ligger på 48 % jämfört med den kommersiellt mätta som ligger på 41 %. I medelstaplarna i diagram 9 ligger medelfukthalten för båda de gröngrönrisskotade blocken på 36 % medans det brunrisskotade blocket för mätta vid flisning ligger på 30 % och det brunrisskotade blocket för kommersiellt mätta proverna ligger på 33 %, alltså ligger medeltalet för alla prover i de olika blocken på ungefär samma nivå. I alla grönrisskotade vältor på de delade trakterna har det observerats att mycket barr har samlats i bottenlagret (nivå 3, bilaga 4) och att de grönrisskotade vältorna hur sjunkt ihop mer än de brunrisskotade vältorna. En orsak till varför fukthalten är högre i de grönrisskotade vältorna än i de brunrisskotade kan bero på att bottenlagret i de grönrisskotade vältorna fylls med en stor andel finfraktion och barr som packas ihop så pass att det bildas en kappilär sugkraft som suger upp vattnet från jorden och upp i vältan. Om man kan anta detta så spelar det en mycket stor roll hur marken ser ut där vältan läggs upp och detta skulle kanske kunna göra att skyddspappens effekt på vältorna till viss del sätts ur spel. Det bästa kanske skulle vara att lägga vältorna på ett lager makadam ungefär som man gör under en husgrund för att bryta den kappilära sugkraften i betong och få en ordentlig dränering under vältan, men detta kan vara svårt att lösa ekonomiskt. Vi har även sett vid några flisningar att bottenlagret i grönrisskotade vältor i det närmsta har blivit en mycket blöt matjord och det tyder ju på förmultning och som Lehtikangas (1999) skriver så kan mikrobiella angrepp orsaka nedbrytning av materialet och substansförluster. Tittar man i bilaga 4 för de flisade delade trakterna så ser man att de prover som är tagna ur nivå två i mitten av vältorna över lag är torrare än nivå ett och nivå tre. Detta känns som en logisk utveckling av fukthalten i vältorna eftersom mittenlagret i vältorna är det som är mest skyddat från regn uppifrån och fukt som vandrar upp från marken. I diagram 10 ser man att medelfukthalten för skogsbränslet från varje skogsbruksområde ligger lägst för de grönrisskotade vältorna medans de kommersiellt mätta vältorna och medelvärdena som skickats från varje skogsbruksområde ligger nästan lika. Man ser att skogsbränslet från skogsbruksområde: Kalmarsund är det som torkar bäst i alla tre blocken och detta är ju inte helt chockerande eftersom sydöstra Sverige traditionellt har lite nederbörd och mycket sol. Tittar man på staplarna för de grönrisskotade vältorna som är mätta av oss så ligger alla lägre än medel för varje skogsbruksområde och detta beror antagligen på att många av vältorna som är medräknade i detta medelvärde är mätta för hand i ytterkanten av vältorna och har en lägre fukthalt än hela vältan på grund av det som diskuterats ovan. Jämför man medelvärdena från de kommersiellt mätta proverna med det totala medelvärdet från varje skogsbruksområde så ligger dessa mycket lika. De kommersiella proverna är ju tagna ur samma grönrisskotade vältor som de vi har mätt i och ska man anta att vår metod med handmätning inte ger ett tillförlitligt resultat så får vi gå på de värden de har mätt upp på värmeverken och där ligger medelfukthalten för grönrisskotade vältor enligt diagram 10 på samma nivå som den totala medelfukthalten som levererats från varje skogsbruksområde. Vilket betyder att de grönrisskotade vältorna har torkat minst lika bra som övriga brunrisskotade vältor som har flisats i de olika skogsbruksområderna. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 25

6 Slutsats Efter att ha jämfört fukthalten från mätning 1, 2 och 3 så visar resultatet att de grönrisskotade vältorna har torkat. Metoden att ta prover för hand i ytterkant av de gröna vältorna har visat sig bristfällig då det mer lättpåverkade materialet i ytterkanterna har gett för låga fukthalter, däremot har ett torkningsförloppet kunnat påvisas. Det är även svårt att ta representativa prover av osönderdelat material eftersom fukthalten i materialet varierar i olika fraktionsstorlekar De enskilda gröna vältorna har torkat mindre än de bruna men eftersom många värmeverk har rökgaskondensator så vill de ha flis med högre fukthalt och metoden med grönrislagring ger en billigare produkt på grund av en effektivare hantering. Ser man på medelfukthalten från det brunrisskotade skogsbränsle som har levererats tidigare från Södras skogsbruksområden så ligger de grönrisskotade vältorna i samma skogsbruksområde på samma medelfukthalt, vilket säger att de grönrisskotade vältorna i långa loppet torkar lika bra som de brunrisskotade vältorna. Men de kommersiella mätningarna vid värmeverk visar eventuellt fel fukthalt då våra provtagningar som torde vara mer exakta ibland visar lägre fukthalt än vad som uppmätts vid värmeverk. Syftet att beskriva torkningsförloppet i grönrisskotade vältor och jämföra detta med torkningsförloppet i brunrisskotade vältor har uppnåtts. Målet att se om det är ekonomiskt och kvalitetsmässigt försvarbart att lagra grönrisskotat skogsbränsle istället för brunrisskotat skogsbränsle har besvarats, eftersom en effektivare hantering av skogsbränslen ger en ekonomisk vinst och att de grönrisskotade vältorna i långa loppet verkar nå ungefär samma kvalitet i fukthalt som de brunrisskotade. Metoden att lagra grönriskotat skogsbränsle anses därför vara minst lika bra som metoden att lagra brunrisskotat skogsbränsle för syftet att torka skogsbränsle på hyggen. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 26

7 Källor Böcker: Anon (2006) Skogsvårdslagen, handbok. Tabergs tryckeri AB, Taberg. Skogsstyrelsen, Skogsstyrelsens förlag Jönköping. Anon, (2008). Rekomendationer vid uttag av avverkningsrester och askåterföring, Meddelande 2. Skogsstyrelsen. SJV Jönköping, Skogsstyrelsens förlag, Jönköping. Bengtsson, P. (2009). Development towards an efficient and sustainable biofuel drying. Intellecta Infolog, Göteborg 2009. Lehtikangas, P. (1999). Lagringshandbok för trädbränslen, 2:a upplagan. Kista snabbtryck AB, Kista. Nylinder, M. Thörnqvist, T. (1980). Lagring av grenar och toppar i olika fraktioner. Rapport nr 113. Uppsala, Sveriges lantbruksuniversitet. Rosén, K, 1991 Skörd av skogsbränsle i slutavverkning och gallring ekologiska effekter. Meddelande nr 5-1991 Skogsstyrelsen. Thörnqvist, T. (1983b). Lagring av hyggesrester sönderdelade i olika fraktioner. Rapport nr 146. Uppsala, Sveriges Lantbruksuniversitet. Thörnqvist, T. (1984). Hyggesrester som råvara för energiproduktion-torkning, lagring, hantering och kvalitet. Rapport nr 152. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala Thörnqvist, T. (1985). Trädbränslekvalitet -Vad är det? Serien uppsatser nr 14. Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala. Thörnqvist, T, (1986). Projekt storskalig säsongslagring av trädbränsle. -En sammanfattning av etapp 1. Rapport nr 188. SLU/Repro, Uppsala 1987. Rapporter: Anon (1997). Rapport 6, effekter av skogsbränsleuttag och askåterföring, -en litteraturstudie Skogsstyrelsen. Broschyrer: Petterson, M. (2007). Grenar och toppar nya möjligheter för skogsägare. Illustratör Gunilla Guldbrand. Guldbrand & Guldbrand. Nya tryckeri city i Umeå AB, 2007. Anon (2005). Energiläget 2005. Statens energimyndighet. Elanders Berglings Malmö 2005. Hemsida: Nationalencyklopedin (2010).. (2010-04-26). www.ne.se/sok/fukthalt?type=ne Skogsindustrierna (2009). Biobränslen från skogen. Tillgång och efterfrågan. (2009-05-13) www.skogsindustrierna.org/litiumdokument20/getdocument.asp?archive=3&directory=786 &document=6280 Jonas Hafmar & Robert Eliasson 27

Skogsstyrelsen (2010). Syrfällning. (2010-04-21). www.svo.se/episerver4/templates/snormalpage.aspx?id=22502 VMR (2009). Virkesmätningsrådet. Allmänna och särskilda bestämmelser för mätning av biobränslen. (2009-05-22) www.virkesmatningsradet.org/admin/html/vmr/html/pdf/biobrans.pdf Standard: Nilsson, B. (2009). Provtagningsstandard för tredje mätningen. Opublicerad. Jonas Hafmar & Robert Eliasson 28

8 Bilagor Bilaga 1. Efter varje råvikt står en bokstav, denna representerar vilket sida av vältan som proven är tagna på. V=väster, Ö=öster, N=nord, S=söder Region Syd Grönrisskotade vältor Trakt A mätning 1 1.1 909 V 500 45 2.1 774 N 459 41 1.2 914 V 524 43 2.2 960 N 571 41 1.3 645 V 366 43 2.3 773 N 456 41 1.4 849 Ö 538 37 2.4 879 S 491 44 1.5 896 Ö 561 37 2.5 1070 S 598 44 1.6 1008 Ö 634 37 2.6 1153 S 657 43 Medel 41 Medel 43 Trakt A mätning 2 1.1 1114 Ö 884 20 2.1 855 N 694 19 1.2 1093 Ö 831 24 2.2 810 N 640 21 1.3 1000 Ö 764 23 2.3 745 N 573 23 1.4 1047 V 799 23 2.4 848 S 667 21 1.5 1176 V 895 24 2.5 970 S 761 21 1.6 1016 V 756 26 2.6 1305 S 1016 22 Medel 23 Medel 21 Trakt A mätning 3 1.1 1215 V 810 33 2.1 786 N 609 22 1.2 1280 V 937 27 2.2 750 N 585 22 1.3 1065 V 741 30 2.3 1161 N 907 22 1.4 1060 Ö 865 18 2.4 1128 S 831 26 1.5 951 Ö 773 19 2.5 818 S 1.6 821 Ö 664 19 2.6 882 S 632 28 Medel 24 Medel 24 i

Trakt B mätning 1 Trakt B mätning 2 1.1 1249 Ö 684 45 1.1 402 V 307 24 1.2 820 Ö 453 45 1.2 485 V 361 25 1.3 858 Ö 473 45 1.3 790 V 583 26 1.4 924 V 501 46 1.4 1122 Ö 899 20 1.5 1003 V 540 46 1.5 1190 Ö 947 20 1.6 807 V 438 46 1.6 1090 Ö 884 19 Medel 45 Medel 22 Trakt B mätning 3 Trakt CD mätning 1 1.1 1021 Ö 693 32 1.1 1228 S 718 42 1.2 1088 Ö 689 37 1.2 800 S 466 42 1.3 1083 Ö 769 29 1.3 564 S 420 26 1.4 390 V 269 31 1.4 1281 N 690 46 1.5 663 V 457 31 1.5 1490 N 740 50 1.6 777 V 561 28 1.6 1004 N 590 41 Medel 31 Medel 41 Trakt CD mätning 2 Trakt CD mätning 3 1.1 1065 S 835 18 1.1 564S 366 35 1.2 839 S 690 18 1.2 718 S 472 34 1.3 880 S 672 22 1.3 521 S 365 30 1.4 923 N 710 24 1.4 884 N 702 21 1.5 948 N 704 26 1.5 1207 N 963 20 1.6 877 N 718 23 1.6 673 N 532 21 Medel 22 Medel 27 Trakt E mätning 1 1.1 810 N 533 34 2.1 1634 V 1052 36 1.2 1008 N 668 34 2.2 1642 V 1075 35 1.3 823 N 511 38 2.3 1437 V 955 34 1.4 2128 S 1501 29 2.4 1415 Ö 772 45 1.5 1205 S 996 17 2.5 1520 Ö 782 49 1.6 1958 S 1376 30 2.6 1137 Ö 642 44 Medel 30 Medel 41 ii

Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 920 V 648 30 4.1 1387 N 801 42 3.2 1070 V 756 29 4.2 1106 N 671 39 3.3 1266 V 897 29 4.3 1057 N 707 33 3.4 1532 Ö 884 42 4.4 1068 S 604 43 3.5 1733 Ö 1058 39 4.5 695 S 404 42 3.6 1493 Ö 891 40 4.6 741 S 442 40 Medel 35 Medel 40 Trakt E mätning 2 1.1 1117 N 833 25 2.1 780 V 566 27 1.2 747 N 561 25 2.2 569 V 441 22 1.3 810 N 633 22 2.3 478 V 357 25 1.4 649 S 474 27 2.4 1143 Ö 816 28 1.5 944 S 717 24 2.5 1028 Ö 759 26 1.6 1051 S 785 25 2.6 1154 Ö 820 29 Medel 25 Medel 26 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 1020 V 723 29 4.1 1032 N 716 30 3.2 741 V 543 28 4.2 1068 N 503 53 3.3 809 V 576 29 4.3 937 N 640 31 3.4 576 Ö 472 18 4.4 1196 S 798 33 3.5 704 Ö 553 21 4.5 1096 S 729 33 3.6 628 Ö 456 27 4.6 878 S 597 32 Medel 25 Medel 35 iii

Trakt E mätning 3 1.1 1000 N 780 22 2.1 889 V 650 27 1.2 946 N 743 21 2.2 705 V 503 29 1.3 880 N 622 29 2.3 698 V 509 27 1.4 618 S 487 21 2.4 1344 Ö 926 31 1.5 1044 S 804 22 2.5 1158 Ö 854 26 1.6 711 S 568 20 2.6 1363 Ö 899 34 Medel 23 Medel 29 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 852 V 605 29 4.1 1158 N 711 38 3.2 1022 V 752 26 4.2 947 N 602 36 3.3 937 V 683 27 4.3 1262 N 940 26 3.4 484 Ö 348 28 4.4 843 S 609 28 3.5 826 Ö 588 29 4.5 763S 508 33 3.6 501 Ö 380 24 4.6 1087 S 796 27 Medel 27 Medel 31 Trakt F mätning 1 1.1 1381 S 826 40 2.1 1024 N 600 41 1.2 1117 S 633 43 2.2 1309 N 715 45 1.3 1169 S 793 32 2.3 1112 N 594 47 1.4 1263 N 600 52 2.4 1177 S 648 45 1.5 1246 N 565 55 2.5 1277 S 735 42 1.6 1026 N 467 54 2.6 1296 S 730 44 Medel 46 Medel 44 Trakt F mätning 2 1.1 2.1 Tagna Tagna med med 1.2 skotare 2.2 skotare 1.3 Se bilaga 2 och 3 2.3 1.4 2.4 1.5 2.5 1.6 2.6 Medel Se bilaga 2 och 3 Medel Trak F mätning 3 iv

MISSAD Trakt G mätning 1 1.1 985 V 558 43 2.1 1283 Ö 650 49 1.2 879 V 508 42 2.2 1260 Ö 627 50 1.3 890 V 545 39 2.3 1333 Ö 647 51 1.4 792 Ö 432 45 2.4 1040 V 639 39 1.5 984 Ö 500 49 2.5 940 V 594 37 1.6 1045 Ö 546 48 2.6 1216 V 698 43 Medel 44 Medel 44 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 1240 V 748 40 3.2 1428 V 811 43 3.3 1273 V 770 40 3.4 977 Ö 707 28 3.5 651 Ö 319 51 3.6 811 Ö 385 53 Medel 43 Trakt G mätning 2 1.1 2.1 Tagna Tagna med med 1.2 skotare. 2.2 skotare 1.3 Se bilaga 2 och 3 2.3 1.4 2.4 1.5 2.5 1.6 2.6 Medel Se bilaga 2 och 3 Medel Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 Tagna med 3.2 skotare. Se bilaga 2 3.3 och 3 3.4 3.5 3.6 Medel v

Trakt G mätning 3 1.1 2.1 Flisad. Se Flisad. Se 1.2 bilaga 4 2.2 bilaga 4 1.3 2.3 1.4 2.4 1.5 2.5 1.6 2.6 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 3.2 Flisad. Se 3.3 bilaga 4 3.4 3.5 3.6 Trakt H mätning 1 1.1 1001 S 619 38 2.1 1023 S 535 48 1.2 1042 S 639 39 2.2 981 S 536 45 1.3 1034 S 650 37 2.3 730 S 379 48 1.4 752 N 406 46 2.4 1054 N 435 59 1.5 857 N 447 48 2.5 1306 N 517 60 1.6 890 N 481 46 2.6 873 N 450 48 Medel 42 Medel 51 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 1034 S 535 48 3.2 949 S 502 47 3.3 822 S 431 48 3.4 1200 N 579 52 3.5 1005 N 495 51 3.6 912 N 482 47 Medel 49 Trakt H mätning 2 1.1 779 S 643 17 2.1 835 S 609 27 1.2 616 S 512 17 2.2 685 S 513 25 1.3 838 S 689 18 2.3 766 S 538 29 1.4 686 N 476 30 2.4 886 S 646 27 1.5 542 N 384 29 2.5 954 S 701 26 vi

1.6 499 N 218 56 2.6 701 S 519 26 Medel 28 Medel 27 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 783 S 670 14 3.2 543 S 454 16 3.3 847 S 694 18 3.4 1024 N 989 3 3.5 764 N 604 21 3.6 758 N 598 21 Medel 16 Trakt H mätning 3 1.1 663 S 478 28 2.1 991 S 713 28 1.2 740 S 515 30 2.2 920 S 695 24 1.3 1007 S 713 29 2.3 726S 560 23 1.4 703 N 565 20 2.4 762 N 606 20 1.5 845 N 686 19 2.5 718 N 542 24 1.6 874 N 711 19 2.6 932 N 656 30 Medel 24 Medel 25 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 652 S 500 23 3.2 784 S 526 33 3.3 806 S 551 32 3.4 1122 N 912 19 3.5 1064 N 857 19 3.6 1293 N 1039 20 Medel 24 Trakt IJ mätning 1 1.1 637 V 452 29 2.1 1173 V 729 38 1.2 896 V 676 25 2.2 899 V 573 36 1.3 936 V 705 25 2.3 879 V 545 38 1.4 891 Ö 564 37 2.4 575 Ö 377 34 1.5 1034 Ö 670 35 2.5 919 Ö 566 38 1.6 859 Ö 550 36 2.6 753 Ö 505 33 Medel 31 Medel 36 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 912 V 615 33 4.1 1507 V 710 53 3.2 1158 V 795 31 4.2 1417 V 706 50 3.3 934 V 620 34 4.3 1574 V 792 50 3.4 782 Ö 483 38 4.4 926 Ö 682 26 vii

3.5 587 Ö 369 37 4.5 685 Ö 490 28 3.6 817 Ö 527 35 4.6 813 Ö 571 30 Medel 35 Medel 40 Trakt IJ mätning 2 1.1 1131 V 895 21 2.1 1336 V 971 27 1.2 961 V 779 19 2.2 1502 V 1029 31 1.3 1092 V 889 19 2.3 1115 V 769 31 1.4 1521 Ö 1071 29 2.4 565 Ö 464 18 1.5 1134 Ö 789 30 2.5 775 Ö 656 15 1.6 1238 Ö 884 29 2.6 434 Ö 354 18 Medel 25 Medel 23 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 945 V 672 29 4.1 939 V 708 25 3.2 840 V 527 37 4.2 864 V 620 28 3.3 815 V 567 30 4.3 701 V 520 26 3.4 1152 Ö 732 36 4.4 1105 Ö 730 34 3.5 1006 Ö 746 26 4.5 648 Ö 471 27 3.6 835 Ö 548 34 4.6 1123 Ö 801 29 Medel 32 Medel 28 Trakt IJ mätning 3 1.1 1084 V 697 36 2.1 1219 V 985 19 1.2 906 V 536 41 2.2 927 V 750 19 1.3 890 V 595 33 2.3 734 V 589 20 1.4 1525Ö 1210 21 2.4 986 Ö 699 29 1.5 971 Ö 737 24 2.5 1000 Ö 659 34 1.6 1001 Ö 741 26 2.6 743 Ö 508 32 Medel 30 Medel 26 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 995 V 813 18 4.1 886 V 607 31 3.2 791 V 640 19 4.2 917 V 683 26 3.3 1183 V 945 20 4.3 951 V 648 32 3.4 855 Ö 695 19 4.4 812 Ö 638 21 3.5 698 Ö 558 20 4.5 1014 Ö 807 20 3.6 713 Ö 572 20 4.6 921 Ö 734 20 Medel 19 Medel 25 viii

Region V=väster Ö=öster N=nord S=söder Väst. Grönrisskotade Vältor Trakt K mätning 1 1.1 818 Ö 509 38 2.1 1761 V 479 73 1.2 1087 Ö 687 37 2.2 1060 V 663 37 1.3 1042 Ö 675 35 2.3 915 V 562 39 1.4 818 V 452 45 2.4 952 Ö 500 47 1.5 775 V 428 45 2.5 821 Ö 439 47 1.6 1178 V 699 41 2.6 747 Ö 377 50 Medel 40 Medel 49 Trakt K mätning 2 1.1 736 Ö 607 17 2.1 869 V 746 14 1.2 696 Ö 593 15 2.2 712 V 569 20 1.3 481 Ö 477 Fel 2.3 905 V 734 19 1.4 519 V 424 18 2.4 1086 Ö 828 24 1.5 348 V 276 20 2.5 961 Ö 756 21 1.6 411 V 328 20 2.6 1187 Ö 918 23 Medel 15 Medel 20 Trakt K mätning 3 1.1 657 Ö 486 26 2.1 542 V 365 33 1.2 552 Ö 413 25 2.2 537 V 379 29 1.3 767 Ö 592 23 2.3 397 V 305 23 1.4 846 V 517 39 2.4 814 Ö 483 40 1.5 803 V 460 43 2.5 830 Ö 545 34 1.6 784 V 398 50 2.6 597 Ö 369 38 Medel 34 Medel 33 Trakt L mätning 1 1.1 870 V 500 43 2.1 996 V 595 40 1.2 1236 V 701 43 2.2 728 V 524 28 1.3 1025 V 604 41 2.3 883 V 538 39 1.4 1014 Ö 536 47 2.4 1189 Ö 564 53 1.5 1086 Ö 613 44 2.5 1269 Ö 621 51 1.6 1250 Ö 650 48 2.6 1103 Ö 560 49 Medel 44 Medel 43 ix

Trakt L mätning 2 1.1 2.1 Tagna Tagna med med 1.2 skotare. 2.2 skotare 1.3 Se bilaga 2 och 3 2.3 1.4 2.4 1.5 2.5 1.6 2.6 Medel Trakt L mätning 3 Se bilaga 2 och 3 Medel 1.1 2.1 1.2 2.2 Flisad. Se Flisad. Se 1.3 bilaga 4 2.3 bilaga 4 1.4 2.4 1.5 2.5 1.6 2.6 Medel Medel Trakt M mätning 1 Trakt M mätning 2 1.1 801 Ö 476 41 1.1 751 Ö 589 22 1.2 972 Ö 523 46 1.2 590 Ö 469 21 1.3 776 Ö 442 43 1.3 651 Ö 525 19 1.4 1383 V 817 41 1.4 760 V 630 17 1.5 1188 V 625 47 1.5 974 V 806 17 1.6 1818 V 1088 40 1.6 640 V 518 19 Medel 43 Medel 19 Trakt M mätning 3 1.1 800 Ö 612 24 1.2 735 V 619 16 1.3 697 Ö 548 21 1.4 605 V 527 13 1.5 755 Ö 670 12 1.6 598 V 520 13 Medel 17 x

Trakt N mätning 1 1.1 894 Ö 467 48 2.1 858 N 425 50 1.2 1462 Ö 763 48 2.2 929 N 460 50 1.3 879 Ö 415 53 2.3 999 N 324 68 1.4 1108 V 698 37 2.4 1342 S 788 41 1.5 1153 V 736 36 2.5 1058 S 642 39 1.6 956 V 608 36 2.6 1272 S 728 43 Medel 43 Medel 49 Trakt N mätning 2 1.1 700 Ö 424 39 2.1 1071 N 636 41 1.2 1349 Ö 1087 19 2.2 978 N 539 45 1.3 595 Ö 545 8 2.3 797 N 460 42 1.4 702 V 421 40 2.4 1570 S 895 43 1.5 1056V 817 23 2.5 977 S 638 35 1.6 655 V 523 20 2.6 1348 S 761 44 Medel 25 Medel 42 Trakt N mätning 3 1.1 955 507 47 2.1 809 494 39 1.2 1000 592 41 2.2 946 581 39 1.3 1064 759 29 2.3 748 494 32 1.4 1078 748 31 2.4 995 640 36 1.5 858 551 36 2.5 752 447 41 1.6 986 633 36 2.6 584 355 39 Medel 37 Medel 38 Trakt O mätning 1 Trakt O mätning 2 1.1 978 N 607 38 1.1 1216 N 756 38 1.2 913 N 550 40 1.2 1251 N 956 24 1.3 862 N 517 40 1.3 1129 N 720 36 1.4 1065 S 604 43 1.4 685 S 608 11 1.5 1318 S 752 43 1.5 714 S 634 11 1.6 1499 S 861 43 1.6 604 S 544 10 Medel 41 Medel 22 xi

Trakt O mätning 3 1.1 909N 645 29 1.2 1116 N 859 23 1.3 869 N 623 28 1.4 712 S 571 20 1.5 978 S 801 18 1.6 799 S 653 18 Medel 23 Trakt PQ mätning 1 Trakt PQ mätning 2 1.1 686 N 508 26 1.1 942 N 720 23 1.2 866 N 570 34 1.2 863 N 628 27 1.3 910 N 614 33 1.3 604 N 506 16 1.4 1335 S 896 33 1.4 507 S 427 16 1.5 1050 S 677 36 1.5 660 S 550 17 1.6 1032 S 685 34 1.6 835 S 694 17 Medel 33 Medel 19 Trakt PQ mätning 3 Trakt R mätning 1 1.1 998 N 699 30 1.1 387 N 245 37 1.2 1109 N 780 30 1.2 567 N 316 44 1.3 1040 N 670 36 1.3 1079 N 586 46 1.4 976 S 809 17 1.4 706 S 503 29 1.5 707 S 581 18 1.5 818 S 586 28 1.6 1017 S 840 17 1.6 729 S 511 30 Medel 25 Medel 36 Trakt R mätning 2 Trakt R mätning 3 1.1 584 N 482 17 1.1 652 N 464 29 1.2 364 N 281 23 1.2 665 N 492 26 1.3 971 N 755 22 1.3 812 N 578 29 1.4 731 S 584 20 1.4 949 S 792 17 1.5 719 S 557 23 1.5 741 S 637 14 1.6 847 S 714 16 1.6 951 S 791 17 Medel 20 Medel 22 xii

Trakt S mätning 1 Trakt S mätning 2 1.1 721 S 475 34 1.1 949 S 739 22 1.2 748 S 523 30 1.2 827 S 668 19 1.3 926 S 608 34 1.3 1028 S 813 21 1.4 1123 N 699 38 1.4 540 N 449 17 1.5 1188 N 690 42 1.5 633 N 538 15 1.6 775 N 513 34 1.6 549 N 418 24 Medel 35 Medel 20 Trakt S mätning 3 1.1 949 S 739 22 1.2 827 S 668 19 1.3 1028 S 813 21 1.4 540 N 449 17 1.5 633 N 538 15 1.6 549 N 418 24 Medel 20 Trakt T mätning 1 1.1 624 S 362 42 2.1 648 V 444 31 1.2 698 S 409 41 2.2 734 V 517 30 1.3 753 S 426 43 2.3 713 V 458 36 1.4 1001 N 532 47 2.4 777 Ö 496 36 1.5 861 N 447 48 2.5 867 Ö 539 38 1.6 974 N 489 50 2.6 1010 Ö 613 39 Medel 45 Medel 35 Trakt T mätning 2 1.1 694 S 470 32 2.1 702 V 563 20 1.2 675 S 537 20 2.2 1020 V 772 24 1.3 807 S 649 19 2.3 652 V 508 22 1.4 768 N 519 32 2.4 487 Ö 421 13 1.5 711 N 396 44 2.5 494 Ö 421 15 1.6 693 N 406 41 2.6 968 Ö 813 16 Medel 31 Medel 18 xiii

Trakt T mätning 3 1.1 1005 S 768 24 2.1 804 V 574 29 1.2 892 S 683 23 2.2 887 V 622 30 1.3 999 S 779 22 2.3 602 V 433 28 1.4 1165 N 353 70 2.4 567 Ö 427 25 1.5 1370 N 404 71 2.5 706 Ö 537 24 1.6 1511 N 439 71 2.6 590 Ö 426 28 Medel 47 Medel 27 Trakt UV mätning 1 Trakt UV mätning 2 1.1 1140 V 599 47 1.1 Tagna med 1.2 1449 V 781 46 1.2 skotare Se bilaga 2 och 3 1.3 1269 V 657 48 1.3 1.4 1367 Ö 684 50 1.4 1.5 1062 Ö 523 51 1.5 1.6 1064 Ö 650 39 1.6 Medel 47 Medel Trakt UV mätning 3 Trakt XYZ mätning 1 1.1 1.1 801 Ö 476 41 1.2 1.2 972 Ö 523 46 1.3 Flisad. Se bilaga 4 1.3 776 Ö 442 43 1.4 1.4 1383 V 817 41 1.5 1.5 1188 V 625 47 1.6 1.6 1818 V 1088 40 Medel Medel 43 Trakt XYZ mätning 2 Trakt XYZ mätning 3 1.1 751 Ö 589 22 1.1 800 Ö 612 24 1.2 590 Ö 469 21 1.2 735 V 619 16 1.3 651 Ö 525 19 1.3 697 Ö 548 21 1.4 760 V 630 17 1.4 605 V 527 13 1.5 974 V 806 17 1.5 755 Ö 670 12 1.6 640 V 518 19 1.6 598 V 520 13 Medel 19 Medel 17 xiv

Trakt ÅÄÖ mätning 1 1.1 1977 V 585 70 2.1 1314 V 846 36 1.2 983 V 590 40 2.2 1139 V 774 32 1.3 895 V 556 38 2.3 835 V 500 40 1.4 1194 Ö 624 48 2.4 922 Ö 476 48 1.5 1182 Ö 604 49 2.5 837 Ö 501 40 1.6 918 Ö 486 47 2.6 857 Ö 469 45 Medel 49 Medel 40 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 848 Ö 444 48 3.2 913 Ö 551 40 3.3 1010 Ö 672 33 3.4 987 V 609 38 3.5 1110 V 591 47 3.6 960 V 531 45 Medel 42 Trakt ÅÄÖ mätning 2 1.1 560 V 475 15 2.1 692 V 569 18 1.2 620 V 525 15 2.2 903 V 723 20 1.3 525 V 458 13 2.3 880 V 700 20 1.4 1046 Ö 851 19 2.4 835 Ö 656 21 1.5 901 Ö 712 21 2.5 759 Ö 602 21 1.6 1065 Ö 791 26 2.6 989 Ö 773 22 Medel 18 Medel 20 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 3.2 3.3 Fel 3.4 3.5 3.6 Medel Trakt ÅÄÖ mätning 3 1.1 1105 V 923 16 2.1 1028 V 841 18 1.2 930 V 793 15 2.2 983 V 791 20 1.3 1018 V 891 12 2.3 1241 V 1026 17 1.4 725 Ö 607 16 2.4 1080 Ö 889 18 1.5 1159 Ö 975 16 2.5 893 Ö 728 18 1.6 863 Ö 723 16 2.6 578 Ö 469 19 xv

Medel 15 Medel 18 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 1065 Ö 849 20 3.2 1276 Ö 1006 21 3.3 923 Ö 751 19 3.4 687 V 440 36 3.5 1335 V 834 38 3.6 828 V 518 37 Medel 29 Region V=väster Ö=öster N=nord S=söder Öst Trakt AA mätning 1 1.1 779 V 426 45 2.1 676 Ö 425 37 1.2 833 V 489 41 2.2 824 Ö 522 37 1.3 673 V 376 44 2.3 628 Ö 402 36 1.4 757 Ö 522 31 2.4 1128 V 789 30 1.5 1046 Ö 787 25 2.5 968 V 667 31 1.6 641 Ö 450 30 2.6 812 V 517 36 Medel 36 Medel 35 Trakt AA mätning 2 1.1 676 V 582 14 2.1 1326 Ö 926 30 1.2 612 V 511 16 2.2 812 Ö 549 32 1.3 747 V 631 15 2.3 1414 Ö 949 33 1.4 1124 Ö 913 19 2.4 1018 V 749 26 1.5 1124 Ö 896 20 2.5 785 V 634 19 1.6 651 Ö 480 26 2.6 931 V 739 20 Medel 18 Medel 27 Trakt AA mätning 3 1.1 868 V 717 17 2.1 533 Ö 437 18 1.2 1292 V 1065 18 2.2 507 Ö 412 19 1.3 1067 V 888 17 2.3 740 Ö 600 19 1.4 837 Ö 666 20 2.4 1075 V 796 26 1.5 923 Ö 733 21 2.5 1481 V 1050 29 1.6 970 Ö 763 21 2.6 1404 V 1006 28 Medel 19 Medel 23 xvi

Trakt BB mätning 1 1.1 752 V 457 39 2.1 812 Ö 484 40 1.2 577 V 361 37 2.2 636 Ö 402 37 1.3 730 V 469 36 2.3 944 Ö 544 42 1.4 878 Ö 531 40 2.4 923 V 634 31 1.5 799 Ö 458 43 2.5 804 V 531 34 1.6 761 Ö 474 38 2.6 726 V 499 31 Medel 39 Medel 36 Välta 3 Råvikt Torrvikt Välta 4 Råvikt Torrvikt 3.1 559 N 371 34 4.1 984 N 669 32 3.2 1136 N 749 34 4.2 1101 N 755 31 3.3 927 N 573 38 4.3 882 N 621 30 3.4 562 S 312 44 4.4 617 S 344 44 3.5 707 S 464 34 4.5 627 S 413 34 3.6 803 S 547 32 4.6 642 S 403 37 Medel 36 35 Trakt BB mätning 2 1.1 650 Ö 530 18 2.1 725 V 542 25 1.2 642 Ö 509 20 2.2 604 V 451 25 1.3 557 Ö 443 20 2.3 716 V 538 25 1.4 863 V 712 17 2.4 740 Ö 582 21 1.5 689 V 545 21 2.5 475 Ö 379 20 1.6 882 V 731 17 2.6 665 Ö 530 20 Medel 19 Medel 23 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 671 N 564 16 3.2 786 N 669 15 3.3 1041 N 872 16 3.4 737 S 581 21 3.5 784 S 604 23 3.6 924 S 738 20 Medel 19 Trakt BB mätning 3 1.1 1270 V 935 26 2.1 654 Ö 512 22 1.2 1127 V 860 24 2.2 545 Ö 429 21 1.3 1169 V 819 30 2.3 695 Ö 542 22 1.4 901 Ö 664 26 2.4 852 V 666 22 1.5 739 Ö 523 29 2.5 772 V 607 21 1.6 879 Ö 624 29 2.6 912 V 704 23 xvii

Medel 27 Medel 22 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 1348 N 1100 18 3.2 1145 N 948 17 3.3 991 N 819 17 3.4 696 S 513 26 3.5 521 S 406 22 3.6 778 S 588 24 Medel 21 Trakt CC mätning 1 Trakt CC mätning 2 1.1 1016 V 596 41 1.1 1137 V 874 23 1.2 892 V 527 41 1.2 1344 V 853 36 1.3 860 V 559 35 1.3 1097 V 820 25 1.4 1010 Ö 624 38 1.4 840 Ö 667 20 1.5 565 Ö 355 37 1.5 817 Ö 649 20 1.6 670 Ö 419 37 1.6 926 Ö 729 21 Medel 38 Medel 24 Trakt CC mätning 3 1.1 1068 V 834 22 1.2 697 V 549 21 1.3 988 V 778 21 1.4 849 Ö 649 24 1.5 843 Ö 629 25 1.6 928 Ö 717 23 Medel 23 Trakt DD mätning 1 1.1 646 Ö 413 36 2.1 855 Ö 556 35 1.2 628 Ö 399 36 2.2 628 Ö 422 33 1.3 724 Ö 460 36 2.3 782 Ö 501 36 1.4 995 V 709 29 2.4 911 V 706 23 1.5 1315 V 922 30 2.5 761 V 556 27 1.6 1109 V 817 26 2.6 683 V 474 31 Medel 32 Medel 31 xviii

Trakt DD mätning 2 1.1 811 Ö 676 17 1.2 977 Ö 823 16 1.3 676 Ö 589 13 1.4 1053 V 880 16 1.5 589 V 490 16 1.6 779 V 654 16 Medel 16 Trakt DD mätning 3 1.1 530 Ö 423 20 2.1 767 Ö 599 22 1.2 713 Ö 572 20 2.2 793 Ö 643 19 1.3 540 Ö 436 19 2.3 766 Ö 616 20 1.4 812V 576 29 2.4 817 V 659 19 1.5 749 V 577 23 2.5 1164 V 935 20 1.6 909 V 655 28 2.6 988 V 796 19 Medel 23 Medel 20 Trakt EE mätning 1 1.1 694 Ö 444 36 2.1 869 Ö 608 30 1.2 801 Ö 527 34 2.2 696 Ö 472 32 1.3 778 Ö 496 36 2.3 598 Ö 384 36 1.4 784 V 544 31 2.4 807 V 494 39 1.5 711 V 453 36 2.5 771 V 489 37 1.6 838 V 607 28 2.6 791 V 457 42 Medel 34 Medel 36 xix

Bilaga 2 Grönrisskotade prover från delade trakter, andra mätomgången. Region Syd Trakt F. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt Välta 2 Råvikt Torrvikt 1.1 810 S 675 16 2.1 852 N 707 17 1.2 746 S 625 16 2.2 1318 N 1103 16 1.3 1062 S 856 19 2.3 832 N 682 18 1.4 865 N 677 22 2.4 931 S 627 32 1.5 1118 N 800 28 2.5 744 S 499 33 1.6 1117 N 771 31 2.6 1141 S 738 35 Medel 22 Medel 25 Trakt G. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt Välta 2 Råvikt Torrvikt 1.1 801 V 662 17 2.1 991 Ö 692 30 1.2 882 V 713 19 2.2 966 Ö 700 27 1.3 647 V 537 17 2.3 931 Ö 672 28 1.4 1195 Ö 984 18 2.4 1005 V 842 16 1.5 1034 Ö 835 19 2.5 745 V 630 15 1.6 991 Ö 820 17 2.6 909 V 771 15 Medel 18 Medel 22 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 802 V 548 31 3.2 1085 V 712 34 3.3 788 V 579 26 3.4 1016 Ö 669 34 3.5 985 Ö 595 39 3.6 1068 Ö 693 35 Medel 33 xx

Region Väst Trakt L. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt Välta 2 Råvikt Torrvikt 1.1 977 V 781 20 2.1 904 V 766 15 1.2 1028 V 782 24 2.2 826 V 713 14 1.3 930 V 752 19 2.3 757 V 636 16 1.4 776 Ö 629 19 2.4 868 Ö 707 18 1.5 858 Ö 692 19 2.5 849Ö 699 17 1.6 971 Ö 757 22 2.6 811 Ö 709 13 Medel 21 Medel 16 Trakt UV. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 689 V 403 42 1.2 795 V 468 41 1.3 881 V 489 45 1.4 706 Ö 388 45 1.5 721 Ö 433 40 1.6 728 Ö 453 38 Medel 42 Region Öst Trakt EE. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt Välta 2 Råvikt Torrvikt 1.1 1079 774 28 2.1 888 665 25 1.2 945 597 37 2.2 952 704 26 1.3 1020 639 37 2.3 1153 861 25 1.4 1179 712 39 2.4 972 671 31 1.5 1077 727 32 2.5 928 696 25 1.6 854 574 33 2.6 958 718 25 Medel 34 Medel 26 Välta 3 Råvikt Torrvikt 3.1 977 644 34 3.2 985 626 36 3.3 876 567 35 3.4 996 662 33 3.5 1150 733 36 3.6 1173 774 34 Medel 35 xxi

Trakt FF. Grön, prover tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 776 Ö 621 20 1.2 518 Ö 420 19 1.3 747 Ö 605 19 1.4 1280 V 589 54 1.5 1479 V 813 45 1.6 1438 V 920 36 Medel 32 Trakt GG. Grön, prov tagna med hjälp av skotare Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 1173 V 622 47 1.2 1258 V 692 45 1.3 1281 V 756 41 1.4 1586 Ö 1015 36 1.5 1480 Ö 1036 30 1.6 1921 Ö 1249 35 Medel 39 xxii

Bilaga 3 Brunrisskotade prover från andra mätomgången. Region Syd Trakt F. Brun, Välta 1 Råvikt Torrvikt Trakt G. Brun. Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 714 366 49 1.1 502 407 19 1.2 902 442 51 1.2 579 451 22 1.3 833 550 34 1.3 474 399 16 1.4 895 623 30 1.4 645 477 26 1.5 640 396 38 1.5 613 453 26 1.6 720 400 44 1.6 453 378 16 Medel 41 Medel 21 Region Väst Trakt L. Brun: Välta 1 Råvikt Torrvikt Trakt UV. Brun. Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 807 482 40 1.1 368 313 15 1.2 939 500 46 1.2 565 430 24 1.3 955 481 49 1.3 447 272 39 1.4 1193 688 42 1.4 593 471 21 1.5 937 472 49 1.5 551 437 21 1.6 897 508 43 1.6 520 401 23 Medel 45 Medel 24 Region Öst Trakt EE. Brun. Välta 1 Råvikt Torrvikt Trakt FF. Brun Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 946 630 33 1.1 1179 N 908 23 1.2 718 495 31 1.2 1094 N 853 22 1.3 678 476 29 1.3 1071 N 782 27 1.4 1396 807 42 1.4 872 S 593 32 1.5 1213 723 40 1.5 783 S 478 39 1.6 1074 592 45 1.6 717 S 488 32 Medel 37 Medel 29 xxiii

Trakt GG. Brun. Välta 1 Råvikt Torrvikt 1.1 531 414 22 1.2 1.3 618 445 28 1.4 1655 811 51 1.5 1579 711 55 1.6 1551 651 58 Medel 43 xxiv

Bilaga 4 Flisade prover från delade trakter. Grönrisskotade och brunrisskotade. Flisade Vältor Gröna och Bruna N1=Nivå 1 N2=Nivå 2 N3=Nivå 3 Gröna flisade vältor Välta G, Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt G N1.1 564 434 23 G N2.1 550 428 22 G N1.2 515 413 20 G N2.2 510 389 24 G N1.3 682 540 21 G N2.3 440 343 22 G N1.4 535 411 23 G N2.4 529 409 23 G N1.5 585 457 22 G N2.5 480 373 22 Medel 22 Medel 23 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt G N3.1 602 447 26 G N3.2 572 429 25 G N3.3 515 388 25 G N3.4 740 534 28 G N3.5 729 535 27 Medel 26 Medel totalt =23 Välta L. Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt L N1.1 1193 761 36 L N2.1 833 515 38 L N1.2 900 556 38 L N2.2 683 442 35 L N1.3 812 522 36 L N2.3 1246 736 41 L N1.4 1030 662 36 L N2.4 737 445 40 L N1.5 812 515 37 L N2.5 750 432 42 Medel 37 Medel 39 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt L N3.1 515 293 43 L N3.2 1096 596 46 L N3.3 721 380 47 L N3.4 731 397 46 L N3.5 704 383 46 Medel 46 Medel totalt xxv

=40 Välta UV. Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt UV N1.1 1099 604 45 UV N2.1 739 481 35 UV N1.2 1079 607 44 UV N2.2 815 496 39 UV N1.3 886 530 40 UV N2.3 748 494 32 UV N1.4 809 494 39 UV N2.4 995 640 36 UV N1.5 946 581 39 UV N2.5 735 487 34 Medel 41 Medel 35 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt UV N3.1 772 611 21 UV N3.2 1048 575 45 UV N3.3 860 491 43 UV N3.4 752 447 41 UV N3.5 584 355 39 38 Medel totalt =38 Välta EE. Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt EE N1.1 563 372 34 EE N2.1 775 595 23 EE N1.2 644 437 32 EE N2.2 708 553 22 EE N1.3 516 349 32 EE N2.3 574 446 22 EE N1.4 768 492 36 EE N2.4 610 474 22 EE N1.5 524 344 34 EE N2.5 582 453 22 Medel 34 Medel 22 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt EE N3.1 593 431 27 EE N3.2 580 418 28 EE N3.3 611 446 27 EE N3.4 593 430 27 EE N3.5 580 419 28 27 Medel totalt =28 xxvi

Välta FF. Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt FF N1.1 1072 571 47 FF N2.1 752 485 35 FF N1.2 814 460 43 FF N2.2 720 485 33 FF N1.3 1097 642 41 FF N2.3 670 428 36 FF N1.4 718 412 43 FF N2.4 913 568 38 FF N1.5 794 426 46 FF N2.5 853 549 36 Medel 44 Medel 36 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt FF N 3.1 897 535 40 FF N 3.2 750 462 38 FF N 3.3 759 456 40 FF N 3.4 734 429 41 FF N 3.5 1068 630 41 Medel 40 Medel totalt =40 Välta GG. Grön Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GG N1.1 678 336 50 GG N2.1 718 433 40 GG N1.2 840 401 52 GG N2.2 547 316 42 GG N1.3 807 469 42 GG N2.3 545 314 42 GG N1.4 613 298 51 GG N2.4 629 361 43 GG N1.5 618 301 51 GG N2.5 694 412 41 Medel 49 Medel 42 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GG N3.1 849 387 54 GG N3.2 782 352 55 GG N3.3 759 347 54 GG N3.4 530 239 55 GG N3.5 991 445 55 Medel 55 Medel totalt =48 xxvii

Bruna flisade vältor Välta G. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GB N1.1 563 360 36 GB N2.1 462 353 24 GB N1.2 616 377 39 GB N2.2 432 331 23 GB N1.3 586 368 37 GB N2.3 420 338 20 GB N1.4 599 352 41 GB N2.4 818 636 22 GB N1.5 778 454 41 GB N2.5 492 378 23 Medel 39 Medel 22 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GB N3.1 757 518 32 GB N3.2 520 370 29 GB N3.3 690 494 28 GB N3.4 578 383 34 Påse GB N3.5 sönder Medel 31 Medel totalt =31 Välta L. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt LB N1.1 609 355 42 LB N2.1 602 405 33 LB N1.2 614 376 39 LB N2.2 914 581 36 LB N1.3 533 326 39 LB N2.3 520 354 32 LB N1.4 605 355 41 LB N2.4 681 422 38 LB N1.5 1016 615 39 LB N2.5 490 335 32 Medel 40 Medel 34 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt LB N3.1 772 548 29 LB N3.2 888 642 28 LB N3.3 647 477 26 LB N3.4 660 478 28 LB N3.5 960 685 29 Medel 28 Medel totalt =34 xxviii

Välta UV. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt UV B N1.1 947 481 49 UV B N2.1 1064 759 29 UV B N1.2 955 507 47 UV B N2.2 1078 748 31 UV B N1.3 1000 592 41 UV B N2.3 867 610 30 UV B N1.4 1067 602 44 UV B N2.4 821 584 29 UV B N1.5 1226 750 39 UV B N2.5 771 551 28 Medel 44 Medel 29 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt UV B N3.1 778 544 30 UV B N3.2 1042 689 34 UV B N3.3 858 551 36 UV B N3.4 986 633 36 UV B N3.5 969 659 32 Medel 34 Medel totalt =36 Välta EE. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt EE B N1.1 995 751 25 EE B N2.1 657 529 19 EE B N1.2 515 417 19 EE B N2.2 531 431 19 EE B N1.3 652 495 24 EE B N2.3 530 430 19 EE B N1.4 953 695 27 EE B N2.4 484 391 19 EE B N1.5 700 529 24 EE B N2.5 Sönder Medel 24 Medel 19 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt EE B N3.1 551 417 24 EE B N3.2 586 453 23 EE B N3.3 Sönder EE B N3.4 811 629 22 EE B N3.5 613 465 24 Medel 23 Medel totalt =22 Välta FF. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt FF B N1.1 687 524 24 FF B N2.1 849 663 22 FF B N1.2 513 402 22 FF B N2.2 sönder FF B N1.3 764 581 24 FF B N2.3 721 561 22 FF B N1.4 565 432 23 FF B N2.4 sönder xxix

FF B N1.5 784 607 23 FF B N2.5 724 558 23 Medel 23 Medel 22 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt FF B N3.1 647 454 30 FF B N3.2 598 412 31 FF B N3.3 812 550 32 FF B N3.4 533 358 33 FF B N3.5 612 415 32 Medel 32 Medel totalt =26 Välta GG. Brun Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GG B GG B N1.1 506 334 34 N2.1 535 409 24 GG B N1.2 449 295 34 GG B N2.2 443 342 23 GG B N1.3 1247 830 33 GG B N2.3 870 608 30 GG B N1.4 586 390 33 GG B N2.4 755 518 31 GG B N1.5 368 247 33 GG B N2.5 725 547 24 Medel 33 Medel 26 Välta/Nivå Rå vikt Torr vikt GG B N3.1 670 420 37 GG B N3.2 595 383 36 GG B N3.3 706 453 36 GG B N3.4 738 458 38 GG B N3.5 592 374 37 Medel 37 Medel totalt =32 xxx

Bilaga 5 Vältornas placering och väderstreck Område Syd Väderstreck på vältans långsidor och bra eller dålig placering (+)/(-) Trakt/Lev.n r Välta 1 Placerin g Välta 2 Placerin g Välta 3 Placerin g Välta 4 Nord- A/980307 Öst + Syd + B/486876 Öst + Nord- CD/454745 Syd + Nord- E/980307 Syd + Öst + Öst + Nord- Nord- F/916730 Syd + Syd + G/134597 Öst + Öst + Öst + Nord- Nord- Nord- H/179833 Syd - Syd - Syd - IJ/683868 Öst + Öst + Öst + Nord- Syd + Öst + Placerin g Område Väst Väderstreck på vältans långsidor och bra eller dålig placering (+) (-) Trakt/Lev.n r Välta 1 Placerin g Välta 2 Placerin g Välta 3 Placerin g Välta 4 K/224189 Öst + Öst - L/207454 Öst + Öst + M/237329 Öst + Nord- N/260738 Öst + Syd + Nord- O/341193 Syd - Nord- PQ/410853 Syd - Nord- R/453226 Syd + Nord- S/458988 Syd + Nord- T/459208 Syd - Öst + UV/571040 Öst + XYZ/84888 3 Öst + ÅÄÖ/52922 2 Öst + Öst + Öst + Placerin g xxxi

Område Öst Väderstreck på vältans långsidor och bra eller dålig placering (+) (-) Trakt/Lev.n r Välta 1 Placerin g Välta 2 Placerin g Välta 3 Placerin g Välta 4 Placerin g AA/100487 Öst + Öst + BB/295736 Öst - Öst + Nord- Syd + Nord- Syd + CC/927686 Öst + DD/870005 Öst + Öst + EE/870005 Öst + Öst + Nord- Syd + Öst + FF/101916 Öst + Nord- Syd - GG/515493 Öst - HH/680273 Öst + Öst + II/116289 Nord- Syd + JJ/914665 Öst + Öst + Nord- Syd - Nord- Syd - xxxii

Bilaga 6 Vältornas avverkningsveckor, risskotningsveckor och mätveckor. Områdesyd Trakt/Lev.nr Avverkningsvecka Risskotningsvecka Mätvecka 1 Mätvecka 2 Mätvecka 3 A/980307 909 909 915 929 944 B/486876 904 908 915 929 944 CD/454745 905 908 915 929 944 E/980307 910 910 915 929 944 F/916730 846 912 915 929 X G/134597 836 912 915 931 948 H/179833 903 909 915 929 944 IJ/683868 843 909 918 929 944 Område Väst Trakt/Lev.nr Avverkningsvecka Risskotningsvecka Mätvecka 1 Mätvecka 2 Mätvecka 3 K/224189 905 912 916 927 946 L/207454 906 911 916 927 951 M/237329 850 910 916 927 946 N/260738 905 912 916 927 1003 O/341193 908 911 916 927 946 PQ/410853 908 910 916 927 946 R/453226 903 910 916 927 946 S/458988 903 910 916 927 946 T/459208 908 912 916 927 946 UV/571040 905 911 916 927 1003 XYZ/848883 850 910 916 927 946 ÅÄÖ/529222 850 901 916 927 946 Område Öst Trakt/Lev.nr Avverkningsvecka Risskotningsvecka Mätvecka 1 Mätvecka 2 Mätvecka 3 AA/100487 902 911 918 930 946 BB/295736 904 907 918 930 946 CC/927686 909 914 918 930 946 DD/870005 907 911 918 930 946 EE/870005 907 914 918 931 944 FF/101916 907 914 920 930 951 GG/515493 902 913 920 930 950 HH/680273 851 913 920 930 950 II/116289 851 913 920 930 950 xxxiii

JJ/914665 908 911 920 930 X xxxiv

Bilaga 7 Beskrivning av ett traktdirektiv xxxv

xxxvi

xxxvii

xxxviii