Skälig misstanke vid mängdbrott

JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Skälig misstanke vid mängdbrott Johan Åhs Examensarbete med praktik i processrätt, 30 hp Handledare: Simon Andersson Examinator: Christian Diesen Stockholm, Vårterminen 2013 1

Innehållsförteckning 1. Inledning...3 1.1 Introduktion...3 1.2 Syfte...3 1.3 Frågeställningar...3 1.4 Metod...4 1.5 Material...4 1.6 Avgränsning...5 1.7 Disposition...5 2. Allmänt om skälig misstanke...6 3. Straffprocessuella tvångsmedel...8 4. Skälig misstanke enligt JO...11 4.1 Tillgreppsbrott...11 4.2 Narkotika- och dopningsbrott...13 5. Skälig misstanke i praktiken...16 5.1 Bevisvärdering...16 5.2 Misshandel m.m...17 5.3 Våldsamt mostånd, våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman...23 5.4 Stöld och häleri...25 5.5 Narkotika- och dopningsbrott...27 5.6 Skadegörelse...30 6. Analys...32 7. Slutsats...38 8. Källförteckning...39 2

1. Inledning 1.1 Introduktion Denna uppsats behandlar det processrättsliga beviskravet skälig misstanke. Beviskravet innefattar en avgörande roll vid brottsutredningar då det är av stor vikt för i vilken riktning de kan utvecklas. När beviskravet anses föreligga aktualiseras en mängd olika tvångsmedel och brottsutredningen övergår till ett stadium där åklagaren tar över som förundersökningsledare om saken inte är av enkel beskaffenhet. Vid denna punkt inträder också den misstänktes rättigheter. Brott där saken anses vara av enkel beskaffenhet innefattar s.k. mängdbrott. Vid utredningen av mängdbrott är det oftast polisen som driver förundersökningen och arbetar som förundersökningsledare även då en person finns som skäligen misstänkt. Det är svårt att säga när beviskravet ska anses vara uppfyllt eftersom att rättskällorna inte anger några exakta rekvisit för detta. I doktrinen har det redogjorts för vilka krav som bör ställas för att beviskravet ska anses föreligga, men då bedömningen av om dessa krav är uppfyllda eller ej kan göras med starka inslag av subjektivitet ger de inte någon exakt vägledning för hur beviskravet egentligen ska behandlas i praktiken. Detta gör att rekvisiten för beviskravet ter sig tämligen diffusa. 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att genom en rättsdogmatisk analys fastställa gällande rätt avseende beviskravet skälig misstanke. Vidare är syftet dessutom att utröna vad som krävs i praktiken för att uppnå beviskravet vid mängdbrott. Syftet kan således formuleras genom att först och främst ta reda på vad rättskällorna säger angående beviskravet skälig misstanke och vidare att ge en inblick i hur bevisvärdering kan gå till i praktiken. 1.3 Frågeställningar Vad säger rättskällorna om beviskravet skälig misstanke? Vilka omständigheter kan ligga till grund för bedömningen när beviskravet anses vara uppfyllt i praktiken? Hur stämmer teori och praktik överens med varandra avseende bedömningen av om skälig misstanke föreligger? 3

1.4 Metod I syfte att ta reda på vad gällande rätt är avseende beviskravet skälig misstanke används traditionell rättsdogmatisk metod där jag undersöker ämnet inifrån systemet genom att beakta rättskälleläran. Rättskälleläran tillämpas genom att jag studerar lagtext, förarbeten, rättspraxis, doktrin samt JO-utlåtanden inom området och beaktar rättskällorns hierarkiska ordning i enlighet med den rättsdogmatiska metoden. Den rent teoretiska delen av beviskravet studeras alltså främst genom rättskällorna. Vid tillämpningen av rättskälleläran har jag först identifierat rättsområdet vilket framgår av frågeställningen; vad säger rättskällorna om beviskravet skälig misstanke? Beviskravet skälig misstanke tillämpas främst i straffprocessuella avseenden vilket gör att gällande rätt på området begränsas till rättskällor avseende straffprocessrätt. Lagreglerna inom detta område finns att finna i rättegångsbalken. I rättegångsbalken har jag utgått ifrån de lagregler som aktualiserar beviskravet skälig misstanke och på så sätt identifierat vilka lagregler som ska studeras vid tillämpandet av rättskälleläran. 1 För att få en inblick i hur beviskravet används i praktiken har jag gjort en studie av brottsutredningar i form av förundersökningsprotokoll. Jag har begränsat uppsatsen till brottsutredningar rörande mängdbrott. När jag har studerat brottsutredningarna har jag fokuserat på hur bevisvärderingen gått till i praktiken; vilka omständigheter som har föranlett att skälig misstanke anses föreligga. 1.5 Material Jag har i denna uppsats använt mig av förundersökningsprotokoll rörande mängdbrott. Mängdbrott innefattar s.k. vardagsbrott. Dessa är polisledda och kan t.ex. vara misshandel, stöld, häleri, våldsamt motstånd, narkotikabrott, rattfylleri eller olovlig körning. Förundersökningsprotokollen har jag kommit över i samband med praktiktjänstgöring på City åklagarkammare under B-perioden, vårterminen 2013. För att kunna göra en bred analys har jag valt ut förundersökningsprotokoll med varierande bevisläge rörande de vanligaste förekommande brottsanmälningarna. De valda förundersökningsprotokollen har gällt brott rörande misshandel, olaga hot, våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman, 1 Se exempelvis Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s. 31-32 beträffande tillämpning av rättskälleläran. 4

stöld, häleri, narkotikabrott, dopningsbrott och skadegörelse. Då vissa av förundersökningarna innefattar brottsanmälan rörande ett flertal olika brott har jag genom förundersökningsprotokollen även fått andra brott på köpet. Omständigheterna kring dessa brott har dock inte analyserats. Jag har valt ut och redovisat 28 stycken ärenden som alla har varit aktuella under perioden för min praktik. Det bör klargöras att 28 stycken redovisade ärenden inte kan ge en fullständigt tillförlitlig bild av hur brottsutredningar rörande mängdbrott går till i praktiken. Med tanke på de tusentals brott som anmäls varje dag skulle det för att uppnå ett sådant mål krävas en betydligt mer omfattande studie än vad det finns utrymme för i denna uppsats. 2 En redovisning av 28 ärenden bör dock kunna ge en inblick i hur det kan gå till när brottsanmälningar rörande mängbrott behandlas. 1.6 Avgränsning Jag har valt att avgränsa mig till brottsutredningar rörande mängdbrott. Detta har jag gjort av två skäl. För det första har jag i samband med detta examensarbete utfört praktik på mängdbrottsenheten på City åklagarkammare där jag dagligen har tagit del av brottsutredningar rörande just mängdbrott. För det andra anser jag att en avgränsning av ämnet gynnar syftet med uppsatsen eftersom att utrymmet jag har för att komma fram till och utröna en slutsats är begränsat. Jag anser alltså att det är fördelaktigt att koncentrera studien till vissa typer av brott eftersom att ämnet är omfattande. 1.7 Disposition Inledningsvis görs en allmän redogörelse av beviskravet skälig misstanke inom svensk processrätt, följt av en kort sammanfattning av de straffprocessuella tvångsmedel som beviskravet skäligen misstänkt aktualiserar. Därefter redogörs för relevanta JO-avgöranden i ämnet. Vidare diskuteras bevisvärdering och uppsatsens material redovisas. Slutligen sker en analys av vad som framkommit ifrån brottsutredningarna och som sedan ligger till grund för en avslutande slutsats. 2 Enligt BRÅ:s statistik anmäldes 107 299 brott under April 2013 (statistiken avser samtliga brott i hela landet). 5

2. Allmänt om skälig misstanke Beviskravet skälig misstanke förekommer uttryckligen i en mängd lagregler i rättegångsbalken. Beviskravet kan uttryckas på två olika sätt; skäligen misstänkt för brott och skäligen kan misstänkas för brott. Det föreligger dock ingen juridisk skillnad mellan uttrycken enligt JO. 3 Beviskravet nämns i RB 23 kap. 2 avseende syftet med förundersökningen, RB 23 kap. 3 avseende åklagarens roll som förundersökningsledare då saken inte är av enkel beskaffenhet, RB 23 kap. 13 avseende vittnesförhör inför rätten, RB 23 kap. 18 avseende underättelse av misstanke, RB 24 kap. 3 avseende häktning, RB 24 kap. 6 avseende anhållande, RB 25 kap. 1 avseende reseförbud och anmälningsskyldighet, RB 26 kap. 1 avseende kvarstad, RB 27 kap. 20 avseende hemlig avlyssning och övervakning, RB 28 kap. 1 avseende husrannsakan, RB 28 kap. 11 avseende kroppsvisitation, RB 28 kap. 12 avseende kroppsbesiktning samt RB 36 kap. 1 3 st p 1 avseende vittnesförbud. 4 När en person är skäligen misstänkt för ett brott så övergår normalt sätt utredningen från en spaningsverksamhet till ett utredningsstadium som inriktar sig på den misstänktes person. 5 Vid denna punkt kan alltså, som redovisats ovan, en mängd olika tvångsåtgärder aktualiseras genom rättsregler i rättegångsbalken. Dessa tvångsåtgärder innefattar gripande, kroppsvisitering, kroppsbesiktning, husrannsakan, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation. 6 Även rättigheter för den misstänkte aktualiseras vid denna punkt, t.ex. rätten att underrättas av misstanken och rätten till en offentlig försvarare. 7 Den misstänkte ska alltså underrättas om misstanken och har även rätt att fortlöpande ta del av vad som framkommer under förundersökningen i den mån det kan ske utan men för utredningen. 8 Trots att beviskravet innefattar en till stor del avgörande roll för vilken riktning en brottsutredning kan ta så saknas det redogörelser i lagtexten för vilka krav som ställs på bevisningen för att beviskravet ska anses vara uppfyllt. I förarbeten till relevanta rättsregler där beviskravet behandlas finns inte heller någon närmare beskrivning angående detta. 3 JO 1990/91 s. 62 och 1992/93 s. 204. 4 Se nämnda paragrafer i rättegångsbalken (1942:740). 5 Bring och Diesen, Förundersökning s. 160. 6 Se rättegångsbalken 24 kap. 7 avseende gripande vid tillräckliga skäl för anhållande. 7 Se NJA 2001 s. 344 avseede rätten till offentlig försvarare vid skälig misstanke. 8 Rättegångsbalken 23 kap. 18. 6

Det har förts diskussioner i doktrinen i syfte att reda ut vad som krävs för att beviskravet ska uppfyllas. För att passera det beviskrav som ligger under skälig misstanke och betecknas som kan misstänkas och således komma upp till beviskravet skälig misstanke krävs det enligt doktrinen en betydande kvalitetshöjning av bevisvärdet. Sannolikheten för att personen som misstanken riktar sig emot har begått gärningen ska vara större än vad sannolikheten är att någon annan har begått den. 9 Enligt JO ska det finnas konkreta, objektivt underbyggda, omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den gärning som misstanken avser. 10 Bevisen behöver alltså vara av en betydande grad och tvångsåtgärder som utövas med stöd av misstankegraden får inte grundas på subjektiva antaganden. 11 Misstanken måste vidare innehålla en viss sorts substans och bevisningen måste innehålla en viss sorts styrka. 12 JO har i flera avgöranden anfört att det är av stor betydelse att man vid bedömningen om skälig misstanke ska anses föreligga eller ej tar hänsyn till vad som framkommer under förhör med den misstänkte. I de fall där den misstänkte exempelvis kan lämna rimliga förklaringar till omständigheter som till en början föranleder misstanke om brott, ska detta medföra att de omständigheter som talade för brott får ett minskat bevisvärde och således tala emot att skälig misstanke föreligger. 13 Detta påstående stämmer överens med hur bevisvärdering vid brottsutredningar ska gå till, vilket redovisas närmare i avsnitt 5.1. Det stämmer även överens med vad JO har konstaterat om att det inte är möjligt att fastlägga några bestämda riktlinjer för när beviskravet ska anses föreligga utan att det måste avgöras i varje enskilt fall. 14 Det finns vidare omfattande JO-praxis avseende beviskravet skälig misstanke. Denna praxis fungerar som vägledning för dels när beviskravet kan anses vara uppfyllt, dels när beviskravet ej kan anses vara uppfyllt. Jag redovisar ett flertal JO-avgörande avseende beviskravet i avsnitt 4. 9 Bring och Diesen, Förundersökning s. 161. 10 Se exempelvis JO 1990/91 s. 62, JO 1992/93 s. 204 samt JO 1998/99 s. 107. 11 Se exempelvis JO 1957 s. 13. 12 Bring och Diesen, Förundersökning s. 163. 13 Se exempelvis JO 1970 s. 67 och JO 1988/89 s. 60. 14 JO 1992/93 s. 204, JO 1993/94 s. 101 samt JO 1998/99 s. 107. 7

3. Straffprocessuella tvångsmedel Enligt 2 kap. 6 regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan. Begränsningar i dessa grundläggande fri- och rättigheter får enligt 2 kap. 20 första stycket göras genom lag. Enligt 2 kap. 21 får begränsningar enligt 20 endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och begränsningen får vidare aldrig gå ut över vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Rättegångsbalken innehåller, som redogjorts för ovan, en mängd olika straffprocessuella tvångsmedel som kan aktualiseras under förundersökningen. Huvuddelen av dessa finns i RB 24-28 kap. och innefattar bl.a. anhållande, häktning, kroppsvisitering, kroppsbesiktning, husrannsakan och beslag. Samtliga straffprocessuella tvångsmedel aktualiseras dock inte när beviskravet skälig misstanke föreligger. För att häktning ska bli aktuellt föreskriver lagen bl.a. att beviskravet sannolika skäl ska föreligga. 1516 Undantag finns dock föreskrivet i RB 24 kap. 3 där det framkommer att häktning även får ske vid skälig misstanke om förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda och det är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet. Sker häktning enligt RB 24 kap. 3 ska en ny häktningsförhandling hållas inom en vecka ifrån häktningsbeslutet där åklagaren enligt RB 24 kap. 19 ska presentera omständigheter som utgör grund för att beviskravet sannolika skäl föreligger. Om det när förhandlingen hålls inte framkommit sådana omständigheter eller i övrigt inte längre finns skäl för häktning ska beslutet om häktning omedelbart hävas. 17 Om det inte finns skäl att häkta en brottsmisstänkt person under utredningen kan istället ett anhållande bli aktuellt enligt RB 24 kap. 6 2 st. Detta förutsätter att det är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning och att personen är skäligen misstänkt för ett brott. Åklagaren måste enligt RB 24 kap. 11 i sådant fall göra häktningsframställan till rätten senast klockan 12 tredje dagen efter anhållningsbeslutet om denne önskar att frihetsberövandet ska bestå. 15 Se rättegångsbalken 24 kap. 1. 16 Notera de särskilda häktningsgrunderna i rättegångsbalken 24 kap. 1. 17 Se rättegångsbalken 24 kap. 19 3 st. 8

Om det finns skäl att anhålla någon får en polisman enligt RB 24 kap. 7 i brådskande fall utan ett anhållningsbeslut gripa denna person. I ett sådant fall ska den misstänkte så snart som möjligt förhöras av polis eller åklagare enligt RB 24 kap. 8 2 st. Åklagaren ska dessutom underrättas om gripandet och omedelbart efter att förhör har hållits besluta om den misstänke ska anhållas. Anhålls inte den misstänkte ska gripandet omedelbart hävas enligt samma bestämmelse. Kroppsvisitation regleras i RB 28 kap. 11 och avser undersökning av kläder och annat som någon som är skäligen misstänkt för ett brott bär på sig. Även väskor, paket och andra föremål som denne har med sig får omfattas av tvångsåtgärden och definitionen är avsedd att vara uttömmande. 18 Kroppsvisitation görs i huvudsak i syfte att söka efter föremål som kan tas i beslag eller förvar för att utröna om de kan vara av betydelse för utredning av ett brott. Tvångsåtgärden är vanligt förekommande vid brottsutredningar rörande bl.a. narkotikabrott. Med kroppsbesiktning avses en undersökning av människokroppens yttre och inre samt provtagning från människokroppen och undersökning av sådana prov. 19 Begreppet omfattar alla typer av kroppsliga undersökningar, både utvärdes och invärtes sådana. Kroppsbesiktning får utföras på den som är skäligen misstänkt för ett brott som kan följas av fängelse enligt RB 28 kap. 12. Tvångsmedlet används inte sällan vid utredning av narkotika- och dopningsbrott. 21 Enligt RB 28 kap. 1 får husrannsakan utföras i hus, rum eller slutet förvaringsställe om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa. Huvudregeln för husrannsakan är att den får ske hos någon som är skäligen misstänkt för brottet. Reell husrannsakan görs i huvudsak i samma syfte som kroppsvisitation, dvs för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller förvar för att utröna om de kan vara av betydelse för utredning av ett brott och brottsutredande myndigheter får möjlighet att genomsöka utrymmen som de annars inte skulle ha tillgång till. 22 Tvångsåtgärden kan användas vid en mängd olika tänkbara brottsutredningar, exempelvis i syfte att eftersöka narkotika, stöldgods eller vapen. 23 20 18 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s. 635. 19 Se rättegångsbalken 28 kap. 12 2 st. 20 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s. 611. 21 Se Bring och Diesen, Förundersökning s. 433 ff. samt de i uppsatsen redovisade ärenden avseende narkotikaoch dopningsbrott beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning. 22 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s. 541. 23 Se de i uppsatsen redovisade ärenden K287807-12, K350012-12, K391425-12, K314348-12, P075.191-12 och K187485-12 beträffande när husrannsakan kan användas i praktiken. 9

För att skapa en balans mellan samhällets krav på en effektiv brottsbekämpning och den enskildes krav på integritet och rättssäkerhet finns ett antal allmäna principer beträffande användandet av tvångsmedel. Vissa av dessa principer är lagfästa medan andra har utvecklats av praxis. 24 Principerna är legalitetsprincipen, ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. De har som syfte att återspegla de värden som framkommer ur regeringsformen 2 kap. Legalitetsprincipen innebär att en myndighet utan lagstöd inte får ingripa i en enskilds rättsfär, ändamålsprincipen innebär att ett tvångsmedel bara får användas för de i lagstiftningen angivna syftena, behovsprincipen innebär att ett tvångsmedel endast får användas om det dels finns ett påtagligt behov för det, dels det avsedda resultatet inte kan uppnås med lindrigare medel och proportionalitetsprincipen innebär att arten och varaktigheten av ingripandet står i rimlig proportion till det önskade målet. 25 24 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s. 19. 25 Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel s. 19-26. 10

4. Skälig misstanke enligt JO För att få uppfattning om gällande rätt när det gäller beviskravet skälig misstanke är det av betydelse att undersöka avgöranden ifrån justitieombudsmannen (JO). Det finns ett flertal JOavgöranden där man har bedömt om skälig misstanke anses vara uppnått eller inte. JO har i flera ärenden uttalat att det, för att en person skall anses vara skäligen misstänkt för ett brott, krävs att det föreligger konkreta, objektivt underbyggda omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått den gärning som misstanken avser. JO har vidare anfört att det inte är möjligt att fastlägga några bestämda riktlinjer för när beviskravet anses föreligga utan att det måste avgöras i varje enskilt fall. Nedan följer en mängd JO-avgöranden som är relevanta för denna uppsats då de behandlar beviskravet skälig misstanke i ärenden rörande mängdbrott av typen tillgreppsbrott och narkotika- samt dopningsbrott. 4.1 Tillgreppsbrott JO 1977/78 s. 83: En person (L.) greps som misstänkt för narkotikabrott och förhördes av polisen samma dag även som misstänkt för tillgrepp av en bil. L. släpptes sedan fri. Vid ett senare tillfälle hade en annan bil tillgripits där bilägarens plånbok innehållandes dennes körkort legat i handskfacket. En biluthyrningsfirma hade meddelat polisen att L. hade uppsökt firman för att hyra en bil och då uppvisat nämnda körkort. Vidare greps L. när han återkom till biluthyrningsfirman och anhölls även som misstänkt för biltillgrepp och stöld alternativt häleri beträffande körkortet. Enligt JO förelåg grund för anhållande (men inte för häktning endast på grunden att L innehaft körkortet ifrån den stulna bilen). JO dnr 2019-1987: En kvinna som hade observerats passera en kassa utan att betala för två varor stoppades av en butikskontrollant. Polis tillkallades till platsen som upptäckte att kvinnan hade en mängd varor som var märkta med prislappar ifrån butiken i väskan. Kvinnan förnekade att hon stulit något men skälig misstanke ansågs föreligga varpå kvinnan anhölls och husrannsakan utfördes i hennes bostad. JO anförde ingen kritik mot att kvinnan ansågs skäligen misstänkt för att ha tillgripit de varor som hon observerats ta och passera kassan med utan att betala. Beträffande övriga varor anförde JO att det fanns en tveksamhet till om skälig misstanke förelåg avseende tillgreppsbrott. JO menade att det inte förelåg några konkreta omständigheter som tydde på att dessa varor skulle ha tillgripits och att den omständigheten 11

att hon inte kunde visa kvitton för varorna saknade betydelse. Någon grund för husrannsakan i bostaden hade således heller inte förelegat. JO 1988/89 s. 60: Vid en fordonskontroll av en personbil som visade sig vara oförsäkrad så observerade en polisman en bilstereo som inte var ordentligt fastskruvad. Polismannen kontrollerade därefter bilstereons typnummer i ett dataregister som visade att typnumret överensstämde med en apparat som var anmäld stulen. Polismännen fortsatte att undersöka bilen och anträffade ett par lösa högtalare som de tyckte såg stulna ut. Föraren förklarade att bilen var lånad och att han inte hade stulit några föremål samt att de kunde åka iväg till ett närliggande café och reda ut förhållandena med bilens ägare. Föraren ansågs skäligen misstänkt för stöld, greps och blev transporterad till polisstation där han vidare blev anhållen. Husrannsakan utfördes även i hans bostad. Det visade sig senare att typnummret som polisen använt sig av vid kontroll i dataregistret var ett servicenummer som fanns på alla stereoapparater i en speciell tillverkningsserie. JO anförde ingen kritik mot att mannen greps med bakgrund av det besked polismännen fick angående bilstereon. Däremot riktade JO kritik mot ärendet på en mängd andra punkter; bl.a. att identifieringen av stöldgodset dragit ut på tiden och att polismännen inte kontrollerat förarens berättelse om lånet av bilen och obekantskapen med de misstänkta stöldgodsen. JO ansåg att förarens uppgifter inte framstod som osannolika och att det därför efter berättelsen ej bör ha förelegat tillräcklig grund för att täcka beviskravet skälig misstanke. JO dnr 3013-2008: Misstanke om ringa narkotikabrott riktades mot en man varpå kroppsvisitation utfördes och en annan persons bankomatkort påträffades. Bankomatkortet kunde härledas till en plånbok som var anmäld stulen. Detta medförde att mannen ansågs skäligen misstänkt för stöld och att husrannsakan gjordes i mannens bostad som han delade med andra personer. Vid husrannsakan beslagtogs en dator som senare visade sig rättmätigt tillhöra en av de andra personerna som bodde i lägenheten. JO anförde ingen kritik mot att husrannsakan utfärdats men konstaterade att beslutet att ta datorn i beslag kunde diskuteras. Vidare ansåg JO att handläggningen drog ut på tiden mer än nödvändigt (det dröjde ett par veckor innan beslaget hävdes och datorn återlämnades). 12

5.1 Narkotika- och dopningsbrott JO 1992/93 s. 204: En man som tidigare var känd i narkotikasammanhang stoppades av polisen. Mannen som verkade påverkad utan att lukta sprit uppgav att han kommit ifrån en känd narkotikamissbrukare. Polisen misstänkte narkotikabrott och kroppsvisiterade mannen. Enligt JO borde den omständigheten att mannen var påverkad av något som inte var sprit vara tillräckligt för att uppnå skälig misstanke för eget bruk av narkotika, men omständigheterna var enligt JO inte så konkreta att de ensamt kunde grunda en skälig misstanke för narkotikabrott genom innehav. Tillräckliga skäl för kroppsvisitation har inte förelegat. 26 JO dnr 4413-2003: Polisen stoppen en man i en bil vid en kontroll och fattade misstankar om narkotikabrott genom eget bruk då mannen uppvisade drogtecken i form av stora pupiller, stela ansiktsrörelser och munntorrhet. Mannen var tidigare känd av polisen för att ha hanterat narkotika för eget bruk. När polisen stoppade mannen så förde han handen mot passagerarsidan. Mannen uppträdde även nervöst och stressat. Mannen ansågs skäligen misstänkt för narkotikabrott genom eget bruk varpå kroppsvisitation, kroppsbesiktning och husrannsakan i mannens bil och bostad utfördes. JO ifrågasatte inte att husrannsakan i bilen genomförts eftersom att polismännen gjort bedömningen att den misstänktes uppträdande skapade anledning att misstänka att det fanns narkotika i bilen. JO anförde emellertid kritik mot att husrannsakan genomförts i bostaden eftersom att ingenting i utredningen tydde på att mannen förvarade narkotika där. Några konkreta omständigheter förelåg inte som kunde utgöra grund för skälig misstanke om att mannen hade gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att inneha narkotika i bostaden. JO 2006/07 s. 76: Polisen iakttog en man som var känd av polisen i narkotikasammanhang tillsammans med en kvinna på en parkeringsplats. Båda personerna visade tecken på att vara påverkade av annat än alkohol och skälig misstanke om ringa narkotikabrott genom eget bruk ansågs föreligga. Beslut om kroppsbesiktning fattades och senare samma dag beslutades även om husrannsakan i de misstänktas gemensamma bostad. Eftersom att ingenting framgick ur brottsutredningen som tydde på att personerna var misstänkta för innehav av narkotika, och att någon någon ytterligare bevisning för att styrka eget bruk av narkotika inte kunde vinnas genom husrannsakan, anförde JO att det inte fanns 26 Ringa narkotikabrott var dock vid denna tid inte belagt med fängelstraff vilket krävs för den brottsmisstanke som ska utgöra grund för kroppsvisitation. JO formulerade det som att grund för skälig misstanke om sådant narkotikabrott som kan följas av fängelse inte förelegat. 13

skäl för den utförda husrannsakan på den redovisade grunden. Om polisen på annan plats än i bostaden påträffar en person som skäligen kan misstänkas för narkotikabrott genom eget brukande så räcker inte den omständigheten för beslut om husrannsakan i bostaden (JO anförde dock att situation i det här fallet var annorlunda eftersom mannen observerats med två personer som var påverkade av amfetamin samt hade en större mängd kontanter på sig och att han senare påträffades utanför sin bostad narkotikapåverkad med narkotikapåsar, bunke och sked). JO 2009/10 s. 72: Två civilklädda poliser observerade en man som var blek i ansiktet och hade glansiga ögon vilket ansågs vara tecken på bruk av narkotika. När polisen frågade mannen om han hade narkotika på sig började mannen uppträda misstänksamt, nervöst och försökte avvika ifrån platsen. På dessa grunder ansågs mannen skäligen misstänkt för narkotikabrott och beslut togs om kroppsvisitation på mannen. Enligt JO utgör den omständighet att en man beter sig underligt, uppträder nervöst eller undviker kontakt med polisen inte grund för skälig misstanke avseende narkotikabrott. Att en person är passiv kan inte heller tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om skälig misstanke föreligger eller ej. JO ansåg att beslutet om kroppsvisitation mer handlade om spekulationer än konkreta omständigheter som utgjorde grund för skälig misstanke avseende narkotikabrott och att tillräcklig grund därför saknades. JO anförde vidare att det faktum att en person visar typiska symptom för narkotikabruk kan vara tillräckligt för skälig misstanke avseende eget bruk av narkotika. JO dnr 3894-1991: I detta fall hade polisen bedrivit spaningsverksamhet mot en lägenhet. Lägenheten beboddes av en person som tidigare var dömd för narkotikaförsäljning och som ofta besöktes av narkotikamissbrukare. Polisen såg hur en känd narkotikalangare och missbrukare lämnade lägenheten och stoppade henne. När de stoppat henne kom en annan man cyklandes som också stoppades. De båda personerna uppvisade ett beteende med yviga rörelser och nervöst uppträdande samt svarade undvikande på polisens frågor. Kvinnan och mannen ansågs skäligen misstänkt för narkotikabrott och kroppsvisiterades. Enligt JO utgjorde inte de omständigheter att de båda var sedan tidigare kända i narkotikasammanhang, att de uppträdde påverkat när de anträffades och att de kom ut från en lägenhet som var känd i narkotikasammanhang grund för skälig misstanke om sådant narkotikabrott som kan följas av fängelse. Polisen hade således inte haft tillräckliga skäl att kroppsvisitera personerna. 14

JO dnr 1816-2011: En man skulle besöka en polisstation och samtala om dopning samt utföra ett dopningstest. Mannen ville dock inte genomföra ett frivilligt dopningstest och blev vidare informerad av polisen att han var skäligen misstänkt för dopningsbrott varpå kroppsbesiktning utfördes. De omständigheter som låg till grund för misstanken var mannens utseende, det han själv uppgav om att han tävlat i bodybuilding året innan händelsen och då tagit preparat för att bli knastrig i kroppen samt att han ej ville svara på om han brukat dopning inför tävlingen. JO anförde att Polismyndighetens bedömning låg inom ramen för vad som är godtagbart men att det kan ifrågasättas om de föreliggande omständigheterna verkligen kunde utgöra grund för skälig misstanke mot mannen vid den aktuella tidpunkten. JO dnr 5834-2010: En polisman stoppade en bil för bälteskontroll och misstankar om dopningsbrott uppstod vid samtal med mannen varpå kroppsbesiktning och husrannsakan i bilen samt mannens bostad utfördes. De omständigheter som föranledde misstankarna var mannens kroppskonstruktion i kombination med hans undvikande och nervösa sätt att prata när polismannen diskuterade dopning med honom. Polismannen hade även fått uppfattningen av att mannen försökte gömma något i bilen i samband med att han stoppades. JO anförde ingen kritik mot misstankarna för dopningsbrott (eget bruk) och den utförda kroppsbesiktningen. Vidare anförde JO inte heller någon kritik mot att husrannsakan utfördes i mannens bil då det framgick av utredningen att polismannen uppfattade att mannen försökte dölja något. Beträffande husrannsakan i mannens bostad anförde JO emellertid att vad som framkommit i utredningen inte utgjort tillräcklig grund för åtgärden. Enligt JO förelåg det ingen konkret omständighet som tydde på att mannen förvarade dopning i bostaden. Mot den bakgrund anförde JO att beslutet om husrannsakan i bostaden skulle kritiseras. 15

5. Skälig misstanke i praktiken 5.1 Bevisvärdering Hur bevisvärderingen går till vid utredningen av mängdbrott skiljer sig inte mot hur den går till vid utredningen av andra brott, men de omständigheter som ligger till grund för att en utpekad person anses vara skäligen misstänkt kan variera beroende på vilken typ av brott utredningen syftar på. Vid händelser där en påträffbar fysisk skada har inträffat (på person eller egendom) kan fotodokumentation användas för att styrka de objektiva rekvisit som krävs för brott; exempelvis vid misshandel eller skadegörelse. Vid vissa andra typer av brott krävs det att en annan typ av bedömning behöver göras för att bedöma om de objektiva rekvisiten är uppfyllda. Vid exempelvis olaga hot uttrycker lagtexten att hotet ska vara avsett att framkalla allvarlig fruktan hos den det är riktat till. 27 Är de objektiva rekvisiten för brott uppfyllda kan således en utpekad person, om bevisningen mot denne räcker, bli skäligen misstänkt för brottet. Vid vissa brottsutredningar kan beviskravet vara extra viktigt eftersom att tvångsmedel kan behöva användas för att driva utredningen framåt. När exempelvis en stöld har inträffat och en utpekad person figurerar i utredningen kan en husrannsakan hos den utpekade vara av intresse. Vid ett sådant skede är det alltså avgörande att tillräcklig bevisning finns mot den utpekade personen för att täcka beviskravet skälig misstanke för stöld eller häleri då en sådan processuell tvångsåtgärd annars inte får utövas. 28 Hur vet man då om bevisningen räcker för att en utpekad person ska anses vara skäligen misstänkt för brott? Bevisvärderingen ska först och främst baseras på rationella överväganden. Detta medför att man måste värdera varje enskilt bevis innan slutsatser dras om hur långt bevisningen räcker. Beviskravet blir styrande för metodvalet när man ska avgöra om bevisningen räcker eller inte då olika beviskrav innefattar olika krav på sannolikhet. En jämförelse ska ske mellan beviskravets sannolikhetsgrad och den uppskattade sannolikheten hos den samlade bevisningen. 29 27 Se brottsbalken 4 kap. 5. 28 Se exempelvis det i uppsatsen redovisade ärendet K350012-12. 29 Bring och Diesen, Förundersökning s. 188. 16

För att beviskravet skäligen misstänkt ska anses föreligga ska således den samlade bevisningen, efter rationella överväganden, tala för att sannolikheten är minst 50 % att den misstänkte personen har begått det brott som misstanken avser. 30 Under en brottsutredning kan även omständigheter som talar emot att den utpekade personen har begått brott föreligga; s.k. motbevisning. Motbevisning kan bestå av i stort sett vilka omständigheter som helst som fyller funktionen att de talar emot ett visst brottstema. Exempel på motbevisning kan vara vittnesuppgifter som talar emot att en utpekad person har begått ett specifikt brott. När motbevisning förekommer i en brottsutredning så ska den värderas enskilt och vidare bli föremål för bedömning av hur stor påverkan den har på huvudbevisningen. Om exempelvis en stark huvudbevisning anses föreligga samtidigt som motbevisningen ter sig svag, torde motbevisningen inte försvaga det samlade värdet hos huvudbevisningen i någon större utsträckning. 31 Nedan följer sammanfattningar av bevisläget i 28 stycken ärenden rörande mängdbrott. I samtliga ärenden har beviskravet skäligen misstänkt ansetts föreligga mot en eller flera personer. I vissa ärenden, där motbevisning föreligger, redovisas även denna. 5.2 Misshandel m.m. K47047-13: En utpekad person befann sig inne på en butik där denne snattade tre stycken chokladkakor. Mannen som arbetade i butiken sprang ifatt den utpekade personen ut på gatan och tog med henne tillbaka in i butiken. Inne i butiken ringde mannen till polisen samtidigt som han blockerade utgången för den misstänkte kvinnan som i sin tur försökte ta sig ut. Ett vittne som iakttagit händelseförloppet ute på gatan när butiksinnehavaren tagit med den misstänkte snattaren in i butiken igen, närvarade också inne i butiken och observerade händelsen. Övervakningsfilm i från butiken visade hur butiksarbetaren motade bort kvinnan samtidigt som han höll i en mobiltelefon och ringde till polis. Den misstänkte snattaren försökte att ta sig ut ur butiken och utdelade ett slag i ansiktet på butiksarbetaren. Butiksarbetaren puttade då tillbaka kvinnan vilket gjorde att hon föll omkull. Under händelsen ska den misstänkte snattaren enligt butiksarbetaren ha uttalat jag vet vart du jobbar, jag ska skicka folk på dig. Vittnet som närvarade vid händelsen uppgav att kvinnan 30 Bring och Diesen, Förundersökning s. 187. 31 Se Ekelöf m.fl., Rättegång IV s. 141 f. beträffande detta stycke. 17

uttalat jag ska ringa mina kompisar som ska ta hand om dig, för nu vet de var du jobbar eller liknande. Kvinnan erkände snatteri och förnekade olaga hot. Hon ansågs dock skäligen misstänkt för snatteri, misshandel och olaga hot. Bevisning: Målsägandes utsaga, övervakningsfilm och ett vittne avseende misshandel samt målsägandes utsaga och ett vittne avseende olaga hot. Snatteriet erkändes och styrktes av övervakningsfilmen. K61180-13: En entrévärd på en restaurang har påstått att han har bett en mycket berusad gäst att lämna restaurangen varpå mannen gjort som han blivit tillsagd men en kort tid därefter uttalat det här ska vi göra något åt, vi ska nog hämnas och plötsligt vänt sig om och slagit entrévärden i ansiktet. Entrévärden ska enligt sin berättelse ha blivit rädd och chockad samt känt en kraftig smärta. Efter händelsen ska restaurangens ordningsvakter ha gripit den misstänkta gärningsmannen och tillkallat polis. En annan entrévärd och en ordningsvakt som kort därefter grep den misstänkte mannen ska ha sett när slaget utdelades. Vid ett inledande förhör strax efter händelsen valde den utpekade mannen att inte säga någonting alls men vid ett andra förhör på morgonen därefter erkände han händelsen. Mannen ansågs dock skäligen misstänkt för misshandel innan erkännandet. Bevisning: Målsägandes utsaga och två vittnen. K35147-11: Två målsäganden hade enligt brottsanmälan blivit misshandlade av två andra män på en restaurang. De utpekade personerna hade dock hunnit lämna platsen innan polis anlänt. Enligt målsäganden befann de sig på restaurangen för att fira. Den ena av de två målsäganden kände till männen sedan tidigare och hade haft en relation med en ex-flickvän till den ena av de utpekade personerna som var en berömd kampsportare. Denna målsägande påstod att misshandeln var en följd av att han just hade haft en relation med den tjej som kampsportaren tidigare hade varit tillsammans med och dessutom hade barn med. Den ena målsägande hade enligt sin berättelse tagit emot två knytnävslag ifrån den utpekade kampsportaren varav kraftig smärta och blodvite uppstod, vilket även dokumenterats på sjukhus. Den andra målsägande hade enligt sin berättelse fått ta emot slag i ansiktet och i bröstet vilket hade lett till övergående smärta som följd men inte dokumenterats. Ett vittne 18

som kände målsäganden ytligt och befann sig på restaurangen i nyktert tillstånd hade sett händelseförloppet och lämnade liknande uppgifter av vad som skedde som målsäganden. Ett antal andra vittnen som var vänner och bekanta med de två utpekade personerna lämnade uppgifter om att de var de två målsäganden som hade varit hotfulla och att de utpekade personerna hade intagit en mer passiv roll i konflikten. Enligt ett av dessa vittnen hade någon misshandel inte skett utan männen skulle ha ramlat ned på golvet. Ett annat vittne som var bekant med en av de utpekade sade i princip samma sak; målsäganden gick fram till den utpekade kampsportaren för att prata vilket han inte hade velat och sedan hade de ramlat ned på golvet utan att något slag hade utdelats. Ytterligare ett vittne som arbetade på restaurangen berättade att han sett kampsportarens vän utdela ett slag i ansiktet på en av målsäganden men han berättade också att han uppfattat att de båda stått och slagit på varandra cirka fem gånger vardera med knytnävarna. Enligt hans berättelse hade kampsportaren inte varit delaktig i något slagsmål utan suttit vid ett bord med sina vänner hela kvällen. De utpekade personerna förnekade brott och uppgav att den ena av de två målsäganden hade gått fram till kampsportaren och velat prata vilket denne inte varit intresserad av och att någon form av knuff hade uppstått mellan kampsportaren och en annan man vilket gjort att de båda hamnat på golvet. De båda utpekade personerna ansågs vara skäligen misstänkta för misshandel. Bevisning: Målsägandes utsagor, ett vittne och dokumentation av personskador. K181301-12: Målsägande i ärendet och dennes fru hade varit ute och dansat när det enligt brottsanmälan kommit fram en okänd man och kommenterat hans frus bakdel. Efter denna händelse ska målsägande ifrågsatt beteendet varpå en annan okänd man, påstådd vän till mannen som kommenterade målsägandes hustru, kommit fram och slagit målsägande över munnen. Målsägande ska ha känt stor smärta och ett ringande i hela huvudet till följd av slaget. Fotodokumentation av målsägandes underläpp användes för att styrka den påstådda misshandeln. Målsägandes berättelse styrktes också av dels dennes frus berättelse som även pekade ut mannen genom en fotokonfrontation, dels ett annat vittne som var vän till målsägande och såg personen som utdelade det påstådda slaget samt pekade ut denne vid en fotokonfrontation. 19

Den utpekade personen som erkände att han varit på platsen men förnekade att han utdelat något slag under kvällen ansågs skäligen misstänkt för misshandel, greps och blev frihetsberövad under knappt två timmar. Bevisning: Målsägandes utsaga, två vittnen och dokumentation av personskada (fotokonfrontation användes vid ett senare stadie i utredningen). K87503-13: Två poliser blev kallade till akuten på St Görans sjukhus med anledning av att en person som vårdades där påstod sig ha blivit misshandlad av en ordningsvakt. Målsägande berättade att han gått fram till ordningsvakten för att hälsa på honom då de var bekanta med varandra men eftersom den misstänkte ordningsvakten ansåg att målsägande hade berättat för hans flickvän att han varit otrogen mot henne var han inte intresserad av att hälsa. De båda två och ett vittne, en vän till målsägande, ska sedan på ordningsvaktens initiativ ha gått iväg till en närliggande bakgata där den utpekade ordningsvakten enligt målsägande och vittnet ska ha utdelat ett slag i målsägandes ansiktet varpå näsblod uppstod. Ordningsvakten bekräftade målsägandes historia angående deras relation och vad målsägande påstod att ordningsvakten skulle ha ansett att målsägande hade sagt till dennes flickvän, men hans berättelse skiljde sig ifrån målsägandes på så sätt att han hävdade nödvärn. Målsägande skulle enligt ordningsvakten ha attackerat honom först varpå han puttat omkull målsägande så att han fallit till marken. Målsägande hade en dokumenterad skada ifrån händelsen som styrkte en svullen näsrot och tvärgående sårskada på näsroten. Den utpekade visste ej hur skadan kunde ha uppstått men hävdade att den kunde ha kommit ifrån fallet som uppstod i samband med den utdelade knuffen. Ordningsvakten ansågs vara skäligen misstänkt för misshandel. Bevisning: Målsägandes utsaga, ett vittne och dokumentation av personskada.. K75892-13: En man som blivit avvisad ifrån ett akutboende hade enligt brottsanmälan dels gått till attack mot en person genom att kasta en tvättkorg mot honom, utdela slag mot kroppen varav ett har träffat på axeln, dels uttalat hot med innebörd att målsägande skulle att skadas eller dödas. Målsäganden uppvisade en sårskada vid örat och påstod sig ha ömhet i kroppen. Under händelsen var även en kollega till målsägande närvarande som såg dels att 20

den misstänkte kastade en tvättkorg mot målsägande, dock inte vart den träffade, dels att det blev handgemäng. Efter slagsmålet ska den utpekade personen enligt förhör med målsägande uttalat du ska inte känna dig säker jag är med i ett gäng och jag kommer och tar dig. Vittnet uppgav i förhör att han hört hur den utpekade personen sagt att han tillhör ett gäng och att han uppfattade det som ett förtäckt hot. Den utpekade personen förnekade brott och hävdade att han endast vänt sig om med tvättkorgen i händerna och på så sätt träffat målsägande, att målsägande varit aggressiv och den misstänkte sedemera försvarade sig mot målsägandes attack. Vidare uppgav den misstänkte att han inte uttalat något hot överhuvudtaget. Skälig misstanke för misshandel och olaga hot ansågs föreligga gentemot den utpekade mannen. Bevisning: Målsägandes utsaga, ett vittne och uppvisad personskada beträffande misshandel. Målsägandes utsaga beträffande olaga hot (att säga att man tillhör ett gäng vilket skulle ha uttalats enligt vittnet bör rimligtvis inte uppfylla rekvisiten för olaga hot och bör således inte kunna användas som bevisning för brott). K68015-13: Två arbetskamrater blev avvisade ifrån en krog varpå den ena av personerna började uppträda aggressivt mot ordningsvakter och vägrade avlägsna sig ifrån platsen. När dennes arbetskamrat gick emellan och försökte få bort sin kollega ifrån restaurangen ska den aggressiva av de två ha gått till attack mot sin arbetskamrat genom att dels slå honom med ett flertal slag med knuten näve i ansiktet och huvudet, dels skalla honom i ansiktet och över näsan ett flertal gånger. Målsägande uppvisade skador på näsa och mun, klagade på smärta och berättade för anländ polis att han hade blivit attackerad av sin kollega. Inga vittnen hade sett hur slagsmålet mellan männen inleddes men ordningsvakten som avvisade männen och ett annat vittne hade sett att det varit bråk mellan männen. Skälig misstanke för misshandel ansågs föreligga och den aggressiva mannan greps. Bevisning: Målsägandes utsaga och uppvisad personskada. K287807-12: En man kom in på en polisstation för att anmäla misshandel och olaga hot som han påstod sig blivit utsatt för. Enligt målsägandes berättelse hade målsägande arbetat hemma hos en man med att städa hans lägenhet. I samband med städningen råkade han orsaka en 21

vattenläcka genom att sätta på vattnet till diskmaskinen som orsakade fuktskador i lägenheten. Efter händelsen åkte målsägande enligt hans berättelse till lägenheten ett flertal gånger för att hjälpa till med att laga fuktskadan och för att betala för de verktyg som behövdes för att utföra reparationen. Vid ett tillfälle när målsäganden varit i lägenheten blev han enligt hans berättelse attackerad av mannen som bodde i lägenheten och dennes vän, som både enligt målsägande uppträdde obehagligt och narkotikapåverkat. De två männen ska inledningsvis ha lagt ner målsägande på golvet och vridit om hans vänstra ben varpå smärta uppståt i målsägandes knä. Lägenhetsinnehavaren ska även ha ställt sig över målsäganden och satt sin ena fot över hans hals så att han inte kunde andas. De tre ska senare ha förflyttat sig till vardagsrummet där målsägande ska ha blivit tillsagd att sätta sig på en stol varpå fortsatt misshandel med slag i ansiktet skett. Vid detta tillfälle ska lägenhetsinnehavarens vän även hållt i ett batongliknande föremål som han slagit målsägande på axeln med. Lägenhetsinnehavaren ska sedan enligt målsägandes berättelse ha lagt upp en mängd olika vapen på ett bord framför målsägande och hotat honom med att använda dessa. Misshandeln fortsatte och efter att en uppgörelse om att målsägande skulle arbeta för lägenhetsinnehavaren i 15 dagar fick han lämna lägenheten varpå han enligt berättelsen åkte till en vän för att berätta om vad som hänt. Den påstådda misshandeln ska ha gett målsägande skador i form av smärta i halsen, ansiktet, nacken, axlarna, ryggen och benen vilket dokumenterades på sjukhus. Målsägandes vän uppgav att målsägande berättat för henne att han blivit misshandlat av de två männen i lägenheten på ett liknande sätt som målsägande berättat i polisförhör. Vännen berättade vidare att målsägande inte hade haft några skador innan han åkte till lägenheten men att han uppvisad svullnad i ansiktet, på kinderna och på tinningarna efter vistelsen. Lägenhetsinnehavaren förnekade brott och påstod i förhör att ett mindre handgemäng hade utspelat sig i hans lägenhet som målsägande startat. Även lägenhetsinnehavarens vän som ska ha deltagit vid misshandeln förnekade brott men påstod att lägenhetsinnehavaren skulle ha utdelat två till tre slag med öppen hand i ansiktet på målsägande i samband med en diskussion. Skälig misstanke för brott ansågs föreligga mot de båda männen. Lägenhetsinnehavaren ansågs skäligen misstänkt för olaga hot, misshandel och brott mot vapenlagen. Lägenhetsinnehavarens vän ansågs skäligen misstänkt för olaga hot och misshandel. I samband med förundersökningen gjordes en husrannsakan hos lägenhetsinnehavaren varpå en mängd vapen påträffades. 22

Bevisning: Målsägandes utsaga, ett vittne till styrkande av målsägandes tillstånd innan och efter det påstådda besöket i lägenheten samt dokumentation av personskador. K75910-13: Ärendet rör ofredande, misshandel och förolämpning. Målsägande i ärendet berättade i polisförhör att hans vän som befann sig på en restaurang ringt till honom för att han behövde hjälp med sin ex-flickvän. Målsägande åkte enligt berättelsen tillsammans med sin sambo till restaurangen och bad sin väns ex-flickvän lämna tillbaka de saker som vännen hade kvar hos henne. Enligt målsägande ska kvinnan då utan förvarning ha slagit målsägande i ansiktet med öppen hand, uttalat jävla horunge, åk hem din jävla svartskalle och spottat honom i ansiktet. Målsägande ska sedan ha bett en ordningsvakt att kontakta polis som har anlätt till platsen. Målsägandes vän som ringt målsägande till platsen bekräftade målsägandes berättelse i polisförhör och den utpekade personen förnekade gärningarna. Kvinnan ansågs dock skäligen misstänkt för samtliga gärningar. Bevisning: Målsägandes utsaga och ett vittne. 5.3 Våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman K10457-13: En berusad kvinna ringde polisen angående avhysning av en man ifrån hennes lägenhet. När polisen anlädde till lägenheten insåg de att även mannen var boende på adressen i ett samboende med kvinnan. Efter att polisen hade meddelat att de inte kunde avhysa mannen utan anledning så ska kvinnan ha gjort ett utfall av attacker mot poliserna vilket gjorde att skälig misstanke för försök till våld mot tjänsteman uppstod. Kvinnan förnekade brott och bevisningen bestod av de två polisernas berättelser om händelsen. Ord stod mot ord. Bevisning: Målsägandens utsagor. K224419-12: Tre män har befunnit sig på en restaurang där de har blivit avvisade av ordningsvakter p.g.a. att de uppträtt störande mot andra gäster. I samband med avvisningen uppstod tumult och en av de påstådda gärningsmännen hade enligt brottsanmälan försökt att få ner den ena ordningsvakten på marken genom att ta tag i hans kläder och greppa tag om hans nacke varpå smärta i axlarna uppstått. De andra två utpekade personerna ska enligt 23

målsägandens berättelse ha slagit den andra ordningsvakten i bröstkorgen så att smärta ska ha uppstått. I samband med slagsmålet ska även en av gärningsmännen uttalat hot med innebörd att ordningsvakten ska dödas varpå ordningsvakten påstod sig ha blivit rädd och känt obehag. Målsäganden såg inte vad som hände med sin respektive kollega och inga andra vittnen till händelsen fanns i utredningen. Målsägande som gjort gällande att han blivit utsatt för hot hade inget vittne som kunde styrka hotet. När polis anlände till platsen satte sig en av de utpekade personerna till motvärn vid gripande. Skälig misstanke ansågs föreligga för våld mot tjänsteman mot samtliga tre utpekade personer, hot mot tjänsteman mot en av dem samt våldsamt motstånd mot en. Bevisning: Målsägandens utsagor. K129506-13: Enligt berättelse i förundersökningsprotokollet ska två ordningsvakter tillika vittnen ha observerat en berusad man som, genom att skrika glåpord och vara utåtagerande gentemot andra personer, uppträtt störande i en galleria. Ordningsvakterna ska ha avvisat mannen som fortsatte att komma tillbaka trots avvisningen. Ordningsvakterna beslutade sig för att omhänderta mannen enligt LOB varpå mannen enligt berättelsen satte sig till motvärn genom att kränga kraftigt med kropp och armar. Skälig misstanke för våldsamt motstånd ansågs föreligga och mannen greps av polis. Den misstänkte mannen förnekade brott. Bevisning: Två vittnen. K103483-13: En man hade enligt brottsanmälan blivit avvisad ifrån en restaurang på grund av mannens påstådda berusningsnivå. Den utpekade mannen ska då enligt ordningsvakter tillika vittnen ha vägrat att lämna platsen och enligt en av ordningsvakterna utdelat ett slag samt en knuff mot en av ordningsvakterna. Vid avlägsnandet ska mannen enligt brottsanmälan satt sig till kraftigt motvärn genom att kränga med kroppen och slita med armarna. I samband med händelsen har ordningsvakten gripit mannen varpå polispatrull har anlänt. Den utpekade mannen ansågs skäligen misstänkt för våldsamt motstånd. Enligt mannens egen utsaga så har han bett om att få komma in två gånger varpå vakten ska ha knuffat honom samt bettet sig aggressivt och otrevligt. När den misstänkte ska ha ifrågatt detta ska en annan tryckt ned honom på marken utan att han gjort har något motstånd. Den misstänkte mannen försökte 24