S:t Marie kyrka
Jag sitter i kyrkbänken och lyfter sedan blicken mot taket. Uppe i valvet finns en skeppsmålning. Seglen är fällda och det bastanta ankaret håller skeppet på plats. Farkosten verkar ha kommit tryggt i hamn. Det öppna havet är en väg till frihet, till nya kontakter och upptäckter. Men skeppet färdas på vindarnas villkor. Till havs lurar grynnor och plundrande pirater. Havet kan inte tyglas lika litet som livet. Det känns som om jag tillsammans med dessa medeltida seglare skulle färdas på livets hav, letande efter en farled som leder i hamn. En helig plats Enligt nyare forskningsrön byggdes den medeltida stenkyrkan i S:t Marie eller Räntämäki socken i början av 1400-talet. Man antar att den ersatte en tidigare träkyrka från 1200-talet. Före det, under hednatiden, var platsen på kullen kanske helig, eventuellt ett gravfält. Kyrkans invigningsdag firas den 10 oktober i enlighet med en medeltida kalenderanteckning. Kyrkan i en tid av tillväxt I Österland, som den östra rikshalvan då kallades, var tiden för S:t Marie kyrkas tillkomst en förhållandevis stabil fredsperiod. Landet hade blivit en del av det svenska riket och ingick i Kalmarunionen (1397 1523) mellan Sverige, Norge och Danmark. Kampen om kronan pågick, men tack vare biskopens och ståthållarens starka ställning kunde stabiliteten upprätthållas. Till betydande del sköttes administrationen av kyrkan, som ansvarade för sockenindelningen, beskattningen och rättsväsendet. Kyrkan utvecklade också skolväsendet. Man lät bygga kloster, stenkyrkor och herrgårdar. Östersjöhandeln och den romersk katolska trosuppfattningen knöt Norden fastare till det övriga Europa. Åkerbruk och kreatursskötsel blev allmänt förekommande. Det var en tid av välstånd i landet.
Bilder från söcken och helg Genom seklerna har kyrkan behållit sin medeltida prägel. De mest särpräglade dragen står väggarna och de rätt primitiva kalkmålningarna för. De erbjuder en fängslande bildkavalkad genom medeltiden i söcken och helg. Spjut och sköldar; labyrinter, trojaborgar eller jungfrudanser; och kors. Valknutar och rosetter återkommer i valvmålningarna, men också riddare som kämpar i torneringar. Dominikanermunken höjer ett kors medan muraren griper sin murslev. Uppe på orgelläktaren balanserar även folksagans räv. Avbildningar av Hansakoggar vittnar om sjöfart. Åbo var Finlands största hamnstad och Auraådal en livlig handelsplats. Skeppen kanske också talar om för oss hur kristendomen nådde Finland och bär vittnesbörd om den kristna församlingen och livsvägen. På kyrksalens väggar finns tolv konsekrations- eller invigningskors, lika många som antalet apostlar. De gröna korsen målades på de ställen där biskopen stängt vigvatten vid kyrkinvigningen. Helgon och djävlar Målningarna beskriver händelser i helgonens liv. Den Helige Laurentius avbildas med ett halster, den Helige Hubertus med ett jakthorn och kung Erik med palmblad. Under medeltiden berördes människor starkt av helgonlegenderna. Symbolspråket blev ett gemensamt språk som förenade det kulturellt splittrade Europa.
Kyrkan i Räntämäki helgades åt den Helige Dionysius, som var biskop i Paris på 1200-talet. Kyrkan andra beskyddare, Jungfru Maria, gav kyrkan dess namn varefter Räntämäki socken började kallas S:t Marie. I det nordvästra koret fanns ett sidoaltare helgat åt Maria. Namnet Maria är målat på korväggen och bokstaven M pryds av en krona. Texten i sin helhet lyder: Sancta Mar[ia] ora pro nobis, Heliga Maria, bed för oss. Den allsmäktiges Moder stod finländarnas hjärta nära. Djävulen var ett vanligt förekommande motiv i de finländska stenkyrkorna, så också i S:t Marie kyrka. Målningarna i S:t Marie är utförda i mitten av 1400-talet och kalkades över under sent 1700- tal. I samband med restaureringen åren 1908 1909 togs målningarna fram. En med penningpung och piska viftande naken djävul ansågs dock vara alltför otillbörlig och dömdes att än en gång målas över. Samtliga målningar togs dock fram i samband med restaureringen åren 1983 1984. Krucifixet livets träd Mellan långhuset och koret hänger ett stort krucifix. På det fyra meter höga träkorset ser vi den döde, korsfäste Kristus med törnekrona. Men i lönndom skjuter korset nya skott; döden får inte sista ordet. Valvbågen där korset placerades kallas triumfbåge och korset därmed följdenligt triumfkrucifix. Verket är even- tuellt av inhemskt ursprung från slutet av 1300-talet eller sekelskiftet 1400. Den värdefulla skulpturen undgick förstörelse i branden år 1876. I branden, som bröt ut efter ett blixtnedslag, förstördes 18 medeltida träskulpturer som förvarades på sakristians vind. Uppgifter om skulpturerna är kända tack vare teckningar från år 1871.
Mästarens dopfunt Vid dopfunten från slutet av 1300-talet har man döpt såväl barn som vuxna i över sexhundra år. Utsidan smyckas av bladslingor i gotisk stil. Upphovsmannen är möjligen den så kallade Mästaren från Vemo (fi. Vehmaa). Den kristallina kalkstenen, finländsk marmor, kan ha brutits i antingen Kimito eller Pargas. Under århundradenas lopp har dopfunten skadats och därför kompletterats med en modern dopskål i tenn prydd med en duva som bär en olivkvist i sin näbb; en symbol för liv och hopp. Konstnären bakom verket är Johan (Jussi) Vikainen. tonlösa. En ny orgel fick man år 1935. Kyrkans nuvarande orgel har 22 stämmor och togs i bruk år 1986. Ordets ljus i predikstolen Predikstolen i barock är utformad som en pelarsal med korintiska kapitäl. På fälten mellan pelarna kan församlingen se evangelisten Johannes med nattvardskalken, Jesus med en jordglob samt Lukas, Matteus och Paulus med sina böcker. Högst uppe på ljudtaket står den uppståndne Frälsaren med sin segerfana. Ljudtakets sidor är prydda med snidade änglahuvuden. På baldakinens undersida, symboliserande himlen, och på väggpartiet strålar solar som symboliserar Ordet ljus. Predikstolen är snidad av Daniel Sudrovius år 1662. Fem århundraden med orglar I S:t Marie kyrka hade man redan på 1500- talet ett så kallat orgelpositiv, en av landets tidigaste orglar. På 1600-talet ersattes den med en enstämmig manuell orgel, men piporna blev stulna under stora ofreden i början av 1700-talet. Följande orgel byggdes sedan först på 1860- talet. Kantorn Matti Marjanen trakterade instrumentet med stor skicklighet trots att mössen hade gnagt på piporna så att en del av dem blev
Altarbildernas berättelser Altarskåp i trä som upptill i korpus beskriver Jungfru Marie kröning och nertill Jesu korsfästelse, som bevittnas av lärjungar och änglar. Ursprungligen omfattade skåpet med korpus och flyglar hela 21 i ek snidade figurer. Lybeckarbete från mitten av 1400- talet. Verket är det ena av två skulpturarbeten som undgick skador i branden år 1876. I fönstret på altarväggen finns en glasmålning föreställande Kristi himmelsfärd där han har lyft händerna i välsignelse. Glasmålningen är gjord år 1994 av glaskonstnären Hannu Konola. Minne från Herrens år 1290 I sakristian förvaras den äldsta finländska gravstenen där såväl den avlidnas namn som dödsår är kända. Tack vare gamla ritningar känner man till innehållet i den mycket slitna inskriptionen: ANNO DOMINI MILLESIMO DUCENTESIMO XC OBIIT INGIGERDIS UXOR Q ND PET REQ ESCAT IN PACE. I Herrens år 1290 avled Ingigerd, fordom Petrus hustru, må hon vila i frid. Gravstenen härstammar eventuellt ursprungligen från närbelägna Korois där det på 1200-talet fanns ett biskopssäte och en biskopskyrka. Vitaliebröderna som härjade i Östersjöområdet brände kyrkan år 1396. Stenen torde [därefter] ha flyttats till S:t Marie kyrka och därmed räddades minnet av fru Ingigerdis till eftervärlden.
1 12 3 14 11 Bottenplan Byggnaden är en rektangulär treskeppig långkyrka. Valven i mittskeppets östra del är högre och murade som stjärnvalv i 28 delar, de övriga valven bildar ett så kallat Andreaskors i valvets hjässa. 13 2 10 4 5 16 6 15 17 7 8 9 Tillgängligt med rullstol Teleslinga finns 1 Stensakristian från 1300-talet med anknytning till den gamla träkyrkan 2 Vapenhus 3 Klocktorn från 1400-talet, var ursprungligen öppet, igenmurat på 1600-talet 4 Predikstol från år 1662 5 Triumfkrucifix från 1300 1400-talet 6 Dopfunt från 1300-talet 7 Altarskåp från 1400-talet 8 Altarkrucifix från 1400-talet 9 Glasmålning från år 1994 10 Vigvattenkärl, granit från Åbotrakten 11 Golvur från år 1819 12 Ingigerds gravsten från år 1290 13 Orgel från år 1986 14 Minnestavla över Jacobus Petri Finno (ca 1540 1588) 15 Minnestavla över Pehr Kalm (1716 1779) 16 Familjen Bäcks gravsten från 1600-talet 17 Johan Nylunds gravsten från 1700-talet S:t Marie kyrka Maunu Tavasts gata 2, 20380 Åbo Läs mer om S:t Marie kyrka: www.turunseurakunnat.fi Text: Tytti Issakainen Bilder: Timo Jakonen Översättning: Sarax.com Layout: Erkki Kiiski Tryck: Den kyrkliga samfällighetens dupliceringsbyrå