foto: krister carlsson

foto: krister carlsson foto: p-g bentz 22 fågelåret 2010

Svensk ringmärkning 2010 thord fransson, lina jansson, tuomo kolehmainen & thomas wenninger Ringmärkningen i Sverige kan nu summera det hundrade verksamhetsåret. Mycket har hänt sedan de första fåglarna märktes, men i allt väsentligt är metoden fortfarande densamma och den ger fortlöpande viktig information om fåglarnas ekologi och levnadsöden. Att följa och kartlägga fåglarnas flyttningsvanor har blivit än mer angeläget i tider då klimatet kan komma att förändras högst avsevärt. I drygt 50 år har verksamheten helt administrerats av Naturhistoriska riksmuseet och hanterats av ringmärkningscentralen (RC), som är en del av den vertebratzoologiska enheten. RC har sedan starten 1960 haft 4 5 personer knutna till arbetet med att hantera återfynd, ta hand om märkrapporter, distribuera ringar, utfärda licenser och bearbeta återfynd. Idag handlar arbetet i allt högre grad också om att utveckla databasrutiner och att hantera växande databaser. Motstående sida: Återfynd under år 2010 av fåglar ringmärkta i Sverige. Infällt skärsnäppa Calidris maritima och fisktärna Sterna hirundo representerande de nordligaste resp. sydligaste återfynden under året. Märkningar Den tydliga nedgång som noterades i antal märkta fåglar under 2009 höll inte i sig under 2010 utan antalet ringmärkta låg mer i linje med 2008 (Tabell 1). Antalet märkta fåglar under året uppgick till 337 071, vilket är den tredje högsta märksiffran i Sverige efter 1990 och 2008. Av de märkta fåglarna 2010 var 58 282 ungar och 278 789 flygga fåglar (Figur 1). När det gäller antal märkta boungar dominerade som vanligt talgoxe (8 826 märkta), svartvit flugsnappare (7 543), blåmes (7 478) och halsbandsflugsnappare (4 535). Jämfört med 2009 märktes de tre förstnämnda arterna i klart högre antal foto: christopher gullander Ung stenknäck Coccothraustes coccothraustes, ringmärkt i Grötvik i Halland. 2010. Ugglorna, som hade ett genomgående dåligt år 2009 när det gäller boungemärkningen, hade ett betydligt bättre år 2010. Märkningen av uggleungar Tabell 1. Den svenska ringmärkningen under perioden 1990 2010 i siffror. Kategori Märkta Medeltal Variationsbredd 2010 1990 2009 1990 2009 Boungar 58 282 60 474 47 029 68 394 Flygga fåglar 278 789 241 641 204 760 284 891 Fåglar totalt 337 071 302 115 256 854 350 306 Antal arter 259 247 237 259 Boungar, antal arter 145 161 146 175 fågelåret 2010 23

varierar kraftigt mellan olika år som ett resultat av svängningar i häckningsframgång. Det är intressant att notera att ett bra år för en art inte nödvändigtvis behöver vara ett bra år för en annan art (Figur 2). När det gäller hornuggla har märkningen gått ner under de senaste 20 åren, men om detta speglar en tillbakagång för arten eller om några märkare med specialinriktning minskat sin märkning är osäkert. En antydan till uppgång i märkningen av hornuggleungar noterades dock 2010 efter fyra år med väldigt få märkta (Figur 2). För tornfalk (3 710 märkta ungar), göktyta (1 101) och ladusvala (1 070) noterades nya årsrekord som delvis förklaras av specialinsatser av ett antal ringmärkare. Även för dvärgmås foto: anders wirdheim 400000 300000 200000 100000 Figur 1. Antalet årligen ringmärkta fåglar i Sverige 1990 2001 med andelen märkta som ungar markerade med gröna staplar. Kattuggla 1200 800 400 600 Slaguggla 400 200 200 Lappuggla Ringmärkningen av uggleungar varierar mycket år från år, i takt med födotillgången. Lappuggla Strix nebulosa. 100 blev det den högsta årssumman då totalt 132 ungar märktes i Umedeltat och på Haparanda Sandskär. Av mindre vanliga arter bland fåglar märkta som ungar hittas detta år toppskarv (7 märkta), mosnäppa (3) och gök (1). Dessutom märktes en unge som var en hybrid mellan ladusvala och hussvala. De arter som märktes i störst antal som flygga var lövsångare (31 168 märkta), rödhake (24 161), gråsiska (22 287), blåmes (21 376), grönsiska (17 589) och talgoxe (16 183). Efter att ha ökat under en lång följd av år har rödhaken märkts i lägre antal under två år. Den kalla vintern 2009/2010 kan förmodligen ha haft betydelse, men ett mindre antal noterades redan under 2009. Gråsiska och grön- 24 600 400 200 fågelåret 2010 Hornuggla Figur 2. Antalet årligen ringmärkta fåglar för några arter i Sverige under perioden 1990 2010.

10000 Rörsångare 5000 6000 Trädgårdssångare 4000 siska varierar högst avsevärt mellan olika år i den svenska ringmärkningsstatistiken. Detta år märktes båda arterna i ovanligt stora antal. För gråsiskans del blev det nytt årsrekord (22 048), då den tidigare högstanoteringen från 2001 överskreds med några hundra märkta. Grönsiskan uppnådde den näst högsta årssumman med 17 962 märkta, bara 1999 har en högre årstotal noterats. Flera sångare uppvisade höga fångstsiffror, och för svarthätta och gransångare, som båda ökat i märkstatistiken under en längre period noterades nya årsrekord (Figur 3). Trädgårdssångaren hade också ett bra år med högstanotering, och arten tycks uppvisa en svag ökning över de senaste 20 åren (Figur 3). Även för härmfoto: krister carlsson 2000 8000 Svarthätta 4000 6000 Gransångare 4000 2000 Trädgårdssångare Sylvia borin som laddar upp med fläderbär inför den fortsatta flyttningen söderut. 12000 8000 4000 Sävsparv Figur 3. Antalet årligen ringmärkta fåglar för några arter i Sverige under perioden 1990 2010. sångare (1 076 märkta) och grönsångare (747) noterades nya årsrekord vilket också gällde nötväcka (1 020) och bofink (4 334). Två arter som minskat i antal under en längre period är rörsångare och sävsparv. Båda arterna har emellertid haft en stadig, om än liten, ökning sedan bottenåret 2007 (Figur 3). Grönfink, som minskade med 35 % i märkstatistiken mellan 2008 och 2009, har ökat något (från 6 820 under 2009 till 8 096 märkta 2010). Den tidigare minskningen kan säkert kopplas till det utbrott av en encellig flagellat (Trichomonas gallinae) som snabbt spred sig bland grönfinkar under 2009 och som angriper slemhinnan i munhålan. Färre tycks ha drabbats under 2010, vilket också an- fågelåret 2010 25

talet märkta antyder. Den ökning av antalet märkta blåstjärtar som påtalades förra året har fortsatt och under 2010 märktes sex stycken. Detta innebär att 22 blåstjärtar märkts under perioden 1990 2010 och inte mindre än 17 av dessa under de senaste fyra åren. Bland mindre vanliga märkarter kan smådopping (2 märkta), skäggdopping (2), mindre sångsvan (1), sjöorre (2), storlabb (1), kaspisk trut (1), mongolpiplärka (1), citronärla (1), svartstrupig järnsparv (1), vattensångare (1), fältsångare (1), sommargylling (2), häcksparv (1) och svarthuvad sparv (1) nämnas. Dessutom märktes en hybrid mellan orre och tjäder (rackelhane), vilket var första gången i svensk ringmärkning. Nya märkarter för foto: krister carlsson I tillägg till återfynd av fåglar ringmärkta i Sverige får RC också fortlöpande rapporter om fynd av fåglar märkta i andra länder som påträffats i Sverige. Fynduppgifterna sänds till berörda ringmärkningscentraler och när svar erhålls underrättas upphittaren i Sverige om var och när fågeln märktes. Under 2010 behandlades totalt 659 fynd av fåglar ringmärkta i utlandet (Figur 4). De länder som dominerar bland dessa fynd är våra grannländer med Finland i topp följt av Norge och Danmark. Bland dessa fynd ingick under 2010 bl.a. en fisktärna märkt i Sydafrika och en ärtsångare märkt i Israel. Inte mindre än sju skärsnäppor påträffade på Svalbard har behandlats under året som ett resultat av ett projekt som startats. Fåglarna är alla märkta på Nidingen och har kontrollerats under 2009 och 2010, dels i juni men också i september oktober. Den äldsta fågeln märktes på Nidingen i mars 1993. Svartstrupig järnsparv Prunella atrogularis, ungfågel ringmärkt vid Ottenby fågelstation i oktober 2010. Sverige blev starrsångare och sångsparv. Det totala antalet fåglar märkta i Sverige vid utgången av 2010 uppgick till 12 554 341. Återfynd Under 2010 diariefördes och behandlades 2 754 återfynd av fåglar ringmärkta i Sverige. Av de återfunna fåglarna påträffades 1 534 i Sverige och 1 220 i utlandet. Av fynden i utlandet har inte helt förvånande flest rapporterats från Danmark (348 återfynd), Tyskland (227) och Finland (107). Återfynden fördelar sig på 147 arter där skrattmås (332 återfynd), havsörn (300), storskarv (131), gråtrut (122) och fiskmås (100) gett upphov till flest återfynd. 26 fågelåret 2010 Figur 4. Märkplatser för fåglar märkta i utlandet som påträffats i Sverige under 2010 (n=659).

Dödad vid jakt 8% Kontrollerad levande 60 % Andra kända omständigheter 17 % Omständigheter okända 15 % Figur 5. De under 2010 inkomna återfynden (n=2754) fördelade på fyra olika fyndomständigheter. Fynddetaljer En viktig del inom återfyndshanteringen är att, så långt som möjligt, klarlägga vad som hänt den påträffade fågeln. Ibland är uppgifterna i rapporterna bristfälliga och behöver kompletteras, men i många fall gäller fynden en påträffad död fågel där man inte vet vad som orsakat dödsfallet. En stor andel av de rapporterade återfynden utgörs av fåglar som kontrollerats levande och som därmed är möjliga att återfinna fler gånger (Figur 5). Dessa rapporter av levande fåglar fördelar sig mycket olika för olika grupper av fåglar. Rapporterna av levande svanar, änder, rovfåglar och måsfåglar utgörs till nästan 90 % av avläsningar utan fångst, och drygt 10 % av kontroller gjorda av ringmärkare. När det gäller alkor, ugglor och småfåglar svarar dock ringmärkarna för drygt 90 % av rapporterna. Av återfynden från 2010 utgör 8 % fåglar där rapportören uppgett att den ringmärkta fågeln dödats i samband med jakt, en andel som legat ganska stabilt under de senaste åren. Bland andra kända fyndomständigheter ingår bl.a. trafik (väg och tåg) med 3,3 %, fastnat i fisknät med 0,9 %, tagen av katt med 1,8 %, flugit in i fönster med 3,9 % samt kolli sion med ledning och eldödad med 1,1 %. Bland de fynd av ringmärkta fåglar där upphittaren angett elström/ledningar som dödsorsak finns detta år bl.a. kungsörn (1), havsörn (6), glada, (1) berguv (10), slaguggla (1) och lappuggla (1). Till tropikerna Antalet fynd söder om Sahara i Afrika uppgår detta år till nio (Figur 6), vilket är färre än under föregående år och klart färre än vad som erhållits tidigare under 2000-talet. Om det rör sig om en verklig förändring eller en tillfällighet får framtiden utvisa. Återfynden i Afrika är alltid intressanta och det vore väldigt olyckligt om rapporteringen från denna kontinent minskade ytterligare. Årets fynd gäller endast två arter, fisktärna och fiskgjuse. Fiskgjusen märktes som unge i Uppland 1997 och dödades i mitten av oktober 2009 i Elfenbenskusten. Av de åtta fisktärnorna är sex kontrollerade av ringmärkare, fem vid Swakopmund i Namibia och en i Sydafrika. Den äldsta märktes som unge på Vrångö utanför Göteborg och var 24 år och 7 månader när den kontrolfoto: john larsen Fiskgjuse Fisktärna Figur 6. Återfynd söder om Sahara av fåglar ringmärkta i Sverige och inkomna under år 2010. 5 En fiskgjuse Pandion haliaetus, ringmärkt som bounge i Uppland 1997, dödades i Elfenbenskusten tolv år senare. fågelåret 2010 27

lerades i Namibia i mitten av januari 2010. Två fisktärnor påträffades döda i Sydafrika, den ena i slutet av december och den andra (nyligen död) 27 augusti. I österled Som vanligt rapporteras en del återfynd från östligare trakter, från Ryssland i norr till Mellersta Östern i söder (Figur 7). En vitkindad gås ringmärkt som ungfågel vid Ljugarn på Gotland i juli 2009 rapporterades skjuten på ön Kolgujev 30 maj 2010. Den är född på Gotland, men valde tydligen att flytta upp till ishavskusten som ettåring. Inte mind re än sju gräsänder och en bläsand ingår bland de östliga fynden, alla är märkta vid Ottenby fågelstations andfänge. Samtliga är skjutna, hälften på våren och hälften på hösten. I materialet ingår också tre återfynd av dykänder fördelade på tre arter. Det östligaste gäller en brunand, märkt som gammal hane i Falsterbokanalen i mars 1996 (Figur 8). Den rapporterades skjuten nästan 3 000 km österut, men tyvärr utan exakt datum för fyndet. De båda andra fynden gäller en vigg märkt i Pildammsparken i Malmö och en bergand märkt i Gäddviken vid Ottenby, även dessa rapporterades skjutna. Att fiskmåsar från östliga områden regelbundet uppehåller sig i Sverige under vintern visar tre fynd av fåglar märkta i Pildammsparken under perioden januari mars. Skrattmåsar rör sig normalt inte lika långt österut som fiskmåsar, men en fågel, också den märkt i Pildammsparken, ingår bland de östliga fynden. En bofink, märkt i april strax söder om Stockholm, blev tagen av en katt i östligaste Finland i april fyra år senare. Ovanligt många fynd har rapporterats i östra Medelhavsområdet, och av dessa är inte mindre än 18 silltrutar som avlästs utan fångst i Israel och som i de flesta fall varit märkta med individuellt numrerade färgringar. De har märkts på olika platser i Sverige, både i Hälsingland och på Gotland (Stora och Lilla Karlsö). Med undantag för ett fynd i november och ett i januari handlar det om fynd under vårflyttningen. Den äldsta fågeln blev ringmärkt 1992 och var nästan 18 år när den kontrollerades. Svarthätta och ärtsångare passerar också östra delen av Medelhavet, och en svarthätta märkt i sydligaste Skåne hittades död i Libanon i början av mars. Två ärtsångare har rapporterats kontrollerade i Israel under våren, en i Jerusalem och en vid Eilat. En annan hittades död i Sinai i Egypten i september, 57 dagar efter att den ringmärktes som ungfågel vid Torhamn i Blekinge. Bland fåglar märkta i utlandet finns också en ärtsångare, märkt i Eilat i Israel, som kontrollerades vid Hammarön i Värmland i slutet av augusti. Snabba förflyttningar I återfyndsskörden finns varje år en del rapporter om fåglar som påträffats kort tid efter märkningen. Rödstjärt -18 dagar Vitkindad gås Bofink Bläsand Skrattmås Bergand Vigg Brunand Gräsand Fiskmås Rörsångare -5,6,7och 7dagar Rödstjärt -2dagar Törnskata -4dagar Ärtsångare -2dagar Taltrast -19 dagar 28 Svarthätta Silltrut 18 Ärtsångare Figur 7. Återfynd öster om 30 E inkomna under år 2010. fågelåret 2010 Trädgårdssångare -26 dagar Figur 8. Förflyttningar snabbare än 100 km per dag bland återfynd behandlade under år 2010.

Dessa bidrar med viktig information om fåglarnas flyttningshastighet. Från 2010 finns tio återfynd där fåglar flyttat med en genomsnittlig hastighet som ligger över 100 km per dygn (Figur 8). Fynden är med ett undantag från höstflyttningen och undantaget gäller dessutom en fågel märkt i Spanien. Den snabbaste förflyttningen gjorde en ärtsångare som två dagar efter märkningen på Landsort 13 september kontrollerades av ringmärkare i Tyskland (554 km). Fyra rörsångare kontrollerades inom loppet av en vecka efter märkningen, tre i Belgien och en i Frankrike. En taltrast, märkt på Landsort 8 oktober, dödades i Frankrike 19 dagar senare (2 120 km). En trädgårdssångare, märkt i Bingsmarken 23 augusti, kontrollerades av ringmärkare i sydvästligaste Portugal 26 dagar senare. En rödstjärt som märktes på Menorca i Spanien hade förflyttat sig den längsta sträckan (3 107 km) när den hittades död på Malören i Norrbotten. Där hade den troligen kolliderat med ett fönster efter att ha flugit med en genomsnittlig hastighet på 173 km per dygn (Figur 8). Året som gick Svensk ringmärkning har nu avverkat sitt hundrade år och den mängd information som erhålls under ett år är onekligen omfattande. Många är de ringmärkare som år efter år ägnar en stor del av sin fritid åt att ringmärka fåglar och utan deras hjälp skulle detta arbeta vara omöjligt. För mer information om svensk ringmärkning, besök www.nrm.se/rc. foto: mikael arinder/skånska bilder Höga åldrar Rekordmånga återfynd av fåglar som uppnått höga åldrar registrerades under 2010. Inte mindre än 64 fåglar noterades med en ålder på över 20 år vid återfyndstillfället. Sillgrissla dominerar stort bland fynden. Den äldsta fågeln märktes som unge på Stora Karlsö 1970 och hittades död på Källskären i Södermanland i början av september 2010. Ringen var mycket sliten, men efter syrabehandling kunde numret avläsas. Det konstaterades att fågeln märkts 40 år och 2 månader tidigare. En stor del av de övriga sillgrisslorna gäller fåglar som kontrollerats levande i Stockholms skärgård. Där kontrollerades också en tordmule vid en ålder av 27 år, vilket är nytt svenskt åldersrekord. Även för strandskata noterades nytt åldersrekord när en fågel märkt på Nidingen kontrollerades 26 år och 11 månader gammal. Rapporter om fåglar äldre än 20 år gäller knölsvan (4), grågås (2), ejder (1), havsörn (3), duvhök (1), trana (1), strandskata (1), skrattmås (2), havstrut (2), kentsk tärna (2), sillgrissla (37), tordmule (3), och berguv (2). En kungsfiskare som hittades död vid en ålder av 19 år och 1 månad var nytt svenskt åldersrekord. Bland tättingar som uppnådde hög ålder kan en sävsparv som blev 9 år och 1 månad samt en entita som blev 8 år och 4 månader nämnas. En rekordgammal kungsfiskare Alcedo atthis levde 19 år och 1 månad innan den trillade av pinnen. thord fransson, lina jansson, tuomo kolehmainen & thomas wenninger Naturhistoriska riksmuseet, Box 50 007, SE-104 05 Stockholm fågelåret 2010 29