ETT KOMPENDIUM FRÅN NY TEKNIK 2018 TEXTILTEKNIK SÅ SKA TEXTIL - INDUSTRIN BLI RENARE Med nya material och tekniker ska en av världens smutsigaste industrier bli mer hållbar och cirkulär. 1 RENEWCELL Svenskt bolag återvinner bomull kemiskt 2 SEX PRODUKTER...... som städar upp i modeindustrin 3VTT Finsk forskning ger ny tråd med kemisk metod 4 BLEND REWIND Svensk metod separerar bomull och polyester 5 MEKANISK ÅTERVINNING Maskinerna backar tillbaka textilierna till usprungsfiber 6 SMÄLTSPINNING Tillverkningsmetod för nya biobaserade material
1 RENEWCELL Mycket av detaljerna kring Renewcells kemiska process är hemliga, men tekniken ska vara miljövänlig. Det vatten som rinner ut från anläggningen behandlas av det kommunala vattenreningsverket och återgår sedan till systemet. Svensk metod ska ge hållbar modeindustri Vi har nått peak cotton, den gräns där vi inte längre kan tillgodose behovet av bomull hos jordens befolkning. Svenska Renewcell hoppas med sin metod för återvinning att bli en del av lösningen på problemet. Inhyrt i Akzo Nobels lokaler har KTH-avknoppade Renewcell här byggt sin demoanläggning. Företaget utvecklar en metod för kemisk återvinning av textilier, inspirerad av pappersmassaindustrin. Jeans och t-tröjor som annars hade bränts eller slängts på deponier, plagg i end-of-life -stadiet, blir till nya fibrer, som det går att göra nya textilprodukter av. Jeans är en bra grej för oss, eftersom det är enkelt att sortera och plocka ut. Ofta har jeans ett högt bom ullsinnehåll, och de brukar vara enkla att avfärga efter som färgerna ofta ligger på ytan, berättar kommuni ka tionschefen Harald Cavalli-Björkman, som visar oss runt i anläggningen. Mycket av detaljerna kring Renewcells process är hemliga, så pass hemliga att vi endast får övergripande svar om me toden och inte får fotografera vissa delar av lokalen. Vi gör en blekning, men jag kan inte säga något mer om den än att den är miljövänlig, precis som de övriga stegen. Harald Vi använder inga farliga kemikalier och CawalliBjörkman. de kemikalier vi använder används i ett slutet system. Det är ungefär det jag kan berätta, säger Harald Cavalli-Björkman. Renewcells produkt ska vara direkt utbytbar med dis solvingmassa från trä, som används inom tex til industrin vid tillverkning av viskos och lyocell. SIDA 2/10 Varje år hamnar över 120 000 ton nya textilier på den svenska marknaden. Bara runt 5 procent av detta återvinns, enligt IVL Svenska Miljöinstitutet. Återvin ning och regenerering av bomullsfibrer är en viktig pusselbit för att göra textilindustrin mer cirkulär och hållbar. En sådan lösning utvecklas just nu i värm länd ska Kristinehamn. Det tog fyra år för Renewcell att gå från labbförsök till demoanläggning, men efter att svenska modejätten H&M gick in som delägare förra året verkar tempot nu ha ökat. Innan året är slut räknar företaget med att producera 500 ton av sitt material. I korta drag går processen ut på att plaggen, som levereras i 600-kilosbalar, först klipps ner, finfördelas och avfärgas. Sedan genomgår materialet en kemisk behandling, där cellulosan anpassas för att kunna bli till Renewcells produkt. Cellulosamassan levereras till producenterna som buntar med stora, sträva ark som kan lösas upp och bli till nya textilfibrer. För ett par jeans tar det ungefär två timmar att ta sig hela vägen till ark.
1 RENEWCELL Därför bleker också Renewcell sitt material, för att det enkelt ska kunna omfärgas efter kundens önskemål. Annars hade företaget kunnat hoppa över själva blekningen. En stor utmaning med återvinningen av textilier är att plagg ofta består av blandmaterial. En t-tröja som ska innehålla 100 procent bomull kan ändå ha delar, en lapp eller tråd, i syntetmaterial. När Renewcell gör stickprover händer det också att materialet inte överensstämmer med det som står på lappen. Det är ett problem i branschen, tycker Harald Cavalli-Björkman. Branschen som helhet måste bli cirkulär i sitt tänkande. Vi vill också ha bra kontroll på det material som vi skickar iväg, och se till att konsumenten vet när man har använt en så hållbar metod som återvunna material i kläderna, säger han. Renewcell kan i nuläget hantera textilier som består av minst 98 procent bomull. Syntetfibrerna som avskiljs, som polyester, elastan och spandex, hanteras i dagens process som avfall. Det hoppas företaget kunna ändra på. På sikt ser vi en möjlighet att återvinna även den delen, med hjälp av andra som sysslar med återvinning av fossila material, men det är inget som sker i dag. Framför allt för att det är en så liten del av produktionen och det här är redan liten skala, berättar Harald Cavalli- Björkman. På anläggningen i Kristinehamn jobbar i dagsläget två processingenjörer. Amy Tran Carlström är en av dem. Hon lämnade Stora Enso och Västerås förra året för att börja på Renewcell och försöka göra något åt textilindustrins stora miljöutmaning. Om jag kan göra nytta och världen lite bättre, då är jag nöjd som ingenjör, säger hon. Amy Tran Carlström. Någon vanlig arbetsdag finns inte här, enligt Amy Tran Carlström. När hon började låg mycket fokus på att se till att vattenreningen sköttes på ett bra sätt, och ha en dialog med kunderna om det nya materialet för att se till att de var nöjda med det. I dag tittar hon mycket på hur Renewcell kan optimera verksamheten och öka kapaciteten till 7 000 ton per år. Nästa, ännu obyggda, fabrik ska klara 30 000 ton. Då och då byter också Renewcell råvara, vilket påverkar både vad som kommer ut i produktform, och vad som rinner ut i avloppsvattnet. Då behöver Amy Tran Carlström titta på hur företaget ska hantera det. Det är som ett mål som rör på sig. Processen måste fungera oavsett vad vi stoppar in i början och resultatet måste bli en bra modeprodukt, säger hon. Harald Cavalli-Björkmans bild är att många i modebranschen hoppas på Renewcells teknik på grund av dess miljömässiga fördelar. Företaget ingick som ett av tio exempel i en internationell rapport om en mer hållbar modeindustri, ledd av den brittiska mode designern Stella McCartney. Viskos av återvunnen råvara, som går att göra av Renewcells fibrer, har enligt denna rapport ett nettoavtryck koldioxid på minus två kilo koldioxid ekvivalenter för varje kilo fiber som produceras, alltså ett negativt utsläpp. Enligt rapporten krävs det bara en tiondel av mängden vatten för att göra textilfibrer av återvunna kläder, jämfört med att odla motsvarande mängd bomull. För ett enda par Levi s innebär det en vattenbesparing på ungefär 2 300 liter. Det blir en himla massa vatten som sparas och det vatten som rinner ut från oss behandlas också av det kommunala vattenreningsverket, så det kan återgå till systemet. Minskad vattenförbrukning är en stor fördel med återvinning, säger Harald Cavalli-Björkman. Den vattenmängd som bomullsproduktionen kräver i dag är helt orimlig, säger kemiingenjören Maria Gunnarsson. Hon leder arbetsområdet Återvinning vid det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Mistra Future Fashion, vars syfte är att bidra till en cirkulär process för mode och kläder. Det gäller nu att hushålla med de bomullsodlingar som redan finns och se till att de sköts på ett bra sätt, men också komplettera med andra sätt att få råvara till textilier, till exempel från skogen, tycker Maria Gunnarsson. Vi som konsumenter behöver också bli bättre på att använda upp våra kläder. Alldeles för många plagg slängs fast de fortfarande går att bära. Sedan kommer vi till frågan om återvinning. Precis som Harald Ca valli- Björkman lyfter Maria Gunnarsson fram branschens bristande transparens om materialen, att lappen på ett plagg inte behöver avslöja plaggets faktiska inne- håll. Blandningen är svår, att allt inte är 100 procent bomull fast det står så. Man behöver karakterisera mate- rialet innan det kan återvinnas på korrekt sätt, säger hon. Metoderna för detta blir allt fler och bättre, men det är fortfarande en bit kvar. Att intresset för återvinning och cirkulärt mode har ökat de senaste åren tror Maria Gunnarsson har att göra med ett större fokus på miljömålen. Samtidigt ökar välfärden på flera håll i världen, vilket skapar en större efterfrågan på material. Det är också enorma mängder material som blir över och bara blir skräp, som bränns, som i Sverige, eller läggs på deponier. När det handlar om separationen av textilier har vi ändå kommit ganska långt, tycker Maria Gunnarsson. Vi vet hur vi ska separera materialet när vi får in det, men sorteringen är väldigt lurig. Där behövs det en teknik, infraröd skanning eller liknande, som kan hjälpa till att sortera. Som det är nu görs mycket av det arbetet för hand. På Rise arbetar Maria Gunnarsson med Blend Rewind, som ska vara en ekonomisk och praktisk process för återvinning av textilier, vilken består av en blandning av bomull och polyester. Genom processen, som har utvecklats av forskarna Anna Palme och Hanna de la Motte, blir sjukhus- eller hotellakan nya textila fibrer. Med hjälp av natriumhydroxid kan tygbitarna SIDA 3/10
1 RENEWCELL Amy Tran Carlström är processingenjör på Renewcell i Kristinehamn och arbetar med att optimera processen. Nästa år ska Renewcell inleda en för studie för att kunna bygga sin större fabrik. Storskalighet är viktigt i textil branschen, framför allt för att nästa steg i värdekedjan jobbar med så stora volymer. När Re new cell kommer sönderdelas till en ren bomulls fraktion och en ren poly ester fraktion. Bomullsfibrerna ger en textil massa som det går att göra en viskosfiber av. I försök på kiloskala har de nya fib rerna samma styrka och egen skaper som viskos som har tillverkats av trä. Textilierna som vi utgår ifrån har Maria använts och tvättats så mycket att bom Gunnarsson. ullsfibrerna har tappat i kvalitet och fib rerna kortats. Det innebär att för behandlingen för att tillverka viskos fibrer redan är gjord, vilket är jättebra för oss, berättar Maria Gunnarsson. upp i full produktion räknar företaget med att ta emot en container med råmaterial om dagen. Vi behöver komma upp i en skala som är relevant för våra kunder att jobba med, förklarar Harald CavalliBjörkman. För några år sedan tillverkades en gul klänning gjord av Renewcells fibrer, ett plagg som fick stort genom slag i modevärlden. Renewcell siktar nu på att ha en första produkt gjord av deras fiber i butik under första halvåret 2019. Många varumärken vill vara först, säger Harald Cavalli-Björkman. Men vem som faktiskt blir det är inte klart, uppger han. Frågan är om inte minoritetsägaren H&M ligger bra till. Det får vi dock inte svar på under besöket i Kristinehamn. ANIA OBMINSKA, 072-973 24 80 ania.obminska@nyteknik.se Renewcell återvinner gamla kläder Metoden bakom Renewcell, som grundades i januari 2012, uppfanns av KTH-forskarna Gunnar Henriksson, professor i träkemi, och Mikael Lindström, professor i massatek nologi. Den har därefter vidareutvecklats, bland annat tillsammans med forskare vid Greenhouse Labs i Stockholm. Renewcell arbetar med att skapa viskos- och lyocellfiber av återvunnen bomullstextil. Cellulosafibern i en använd bomullströja eller ett par jeans kan med företagets metod lösas upp och regenereras för att bli viskos- eller lyocellfibrer, med egenskaper som liknar bomull. Även finska VTT jobbar med en process för kemisk återvinning av bomull, och annan cellulosabaserad textil. Deras metod går ut på att textilierna löses upp genom en cellulosa-karbamatprocess. Det blir en massa som kan ge ett garn för att tillverka nya textilier. I Sverige konsumerar vi i snitt 13 kilo textilier per person och år, en ökning med nästan 30 procent sedan år 2000. Ungefär åtta kilo textilier per person och år kastas i soporna. SIDA 4/10
2 SEX PRODUKTER Nya material städar upp i modeindustrin För att tillverka nya tyger och plagg används inte bara enorma mängder vatten och energi, utan också skadliga kemikalier. En enda t-shirt av bomull beräknas kräva uppåt 2 700 liter vatten och 0,8 kilo kemikalier att producera, och bidra till ett sammantaget koldioxidutsläpp av 4,5 koldioxidekvivalenter. Den resurskrävande tillverkningen har bidragit till att göra mode- och textilindustrin till en stor miljöbov. Att detta inte är hållbart är många överens om. Copenhagen Fashion Summit håller i ett av de initiativ som försöker uppmuntra till en positiv förändring. Här är några exempel som visades upp på 2018 års mässa. 1 Colorzen New York-baserade Colorzen gick vinnande ur pitchtävlingen, för en teknik som ska göra bomullsfärgning betydligt miljövänligare. Det sätt som bomull färgas i dag är väldigt destruktiv för vår miljö och metoden har egentligen inte förändrats på 100 år, berättade Michael Harari, vd och medgrundare. Michael Harari förklarade att Colorzens process är rätt enkel, men att den har tagit lång tid att utveckla. Utan att gå in på några närmare detaljer berättade han att Colorzen ändrar bomullens yttre laddning från negativ till positiv. Metoden ska jämfört med konventionell färgning kräva 90 procent mindre vatten, 75 procent mindre energi och 95 procent mindre kemikalier. Bioglitz Saba Gray ville 2 kombinera miljötänk med mode. Därför utvecklade hon ett växtbaserat och nedbrytbart glitter som kallas bioglitz. Vi tillverkar glittret av cellulosa från eukalyptus och endast 0,1 procent aluminium, för att få till skimret. Det är icke-toxiskt och säkert att ha på huden, sa Saba Gray. 3 Frumat Frumat tillverkar vegetabiliskt läder, papper och kartong av biologiska rester från industrin. Äppelrester blir ett läderliknande, komposterbart material. 4 Econyl Econyl är en tråd tillverkad av rester från deponier och hav, till exempel fisknät och mattor. Plasten smälts ner och byggs upp till en ny nylonfiber som blir Econyl. Bland annat ska H&Mmärket Arket tillverka badkläder med materialet som ska ha samma styrka som konventionell nylon. 5 Mango Materials Mango Materials, som trots namnet inte har något med frukten att göra, utvecklar en polymer av metangas. Enligt medgrundaren Anne Schauer-Gimenez är det en väldigt flexibel polymer som till exempel kan spinnas till fibrer och ersätta polyester, men också formas till hårdare material som knappar. I utställningsmontern visade hon upp smycken gjorda av materialet. I slutändan kommer vi att kunna göra ett helt plagg av vårt material, som är nedbrytbart i många miljöer, däribland havet, berättade hon. 6 Paptic Det finska företaget Paptic tillverkar förpackningar av nedbrytbara råmaterial, framför allt träfiber. Enligt företaget ska 86 procent av en förpackning innehålla förnybara och nedbrytbara material. Resultatet känns mer som en textil än papper eller plast. ANIA OBMINSKA, 072-973 24 80 ania.obminska@nyteknik.se SIDA 5/10
3 VTT Får nytt liv. Garn och stickade fingervantar, tillverkade av begagnad bomull och viskos som smälts ned, och sedan spunnits till nytt garn. Spinner nytt garn av gamla upplösta tyger Utsliten bomull är svår att göra nya tyger av. En ny finsk metod använder en kemisk process för att få fram nya garner. Kan en gammal t-shirt bli något annat än en trasa? I Finland har forskningsinstitutet VTT utvecklat en metod som kemiskt återvinner bomull och annan cellulosabaserad textil, som viskos. Nu har de första färdiga produkterna tagits fram: garn och ett par tunnstickade fingervantar. ett nytt garn, för att tillverka nya textilier. I en tidigare viskosfabrik i Valkeakoski har en första uppskalad produktion testats. Garnet spanns sedan vid Tam mer fors tekniska universitet, och stickade produkter har tagits fram av företaget Agtuvi. Ett nystartat företag har etablerats för att kommersialisera processen, The Infinited Fiber Company. Demonstrationsanläggning på före detta viskosfabrik i Valkeakoski, Finland. VTT VTT Fibrerna i bomull slits och blir kortare och kortare ju mer en textil används, och fungerar därför sämre för mekanisk återvinning, när fibrerna rivs upp. Med VTT:s teknik går det att komma runt det problemet, och få fram textilier med längre och mer slitstarka fibrer. Metoden går ut på att lösa upp textilier i en kemisk metod kallad CCA, en cellulosa-karbamat-process. Den liknar processen för att tillverka viskos från cellulosamassa, men utan att använda lösningsmedlet koldisulfid som är miljömässigt problematisk. Från den massa som blir resultatet går det att ta fram Bomull står för en fjärdedel av alla textilier som produceras i världen, men odling och produktion kräver stora mängder vatten. Vid konventionell odling används också stora mängder bekämpningsmedel. Samtidigt finns inga storskaliga metoder för att materialåtervinna bomull, och om det återanvänds blir bomull och andra cellulosatextilier enklare produkter som trasor och stoppningsmaterial. ANIA OBMINSKA, 072-973 24 80 ania.obminska@nyteknik.se SIDA 6/10
4 BLEND REWIND Slitna lakan blir nya starka textilier Stora mängder uttjänta sjukhuslakan bränns varje år. Men en ny metod kan separera blandtextilier och ge nytt liv åt lakanens polyester och bomull. Sängkläder som används på sjukhus och hotell tvättas många gånger, förbrukas i stora mängder och går sedan till sopförbränning. Det tvärvetenskapliga programmet Mistra Future Fashion har hittat en metod som gör att materialet går att återvinna. Återivnningsprocessen Blend Rewind ger upphov till tre produktströmmar: viskosfibrer, tereftalsyra och etylenglykol. HANS THEILANDER Metoden kallas Blend Rewind. Den fungerar för alla typer av textilier som består av en blandning av bomull och polyester, som är mycket vanligt både i kläder och hemtextilier. Sjukhuslakanen har varit ett bra material att starta med, eftersom det finns stora i enhetliga mängder som inte behöver sorteras. Anna Palme. Textilierna ägs ofta av tvätterierna, köps in i stora mängder och vi vet vad materialet innehåller, säger Anna Palme, forskare på institutionen för kemi och kemiteknik, som har stått för forskningen som har lett fram till Blend Rewind. I en kemisk process med enkla baskemikalier separeras polyester från bom ull på ungefär samma sätt som när pet-flaskor återvinns. Polyestern kan sedan användas i framställning av nya polyestermaterial. Vi bryter ned polyestern till de två byggstenar som är vanligast i polyester tillverkning. Ett polyesterföretag kommer inte att kunna märka någon skillnad mellan dem och ny polyesterråvara, säger Anna Palme. Lakanen har först placerats i stora kärl med vatten och natriumhydroxid, som bryter ner polyestern till sina två monomerer etylenglykol och tereftalsyra. Ge- nom att till sätta svavelsyra till monomerlösningen fälls te ref talsyran ut, på så sätt separeras de två mono merström marna. Bomullen går till synes opåverkad genom den kemiska processen. Vi lägger ned tygbitar, och får ut tygbitar. Men vi kan mäta att polyestern är borta, säger Anna Palme. Eftersom lakanen har använts och tvättats ett stort antal gånger har bomullsfibrerna slitits och blivit kortare. De är inte tillräcklig starka för att göra ny bomullstråd som fungerar i en industriell tillverkning av textilier. Men Anna Palme har hittat en annan väg, där den utslitna bomullen kan användas i de etablerade processer som finns för att tillverka viskos. ELISABETH OLAUSSON/RENOVA RISE Det går att återvinna bomullen med mekanisk återvinning, men det blir ett svagt material. Vårt mål är att skapa material som är starka. Den slitna bomullen har en struktur som är väldigt lik den som finns i startmaterialet för tillverkning av viskos, säger Anna Palme. Viskos tillverkas av cellulosamassa av träråvara. Bomullsresten som filtreras bort i Blend Rewind-processen kan gå in i en viskosprocess där den omvandlas till löst form och till slut går att använda för att spinna nya viskosfibrer. Utmaningen har varit att få bomull i blandlakan, som kommer från bomullsplantan, att bli kompatibel med viskosprocessen, som är gjord för träcellulosa. Nyckeln var att följa ett lakan genom tvättcykler och förstå hur Hanna de la Motte. fibern förändras och para ihop det med kunskap från skogs industrin, berättar Hanna de la Motte, temaledare på Mistra Future Fashion. Kemikalierna som används i Blend Rewind-processen är vanliga i skogsindustrin och i viskosindustrin. Processen har utvecklats med befintliga industriprocesser i åtanke. Att gå från labb till större skala är kostsamt och därmed den största utmaningen just nu. En betydande fördel med vår process är dock att den är möjlig att integrera i befintlig industri, säger Hanna de la Motte. LINDA NOHRSTEDT, 08-796 64 17 linda.nohrstedt@nyteknik.se ANNA ORRING, 08-796 64 46 anna.orring@nyteknik.se SIDA 7/10
5 MEKANISK ÅTERVINNING PATRIK SVEDBERG Swerea IVF:s maskin för att mekaniskt riva sönder textilier till fibernivå. Lisa Schwarz, forskare och projektledare och kollegan Louise Holgersson. Maskiner backar tillbaka textilierna till fibrer igen Hårdare krav för återvinning av textilier är att vänta i Sverige, men det saknas metoder. I ett stort industriprojekt testas mekanisk upprivning som kan ge nya textilier eller bilinredning. Maskinen river upp gamla kläder och hemtextilier fiber för fiber. Sedan kan det spinnas till nytt garn, och bli till nya textilier. Eller användas i plasttillverkning och kompositer, till exempel till instrumentbrädor. Den kan bearbeta 100 kilo i timmen. Maskinen backar tillbaka bandet för materialet, ner till fiber igen, säger Lisa Schwarz Bour, forskare och projektledare vid Swerea IVF i Mölndal. Forskningsinstitutet startade hösten 2016 ett treårigt projekt, en testbädd för textilåtervinning, som samlar flera stora aktörer i branschen, som Indiska, Fjällräven, Volvo och Ikea, men också företag som tillverkar till exempel luftfilter. Med i projektet finns också välgörenhetsorganisationer som hanterar stora mängder begagnade kläder och textilier, som Röda Korset och Human Bridge. Projektet går ut på att visa hur återvunna fiber kan användas, och hur återvinning av textilier kan genomföras i större skala och ge upphov till nya produkter av högt värde. I den återvinning som finns i dag blir gamla textilier till exempel trasor eller enklare isoleringsmaterial. Det finns sådana exempel i främst Asien, där man gör produkter som blir av lägre värde. Vi vill behålla så mycket som möjligt av materialvärdet, säger Lisa Schwarz Bour. Många textilier består av blandmaterial, till exempel bomull och polyester i samma plagg. Men ska det återvinnas krävs att det går att få koll på fibrerna. I dag finns ingen utvecklad metod för att sortera automatiskt efter fibertyp, varken i steget före eller efter att det finfördelats. Flera svenska projekt har undersökt olika metoder, dels ett Swerea-projekt om rfid-taggar, dels ett projekt som IVL Svenska miljöinstitutet har hållit i om sensorbaserad storskalig sortering. I Swereas återvinningsprojekt sorteras materialet manuellt i förväg. Företagen får svara på SIDA 8/10
5 MEKANISK ÅTERVINNING Textilierna rivs ned till fibernivå. frågor om vilka material de är intresserade av att använda. Swerea IVF kommer också att komma med förslag på nya material. Vi ska bland annat titta på möjligheten att pellettera textil, för att det ska kunna ingå i kompositer. Vi vill ringa in var olika textila fraktioner kan ta vägen, säger Lisa Schwarz Bour. Ett annat problem är att hantera kemikalier i det som ska återvinnas, eftersom kemikalier kan följa med till nya produkter som måste gå att märka och klassificera. Hösten 2016 föreslog Naturvårdsverket i en statlig utredning en rad åtgärder för att minska svinnet av textilier i Sverige. Av de i genomsnitt 13 kilo som varje person i Sverige konsumerar per år slängs 7,6 kilo, nära 60 procent, i den vanliga soppåsen och bränns upp med hushållssoporna. Även en stor del av det som samlas in av organisationer går till de vanliga soporna. Uppgifter från stora sorteringsanläggningar i Tyskland säger att 40 procent inte går att återanvända. Ett av Naturvårdsverkets förslag är att införa krav på utsortering av textilier. Då får kommuner ansvara för att samla in textilier separat. Alternativet är att tillverkarna får det ansvaret, ett producentansvar som liknar det som finns för batterier och förpackningar. Men frågan är alltså vad som ska ske med allt som samlas in och som inte kan återanvändas. Det finns tekniker för att återvinna textilier på kemisk väg, framför allt bomull och polyester. Det japanska företaget Teijin återvinner polyester och skapar en rad nya produkter av det. Svenska Renewcell bygger en demonstrationsanläggning i Kristinehamn som ska öppna i början av nästa år, enligt planerna. Metoden går ut på att mekaniskt riva sönder bomullstextilier och sedan på kemisk väg få fram en cellulosamassa som går att göra viskostyg av. Mekanisk bearbetning enligt den metod Swerea testar har fördelen att den går att använda för alla olika typer av textilier. Det är den teknik som finns i dag. Kemisk återvinning är inte kommersiellt gångbart än, det finns mycket tekniskt på gång men det är inte framme än, säger Lisa Schwarz Bour. Lagkrav att vänta ANNA ORRING, 08-796 64 46 anna.orring@nyteknik.se Naturvårdsverket presenterade i september 2016 en utredning om textilåtervinning, som var ett regeringsuppdrag. Förslag för att hantera textilavfall: Utsorteringskrav införs eller ny förordning om producentansvar införs (inklusive för second hand-aktörer). Naturvårdsverket vill se nya mål för återvinning och hantering av textilier: Mängden textilavfall i hushållsavfallet ska minska med 60 procent till 2025, till 3 kilo per person och år. 90 procent av det som samlas in separat ska gå till återanvändning eller återvinning 2025. För tillverkningen av kläder och textilier är det svårare med krav då en stor del av produktionen ligger utomlands. Naturvårdsverket har fyra förslag: 1. Frivilliga överenskommelser i branschen. 2. Tillväxtverket gör riktad insats för att stödja hållbara affärsmodeller. 3. Utredning om återanvändning och återvinning av textilier inom offentlig sektor. 4. Informationsinsats tillsammans med Konsumentverket. SIDA 9/10
6 SMÄLTSPINNING SWEREA Swerea IVF investerar i ny utrustning för smältspinning av textilfibrer. Svensk satsning kan ge fler hållbara textilier Swerea IVF i Mölndal investerar i ny utrustning som kan bidra till fler hållbara textilier, gjorda av både återvunna och biobaserade material. Swerea IVF:s utrustning för smältspinning av textilfibrer i Mölndal är drygt 25 år gammal, men ska hösten 2018 ersättas med en toppmodern variant tillverkad av amerikanska Hills Inc. I dagsläget finns ett fåtal liknande i Europa. Den nya utrustningen kommer enligt avdelningschef Jonas Aspling att innebära en stor förändring för Swerea IVF och företagen de samarbetar med. Det kommer nämligen bli möjligt att utveckla textilfibrer tillverkade av nya biobaserade material, som är känsliga för nedbrytning och därför ställer högre krav på rätt temperatur och processtider. Vid utveckling av fibrer av nya material är oftast materialmängden begränsad. Pilotanläggningen kan hantera mindre materialmängder, vilket gör att man tidigt i utvecklingsarbetet får fram fibrer med produktionslika egenskaper, berättar Jonas Aspling. Jonas Aspling. SWEREA Möjligheten att göra efterföljande tester av fibrerna i olika textila produkter har också varit begränsad, på grund av kapacitet och prestanda. Den nya utrustningen efterliknar mer storskalig fiberproduktion. En annan viktig detalj, berättar forskaren Erik Nilsson, som arbetar med utveckling av textilfibrer på Swerea IVF, är att den nya utrustningen kommer att bidra till en jämnare kvalitet på fibrerna. Detta tack vare en kombination av det nya munstycket, luftflödet och sättet att kyla ner fibrerna när de kommer ut. För Swerea IVF är den nya utrustningen en stor investering. Priset på drygt 10 miljoner kronor delas med bland andra Stiftelsen Svensk Textilforskning, Teko och en hemlig industripart. Erik Nilsson berättar att den nya utrustningen gör att Swerea IVF kan fortsätta utveckla exempelvis flamskyddade fibrer, elektriskt ledande fibrer samt temperaturreglerande fibrer, men att de nu också kommer att kunna designa fibrer med olika tvärsnitt för att ge fibrerna och därmed textilierna andra funktioner. Det gör att vi kommer att kunna arbeta med nya material på ett bättre sätt och att det blir lättare att tillämpa det vi gör inom industrin, avslutar han. ANIA OBMINSKA, 072-973 24 80 ania.obminska@nyteknik.se SIDA 10/10