ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN. Följedokument till. Förslag till

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 30.8.2011 SEK(2011) 1009 slutlig C7-0227/11 SV ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN Följedokument till Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1760/2000 vad gäller elektronisk identifiering av nötkreatur och avskaffande av bestämmelserna om frivillig märkning av nötkött {KOM(2011) 525 slutlig} {SEK(2011) 1008 slutlig}

SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN Följedokument till Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av förordning (EG) nr 1760/2000 vad gäller elektronisk identifiering av nötkreatur och avskaffande av bestämmelserna om frivillig märkning av nötkött 1. INLEDNING Förordning (EG) nr 1760/2000, närmare bestämt identifieringen av nötkreatur och den frivilliga märkningen av nötkött, angavs i meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet (KOM(2009) 544) Åtgärdsprogram för minskade administrativa bördor i Europeiska unionen som informationskrav av särskild vikt med tanke på den börda de medför för företagen. I förordningen fastställs ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och märkning av nötkött och nötköttsprodukter (bl.a. frivillig märkning), och den innehåller bestämmelser om dubbla öronmärken, register på anläggningarna, djurpass och nationella databaser. Mot bakgrund av krisen med bovin spongiform encefalopati (BSE) förstärktes 1997 gemenskapens bestämmelser om identifiering av och spårbarhet för nötkreatur genom att konventionell märkning infördes. Vid den tidpunkten var elektronisk identifiering ur teknisk synvinkel inte tillräckligt utvecklad för att kunna införas, men tekniken har förbättrats avsevärt under de senaste tio åren. Elektronisk identifiering baserad på radiofrekvensidentifiering (RFID) medför bl.a. en snabbare och tillförlitligare avläsning av enskilda djurs koder direkt till databehandlingssystem (vilket möjliggör snabbare spårbarhet för eventuellt smittade djur eller livsmedel). Detta minskar arbetskostnaderna jämfört med manuell avläsning men ökar samtidigt kostnaderna för utrustning. Den gällande lagstiftningen om identifiering av nötkreatur avspeglar alltså inte den senaste tekniska utvecklingen. De övergripande allmänna målen med detta förslag när det gäller identifiering av djur är att 1. stödja sektorns konkurrenskraft, 2. minska den administrativa bördan och förenkla förfarandena i fråga om djurpass och register på anläggningarna, 3. bidra till bättre djurhälsa och folkhälsa genom ett snabbare och tillförlitligare system för spårbarhet för nötkreatur. Det allmänna målet när det gäller frivillig märkning av nötkött är att 1. minska den onödiga administrativa bördan i fråga om märkning av nötkött. 2. ALTERNATIV I denna rapport analyseras olika alternativ för elektronisk identifiering av nötkreatur och märkning av nötkött:

2.1 Elektrisk identifiering av nötkreatur ALTERNATIV 1: INGA ÅTGÄRDER (GRUNDSCENARIO) Inga förändringar av de gällande bestämmelserna skulle innebära att nötkreatur även i fortsättningen skulle identifieras genom två konventionella, synliga öronmärken och att den nuvarande administrativa bördan inte skulle minska alls. Det gällande regelverket förbjuder inte medlemsstaterna att använda sig av elektroniska identifierare på frivillig grund, men de måste användas utöver de officiella, synliga märkena. Eftersom det inte fastställts några harmoniserade tekniska standarder på EU-nivå skulle olika typer av elektroniska identifierare och avläsare med olika RFID-frekvenser kunna användas på olika platser. ALTERNATIV 2: FRIVILLIGT INFÖRANDE MED TVÅ UNDERALTERNATIV Genom alternativ 2 införs elektronisk identifiering som ett verktyg för officiell identifiering. En medlemsstat skulle med alternativ 2 inte kunna välja scenariot inga åtgärder. Medlemsstaterna kan välja mellan ett obligatoriskt införande på sitt territorium (alternativ 2a) eller att låta uppfödarna bestämma om de vill införa elektronisk identifiering (alternativ 2b). Fastställandet av harmoniserade tekniska standarder för elektronisk identifiering och avläsningsutrustning på EU-nivå skulle vara en förutsättning för detta alternativ (till skillnad från alternativ 1). Sådana standarder kommer dock inte att gå utöver internationella ISOstandarder. Alternativ 2a: Det är frivilligt att införa elektronisk identifiering på EU-nivå, och de enskilda medlemsstaterna kan välja obligatoriskt införande på sitt territorium. Om en medlemsstat väljer obligatoriskt införande skulle samma skyldighet som enligt alternativ 3 vara tillämplig i den medlemsstaten (t.ex. att varje nötkreatur ska identifieras genom ett konventionellt, synligt öronmärke OCH en elektronisk identifierare, antingen ett öronmärke eller en bolustransponder). Om en medlemsstat väljer frivilligt införande kan nötkreatur identifieras genom 1. två konventionella öronmärken, eller 2. ett konventionellt, synligt öronmärke OCH en elektronisk identifierare (dvs. ett elektroniskt öronmärke eller en bolustransponder) som godkänts officiellt. Alternativ 2b: Det är frivilligt att införa elektronisk identifiering på EU-nivå, och de enskilda medlemsstaterna kan inte välja obligatoriskt införande. Vid frivilligt införande skulle nötkreatur kunna identifieras genom 1. två konventionella öronmärken, eller 2. ett konventionellt, synligt öronmärke OCH en elektronisk identifierare (dvs. ett elektroniskt öronmärke eller en bolustransponder) som godkänts officiellt. ALTERNATIV 3: OBLIGATORISKT INFÖRANDE Varje nötkreatur ska identifieras genom ett konventionellt, synligt öronmärke OCH en elektronisk identifierare (öronmärke eller bolustransponder). Till skillnad från alternativ 1 skulle detta alternativ förutsätta att det utvecklas rättsliga skyldigheter på EU-nivå när det gäller elektronisk identifiering och avläsningsutrustning som inte skulle gå utöver internationella ISO-standarder.

Tabell 1: Sammanfattning av officiella identifieringsmärken på ett nötkreatur för varje alternativ / Konventionellt öronmärke Elektronisk transponder (öronmärke eller bolustransponder) Alternativ 1 Inga åtgärder Alternativ 2 FRIVILLIGT Medlemsstaterna kan välja obligatoriskt införande 2a 2 1 (för medlemsstater som väljer obligatoriskt införande) 2/1 (för medlemsstater enligt 2B) 0 1 (för medlemsstater som väljer obligatoriskt införande) 1/0 (för medlemsstater enligt 2B) Alternativ 2 FRIVILLIGT Berörda parter kan frivilligt välja elektronisk identifiering 2b 1 (villig att använda elektronisk identifiering)/ 2 (inte villig att använda elektronisk identifiering) 1 (villig att använda elektronisk identifiering)/ 0 (inte villig att använda elektronisk identifiering) Alternativ 3 Obligatoriskt på EU-nivå 1 1 2.2 Frivillig märkning av nötkött Två scenarier analyseras när det gäller frivillig märkning av nötkött: ALTERNATIV 1 Inga åtgärder (grundscenario): inga förändringar av det gällande systemet. ALTERNATIV 2 Avskaffande av frivillig märkning av nötkött: de specifika bestämmelserna om frivillig märkning av nötkött skulle utgå ur förordning (EG) nr 1760/2000. 3. ANALYS AV ALTERNATIVEN 3.1 Elektrisk identifiering av nötkreatur Denna analys bygger på tre källor: i) en extern studie som slutfördes 2009 1, ii) uppgifter från medlemsstaternas behöriga myndigheter och iii) uppgifter som inhämtades under samråden med berörda parter. Analysen visar att de direkta kostnaderna och fördelarna inte fördelas lika längs livsmedelskedjan. Kostnaderna, som främst avser utrustning (transpondrar och avläsare), bärs främst av uppfödarna. De fulla ekonomiska fördelarna med de elektroniska anordningarna (t.ex. genom tidig elektronisk avläsning på gårdsnivå) förbehålls dock aktörer längre ner i kedjan (t.ex. marknader, uppsamlingscentraler och slakterier). Dessutom drar de behöriga myndigheterna nytta av att alla data kan databehandlas automatiskt, vilket minskar arbetskostnaderna. I studien drogs slutsatsen att det frivilliga alternativet (2a) för införande av elektronisk identifiering av nötkreatur på grundval av harmoniserade standarder skulle vara det bästa alternativet. Konsekvenser av alternativ 1 inga åtgärder (grundscenario) Inga förändringar av de gällande bestämmelserna skulle innebära att varje nötkreatur ska identifieras genom två konventionella, synliga öronmärken. Om djurhållarna vill använda sig av elektroniska identifierare på frivillig grund, måste de användas utöver de två officiella märkena. I alternativ 1 görs inget för att åtgärda de problem som flera behöriga myndigheter 1 Study on the introduction of electronic identification (EID) as official method to identify bovine animals within the EU: http://ec.europa.eu/food/animal/identification/bovine/docs/eid_bovine_finalreport_04062009_en.pdf

rapporterat i revisionsrapporter (se översiktsrapport 9505/2003 från kontoret för livsmedelsoch veterinärfrågor (FVO)). Inte heller skulle sektorns administrativa börda minska. De flesta tillfrågade anser att det nuvarande systemet för identifiering och spårbarhet är ändamålsenligt, men skulle kunna förbättras. Till exempel kan det vara svårt att tillförlitligt spåra nötkreatur i en nödsituation eftersom anläggningarnas register inte alltid är aktuella. Bland annat kan dokumentation saknas, uppgifter och dokumentation kan vara dåligt organiserade, rapporteringen av vissa händelser (födslar, förflyttningar, dödsfall) till den centrala databasen kan försenas eller inte ske alls eller det kan förekomma misstag i rapporteringen, och djurförflyttningar genom marknader och uppsamlingscentraler registreras inte alltid. De flesta tillfrågade anser att det nuvarande systemet för spårbarhet är effektivt och ändamålsenligt, men skulle kunna förbättras. Vissa berörda parter är övertygade om mervärdet av ett fullt integrerat elektroniskt identifieringssystem, vilket förutsätter elektronisk identifiering. Uppfödare som inte omfattas av fältförsök och/eller forskning på området avvisar idén om obligatorisk elektronisk identifiering: de ser inget mervärde i att helt enkelt ersätta ett konventionellt öronmärke med ett elektroniskt. Huvudproblemet i detta alternativ är avsaknaden av harmoniserade tekniska standarder på EU-nivå. Varje medlemsstat kan välja vilken standard den vill, vilket kan leda till bristande harmonisering. Om den teknik som används i en viss medlemsstat inte är densamma som en annan medlemsstat valt, kan data inte utbytas elektroniskt vid export från en medlemsstat till en annan, och fördelarna med att ha system med elektronisk identifiering skulle gå förlorade. Inga förändringar av de gällande bestämmelserna skulle innebära att varje nötkreatur måste identifieras genom två konventionella, synliga öronmärken. Den individuella spårbarheten för nötkreatur är garanterad. Den gällande lagstiftningen tillåter djurhållarna att använda sig av elektronisk identifierare, men endast utöver de två officiella (konventionella) öronmärkena, vilket leder till sammanlagt tre identifieringsmärken. Om uppfödarna väljer detta tillvägagångssätt utan att de tekniska standarderna harmoniseras, skulle detta alternativ vara kostsammare än alternativ 2 (frivilligt) och alternativ 3 (obligatoriskt) eftersom djuren måste ha tre i stället för två identifieringsmärken. Konsekvenser av alternativ 2 frivilligt införande I alternativ 2 går det inte att förutsäga exakt vilka medlemsstater och/eller anläggningar som skulle införa elektronisk identifiering på frivillig grund, vilket gör det svårt att göra noggranna beräkningar för de två underalternativen i kostnadsmodellen. Totalkostnaden för alternativ 2 förväntas därför ligga mellan alternativ 1 och alternativ 3. Om elektronisk identifiering skulle göras obligatorisk i en viss medlemsstat enligt alternativ 2a skulle kostnaderna bli desamma som i alternativ 3. Kostnaderna per medlemsstat skulle därför vara desamma som i bilaga VI och Study on the introduction of electronic identification (EID) as official method to identify bovine animals within the EU. Det finns inga definitiva uppgifter om vilka medlemsstater som skulle välja alternativ 2a eller 2b, och det skulle vara svårt att göra uppskattningar i denna rapport. I denna rapport har det dock redan hänvisats till ett antal medlemsstater som redan bestämt sig för elektronisk identifiering av nötkreatur på frivillig grund. En av de största fördelarna med frivilligt införande, oavsett om det handlar om alternativ 2a eller 2b, är att aktörerna skulle få tid att bekanta sig med systemet med elektronisk identifiering och konstatera det mervärde som det skulle ge under vissa omständigheter. Med frivilligt införande överlåter man åt medlemsstaterna och de privata aktörerna att organisera sig, så att de kan avgöra om elektronisk identifiering verkligen är en förbättring, med hänsyn

till regionala skillnader och olika produktionstyper, och huruvida systemet är tillräckligt flexibelt för att myndigheterna ska stödja det. Elektronisk identifiering av nötkreatur är redan tillåten i flera medlemsstater och används av uppfödare/privata aktörer av kommersiella skäl och förvaltningsskäl. Om det blir frivilligt att införa elektronisk identifiering torde detta system väljas av djurhållare som för närvarande utnyttjar de omedelbara fördelarna för driften av jordbruksföretaget. Det är ett fullständigt privat beslut som varje aktör fattar på ekonomiska grunder (marknadsstyrning). Dessa aktörer är dock också villiga att överväga frivillig elektronisk identifiering beroende på vilka regleringsfördelar kommissionen föreslår. Exempelvis skulle det om enskilda uppgifter registreras centralt inte behövas register på anläggningarna eller transportdokument (som behövs även om pass inte krävs). Att tillåta rapportering av tredje man (t.ex. transportörer, så djurhållaren inte behöver rapportera förflyttningar från anläggningen, vilket redan är möjligt för andra djurarter) skulle också vara ett incitament. Det framhölls också att betydande fördelar skulle uppstå om förflyttningar från anläggningarna kunde registreras vid kritiska kontrollpunkter (dvs. en marknad eller ett slakteri). Genom införandet av dessa ytterligare ändringar i förordningen kan användarna konstatera kvantifierbara regleringsfördelar och skulle därför självmant välja att använda sig av elektronisk identifiering. En fullständig extrapolation på medlemsstats- eller EU-nivå skulle dock vara godtycklig och skulle snabbt kunna leda till felaktiga slutsatser. Frivillighet kan emellertid ha negativa följder på kort sikt, eftersom EU kan ställas inför olika situationer i olika medlemsstater, vilket kan leda till viss förvirring i fråga om identifiering. Vid handel inom EU kan det bli tämligen svårt att spåra vilket slags officiell identifiering som används. Såsom i alternativ 1 anser vissa medlemsstater (och berörda parter) att det nuvarande systemet för identifiering av och spårbarhet för nötkreatur är fullt fungerande och tillfredsställande som det är. När det gäller konsumenternas förtroende skulle det under alternativ 2 vara svårt att avgöra skillnaden mellan kött från djur med elektronisk identifiering och kött från djur med konventionell märkning, varför det inte borde få några konsekvenser. De nationella eller regionala systemen för spårbarhet kan dock bli tillförlitligare och snabbare i de medlemsstater som väljer alternativ 2a, vilket skulle stärka konsumenternas förtroende. Konsekvenser av alternativ 3 obligatoriskt införande Detta alternativ kanske inte är det bästa tillvägagångssättet, eftersom vissa berörda parter (t.ex. småbrukare) skulle missgynnas ekonomiskt, men det skulle vara det effektivaste alternativet i fråga om konsumentskydd (spårbarhet), minskning av den administrativa bördan och undvikande av riskerna med att ha två identifieringssystem. Det skulle också kunna motiveras genom bättre överensstämmelse med EU:s bestämmelser om elektronisk identifiering av andra djurarter (t.ex. får). Analysen av alternativ 3 (obligatoriskt införande) leder till slutsatsen att största delen av kostnaderna bärs av uppfödarna, medan fördelarna fördelas längs livsmedelskedjan. En av de saker som berörda parter kritiserar mest är att det inte är de som betalar som faktiskt drar nytta av investeringarna. I ovannämnda studie gör man i alternativ 3 åtskillnad mellan en ordning där alla nötkreatur måste förses med en elektronisk identifierare inom ett år efter det att den nya förordningen trätt i kraft ( one-off regulation se tabell 8) och en övergångsordning där endast nyfödda djur skulle förses med en elektronisk identifierare. Vissa berörda parter (särskilt företrädare för köttindustrin) har uttalat sig till förmån för obligatorisk elektronisk identifiering med genomförande inom ett år. Alternativ 3 skulle inte leda till de problem som beskrivs under alternativ 2 i fråga om att samtidigt ha två olika system för identifiering av djur. Alternativ 3 skulle innebära att alla berörda parter använder sig av elektronisk identifiering, vilket skulle medge bästa möjliga förbättringar av spårbarheten i fråga om tillförlitlighet och snabbhet.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna för berörda parter, skulle den grupp som påverkas mest vara djuruppfödarna, eftersom de står för kostnaderna för märkning. En jämförelse mellan elektronisk avläsning och manuell avläsning (alternativ 3 mot alternativ 1) visar tydligt att de ökade kostnaderna för utrustning (identifierare och avläsare) inte automatiskt uppvägs av uppfödarnas minskade arbetskostnader. Vissa medlemsstater kan välja att kompensera uppfödarna för märkningskostnaderna genom medel för landsbygdsutveckling och andra typer av statligt stöd. Alternativ 3 kan dock minska risken för misstag vid identifiering, registrering och rapportering av djurförflyttningar, vilket skulle kunna leda till minskningar i direktstödet och andra ordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken i förhållande till alternativen 1 och 2. Inverkan av användningen av RFIDtranspondrar på automatiseringen inom mjölk- och kalvköttsnäringen beskrivs närmare i bilaga XXI, där det konstateras av användningen av RFID-transpondrar för automatisering av jordbruksföretag är till nytta för köttdjursuppfödningen men mindre fördelaktig för mjölkproducerande gårdar, som redan är automatiserade i hög grad. Däremot skulle elektronisk avläsning vara kostnadseffektivare för marknader, uppsamlingscentraler och, i mindre grad, slakterier. Dessa berörda parter förflyttar djur ofta och kommer endast att ha kostnader för avläsningsutrustning och inga kostnader för märkning. Inverkan på leverantörer av elektronisk identifiering (företag) kan bero på hur medlemsstaterna väljer att organisera anskaffningen mellan sig (t.ex. anbudsförfaranden, nationella organ eller en enda leverantör per medlemsstat). Vissa berörda parter (särskilt företrädare för köttindustrin) har uttalat sig till förmån för obligatorisk elektronisk identifiering med genomförande inom ett år. De behöriga myndigheternas budget skulle påverkas eftersom it-systemen skulle behöva anpassas till elektronisk identifiering. I studien drogs slutsatsen att de behöriga myndigheterna skulle dra nytta av den automatiska databehandlingen av alla data, som skulle minska de behöriga myndigheternas arbetskostnader och administrativa börda. Elektronisk identifiering kan också ha positiva effekter genom att underlätta de behöriga myndigheternas verksamhet, såsom revision av direktstödet och andra ordningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken (eftersom inspektörerna redan torde ha avläsare för elektronisk avläsning av får och getter). Fördelarna för de behöriga myndigheterna kan vara större under alternativ 3 än under alternativen 2 och 1. Den eventuella inverkan på konsumentpriserna kommer att vara begränsad i förhållande till alternativ 1. Om man antar att priset på kött skulle behöva höjas för att uppväga de ökade produktionskostnaderna på grund av elektronisk identifiering, skulle köttpriserna öka med högst 1 %. I översiktstabellerna nedan beskrivs de ekonomiska konsekvenserna av de uppskattade kostnaderna för alla uppgifter i fråga om officiell registrering av nötkreatur i grundscenariot (alternativ 1, men i tabellerna kallat Option 3) och alternativet med obligatorisk elektronisk identifiering (alternativ 3, men i tabellerna kallat Option 1) per uppgift och för alla aktörer. Av tabellerna framgår de högre totalkostnaderna jämfört med grundscenariot. Kostnaderna för alternativet med obligatorisk elektronisk identifiering (Option 1 i tabellen) avspeglar skillnaderna beroende på om elektroniska öronmärken eller bolustranspondrar används.

Tabell 2: Kostnadsjämförelse för alternativet med obligatorisk elektronisk identifiering och grundalternativet enligt två scenarier Tabell 3: Kostnadsjämförelse för alternativet med obligatorisk elektronisk identifiering och grundalternativet per typ av aktör (i 1 000 euro och i %) enligt två scenarier 3.2 Frivillig märkning av nötkött Det finns två scenarier när det gäller frivillig märkning av nötkött: Alternativ 1 Inga åtgärder (grundscenario): inga förändringar av det gällande systemet. Alternativ 2 Avskaffande av frivillig märkning av nötkött: de specifika bestämmelserna om frivillig märkning av nötkött skulle utgå ur förordning (EG) nr 1760/2000, men den obligatoriska märkningen med nötköttets ursprung skulle inte ändras.

Ekonomiska konsekvenser av det alternativ som föredras jämfört med grundscenariot: Det administrativa förfarandet för godkännande av frivilliga uppgifter på etiketterna för nötkött skulle försvinna. Aktörerna skulle kunna fortsätta att använda befintliga etiketter. Informationen till konsumenterna skulle inte äventyras, eftersom alla märkningsuppgifter skulle omfattas av den befintliga övergripande EU-lagstiftningen, som skulle gälla för nötkött på samma sätt som den redan gäller för annat kött. I EU-projektet för referensmätning och minskning av administrativa kostnader räknade man fram en möjlig minskning av den administrativa bördan på 362 000 euro. I bilaga VIII ges en detaljerad översikt över konsekvenserna för olika aktörer. 4. ALTERNATIV SOM FÖREDRAS 4.1 Elektrisk identifiering av nötkreatur Slutsatsen var att alternativ 3 (obligatoriskt införande) för närvarande inte är det bästa tillvägagångssättet, eftersom vissa berörda parter (t.ex. småbrukare) missgynnas ekonomiskt, men det skulle vara det effektivaste alternativet i fråga om konsumentskydd (spårbarhet), minskning av den administrativa bördan och undvikande av risker i handeln inom EU. Alternativ 1 (inga åtgärder) skulle kunna medföra olika tekniska standarder och negativa konsekvenser för handeln inom EU. Detta alternativ tillgodoser dessutom inte sektorns förväntningar om en minskad administrativ börda. Alternativ 2b (frivilligt införande av de berörda parterna) ansågs av de flesta tillfrågade inte vara ändamålsenligt, eftersom det skulle kunna leda till två olika system i varje medlemsstat och i slutändan två olika marknader, vilket skulle leda till förvirring och skulle kunna påverka effektiviteten i det nuvarande systemet för spårbarhet. Det bästa alternativet för ändring av identifieringssystemet är frivilligt införande (alternativ 2a) där varje medlemsstat själv kan bestämma om den vill införa obligatorisk elektronisk identifiering på sitt territorium. Medlemsstaterna har mycket olika produktionsmetoder och branschorganisationer. Det är därför tillrådligt att rekommendera att det ska vara upp till varje medlemsstat att samarbeta med alla aktörer i livsmedelskedjan för att fastställa de mervärden som elektronisk identifiering ger och sörja för att elektronisk identifiering godtas, så att den kan göras obligatorisk vid en lämplig tidpunkt. Medlemsstaterna skulle kunna besluta att föreskriva elektronisk identifiering när det passar och inte tvingas till det. I alternativ 2a kan problemen med att ha två identifieringssystem vara mindre än i alternativ 2b. När det gäller minskad administrativ börda är alternativ 2a bättre än alternativ 2b. Slutsatsen är alltså att även om elektronisk identifiering medför högre kostnader än konventionell identifiering har det visat sig att elektronisk identifiering i vissa fall kan ge fördelar för företagen. Endast om regleringsfördelarna och fördelarna för företagen beaktas tillsammans kommer aktörerna att godta elektronisk identifiering. Det alternativ som föredras är därför frivilligt införande (alternativ 2) med möjlighet för medlemsstaterna att göra införandet obligatoriskt på nationell nivå (underalternativ 2a). Ändamålsenligheten, effektiviteten och konsekvensen hos alternativ 2a skulle kunna utvärderas en tid efter genomförandet. På grundval av utvärderingen skulle kommissionen kunna bedöma behovet av att förstärka det obligatoriska införandet av elektronisk identifiering på EU-nivå. 4.2 Frivillig märkning av nötkött Slutsatsen är att alternativ 2 är det alternativ som föredras.