Tillståndsansökan enl 9 kap Miljöbalken avseende utbyggnad av
Kullaviks avloppsreningsverk Fel! Hittar inte referenskälla. Beställare: KUNGSBACKA KOMMUN TEKNISKA FÖRVALTNINGEN 43481 KUNGSBACKA Beställarens representant: Anders Janson Konsult: Uppdragsledare/ Handläggare Norconsult AB Box 8774 402 76 Göteborg Anna Svensson Uppdragsnr: 101 05 91 Filnamn och sökväg: Kvalitetsgranskad av: Tryck: N:\101\05\1010591\0-Mapp\Beskrivningar\MKB\Till lev juni 09\Tillståndsansökan-MKB 090630.doc Katarina L Parkkonen Norconsult AB
3 (53) Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 4 1 BAKGRUND... 6 2 ARBETETS BEDRIVANDE... 6 3 GENOMFÖRDA SAMRÅD... 7 4 MKB-AVGRÄNSNINGAR... 7 5 KONSEKVENSER AV NOLLALTERNATIVET... 11 6 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV ALTERNATIV... 13 7 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV HUVUDALTERNATIVET... 16 8 HAVSMILJÖN... 19 9 BULLER OCH TRANSPORTER... 35 10 LUFT- FÖRORENINGAR OCH LUKT... 38 11 FÖRBRUKNING... 39 12 RESTPRODUKTER... 40 13 NATURRESURSER... 42 14 ÖVRIGA MILJÖEFFEKTER... 43 15 KONSEKVENSER UNDER BYGGTIDEN... 44 15 KONSEKVENSER UNDER BYGGTIDEN... 44 16 MILJÖ-KVALITETSNORMER... 45 17 MILJÖMÅL OCH HÄNSYNSREGLER... 46 REFERENSER... 51 BILAGOR 1. Bottenfauna vid Kullavik 208. PAG 2. Spridning och utsläpp av renat spillvatten från Kullavik. SMHI 2008 3. Värdepyramid rekreation 4. Värdepyramid naturvärden 5 Mätning av buller från Kullaviksreningsverk. Akustikon
4 (53) SAMMANFATTNING Befintligt reningsverk i Kullavik byggdes 1969, senaste ombyggnaden gjordes 1987. Verket är dimensionerat för 10 000 pe. Utsläpp av fosfor till havet uppgår till ca 0,5 ton/år, BOD ungefär 13 ton/år samt kväve ca 28 ton/år. Krav på kväverening finns emellertid ej. Nuvarande reningsverk har nått sin maxkapacitet och det har hänt att maxbelastningen överskrids, främst i samband med stor nederbörd. För att klara dagens situation på ett tillfredsställande sätt måste verket byggas ut och moderniseras. En utbyggnad av Göteborgs kommun Kullavik avloppsreningsverk Kungsbacka kommun Översiktskarta. Kullavik är beläget i norra delarna av Kungsbacka kommun, vid kommungränsen mot Göteborg. befintligt verk föreslås och som dimensioneras för 20 000 pe. Föreslagen process är annorlunda jämfört med dagens, främst med avseende på att den innehåller kväverening. En betydlig skillnad är också den biologiska fosforreningen, vilket innebär att avsevärt mindre fällningskemikalier behövs för att reducera fosforhalten. Utbyggnad av reningsverket betyder bättre hydraulisk kapacitet, dvs mer vatten kan renas. Detta medför att bräddning vid verket kommer att bli mycket ovanligt. Utsläpp av renat avloppsvatten från ett utbyggt verk planeras ske via befintlig utsläppstub (ledning) som är ca 800 m lång. Utsläppet sker, som i dagsläget, i Kräklingeområdet, södra delen av Askimsfjorden, på ca 14 m djup. Området utgörs av skärgård med många skyddande öar och grunda vikar. Kräklingeområdet tillhör Västerhavets vattendistrikt. Hästholmen och Tjuvholmen är de närmaste öarna, Kräklingeholmen ligger ca en kilometer norr om utsläppspunkten och fastlandet ca 700 m österut och det kommunala badet Kyvik drygt en km öster ut.
5 (53) Några områden av nationellt eller internationellt värde gällande naturvärden bedöms inte förekomma inom aktuellt område. Hela kustområdet omfattas i sin helhet av riksintresse för det rörliga friluftslivet och bedöms som ett område av regionalt naturvärde. Utbyggnaden innebär en bättre reningsprocess än dagens, dels mer effektiv men också med en process som innebär utbyggd kväverening. Vidare sker rening med så kallad Bio-P-rening. Detta innebär mindre mängd kemikalier eftersom även fosfor renas med hjälp av bakterier. Om verket utnyttjas till max, dvs 20 000 pe, kommer utsläppen av fosfor till havet att öka med ca 30 % jämfört med det utsläpp som skett de senaste åren från befintligt verk. Mängden kväve till havet kommer att minska med ca 30 %. Utsläppen av BOD minskar med ca 20 %. Om verket belastas med 12 000 pe kommer både fosfor- kväve, och BODmängderna att minska jämfört med de senaste årens utsläpp, fosforutsläppet minskar med ca 20 % och kväveutsläppet med ca 60 % och BOD-mängderna till havet halveras. Med antagandet att Kullavik inom en överskådlig framtid inte kan växa så mycket mer än till ca 12 000 pe så kommer inga utsläpp, varken näringsämnen eller BOD, att öka. Tvärtom blir det en tydlig minskning. SMHI gör en övergripande bedömning att utspädningen av renat spillvatten är effektiv vid utsläppspunkten. Efter en km är halten av utsläppsplymen i stort sett i nivå med den naturliga variationen i havsvattnet. Av de kontroller som kommunen utför på badvattnet vid Kyviks badplats, ca en km från utsläppspunkten, finns det inget som tyder på att dagens utsläpp av renat spillvatten påverkar badet vid Kyvik. Med tanke på att utsläppen till stor del minskas görs bedömningen att utsläppen inte heller inom överskådlig framtid kommer att påverka badvattenkvaliteten. Med utgångspunkten att bräddning sker relativt sällan och endast utgör en liten del av den totala inkommande volymen till reningsverket bedöms detta inte utgöra ett större problem. I och med att verket byggs ut kommer dessutom kapaciteten att öka och bräddning vid reningsverket blir då mindre frekvent. Störningar i form av buller eller lukt bedöms inte uppkomma. Transporterna till och från verket kommer även inom en överskådlig framtid att vara i samma storleksordning som idag. Under byggtiden, ca ett år, kommer mängderna att öka med ca 60 % för fosfor och 25 % för kväve. Mängden BOD kommer att öka kraftigt, ca sju gånger den mängd som går ut idag. För havsmiljön innebär detta att belastningen tillfälligt ökar. Det handlar dock om en temporär ökning som är begränsad i tiden.
6 (53) 1 BAKGRUND Uppdraget bestod i att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) till ansökan om tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap miljöbalken. Projektet avser utbyggnad och drift av befintligt avloppsreningsverk vid Kullavik. 2 ARBETETS BEDRIVANDE Framtagandet av MKB:n har skett parallellt med upprättandet av teknisk beskrivning. En arbetsgrupp bestående av Anders Janson, kommunens Va-chef, Lars-Erik Nyberg, kommunens teknikansvarig, Ted Wennerqvist, jurist, Stangdell & Wennerqvist samt Anna Svensson, miljökonsult, Norconsult AB, har träffats med jämna mellanrum. Som underlag för MKB:n har följande utredningar tagits fram. Spridningsberäkning (SMHI 2008), Bottenfaunaundersökning (PAG 2008), Bullermätning (Akustikon 2008). Resultaten från dessa undersökningar finns med i MKB:n.
7 (53) 3 GENOMFÖRDA SAMRÅD Tidigt samråd Tidigt samråd hölls med Länsstyrelsen, kommunens miljö- och hälsoskyddskontor samt arbetsgruppen 2008-04-02. Ett tidigt samråd med enskilda och allmänhet genomfördes i form av ett möte 2008-05-26 i Kullaviks skola. En samrådsredogörelse från samråden, 2009-07-02, skickades till Länsstyrelsen (se ansökningshandlingarna). Länsstyrelsen bedömde i ett beslut daterat 2009-02-18 att den planerade ombygganden av Kullaviks reningsverk kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Utökat samråd Ett samråd med en utökad krets har genomförts under april månad 2009. Svar har inkommit från Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Göteborgs stad samt två fastighetsägare. 4 MKB- AVGRÄNSNINGAR MKB-arbetet innebär en systematisk behandling av aktuella problemställningar och har utförts utifrån de principer och den modell som tillämpas av Norconsult AB. För att läsaren ska känna till de viktigaste förutsättningarna behandlas nedan olika MKB-avgränsningar som gjorts i denna utredning. Följande utgångspunkter och resonemang gäller således.
8 (53) Geografisk avgränsning Befintligt avloppsreningsverk är beläget i Kullavik, inom fastigheten Släps-Kullen 2:250, ca 450 m söder om Kullaviks hamn. Utsläpp av renat avloppsvatten sker via en utloppsledning som mynnar ca 800 m ut i havet. Göteborgs kommun Kullavik avloppsreningsverk Mölndals kommun Figur 2. Översiktskarta. Kullavik är beläget i norra delarna av Kungsbacka kommun, vid kommungränsen mot Göteborg. Kungsbacka kommun Utloppsledning Figur 3 Kullaviks avloppsreningsv erk ligger ca 450 m söder om Kullaviks hamn. Utloppet sker ca 800 m ut i havet, direkt väster om verket. Reningsverk
9 (53) MKB:n har huvudsakligen inriktats på de effekter och konsekvenser i reningsverkets närhet, framförallt havsområdet inom ett par km från utsläppspunkten. Störningar på land sker främst inom ett par hundra meter från reningsverket. Övergripande effekter på samhället i stort på grund av avloppsreningsverk tas ej upp i denna rapport. Beträffande de fysiska ingreppen sker dessa inom området för befintligt reningsverk och någon ny mark kommer ej att utnyttjas, eventuella konsekvenser beskrivs översiktligt under Övriga miljöeffekter. Behandlade miljöfaktorer MKB:n behandlar huvudsakligen miljösituationen i havet men även övriga effekter från reningsverket såsom buller, luft och luktolägenheter, avfall och energibehov beskrivs. MKB:n bedöms omfatta de miljöfaktorer som är relevanta i det aktuella fallet. De olika miljöfaktorerna beskrivs under rubrikerna Nuvarande förhållanden respektive Konsekvenser samt där så är relevant Möjliga åtgärder. Dessutom görs en genomgång av de nationella miljökvalitetsmålen och miljöbalkens hänsynsregler. Tidsperspektiv Nuvarande tillstånd för reningsverket gäller 10 000 personekvivalenter, pe. Idag är ca 9 500 pe anslutna till reningsverket och kapaciteten är till största delen utnyttjad. Vid enstaka tillfällen överskrids den belastning som anges i tillståndet främst beroende på stor nederbörd. Kommunen avser nu att söka tillstånd för 20 000 pe. Det betyder inte att 20 000 personer kommer att anslutas till reningsverket. Däremot vill kommunen planera för en god marginal mellan maximal belastning och maximal kapacitet. Folkmängden inom Släps församling, som omfattar mer än upptagningsområdet för Kullaviks reningsverk, uppgick år 2007 till 11 275 personer (Kungsbacka kommun 2009). Enligt befolkningsprognosen kommer folkmängden inom Släps församling inte nämnvärt att öka fram till år 2012. Idag råder stor restriktivitet vad gäller medgivande av bygglov pga kapacitetsbegränsningarna på reningsverket.
10 (53) I MKB:n har olika anslutningsscenarier bedömts istället för olika årtal. Med koppling till den befolkningsutveckling som kommunen prognostiserat bedöms inom en överskådlig framtid (15-20 år) inte mer än ca 12 000 pe vara anslutna till reningsverket. På längre sikt, vilket i detta fall antas vara flera decennier fram i tiden, antas att reningsverkets framtida hydrauliska maxbelastning är nådd, dvs 20 000 pe, men därmed inte 20 000 personanslutningar. Anledningen till att kommunen söker tillstånd för 20 000 pe är således inte en stor befolkningsökning i Kullavik utan främst ambitionen att ha en god marginal till kraven på maximal belastning till reningsverket. Studerade alternativ Följande alternativ har behandlats under MKB-arbetet. Alternativ 1 är huvudalternativ och det alternativ som kommunen bestämt att gå vidare med och söka tillstånd för. Alt 0 Alt 1 Alt 2A Alt 2B Alt 3 Nollalternativet Ingen utbyggnad, drift av befintligt reningsverk fortsätter Huvudalternativ Utbyggnad av befintligt reningsverk till en kapacitet om 20 000 pe Befintligt reningsverk läggs ner, spillvatten förs till Gryaab Befintligt verk läggs ner, spillvatten förs till Hammargård Nyetablering i Kullavik
11 (53) 5 KONSEKVENSER AV NOLLALTERNATIVET Befintligt reningsverk i Kullavik byggdes 1969, senaste ombyggnaden gjordes 1987. Gällande miljötillstånd innebär att man har tillstånd att ansluta motsvarande 10 000 pe och resthalterna i utgående vatten får ej överstiga 15 mg BOD 7 per liter och 0,5 mg fosfor per liter (gränsvärde beräknat som kvartalsmedelvärde samt riktvärde beräknat som månadsmedelvärde). Krav på kväverening finns ej. Reningsverket i Kullavik har nått sin maxkapacitet och det har hänt att nuvarande tillstånd om maxbelastning överskrids, främst i samband med stor nederbörd. För att klara dagens situation på ett tillfredsställande sätt måste verket byggas ut och moderniseras. Ingen utbyggnad skulle innebära fortsatt maxbelastning på verket och med vissa överskridande av gällande tillstånd. Detta innebär vidare att inga ytterligare vaanslutningar kan ske i Kullavik eller andra delar inom Släps församling som ligger inom reningsverkets upptagningsområde. Med bräddning avses bräddning eller nödavledning. Befintligt reningsverk har ingen kväverening, viss rening av kväve sker ändå men utan optimering och kontroll. Nollalternativet betyder fortsatt utsläpp av i huvudsak orenat kväve till havet. Utsläppsmängder, transport och energiförbrukning gällande befintligt verk redovisas i tabell 1-2 nedan. Om kapaciteten för de pumpar som finns vid verkets inlopp överskrids kommer orenat avloppsvatten att pumpas direkt till utloppsledningen, s.k bräddning. Detta sker relativt sällan. Under de senaste fem åren har bräddning vid verket inträffat i genomsnitt 13 gånger per år. Bräddning förekommer även vid pumpstationerna på nätet. Totalt finns det 28 pumpstationer inom reningsverkets verksamhetsområde. Under de senaste fem åren har bräddning vid pumpstationer skett i genomsnitt 14 gånger per år. Hur ofta det bräddar är starkt kopplat till nederbörden. Ett år med riklig nederbörd ger fler bräddtillfällen. Bräddning kan också bero på funktionsfel i pumpstationen. Ett reningsverk påverkar sin omgivning men i vilken grad är svårbedömt. Det finns andra orsaker till miljösituationen, t.ex atmosfäriskt nedfall, diffusa utsläpp av
12 (53) näringsämnen via vattendrag och dagvattenledningar, havsströmmar som för med sig näringsämnen och föroreningar från andra platser, båttrafiken, etc. Se även kap 8 Havsmiljö. Tabell 1. Utgående mängder i renat spillvatten vid befintligt verk. Ett genomsnitt av uppmätta mängder under åren 2001 2008. Uppgifterna är hämtade från tekniska beskrivningen i ansökningshandlingen (Kungsbacka kommun 2009) samt Miljörapporter för Kullaviks reningsverk (Kungsbacka kommun 2007, 2008) Fosfor (P) Reduktion P 93 % Kväve (N) Reduktion N 28 % BOD Reduktion BOD 94 % Utsläpp befintligt verk, medelvärde åren 2001-2008 0,50 ton/år 28,4 ton/år 12,8 ton/år Tabell 2. Transport och förbrukning vid befintligt reningsverk i Kullavik. Uppgifterna är hämtade från tekniska förvaltningen, Kungsbacka kommun. Transporter Energi Kemikalier Transporter och förbrukning befintligt verk 350 lastbilar/år 740 MWh 135 ton/år
13 (53) 6 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV ALTERNATIV Alternativ 2A Ingen utbyggnad, överföring till Ryaverket i Göteborg Reningsverket i Kullavik läggs ner och överföring av spillvattnet sker via en havseller landbaserad ledning till Ryaverkets spillvattensystem i Göteborg. Alternativet har utretts av Kungsbacka kommun med avseende på tekniska, miljömässiga och ekonomiska aspekter. Positivt Inga utsläpp till havet utanför Kullavik Inga transporter till och från reningsverket i Kullavik Ett reningsverk mindre för kommunen att ansvara för Inga störningar för närboende Negativt Stora investeringskostnader och höga driftkostnader Totalt sett sämre ekonomiskt för kommunen Miljöpåverkan vid ledningsdragning För att kunna genomföra alternativet krävs att Kungsbacka kommun blir delägarkommun i Gryaab. Kommunen har ansökt om detta men inte beviljats medlemskap i Gryaab. Detta alternativ är således inte möjligt idag.
14 (53) Bedömning Den sammanfattande bedömningen är att även om miljön lokalt förbättras i Kullavik är alternativet mycket ofördelaktigt rent ekonomiskt jämfört med de andra alternativen. Dessutom är det i dagsläget inte möjligt att bli delägare i Gryaab. Alternativ 2B Ingen utbyggnad, överföring till Hammargård Reningsverket i Kullavik läggs ner och överföring av spillvattnet sker via en ledning till Hammargårds reningsverk i Kungsbacka. Alternativet har utretts översiktligt av Kungsbacka kommun med avseende på tekniska, miljömössiga och ekonomiska aspekter. Positivt Inga utsläpp till havet utanför Kullavik Inga transporter till och från reningsverket i Kullavik Ett reningsverk mindre för kommunen att ansvara för Inga störningar för närboende Negativt Kostsam ledningsdragning Utbyggnad av Hammargårds arv krävs Ytterligare belastning på Kungsbackafjorden Bedömning Alternativ 2B är en dyrare lösning än huvudalternativet. Det som har varit den avgörande faktorn för kommunens val av alternativ är att man vill undvika ytterligare belastning på den känsliga Kungsbackafjorden. Den utbyggnad av bl.a utsläppstub genom fjorden som skulle krävas för att undvika utsläpp i fjorden är idag inte aktuell av ekonomiska skäl.
15 (53) Alternativ 3 - Nyetablering av reningsverk på annan plats i Kullavik Befintligt reningsverk i Kullavik läggs ner och ett nytt verk etableras på ett längre avstånd från kusten, öster om väg 158. Syftet med en sådan etablering skulle vara att komma bort från de mer tätbefolkade områdena. Positivt Mindre störningskänslig omgivning Inga transporter genom Kullavik Negativt Nyetablering från grunden, nya områden tas i anspråk, Stor ombyggnad av pumpstationer och nät krävs Höga investeringskostnader Bedömning Alternativ 3 är ett ekonomiskt sämre alternativ än alla de andra. En helt ny etablering innebär stora investeringar. Dessutom måste ledningsnätet delvis byggas om för att fungera med ett nytt verk öster om väg 158.
16 (53) 7 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV HUVUD- ALTERNATIVET Utbyggnad av Kullaviks reningsverk I den föreslagna utbyggnaden dimensioneras verket för 20 000 pe. Den nya processen kommer att bestå av en aktiv slambehandling utformad för biologisk fosfor- och kvävereduktion följd av kemisk efterfällning av fosfor. Förbehandling kommer att bestå av rensavskiljning i ett gallerfilter samt separering av sand i ett luftat sandfång. Delar av befintliga processer och anläggningar inom verket kommer att användas även efter utbyggnaden. De nya anläggningsdelarna omfattar: Bioreaktorer Bio-P bassäng Sedimenteringsbassänger Kemisk fällning med doseringsutrustning Föreslagen process är annorlunda jämfört med dagens, främst med avseende på att den innehåller kväverening. En betydlig skillnad är också den biologiska fosforreningen, vilket innebär att avsevärt mindre fällningskemikalier behövs för att reducera fosforhalten. Utbyggnad av reningsverket betyder bättre hydraulisk kapacitet, dvs mer vatten kan renas. Detta medför att bräddning vid verket kommer att bli mycket ovanligt. Utbyggnaden av verket bedöms rymmas inom befintligt planområde, dock kan åtgärderna innebära mindre avvikelser i gällande plan. Beroende på vilken typ av anläggning som väljs kan bassängerna se lite olika ut. Bassängernas höjd kommer sannolikt att bli högre än dagens, dock ej högre än fasaden på förbehandlingsbyggnaden. Befintliga byggnader inom reningsverkets område kommer i princip att bibehållas.
17 (53) Den befintliga utsläppstuben som för renat spillvatten till en utsläppspunkt ca 800 m ut från land kommer att användas även i fortsättningen. Utsläppet sker på ett djup om ca 14 m. Slam kommer även fortsättningsvis att transporteras till Hammargård avloppsreningsverk för behandling. Utsläppsvillkor och mängder Kommunen kommer att ansöka om följande utsläppsvillkor, utgående vatten, (gränsvärde som årsmedelvärde samt riktvärde som kvartalsmedelvärde). Fosfor 0,4 mg/l Kväve 15 mg/l BOD 10 mg/l Utifrån beräkningar och bedömningar som bygger på tidigare erfarenheter från liknande reningsverk vid Ölmanäs och Hammargård kan utsläppsmängderna uppskattas i det nya reningsverket. I tabell 3 presenteras uppskattade mängder från ett nytt verk, dels vid 9 500 pe, dvs dagens belastning i det nya verket, dels 12 000 pe samt 20 000 pe, uppgifter kommer från teknisk beskrivning (Kungsbacka kommun 2009). Följande uppskattade halter har använts vid beräkningar: Fosfor 0,22 mg/l Kväve 7 mg/l BOD 3,5 mg/l Erfarenheter från liknande verk visar att funktionen i en kvävereningsprocess kan variera varför marginal till gränsvärdet måste finnas. Gränsvärde och riktvärde för utsläpp av kväve bör därför vara 15 mg/l totalkväve. Tabell 3. Uppskattade utgående mängder i renat spillvatten, vid olika belastning. Nytt verk 9 500 pe Nytt verk 12 000 pe Nytt verk 20 000 pe P (ton/år) 0,31 0,39 0,65 Red P (%) 96 96 96 N (ton/år) 8,2 11 20,4 Red N (%) 83 82 80 BOD (ton/år) 4,8 6,1 10,2 Red BOD (%) 98 98 98
18 (53) Transporter, förbrukning och restprodukter Framtida transporter, förbrukning och slamproduktion kan i viss mån uppskattas. Transporterna beror främst på hur mycket slam som produceras, vilket i sin tur beror på hur trimmad Bio-P-processen är. En uppskattning av slamproduktionen har gjorts, med utgångspunkt i de erfarenheter från både Hammargård reningsverk och Ölmanäs reningsverk som båda har Bio-P-process. En väl fungerande Bio-Pprocess innebär att efterfällning med kemikalier (järnklorid) kan begränsas. Härvid förutsätts dock att villkoret för fosfor i utgående vatten kan sättas till 0,4 mg/l. Vid Hammargård har man under hösten 2007 även genomfört försök med hydrolys av returslammet vilket medfört ytterligare reducering av kemikaliebehovet. Detta indikerar att framtida behov av fällningskemikalie vid 20 000 pe i Kullavik kan bli mindre än hälften av dagens användning. Energiförbrukningen är svårare att uppskatta, en översiktlig bedömning kan göras för en anslutning om 12 000 pe, däremot kan energiförbrukning vid 20 000 pe inte bedömas i dagsläget. Tabell 4. Transporter, förbrukning och restprodukter för olika anslutningar, uppskattade antal och mängder. Bef. verk 9 500 pe Nytt verk 9 500 pe Nytt verk 12 000 pe Nytt verk 20 000 pe Transporter (lastbilar/år) 350 270 350 560 Energi (MWh) 740 740 940 * Kemikalier (ton/år) 135 20-40 25-50 40-80 Slam (ton/år) TS 250-270 210-220 270-280 450-470 Rens (ton/år) 13 15 15 20 * Det är omöjligt att uppskatta vad en energiförbrukning kan bli vid 20 000 pe, främst för att det ligger långt fram i tiden och den teknikutveckling som förväntas ske.
19 (53) 8 HAVSMILJÖN Nuvarande förhållanden Allmänt Utsläpp av renat avloppsvatten från verket sker via en ca 800 m lång utsläppstub (ledning). Utsläppet sker i Kräklingeområdet, södra delen av Askimsfjorden, på ca 14 m djup. Botten i området består överlag av lera eller hårdbotten med blandade sediment. Området utgörs av skärgård med många skyddande öar och grunda vikar. Kräklingeområdet är en del av Västerhavet enligt vattenmyndighetens indelning i vattendistrikt. Hästholmen och Tjuvholmen är de närmaste öarna. Kräklingeholmen ligger ca en kilometer norr om utsläppspunkten. Figur 4. Utsläppspunkten och dess närområde
20 (53) Miljötillståndet i havet - allmänt Under senare år har stora förändringar i havsmiljön uppmärksammats. Utbredd syrebrist har konstaterats i sydöstra Kattegatt och i flera av Bohusläns fjordar. Ettåriga alger breder ut sig på bekostnad av fleråriga arter. I de grunda havsvikarna har de s.k. ålgräsängarna, som är en viktig miljö för många fiskarter, på åtskilliga platser decimerats, troligen till följd av påväxt av ettåriga alger. En betydande del av orsaken till dessa förändringar är den ökade förekomsten av näringsämnen i havet. Tillförseln av kväve från land till Skagerrak och Kattegatt har dubblerats sedan 1970. Härutöver sker en intransport av kväve till vårt kustområde från bl.a. södra Nordsjön, kväve som passerat ut i havet via de stora europeiska floderna (Länsstyrelsen Västra Götaland 2000). Kustområdena omfattar stora arealer med grundbottnar. Dessa har högre produktivitet än djupare områden genom att dessa bottnar lättare nås av solinstrålningen, vattentemperaturen blir högre och tillgången till näringsämnen bättre. Genom den ökande näringstillförseln till kustvattnen har den naturliga balansen rubbats i växtsamhällena vilket drastiskt påverkat förhållandena för en rad djurarter. Den ekologiska balansen är tydligt påverkad. I havet anses kväve vara det tillväxtbegränsande näringsämnet, medan såväl fosfor- som kvävehalten troligen påverkar tillväxten i de grunda havsvikarna. Olika teorier har de senaste åren diskuterats om huruvida kväve faktiskt är det tillväxtbegränsande ämnet i havet eller inte. Kustvattenkontroll i Halland och Bohuslän Länsstyrelsen i Halland har ett miljöövervakningsprogram som bl a omfattar provtagning av bottenfauna längs kusten (PAG 2005, 2006). Enligt detta är Södra Kattegatt sedan 1980-talet känt för att vara påverkat av övergödning, där avrinningen från land till stor del styr transporten av näringsämnen till havet och särskilt vattendragen för med sig stora mängder kväve, fosfor och kisel. Övergödning är förmodligen den faktor som mest storskaligt påverkar faunan, antingen genom att faunan slås ut där syrebrist uppstår eller att biomassan ökar där goda syreförhållanden råder, men i båda fallen kan artsammansättningen förändras. I kustområdet utanför Kullavik finns inga mätstationer för Hallands kustvattenkontroll, närmaste mätstationen är vid Nidingen, strax söder om Onsalahalvön. Här mäts strömmar, salthalt och temperatur tillsammans med provtagning av bl.a närsalter och syrehalt i vattnet, samt bottenfauna och växtplankton. Jämförelser sker bl.a med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder där bedömning sker i fem olika klasser från hög status till dålig status. Resultatet från
21 (53) mätningarna av kväve i vattnet vid Nidingen visar på god ekologisk status (SMHI 2007). Motsvarande bedömning för fosfor i vattnet är hög ekologisk status. Liknande bedömning kan även göras för bottenfauna, tillståndsklassen vid Nidingen har bedömts till klass 1 (opåverkat till obetydligt påverkat) (PAG 2006). En utvärdering av trender för näringsämnen och syrehalt för åren 1993 2007 visar att kvävehalterna och syrehalterna har minskat medan fosforhalterna har ökat. Trenden för bottenfauna vid Nidingen är att både individtäthet och biomassa minskade under perioden. Trenden för hela Hallandskusten är i stort sett detsamma som för mätstationen vid Nidingen gällande näringsämnen och bottenfauna med tillägget att även antalet arter minskar generellt längs kusten. Syreförhållandena i sedimenten är generellt relativt goda längs Hallandskusten med undantag av Laholmsbukten och det inre av Kungsbackafjorden. Bohuskustens vattenvårdsförbund utför liknande kontrollprogram för ett antal stationer i Bohuslän (SMHI 2009). Stationerna i programmet motsvarar olika typområden. Förhållanden norr om Kullavik motsvarare främst ett inre kustvatten i Bohuskusten södra del, vilket motsvarar stationerna Dana fjord och Instö ränna. Den närmaste mätstationen är Valö i Göteborgs södra skärgård. Det är dock ett yttre kustvatten. För statusklassningen har man använt data från de senaste tre åren. Gällande kväve, både organiskt kväve och totalkväve vintertid samt totalkväve sommartid, klassas statusen som måttlig vid Instö ränna, god till måttlig vid Dana fjord samt hög vid Valö. Beträffande fosfor är statusen hög för organsikt fosfor samt totalfosfor vintertid vid Danafjord och god till hög vid Valö och Instö ränna. Däremot är statusen måttlig vid alla tre stationerna gällande totalfosfor sommartid. Syrehållandena i bottenvattnet kan klassas som hög status vid alla te mätstationer. Strömmar och vind i aktuellt område Utanför västkusten är strömmen i ytskiktet ofta kustparallell, syd- eller nordgående på grund av in- och utflöde ur Östersjön. Detta är ett resultat av att den storskaliga strömningen i Kattegatt som i princip utgörs av en nordgående ström i det övre skiktet den så kallade Baltiska ytströmmen och en sydgående i det bottennära skiktet. Vindens påverkan på strömmen har betydelse endast i de översta metrarna. Strömhastigheten är som högst uppe vid ytan. Östersjövatten har en relativt låga densitet och håller sig vid ytan. Saltare och därmed tyngre vatten från Skagerrak letar sig in på djupet. Detta betyder att kustvattnets ytskikt består av en blandning av vatten från Östersjön och Skagerrak. Tjockleken på ytskiktet ligger oftast kring 10-15 m. Enkelt uttryckt har SMHI
22 (53) identifierat två representativa skiktningssituationer för aktuellt område, ett för sommarhalvåret och ett för vinterhalvåret, se vidare faktaruta sid 32 samt bilaga 1. Sommarperioden då språngskiktet, gränsen mellan yt- och bottenvatten, ligger djupt och vattenmassan är välomblandad ner till utsläppsdjupet, 14 m, eller djupare. Salthalten är då ca 20. Under vinterhalvåret ligger språngskiktet mera ytligt, ungefär halvvägs mellan ytan och utsläppspunkten på 14 m djup. Vattenmassor med olika salthalt uppstår ovan utsläppspunkten, det övre lagret kan då ha en salthalt på ca 16 och det undre lagret ca 32. Natur- och rekreationsvärden i aktuellt område Hela kustzonen har ett högt värde ur såväl naturvårds-, friluftslivs- som landskapsbildssynpunkt. Området ligger inom en kustzon som i sin helhet är av riksintresse och som omfattas av särskilda hushållningsbestämmelser enligt 4 kap Miljöbalken samt 3 kap MB i och med att Kullaviks kust är en del av Särö skärgård Vallda Sandö, FN1, som är ett riksintresse för friluftslivet. (se vidare avsnitt 13 Naturresurser). Inom området finns flera badplatser. Gilleviken och Tribunen ligger inom en kilometer från utsläppspunkten. I närheten finns också badplatserna vid Hamnpiren och i Kyvik. Vid piren i hamnen har Kullaviks Havsbastuförening en bastuanläggning som är öppen för medlemmar året runt. Föreningen har ca 440 medlemmar. Utöver dessa utpekade bad förekommer även bad på andra platser längs hela kusten och i skärgården. Hela havsområdet utnyttjas flitigt av friluftslivet. Kullaviks hamn ligger ca en km nordost om utsläppspunkten. Där finns i dagsläget 550 fasta båtplatser och en utökning är planerad. Hamnen erbjuder även gästplatser. Kungsbacka kommun genomförde en fiskeribiologisk inventering av grunda havsområden åren 1988-89. Inventeringen omfattade inte utsläppspunkten men området kring Hästholmen och Kyvik samt strandområden direkt vid land. Resultatet visade på stor förekomst av Tare, vid Hästholmen samt inne i Kyvik fanns även Ålgräs. En särskild undersökning av bottenfauna samt sediment vid sju olika punkter inom aktuellt område har genomförts under sommaren 2008, se bilaga 2. Resultaten visar att bottnarna vid provtagningspunkterna till stor del består av grovt material. De
23 (53) låga organiska halterna i de undersökta sedimenten pekar på betydande vattenrörelser. Detta innebär troligen att ständiga omlagringar av sediment förekommer som innebär en naturlig kraftig stress för faunan. Dessutom pekar sedimentobservationerna på att syrebrist kan förekomma. Alla provpunkter uppvisar liknande förhållanden, som är typisk för bottnar i eller strax under språngskiktet. Bottenfaunan var tämligen fattig med lågt antal arter, individtäthet och biomassa. Detta beror troligen på de naturligt stressande omvärldsfaktorer som råder strax invid språngskiktet men även på viss organisk överbelastning som kan leda till tillfällig syrebrist (PAG 2008). Sedimenten analyserades även med avseende på tungmetaller och resultaten visar på låga nivåer (förindustriella nivåer). Inga rödlistade arter påträffades under inventeringen. I övrigt finns inga dokumenterade natur- eller rekreationsvärden inom området. Bedömning Eftersom hela kustområdet är riksintresse med avseende på friluftslivet bedöms området i sin helhet vara av nationellt värde för friluftsliv och turism (kategori A i värdepyramid, se bilaga 3). Området har en mängd kvaliteter från friluftslivssynpunkt i form av båtsport, fritidsfiske, bad, etc. Möjligheten att röra sig längs med stranden i kustzonen liksom möjligheten att enkelt ta sig ut till kusten är viktiga kvaliteter. På flera hålla är dock dessa möjligheter begränsade. Några områden av nationellt eller internationellt värde gällande naturvärden bedöms inte förekomma inom aktuellt område. Hela kustområdet bedöms i sin helhet som ett område av regionalt naturvärde enligt kategori B. Kyviksbäcken bedöms som ett område av större lokalt naturvärde (kategori C i värdepyramid, se bilaga 4). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bedöms bottenfaunans status i Kräklingeområdet som otillfredsställande. Antagligen bör detta anses som relativt normalt för dessa bottnar som troligen tidvis drabbas av viss syrebrist. Eftersom bottnarna ligger i eller strax under språngskiktet är de särskilt utsatta. Höga halter av näringsämnen som leder till överproduktion är särskilt negativt på denna bottentyp, se vidare bilaga 2.
24 (53) Naturvärdena avseende bottenfaunan bedöms inte vara höga. Sedimenten uppvisade låga halter av näringsämnen och metaller, lägre än karaktäristiska jämförvärden. Belastning idag Utsläpp av näringsämnen från befintligt verk är för kväve 30 ton/år, för fosfor 0,5 ton/år samt för BOD 13 ton/år (Teknisk beskrivning, Kungsbacka kommun 2009). Mängderna är ett medelvärde av utsläppen under åren 2001 2008. Utsläppen mäts kontinuerligt, halten av näringsämnen i vattnet mäts dagligen. Under 2008 var medelhalten av fosfor 0,40 mg/l, kväve 22,4 mg/l och BOD 10,1 mg/l (Kungsbacka kommun 2008c). Kraven för utgående vatten från reningsverket är 0,5 mg/l för fosfor och 15 mg/l för BOD. Befintligt verk har i dagsläget inget krav på kväverening. En jämförelse med faktiska utsläppshalter och de krav som gäller utgående vatten visar att gränsvärdet underskrids med marginal, vilket är en förutsättning för att driva verket. Gränsvärdena får inte överskridas någon gång under året, oavsett om belastningen är hög eller ej. Detta visar att faktiska utsläppsmängder blir lägre än de utsläppsmängder som redovisas om man räknar med maximalt tillåten utsläppshalter (gränsvärdet). Eftersom havet påverkas av andra utsläpp än de från avloppsreningsverk kan det vara intressant att se hur stor andel av den totala belastning som kommer från reningsverk. Nedan visas uppdelningen av utsläppen av kväve och fosfor från mänsklig verksamhet under år 2000. Utsläpp Kväve år 2000 Dagvatten, < 1 % Industri, 4 % Enskilda avlopp, 4 % Skogsbruk, 6 % Utsläpp Fosfor år 2000 Dagvatten, 4 % Industri, 12 % Nedfall luft, 15 % Jordbruk, 53 % Reningsverk, 18 % Jordbruk, 46 % Figur 5. Utsläppen av kväve och fosfor från mänsklig verksamhet under år 2000. Källa Naturvårdsverket rapport 5247. Reningsverk, 16 % Enskilda avlopp, 20 % Skogsbruk, 2 %
25 (53) Konsekvenser - utsläpp från avloppsreningsverk Den planerade utbyggnaden av Kullaviks reningsverk innebär att kapaciteten fördubblas jämfört dagens verk. Däremot kommer antalet anslutna personer inte att fördubblas. För att kunna jämföra mängder och halter med dagens förhållande har två olika scenarier jämförts, dels en anslutning av 12 000 pe, vilket är troligt inom en överskådlig framtid, dels en anslutning av maxkapaciteten, dvs 20 000 pe. Det sistnämnda scenariot är inte rimligt med dagens utveckling men det är ändå den kapaciteten ansökan gäller och därmed redovisas också tillhörande utsläpp. Bedömd utgående mängd, ton/år, 12 000 resp 20 000 pe P 0,39/0,65 N 11/20,4 BOD 6,1/10,2 Bedömda utgående halter, mg/l P 0,22 N 7 BOD 3,5 Sökt tillstånd utgående vatten, mg/l (gräns- och riktvärde) P 0,4 N 15 BOD 10 Utbyggnaden innebär en bättre reningsprocess än dagens, dels mer effektiv men också med en process som innebär utbyggd kväverening. Vidare sker rening med så kallad Bio-P-rening. Detta innebär mindre mängd kemikalier eftersom även fosfor renas med hjälp av bakterier. Beräkningarna bygger bland annat på erfarenhet från liknande anläggningar. Resonemanget nedan utgår från uppskattade mängder vid normal drift av verket och inte vad som är maximalt möjligt att släppa ut med hänsyn till utsläppskrav. Verket drivs, både idag och framtiden, så att det finns marginal till kraven. I figur 6-8 redovisas vad trolig och maximal utgående mängd kan bli. Om verket utnyttjas till max, dvs 20 000 pe, kommer utsläppen av fosfor till havet att öka med ca 30 % jämfört med det utsläpp som skett de senaste åren från befintligt verk. Mängden kväve till havet kommer att minska med ca 30 %. Utsläppen av BOD minskar med ca 20 %. Om verket belastas med 12 000 pe kommer både fosfor- kväve, och BODmängderna att minska jämfört med de senaste årens utsläpp, fosforutsläppet minskar med ca 20 % och kväveutsläppet med ca 60 % och BOD-mängderna till havet halveras. Med antagandet att Kullavik inom en överskådlig framtid inte kan växa så mycket mer än till ca 12 000 pe så kommer inga utsläpp, varken näringsämnen eller BOD, att öka. Tvärtom blir det en tydlig minskning. Halterna av fosfor, kväve och BOD kommer att minska jämfört med dagens utsläppshalter, jämför med sida 24. Reningsgraden för fosfor och BOD bedöms bli 96 % respektive 98 % och för kväve ca 80 %. De bedömningar av vad utsläppen kommer att bli bygger på erfarenhet från befintligt verk samt andra reningsverk i kommunen. Framförallt
26 (53) Ölmanäs reningsverk som har en process liknande den som är aktuell för utbyggnad i Kullavik. Vidare innebär ett nytt verk att de enskilda avloppsanläggningar som finns i området idag kan ges möjlighet till anslutning till Kullaviks reningsverk. Detta medför en sanering av utsläpp från enskilda verk, vilket är positivt för vattenmiljön då enskilda anläggningar har betydligt sämre rening än ett kommunalt verk. Utsläppshalter för olika scenarier jämfört dagens utsläpp redovisas nedan, se figur 6-8.
27 (53) 1,4 Beräknade mängder Fosfor utgående mängd Fosfor(ton/år) utgående mängd Uppmätt och tillstånd 1,2 1 P ton/år 0,8 0,6 0,4 0,2 0 9 500 12 000 1 20 000 Befintligt verk Anslutning Anslutna pe personer Bedömd verklig utgående mängd oavsett utsläppsvillkor Maximal tillåten utgående mängd vid utsläppsvillkor 0,3 mg P/l Maximal tillåten utgående mängd vid utsläppsvillkor 0,4 mg P/l Uppmätt utgående mängd under perioden 2001-2008 Maximal tillåten utgående mängd under 2001 2008 vid utsläppsvillkor 0,5 mg P/l Figur 6. Diagrammet visar bedömda fosfor-utsläpp, från ett utbyggt reningsverk vid olika belastningar, dvs 9 500 (ungefär befintlig belastning), 12 000 pe och 20 000 pe. De helt fyllda staplarna visar vad tillåtna utsläpp kan bli vid krav att fosforhalten i utgående vatten inte överstiger 0,3 mg/l alternativt 0,4 mg/l. De randiga staplarna visar vad ett troligt utsläpp blir vid ett nytt verk baserat på erfarenhet från liknande verk i bl. a Ölmanäs och Hammargård. De lila staplarna visar verklig utsläppt mängd per år i genomsnitt under perioden 2001 2008 jämfört med tillåten utgående mängd.
28 (53) Kväve 50 Beräknade mängder Kväve, utgående mängd (ton/år) Uppmätta mängder 45 40 35 N ton/år 30 25 20 15 10 5 0 9 500 12 000 1 20 000 Befintligt verk Anslutning Anslutna personer Bedömd verklig utgående mängd, oavsett utsläppsvillkor Maximal tillåten utgående mängd vid utsläppsvillkor 10 mg N/l Maximal tillåten utgående mängd vid utsläppsvillkor 15 mg N/l Uppmätt utgående mäng under perioden 2001-2007 Figur 7. Diagrammet visar bedömda kväveutsläpp, från ett utbyggt reningsverk, vid olika belastningar, dvs 9 500 (ungefär befintlig belastning), 12 000 pe och 20 000 pe. De orangea staplarna visar vad tillåtna utsläpp kan bli vid krav att kvävehalten i utgående vatten inte överstiger 10 mg/l alternativt 15 mg/l. De gula staplarna visar vad ett troligt utsläpp blir vid olika belastningar. Den lila stapeln visar det verkliga utsläppet av kväve med utgående vatten de senaste åren, det ska dock påpekas att verket inte haft någon kväverening (viss rening sker ändå).
29 (53) BOD 7 utgående mängd (ton/år) Anslutning pe Bedömd verklig utgående mängd, oavsett utsläppsvillkor Maximal tillåten utgående mängd vid utsläppsvillkor 10 mg/l (BOD7) Uppmätt utgående mängd under perioden 2001-2008 Maximal tillåten utgående mängd under 2001 2008 med utsläppsvillkor 15 mg/l Figur 8. Diagrammet visar bedömda BOD 7 -utsläpp, från ett utbyggt reningsverk, vid olika belastningar, dvs 9 500, 12 000 pe och 20 000 pe. De gröna staplarna visar vad tillåtna utsläpp maximalt kan bli vid krav att BOD 7 i utgående vatten inte överstiger 10 mg/l. De grönrandiga staplarna visar vad ett troligt utsläpp blir vid olika belastningar. De lila staplarna visar faktiskt utsläpp av kväve med utgående vatten åren 2001 2008 jämfört med tillåten utgående mängd.
30 (53) Spridning av renat spillvatten SMHI har genomfört olika beräkningar för att visa hur spridning av renat spillvatten sker vid utsläppspunkten. Nedan redovisas resultaten i form av uppskattade halter i det vattnet som finns i utsläppsplymen. Vid utsläppspunkten innan omblandningen startar är utsläppshalten av fosfor ca 0,22 mg/l och kvävehalten ca 7 mg/l. Figur 9-10 nedan visar utspädningen 50 1000 m från utsläppspunkten, samt de sämsta förhållandena vinter- respektive sommartid, se bilaga 1. Utspädning Kväve 12 000 pe 0,7 N mg/l P mg/l 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 0,02 0,018 0,016 0,014 0,012 0,01 0,008 0,006 0,004 0,002 0 50 100 500 1000 Avstånd utsläppspunkt Sommar, halt i spillvattenplym Vinter, halt i spillvattenplym Bakgrundshalt i havet, medel Normal variation i bakgrundshalt, max och min. Utspädning Fosfor 12 000 pe 50 100 500 1000 Avstånd utsläppspunkt Figur 9. Utspädning av renat spillvatten, 12 000 pe. Streckade linjer visar beräknad halt av fosfor respektive kväve i den plym som härrör från utsläppstuben. Som jämförvärde har uppmätt normal bakgrundshalt i havet (Nidingen) använts, orange linje. Lila linjer visar den variation i bakgrundshalter som naturligt förekommer i havet. Generellt gäller att utspädningen är bättre sommartid än vintertid. Sommartid är beräknade utsläppshalter för både kväve och fosfor något över medelbakgrundshalten och med marginal inom den normala variationen redan efter 50 m från utsläppstuben. Vintertid är utspädningen lite sämre. För fosfor dröjer det ca 100 m innan utsläppshalterna har nått en nivå som är inom den normala variationen och ca 700 m innan kvävehalterna har nått samma nivå.
31 (53) Utspädning Kväve 20 000 pe 0,7 0,6 0,5 P mg/l N mg/l 0,4 0,3 0,2 0,1 0 0,022 0,02 0,018 0,016 0,014 0,012 0,01 0,008 0,006 0,004 0,002 0 50 100 500 1000 Avstånd utsläppspunkt Sommar, halt i spillvattenplym Vinter, halt i spillvattenplym Bakgrundshalt i havet, medel Normal variation i bakgrundshalt, max och min. Utspädning Fosfor 20 000 pe 50 100 500 1000 Avstånd utsläppspunkt Figur 10. Utspädning av renat spillvatten, 20 000 pe. Streckade linjer visar beräknad halt av fosfor respektive kväve i den plym som härrör från utsläppstuben. Som jämförvärde har uppmätt normal bakgrundshalt i havet (Nidingen) använts, orange linje. Lila linjer visar den variation i bakgrundshalter som naturligt förekommer i havet. Generellt gäller att utspädningen är bättre sommartid än vintertid. Sommartid är beräknade utsläppshalter för både kväve och fosfor något över medelbakgrundshalten men med marginal inom den normala variationen redan efter 50 m från utsläppstuben. Vintertid är utspädningen lite sämre. För fosfor dröjer det ca 400 m innan utsläppshalterna har nått en nivå som är inom den normala variationen. Beräknade kvävehalter ligger även på 1000 m avstånd från utsläppspunkten något över den naturliga variationen
32 (53) Diagrammen i figur 9-10 visar att halterna av näringsämnen sommartid redan på 50 m avstånd från utsläppet ligger nära den normala bakgrundhalten och helt inom den variation som naturligt förekommer i havet. Vintertid är utspädningen något sämre. SMHI bedömer utspädningen som effektiv och deras beräkningar visar att efter en km är halten i utsläppsplymen i stort sett på en nivå som ligger inom den naturliga variationen i havet, bilaga 1. FAKTARUTA UTSPÄDNING Som utgångspunkt i sina beräkningar har SMHI använt data från Nidingens mätstation (temperatur och salthalt). I samband med en tidigare utredning (SMHI 2005) åt Kungsbacka kommun mätte SMHI strömmarna ner till ca 15 meters djup utanför Lerkil. Läget vid Lerkil ligger något mer öppet än läget vid Kullavik som skyddas mer av öar. SMHI anser ändå att mätningarna vid Lerkil kan representera strömförhållandena avseende hastighet tillräckligt väl för den överslagsberäkning som genomförts för utsläpp av renat spillvatten i Kullavik. Tjockleken på ytskiktet ligger oftast kring 10-15 m. Enkelt uttryckt har SMHI identifierat två representativa skiktningssituationer för aktuellt område, ett för sommarhalvåret och ett för vinterhalvåret. Sommarperioden då språngskiktet ligger djupt och vattenmassan är välomblandad ner till utsläppsdjupet, 14 m, eller djupare. Salthalten är då ca 20. Under vinterhalvåret ligger språngskiktet mera ytligt, ungefär halvvägs mellan ytan och utsläppspunkten på 14 m djup. Vattenmassor med olika salthalt och densitet uppstår ovan utsläppspunkten, det övre lagret kan då ha en salthalt på ca 16 och det undre lagret ca 32. Beräkningar på hur renat avloppsvatten från utsläppstuben späds ut har genomförts för olika förhållanden beträffande vindar och strömmar och språngskiktets nivå. Alla beräkningar har också genomförts för två olika flöden, utflödet om verket belastas med 12 000 pe respektive 20 000 pe. Som jämförelse i beräkningarna har bakgrundshalterna av kväve och fosfor i havet använts, i detta fall de halter som uppmätts sommartid (högst halter sommartid) vid stationen vid Nidingen. Kvävehalten i havet varierar naturligt med upp till ca 30 %, motsvarande variation för fosfor är ca 50 % (SMHI 2008). SMHI gör en övergripande bedömning att utspädningen är effektiv. Initialt ligger halten i det utsläppta vattnet 1900 2500 % över bakgrundshalten. Efter 50 m från utsläppspunkten har halterna minskat till ca 3 90 % över bakgrundshalten för totalfosfor och 4 119 % för totalkväve. Efter 1 km är halten i stort sett i nivå med den naturliga variationen i havsvattnet. Den sämre utspädningen gäller under skiktade förhållanden då renat spillvatten inte når upp till ytan utan håller sig på ca 8 m djup, vilket kan ske vintertid. Sommartid ligger språngskiktet djupare och omblandning sker i hela skiktet mellan utsläppspunkt och vattenyta (SMHI 2008). Se även bilaga 1.
33 (53) Bakterier och badvatten Orenat spillvatten innehåller en stor mängd bakterier och virus, vissa av dem sjukdomsframkallande, sk patogener. Det förekommer även patogener naturligt i vatten utan påverkan från spillvatten. För att kunna kontrollera och spåra eventuell påverkan från spillvatten har man valt ut vissa indikatororganismer, vanligen fekala koliformer, E-coli och fekala streptokocker och eller intestinala enterokocker. Dessa bakterier är helt normala tarmbakterier och om sådana finns i ett vattenprov kan man vara ganska säker på att vattnet har förorenats av avföring. I reningsverket sker en stor reduktion av bakterier och patogener, lite grovt kan man säga att mellan 90-99 % av alla mikroorganismer dör eller hamnar i slammet (Naturvårdsverket, Smittskyddsinstitutet och Socialstyrelsen 1996). Bakteriehalten är dock inget som normalt ingår i de kontrollprogram som finns för reningsverk. För de större badplatserna i kommunen kontrollerar kommunens miljökontor badvattenkvaliteten. Då mäts bl. a E-coli, intestinala enterokocker samt totala koliformer. I det nya badvattendirektivet som gäller från 2008 finns en klassificeringsmodell för badvatten från kustområden avseende E-coli och intestinala enterokocker. Klassificeringen uppdelas i tre klasser, Utmärkt, Bra och Tillfredsställande kvalitet. Vid Kyvik har kommunen analyserat E-coli sedan 2005 och intestinala enterokocker sedan slutet av 2007, provtagning och analys sker ca två gånger per månad under sommarhalvåret. Under de fyra år som kommunen mätt E-coli har badvattnet endast vid ett tillfälle uppvisat halter med Icke tillfredsställande kvalitet (juli 2007), dvs E-coli halter högre än 500 n/100 ml. Alla övriga analyser av E-coli visar på ett badvatten med Utmärkt kvalitet, dvs halter av E-coli mellan 50 och 100 n/100 ml. Alla analyser av intestinala enterokocker visar ett badvatten med Utmärkt kvalitet. Med detta som utgångspunkt finns det inget som tyder på att utsläpp av renat spillvatten påverkar badet vid Kyvik. Hur det ser ut på andra badställen i aktuellt område är svårt att säga då mätningar inte förekommer. Tittar man på SMHI:s spridningsberäkningar kan man konstatera att det renade spillvattnet, under sommarhalvåret, när det når land, har spätts ut mellan 200 och 2000 gånger. Det bör också påpekas att det finns många andra källor än renat spill vatten som ger upphov till förhöjda bakteriehalter, t.ex spillning från djur, inte minst fågelträck, fritidsbåtar och dagvatten.
34 (53) Bräddning I de uppgifter och utsläppshalter som har redovisats ovan ingår den bräddning som sker vid reningsverket. Under 2008 bräddades orenat spillvatten från reningsverket till havet vid nio olika tillfällen. Totalt innebär det att drygt 55 000 m 3 spillvatten har bräddat till havet under 2008. Det utgör ca 3,7 % av den totala volymen inkommande spillvatten till verket. I utsläpp motsvarar det ungefär 2 ton BOD, 0,09 ton fosfor samt 0,6 ton kväve. Med utgångspunkten att bräddning sker relativt sällan och endast utgör en liten del av den totala inkommande volymen till reningsverket bedöms detta inte utgöra ett större problem. I och med att verket byggs ut kommer dessutom kapaciteten att öka och bräddning vid reningsverket blir då mindre frekvent. Bräddning/nödavledning av spillvatten kan även förekomma vid någon av pumpstationerna på ledningsnätet. Detta beror främst på att pumpkapaciteten inte räcker till eller i mer sällsynta fall strömavbrott. Under 2008 förekom bräddning vid 11 tillfällen, från fyra olika pumpstationer på nätet. Vid pumpstationen Stjernberg avleds bräddvatten till Maleviken, vid Bukärrs och Säröns pumpstationer leds bräddvattnet till Skörvallaviken. Vid dessa tre pumpstationer inträffade bräddning en gång per station under 2008. Vid pumpstationen Nordrevik nedre skedde bräddning vid nio olika tillfällen under 2008, bräddvatten avleds till Örsviken. Totalt har det bräddat ca 2 500 m 3 spillvatten från pumpstationer under 2008, vilket motsvarar ca 0,2 % av inkommande volym till reningsverket. Tabell 5. Bräddtillfällen vid Kullaviks reningsverk samt vid pumpstationer på nätet, under åren 2004-2008. 2004 2005 2006* 2007 2008 Summa Medel Kullavik reningsverk 8 3 37 8 9 65 13 Aktuellt ledningsnät 10 1 36 14 11 72 14 *Det bör påpekas att 2006 var ett är med ovanligt riklig nederbörd. Möjliga åtgärder Det pågår ett ständigt arbete med att förbättra ledningsnätet och därmed minska andelen tillskottsvatten som tillförs reningsverket. På så vis minskas bräddning av orenat spillvatten. Under 2009 gör kommunen extra stora insatser i just Kullavik för att hitta och åtgärda inläckage av tillskottsvatten.