Sammanfattning ETT PROJEKT BESTÄLLT AV EUROPEISKA UNIONENS IMMATERIALRÄTTSMYNDIGHET
SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER Bakgrund Immaterialrättsintrång sker allt oftare online, särskilt på internet, något som har väckt farhågor på många olika nivåer och lett till ett antal europeiska initiativ 1 på senare tid. Ett antal lagstiftningsåtgärder har antagits både internationellt och på EU-nivå i syfte att stärka och harmonisera skyddet av immaterialrätten. Dessa åtgärder innefattar rättsmedel som gör det möjligt för rättighetsinnehavare och brottsbekämpande myndigheter, inklusive åklagare, att på ett effektivt sätt säkerställa skyddet för immateriella rättigheter 2. Bestämmelserna i nämnda lagstiftning är dock sällan formulerade med fokus på att förhindra och bekämpa immaterialrättsintrång online, utan är endast utformade som minimikrav, vilket ger enskilda medlemsstater utrymme att anta och tillämpa specifika nationella åtgärder. Tidigare studier från observatoriet har undersökt immaterialrättsintrång online, men ingen av dessa har tagit upp vilka konkreta, befintliga lagstiftningsåtgärder som kan användas för att förhindra eller bekämpa immaterialrättsintrång online 3. Det främsta syftet med denna studie är därför att fastställa om och i vilken grad det i medlemsstaterna finns ett antal specifika lagstiftningsåtgärder som kan tillämpas för att förhindra och bekämpa immaterialrättsintrång online. Studien inriktar sig på lagstiftningsåtgärder som kan beskrivas som praktiska lösningar på praktiska problem, till exempel att det ska kunna begäras att en leverantör av onlinetjänster ska avslöja en kunds identitet om denne misstänks göra intrång i en tredje parts immateriella rättigheter, och att den europeiska utredningsordern ska kunna tillämpas vid brott som innebär immaterialrättsintrång. 1 De främsta av dessa initiativ är Europols hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet (Socta) från 2013, EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för åren 2013 2017, kommissionens meddelande om en strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015) 192 final) och Europols och EUIPO:s gemensamma lägesrapport om förfalskning i EU, Situation Report on Counterfeiting in the EU, där den senaste rapporten gavs ut 2017. 2 I kapitel 7 nedan finns en översikt över dessa lagstiftningsåtgärder. 3 Hänvisningar kommer dock att göras till följande relaterade studie: Study on voluntary collaboration practices in addressing online infringements of trade mark rights, design rights, copyright and rights related to copyright, 2016 (studie om metoder för frivilligt samarbete för att ta itu med rättighetsintrång online avseende varumärken, formgivningar, upphovsrätter och upphovsrättsrelaterade rättigheter, från 2016). 2
Metod Det främsta syftet med denna studie är att fastställa om ett antal specifika lagstiftningsåtgärder som kan tillämpas för att förhindra eller bekämpa immaterialrättsintrång online är tillgängliga i EU:s medlemsstater, och om så är fallet, om de har tillämpats eller kan tillämpas i detta syfte i varje enskild medlemsstat. För att uppfylla detta mål utgjordes den första delen av studien av en kartläggning av tillgängliga lagstiftningsåtgärder inom följande åtta valda områden: 1 Erhålla kontoinformation. 2 Blockera åtkomst till webbplatser. 3 Domännamnsåtgärder. 4 Åtgärder riktade mot webbvärdar. 5 Den europeiska utredningsordern. 6 Utlämning den europeiska arresteringsordern. 7 Penningtvätt. 8 Straffrättsliga påföljder. Kartläggningens huvudsakliga verktyg bestod av två frågeformulär: ett för civilrättsliga åtgärder och ett för straffrättsliga åtgärder. Frågeformulären lades fram inför en expertgrupp som hade inrättats för denna studie, varpå de skickades ut till företrädare för alla medlemsstater genom två olika nätverk av yrkesutövare 4. De flesta av de utförliga frågorna besvarades och de flesta, men inte alla, medlemsstater 5 besvarade frågorna, vilket måste beaktas när man läser studien. Men eftersom syftet med kartläggningen var att beskriva den allmänna bilden av tillgången till lagstiftningsåtgärder i EU:s medlemsstater, snarare än att ge en utförlig bild av situationen i varje enskild medlemsstat 6, gjorde antalet svar det möjligt att ge denna allmänna överblick. 4 Frågeformuläret om civilrättsliga åtgärder skickades till ett antal enskilda ledamöter och kommittéledamöter i ECTA. Frågeformuläret om straffrättsliga åtgärder skickades till de olika nationella myndigheter som är företrädda i Eurojust. Projektteamet vill tacka alla som har besvarat frågeformulären för deras värdefulla och viktiga bidrag till studien. 5 Antalet icke inkomna svar kommer att anges i varje tabell som inga svar. 6 Ett exempel på en studie som är inriktad på rättsläget i varje enskild medlemsstat är EUIPO:s rapport Consumers Frequently Asked Questions (FAQS) on Copyright (vanliga frågor om upphovsrätt från konsumenter) från 2017, som finns på: https://euipo.europa.eu/ohimportal/da/web/observatory/observatory-publications 3
Vidare faller det utanför studiens ramar att verifiera varje svar för sig. Svaren återspeglar således respondenternas åsikter, vilket bör beaktas generellt när man läser studien, och i synnerhet då enskilda svar citeras eller framhävs. Viktiga resultat Kartläggningen och analysen av de lagstiftningsåtgärder som finns att tillgå i de uppgiftslämnande medlemsstaterna, och som rättighetsinnehavarna och de behöriga myndigheterna kan använda för att bekämpa och förhindra immaterialrättsintrång online, visar både på EU-täckande likheter och nationella skillnader. Vad gäller de första två av de åtta områden som nämndes tidigare, dvs. lagstiftningsåtgärder vad gäller utlämnande av information om misstänkta intrångsgörare och möjligheten att blockera åtkomst till webbplatser, är dessa åtgärder tillgängliga som en utgångspunkt i alla medlemsstater 7. Dessutom har en viss harmonisering gjorts av den rättsliga grunden för de olika nationella åtgärderna genom de relevanta artiklarna i direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter 8. Även om de grundläggande förutsättningarna för att få tillgång till sådan information eller genomföra en blockeringsorder till viss del harmoniserats, kan det finnas skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller de mer utförliga förfarandemässiga villkoren. I de flesta medlemsstater kompletteras därför den harmoniserade lagstiftningen av specifik, nationell lagstiftning, såsom allmänna lagar om civilrättsliga och straffrättsliga åtgärder, vars bestämmelser även gäller immaterialrättsintrång och andra typer av brottsliga handlingar 9. Vad gäller det tredje området domännamnsåtgärder skiljer sig bilden avsevärt. EU har inte harmoniserat nationell lagstiftning om registrering och administrering av de nationella toppdomänerna (cctld) i de enskilda medlemsstaterna. Detta innebär att den rättsliga grunden för de specifika lagstiftningsåtgärderna i denna studie dvs. att dra in, överföra eller radera domännamnsregistreringar som misstänks göra intrång i en tredje parts immateriella rättigheter omfattas av den nationella lagstiftningen i varje medlemsstat och av de specifika regler eller användarvillkor som har fastställts av den webbansvarige för varje nationell toppdomän. Även om de tre analyserade lagstiftningsåtgärderna är tillgängliga i de flesta medlemsstater är ingen av dem tillgänglig i samtliga medlemsstater. Det kan till exempel i vissa medlemsstater vara möjligt att erhålla ett rättsligt avgörande som överför intrångsgörande domännamn från de aktuella domännamnens innehavare till rättighetshavarna. Detta är dock inte möjligt i andra medlemsstater, även om det är samma parter som är involverade. Kartläggningen och analysen av det fjärde området, om lagstiftningsåtgärder för aktörer som lagrar innehåll som misstänks göra intrång på immateriella rättigheter, ger också en tämligen fragmenterad helhetsbild. Å ena sidan täcks värdtjänsteleverantörernas ansvarsfrihet av artikel 14.1 i direktivet om 7 En del ändringar av denna utgångspunkt förekommer i vissa situationer. För mer information, se kapitel 8.2 och 8.3. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. 9 Vad gäller utlämnande av information har Roland Knaak och Lukasz Zelechowski passande beskrivit situationen som en mosaikliknande metod som kräver att domstolarna tillämpar olika nationella lagar, i Michel Vivants (red.) European caselaw on infringements of intellectual property rights, Bruylant, 2016. 4
elektronisk handel 10, som har implementerats i lagstiftningen i alla medlemsstater. Den faktiska standarden för sekundärt ansvar har dock inte harmoniserats och vilar därför på nationell lagstiftning. Enligt artikel 14.1 i direktivet om elektronisk handel är inte leverantören ansvarig för det innehåll den lagrar för sina kunders räkning, såvida inte värden känner till att innehållet är olagligt eller snabbt vidtar åtgärder för att avlägsna innehållet (dvs. tar bort det eller gör det oåtkomligt) så snart som leverantören får kännedom om det olagliga innehållet. Även om värdtjänsteleverantörerna vanligtvis inte bär ansvaret för det intrångsgörande materialet är det därför möjligt att få ett rättsligt avgörande som kräver att en värd tar bort sådant innehåll som gör intrång på immateriella rättigheter från sin plattform i alla medlemsstater. Å andra sidan ger ingen specifik EU-lagstiftning möjlighet att kräva att en värdtjänsteleverantör drar in en misstänkt intrångsgörares befintliga konto. Kartläggningen visar att denna rättsliga åtgärd inte är tillgänglig i ett flertal länder och att tillgången är olöst i nästan hälften av medlemsstaterna. Situationen är ännu mer fragmenterad vad gäller möjligheten att förhindra att en misstänkt intrångsgörare öppnar ett nytt konto med värdtjänsteleverantören sedan ett tidigare konto dragits in. Denna rättsliga åtgärd är antingen inte tillgänglig eller så är tillgången oklar eller under juridisk diskussion i över hälften av medlemsstaterna. Immaterialrättsintrång i den digitala miljön innebär att intrångsverksamheten kan ha skett i flera medlemsstater samtidigt och att de misstänkta intrångsgörarna kan finnas i en eller flera medlemsstater. Det straffrättsliga utredningssamarbetet mellan medlemsstaterna spelar i dessa fall därför en viktig roll, för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter. Den europeiska utredningsordern 11 är en ny lagstiftningsåtgärd inom det straffrättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna som ersätter det tidigare ramverket 12, som var mer fragmenterat. Den bygger på ett ömsesidigt erkännande av domar, vilket betyder att varje medlemsstat är skyldig att erkänna och utföra begäran från en annan medlemsstat på samma sätt som den skulle göra om det var fråga om en dom från dess egna myndigheter. Förfalskning och piratkopiering ingår i förteckningen över brott som täcks av den europeiska utredningsordern, om det grundläggande kravet för den europeiska utredningsordern är uppfyllt, dvs. att brottet kan leda till fängelse i minst tre år i det utfärdande landet. Alla typer av immaterialrättsintrång anses dock inte utgöra förfalskning och piratkopiering, och det längsta möjliga fängelsestraffet vid förfalskning och piratkopiering når inte upp till tre år i alla medlemsstater. Dessa två faktorer begränsar de behöriga myndigheternas tillämpning av den europeiska utredningsordern i medlemsstaterna vad gäller immaterialrättsintrång. Den europeiska arresteringsordern 13 är ett förenklat gränsöverskridande förfarande för att lagföra eller verkställa ett fängelsestraff eller en frihetsberövande åtgärd. En europeisk arresteringsorder är en begäran 10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, 17 juli 2000). 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (direktivet om en europeisk utredningsorder). 12 Den europeiska utredningsordern är avsedd att skapa ett heltäckande system som ersätter alla befintliga instrument på detta område, inbegripet rådets rambeslut 2008/978/RIF av den 18 december 2008 om en europeisk bevisinhämtningsorder för att inhämta föremål, handlingar eller uppgifter som ska användas i straffrättsliga förfaranden, som i möjligaste mån ska omfatta alla typer av bevis, innehålla tidsfrister för verkställighet samt i möjligaste mån begränsa vägransgrunderna (skäl 6, direktivet om en europeisk utredningsorder). 13 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, EGT L 190, 18 juli 2002. 5
som utfärdas av en rättslig myndighet i en medlemsstat om att gripa en person i en annan medlemsstat och överlämna denna person för lagföring i den anmodande medlemsstaten. Förfalskning och piratkopiering samt datorrelaterad brottslighet ingår i den förteckning över brott som inte kräver att brottet också är en brottslig handling i den verkställande staten. Detta är ett undantag från det annars befintliga kravet på dubbel straffbarhet, vilket betyder att brottet bakom den europeiska arresteringsordern är straffbart i både den utfärdande och den verkställande staten. Det är dock ett villkor att brottet kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år, såsom dessa definieras i den utfärdande medlemsstatens lagstiftning 14. Liksom för den ovan nämnda europeiska utredningsordern utgör en sådan begränsning ett hinder för vissa medlemsstaters tillämpning av den europeiska arresteringsordern för ett antal immaterialrättsintrång. I sådana fall kan en europeisk arresteringsorder dock fortfarande utfärdas om immaterialrättsintrånget kan leda till fängelse i minst 12 månader i den utfärdande medlemsstaten. Som tillägg till detta kan den verkställande staten sedan kräva att brottet bakom den europeiska arresteringsordern också är ett brott enligt deras nationella lagstiftning. De två senast antagna instrumenten för bekämpning av penningtvätt, dvs. det fjärde direktivet om bekämpning av penningtvätt 15 och förordningen om överföringar av medel 16, omfattar vinningar med ursprung i de flesta typer av brottsliga handlingar 17. Instrumenten omfattar i princip vinningar med ursprung i immaterialrättsintrång online, men för tillfället verkar det inte finnas något konkret exempel på detta. Studien tog också upp ett antal aspekter som rör straffrättsliga påföljder vid immaterialrättsintrång, som har fastställts i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Straffrättsliga påföljder omfattas inte av harmonisering på EU-nivå, men som visas ovan spelar typen av påföljder och de maximala påföljderna samtidigt en viktig roll för den faktiska tillämpbarheten på immaterialrättsintrång online av de två EUbaserade lagstiftningsåtgärderna, dvs. den europeiska utredningsordern och den europeiska arresteringsordern. Kartläggningen visar på en avsevärd variation när det gäller typen av påföljder och de maximala påföljderna för immaterialrättsintrång i medlemsstaterna, dvs. de maximala frihetsberövande åtgärderna, som varierar mellan 2 och 10 år i de fall där dessa gäller. Vad gäller frågor såsom huruvida intrång som beror på oaktsamhet är straffbara och om juridiska personer kan hållas ansvariga för brottsliga intrång, är rättsläget i medlemsstaterna långt ifrån enhetligt. Ett separat kapitel drar vissa slutsatser om analysen och föreslår att det finns plats och behov för mer djupgående studier om flera av de ämnen som diskuteras. 14 Artikel 2.2 i rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder. 15 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (direktivet om penningtvätt). 16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (text av betydelse för EES), EUT L 141, 5 juni 2015, s. 1 18. 17 Se definitionen av brottsliga handlingar i artikel 3.4 i direktivet om penningtvätt och i synnerhet definitionen av brott i led f. 6
Tekniska framsteg har påverkat, och kommer troligen att fortsätta påverka, både säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter online och eventuellt immaterialrättsintrång. I det sista kapitlet identifieras ett antal av dessa nya möjligheter och utmaningar, såsom användningen av blockkedjeteknik, användningen av stordata och filtreringstekniker och privatiseringen av skyddsmekanismer med hjälp av icke rättsliga förfaranden för avlägsnande. 7
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), 2018 Återgivning är tillåten med angivande av källan STUDIE AV LAGSTIFTNINGSÅTGÄRDER VID IMMATERIALRÄTTSINTRÅNG ONLINE 8