Förberedelser och skötsel av mästerskapsbana

Förberedelser och skötsel av mästerskapsbana ett arbete om Solheim Cup 2007 på Halmstad Golfklubb Andreas Jönsson (760426-4676) 0708584440 andreasj@mail.nu Halmstad, 2008-07-29 HGU 2006 Handledare: Kim Sintorn

Sammanfattning För att preparera en bana både före och under en tävling behöver man mycket resurser i form av personal, maskiner och transportfordon. Under Solheim Cup på Halmstad Golfklubb visade det sig krävas mer än en fördubbling av personalstyrkan. Med denna ökning följde självklart ett behov av i stort sett en lika stor ökning av antalet maskiner och transportfordon. Exempelvis kör en foregreenklippare både norra och södra banan under högsäsong. Under Solheim Cup nyttjades två stycken enbart på tävlingsbanan (norra). Eftersom antalet greenkeepers och maskiner helt plötsligt blir mycket stort är det viktigt att man utarbetar en detaljerad plan över vem som ska göra vad och med vilken maskin, eller åtminstone hur många personer som krävs för varje arbetsuppgift. Detta bör man enligt mig börja med så tidigt som möjligt. Det är också viktigt att man, om möjligt, ännu tidigare arbetar fram en plan över vad som skall göras på banan inför tävlingen, alltså inte bara skötseln under tävlingsveckan. Med ett normalt skötselprogram säsongerna innan en tävling kommer man troligtvis inte behöva göra några radikala förändringar i detta program. Det som krävdes hos oss var dock en ökning i frekvens på valda moment ur programmet. Dessa var i princip gödsling, luftning, vertikalskärning samt dressning. Utöver detta krävdes det också några inte varje år förekommande arbeten. För att lokalisera dessa hade vi på Halmstad Golfklubb stor hjälp av LET:s Tour Agronomist Julian Mooney och tre bankonsulenter från SGF, nämligen Mikael Frisk, Göran Hansson samt Kim Sintorn. Den kanske största arbetsuppgiften blev att renovera samtliga bunkrar på norra banan. Detta gjordes under år 2006 och 2007. Viktigt att tänka på är också att det finns en del negativa effekter med att arrangera en stortävling såsom Solheim Cup. Det stora publikuppbådet innebär oftast en hel del slitage på banan och då framförallt på ruffar runt intressanta greenområden och vissa tees. Allra mest slitage uppstår dock omkring matställen, sponsortält m.m. Samtidigt kan man konstatera att vi var oerhört förskonade från slitage på ruff ute på banan. Efter kraftigt regn hela sommaren och även några kraftiga skurar under tävlingsveckan trodde vi att mycket arbete skulle krävas för att få ordning på dessa ytor igen, något som tack och lov uteblev. Sponsorbyn var under Solheim Cup placerad på hål 1 södra banan och där kan man idag, knappt ett år efter tävlingen, fortfarande se de spår denna placering satte i form av minskad växtlighet och sättningar. Kontentan av detta blir alltså att noga planera dels avspärrningar ute på banan, men kanske ännu viktigare, placering av sponsorby, lounger och VIP-tält. Förberedelserna och framförallt tävlingsveckan har givit många nya bekantskaper och minnen för livet. Därför skulle jag vilja passa på att rekommendera alla er som ännu inte haft möjligheten att arbeta under en stortävling att, om chansen dyker upp, ta den!

Innehållsförteckning Sammanfattning Innehållsförteckning 1. Inledning...1 2. Frågeställningar...2 3. Kort historik...3 3.1. Solheim Cups historia...3 3.2. Halmstad Golfklubbs historia...4 4. Förberedelser...5 5. Organisation...7 6. Begränsningar på banan inför tävlingen...10 7. Skötsel före och under tävlingen...12 7.1. Green...12 7.2. Foregreen och approach...13 7.3. Tee...13 7.4. Fairway...13 7.5. Semiruff...14 7.6. Ruff...14 7.7. Sprutning av järnsulfat...14 7.8. Sprutning av vätmedel...15 7.9. Bunkrar...15 7.10. Bunkerkrattning...17 7.11. Bunkerkrattning under spel...18 7.12. Blåsning...18 7.13. Hålflyttning...19 8. Klippmönster...20 9. Regn och bevattning...22 10. Avdaggning...25 11. Avspärrningar...26 12. Estetiska förbättringar...27 12.1. Friläggning av stenar i bäckar...27 12.2. Övrigt...28 13. Efter tävlingen...29 13.1. Green...29 13.2. Foregreen och approach...29 13.3. Tee...29 13.4. Ruff...29 13.5. Slitage...30 14. Slutsatser...31 Källförteckning

1. Inledning När jag fick reda på att jag skulle göra ett enskilt arbete inom HGU-kursen föll det sig ganska naturligt att det skulle handla om Solheim Cup. Det är högst sällan Sverige får en tävling av en sådan här dignitet och att få vara med om att jobba med Solheim Cup har varit väldigt lärorikt och kommer att vara ett minne för livet. I detta enskilda arbete kommer jag att berätta hur vi har gått tillväga och vad man bör tänka på för att få en så bra tävlingsbana som möjligt. Jag hoppas att jag med denna skrift skall kunna hjälpa till med tips, idéer och nya tankegångar för de som ska anordna tävlingar i framtiden. 1

2. Frågeställningar Hur preparerar man en bana inför en större tävling såsom Solheim Cup? Hur mycket extra personal behövs? Vilka och hur många maskiner och fordon behövs? 2

3. Kort historik 3.1. Solheim Cups historia Solheim Cup är den prestigeladdade kampen mellan Europa och USA:s bästa damgolfare och är damernas motsvarighet till herrarnas Ryder Cup. USA möter ett sammansatt europeiskt lag i foursome- bästboll- och singelmatcher över tre dagars spel. Namnet kommer från Karsten Solheim, grundare av PING. Solheim Cup spelas vartannat år och varannan gång i USA och varannan gång i Europa. Hittills har USA segrat sju gånger och Europa tre. Den första tävlingen spelades 1990, och fram till 2002 spelades den jämna år. På grund av 11 septemberattacken 2001, då Ryder Cup sköts upp från 2001 till 2002, flyttades Solheim Cup tillbaka ett år till 2003 för att inte i framtiden kollidera med Ryder Cup. En gång tidigare har Solheim Cup spelats i Sverige. Det var just 2003 på Barsebäck och tävlingen blev en succé. Över 100 000 åskådare, och spelarna hyllade både publiken och arrangörerna. Europalaget har under de tio matcher som hittills spelats alltid haft spelare med från Sverige. 2007 innehöll laget fyra svenskor (Annika Sörenstam, Maria Hjort, Linda Wessberg och Sophie Gustafsson) samt leddes av kaptenen Helen Alfredsson. År Bana Segrare Förlorare 2009 Rich Harvest Farms, Illinois, USA 2007 Halmstad GK, Tylösand, Sverige USA 16 Europa 12 2005 Crooked Stick Golf Club, Indiana, USA USA 15½ Europa 12½ 2003 Barsebäck GCC, Sverige Europa 17½ USA 10½ 2002 Interlachen Country Club, Minnesota, USA USA 15½ Europa 12½ 2000 Loch Lomond Golf Club, Skottland Europa 14½ USA 11½ 1998 Muirfield Village Golf Club, Ohio, USA USA 16 Europa 12 1996 Marriott St. Pierre Hotel, Wales USA 17 Europa 11 1994 The Greenbrier, West Virginia, USA USA 13 Europa 7 1992 Dalmahoy Hotel Golf & CC, Edinburgh, Skottland Europa 11½ USA 6½ 1990 Lake Nona Golf Club, Florida, USA USA 11½ Europa 4½ Tabell 3.1: Resultat från samtliga spelade Solheim Cup-tävlingar. 3

3.2. Halmstad Golfklubbs historia Halmstad Golfklubb, Tylösand bildades 1930. Under det första året bedrevs golfspelet på en provisorisk bana, som anlagts på Kungliga Hallands Regementes övningsområde I 16. 1935 påbörjades anläggningsarbetet av en 18-hålsbana i Tylösand. Banan godkändes av Svenska Golfförbundet den 25 maj 1938. Arkitekten Rafael Sundblom lade ut den tidiga banan på ett markområde på sandjord där den böljande topografin samt naturliga element som raviner och majestätiska trädkorridorer tilläts forma hålens omistliga karaktär. Även klubbhuset, vilket uppfördes av Halmstad Stad efter ritning av arkitekt Hakon Ahlberg, invigdes 1938. År 2006 påbörjas en omfattande ombyggnad av klubbhuset inför det stundande Solheim Cup. Stora delar av det ursprungliga huset rivs, och en ny del kommer till som gör det nya klubbhuset betydligt större än det gamla. Dock bevarades den ursprungliga arkitektoniska stilen med gult tegel nertill och svartmålad panel upptill. 1963 erhölls Domänverkets tillstånd att disponera ett område för ytterligare 9 hål norr om den befintliga banan. Banarkitekt var Nils Sköld. Den 13 maj 1967 öppnades de nya hålen för spel. Tillsammans med de sista 9 av de gamla hålen bildade de en 18-hålsbana, som idag benämns Norra Banan. 1975 påbörjades sedan arbetet med ytterligare 9 hål att ansluta till de första 9 hålen på den gamla banan. De ritades av den brittiske banarkitekten Frank Pennink. Invigningen av den Södra banan skedde den 12 maj 1979. Ändringar och förbättringar har sedan fortlöpande skett enligt anvisningar från banarkitekterna Frank Pennink och hans efterträdare Donald A. Steel. Idag samarbetar golfklubben med banarkitekt Peter Fjällman. 4

4. Förberedelser När vi väl 2004 mottog beslutet om att arrangera Solheim Cup, (i konkurrens med främst Vidbynäs och Barsebäck) var det många saker som skulle göras. Under våra förberedelser har vi haft stor hjälp, dels av tre bankonsulenter från SGF, nämligen Mikael Frisk, Göran Hansson och Kim Sintorn samt av Ladies European Tours irländske agronom Julian Mooney. Dessa har bistått oss med sin kunskap och erfarenhet och har därför haft en stor betydelse. Mooney har en examen från Ohio State University som är ett av världens ledande universitet inom forskning och skötsel av grönytor. Han har jobbat både i USA och Europa, och varit involverad i tävlingar som bedrivits av USGA, PGA Tour, European Tour och Ladies European Tour. Mooney har från det att beslutet mottogs att tävlingen skulle arrangeras i Halmstad, varit på flera besök för att se vad som behövts göras och cirka två veckor innan tävlingen var han på plats på heltid. Målet var att hjälpa till att få banan i god kondition till tävlingen, vilket inte bara gynnar spelarna, utan på sikt även medlemmarna som kommer få en bättre bana efter tävlingen. Mooney arbetade under sina första besök i Halmstad fram följande lista på saker som behövde förbättras: Bunkerrenovering Dränering av utvalda fairways Hjälpsådd och dressning av fairways Hjälpsådd och dressning av tees Luftning och hjälpsådd av ruffar Detta blev huvudpunkterna i den praktiska och långsiktiga förbättringen av banan. Utöver dessa punkter tillkom sedan en rad tävlings- och spelarspecifika förberedelser. För att bestämma vilka dessa förberedelser var ställde vi oss följande fråga: Vem preparerar man banan för? Alltså, vilken typ av spelare skall spela banan? När man har det svaret så vet man oftast också vilka ytor som bör prioriteras skötselmässigt. Efter att Andy Lott, Director of Tournament Operations på Ladies European Tour och med stort ansvar inför Solheim Cup, varit på plats så visste vi ungefär hur lång banan skulle spelas och mellan vilka avstånd teemarkeringarna planerades att stå. På så vis kunde vi, återigen, ungefär räkna ut var landningsytorna skulle hamna. Generellt slår damerna kortare, men även rakare än herrarna vilket bör beaktas. 5

Nedan följer den preliminära informationen vi fick, men som kunde komma att ändras på grund av väder och vind. (Vilket också blev fallet). Hål Meter Yards Par Teeplacering 1 370 405 Par 4 Mellan vit & gul tee 2 462 505 Par 5 Gul tee 3 350 383 Par 4 Vit tee 4 152 166 Par 3 Vit tee 5 533 583 Par 5 Gul tee 6 325 355 Par 4 Vit tee 7 189 207 Par 3 Vit tee 8 362 396 Par 4 Gul tee 9 391 428 Par 4 Gul tee Ut 3134 meter 3428 yards Par 36 10 335 366 Par 4 Gul tee 11 431 471 Par 5 Gul tee 12 370 405 Par 4 Mellan gul & blå tee 13 157 172 Par 3 Vit tee 14 495 541 Par 5 Gul tee 15 308 337 Par 4 Vit tee 16 164 179 Par 3 Vit tee 17 323 353 Par 4 Vit tee 18 361 395 Par 4 Vit tee In 2944 meter 3219 yards Par 36 Totalt 6078 metres 6647 yards Par 72 Tabell 4.1: Prelinimär course set-up inför Solheim Cup. Bild 4.2: Julian Mooney och Kim Sintorn inspekterar 18:e fairway. 6

5. Organisation Räcker det med den egna personalen under världens största damtävling Solheim Cup? Självklart räcker det inte, det vill säga om man inte har 51 personer i den normala arbetsstyrkan. Så många personer krävdes det nämligen för att sköta banan hos oss under tävlingen. Förutom den egna personalen så hade vi förmånen att ha folk från i stort sett hela Sverige som ställde upp och bistod med sin kunskap och erfarenhet. Rekrytering av extrapersonal måste ske ett bra tag innan tävlingen då det planeringsmässigt alltid är viktigt att vara ute i god tid, inte bara för vårt eget planeringsarbete utan också med tanke på extrapersonalens ordinarie arbetsplats. De kommer ju trots allt att lämna denna under en veckas tid. Det rekommenderas att skicka ut ett välkomstbrev där man hälsar personen välkommen och där det presenteras information om tider, passerkort, boende, parkering, mat och arbetskläder m.m. Vi krävde sedan en bekräftelse tillbaka på att personen ifråga har mottagit brevet och att han/hon kommer att närvara under tävlingen. Här löstes också boendefrågan. De alternativ som fanns att tillgå var eget boende, inneboende hos annan personal, husvagn/husbil eller boende på maskinhallens loft. Även önskad storlek på arbetskläder samlades in för att kunna beställas i god tid. Just detta, att vara ute i god tid samt att alltid kräva skriftliga svar, är något jag starkt kan rekommendera. Två månader innan tävlingen fick de som ville möjligheten att komma och bekanta sig med anläggningen och de maskinerna som skulle användas. Därefter fanns tid avsatt för att spela banan och för gemensam middag. Under måndagskvällen på tävlingsveckan hade vi ett officiellt välkomnande i form av en grillkväll där det presenterades information om tävlingen och arbetsmomenten. Arbetsmomenten är många, och alla personer är lika viktiga för att resultatet skall bli bra. På nästa sida följer listor på personalåtgång och maskiner. 7

Arbetsuppgift Antal personer Supervisor 3 Green 8 Forgreen/Approach 2 Tee 2 Fairway 4 Semiruff 2 Ruff 2 Hålflyttning 2 Bunkrar Ca 10 Blåsning Ca 10 Grässamling 1 Avdaggning 2 Gångvägskrattning 1 Mekaniker 2 Totalt 51 Tabell 5.1: Personalåtgång för respektive arbetsmoment. Maskin Antal Märke & Modell Klipphöjd Green 8 Toro Greensmaster Flex 21 3,1 mm Greenvagn 6 Toro Trans Pro 80 1 Toro Trans Pro 100 Foregreen/approach 2 Toro Greensmaster 3250-D 9 mm Tee 2 Toro Greensmaster 1600 9 mm Teevagn 2 Toro Trans Pro 100 Fairway 4 Toro Reelmaster 5610 12 mm Semiruff 2 Toro Reelmaster 3100-D 25 mm Ruff 2 Toro Groundsmaster 3500-D 50 mm Bunkerkratta 1 Smithco Superstar Transportfordon 16 Toro Workman e 2050 4 Kawasaki Mule 2 Cushman 3 Kawasaki fyrhjulig motorcykel Lövblås Ca 10 Husqvarna 356BTx & Stihl BR 600 Turbinblås 2 Buffalo Turbine Tabell 5.2: Maskintyp, antal och klipphöjd under Solheim Cup. Jag anser det vara av yttersta vikt att alla maskiner, vagnar och transportfordon märks upp med namnskyltar innan tävlingen. När väl alla kör ut på morgonen är det ofta stressigt och det skall då inte råda något tvivel om vem som ska ha en viss maskin och ett visst transportfordon. Detta är även bra för mekanikerna som då lättare kan kontrollera utrustningen om någon i personalstyrkan rapporterat problem med sin maskin. 8

Varje morgon under tävlingsveckan var det samling i fikarummet klockan 05.00 för genomgång av dagen. Eftersom det var mitt i september var det fortfarande mörkt ute. Efter samlingen körde alla ut till sin startplats för att invänta det första dagsljuset och sätta igång med sina uppgifter. För att göra ett så gott jobb som möjligt och hålla energin på topp behöver man självklart näring i form av mat och dryck. Vi beställde mat från en närbelägen restaurang och en lista anslogs varje morgon där man kunde välja mellan flera olika rätter och därefter kryssa för vad man ville ha. Detta system var mycket uppskattat då ingen hade vare sig tid eller ork att laga egen mat under tävlingsveckan. Dessutom saknade boende på loftet också möjligheten att laga egen mat. En eller flera TV:s i fikarummet med omnejd är också bra att ha. Då kan man följa tävlingen mellan arbetspassen om man inte vill gå ut och följa den på plats. Bild 5.3: Hela arbetsstyrkan samlad i maskinhallen. 9

6. Begränsningar på banan inför tävlingen Uppslagen torv tar som alla vet lång tid att läka och för att spara banan och få den i bästa tänkbara skick efter en minst sagt regnig sommar så användes slagmattor från och med vecka 32. Nedan följer ett veckoschema som beskriver de olika begränsningarna och övrig information. Vecka Begränsningar Övrigt 32 Spel från slagmatta på fairway från 150 Inspel måndag 6/8 meter och in mot green. 33 Spel från slagmatta på hela fairway. Start byggnation av läktare m.m. 34 Spel från slagmatta på hela spelfältet. Fortsatt byggnation av läktare m.m. 35 Spel från slagmatta på hela spelfältet. Fortsatt byggnation av läktare m.m. 36 Banan helt avstängd för förberedelser. Fortsatt byggnation av läktare m.m. 37 Banan helt avstängd för tävling. Tävlingsvecka 38 Banan stängd t.o.m. tisdag 18/9. Rivning av läktare m.m. 39 Fortsatt rivning av läktare m.m. Tabell 6.1: Begräsningar inför tävlingen. Medlemmar och gäster informerades också om att det givetvis var tillåtet att använda slagmattan överallt på spelfältet. Under hela perioden v. 32-35 fick golfbilar enbart framföras i ruffen och på anlagda vägar. Efter att man började använda slagmattor på hela spelområdet så började vi även att handdressa uppslagen torv på fairways, semiruffar och tees i större utsträckning än vanligt. Allt för att få bästa tänkbara spelyta under tävlingen. En blandning av sand, frö, färg och gödselmedel blandades ihop. Den första blandningen visade sig innehålla för mycket gödselmedel vilket syntes genom att kanterna runt torvmärket blev gula av brännskador. Detta ändrades självklart till nästa blandning. Nedslagsmärken är något som alltid kommer att förekomma på golfbanor så länge det finns golfare som spelar. Olagade nedslagsmärken, felaktigt lagade nedslagsmärken, allt resulterar i en green som varken är lämpad för tävlingsspel eller är estetiskt tilltalande. Vi provade med olika sätt för att laga eller reparera skadorna som uppkommit. En vanlig hålpipa valdes till slut för att ta bort den fula gula ytan som uppkommit, sen lagades nedslagsmärket som vanligt med greenlagare genom att föra materialet inåt. Till sist dressades de lagade nedslagsmärkena med grön, torkad sand. Både handdressning och lagning av nedslagsmärken är tidskrävande. Mitt tips är därför återigen att börja i god tid. Ett sätt att spara tid kan vara att ta hjälp av medlemmar, vilket vi nyttjande när det gällde att handdressa fairways, semiruff och tees. 10

För att ytterligare öka det estetiska intrycket, både för åskådare på plats och för TVtittare valde vi att i största möjliga mån rensa banan på skyltar. Allt från 150- meterspinnar till reklamskyltar plockades in. En positiv effekt av detta blev en diskussion om skyltarnas utseende samt plats och funktion på banan då de efter tävlingen skulle återföras. Resultatet i vårt fall blev ett minskat antal skyltar vilket vi anser ger en mer naturnära upplevelse och en finare bana. 11

7. Skötsel före och under tävlingen 7.1. Green Har man bra greener så har man en bra bana, hur många gånger har man inte hört det? I många fall stämmer det, det är ju oftast på greenerna allting avgörs och i tävlingssammanhang är puttning kanske det enskilt viktigaste momentet. Rättvisa greener där alla håller samma fart, det är a och o. Skötselmässigt är det inga större konstigheter. Mycket vertikalskärning, dressning och gödsling under våren och sommaren för att skapa de bästa förutsättningarna på greenerna innan man drar ner eller helt avstår från de momenten ett tag innan tävlingen. I takt med att stressen ökade på grund av bland annat sänkt klipphöjd, minskad gödsling och ökad klippfrekvens sågs antydan till problem med häxringar. Häxringarna består av svampmycel vilken sprider sig i en cirkel som växer sig allt större och ett flertal olika svamparter kan vara orsak till problemet. Svampen kräver mycket näring och skadar gräset. Dessutom sänker häxringar greenens utseende kraftigt. Allt detta ansågs vara oacceptabelt till tävlingen och vi råddes att spruta en lösning bestående av Amistar och Revolution. Detta följdes av en lätt bevattning för att få ner sprutvätskan i markprofilen men inte igenom densamma som kunde ha varit fallet med för kraftig bevattning. För oss fungerade detta bra och häxringarna försvann efter ett tag. Greenklippning sker under sommaren med en klipphöjd på 3,5 mm. För att sedan hitta hastigheten som önskades på greenerna skedde en gradvis sänkning av klipphöjden för att till slut hamna på 3,1 mm. Detta gav den rätta hastigheten på 10,5 fot på stimpmetern. Hastigheten bestämdes av Helen Alfredsson, kapten för Europalaget. För ökat klippresultat bör maskhögar och dagg avlägsnas från greenen innan klippning. Vi provade med en borste men den gav inget bra resultat. Lösningen i vårt fall blev att använda en daggviska för att slå sönder och finfördela både maskhögar och dagg. Under tävlingen utfördes detta av samma person som sedan klippte greenen. Hastigheten på greenerna mättes efter varje klippning. Detta avgjorde om man behövde dubbelklippa eller kanske till och med välta för att få upp hastigheten på rätt nivå. Alla 21 greener måste hållas inom stimpintervallet +- 6 tum (½ fot). Alla som singelklippte greener hade en komradio för att kommunicera med de personer som mätte greenhastigheten och kunde på så vis tillkalla dem till platsen för mätning. Detta underlättade mycket, då det var många greener att mäta och man ville snabbt avgöra om man skulle klippa dem en gång till. Alla hade även mobiltelefon som extra backup. 12

Vi använde oss av en tabell där varje greens hastighet (stimptal) noterades dag för dag. Ett sätt som fungerade bra och därför kan rekommenderas. Hastigheten mättes i början av veckan endast en gång per dag för att sedan ökas till två och till slut tre mätningar per dag under tävlingsdagarna (före, mellan och efter de två tävlingsronderna). Bild 7.1: Bild av green 6 tagen från TV-tornet. 7.2. Foregreen och approach Foregreen och approach sköttes i stort sett likvärdigt som green under våren och sommaren. Under tävlingsveckan klipptes foregreen och approach morgon och kväll. 7.3. Tee När man märkt ut platsen var teemarkeringarna planeras att stå under tävlingen så gäller det att stänga av dessa ytor och inte tillåta spel därifrån. Det görs allra lättast genom att inte ställa de normala teemarkeringarna där under en tid innan tävlingen, i vårt fall hela sommaren. I övrigt gäller vanlig skötsel, fast med ökad del vertikalskärning, dressning och gödsling på de utvalda teeytorna. Under förberedelseperioden och tävlingsveckan singelklipptes tävlingsteeytorna inklusive teeytor framför dessa. De senare enbart av estetiska skäl. 7.4. Fairway Som jag beskrev innan vet man ju på förhand hur lång banan kommer att spelas och detta gör ju i gengäld att man ungefärligt vet var landningsytorna kommer att vara. Dessa landningsytorna dressade vi därför extra för att få en torrare, fastare och jämnare yta just där. I övrigt gödslades fairway hårdare än normalt under våren och 13

sommaren, detta för att läka alla sår eller skador som kan ha uppkommit under vintern. Även luftning och dressning av hela fairwayytan genomfördes på våren. Några veckor innan vi började bränna in linjerna på fairway så valde vi att använda oss utav en så kallad British Open-klippning (halva sidan medgräs, halva sidan motgräs). Detta för att minska vändningarna i ruffen och därmed också minska slitaget där. En vecka innan tävlingsveckan började vi att använda korgar och samlade upp gräsklipp. En person var ansvarig för uppsamlandet av gräsklipp under tävlingen. 7.5. Semiruff Semiruffen sköttes i stort sett likvärdigt som fairway avseende gödsling. Även här användes korgar sista tiden innan tävlingen och givetvis under tävlingsveckan. 7.6. Ruff Ruffen var länge ett stort orosmoment. Vissa partier var i stort sett helt utan tillväxt, mycket på grund av torkan vi hade fram till midsommar. När väl nederbörden kom kunde vi gödsla på ruffen ordentligt och problemet var löst, förmodligen till många medlemmars förtret. Ruffen luftades under sommaren med hålpipor. 7.7. Sprutning av järnsulfat I våra förberedelser sprutade vi mycket järnsulfat över precis hela spelfältet. Sprutning gör att man får en snabb upptagning genom bladet och därigenom en kraftigare och bättre färg. Ytorna som tillförts järn får också en bättre slitstyrka. Även mot maskhögar kan järnsulfat fungera bra eftersom maskarna inte tolererar sura förhållanden. Alltså medför tillförsel av sura medel såsom järnsulfat minskad maskförekomst och följaktligen minskar också antalet maskhögar. Bild 7.2: 17:e fairway färgad mörkt grön av järnsulfat. 14

7.8. Sprutning av vätmedel För att minimera uppkomsten av torrfläckar så har vi under säsongen använt vätmedel i flytande form. Torrfläckar på greener och andra ytor uppkommer där belastning och slitage är högt och oftast under torra perioder. Torrfläckar kan bero på (ofta osynliga) svampangrepp som orsakar en vattenavvisande hinna på gräsets rotsystem med resultatet att vatten inte kommer gräset tillgodo. Dessa torkskador växer sig ofta större under säsongens gång. Ett bra vätmedel ökar gräsets vattenupptagningsförmåga genom att minska vattenytspänningen som i sin tur underlättar infiltrationen av vatten i markprofilen och motverkar torrfläckar. Till green, foregreen och approach använde vi vätmedlet Revolution. Till övriga ytor användes vätmedlen Dispatch och Greenstim Flow. 7.9. Bunkrar Bunkrarna är en annan viktig del som vi förr om åren inte lagt speciellt mycket tid på i den dagliga skötseln. Detta är synd då det estetiska intrycket blir så mycket bättre om bunkrarna är välskötta. En av punkterna som behövde förbättras inför tävlingen var just bunkrarna. Problemen var, som på många andra äldre banor som inte renoverat sina bunkrar på ett tag, till exempel att det fanns rötter som bara låg några cm under sandytan, olika sanddjup från bunker till bunker, olika storlek på sandpartiklarna och en färg på bunkersanden som inte var likvärdig banan igenom. På grund av detta var en bunkerrenovering nödvändig och utfördes under 2006-2007. Man började med att gräva bort all gammal sand, sen grävdes botten ut och formades som man ville ha den och ny dränering lades i de flesta bunkrarna. Slutligen lades ny sand ut i form, färg, struktur som stämde med våra kriterier. Slutligen packades sanden och krattades både för hand och med maskin. Sanden hittade vi hos en lokal leverantör (LBC Ängstorp, Laholm) vilket gjorde att vi sparade in mycket pengar i både tid och frakt. En viktig faktor var även att leverantören kunde garantera tillgång under åtskilliga år framåt. För att hålla bunkerkanterna i skick på Halmstad Golfklubb utförs aldrig någon kantskärning utan istället trimmas kanterna med en mindre trimmer vars huvud är snedställt för att lättare utföra uppgiften. Bunkerkanterna hos oss skall hålla en höjd av cirka två golfbollar i framkant och cirka en golfboll i bakkant. 15

Bild 7.3: Bunkerkanter trimmas inför Solheim Cup. Som alla troligen vet kom det en hel del regn under sommaren 2007. På mindre än sex veckor kom det 550 mm regn. Normalt regnar det mellan 600-800 mm på ett år, vilket innebar att vi fick över 75 % av årsnederbörden på mindre än sex veckor. Detta gjorde att många bunkrar vattenfylldes trots tidigare god dränering. Störst problem hade vi med bunkrarna på hål fem som stod under vatten redan innan de värsta skyfallen började. Det hade inte samlats något vatten i de bunkrarna på många år och efter att många åsikter diskuterats blev den allmänna slutsatsen att det var grundvattnet som stod ovanligt högt. Det väntades in i det längsta med någon åtgärd, förhoppningen stod till att vattnet skulle sjunka undan av sig själv. När så inte skedde var vi till slut tvungna att gräva varsin brunn i de tre bunkrarna och tillsammans leda de till en större brunn i skogen varifrån vi kunde pumpa bort vattnet. Lösningen var (om än temporär under tävlingen) det bästa vi kunde åstadkomma för att inte göra större ingrepp på spelytorna. Tilläggas kan att en nu permanent dränering av bunkrarna genomförts och eftersom utloppet ligger över 300 meter längre bort kan ni kanske inse varför vi inte påbörjade dräneringen förrän efter tävlingen. 16

Bild 7.4: År 2007:s största orosmoment, vattenfyllda bunkrar på hål 5. 7.10. Bunkerkrattning Bunkrarna körs normalt med en Smithco Superstar med både kratta och borste baktill. Inför tävlingen var det sagt att alla bunkrar först skulle köras med maskin och sen krattas för hand i spelriktningen. Detta beslut revs senare upp. Detta berodde dels på att handkrattningen inte blev så bra som vi först trodde den skulle bli och att Europalaget med kaptenen Helen Alfredson efter inspelet var mer än nöjda med maskinkrattningen. (För alla som inte testat att köra med en borste bakom bunkerkrattan rekommenderar jag er att prova detta.) Enda problemet med maskinkrattningen är när man lämnar bunkern, man måste där lyfta borsten (och då normalt kratta sista biten för hand). Detta ansågs inte ge en tillräckligt snygg avslutning men löstes av konstnären Philip som vars viktigaste uppgift under tävlingen var att med en piassavakvast skapa den perfekta avslutningen där maskinen hade lämnat bunkern. En uppgift som var betydligt svårare än det låter. 17

Bild 7.5: Course Manager Niklas Svantesson utvärderar handkrattning. Bild 7.6: Valet av krattningsmetod blev den vanliga maskinkrattningen. 7.11. Bunkerkrattning under spel Vi var även ansvariga för att bunkrarna skulle krattas under spelets gång. En bunkerkrattare behövdes i varje tävlingsboll och de som ville hade därför chans att gå med och kratta. Ett minne för livet. 7.12. Blåsning Att blåsa bort allt klippspill som kan ha uppkommit efter alla klippningar gör oerhört mycket för finishen. Eftersom det även var ostadigt väder, kom det även ner 18

en hel del löv och barr som påverkade ytorna. Detta skulle i möjligaste mån blåsas bort, allt för att presentera en så fin bana som möjligt. Bild 7.7: Blåsgrupp erhåller direktiv från Julian Mooney. 7.13. Hålflyttning Det är viktigt att ha erfaren personal när man ska flytta hålen under tävlingen. I vårt fall var det två personer som känner greenerna mycket väl och som därmed kunde göra ett professionellt och snabbt jobb utan att för den delen tulla på kvaliteten. Även målning av hålkanterna skedde samtidigt som hålflyttningen. 19

8. Klippmönster Område Green Klippmönster Klipps i diamantmönster, olika vid varje klippning och aldrig mot kameratorn. Yttervarv medurs. Foregreen - Krage Klipps moturs. - Approach Klipps i diamantmönster. Tee Fairway Semiruff Ruff Klipps i diamantmönster. Klipps i diamantmönster. Yttervarv moturs. Klipps medurs. Klipps moturs. Linjeras därefter vartannat drag utåt. Mellan tee och fairway linjeras ruffen i spelriktningen. Tabell 8.1: Klippmönster under tävlingen. Varför ville vi inte klippa mot kameratornen? Orsaken är enkel. Om man mot förmodan inte skulle klippa raka linjer på green kommer detta då inte att synas på TV. När man börjar bränna in linjerna på fairway så vill man ju självklart få ett bra mönster. Hur går man då tillväga? Man vill alltid börja med diamantmönstret från green mot tee. För att linjerna ska bli diamantmönstrade sattes fyra pinnar ut i fairwaykanten från green sett (två på vardera sida av fairway). Bredden mellan de två första pinnarna var lika med fairwaybredden. Längden mellan de två yttre pinnarna var det vi varierade för att åstadkomma det mönster vi ville ha. Med pinnarna i en kvadrat så visade sig att mönstringen blev väldigt svårtolkad för ögat. Bredden mellan två på samma sida (av fairway) sittande pinnar ökades därför till ungefär 1,5 ggr fairwaybredden. På detta vis åstadkoms en rektangel och mönstret blev då så som vi önskade. Klippningen startade sedan med att man klippte diagonalt genom rektangeln. När man väl hittat sitt mönster är det bara att fortsätta klippa mot tee. Vi började med detta två veckor innan tävlingen. 20

Bild 8.2: Pinnar utsatta kvadratiskt respektive rektangulärt. Man får alltid vara aktsam för slitage när man bränner in linjer och i stort sett kör i samma spår dagligen. Planeringen var att klippa både på morgonen och på eftermiddagen/kvällen under tävlingsveckan. Dock blev slitaget på semiruffen så stort att så vi hoppade över klippningen på eftermiddagen i slutet av veckan. Mitt tips är därför att alltid väga slitage kontra resultat. Bild 8.3: Diamantmönstrad fairway samt linjerad semiruff och ruff. 21

9. Regn och bevattning Som jag nämnde tidigare regnade det väldigt mycket under sommaren 2007. På mindre än sex veckor kom det 550 mm regn. Normalt regnar det mellan 600-800 mm på ett år, vilket innebar att vi fick över 75 % av årsnederbörden på mindre än sex veckor. På midsommarafton slogs troligtvis alla tidigare rekord med en dygnsnederbörd på 100 mm. Detta resulterade i att stora delar av fairway vattentäcktes på bland annat hål 2, 5, 8 och 12 i större omfattning än vad vi någonsin tidigare upplevt. Det allra största orosmomentet var dock den 16:e greenen som helt vattentäcktes på grund av att bäcken översvämmades. Naturligtvis fanns det ingenting att göra åt detta, att avvakta var det enda möjliga. Bild 9.1: Puttinggreenen framför klubbhuset midsommarafton 2007. 22

Bild 9.2: Det kraftiga regnet översvämmade bäcken och täckte 16:e green. Bild 9.3: 16:e green några dagar senare. 23

Trots att det regnade nästan hela sommaren fanns det dagar då det var så torrt att man behövde vattna. Som komplement till vår greenbevattning försöker vi så mycket som möjligt att vattna för hand. Den typ av bevattningsvagn vi använder oss av dras efter ett vanligt arbetsfordon och kopplas till ett vattenuttag vid berörd green. Fördelen med handvattning är att man verkligen får vattnet där man vill ha det. Om man vill så kan man även koppla på en behållare som man sätter mellan slangen och munstycket, i behållaren lägger man vätmedelspuckar som ökar infiltrationen av vattnet. Beaktansvärt är dock att högt tryck tillsammans med en hård stråle kan skada gräset. Därför är det viktigt att välja ett munstycke med inställningar som ger en mjuk stråle. Bild 9.4: Handvattning ger rätt mängd vatten på rätt plats. 24

10. Avdaggning Ofta ligger daggen tung på våra banor. För att ta bort daggen så smidigt och fort som möjligt använde vi en slang på cirka 65 m som sattes fast mellan två fyrhjuliga motorcyklar. Detta är det sätt som fungerat bäst hos oss under flera säsonger och vi kör normalt alla 36 hål på cirka 90 minuter. Fördelarna med att dagga av är många, bland annat minskade svampangrepp, bättre klippresultat och vid vanligt sällskapsspel (då inte alla ytor klippts) en service till spelarna. Bild 10.1: Avdaggning sker med slang och motorcyklar. 25

11. Avspärrningar När väl publiken är på plats måste även alla avspärrningar vara på plats. Dessa rep skall skilja publiken från spelarna, och vara till för att publiken inte ska gå in på banan. Man måste dock låta publiken passera över banan på vissa ställen, det skulle ju till exempel vara orimligt att man på ett par 5-hål måste gå runt hela hålet för att komma till andra sidan av fairway. Platsen för dessa övergångar måste väljas med omsorg då den med allra största säkerhet kommer att bli utsatt för stort slitage. Underförstått är att aldrig ha dem i närheten av spelarnas tänkta landningsytor. Om det är möjligt, se också till att ha övergångarna i ruffen, allt för att minska slitaget på fairway. Övergångarna bör i förväg dressas och luftas, allt för att de skall tåla så mycket slitage som möjligt när tävlingen väl är igång. 26

12. Estetiska förbättringar Ibland blir man hemmablind och tror att allt alltid sett ut precis som det gör för stunden. Därför är det bra att besöka andra klubbar och få inspiration och nya tankegångar som man kanske inte skulle ha fått annars. 12.1. Friläggning av stenar i bäckar Gräs har en speciell förmåga att växa där man kanske inte alltid vill att det ska växa. Ett exempel på detta var bland stenarna i bäckkanterna på hål 5, 12, 13 och 16. Vi hämtade inspiration från The K Club (som anordnade Ryder Cup 2006) för att åtgärda detta. The K Club hade väldigt fina stensatta kanter utmed vattnet, och under sommaren påbörjade vi ett projekt att frilägga våra stensatta bäckkanter på ovan nämnda hål från gräs och jord. Förutom att det blir snyggt och prydligt så blir även definitionen för vattenhinder väldigt klar då man har en skarp kant. Tilläggas kan att stenläggningarna såhär säsongen efter friläggningen blivit mycket mer lättskötta. Tidigare trimmades gräset mellan stenarna flera gånger per säsong, något som inte krävs i dagsläget. I vårt fall användes följande metod: Först skars kanten man vill ha med en klassisk kantskärare med diagonalt blad. Sen grävdes all jord nedanför denna kant bort för hand (vilket kan bli en hel del jobb om man inte gjort det på länge). Efter detta moment tvättades slutligen stenarna med högt tryck med hjälp av bevattningsvagnen (se Bild 9.4). Resultatet blir rena stenar och en jämn och fin kant med klara definitioner. Tvätten innebar också att jord mellan stenarna försvann vilket i sin tur försvårade återväxten vilket gjort att stenarna än idag är i princip helt fria från växtlighet. Bild 12.1: 16:e hålet våren 2007. 27

Bild 12.2: 16:e hålet senare samma år. 12.2. Övrigt Utöver friläggningen av stenarna gjordes flera andra arbeten för att höja intrycket för framförallt TV-tittarna. Exempelvis monterades skyddsnät vid 16:e tee ner för att inte synas på kamerabilder och betonggrisar som tidigare skyddade 17:e green mot illasinnade bilister byttes mot natursten, återigen för att höja det estetiska intrycket. Det finns ofta många småsaker som kanske inte alltid har någon betydelse för själva golfspelet men som stör synintrycket. Går detta att med enkla medel att lösa är det givetvis bra. 28

13. Efter tävlingen 13.1. Green Greenerna började efter tävlingen att se väldigt bleka ut. Vi funderade på om de var stressade av den hårda belastningen och/eller den relativt låga klipphöjden. Inledningsvis diskuterade vi att höja klipphöjden med beslutade oss istället för att gödsla greenerna. Detta gav ett mycket gott resultat. Vi bibehöll klipphöjden ytterligare en tid och hade sen fina greener hela året ut. Även övervintringen på norra banan var mycket god, bättre än på många år. En mild vinter gjorde sitt, men all skötsel innan tävlingen påverkade säkert även resultatet i positiv riktning. Vi fortsätter i år att singelklippa flertalet dagar i veckan på norra banan. Inga nyinvesteringar har gjorts utan de sju singelklippare vi har fungerar tillfredställande (fyra med borste framtill och tre med groomer). 13.2. Foregreen och approach Problemet med denna yta är att den ligger där den ligger. Här sker en hel del packning av fordon som vänder, från både green och fairway, samtidigt som luftningen är kraftigt eftersatt. Det beror på att material med förhållandevis mycket sten bygger upp foregreen och approachen och därför inte lämpar sig för någon djupare luftning. Luftningsmaskiner kommer också sällan åt då det är trångt mellan bunkrar och green m.m. För att komma tillrätta med detta problem kommer vi under nästa säsong att investera i en Toro ProCore 648. Denna luftare framförs av en gående greenkeeper. Detta ger en bättre överblick och möjlighet att agera på små ytor. Tillsammans med dess låga tyngdpunkt gör detta att den kommer att vara användbar inte bara på foregreen/approach utan även på t.ex. bunkerkanter hos oss på Halmstad Golfklubb. 13.3. Tee Vi har efter tävlingen investerat i ännu en ny singelklippare. Samtliga tees på norra banan kommer fortsatt att singelklippas som tävlingsteena klipptes innan- och under tävlingen. 13.4. Ruff Under Solheim Cup gav mönstringen av ruffen ett väldigt välskött intryck. Maskinerna vi hade då var bara till låns, men vi har under våren investerat i en ny ruffklippare av samma modell som under tävlingen (Toro Groundsmaster 3500-D Sidewinder). Med denna skall ruffen fortsatta mönstras i samma mönster som under tävlingen. Detta har under den gångna delen av denna säsong givit ett estetiskt intryck lika bra som under tävlingsveckan. 29

13.5. Slitage Publiktrycket var under tävlingsdagarna enormt. Totalt över 100 000 människor hade trampat runt på banan, och med allt regn som hade kommit trodde vi att slitaget skulle vara enormt även det. Skillnaden mellan en vanlig tävling och Solheim Cup är märkbar. Under Solheim Cup gick väldigt få bollar ut vilket innebar att alla i publiken trängdes på samma plats. Tack vare detta belastades en viss yta enbart under en kortare tid under dagen (jämfört med en vanlig tävling då publik finns på en viss yta under många timmar). Därefter fick ytan vila under en relativt lång period innan spelet åter nått detta hål. Detta tror jag är en stor orsak till att slitaget blev så litet trots allt. Nästan ett år efter tävlingen ser vi inte något av de få och lätta slitskador som uppkom på norra banan där tävlingen avgjordes. Man ser dock fortfarande skador där tält och paviljonger stod uppställda, och då särskilt sponsorbyn på hål 1 södra banan. Där fanns även en av ingångarna till området vilket gjorde det hela ännu mer exponerat. Med detta facit hade det såklart varit fördelaktigt att inte ha sponsorbyn på ytor där spel normalt bedrivs, men på grund av platsbrist var detta enda utvägen för oss. Som det ser ut nu så kommer vi under hela året ha problem med dålig tillväxt på grund av de byggnader och tält som stod uppställda på hål 1 södra banan. Byggnationerna har även orsakat sättningar och packskador. För att komma tillrätta med dessa problem gödslar, luftar och dressar vi dessa ytor extra mycket. Detta är något som förmodligen kommer att fortgå under hela säsongen. Bild 13.1: Sponsorbyn på hål 1 södra banan satte sina spår. 30

14. Slutsatser Det är totalt sett mycket jobb som måste läggas ner, både före och under tävlingen, men det har varit värt varenda minut. Det är under en tävling som denna som alla verkligen tar fram sitt yttersta för att prestera så bra som möjligt. Tillsammans är vi starka är ett uttryck som verkligen kom till sin rätt och sällan har arbetslaget varit mera sammansvetsat än det var under tävlingen. Att man får hjälp av kollegor och bankonsulenter som kommer från landets alla hörn har varit en upplevelse och det var som en ERFA-träff varje dag. Givetvis är detta också nödvändigt för att klara av en tävling av Solheim Cups storlek. Tack alla er som hjälpt till med att göra denna tävling till en stor upplevelse och hoppas att vi får nöjet att återses igen. Vad gäller maskin- och personalåtgång mer än fördubblades denna under tävlingsveckan. De normala två fairwayklipparna blev under tävlingen fyra och de normala tre singelklipparna till greenerna blev under tävlingen åtta. Fördubblingen (eller mer) finns i princip inom alla områden på banan, tillkommer gör också en stor blåsgrupp som inte tillhör den vardagliga skötseln liksom det stora antalet greenkeepers i bunkrarna. Att antalet maskiner och greenkeepers mer än fördubblades stämmer ganska bra överens med de tidskrav vi hade under tävlingen. Normalt färdigställs norra banan på cirka fyra timmar, något som under tävlingsveckan behövde kortas till cirka två. Detta var något som den mer än dubblerade arbetsstyrkan löste mycket bra. En viktig slutsats är också att dels ha en väl genomtänkt plan färdig långt innan tävlingsveckan men också att inte vara rädd att förändra densamma om problem uppstår. Onormala väderförhållanden gjorde t.ex. att personal fick omfördelas mitt under pågående tävlingsvecka. Skötselmässigt innebar en stortävling trots allt inte några enorma förändringar med exempelvis nya arbetsmoment. Istället ökades enbart frekvensen på tidigare skötselprogram med framförallt mer gödsling, luftning och dressning. Slutligen några ord till alla er som ännu inte arbetat under en stortävling. Om chansen dyker upp rekommenderar jag er varmt att anta utmaningen. Det är ett trevligt sätt att träffa kollegor, lära sig nya saker, och man kommer absolut att få minnen för livet. 31

Källförteckning Niklas Svantesson Course Manager, Halmstad Golfklubb Tournament Agronomy Preparation Rapports Julian Mooney, Tour Agronomist LET Mikael Frisk, Göran Hansson och Kim Sintorn Bankonsulenter SGF http://www.ladieseuropeantour.com/ http://www.lpga.com/ http://www.hgk.se/