Grov statsskog i Flora kommune

Grov statsskog i Flora kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Høyde over havet: 0 250 m Kommune: Flora Veg.sone: Boreonemoral Dato feltreg: 16 oktober 2005 Areal (verneförslag) 672 daa (undersökt 1590) Kartblad: N 1118 II Eikefjord UTM sentralpunkt (sone 32N): 0304100 x 6837500 Navn på registranter: Magnus Andersson och JanOlof Hermansson Verdi: * (lokalt verdifullt) Sammendrag Området som består av två delområden med en bred kil av privat mark emellan, ligger vid Norddalsfjorden ca 1 mil öster om Florø. Det utgörs till stor del av fuktig, nordvänd och medelålders furuskog, men också av mindre partier med lövblandskog. Gammal furuskog med furugadd och trädåldrar upp till 300 år finns upp mot höjden i öster, men vanligare är furuskog med beståndsåldrar på omkring 100 år. Lövskogen är generellt sett yngre. På någon plats finns inslag av gamla lövträd eller lövträd med en intressant lavflora. En stor hogstflate finns i väster, liksom partier med ung granskog och en kraftledningsgata. Ett par kjernområden med lokalt till regionalt värde har avgränsats. En rödlistad art och ett tiotal signalarter i små mängder registrerades. Några av dem är arter som Norge har ett nationellt ansvar för. Området är av intresse i vernesammanhang om angränsande områden visar sig ha höga naturvärden. Om inte har det troligen för liten storlek, dålig arrondering och för små värden för att kunna vara ett prioriterat objekt. Feltarbeidet Undersökningsområdet gicks igenom av två personer under nästan en fältdag, dvs sammanlagt ca 14 timmar under gynnsam väderlek. Några frostdagar hade passerat, så det var lite sent för karplanter. Västbranten av Fløgen bedömdes endast nerifrån vägen. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett av de områden där närmare undersökningar borde genomföras i den studie som genomfördes av Miljöfaglig Utredning AS på uppdrag av Fylkesmannen i Sogn og Fjordane i början av 2005 (Gaarder G. & Fjeldstad, H. 2005). I denna rapport konstateras att området har en något dålig arrondering, men att det kan finnas en viss potential för värdefulla arter och naturtyper, såsom kystbjörkeskog och kanske också kystfuruskog. Där menar man också att området kan vara av intresse för vern om de angränsande privata markerna visar sig aktuella för vern. Inga tidigare registreringar är kända. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Området ligger i ett brutet landskap vid kusten med många små fjordarmar och näs med berg som inte når så höga höjder. På något längre avstånd reser sig högre berg som får ta emot det mesta av den rika nederbörd som präglar regionen. De i regionen längre tillbaks hårt drivna och betade skogarna som domineras av fura börjar åter få lite ålder och nu finns här en del äldre furuskogar, men även lövblandskog. Det undersökta området som består av två små delområden ligger orienterat mot norr på det långa näset som omges av Norddalsfjorden i norr och Solheimsfjorden/Eikefjorden i söder. Det sydvästra området utgörs till stor del av flacka och fuktiga öst och nordsluttningar ner mot Djupedalen, men sträcker sig längst i väster från fjorden upp mot Uførefjell i de brantare Langliane. Det nordöstra området omgärdar en liten bergknalle med en brant nordsida mot fjorden och sträcker sig sedan i söder upp mot en högre höjd. I branten mot fjorden har en bäck skurit sig ner i klppan. Berggrunden består av gneis som skapar fattiga markförhållanden. Området är relativt homogent med tanke på skog- och vegetationstyper, men har en viss topografisk variation som dock inte ger någon uttalad höjdzonering. Arronderingen är bristfällig. Dels åtskiljs de två delområdena av en bred kil med privat skog och dels korsas det nordöstra området av en stor väg. Dessutom genomkorsas området av ett par kraftledningsgator. Hogst- och granplantefält försämrar också arronderingen bland annat längst i väster och längst i öster. Lokalklimat Klimatet är oceaniskt, men nederbörd är inte så extrem. Områdets låga höjd skapar ingen direkt orografisk nederbörd. Den fastnar istället i de högre omgivande bergen. Trots det ligger troligen nederbörden för året på nära 2000 mm. Florø har något mindre än så medan Eikefjord har något mer. 65

Regionen präglas av milda vintrar och svala somrar, nordläget skapar dock ett något kyligare lokalklimat med kvarliggande snö och frost. Årsmedelvärdet för temperaturen ligger mellan 6 och 7 C. Vegetasjon Området tillhör den boreonemorala vegetasionssonen och vegetasionssektion O3h. Trädslagsvariationen är mestadels låg. Fura dominerar stort, men björk, gran och osp är ställvis vanliga. Dessutom förekommer gråor, rogn och selg. Några ädellövträd observerades inte. Granen är planterad. Einbuskar bildar på många ställen ett glest buskskikt. Vegetationen karaktäriseras av övergångar mellan furuskogstyperna; Røsslyng-blokkebærsskog av kystutforming och Grasdominert fattigskog av blåtopp-utforming Därutöver finns mindre partier med fattigmyr och lövskog i rasmark. Typiskt för området är de svagt sluttande, lågvuxna och fuktiga furuskogarna som nästan övergår i gräsig myr och har en underväxt av ein. Karplantefloran är fattig och innehåller typiska oceaniska arter såsom kysteinstape (Pteridium aquilinum ssp. aquilinum), rome (Narthecium ossifragum), klokkelyng (Erica cinerea) och på något ställe storfrytle (Luzula sylvatica) och bjönnkam (Blechnum spicant). Blåtopp (Molinia caerulea) är vanlig i de fuktiga stråken. På ett flertal platser kommer även tyttebær in bland blåbæren. Bottenskiktet domineras av olika torvmoser. Skogstruktur, påvirkning Skogen i området har i de flesta fall uppnått avverkningsmogen ålder och har även blivit avverkad i ett relativt stort område i den västligaste delen. En del av detta hogstfelt intas nu av en gles 10-årig granskog. I väster finns också partier med medelålders planterade och triviala granskogar, dels i övre sluttningen upp mot Uførefjell och dels längs norra gränsen mot Djupedalen. Även i det nordöstra området finns en mindre hogstflate och nyligen plokkhuggen skog i öster på södra sidan av vägen. Furuskogarna är i allmänhet olikåldriga och visar en lägre skogsbruksaktivitet i sen tid, men har utanför kjernområdena inte speciellt hög medelålder eller högsta ålder. Omkring 100-åriga träd dominerar och de äldsta når 150 år. Gamla furuskogar finns i de två avgränsade kjerneområdena. Träd i åldrar omkring 200 år är där allmänt spridda. De är lågvuxna och har måttliga dimensioner. Diametrar på omkring 30 cm är det vanliga. Ännu äldre träd förekommer, speciellt på höjden i det större kjernområdet i öster där 300-åriga furor ses. Där står även något tiotal lite grövre furugadd. De flesta har inte varit döda så många decennier och kontinuiteten är bristfällig. Brist på furulågor tyder på ett längre tillbaka starkare nyttjande av skogen och tillvaratagande av furugadd. I övriga furuskogar finns små mängder död ved främst i form av klena torrträd. Norr om vägen i det nordöstra området ligger små myrpartier med omgivande tunn furuskog på hällmark och sumpskog. Skogen har där en ganska låg ålder och är inte vernevärdig i sig själv, men kan fungera som sammanbindningsområde mellan den gamla furuskogen söderut och branten i norr. I branten mot vattnet i norr är skogen äldre och har större lövinslag med relativt goda förutsättningar för att utveckla höga naturvärden. Lövskog förekommer med skiftande utseende framförallt i tre delar av området. I det västra kjerneområdet står en del äldre osp, björk och någon tidigare lauvad gråor tillsammans med fura och rogn i fuktiga svackor i nordsluttningen. Längst österut i det andra kjerneområdet växer ospdominerad skog med gott om färsk död ved i en fuktig sänka. Framförallt ligger där färska och klena osplågor, men även stående klena torrträd förekommer. Det tredje lövområdet är störst och täcker den branta västsluttningen av det östra delområdet. Här utbreder sig en ganska ung, men något olikåldrig och skiktad lövskog av företrädesvis björk på småblockig rasmark med en skiftande täthet. Rogn, sejle och osp förekommer, kanske också något annat trädslag. Hassel bildar ställvis buskskikt. Detta lövskogsområde liknar de skogar som finns i sydsluttningarna vid Klaven och Granåsen några kilometer längre västerut och blev endast översiktligt studerat. Lövskogarna har troligen trädkontinuitet, men klara brister i kontinuitet av gamla träd och död ved. Kjerneområden 1. Langliane (49,8 daa) B regionalt verdifullt Furudominerad skog i fuktig nordsluttning med ett par svackor. Marken är gräsig med blåtopp och har 66

ett bottenskikt av torvmoser. Einar är vanliga, även gamla ein-skelett finns. Området utmärker sig från omgivande skog genom att innehålla några äldre furor upp mot 200-250 år och genom inslag av olika lövträd med en del intressanta lavar. Det har ett skyddat läge med ett stabilt fuktigt klimat. Gammal grovbarkig björk och en del äldre osp förekommer, liksom ett par riktigt gamla individ av gråor, som möjligen har varit lauvade långt tillbaka. Skogen är olikåldrig och något skiktad, men har ett ganska lågt innehåll av död ved. Det förekommer dock en del torrträd av fura, någon av grövre dimension och även döda grova lövträdsgrenar. Den skyddsvärda lavfloran på områdets lövträd uppträder i små mängder. Arter: kattefotlav (Arthonia leucopellaea), skorpelavarna Arthrorhaphis aeruginosa, Arthonia vinosa, Bacidia caesiovirens och Strigula stigmatella, olivenlav (Fuscopannaria mediterranea), lungenever (Lobaria pulmonaria), skrubbenever (Lobaria scrobiculata), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), grynfiltlav (Pannaria conoplea), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla), skrukkelav (Platismatia norvegica), flokestry (Usnea chaetophora), ryemose (Antitrichia curtipendula) och furustokkjuke (Phellinus pini). 2. Nordsidan av Fløgen (118,1 daa) B regionalt verdifullt Ett område i nord- och västsluttning som till största delen utgörs av furuskog, men också av ospskog. Marken är mager och domineras av bärris. På några platser i väster går berget i dagen som små rundade hällar. Furuskogen består av en karakteristisk fukttallskog med äldre träd och har inte påverkats av modernt skogsbruk. Den är olikåldrig med träd ända upp till 300 år, kanske mer. En åldersbestämd var ca 305 år. Skogen är äldst överst i området, där den även är ganska tätvuxen. Furorna är relativt lågvuxna med måttliga dimensioner och är ofta knotiga av ålder. Diametrar på omkring 30 cm är det vanliga, men grövre finns. Död ved ses mest i form av furugadd, som i ett tiotal fall har något grövre dimensioner. De flesta har inte varit döda så många decennier och kontinuiteten är bristfällig. Det råder brist på furulågor. Ospskogen växer i en fuktig svacka i nordöst. Den är något olikåldrig med både klena och halvgrova stammar. Inslag av andra lövträd som selje, rogn och björk förekommer. Miljön är stabilt fuktig, vilket gynnar lavfloran. Ett någorlunda intressanta fynd är den rödlistade skorpefiltlaven (Fuscopannaria ignobilis)dc som har en tydligt oceanisk utbredning, men varit något förbisedd. Här ligger en hel del klena osplågor av färskt datum, men ingen kontinuitet finns av detta substrat. Arter: skrubbenever (Lobaria scrobiculata), skorpefiltlav (Fuscopannaria ignobilis)dc, muslinglav (Normandina pulchella) och stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla). Artsmangfold Området har en begränsad mångfald av arter. De mestadels fattiga markförhållandena skapar en karplanteflora, soppflora och moseflora utan överraskningar och de förekommande signalarterna av lavar finns bara i små mängder. Organismer ur andra artgrupper ser inte ut att ha så mycket att hämta i området. Brist på död ved ger negativ respons hos insekter och dominerande furuskog begränsar arturvalet ytterligare. Lokal förekomst av furugadd ger dock möjlighet till etablering av specifika skorpelavar och insekter framöver. Lav Ett flertal lavar som gynnas av de oceaniska förhållandena sågs i området. Dessa växer i fuktiga miljöer i nordsluttningar på både gammal gråor, rogn, osp och i ett fall på björk. Arterna framgår av tabellen. Utöver dessa förekommer säkerligen ytterligare arter i den västsluttande lövskogen i det östra delområdet. Ett mycket intressant fynd är skorpelaven Strigula stigmatella som endast har 5 tidigare fynd i Norge. Tabell. Intressanta arter i Grov statsskog Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: kattefotlav Arthonia leucopellaea 1 (1) vinflekklav Arthonia vinosa 1 (1) Arthrorhaphis aeruginosa 1 (1) Bacidia caesiovirens 2 skorpefiltlav Fuscopannaria ignobilis DC, AF 1 (1) olivenlav Fuscopannaria mediterranea 1 (1) 67

lungenever Lobaria pulmonaria 1 (1) skrubbenever Lobaria scrobiculata 2 (2) muslinglav Normandina pulchella 1 (5-10) grynfiltlav Pannaria conoplea AF 1 (2) kystfiltlav Pannaria rubiginosa AF 1 (1) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 2 (5-10) skrukkelav Platismatia norvegica AF 1 (1) Strigula stigmatella 5 fynd i Norge 1 (1) Trapeliopsis pseudogranulosa flokestry Usnea chaetophora 1 (1) Moser: ryemose Antitrichia curtipendula 2 (2) Sopp: furustokkjuke Phellinus pini 1 (1) Avgrensning og arrondering Förslag på avgränsning av två eventuella verneområden har gjorts. Arronderingen är ganska dålig. De båda delområdena är avskurna från varandra av privat mark. En kraftledningsgata skär igenom det västra delområdet och ytterligare ett par går genom den privata marken. Delområdena omfattar vidare endast delar av sluttningarna som de ligger i. För det sydvästra delområdet har den äldre furuskogen och kjerneområdet tagits med. Hogstfelt och yngre skog har uteslutits. I det nordöstra delområdet är kjerneområdet och den äldre skogen söder om vägen medtagen, liksom lövskogen i västbranten, medan mer påverkad skog och området norr om vägen inte har tagits med. Ett alternativ är att ta med även skogen norr om vägen. Branten är venevärdig, men knappast skogen mellan vägen och branten. Denna kan dock fungera som sammanbindningsområde. Gränsdragningen för verneförslaget är inte gjord i fält och kan behöva justeras. Vurdering og verdisetting Området som är ganska litet är representativt för regionen. Dess naturvärden är i nuläget begränsade till små partier som är av lokalt till regionalt värde. Området kan på längre sikt vara lämpat att ta vara på biologisk mångfald knuten till furuskog och i viss mån till oceanisk lövskog. För att området ska ha en reell betydelse för denna biologiska mångfald krävs dock att det finns liknande skog i omgivande områden som har motsvarande värden. I annat fall är arean av dessa naturtyper för liten för att upprätthålla en naturlig dynamik och att hålla livskraftiga populationer av ingående skyddsvärda arter. I de avgränsade områdena är det egentligen bara kjernområdena som uppfyller naturvernlovens krav på urørt eller tillnærmet orørt eller speciell naturtype. Inga viktiga lokaler för rödlistade arter finns i området. Området bedöms ha ett lokalt skyddsvärde, som är ganska starkt. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern Området omfattar endast i liten grad de prioriterade skogstyperna. Det innehåller i och för sig partier med forholdsvis intakte områder av lavereliggende skog i boreonemoral vegetasionssone, men de är små. Kjerneområdena innehåller den prioriterade skogtypen sterkt oceanisk furuskog, men den är inte optimalt utformad Stjerneverden för verneförslagen Grov statsskog i Flora kommune Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi ** * ** * *-** * ** * ** *-** 68

Nyttingnes statsskog i Flora kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Areal: 765 daa Kommune: Flora Veg.sone: Boreonemoral O3h Dato feltreg: 17 okt 2005 Høyde over havet: 0 152 m Kartblad: N 1118 II Eikefjord UTM sentralpunkt (sone 32N): 0298400 x 6834000 Navn på registranter: Magnus Andersson og JanOlof Hermansson Verdi: ** (regionalt verdifullt) Sammendrag Detta område strax söder om Nyttingnes i Flora kommun ligger på en udde mot fjorden och omfattar mest furuskog på en höjd, samt en del lövskogspartier. Det är relativt homogent, men innehåller en gradient från fuktig till mer exponerad kystfuruskog i olika vädersträck omkring höjden. Det innehåller vidare några partier med mossrika små klyftor och bäckdalar med lövskog och klippväggar av kalkrikt berg. Vegetationen är mest fattig, men innehåller typiskt oceaniska floraelement såsom kysteinstape, kristtorn och rome. Graden av påverkan i skogarna skiftar från stark i sydöst till svag i sydväst och nordväst. Furuskogen i nordväst har en gammal prägel, men ett svagt inslag av naturskogsstrukturer. Ett område med blandskog har avgränsats som kjerneområde. Där finns bl.a. äldre osp, eik och fura samt en del död ved. Det stora inslaget av gammal kristtorn i sydsluttningen är också av värde. Ingen mer krävande soppflora kunde ses. Området är fattigt på blad- och busklavar, men rikare på signalarter bland skorpelavarna. Flera av dem har en utbredning som är starkt oceanisk, bland annat Bacidia caesovirens och Pyrenula occidentalis. Inga rödlistade arter konstaterades dock i området, men flera av skorpelavarna är kandidater till rödlistan vid revideringen och är dessutom norska ansvarsarter. Liten kontinuitet i död ved är en klar svaghet för området. Positivt är dock en god arrondering och låg grad av sentida påverkan i stora delar av området. Området värderas till att ha svagt regionalt värde. Se området Brandsøy/Bjørnset/Ellingsund för karta! Feltarbeidet Området gicks igenom av två personer under 6 timmar med soligt och torrt väder. Den relativt sena tidpunkten på året kan ha påverkat fynd av karplanter, men hade troligen ingen annan betydelse för artfynd. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett område där ytterligare registreringar borde genomföras i den förstudie av statsägd skog i fylket som gjordes under 2004 av Miljöfaglig utredning. I denna rapport nämns att berggrund i form av grönstein kan ge förutsättningar för naturvärden och att det kan finnas vissa förutsättningar för kystfuruskog och kalkskog/lågurtskog. Man påpekar även att området har en god arrondering, men att delar av det i öst är avhendet till makebytte i förbindelse med barskogsplanen. Inga ytterligare registreringar är kända. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Området ligger väl avgränsat 10 km öster om Florø på en mot väster utskjutande udde i Høydalsfjorden. Det utgörs i stort sett av höjden Såta som når upp till 152 m och sluttningarna runt omkring denna. I väster skjuter en smal udde kallad Langeneset ut i fjorden. I nordöst gränsar området till vägen mot Sandvika. Inga vägar går genom området. Topografi och berggrund De sydvästra sluttningarna ner mot vattnet är branta, övriga sluttningar mindre branta. På flera ställen, både i nordväst, sydväst och väster bryts dessa upp av klyftor i berget. Mot väster skjuter även ett par små bergsryggar ut vinkelrätt från höjden. Öster om Såta ligger en bäckdal som är vänd mot sydöst. Enligt berggrundskartan (NGU, 2005) består berggrunden av grønstein, amfibolitt/grønskiffer och mindre fläckar av sandstein, men observationer i fält tyder även på stora partier med gneis, speciellt i de västra delarna, men rikare berg blottas även där i en del lodytor. Lodytorna som vätter mot nordöst i bäckdalen utgörs av en rik sandsten med kalkutfällning. Jordtäcket är tunt eller obefintligt på de rundslipade hällmarkerna på höjden och på de låga kullarna mot stranden i väster. I svackor i terrängen är det något tjockare. Marken är småblockig i söder. 69

Lokalklima Klimatet är oceaniskt med stora nederbördsmängder och milda vintrar. Närbelägna Florø har ett årsmedelvärde för nederbörd på 1985 mm och för temperatur på 7,1 C. Sydsluttningen är mycket klimatiskt gynnsam. Vegetasjon Området tillhör den boreonemorala vegetasionssonen och vegetasionssektion O3h. Sluttningar åt alla väderstreck skapar en viss variation åt området, som i övrigt är ganska enahanda med dominerande furuskog. Den på några ställen rikare berggrunden ger inget större utslag i vegetationen, förutom där berget blottas i klyftor och lodytor. Røsslyng-blokkebærfuruskog av kystutformning dominerar stort, men har något olika utseende i gynnsamma lägen där lövinslaget blir stort och i fattigare och kallare nordlägen där furan tar över. Underväxt av einar är vanlig. I varma sydlägen med gynnsammare jordmån finns ett stort inslag av kristtorn. Även fuktigare skog där torvmoser dominerar bottenskiktet förekommer rikligt i nordväst. På grunnlent mark övergår vegetationen i knausskog av humid utformning. Fläckvis förekommer lågbregneskog och i bäckdalen i öster finns även små partier med lågurter. Partier där kysteinstape dominerar finns här och där, främst i sydsluttningen. Även andra typiskt oceaniska karplanter ses. Skogstruktur og påvirkning De sydöstra delarna av området är kraftigt påverkade av skogsbruk, medan övriga delar har en mindre påverkan. Bäckdalen i öster täcks i sina mellersta delar av en tät och tråkig 40-50-årig planterad granskog som längre ner mot vattnet övergår i ung furuskog och en starkt uthuggen furuskog utan speciellt naturvärde. Även skogen i sydsluttningen av Såta uppvisar en relativt kraftig påverkan av tidigare skogsbruk. Skogen är där ganska ung, men ändå olikåldrig. Täta trädgrupper växlar med glesa och öppna partier med ett högvuxet røsslyngtäcke. Yngre fura, osp, björk, gran och 50-100-årig eik står tillsammans med några överståndare av 120-årig fura och kristtornsträd som ibland har höga åldrar och diametrar på omkring 25-30 cm. De är troligen omkring 200 år gamla eller äldre. Skogen i övriga delar av området är som regel mindre påverkad av modernt skogsbruk och har på de flesta platser uppnått mogen ålder. Furuskogen på knauser på höjden och på klippor ut mot havet är på några ställen upp mot 150-200 år gammal, olikåldrig, småvuxen och krokig. Även delar av furuskogen på fukthed i nordväst har denna struktur. Dessa delar utgör representativa exempel på kystfuruskog. Vanligare är att furuskogen är omkring 100 år gammal, mer rakstammig och tätvuxen. Den har vanligen inte några grova dimensioner utan är ofta relativt klen. Något grövre och äldre är den i de övre delarna av Såtas sydsluttning. Naturskogselement såsom gamla träd, lågor och torrgadd är ovanliga och förekommer bara fläckvis i litet antal, vilket tyder på en stark kulturpåverkan genom tiderna. Klena torrträd av fura börjar bildas i de tätare partierna av furuskogen. I en svacka i sydväst finns en äldre lövskog med mycket osp som avgränsats som kjerneområde och beskrivs nedan. Ett litet parti med äldre lövträd finns även i de övre delarna av bäckdalen i öster. Selje växer där tillsammans med hassel och några kristtornsträd i en stabilt fuktig och mossig miljö nedanför lodytorna. Kjerneområden 1. Lövskog i Såtas sydvästra sluttning (6,4 daa) B lokalt verdifullt Området utgörs av lövskog i en västvänd svacka i sydsluttningen och dess fortsättning västerut längs sluttningen. Kalkrika lodytor reser sig ovanför området och skapar ett mycket gynnsamt lokalklimat. Marken är bitvis stenig. Skogen består av äldre osp, björk, fura och eik, men även av kristtorn. Hassel och högvuxen ein ses fläckvis. Skogen är olikåldrig och skiktad. Ospen är ibland grov. Några riktigt gamla och grova träd ses dock inte. I öster är skogen omsluten av lodytor, vilket skapar en fuktig miljö, med förutsättningar för mer krävande lavar på både träden och klippväggarna. Övriga delar av området är exponerat mot sydväst och därmed varma och torrare. I nuläget ser skogen ut att ha haft kontinuitet i trädskiktet, vilket styrks av förekomsten av några mer krävande lavar. Mängden död ved är dock begränsad och ses främst som döda grenar och ett mindre antal lövträdslågor, samt något torrträd. Arter: muslinglav (Normandina pulchella), grynfiltlav (Pannaria conoplea), kystfiltlav (Pannaria rubiginosa), stiftfiltlav (Parmeliella triptophylla och på kalkrik klippa (Schismatomma umbrinum) och myske (galium odoratum). 70

Artsmangfold Området i stort är inte speciellt rikt på arter. Dominerande fattiga furuskogar och påverkan av skogsbruk begränsar den biologiska mångfalden. Lokalt finns dock partier med större artrikedom. Det gäller den lövrikare sydsluttningen, övre delen av bäckdalen i öster och klyftorna i väster. Karplanter og moser De karplanter av intresse som nu observerades var myske i kjerneområdet, grønburkne i ett par lodytor och taggbregne i klyften i nordväst. Sanikel finns tidigare uppgiven från området. Troligen finns även ett fåtal andra krävande arter. På ett par ställen finns rika lodytor med välutvecklad mossflora. Det gäller i första hand den övre delen av den tidigare nämnda bäckdalen. Där ses bland annat kystkransemose (Rhytidiadelphus loreus) och mycket rikligt av krusfellmose (Neckera crispa). Denna mossa hittas även i klyftan i nordväst tillsammans med fjellpolstermose (Amphidium lapponicum). Lav och sopp Trots att lavfloran får anses som relativt ordinär för trakten gjordes en del intressanta fynd på olika lövträd och på klippvägg. På stammar av kristtorn växer rurlav (Thelotrema lepadinum), kattefotslav (Arthonia leucopellaea), Arthonia arthonioides, Bacidia caesiovirens och Pyrenula occidentalis. Den sistnämnda är starkt oceanisk och har just hittats för första gången i Sverige. Muslinglav (Normandina pulchella) och olivenlav (Fuscopannaria mediterranea) sitter på hassel medan grynfiltlav (Pannaria conoplea) och kystfiltlav (Pannaria rubiginosa) ses på osp. På selje ses olivenlav (Fuscopannaria mediterranea). Ett annat intressant fynd är skorpelaven Schismatomma umbrinum som växer på kalkrik klippa i kjernområdet. Den har endast spridda förekomster i Norge. De flesta av dessa arter har ett västligt utbredningsmönster och gynnas av de oceaniska förhållandena. Några av dem ses ganska allmänt i trakten, medan andra kräver starkt oceaniska förhållanden och är mindre allmänna. Inga Lobaria-arter påträffades i området som även är fattigt på andra blad- och busklavar. Området är fattigt på både marksopp och kjuker. Furustokkjuke var den enda som noterades vid detta besök. Det bör dock lokalt finnas vissa förutsättningar för krävande marksopp. Vedlevande sopp har sämre förutsättningar i området. Tabell. Intressanta arter i Nyttingnes statsskog. Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+(substrat) Lav: Arthonia arthonioides kattefotlav Arthonia leucopellaea Bacidia caesiovirens olivenlav Fuscopannaria mediterranea 1 (1) muslinglav Normandina pulchella 2 (10-tal) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 1 (ca 5) grynfiltlav Pannaria conoplea AF 1 (2) kystfiltlav Pannaria rubiginosa AF 1 (1) gul pærelav Pyrenula occidentalis 1 (1) brun tusselav Schismatomma umbrinum 1 (1) rurlav Thelotrema lepadinum 4 (ca 10) Sopp: furustokkjuke Phellinus pini 1 (1) Karplanter: taggbregne Polystichum lonchitis 1 grønburkne Asplenium viride 2 myske Galium odoratum 1 Avgrensning og arrondering Arronderingen av området är god och innefattar hela höjden med skog i alla väderstreck från fjordens stränder och upp till toppen av Såta. Storleken på området är inte särskilt stor, men det fångar ändå 71

upp flera vegetations- och skogstyper. Det avgränsade området följer i huvudsak gränsen för undersökningsområdet, men i sydöst har ett parti med barrungskogar utelämnats. En mindre del av den unga granskogen i bäckdalen har tagits med för att där möjliggöra restaurering av lövskog som på sikt ökar storleken av den befintliga lövskogsresten i bäckdalen. Gränsen kan här dras på flera olika sätt och bör närmare undersökas om det blir aktuellt med vern för området. Hänsyn kanske även skall tas till makeskiftet. Vurdering og verdisetting Området får anses som representativt för traktens skogar. Både kystfuruskog och lövskog i varma och frostskyddade lägen förekommer. Området innehåller både påverkade och mindre påverkade delar med äldre karaktär, men ingen välutvecklad naturskog med längre kontinuitet. Med tanke på hur starkt kulturpåverkad skogen i regionen är, så är detta ändå ett värdefullt område. Den lövträdsrika skogen i sydsluttningen med ett bitvis stort inslag av relativt gamla kristtornsträd är av regionalt skyddsvärde. Förekomsten av en mängd signalarter främst bland lavar indikerar ett visst skyddsvärde, som minskar av att de flesta av dessa endast finns i små mängder. Trots att områdets naturvärden är något begränsade i dagsläget är området ganska väl ägnat att ta vara på biologisk mångfald. Det beror i första hand på att skogen inte har påverkats av skogsbruk i så stor utsträckning de senaste decennierna och att den börjar uppnå mogen ålder, men också på inslaget av äldre osp, eik och kristtorn. Fri utveckling av området skulle på medellång sikt skapa betydligt högre värden. Området uppfyller delvis naturvernlovens kriterier om speciell naturtype och i mindre grad urört eller tillnærmet orört. Området som helhet värderas efter viss tvekan till att ha regionalt värde. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området innehåller kystbarskog, men den kanske inte kan klassificeras som sterkt oseanisk furuskog som är en av de prioriterade skogstyperna. Troligen utgör den åtminstone inget optimalt exempel på sådan. Små fläckar av den prioriterade skogstypen rikt hasselkratt ingår. Av de generella prioriteringarna som ges i NINAs oppdragsmelding 769 kan området sägas uppfylla de båda första punkterna i viss utsträckning. Det gäller; gjenvarande, forholdsvis intakte områder av lavereliggende skog i nemoral, boreonemoral og sörboreal vegetasionssone och..typer som Norge har ett internationellt ansvar för (bl.a. kystbarskog). Stjernevärden för verneförslaget Nyttingnes statsskog i Flora kommune. Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi ** * ** *** ** * * * ** ** 72