Utgivare: Arbetarskyddscentralen Stuveri- och speditionsbranschens branschkommitté Text: Harri Halme och Tuiri Kerttula Översättning: Stefan Stenberg Fotografierna: Harri Halme och Arto Sinikannas Layout: Pen&Pen Oy Tryckeri: Trio-Offset Oy 1 upplagan 2006 ISBN-13: 978-951-810-311-3 ISBN-10: 951-810-311-9
Innehållsförteckning 1 ALLMÄNT...4 2 STUVERIARBETE OCH HAMNEN...5 2.1 Allmänna begrepp...5 2.2 Hamninnehavararens skyldigheter...5 2.3 Arbetsgivarens skyldigheter...6 2.4 Arbetstagarens skyldigheter...7 2.5 Arbetets inledande...8 3 ARBETET...9 3.1 Signalman och trafikvakt...9 3.2 Behörighetskrav för lyftanordningens förare...10 3.3 Arbete med risk för fall...12 3.4 Personlig skyddsutrustning...13 3.5 Flera arbetslag i ett arbetsutrymme...14 4 ARBETSMILJÖN...15 4.1 Trafik...15 4.2 Kajer och lagerområden...15 4.3 Områden för hantering och lagring av containrar...16 4.4 Förbindelseleder till fartyget...17 4.5 Förbindelseleder till lyftanordningar...17 4.6 Kranens styrhytt...18 4.7 Signalmansplattformar...18 4.8 Förtöjning av fartyg...18 4.9 Belysning...19 4.10 Ventilation...19 4.11 Varningsbeklädnad...20 4.12 Räddningsredskap...20 5 ARBETSUTRUSTNINGENS SÄKERHET OCH BESIKTNING...21 5.1 Anskaffning av lyftanordningar...21 5.2 Användning av lyftanordningar...21 5.3 Lyfthjälpmedel...22 5.4 Största tillåtna belastning...23 5.5 Personlyft...23 5.6 Besiktning av lyftanordningar...24 5.7 Inspektörens behörighet...25 5.8 Besiktningsprotokoll eller besiktningsintyg...26 6 FARLIGA ÄMNEN...27 6.1 Definition på farliga ämnen...27 6.2 Hantering av farliga ämnen...28 6.3 Förvaring...29 6.4 Skriftlig utredning...29 6.5 Internationella direktiv...30 BILAGOR...31 Bilaga 1 Handsignalering...31 Bilaga 2 Statsrådets förordning 633/2004...33 Bilaga 3 Arbetarskyddsbestämmelser Handböcker...41
ALLMÄNT Syftet med denna bok är att öka säkerheten i arbetet. I handboken redogörs för de författningar som skall tillämpas i stuveriarbetet. Numera finns det särskilda författningar för olika frågor och därför måste man känna till innehållet i ett flertal beslut och författningar för att kunna säkerställa arbetarskyddet. Avsikten är samtidigt att förklara vilka förändringar statsrådets förordning om arbetarskydd vid lastning och lossning av fartyg (633/2004) medför för stuveriarbetet. Lagstiftningen har förändrats avsevärt de senaste decennierna. I grundlagen anges noga vilka frågor som regleras av lagarna och vilka frågor som regleras på annat sätt, t ex med statsrådets förordningar. I arbetarskyddslagen anges noga om vilka frågor mer detaljerade bestämmelser kan göras. Numera görs förordningarna på generell nivå. Utgångsläget är att arbetsgivaren skall ansvara för tillräcklig säkerhet på arbetsplatserna. I den nya arbetarskyddslagen (738/2002) och även i stuveriförordningen betonas arbetsgivarens skyldighet att bedöma säkerheten och hälsan i arbetet. I de gamla reglerna för stuveribranschen stadgas om många frågor, t ex arbete, arbetsmiljö, lyft, lyftanordningar, personlig skyddsutrustning osv. Nu skrivs bestämmelserna så att det för varje helhet finns en egen författning. I denna handbok används en förkortad benämning för vissa förordningar. Nedan presenteras de ifrågavarande besluten i sin helhet. Med begreppet användarbeslutet avses statsrådets beslut om anskaffning, trygg användning och besiktning av maskiner och annan arbetsutrustning som används i arbete (856/1998). Detta är ett viktigt beslut som gäller arbetsgivaren. Med begreppet skyddsutrustningsbeslutet avses statsrådets beslut om val och användning av personlig skyddsutrustning i arbetet (1407/1993). Beslutet gäller arbetsgivaren. Med begreppet maskinbeslutet avses statsrådets beslut om säkerhetsföreskrifter för maskiner (1314/1994). Beslutet innehåller bestämmelser som gäller tillverkare och försäljare. Därför ingår i den nya stuveriförordningen inte frågor som gäller tillverkare utan endast sådana som gäller arbetsgivaren. Avsnittet om arbetsutrustningens säkerhet och besiktning är långtgående baserat på överingenjör Tuiri Kerttulas texter. I slutet på denna handbok finns hänvisning till andra centrala arbetarskyddsbestämmelser.
STUVERIARBETE OCH HAMNEN 2 2.1 Allmänna begrepp Det arbete som utförs i hamnen och i syfte att lasta ett fartyg eller lossa dess last betraktas som stuveriarbete på vilket statsrådets förordning tillämpas. All godshantering i samband med detta i hamnen omfattas alltså av förordningen. Också lastandet av passagerarfartyg räknas till detta. Likaså räknas fartygets bränslepåfyllning till tillämpningsområdet. Hamnarbetets grundbegrepp härleds ur den internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention om hamnarbete i vilket med hamnarbete avses alla arbetsmoment som hänför sig till lastande och lossande av fartyg samt därmed förknippade arbeten. Förordningen är förpliktande för hamninnehavaren och fartygets befälhavare eller den person som har hand om fartyget, även i de fall då dessa inte är arbetsgivare. Också de skall följa arbetarskyddsbestämmelserna. Bestämmelserna tillämpas på allt arbete då fartyget lastas eller lossas. Befälhavaren för ett utländskt fartyg är alltså skyldig att följa den finländska arbetarskyddslagen då fartyget befinner sig i en finländsk hamn. Detta innebär att stuvarnas arbetsmiljö och de maskiner som används skall uppfylla kraven i de finländska bestämmelserna. 2.2 Hamninnehavarens skyldigheter Med hamninnehavare avses den organisation som äger eller förvaltar hamnområdet. I regel är det alltså kommunen och dess hamnverk. Det kan också vara ett privat eller publikt företag eller en del av en industrianläggning. Vanligtvis är hamninnehavaren också den i hamnlagstiftningen avsedda hamninnehavaren. Hamnoperatörerna och övriga verksamhetsidkare äger i regel de arbetsmaskiner, anläggningar och lager de använder. Hamninnehavaren äger i regel de tunga hamnkranarna som går på räls och svarar för bruket av dessa. Hamninnehavaren är ofta den i arbetarskyddslagens 6 kapitel avsedda arbetsgivare som utövar den huvudsakliga bestämmanderätten på en gemensam arbetsplats. Om dennes skyldigheter stadgas i arbetarskyddslagens 51. För att säkerställa arbetarskyddet och den allmänna säkerheten och för samordning av de i hamnen verksamma aktörernas och arbetstagarnas funktioner skall hamninnehavaren bedöma säkerheten på hamnområdet. Detta innebär att man på något tillförlitligt och systematiskt sätt skall utvärdera hamnfunktionerna, aktörerna i hamnen och övriga faktorer och bedöma deras betydelse för arbetarskyddet och hälsan.
Hamninnehavaren skall göra upp allmänna arbetarskyddsanvisningar. Dessa skall innehålla en beskrivning av hamnens allmänna arbetarskyddsprinciper, trafikarrangemangen på hamnområdet samt anvisningar om förfarandet i nödsituationer och vid störningar i verksamheten. Det finns ett stort antal anvisningar som gäller hamnen och arbetarskyddet och arbetshälsan är delar av dessa. I användarbeslutet ingår ytterligare bestämmelser om trafikarrangemangen. Trafikarrangemangen skall planeras i samarbete med hamnens övriga aktörer och dem som använder hamnen. På så sätt säkerställs att parternas behov utreds och att deras sakkunskap utnyttjas. Vid planeringen fästs uppmärksamhet vid t ex hamnoperatörernas, järnvägens, lastbilarnas eller räddningsverkets behov och samordnandet av dessa. Vid behov görs särskilda trafikanvisningar för taxibilar, tankbilar och andra specialfordon. I planeringen skall man också bedöma hur persontrafiken separeras från de rutter som används av fordonen, erforderliga vänteområden, skyltning, parkeringsplatser samt hur man förhindrar att obehörig trafik får tillträde till hamnområdet. Om man i hamnen hanterar eller lagrar sådana ämnen som kan orsaka en storolycka skall säkerhetsanvisningarna innehålla anvisningar om detta samt anvisningar om erforderliga övningar. 2.3 Arbetsgivarens skyldigheter De arbetsgivare som verkar i hamnen är skyldiga att följa och för egen del iaktta de säkerhetsanvisningar hamninnehavaren gett. Självständiga egenföretagare skall följa hamninnehavarens anvisningar till de delar hans arbete inverkar på arbetstagarnas säkerhet.
På stuveriarbetet tillämpas nästan alla bestämmelser om arbetarskydd och de skall beaktas utöver statsrådets förordning om stuveriarbete. Viktigast är naturligtvis arbetarskyddslagen. I denna handbok hänvisas ofta till användarbeslutet i vilken många bestämmelser bl a om lyft ingår. Dessa är viktiga i stuveriarbetet. I arbetarskyddslagens 10 förutsätts att de risker som förekommer på arbetsplatsen identifieras. Arbetsgivaren skall systematiskt gå igenom arbetsuppgifterna och de därmed förknippade faromomenten. Identifierade farosituationer skall undanröjas och om detta inte är möjligt måste man bedöma deras betydelse för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Riskerna på arbetsplatsen skall bedömas och fås under kontroll. Enligt stuveriförordningen skall man i stuveriarbetet fästa särskild uppmärksamhet vid möjligheterna att röra sig, förbindelseleder, ensamarbete och farliga ämnen. 2.4 Arbetstagarens skyldigheter I arbetarskyddslagen finns en förteckning över arbetstagarnas allmänna skyldigheter. Dessa gäller också för stuveriarbete. Arbetstagaren skall följa de anvisningar arbetsgivaren gett. Också i övrigt skall man i arbetet vara omsorgsfull och försiktig. Säkerheten kan ökas om man håller god ordning och reda. Arbetstagaren är skyldig att använda den skyddsutrustning arbetsgivaren föreskrivit. Arbetstagaren får inte utsätta andra arbetstagares säkerhet och hälsa för fara. Arbetstagaren skall på arbetsplatsen undvika att störa övriga arbetstagare eller bemöta dem osakligt på ett sätt som kan utgöra en fara eller olägenhet för deras säkerhet eller hälsa. Om en arbetstagare upptäcker brister i arbetsförhållandena skall han omgående meddela arbetsgivaren om detta. Arbetsgivaren skall för sin del meddela vilka åtgärder han vidtagit eller ämnar vidta. I regel har arbetsgivaren utfärdat anvisningar om bruket av alkohol. Därtill ingår i t ex vägtrafiklagen och kollektivavtalen bestämmelser om alkoholbruk och att bryta mot dessa kan medföra allvarliga konsekvenser. Om rökning stadgas i tobakslagen och därtill även i arbetsgivarens anvisningar. Traditionellt har absolut rökförbud alltid gällt i lastrummet.
2.5 Arbetets inledande Innan arbetet inleds skall arbetsgivaren försäkra sig om att arbetsmiljön inte är farlig. Vanligtvis granskar arbetsledaren att förbindelseleder, nödförbindelseleder, arbetsplatser och de tekniska anordningarna är i skick. För att lyftanordningarna skall kunna användas måste de vara besiktade. Över besiktningen av lyftanordningarna utfärdas besiktningscertifikat i vilka anteckning om besiktningarna görs. Dessa är nästan identiska för alla fartyg, eftersom de följer den internationella modellen. Om fartyget sällan eller mycket oregelbundet besöker samma hamn är den inledande besiktningens betydelse en självklarhet. Fartyg som regelbundet trafikerar hamnen skall besiktigas på nytt om någon faktor som inverkar på säkerheten ändrats efter den föregående besiktningen. Vid varje ändring av lyftanordningarnas kontroll- och övervakningsanordningar skall man dock kontrollera att de fungerar på behörigt sätt och är pålitliga. Konstaterade brister skall omgående meddelas fartygets befälhavare. Arbetet får inte inledas innan sådana brister som äventyrar säkerheten avhjälpts på behörigt sätt. Innan arbetet inleds är det viktigt att säkerställa att kontakten och informationen fungerar. Fartygets befälhavare eller hans representant samt hamnoperatören eller terminalens representant skall förvissa sig om att kommunikationen mellan parterna löper tillräckligt väl med tanke på säkerheten och att man klart kommit överens om informationen och kontakten. Det språk som oftast används är engelska, vilket inte nödvändigtvis är någondera partens modersmål. Särskilt viktigt är att komma överens om rutinerna om man av någon orsak blir tvungen att avbryta lossandet eller lastandet. Beträffande flytande kemikalier, oljeprodukter, gaser och vissa former av bulklast görs överenskommelsen i praktiken med hjälp av en skriftlig kontrollista. I lagen som utfärdats på basis av bulklastdirektivet förutsätts att man i vissa fall använder en kontrollista. De internationella organisationerna har uppgjort egna modeller som kan användas vid lastning. Som exempel på detta kan nämnas ISGOTT:s kontrollista för lastande av kemikalier. Vid behov skall detta förfarande också tillämpas på annat lastande och lossande. Vid lastande och lossande får det inte i närheten utföras sådant annat arbete som orsakar buller, gas eller annat men för stuveriarbetet.
ARBETET 3 3.1 Signalman och trafikvakt I stuveriarbetet förekommer det situationer då kranföraren inte har tillräcklig sikt över hela arbetsområdet. I sådana fall skall en signalman användas. Det kan vara fråga om en specialsituation t ex då man använder radiotelefon för givande av lyftoch sänkkommando. Ibland kan man t ex använda kamera som hjälp för föraren, men i så fall får det på arbetsområdet inte finnas andra personer. Signalmannens uppgift är att övervaka arbetsmiljön och varna föraren och andra arbetstagare om mänskor som kommer in i farozonen. Signalmannen har en viktig uppgift just med tanke på säkerställandet av säkerheten. Då ett närtransportfordon används, används på motsvarande vis trafikvakt i de fall då förarens sikt är begränsad och maskinen kan orsaka fara för andra. Sådana situationer förekommer exempelvis vid lastande och lossande av akterportsfartyg. Trafikvakten anvisar körlinjen för terminaltraktorföraren och ser till att inte utomstående kommer in i de rörliga arbetsmaskinernas farozon. På akterportsfartygens kördäck är trafiken ofta livlig, bullernivån hög och synfältet begränsat. Signalmannen och trafikvakten får inte ges sådana andra uppgifter som inverkar menligt på deras egentliga uppgift. Signalmannen och trafikvakten skall ha ett kännetecken eller klart urskiljbara handskar som tydligt skiljer honom från övriga arbetstagare.
Signalmannens varningsbeklädnad kan avvika från de övriga arbetstagarnas dräkt. Signalmannens och trafikvaktens handsignaler ingår i statsrådets beslut om säkerhetsmärkning och användningen av dessa (976/1994). Arbetstagarna skall undervisas i säkerhetsmärkningen och handsignalerna så att de förstår deras betydelse rätt. Handsignalerna skall vara exakta, enkla och tydliga samt lätta att utföra och begripa. De skall klart skilja sig från andra motsvarande signaler. I bilagan finns de handsignaler som ingår i statsrådets beslut. Signalmannens behörighetskrav är god syn och hörsel samt tillräcklig yrkeskunskap. Signalmannen skall ha erfarenhet av själva stuveriarbetet och utbildning för lastning och lossande av fartyg. Signalmannen skall få god inskolning och handledning i sina uppgifter. 3.2 Behörighetskrav för lyftanordningens förare Förare av hamnkranar och däcksmaskiner skall ha lämplig yrkesexamen inom branschen eller ha avlagt lämplig del av sådan. Vidare skall föraren ha god syn och hörsel. Med lyftanordning avses enligt ILO:s konvention lasthanteringsanordningar som används till lands och på fartyg för att bära upp last, lyfta eller sänka den eller för att förflytta den från en plats till en annan på så sätt att lasten hänger eller bärs upp. Med närtransportfordon avses en arbetsmaskin med eget driftmaskineri och som inte är en traktor och som huvudsakligen används för horisontell förflyttning av gods. En så kallad containertruck betraktas som närtransportfordon. Också tele- 10
skoplastare betraktas som närtransportfordon, eftersom de inte tillverkats för lossande eller lastande av fartygets last. Vid stuveriarbete används olika slags lyftanordningar. Det finns traditionella hamnkranar som går på räls och dessa har vanligtvis stor lyftkapacitet, 30 60 ton. I hamnen kan man också använda fartygens egna lyftanordningar, däckskranar och fartygets lasthissar. I stuveriarbetet kan man använda fritt rörliga kranar som kan ha liten eller rätt stor lyftkapacitet. Som exempel på dessa kan nämnas mobilkranar, specialkranar på grävmaskinschassi, fordonskranar, RTG-kranar (Rubber Tyred Garantry Crane), tunga specialkranar på larvfötter eller gummihjul osv. I regel får personer som inte fyllt 18 år inte arbeta som förare av lyftanordningar och närtransportfordon. Det samma gäller för arbete som är direkt förknippat med lastande och lossande av fartyg. Lyftanordningsförare som arbetar i hamnen skall ha konstaterad specialbehörighet som i regel påvisas med ett fristående yrkesprov. Minimikravet är yrkesexamen för lasthanteringsbranschen eller lämplig del därav. Valfria delar i yrkesexamen för lasthanteringsbranschen är bl a däckslyft- och kranarbete. Den första delen av examen skulle ge behörighet att använda de lyftmaskiner och transportmaskiner som finns på fartygets däck och den senare delen behörighet för sådana lyft som görs med hamnkran på hamnområdet. För dessa moduler kan man planera erforderliga utbildningsprogram och motsvarande fristående yrkesprov. Vidare kan föraren få fortbildning som ger behörighet för vissa maskiner eller maskintyper. Yrkesexamens tillämpningsdel kunde alltså vara behörighetskravet för att få använda t ex RTG-kran, rälsbunden hamnkran eller vissa lyftanordningar som är avsedda för hanteringen av trävirke. Yrkesexamens tillämpningsdel kunde vara tillräcklig också för andra former av begränsat lyftarbete, t ex lossande av trävirke från järnvägsvagnar eller lossande av bulklast från mindre fartyg. Grundtanken då förordningen bereddes var att det skulle finnas en tillämpande utbildningsmodul för olika användningsändamål. Yrkesexamen för däcksmaskinförare skulle i många fall vara den grund som med lämplig kompletteringsutbildning kunde ge lämplig förarbehörighet. Om behörighet för förare av fordons- och lastbilskran stadgas i användarbeslutets 59 60. Detta behörighetskrav gäller bara lastbilskranar vars lastmoment överstiger 25 tonmeter. Lastbilskranar som är mindre än detta betraktas som närtransportfordon då de används för lastande eller lossande av egen virkeslast i hamn eller på fartyg. Av sådana lastbilskranförare krävs inte kranförarbehörighet ens i hamn. Om behörigheten för användare av närtransportfordon stadgas i användarbeslutets 39. Man måste ha rätt att framföra fordon, t ex krävs det att traktorföraren har traktorkörkort. Vidare skall arbetstagaren ha fått inskolning i uppgiften på så sätt att han tryggt kan framföra fordonet. Vanligtvis arrangerar arbetsgivaren utbildning för respektive maskin och bedömer när en arbetstagare är redo att använda en viss maskin. 11
3.3 Arbete med risk för fall Enligt bestämmelserna skall fallrisk förebyggas, om höjden är 1,5 meter eller mer. I hamnarna förekommer fallrisk särskilt i samband med arbete på virkesbuntar, pappersrullar eller containrar eller andra former av last. Vid arbete i närheten av fartygets reling finns det risk att arbetstagaren störtar ner i hamnbassängen eller på kajen. Fallrisken kan förebyggas genom att man placerar bördor på kanten av lasten så att de fungerar som fallhinder. Man kan också bygga tillfälliga skyddsräcken. Säkerheten beror naturligtvis på hur högt uppe arbetstagarna arbetar och vart arbetstagarna kan falla. Vid arbete på containrar skall man använda vid behov använda flyttbara arbetsplattformar, arbetskorgar eller fallskydd (sele). I skyddsutrustningsbeslutet ingår bestämmelser om fallskydd. Vid arbete ovanpå containrar installeras i regel låsanordningar på den föregående containerns tak innan nästa container lyfts på den föregående. På detta sätt säkerställs att containrarna hålls på plats. Vid behov skall man därtill använda säkrande fäststänger. På motsvarande vis skall låsanordningarna avlägsnas före lastningen. Att använda stegar som arbetsplattform är i regel förbjudet. På fartygets väderdäck kan man enligt förordningen dock använda stegar som är fästa upptill i de fall då man är tvungen att ta sig upp på en containernivå. Surrning av lasten på rulltrailrar eller motsvarande underlag görs från för arbetet planerade arbetsplattformer. Arbetsplattformerna skall ha sakenliga förbindelseleder och räcken. 12
Vidare är det viktigt att skydda huvudet då lastenheterna fästs med kättingar och krokar. I användarbeslutet finns dessutom bestämmelser om tillfälliga arbeten som görs på hög höjd. I bestämmelserna stadgas om väderförhållanden, valet av arbetsredskap, tillfälliga förbindelseleder, ställningar, användningen av stegar och skyddskonstruktioner. 3.4 Personlig skyddsutrustning Arbetsgivaren bedömer i vilka fall man måste använda personlig skyddsutrustning. Tillverkaren av skydden producerar skydden för ett visst ändamål, och därför är det viktigt att välja rätt skyddsutrustning. Tillverkaren skall följa de krav som ställs på skyddens konstruktion och detta anger tillverkaren genom att förse skydden med ett CE-märke. Skydden indelas i tre kategorier enligt hur allvarliga faror de skyddar emot. Till kategori 1 hör utrustning som skyddar mot lindriga faror, t ex trädgårdshandskar och diskhandskar. Till kategori 2 hör merparten av den utrustning som används i arbetet eller på fritiden, hörselskydd, ögonskydd och skyddshjälmar. Till kategori 3 hör utrustning som skyddar mot allvarliga faror, t ex andningsskydd, kemikalieskyddsdräkter och fallskydd. Den personliga skyddsutrustningen är indelad enligt användningsändamål, t ex andningsskydd, fallskydd osv. Som personlig skyddsutrustning betraktas inte: gängse arbetskläder som inte planerats för att särskilt skydda arbetstagaren mot olyckor eller sjukdom trafikförnödenheter som används i vägtrafiken sportutrustning utrustning som används i självförsvars- eller avskräckande syfte bärbar utrustning för att upptäcka och signalera risker och skador. För närmare information hänvisas till skyddsutrustningsbeslutet. 13
3.5 Flera arbetslag i ett arbetsutrymme Då två eller fler arbetslag arbetar i samma arbetsutrymme eller lucköppning skall man genom planering av arbetet och arbetsomgivningen säkerställa att arbetslagen kan arbeta tryggt. I stuveriförordningen anges vissa minimiavstånd. Då flera arbetslag arbetar samtidigt i lucköppningen skall det för varje arbetslag finnas minst 3,5 meter fritt utrymme i långskeppsled och minst 5 meter fri bredd i lucköppningen. Då flera lyftanordningar används skall för varje lyftanordning i båda ändarna av luckan finnas minst 3,5 meter fritt utrymme och i övrigt i lucköppningen minst 10 meter fritt utrymme. Den fria bredden i lucköppningen skall vara minst 5 meter. 14
ARBETSMILJÖN 4 4.1 Trafik Trafiksäkerheten spelar en avgörande roll vid hamnarbetet. Trafiken i hamnen skall planeras och arrangeras så att den är säker. Den normala fordons- och fotgängartrafiken skall arrangeras så att den inte orsakar onödig fara. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid den spårbundna trafiken och de risker den medför. Utomstående och obehörig trafik skall inte ha tillträde till hamnområdet. För de bilar som kommer till hamnområdet måste ändamålsenliga parkeringsområden och -platser arrangeras. Om stuvarna rör sig på hamnområdet med egna bilar skall det också för dessa finnas ändamålsenliga parkeringsplatser. Vid planeringen av trafiken borde man beakta de behov olika användargrupper har. Räddningsverket har egna behov. Personer avhämtas till och från fartygen med taxi. Sjömännen måste ha möjlighet att tryggt röra sig till fots på hamnområdet. Trafikrutterna och gångvägarna skall märkas ut tydligt och vid behov skiljas åt. Fordon som avhämtar eller lämnar last i hamnen behöver ofta ett område där de kan vänta och från vilket de i sinom tid dirigeras till lastplatsen. Trafiken borde också ordnas så att den är enkelriktad och inte löper genom korsande trafik. I användarbeslutet finns ytterligare information om trafikarrangemangen. De nya säkerhetsbestämmelserna (ISPSkod) förutsätter att hamnarna ingärdas och har passerkontroll. Detta underlättar trafikarrangemangen och gagnar arbetarskyddet. 4.2 Kajer och lagerområden Kajernas och lagerfältens ytmaterial skall tåla slitage. Också renhållningen skall beaktas då områdena planeras. Vintertid utförs snöröjning och ytorna måste sandas. På våren rengörs områdena från sand. Områdena skall vara släta eftersom ojämnheterna orsakar extra belastning på arbetsmaskinerna. Terminaltraktorns svanhals belastas i guppar då maskinen kör över dem med full last. Också i övrigt medför ojämnheterna fara. 15
Trafiken är livlig på akterportfartygens lastplatser då lasten lossas eller lastas. Detta kan också kräva särskilda trafikarrangemang medan arbetet pågår. Lastramperna sluttar i regel något mot havet. Då arbete inte utförs på dessa skall de förses med en tydligt urskiljbar avstängningsanordning. Syftet är att förhindra att någon av misstag kör ner i vattnet. Ju större fälten och lagren är desto tydligare måste märkningen vara så att områden tydligt kan identifieras rätt. Då man planerar lager- och kajområdena måste förbindelselederna arrangeras så att det inte uppstår farliga korsningar. Synfältet är rätt begränsat om godsstaplarna är höga och passagerna smala. 4.3 Områden för hantering och lagring av containrar I containerterminalerna används stora arbetsmaskiner, t ex containertruckar eller teleskoplastare med vilka containrarna flyttas till önskad plats på lagerfältet eller för vidaretransport. Containerterminalen kan omfatta hela hamnen eller ett hamnområde där det gods som lossas eller lastas förvaras i containrar. Containerhanteringsområdet skall vara klart avgränsat och utmärkt. Då trafiken arrangeras skall man beakta de stora arbetsmaskinerna och de faror dessa medför. Arbetarskyddet kan säkerställas med övervakning. De som kommer in på området kan kontrolleras med kameraövervakning eller på annat elektroniskt sätt. Samtidigt kan man också arrangera passertillstånd. Med tanke på säkerheten är det viktigt att effektivt se till att obehöriga inte bereds tillträde till containerterminalområdet. Med obehörig avses här utomstående personer samt andra arbetstagare som inte har uttryckligt tillstånd eller behov av att vistas på det farliga området. Det område där containrarna staplas måste arrangeras så att arbetsmaskinförarna kan vara säkra på att inte utomstående rör sig på området. Risksituationer uppstår exempelvis då området där containrarna staplas ligger direkt mellan personalutrymmena och arbetsplatsen och det är lätt att ta en genväg genom området. För lastandet av containrar på lastbilar eller järnvägsvagnar skall särskilda lastplatser anvisas. På dessa områden skall det vara förbjudet att röra sig till fots. Om arbetsrutinerna eller lagerhållningen ändras eller andra förändringar som inverkar på arbetarskyddet görs skall arbetstagarna omgående informeras om detta. 16
4.4 Förbindelseleder till fartyget Förbindelseleden till fartyget är viktig med tanke på säkerheten. I praktiken förekommer stora skillnader. Fartygens däckshöjd varierar vilket leder till att också förbindelseledernas höjd och längd varierar. Förbindelseledens lutning är av betydelse, ju svagare lutningen är desto angenämare är de att använda. Förbindelseledens bredd inverkar på säkerheten. I hamnordningen ingår ofta bestämmelser om de förbindelseleder som leder till fartygen. Som minimikrav kan man betrakta de vedertagna internationella minimimått som också motsvarar den praxis som baserats på ILO:s konvention. Förbindelseleden skall vara minst 0,55 meter bred, räcket minst 0,90 meter högt. Trappstegen skall vara vågräta eller så utformade att foten får tillräckligt stöd. Förbindelselederna skall planeras och arrangeras så att laster inte lyfts över dem. Under förbindelseleden skall det finnas ett skyddsnät som är korrekt fäst och når åtminstone två meter på vardera sidan av förbindelseledens nedre ända. Från ro-ro-fartyg skall det finnas separata fallrepstrappor till land så att man om akter-, sidoeller förporten av någon anledning inte kan användas kan ta sig i land från fartyget. 4.5 Förbindelseleder till lyftanordningar Redan då man planerar förbindelselederna till de kranar som finns till lands skall man beakta de finländska säkerhetsbestämmelserna. För fartygens del kan de internationella kraven variera. Bestämmelserna förutsätter att det till manöverplatsen för kranar och andra lyftanordningar på kajen finns en säker förbindelseled i alla de lägen kranen har då förbindelseleden används. Då lyftanordningen vänds så att förbindelsen avbryts och inte kan användas skall hela förbindelseleden vara spärrad. Om förbindelseleden till fartygskranens styrhytt inte tryggt kan användas i kranens samtliga lägen skall till kranens styrhytt ledas en säker förbindelseled i sjöklart läge och i det läge i vilken kranen hålls då ytterom fartyget placerade lasthanteringsanordningar används. Om förbindelseleden till kranens styrhytt får användas endast i ovan avsedda lägen skall tillträdet till styrhytten i andra lägen förhindras. Det skall vara möjligt att tryggt avlägsna sig från styrhytten oberoende av i vilket läge kranen är. Som nödutrymningsväg kan exempelvis en repstege från styrhytten användas. 17
4.6 Kranens styrhytt Sikten över verksamhetsområdet från kranens styrhytt skall vara så god som möjligt. Vindrutan kan vara smutsig, vilket minskar sikten och arbetssäkerheten. Vintertid och vid regn kan det bildas imma eller is på rutan. Detta kan förhindras med värmefläkt. Vintertid och i kalla förhållanden skall styrhytten i regel vara uppvärmd. Behovet av uppvärmning beror på hur länge kranen används, temperaturen (vanligtvis då temperaturen sjunker under 10 C) och övriga klimatförhållanden. I användarbeslutets 54 anges grundkraven på kranens styrhytt. Där förutsätts bl a att man från manöverutrymmet lätt och entydigt skall kunna övervaka kranens funktioner och vid behov belastningen. 4.7 Signalmansplattformar Vanligtvis är sikten begränsad då kranen används för att lasta eller lossa ett fartyg. I dylika fall måste en signalman anlitas. Luckans karm kan vara så hög att man inte utan plattform kan överblicka lastrummet. I så fall skall signalmansplattformar användas. Dessa kan vara fasta eller mobila. Om plattformens höjd överstiger en halv meter skall den förses med skyddsräcken. 4.8 Förtöjning av fartyg Det är viktigt att fartyget förtöjs vid kajen eller annan plats för lastande och lossande av lasten. Detta är viktigt såväl för den allmänna fartygssäkerheten som med tanke på arbetarskyddet. Vid förtöjandet skall man framför allt förvissa sig om att trossarna är pålitliga. Om trossen går av medför detta en avsevärd olycksrisk för de hamnarbetare som deltar i förtöjningsarbetet. Trossar som är i dåligt skick skall tas ur bruk. I hamnordningen finns hamnvisa bestämmelser om trossar och användningen av dessa. Då man med propellrarna avlägsnar isen mellan fartygssidan och kajen finns det en uppenbar risk för att trossarna går av. Därför är särskild försiktighet påbjuden. Särskilt bör man förvissa sig om informationen och samarbetet mellan fartygspersonalen och hamnpersonalen. Säkerheten ökar om man använder två snedställda rep och på så sätt förhindras också att trossarna går av. 18
4.9 Belysning I stuveriförordningen förutsätts att belysningen i hamnen är tillräcklig och lämplig. Behovet varierar självfallet beroende på uppgift. I hamnarna har man följt social- och hälsovårdsministeriets belysningsdirektiv från år 1963. Enligt detta skall den allmänna belysningen på hamnområdet vara minst 5 lux. Vid lastning och lossning skall arbetsbelysningen vara minst 20 lux. Detta är alltså minimikraven. Om arbetsuppgiften kräver att man ser bra, t ex för att kunna läsa, skall belysningen vara betydligt starkare. Exempelvis då man under den mörka årstiden på kajen granskar lyftselar och -bälten måste man sörja för tillräcklig belysning, så att arbetet kan utföras ordentligt och man kan säkerställa att lyfthjälpmedlen är trygga att användas. Belysningen får inte blända eller orsaka annat omak för arbetstagarens syn. 4.10 Ventilation Grundkravet är att ventilationen skall vara sådan att tillgången på syre i de utrymmen där man arbetar är tillräcklig. Det måste finnas tillräckligt syre i den luft som skall andas. Ventilationen skall leda ut luften från utrymmet och tillför frisk luft i stället. Med ventilationen kan man behärska renheten i rumsluften, fukten och luftströmmarna. Det ämne eller den produkt som utgjort lasten kan ha förbrukat syret i lastrummet eller de närliggande områdena. Typiska exempel på dylika produkter är flis och järnskrot. Lasthanteringen kan förbruka syret i luften eller orsaka explosions- eller förgiftningsrisk. Man får inte gå in i arbetsutrymmet utan skyddsutrustning eller inleda arbetet innan utrymmet konstaterats vara säkert. För att förvissa sig om säkerheten måste syretillgången mätas och kontrolleras att skadliga halter av farliga ämnen inte förekommer i luften. I stuveriarbetet måste man hantera farliga ämnen som dammar eller på annat sätt orsakar skadliga föroreningar i andningsluften. I social- och hälsovårdsministeriets förordning om skadliga halter fastställs riktvärden för när föroreningarna i luften anses skada en arbetstagare. Arbetsgivaren skall beakta dessa då han bedömer luftföroreningarna på arbetsplatsen, huruvida arbetstagarna exponeras samt betydelsen av mätresultaten. För att förhindra förekomsten av skadliga halter måste ventilationen vara tillräckligt effektiv och ändamålsenlig. 19
4.11 Varningsbeklädnad Med tanke på säkerheten är det viktigt att de som rör sig på hamnområdet syns tydligt. På hamnområdet förekommer olika slags trafik och många inbördes oberoende aktörer. Vid lossandet och lastandet av fartygen skall man följa statsrådets beslut om val av personlig skyddsutrustning och bruket av denna. På basis av denna fastställs också den erforderliga varningsbeklädnaden och dess märkning. Kravet på synlig CE-märkt varningsbeklädnad gäller alla som rör sig i hamnen. Det ankommer på arbetsgivaren att sörja för varningsbeklädnaden, om inte detta skötts gemensamt. Enligt statsrådets beslut avses med CE-märkt varningsbeklädnad skyddsklädsel som försetts med försäkran om överensstämmelse. 4.12 Räddningsredskap Vid arbete på kajkanten eller då man rör sig där finns det risk att falla i vattnet. Minimikravet är att det på kajen med 100 meters intervall finns orangefärgade livbojar försedda med flytande lina samt stegar som upptill är försedda med påhakningstinnar och båtshakar med rundade spetsar. Dessutom skall det vid kajkanten finnas fasta stegar som målats med varningsfärg och som leder upp på kajen. Stegarna skall upptill på kajen ha ett handtag. Det är omöjligt eller mycket svårt att från vattnet ta sig upp på en hög kajkant utan stege. 20