Uppdrag om kunskapsbaserad metodutveckling för tobakspreventivt arbete - Tobaksuppdraget

SLUTREDOVISNING Uppdrag om kunskapsbaserad metodutveckling för tobakspreventivt arbete - Tobaksuppdraget September 2005 www.fhi.se Rapport nr A 2005:7

2005:7 ISSN: 1653-0802 ISBN: 91-7257-376-7 REDAKTÖR: BARBRO HOLM IVARSSON (HUVUDREDAKTÖR), MARGARETHA HAGLUND OCH ANNA ÖSTBOM

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 3 Innehåll SAMMANFATTNING... 5 1. REGERINGSUPPDRAGET... 8 2. AKTÖRER I DET TOBAKSPREVENTIVA ARBETET... 9 3. TOBAKSPREVENTIONENS UTMANINGAR - NATIONELLA OCH INTERNATIONELLA TOBAKSMÅL...11 4. VAD FUNGERAR I TOBAKSPREVENTIONEN? - OM KUNSKAPSBASERADE INSATSER FÖR MINSKAT TOBAKSBRUK...12 5. TOBAKSUPPDRAGETS GENOMFÖRANDE...14 Process...14 Projektorganisation...14 Utgångspunkter och överväganden för tobaksuppdragets mål, huvudområden och arbetsmetoder...16 Mål...18 Arbetsmetoder...19 Barn- och ungdomsarbete problemdefinering och insatser...20 Tobaksavvänjning för vuxna - problemdefiniering och insatser...23 Förberedelsearbete för införandet av rökfria serveringar - problemdefiniering och insatser...27 6. UTVÄRDERINGAR, RESULTAT OCH MÅLUPPFYLLELSE...32 Oberoende utvärderingar...32 Karolinska Institutets utvärdering av tobaksuppdraget... 32 FOU Södertörns utvärdering av kompetensutvecklingssatsningen... 43 Kartläggning och utvärdering av landstingens arbete... 45 Utvärdering av Cancerfondens sluta-röka-kampanj... 46 Utvärderingar som gjorts inom tobaksuppdraget...47 Kartläggning av utbudet av tobaksavvänjning... 47 Massmediearbetet inom tobaksuppdraget... 48 Utvärdering av nätverksarbetet... 48 Statens folkhälsoinstituts beskrivning av måluppfyllelse, resultat och framtida insatser.48 Måluppfyllelse, resultat och behov av framtida insatser inom de tre huvudområdena... 49 Åtgärder och resultat gällande de tre grundläggande arbetsmetoderna... 56 7. SLUTSATSER...61

4 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET BILAGA 1...64 Regeringens direktiv...64 BILAGA 2...65 Insatser med arbetsmetoden Nationellt strategiskt stöd...65 BILAGA 3...80 Insatser med arbetsmetoden Kompetensutveckling...80 BILAGA 4...85 Insatser med arbetsmetoden Samverkansprojekt med landsting och kommuner för kunskapsbaserad metodutveckling...85 BILAGA 5...92 Pressmeddelanden i tobaksuppdraget...92 REFERENSER...93 ÖVRIGA BILAGOR 6. Karolinska Institutets rapport om hur Tobaksuppdraget fyllt sitt uppdrag 7. Utvärdering av barn- och ungdomsutbildningarna 8. Utvärdering av utbildning i motiverande samtal om tobak och rökavvänjning 9. Utvärdering av seminarier om rökfritt på serveringar 10. Med fokus på Tobaksfritt Landsting - en uppföljning av det tobakspreventiva arbetet i landsting/regioner 2005 11. Utvärdering av Cancerfondens sluta-röka-kampanj

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 5 Sammanfattning Riksdag och regering beslutade år 2002 att arbetet med att motverka tobaksbruk i Sverige under åren 2002-2004 skulle intensifieras genom förstärkta resurser med 90 mkr kronor. Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick i uppdrag av regeringen att använda 60 mkr av dessa för att i samverkan med kommuner och landsting bedriva kunskapsbaserad metodutveckling för tobakspreventivt arbete bland såväl barn, ungdomar som vuxna. Detta inkluderade även spridning av kunskapsbaserade metoder och kunskapsöverföring till yrkesgrupper som har möjlighet att tillämpa verksamma metoder för att minska tobaksbruket. Tre grundläggande arbetsmetoder har valts, insatser som uttryckligen nämnts i regeringens uppdrag till FHI: nationellt strategiskt stöd (till exempel information, kunskapssammanställningar, material, nätverksarbete, media), kompetensutveckling till nyckelgrupper och samverkansprojekt (pilotprojekt) med landsting och kommuner för kunskapsbaserad metodutveckling. Tobaksuppdraget har valt att tillämpa ovan nämnda metoder huvudsakligen inom tre huvudområden: barn- och ungdomsarbete, tobaksavvänjning för vuxna och förberedelsearbete för genomförandet av rökfria serveringar. En extern expertgrupp har bistått FHI när det gäller val av huvudområden, mål för insatserna, samverkansprojekt och utvärderingsmetoder. Dessutom har flera olika samverkans- och referensgrupper fått ha synpunkter. För att bedöma värdet av genomförda insatser har ett antal fristående utvärderingar genomförts. Insatser, utvärderingar och resultat finns redovisade i föreliggande rapport. Karolinska Institutet (KI) har gjort en utvärdering som innefattar en helhetsbedömning av hur väl tobaksuppdraget uppfyllt sitt uppdrag. KI konstaterar i sin utvärdering att FHI på en kort tid har lyckats genomföra ett omfattande programarbete som engagerat och mobiliserat många aktörer och att den faktiska implementeringen av tobaksuppdraget i hög utsträckning verkar överensstämma med FHI:s egna intentioner om vad programmet skulle uppnå. Olika strategier användes som stärkte varandra och som tillsammans syftade till att åstadkomma förväntade effekter. För att få långsiktig hållbarhet behöver det närmare analyseras vilka metoder som bör få en nationell spridning och att inventera vilka områden det i dag finns ytterligare behov och luckor för att göra det nationella

6 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET tobaksförebyggande arbetet mer effektivt. Det bör vara en viktig uppgift i framtiden för FHI att sprida vidare erfarenheter och modeller som påvisat ha en långsiktig och hållbar effekt i det tobaksförebyggande arbetet. Detta förutsätter att det finns en central drivkraft som ansvarar för att sprida erfarenheterna så att de får ett nationellt genomslag, men också att ekonomiska medel säkras för ett sådant arbete. Utifrån ett nationellt perspektiv är det angeläget att de omfattande investeringar som gjort under en treårsperiod får möjlighet att konsolideras och vidareutvecklas. Sammanfattande bedömning Grundläggande arbetsmetoder Nationellt strategiskt stöd har varit en mycket viktig förutsättning för att utveckla arbetet och bidra till kunskapsspridning i kommuner och landsting och uppnå bästa möjliga samordningsvinster av insatserna i tobaksuppdraget. Särskilt viktiga insatser har varit framtagning av över 40 olika kartläggningar, rapporter, kunskapssammanställningar och metodmaterial. Andra viktiga insatser har varit utveckling av hemsidor, ett omfattande mediearbete och stöd till lokalt, regionalt och nationellt nätverksarbete 47 nya lokala/regionala tobakspreventiva nätverk har bildats under tobaksuppdragets tid. Kompetensutvecklingssatsningen som innebär att drygt 5 000 personer med spridning i alla län inom nyckelgrupper i tobakspreventionen har utbildats, bedöms komma att få stor betydelse för det framtida tobaksarbetet. Fortsatta satsningar på kompetensutveckling behövs dock samtidigt som grundutbildningarna för nyckelgrupper avseende tobaksprevention måste förbättras avsevärt. De 19 samarbetsprojekten med kommuner och landsting för kunskapsbaserad metodutveckling som genomförts inom områdena barn- och ungdomsarbete, tobaksavvänjning och brett kommunalt arbete har givit värdefulla erfarenheter och det är viktigt att dessa erfarenheter får möjlighet att spridas även utanför de landsting/kommuner som genomfört projekten. Projekten har även stimulerat det politiska intresset för tobakspreventionen. Huvudområden Insatserna vad gäller barn och ungdomsarbete har påbörjat en viktig process för att sprida kunskap om verksamma metoder samt att utveckla nya metoder för att påverka barns och ungdomars tobaksvanor. Satsningen på stimulans av tobaksavvänjningsstödet för vuxna har kraftigt stimulerat utbudet av avvänjning regionalt och lokalt och hos arbetsgivare samt utvecklat och spridit kunskaper om kunskapsbaserade metoder för avvänjning.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 7 Insatserna till stöd för genomförandet av rökfria serveringar har på ett avgörande sätt bidragit till att införandet av lagen om rökfria serveringar 1 juni 2005 förlöpt effektivt och att efterlevnaden är i det närmaste total. Angelägna framtida insatser Att nödvändiga resurser säkerställs för ett fortsatt offensivt nationellt arbete med centralt strategiskt informations- och utbildningsstöd, samordning och stimulering av regionalt och lokalt arbete samt fortsatt utveckling av kunskapsbaserade metoder särskilt för utsatta grupper. Att frivilligorganisationerna på tobaksområdet garanteras långsiktigt ekonomiskt stöd för att möjliggöra en fortsatt aktiv roll i opinionsbildningen, som är en förutsättning för fortsatta framgångar i det tobakspreventiva arbete som bedrivs av myndigheter, kommuner och landsting. Att landstingen får fortsatt nationellt strategiskt stöd i sina tobakspreventiva insatser och att målgruppsanpassad tobaksavvänjning organiseras så att den blir tillgänglig för alla som behöver stöd. Att kommunerna får fortsatt strategiskt stöd för att förbättra de tobakspreventiva insatserna inklusive tillsynsarbetet genom att bland annat skapa en struktur för arbetet i form av kommunala folkhälsopolitiska program där tobaksfrågan tydliggörs. Att Sluta-röka-linjen får fortsatt ekonomiskt stöd för att vara till stöd för landstingens och kommunernas avvänjningsinsatser. Att den nationella tobakssajten Tobaksfaktas fortlevnad säkerställs (www.tobaksfakta.org). Disposition Föreliggande rapport är disponerad på följande sätt. Inledningsvis redogörs för regeringsuppdraget, tobakspreventionens aktörer, tobakspreventionens utmaningar och mål samt kunskapsbaserade metoder och strategier på tobaksområdet. Därefter redovisas tobaksuppdragets genomförande, process, val av mål, grundläggande arbetsmetoder och huvudområden. Så följer en problemdefiniering för vart och ett av huvudområdena följt av en redogörelse för gjorda insatser på området. Därefter redovisas utvärderingar samt för institutets uppfattning om resultat och måluppfyllelse. Rapporten avslutas med institutets slutsatser.

8 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 1. Regeringsuppdraget Riksdag och regering beslutade år 2002 att arbetet med att motverka tobaksbruk i Sverige under åren 2002-2004 skulle intensifieras och få förstärkta resurser. De frivilliga organisationerna fick ökade anslag med sammanlagt 15 mkr under dessa tre år. Även Sluta-röka-linjen fick bidrag med totalt 15 mkr. Samtidigt uppdrogs åt FHI att i samverkan med kommuner och landsting bedriva kunskapsbaserad metodutveckling för tobakspreventivt arbete bland såväl barn, ungdomar som vuxna. Arbetet skulle inbegripa olika former av nationellt strategiskt stöd och kompetensstöd. För detta avsattes totalt 60 mkr. Uppdraget skall avrapporteras 30 september 2005. 1. Nationellt strategiskt stöd, kompetensstöd, kunskapsbaserad metodutveckling, (60 mkr) 2. Sluta-röka-linjen (15mkr) 3. Anslag till frivilliga organisationer (15mkr) I direktiven (bilaga 1) framgick att med kunskapsbaserad metodutveckling, nationellt strategiskt stöd och kompetensstöd avsågs bland annat insatser enligt följande: Systematisk kunskapsbaserad metodutveckling. Spridning av kunskapsbaserade metoder. Kunskapsöverföring till yrkesgrupper som har möjlighet att tillämpa verksamma metoder för att minska tobaksbruket. En förutsättning för samverkansprojekt med kommuner och landsting var samfinansiering. Föreliggande slutrapport utgör en redovisning av insatserna i den del av satsningen som rör nationellt strategiskt stöd, kompetensstöd och kunskapsbaserad metodutveckling.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 9 2. Aktörer i det tobakspreventiva arbetet Internationell nivå Arbetet mot tobaken har under de senaste åren förstärkts kraftigt i många länder, såväl i industriländer som utvecklingsländer. Eftersom tobaken är en global fråga är det av stor vikt för Sverige att delta i internationella arbetet för att kunna främja den typ av tobakspolitik som säkerställer egna prioriteringar vad gäller den nationella tobakspolitiken. WHO:s Europaregion har sedan år 1986 bedrivit arbete inom ramen för flera handlingsplaner för A Tobaccofree Europe som har antagits av WHO:s medlemsländer inom regionen. Den fjärde handlingsplanen omfattar åren 2002-2005. Arbetet väntas leda till fortsatt utökat samarbete och erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna om nationella tobakspolitiska insatser. WHO:s Ramkonvention (1) om tobak som trädde i kraft den 27 februari 2005 syftar till att stimulera världens länder att samarbeta för att stoppa tobaksepidemin. Sverige ratificerade konventionen i juni år 2005. Medlemskapet i EU har samtidigt förändrat förutsättningarna att bedriva en nationell tobakspolitik. Medlemsländernas lagstiftning på tobaksområdet styrs av flera så kallade EG-direktiv. Det finns idag tre viktiga direktiv på tobaksområdet: märkningsdirektivet, marknadsföringsdirektivet och skattedirektivet. Inom EU pågår dessutom ett omfattande upplysningsarbete om tobakens skadeverkningar och ett metodutvecklingsarbete. Bland de mer aktiva organisationerna på Europeisk nivå återfinns European Network for Smoking Prevention (ENSP), European Heart Network, European Cancer League och International Network of Women Against Tobacco (INWAT). Nationell nivå Centrala myndigheter FHI har ett nationellt samordningsansvar och skall utveckla kunskapsstöd, metodstöd och nationellt strategiskt stöd till det lokala och regionala folkhälsoarbetet. Institutet ansvarar också för den centrala tillsynen enligt tobakslagen vad gäller offentliga lokaler, åldersgränsen, produktkontrollen och märkningen av tobaksvaror. Enligt regeringen (prop. 2002/03:35) bedöms följande nationella myndigheter förutom FHI vara de viktigaste för insatser på tobaksområdet: Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Högskoleverket, Läkemedelsförmånsnämnden, Läkemedelsverket, Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Socialstyrelsen, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik SBU, Statens skolverk,

10 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET Tullverket och Ungdomsstyrelsen. Andra viktiga myndigheter som svarar för tillsyn enligt tobakslagen är Konsumentverket, Arbetsmiljöverket och Länsstyrelserna. Frivilligorganisationer Inom tobaksområdet verkar även ett flertal frivilligorganisationer. Dessa organisationer samarbetar i Svenskt Nätverk för Tobaksprevention (SNTP): A Non Smoking Generation, Astma-Allergiförbundet, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden, Laryngfonden, FHI, Riksförbundet VISIR och Yrkesföreningar mot tobak 1. A Non Smoking Generation, Riksförbundet VISIR och Yrkesföreningar mot Tobak får idag ekonomiskt stöd från staten genom FHI. Regional och lokal nivå Landsting/regioner Landstingen/regionerna (nedan kallade landstingen) har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvar för förebyggande arbete och är därmed de viktigaste aktörerna på regional nivå. Landstingen har flera roller i tobaksarbetet såsom hälso- och sjukvårdshuvudman, expert på tobakens inverkan på hälsan, delansvarig för regional utveckling samt som arbetsgivare för en stor del av den offentliga sektorn. Landstingens huvudansvar i det tobaksförebyggande arbetet är att kunna erbjuda rådgivning/avvänjning till rökare och snusare. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska patienter ges individuellt anpassad information om sin hälsa och upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom och skada. Det är primärvården som i första hand har ansvaret för detta förebyggande arbete. Under de senaste decennierna har landstingen arbetat aktivt på olika sätt för att minska tobaksbruket framför allt vad gäller tobaksavvänjning och att utveckla rökfria miljöer. Varje landsting har sedan många år en samordnare/kontaktperson (nedan kallad kontaktperson) för tobaksfrågor som ofta även arbetar för att stimulera tobaksarbetet i kommunerna till exempel genom kompetensöverföring till olika kategorier av kommunal personal och informationsspridning genom nätverk. Landstingen har även ett nätverk för samverkan, det så kallade tobaksnätverket. Kommuner Kommunerna har en viktig roll i det tobakspreventiva arbetet bland annat genom att ha huvudansvaret för skolan, som är en viktig arena för tobaksprevention. Kommunerna har vidare ansvar enligt tobakslagen för den lokala tillsynen av rökfria miljöer (utom arbetsplatser) inklusive skolgårdarna, åldersgränsen och i enlighet med den nya lagstiftningen från 1 juli 2005 även marknadsföring på säljställen. Slutligen är kommunerna stora arbetsgivare och vårdgivare och kan stödja anställda respektive vårdtagare som vill sluta med tobak. Även om tobaksprevention finns på agendan i nästan hälften av landets kommuner saknar de flesta en person med särskilt ansvar för tobakspreventivt arbete (2). 1 Yrkesföreningar mot tobak består av Läkare, Sjuksköterskor, Tandvård, Lärare, Pharmaceuter och Psykologer mot Tobak

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 11 3. Tobakspreventionens utmaningar - nationella och internationella tobaksmål Riksdagen har i prop. 2002/03:35 antagit följande etappmål för arbetet med ett fortsatt minskat tobaksbruk i Sverige: En tobaksfri livsstart från år 2014. En halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa. En halvering till år 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest. Ingen ska ofrivilligt utsättas för rök i sin omgivning. Sverige har vidare genom åren deltagit aktivt i det internationella tobaksförebyggande arbetet och ställde sig till exempel bakom WHO:s tidigare strategi Hälsa för alla år 2000. På tobaksområdet var målet att i Europa skulle minst 80 procent av befolkningen vara rökfri år 2000 och icke-rökare skulle skyddas mot att ofrivilligt utsättas för andras rök. Sverige var det enda landet i Europa som uppnådde det förstnämnda målet. Hösten 1998 anslöt sig Sverige inom ramen för det europeiska samarbetet inom WHO till den nya europeiska hälsostrategin för 2000-talet Health 21. Även här uppställs mål för arbetet mot tobaken som innebär att år 2015 skall hälsoskadorna av konsumtionen av beroendeskapande ämnen som tobak, alkohol och psykoaktiva droger ha minskats avsevärt i alla medlemsländer. I synnerhet bör, i alla länder, andelen rökfria vara minst 80 procent bland vuxna och så gott som 100 % bland minderåriga. Det förstnämnda målet har Sverige alltså redan uppnått men när det gäller att förhindra tobaksdebut återstår ett omfattande arbete. Slutligen har, som redan nämnts, medlemsländerna inom WHO förhandlat fram Ramkonventionen som i fortsättningen kommer att styra det internationella samarbetet.

12 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 4. Vad fungerar i tobakspreventionen? - om kunskapsbaserade insatser för minskat tobaksbruk Effektiva tobakspreventiva program Enligt WHO och Världsbanken är höjda priser den mest effektiva åtgärden för att minska tobakskonsumtionen. En tioprocentig prishöjning på cigaretter medför enligt Världsbankens analyser att konsumtionen bland vuxna minskar med i genomsnitt fyra procent i medel- och höginkomstländer som till exempel Sverige (3). Ungdomar och låginkomsttagare är särskilt priskänsliga vilket innebär att höjda priser även bidrar till att minska de sociala skillnader i ohälsa som beror på rökning. Information, utbildning, opinionsbildning, tobaksavvänjning samt begränsande lagstiftning och regleringsåtgärder är exempel på åtgärder som påverkar den sociala acceptansen och motverkar tobaksindustrins ansträngningar att göra såväl tobaksbruket som tobaksvarorna mer socialt accepterade. Det är viktigt att skapa en allmän medvetenhet i samhället om tobaken som ett allvarligt hälsohot (1, 3). Samhällsdebatten/ opinionsbildningen påverkar samtidigt vilka lagar som stiftas och hur de respekteras. Tillgängligheten är den tredje viktiga bakomliggande faktorn som påverkar konsumtionen av tobak. Ju svårare det är att få tag på och att använda tobak desto mindre tobaksbruk. Begränsningar i rätten till inköp och bruk har betydelse för tillgängligheten. Smuggling kan däremot öka tillgängligheten genom att öka mängden varor på marknaden. Det finns idag ett mycket starkt vetenskapligt underlag och konsensus gällande effektiva tobakspreventiva program. Den tobaksförebyggande strategin bör bestå av ett flerkomponentsprogram riktat mot såväl breda som specifika målgrupper där ingen enskild åtgärd kan ersätta en annan. Det handlar om en bred och enad front på internationell, nationell, regional och lokal nivå där långsiktighet, kontinuerlig finansiering och strategisk nationell samordning är nyckelfaktorer. Det nationella tobaksförebyggande arbetet i Sverige vilar i enlighet med internationella rekommendationer på fyra grundpelare: Lagstiftning och andra regleringsåtgärder (inklusive prispolitik) samt information om och tillsyn av reglerna. Opinionsbildning och kunskapsspridning som stöder och förklarar tobakspolitiken. Information och utbildning om tobak som ett reguljärt inslag i många verksamheter, till exempel inom skol- och utbildningsväsendet samt hälso- och sjukvården. Hjälp att sluta med tobak som främst ges genom hälso- och sjukvårdens försorg men också genom tillgång till information och läkemedel för avvänjning.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 13 Lagstiftnings- och regleringsåtgärderna handlar om olika slag av normgivning, som ofta bestämmer tobaksvarornas och tobaksbrukets tillgänglighet. Hit hör till exempel regler om rökfria miljöer, tobaksskatten (som till avgörande del reglerar priset på tobaksvarorna) och regler för handeln med tobak. Opinionsbildning och kunskapsspridning är mycket viktigt både för att förbereda införandet av lagstiftning och stimulera att lagstiftningen efterföljs. Informationsinsatser handlar till stor del om utbildning för särskilda nyckelgrupper som kan ha en strategisk roll i arbetet mot tobaken till exempel lärare och hälso- och sjukvårdspersonal. Men det gäller också bredare satsningar, alltifrån hälsoundervisning i skolan till speciella informationskampanjer i media. Behandlingsinsatserna är av olika slag, alltifrån enkla rökslutarråd från läkare och tillgång till informationsmaterial och läkemedel för avvänjning till systematisk avvänjningsverksamhet vid specialkliniker. Mot denna bakgrund behövs olika strategier. Några av de viktigaste är stödjande miljöer och bred delaktighet. Stödjande miljöer Stödjande miljöer som strategi innebär åtgärder för att påverka fysiska förhållanden och normer i syfte att skapa ett hälsofrämjande samhällsklimat, det vill säga inte bara ifråga om organisation och fysisk miljö utan också rörande de psykosociala förhållandena. Strategin syftar således till att skapa goda betingelser för människor att välja ett hälsofrämjande beteende. Exempel på åtgärder i tobaksarbetet kan vara att begränsa tobaksvarornas och tobaksbrukets fysiska och mentala tillgänglighet för barn och ungdomar, att säkra en god tillgänglighet till avvänjning för vuxna och att skapa tillgång till rökfria lokaler av olika slag, för att undanröja risker för passiv rökning och miljöfaktorers inflytande på tobaksdebut respektive återfall efter tobaksstopp. Bred delaktighet Bred delaktighet innebär att de som berörs och involveras i handlingar och samhälleliga beslutsprocesser ges ett generellt inflytande och medverkan i identifiering av behov, planering, genomförande och utvärdering av dessa. Det gäller både det individuella planet och om grupper och organisationer. Ett exempel på tobaksområdet kan vara att en föräldraförening aktivt involveras i det breda arbetet mot tobaksbruk i kommunen och dels påverkar barnen i hemmet, dels är med och upprättar policys om tobak i skola och föreningsliv och dels söker påverka till exempel handlare som säljer tobak till barn. Ett annat exempel är att man från FHI:s sida i planeringen av införandet av lagen om rökfria restauranger aktivt involverade länsstyrelserna, kommunerna, branschorganisationer, restaurangägare och frivilligorganisationer. Dessa strategier har använts i tobaksuppdraget.

14 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 5. Tobaksuppdragets genomförande Process Direktiven för tobaksuppdraget gavs av regeringen den 12 september 2002, varefter planeringsprocessen och rekryteringen av medarbetare kunde starta. För att förankra uppdraget regionalt presenterades ett förslag till tidplan och innehåll för uppdraget för representanter för det tidigare nämnda tobaksnätverket i början av november år 2002 på en nationell nätverkskonferens. Därefter skickades en inbjudan ut till samverkansprojekt för kunskapsbaserad metodutveckling och spridning av verksamma metoder för att minska tobaksbruket till kommuner och landsting den 14 november 2002. Ansökningstiden gick ut den 15 december och ansökningarna granskades därefter i samarbete med en extern expertgrupp. De flesta av samverkansprojekten kom igång successivt under våren 2003 och genomfördes under åren 2003-2004 samt utvärderades under första delen av år 2005. I maj år 2003 utgick vidare ett erbjudande om kompetensutveckling till kommuner och landsting att under åren 2003-2005 genomföra flera olika kompetensutvecklingssatsningar. Landstingen erbjöds vidare särskilda projektmedel för att under ett år ha en särskild resursperson anställd för att i första hand arbeta med att stimulera utbyggnaden av tobaksavvänjningen i landstinget. Våren 2005 har ägnats åt utvärdering och rapportskrivning i såväl samverkansprojekten som tobaksuppdraget som helhet. Projektorganisation Personal knuten till tobaksuppdraget på FHI Chef för tobaksuppdraget blev Margaretha Haglund, FHI. Därefter rekryterades externt handläggarna Barbro Holm Ivarsson per 15 november och Anna Östbom per 15 december 2002. Ytterligare två handläggare har ingått i tobaksuppdraget under 15 respektive 8 månader (Mia Mattsson och Sara Sanchez). Två halvtids assistenter har även bistått uppdraget (Victoria Lagerström och Lena Vistam Elford) samt annan personal från institutets ordinarie personalstab som till exempel forskningsavdelningen, enheten för tillsyn och levnadsvanor och informationsavdelningen. Paul Nordgren på enheten för tillsyn och levnadsvanor har varit en stödfunktion till tobaksuppdraget och särskilt involverad i uppdragets arbete med rökfria serveringar och tobakstillsyn.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 15 Samverkans- och referensgrupper Samverkans/samrådsgrupp I enlighet med instruktionerna för uppdraget har samverkan skett med Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet (numera Sveriges kommuner och landsting) och samråd med Statens skolverk (numera Myndigheten för skolutveckling) och Ungdomsstyrelsen. Samverkansgruppen har haft två officiella möten under projekttiden samt informella kontakter vid behov. Samarbete har skett i olika satsningar. Rådgivande expertgrupp En rådgivande expertgrupp bestående av åtta experter har bistått tobaksuppdraget: Göran Boëthius, Jämtlands läns landsting, Charli Eriksson, Socialmedicin Örebro Universitet, Hans Gilljam, Centrum för Tobaksprevention (sedermera Centrum för folkhälsa: Tobaksprevention), Agneta Hjalmarson, Sahlgrenska Sjukhuset, Carina Källestål, forskningsavdelningen vid FHI, Jan Larsson, landstinget Västmanland, Maria Nilsson, landstinget Västerbotten och Per Tillgren, KI. Expertgruppen har haft fyra officiella möten under uppdragstiden samt informella kontakter vid behov. Expertgruppen var rådgivande när det gällde att välja mål för insatserna, samverkansprojekt samt utvärderingsmetoder. Referensgrupp Tobaksnätverket Som särskild referensgrupp till tobaksuppdraget har tobaksnätverket och dess arbetsutskott fungerat. Tobaksnätverket är en samverkansgrupp för såväl regionala som nationella partners, med representanter från alla landsting, frivilligorganisationer samt vissa kommuner. Tobaksuppdraget har under projekttiden haft kontinuerlig information till, respektive samråd med, tobaksnätverket genom såväl möten som olika former av skriftlig information. Arbetsutskottet har varit aktivt rådgivande vid planeringen av exempelvis kompetensutvecklingssatsningen, informationsinsatser, materialframställning, nätverksträffar och de nationella så kallade LUFT-konferenserna. Övriga samverkanspartners Bland övriga svenska samverkanspartners kan nämnas: Apoteket AB, FAMMI, Hjärt- Lungsjukas förening, Kumla kommun, Läkarförbundet, Tandläkarförbundet, Tandhygienistförbundet, Vårdförbundet samt det tidigare nämnda Svenskt Nätverk för Tobaksprevention (SNTP). Universitet och högskolor har också medverkat för att planera och utvärdera samarbetsprojekt och insatser. Samverkan på europeisk nivå har bland annat skett med European Network for Smoking Prevention (ENSP), Health Development Agency (HDA) i Storbritannien och International Network of Women Against Tobacco- Europe (INWAT).

16 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET Utgångspunkter och överväganden för tobaksuppdragets mål, huvudområden och arbetsmetoder Den huvudsakliga utgångspunkten för tobaksuppdragets överväganden om målformuleringar, huvudområden och arbetsmetoder har självfallet varit regeringsuppdragets lydelse. I direktiven (bilaga 1) slogs fast att FHI skulle bedriva kunskapsbaserad metodutveckling för tobakspreventivt arbete bland såväl barn, ungdomar som vuxna. Arbetet skulle inbegripa olika former av nationellt strategiskt stöd och kompetensstöd. Med detta avsågs systematisk kunskapsbaserad metodutveckling (samverkansprojekt, pilotprojekt ), spridning av kunskapsbaserade metoder och kunskapsöverföring till yrkesgrupper som har möjlighet att tillämpa verksamma metoder för att minska tobaksbruket. FHI skulle bidra med kunskapsstöd, metodstöd och strategiskt stöd. Därutöver har kunskaper om effektiva kunskapsbaserade strategier och metoder inom tobakspreventionen, internationella rekommendationer om en effektiv tobakspolitik, de nationella folkhälsomålen samt de önskemål som har framkommit från företrädare för kommuner, landsting och frivilligorganisationer via olika nätverk, samverkans- och referensgrupper varit vägledande. De grundläggande arbetsmetoder som valdes av tobaksuppdraget till stöd för att påverka utvecklingen var de insatser som uttryckligen nämns i direktiven: nationellt strategiskt stöd, kompetensutveckling till nyckelgrupper och samverkansprojekt med kommuner och landsting för kunskapsbaserad metodutveckling. Tobaksuppdraget har vidare valt de tre huvudområden för arbetet som bedömdes som de mest strategiskt viktiga för att minska tobaksbruket, nämligen barn- och ungdomsarbete, tobaksavvänjning för vuxna respektive förberedelsearbete för införandet av rökfria serveringar. Att stimulera det primärpreventiva arbetet med barn- och ungdomar för att förhindra tobaksdebut ingick i direktiven. Många av samverkansprojekten har gällt barn- och ungdomsmetoder. Flera av dem har haft karaktären av breda kommunprojekt eftersom endast ett brett kommunalt arbete som involverar många aktörer har avsevärd potential att påverka barn- och ungdomars tobaksbruk. Det förebyggande arbetet mot barn och unga får dock inte påtaglig effekt så länge en stor andel vuxna är negativa förebilder genom sitt tobaksbruk. Tobaksavvänjning för vuxna är en mycket viktig del av det åtgärdspaket som behövs för att hindra ungdomar att börja med tobak, eftersom vuxnas beteende utgör modell för ungdomars beteende när de ska göra sitt inträde i vuxenlivet. Avvänjning är därför en av nyckelfaktorerna i det tobaksförebyggande arbetet. Efterfrågan på hjälp att sluta med tobak för vuxna var större än tillgången och den hjälp som fanns var ofta inte heller känd. När det gäller rökavvänjning för vuxna har det sedan länge funnits enkla, verksamma och kostnadseffektiva metoder, som är lätta både att lära sig och att implementera. Det var således inte bristen på kunskap som var problemet utan att de

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 17 kunskapsbaserade metoder som finns att tillgå inte användes. Även många snusare vill komma ur sitt beroende och behöver hjälp. En viktig faktor för att påverka samhällsklimatet i tobaksfrågan är vidare rökfria miljöer. Rökfria restauranger har diskuterats i Sverige alltsedan början av 1980-talet men diskussionerna tog ny fart igen i samband med Nationella folkhälsokommitténs betänkande där man speciellt pekade på behovet att ge serveringspersonal samma skydd i arbetsmiljön mot passiv rökning som andra arbetstagare har haft i Sverige alltsedan år 1994. Ett genomförande av kommitténs förslag bedömdes dock förutsätta fortsatt förankring av förslaget hos både allmänheten, serveringspersonal, restaurangägare och tillsynspersonal. Förberedelsearbete för rökfria serveringar bedömdes därför som den tredje viktiga delen att arbeta med inom tobaksuppdraget. Landstingen och även många kommuner har utvecklat ett systematiskt folkhälsoarbete med syfte att bland annat minska tobaksbruket, som tobaksuppdraget har velat stimulera. Det har särskilt handlat om att öka medvetenheten och kompetensen inom tobaksområdet för olika strategiska personalgrupper. Hos landstingens personal har det ansetts angeläget att bygga upp kompetens för att förbättra tillgången på högkvalitativt tobaksavvänjningsstöd och finna ett systematiskt sätt att marknadsföra detta stöd. För kommunernas professionella har det handlat om att fördjupa kunskaper om hur ett brett kommunarbete kan motverka tobaksbruk bland barn och ungdomar. Dessutom ansågs det viktigt att som en del i kompetensutvecklingen hos kommunens personal att förankra motiven för införandet av de rökfria serveringarna och förbättra tillsynsarbetet. Som en del i kompetensstödet till kommuner och landsting ansågs det också viktigt att stimulera att en långsiktig strategi för FoU utvecklas, företrädesvis i form av åtgärdsinriktad tobaksforskning av beteendevetenskaplig karaktär. Förutom implementering av kunskapsbaserade metoder i lokal och regional försöksverksamhet beslutades att viss del av tobaksuppdraget även skulle handla om systematisk satsning på metodutveckling vad gäller metoder för att nå olika utsatta grupper som till exempel, invandrare och korttidsutbildade kvinnor. Vidare behövdes en ökad forskning om snusets effekter på hälsan. Slutligen ansågs det angeläget att i tobaksuppdraget försöka ta tillvara goda erfarenheter från de tobaksförebyggande projekt som mellan åren 1997-2000 fick stöd av Allmänna Arvsfonden, till exempel de projekt som avsåg idrottsrörelsen. Allt tobakspreventivt arbete måste präglas av långsiktighet och kontinuitet. Större prevalensförändringar tar många år att uppnå. Mot denna bakgrund var det knappast realistiskt att förvänta att tobaksuppdraget under sin korta verksamhetstid skulle leda till signifikanta förändringar i förekomsten av rökning. Det skulle dessutom vara mycket svårt att säga vilken del av en eventuell prevalensförändring som berott specifikt på tobaksuppdragets insatser. Därför valde uppdraget att istället ha processinriktade mål för att beskriva sitt arbete. Sammantaget har FHI:s val av arbetsmetoder och huvudområden försökt ta i beaktande aktuell kunskap om vad som fungerar i tobakspreventionen och som beskrivs i kapitel 4. Information, utbildning, opinionsbildning, tobaksavvänjning samt begränsande lagstiftning är åtgärder som påverkar den sociala acceptansen. FHI har arbetat med samtliga dessa områden. När det gäller området lagstiftning kan konstateras att införandet av rökfria serveringar har ansetts vara en åtgärd av stor vikt och att de

18 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET förändringar i den sociala acceptansen för passiv rökning som har hängt samman med förberedelsearbetet för lagens genomförande, som FHI arbetat med, får anses vara mycket viktigt i stödet till kommuner och landsting bland annat genom att det utökar de stödjande miljöerna. Stödjande miljöer har FHI även arbetat med på barn- och ungdomsområdet (till exempel genom att flera metodmaterial, utbildningar och samarbetsprojekt har fokuserat på brett kommunarbete där stödjande miljöer är en viktig del) och på området tobaksavvänjning för vuxna (till exempel genom att hälso- och sjukvårdens policys utvecklats avseende rökfria miljöer och tobaksavvänjningsstöd). Tillgängligheten har påverkats i tobaksuppdraget främst genom arbetet med att förbättra den kommunala tillsynen. FHI:s åtgärder har slutligen i mycket hög grad präglats av delaktighet för kommuner, landsting, myndigheter och organisationer. Mål Övergripande mål för samtliga insatser Minska andelen tobaksdebutanter samt medverka till att fler får en tobaksfri livsstart. Minska andelen rökare generellt med betoning på dem som idag brukar tobak mest. Minska exponeringen av tobaksrök för alla. Minska tillgängligheten av tobaksvaror för ungdomar. Operativa mål Bidra till att öka kunskaperna och intresset hos politiker och chefstjänstemän inom kommuner och landsting, inklusive tillhörande relevanta intresseorganisationer, för insatser mot tobaksbruket. Beskriva förekomsten av kunskaper om verksamma metoder för att minska tobaksbruket i yrkesgrupper lokalt och regionalt som kan spela en viktig roll för att uppnå huvudmålet för samhällets insatser; minskat tobaksbruk. Bidra till kunskapsbaserade aktiviteter i kommuner och landsting det vill säga breda tobakspreventiva aktiviteter av samverkande och sammanhållna aktörer och arenor. Bidra till ökad kunskap om verksamma metoder för att minska tobaksbruket bland unga. Bidra till metodutveckling inom området tobaksfria ungdomar. Stödja utvärderingar av pågående interventioner för att minska tobaksbruket bland barn och ungdom.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 19 Öka andelen organisationer med tobakspolicy inom idrottsrörelsen. Öka utbudet av organiserad rökavvänjning i landstingen. Bidra till processen att införa rökfritt på serveringar. Öka omfattningen av kommunernas tillsynsverksamhet enligt tobakslagen av serveringar. Påbörja arbetet med att utveckla regionala strategiska centra på tobaksområdet. Ett regionalt strategiskt centrum innehåller både forskning, metodutveckling, intervention, tobaksavvänjning och utbildning. Arbetsmetoder Tobaksuppdraget har valt följande grundläggande arbetsmetoder Arbetsmetod Nationellt strategiskt stöd Arbetsmetod Kompetensutveckling Arbetsmetod Samverkansprojekt för kunskapsbaserad metodutveckling Vad omfattas av de tre arbetsmetoderna? Nationellt strategiskt stöd (se bilaga 2) Arbetsmetoden nationellt strategiskt stöd inkluderar spridning av kunskapsbaserade metoder. Det har till exempel innefattat informationsinsatser, kartläggningar, kunskapssammanställningar, metodmaterial, kunskapsstöd/handledning, mediaarbete och nätverksutveckling. Kompetensutveckling (se bilaga 3) Arbetsmetoden kompetensutveckling innebär utbildning och kunskapsöverföring till nyckelgrupper i det tobakspreventiva arbetet. Kompetensutvecklingen har riktats till yrkesgrupper som har möjlighet att tillämpa verksamma metoder för att minska tobaksbruket. Det har i första hand rört sig om utbildningar för professionella som arbetar med barn- och ungdom, hälso- och sjukvårdspersonal inklusive tandvård samt tillsynspersonal, men målgruppen inkluderade även till exempel apotekspersonal och politiker och beslutsfattare. Det handlade också om att ge bidrag till de enskilda landstingen för anställning av en resursperson som i första hand skulle arbeta med utbildning och handledning för att stimulera tobaksavvänjningen. Kompetens-

20 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET satsningarna genomfördes i nära samarbete med landstingens kontaktpersoner för tobaksfrågor. Satsningarna har utvärderats av FOU Södertörn. Samverkansprojekt med landsting och kommuner för kunskapsbaserad metodutveckling (se bilaga 4) En central del av tobaksuppdraget har handlat om ekonomiskt stöd, strategiskt stöd och kunskapsstöd till ett antal samverkansprojekt med landsting och kommuner ( pilotprojekt ) som avsett främst metodutveckling inom särskilt angelägna områden men också spridning/implementering av kunskapsbaserade metoder. I några fall har även frivilligorganisationer varit involverade i projekten. Inbjudan om samverkansprojekt resulterade i sammanlagt 59 intresseanmälningar, varav stöd beviljades till 16 projekt. Därefter beviljades stöd till tre ytterligare tre projekt. Projekten fick lämna en halvtidsrapport efter halva projekttiden för att få ut återstående projktmedel. De flesta projekt har avrapporterats till FHI per den 31 maj 2005 som avtalat, men några inkom så sent som i augusti 2005. Samverkansprojekten har även som en del i sina åtaganden lovat att medverka till att kunskaper och erfarenheter från projektet görs tillgängliga i det nationella arbetet. Samverkansprojekten omfattas av KI:s utvärdering. Nedan redogörs närmare för de specifika insatser som gjorts genom de tre arbetsmetoderna inom de respektive huvudområden som valts för tobaksuppdraget. Huvudområde Barn- och ungdomsarbete Huvudområde Tobaksavvänjning Huvudområde Förberedelsearbete för införandet av rökfria serveringar Barn- och ungdomsarbete problemdefinering och insatser Problemdefiniering Trots ett ökat medvetande om tobakens skadlighet börjar fortfarande 17 500 ungdomar att röka varje år. Barn och ungdomars inställning formas av många olika inflytanden, till exempel föräldrar, syskon, kamrater och andra förebilder liksom skolans påverkan, reklam och samhällsklimatet kring tobak. Ingen enskild åtgärd kan ensam påverka tobaksvanorna bland barn och ungdomar. Det som behövs är en kombination av olika åtgärder som begränsande lagstiftning och en väl fungerande tillsyn av lagstiftningen (till exempel 18-årsgränsen och förbud mot att röka på skolgårdar), en aktiv prispolitik, information, rökfria miljöer, utbildning samt tobaksavvänjning. Samtidigt behövs samverkande insatser riktade mot vuxna. Vuxna rökfria förebilder inom exempelvis skola och fritidsverksamheter har stor inverkan på ungas attityder till tobak.

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 21 Ansvaret ligger på kommunerna för många av dessa insatser, till exempel skolan och viktiga delar av tobakstillsynen. Det var vid tobaksuppdragets början en vitt spridd uppfattning att den tobakspreventiva aktiviteten inom kommunerna var låg. En studie som genomförts inom tobaksuppdraget 2004/2005 och som omfattade intervjuer med ett strategiskt urval av 33 kommuner (drygt 10 procent av kommunerna) (2) visade att tobaksprevention av något slag fanns på agendan i knappt hälften av kommunerna och då i regel ingick i ett övergripande drogpolitiskt program. På frågan om kommunen hade en särskild handlingsplan för tobak var svaret ofta att det inte behövs någon särskild plan eftersom frågorna ingår i ett allmänt drogförebyggande program. Av svaren framkom vidare att samordning mellan tobakstillsynen och övrigt tobaksarbete är svagt utvecklad. I en enkätundersökning till kommunerna som FHI genomförde år 2004 svarade dock så många som 33 procent av kommunerna att tobak är en av de prioriterade frågorna 2. Trots att det är förbjudet sedan år 1994 rökte fortfarande år 2003 två tredjedelar av de rökande eleverna på skolgården och mer än hälften av alla ungdomar uppgav dessutom att vuxna röker på deras skolområde (4). Under hösten 2004 genomfördes en nationell så kallad provköpsstudie som visade att endast fyra av tio butiker klarar kontrollen av 18- års-gränsen vid tobaksförsäljning, dock med stora regionala skillnader (5). Några kommuner har antagit särskilda tobakspolitiska program. Sådana program eller folkhälsopolitiska program där tobak tydligt ingår är kraftfulla instrument för att skapa bredd och delaktighet och på så sätt tydliggöra, effektivisera och legitimera arbetet med tobak. Vidare främjas samordning mellan olika delar av kommunens tobaksarbete. En drogpolicy i skolan där tobak tydligt ingår är särskilt viktig eftersom studier typer på att skolor med tobakspolicies har en lägre andel rökande elever (6, 7). Det finns också behov av att förstärka den kommunala tillsynen av tobakslagen. Följande åtgärder vidtogs inom ramen för tobaksuppdraget gällande barn- och ungdomsmetoder. I dokumentet Åtgärder för att stimulera barn- och ungdomsarbete i tobaksuppdraget finns en mer ingående beskrivning av samtliga åtgärder inom huvudområdet barn- och ungdomsarbete, se www.fhi.se. Insatser barn- och ungdom Nationellt strategiskt stöd (utförligare i bilaga 2) Kunskapssammanställningar och material För spridning av kunskap om hur tobakspreventivt arbete i kommunerna kan bedrivas till politiker och beslutsfattare har en kunskapssammanställning givits ut år 2005 Kommunguide att utveckla det tobaksförebyggande arbetet (8). Vidare har tre kunskapssammanställningar för vidareförmedlare om hur man arbetar tobakspreventivt med barn och ungdom arbetats fram: Tobaksfria ungdomar hur når vi dit? (6), Youth Smoking Cessation what can we do? (9) samt Tonåringar om tobak 2003 kunskaper, vanor och attityder (4). En kartläggning har även gjorts av hur kunskapssammanställningen Tobaksfria Ungdomar hur når vi dit? spridits. 2 Kommunenkät 2004, arbetsmaterial från FHI.

22 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET Därutöver har sex nya material om barn- och ungdomsarbete producerats och ytterligare några som fått finansiellt stöd och kunskapsstöd från FHI kommer att bli klara under 2005/2006. Internet om barn- och ungdomsarbete På den svenska nationella tobakssajten www.tobaksfakta.org (nedan benämnd Tobaksfakta) har såväl de sidor om tobak som är destinerade till ungdomar och de som är avsedda för lärare utvecklats. Kompetensutveckling (utförligare i bilaga 3) Utbildning för personal som arbetar med barn och ungdomar Under åren 2004-2005 genomfördes en tvådagarsutbildning i tobakspreventivt arbete bland barn och unga på 24 platser i landet för personal som arbetar med barn och ungdomar i kommuner, landsting och andra organisationer. Målgruppen rektorer, andra beslutsfattare och politiker var inbjudna under två inledande timmar. Alla län deltog och utbildningarna samlade totalt nästan 1 500 deltagare. En uppföljande utbildningssatsning med tre regionala konferenser är planerad till vintern 2005/2006. I samarbete med Cancerfonden och Hjärt-lungfonden har projektet Rökfria Barn, som startade år 1992 med syfte att utbilda personal inom mödra- och barnhälsovården, fortsatt att drivas vidare åren 2002-2004 med stöd från FHI. Insatserna har bestått av utbildningar, handledarträff, nyhetsbrev och uppdatering av material. Samverkansprojekt med landsting och kommuner för kunskapsbaserad metodutveckling (utförligare i bilaga 4) Tio av tobaksuppdragets samverkansprojekt har haft som syfte att utveckla metoder för att påverka barns och ungdomars tobaksvanor. Flera av dessa har haft karaktären av breda kommunprojekt. Ytterligare ett projekt redovisas under huvudområdet tobaksavvänjning men anknyter i lika hög grad till huvudområdet barn- och ungdomsarbete. Det gäller Västra Götalands uppbyggnad av ett resurscentrum för tobak. Samverkansprojekt 1. Tobakspreventivt arbete i skolan och närsamhället - A Non Smoking Generation, kommunerna Gotland och Järfälla samt landstinget i Kronoberg. 2. En tobaksfri livsstart och uppväxt i Hageby (stadsdel i Norrköping) - Östergötlands läns landsting 3. Tobak nej tack! Mölndals Stad 4. Tobaksprojekt för att minska tobaksbruket bland barn, ungdomar och vuxna - Uddevalla kommun

SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET 23 5. Tobakspolicy i föreningslivet - ett samarbete mellan sju landsting (Dalarna, Gävleborg, Södermanland, Uppsala, Värmland, Västmanland, Örebro) och SISU (idrottens utbildningsorganisation) i respektive län (inkl Hälsingland) 6. Det korta motiverande samtalet för barn och ungdomar Uppsala läns landsting 7. Del I. Utveckling av sluta-röka-metoder för unga vuxna och Del II. Implementering av ett tobakspolitiskt program i två primärkommuner Örebro läns landsting och Kumla och Lekebergs kommuner 8. Empowerment ett sätt att påverka ungdomars tobaksvanor - Landstinget Dalarna 9. Den tobaksfria unga människan - Västerbottens läns landsting 10. Ungdomshemsidan Ragnarök - Stockholms läns landsting Tobaksavvänjning för vuxna - problemdefiniering och insatser Problemdefiniering Olika undersökningar på svenska tobaksbrukare tyder på att mellan 70 och 84 procent av alla rökare vill sluta, och nästan hälften av snusarna. Det betyder att det kan vara upp till 800 000 personer i Sverige som vill sluta röka och ytterligare 300 000 som vill sluta snusa. Av dem som vill sluta röka eller snusa vill var tredje ha hjälp (10). Avvänjning behöver finnas på många nivåer, alltifrån enkelt informationsmaterial till webbsidor, telefonlinjer och behandling av utbildad tobaksavvänjare. Att systematiskt utnyttja de löpande patientkontakterna för att ge en kort, strukturerad rådgivning är basen för en framgångsrik tobaksavvänjning. Därutöver behöver varje vårdenhet, till exempel vårdcentral, sjukhus, mödra- och barnavårdscentral, tandvårds-, friskvårds-, företagshälsovårds- ungdoms- respektive skolsköterskemottagning och apotek kunna ge eller hänvisa till avvänjningsstöd hos utbildad rökavvänjare för de mer behandlingskrävande fallen. Vidare finns behov av att remittera svåra fall till en specialistenhet (10). Kartläggningar visade att de flesta landsting inte ansåg sig ha adekvata resurser för avvänjning trots att rökavvänjning kan betraktas som en av de mest kostnadseffektiva behandlingsmetoder som idag finns att tillgå för hälso- och sjukvården. Varje landsting har som tidigare nämnts en kontaktperson för tobaksfrågor, men endast 16 av 21 landsting hade vid tobaksuppdragets start en person med övergripande ansvar för tobaksavvänjning. FHI genomförde en enkätundersökning år 2003 som visade att andelen vårdcentraler som kunde erbjuda rökavvänjning av särskild resursperson endast var 44 procent 3. Vidare hade bara omkring hälften av sjukhusen rökavvänjning på lungoch medicinkliniker. De flesta landsting hade vid tobaksuppdragets start antagit någon form av tobakpolicy men med olika långtgående innebörd (11). 3 Kartläggning och behovsanalys av rökavvänjning 2003. Statens folkhälsoinstitut. Internt arbetsmaterial.

24 SLUTREDOVISNING AV TOBAKSUPPDRAGET Förutom att kommunerna har en hög andel rökare bland sina anställda (på grund av hög andel korttidsutbildade) så finns samtidigt ett vård- och omsorgsansvar för flera grupper till exempel inom äldre- och handikappomsorg. Det är dock inte känt i hur stor utsträckning kommunerna erbjuder avvänjningsstöd till anställda/vårdtagare. Mot denna bakgrund vidtogs följande åtgärder inom ramen för tobaksuppdraget gällande tobaksavvänjning för vuxna. I dokumentet Åtgärder för att stimulera tobaksavvänjning i tobaksuppdraget finns en mer ingående beskrivning av samtliga åtgärder inom huvudområdet tobaksavvänjning, se www.fhi.se. Insatser tobaksavvänjning för vuxna Nationellt strategiskt stöd (utförligare i bilaga 2) Kunskapssammanställningar, kartläggningar, rapporter och material En grundläggande kunskapssammanställning om tobaksavvänjning Tobak och avvänjning - en faktaskrift om behovet av prioritering av tobaksavvänjning (10) framställdes. Åren 2002 och 2005 genomfördes undersökningar om landstingens tobakspreventiva arbete av Västernorrlands läns landsting på uppdrag av tobaksuppdraget. De resulterade i rapporterna Tobaksfritt landsting det breda perspektivet - en uppföljning av det tobakspreventiva arbetet i landsting/regioner 2002 (11) respektive Med fokus på Tobaksfritt Landsting - en uppföljning av det tobakspreventiva arbetet i landsting/ regioner 2005 (12). Den sistnämnda rapporten återfinns i bilaga 10. En kunskapssammanställning är också under produktion inom samverkansprojektet med Region Skåne om metoder för att nå korttidsutbildade kvinnor. En kartläggning genomfördes 2003 av FHI av tillgången på tobaksavvänjning i primärvården 4. För arbetsgivare finns en "verktygslåda" om rökning på arbetsplatsen som vidareutvecklades och nylanserades under år 2004 av Hjärt-Lungfonden med kunskapsstöd från tobaksuppdraget. Femton nya material om tobaksavvänjning har producerats och ytterligare några som fått finansiellt stöd och kunskapsstöd från FHI kommer att bli klara under 2005/2006. Internet om avvänjning Den nationella tobakssajten Tobaksfakta byggdes ut med nya delar om att sluta röka och snusa för allmänheten respektive om avvänjning för professionella. Kampanjer En nationell rökslutarkampanj genomfördes våren 2004 av Cancerfonden med ekonomiskt stöd och kunskapsstöd från FHI med syfte att stimulera till rökstopp men 4 Kartläggning och behovsanalys av rökavvänjning 2003. Statens folkhälsoinstitut. Internt arbetsmaterial.