Välkommen till Nyhetsbrev nr 24-2018 från Kalle Eriksson och Bjäreförlaget 11 november 2018. 100 år efter 1:a världskrigets slut Den dagen,11 november 2018 är en alldeles speciell dag. Den kommer att uppmärksammas på olika sätt i praktiskt taget alla länder i Europa och i en stor del av den övriga världen. Kyrkklockorna kommer att ringa. Det finns verkligen något att uppmärksamma. Den dagen för hundra år sedan - 11/11 kl. 11 slutade 1:a världskriget. Ett krig, som i fråga om tragedier, grymheter och förluster av människoliv, saknade motstycke i historien. När man nu efter att eld upphör hade ljudit - kunde summera detta meningslösa slaktande av människor visade det sig, att många miljoner soldater hade stupat eller avlidit vid de olika frontavsnitten av krigets andra umbäranden. Uppgifterna i de historiska källorna varierar: 20 miljoner. 30 miljoner 40 miljoner. Dessutom: Miljontals civilpersoner dödades under de bombningar som flera städer utsattes för. Svält och smittosamma sjukdomar - orsakade av kriget - fyllde på ytterligare i den makabra statistiken. Jag fördjupar mig inte så mycket i siffrorna. Varje siffra är för hög. Ett uttryck för ett komplett vansinne.
Jag avskyr alla krig. Särskilt mycket avskyr jag första världskriget. Mitt särskilda hat mot just det kriget föddes nog redan i min ungdom, när jag läste boken På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque. Jag har nu - långt senare - förstått, att just den boken har hos mig skapat en grogrund för detta intensiva hat mot krig och mot de krafter, som leder fram till att nationer väljer kriget som en form att lösa konflikter. Nyligen fick jag en ny läsupplevelse som spädde på denna avsky. Det handlar om berättelser i dagboksform skrivna av soldater i västfrontens skyttegravar timmarna före klockan 11 den 11 november. Fredsförhandlingarna hade klarats av under natten före 11 november 1918. Förhandlingarna ägde rum i en järnvägsvagn, placerad i Compiegneskogen i Frankrike. Efter intensiva förhandlingar under hela natten, skrev de tyska förhandlarna på fredsavtalet. Klockan var då 05.00. I avtalet fastställdes, att alla krigshandlingar skulle upphöra kl. 11 den 11 november. Beskedet om fredsslutet nådde snabbt ut till soldaterna i skyttegravarna vid fronten. Nu äntligen väcks ett hopp hos soldaterna om att få komma hem levande. Många soldater skriver i sina dagböcker om detta hopp. Det är en gripande läsning. Snart skall de få möjlighet att lämna detta helvete på jorden. Åka hem till nära och kära. Soldaterna i skyttegravarna räknar nu minuterna fram till kl. 11. Dagboksanteckningarna ger mitt krigshat ny näring. Särskilt berörs jag, när jag läser om soldaterna i ett kompani som styrs av en krigsgalen kompanichef. Kl. 09.15 bestämmer sig denne chef för att hans kompani skall inta en kulle några hundra meter längre fram. Alla vet att fredsavtalet är påskrivet. Även denna kompanichef. Ändå planerar han att hans kompani skall inta den där kullen. Det skall bli en merit för chefen!! Soldaterna som trycker i sina löpgravar vet, att kl 11 skall alla krigshandlingar upphöra. Det är mindre än en timma kvar av det fem år långa kriget. Jag berörs särskilt av den unge soldaten som skriver att han nu ser möjligheten att resa hem och gifta sig med den flicka han älskar och som väntar på honom. De skall gifta sig så snart han kommit hem. Då kommer ordern: Upp. Stormning. Inta kullen! Ordern blir en chock för soldaterna. De har hoppats få stanna kvar i skyttegravens relativa säkerhet under krigets återstående minuter. Nu tvingas de upp till en - för många av dem säker död. Efter kriget har man kunnat summera: Under denna dag krigets sista dag stupade tiotusentals soldater på västfronten. Det fanns tydligen fler vansinniga kompanichefer. På västfronten intet nytt Boken, som Erich Maria Remarque skrev och som utkom 1929, blev en enorm succe. Den lästes över hela världen. Uppenbarligen påverkades många på samma sätt som jag blivit påverkad man blev motståndare till kriget. Boken, liksom den efterföljande filmen, blev en betydelsefull antikrigsargumentation. En som inte tyckte om boken var Adolf Hitler. Budskapet i boken stred ju totalt mot det som Hitler just då var i färd med försöka att bygga upp hos det tyska folket: det blinda hatet mot allt det som inte passade in i hans bild av ett Stor- Tyskland. Ett Stor-Tyskland som bl.a. skulle rensa ut alla mindervärdiga människor. Exempelvis judar.
Boken På västfronten intet nytt hamnade därför på bokbålen, som vid den här tiden började flamma runt om i Tyskland. Efter 1:a världskriget slut var den allmänna stämningen i världen: Efter det som nu skett måste det väl ändå vara slut på krig.!!. Tyvärr blev det ju inte så. Inte ens På västfronten inte nytt med sitt flammande antikrigsbudskap kunde förhindra, att det mycket snart började skramla av krigshets. Främst i Tyskland där det nya partiet Nationalsocialisterna nazisterna - ropade på hämnd. Nazisterna fick snart en maktställning. Slagorden följdes upp av handling. Tyskland rustade sig för hämnd. 1939 var det dags igen. I dessa dagar finns det fler hemskheter i vår historia som det finns anledning att uppmärksamma. Natten till den 10 november 1938 inträffade det som gått till historien som Kristallnatten. Natten då de nazistiska horderna, fyllda av hat mot alla judar, drog fram genom gatorna. Misshandlade de judar de kunde få tag i. Slog sönder skyltfönstren till judiska affärslokaler. Kastade ut judars tillhörigheter på gatan. De hatiska ropen skallade. Budskapet var att alla judar är som ohyra. De skall dödas. Det var en tid av skräck. Därmed lämnar jag för den här gången de hemska minnena från 1900-talets två världskrig. Med förhoppningen att världen nu äntligen har tagit lärdom av dessa två katastrofer som båda inträffade under samma århundrade. Även detta Nyhetsbrev har liksom de flesta tidigare några nya mottagare. Totalt närmar vi oss nu ca 1 300 mottagare. Till dig som är ny: välkommen. Tidigare Nyhetsbrev hittar du på min hemsida bjareforlaget.com. Leta under rubriken Som jag ser det. Ett varierat innehåll bjuds det som vanligt i detta brev. Bl.a. gör vi en djupdykning i Vår Språklåda. Kolla gärna dina kunskaper i den dialekt som tidigare var vardagsspråk i Bjäre. Vidare får vi veta vad kungen gör i Varan.plus åtskilligt annat. I skarven mellan direkt och indirekt demokrati Vi flyttar tillbaka till tiden då vi hade en skarv mellan direkt och indirekt demokrati i kommunerna i vårt land. När den gamla formen med kommunalstämma ersattes med kommunalfullmäktige. Vi får gå till 1919. Det året sammanträdde för första gången den nya institutionen kommunalfullmäktige i Båstad. Fram till dess hade det demokratiska verktyget, där medborgarna hade ett direkt inflytande, varit kommunalstämman. Till denna kunde varje röstberättigad medborgare komma för att framföra sina åsikter. Det hade dock visat sig att få utnyttjade denna demokratiska rättighet. Nu skulle medborgarnas valda ombud fatta besluten å sina väljares vägnar. Kommunalstämman levde dock kvar ytterligare en tid i Båstad, men dess betydelse var ytterst liten. Vid detta första val till kommunalfullmäktige skulle halva antalet ledamöter väljas på två år och den andra hälften på fyra år. Syftet var att vid kommande val skulle det inte kunna hända, att hela fullmäktigeförsamlingen byttes ut vid ett och samma tillfälle. Boklådan Boktitel Ord. Pris Rea-på-rea-pris Så blev Båstad tennis 225 60 Bilder av ett sekel i Bjäre Slutsåld Vår bjärehistoria i bild 350 70
Bjärebor berättar om Bjäre Slutsåld Strövtåg i Bjäres historia 350 70 NÄRA HAVET trivs jag bäst 350 Ny Mina böcker kan också inköpas i bokhandel Båstad, Laholm eller Ängelholm, eller något av övriga säljställen i Bjäre. Bl.a. VKIF:s loppis i V. Karup, Kajs Fisk i Segeltorp, rest. Hovs Hallar, Fisk o Skaldjur i Magnarp m.fl. Språklådan Det tycks vara fler än jag som reagerar mot slarvigt- och därmed ibland tvetydigt språk. 2015 får jag ta del av en rapport, som bygger på mer än 1000 arbetstagare, som har fått uttala sig om sina chefers språk i brev och mejl. De anställda irriteras över slarvigt språk, felstavningar, irrelevant information mm. De som har varit med länge har noterat att chefernas språk har blivit allt sämre.. Slarvigt språk får till följd att chefen uppfattas som mindre professionell. Det personliga varumärket försämras.. Anledningen till det försämrade språket anses vara den ökade användningen av sms, mejl i mobilen mm. Planer på kustväg Bjärehalvön runt. Då och då när jag gräver i arkivet med gamla pressklipp dyker ämnet upp: Planerna att skapa en landsväg längs hela bjärehalvöns kuststräcka. Jag mötte det, när jag arbetade med protokollen från V. Karups medborgareklubb. Där lanserades tanken på en landsväg som skulle gå från Torekov och följa kusten - skäldervikskusten. Det var det vaknande intresset att bygga fritidshus nära kusten, som var orsaken till att denna ide växte fram. (Vill du veta mera om V. Karups Medborgareklubb, hittar du en skildring i boken Strövtåg i Bjäres historia. Artikeln har rubriken Unga rebeller i 30-talets Bjäre.) I mitt arkiv stöter jag nu på en liknande tanke om en kustväg. Det är i ett pressklipp från 1938.: För några år sedan intogs vägen från Båstad till Apelryd och Norrviken till allmänt underhåll och iståndsattes så att även busstrafik letts ditut. Sedan förra hösten har ytterligare en etapp för turistvägens sträckning mot Hovs Hallar varit under utförande, nämligen den 4 km långa sträckan Apelryd-Kattvik. Den nya vägen gör de natursköna partierna på Hallandsåsens nordsluttning lättare tillgängligt för turisterna. Även för ortsbefolkningen kommer den att medföra stor framtida nytta. Den redan ganska livliga bebyggelsen i Kattvik kommer sannolikt att taga ytterligare fart. Anslag om Tomter till salu ger antydan därom. Den nyanlagda vägen behöver inte betraktas som en återvändsgränd. Via en hårnålskurva går det utmärkt att även med motorfordon taga sig upp på landsidans höjder, där goda vägar leder åt olika håll, såväl mot Hallavara som mot Troentorp. Den nya väganläggningen blir måhända en första etapp i en kustväg på norra stranden av bjärehalvön. För dess fortsättning västerut till Torekov ges två möjligheter, antingen genom Hallavara by eller också rentav, genom bortsprängning av yttersta mot havet stupande bergpartiet vid Hovs Hallar. Om den sedan länge planerade kustvägen utmed Skäldervikskusten blivit utförd, kommer nog kustvägens fortsättning från Torekov till Kattvik att dryftas på allvar. Kustvägen fick vika för naturvärdena. Jag kan förställa mig att många av mina läsare hajade till inför tankarna på bortsprängning av klipporna vid Hovs Hallar.!!
Nu blev det ju, lyckligtvis, ingenting av med denna bortsprängning. Hela iden om en kustväg dog så småningom. Intresset för natur och landskapsvård hade väckts. När det gällde Hovs Hallar hade två hot mot naturen motats bort: kustvägen och stenkrossverksamheten. Ord att begrunda. Det finns vissa ordspråk som uttrycker mycket av livsfilosofi och människokunskap. Några exempel: * Den som vill dra ner står själv lägre. * Sladder har alltid medvind *tala aldrig högre än att du själv kan höra ekot. *Man lär bättre känna en människa genom hennes dom över andra än genom andras dom över henne. * Bäst binder man med frihet * Den som plockar blomstren mister frukten. Tryckfelsnisse. Rektorns tal vid examen. Dådfulla blev dödfulla Annonsen om den bortgångna trävaruhandlaren: han sörjes närmast av två bräder.. Ordlista. Dialekt. Ur Emil Södermans bok Bjärebygden i forna tider Pröva gärna din språkkunskaper. Täck över den svenska översättningen. Kröved krupit Henge henne Syger sjuk Värdas vardags Egen eken Majnad menat Teula tåla Bjällekon tornklocka. Rödder - rötter Stångenti stundom Blajje blevo Basel barndop Bena bjudna Söm socken Böjden bygden Lad lat Lianöjd liknöjd Telleme till och med Blaj blev Krägen kreaturen Jyftasvajsen giftasvuxen Förrlip i kär i Mena myckna Hor var Össe också Förrmajna förmena Hode huvud Fårrbavst förvånad Säjlbena självbjudna Hoa hast mycket brådskande
Dyva sköven djupa skogen Sajna sakna Vad gör kungen i Varan? Långt ute på bjärehalvön finns en plats, som heter Hansagård. Den blev känd för sitt utsiktstorn. Mannen bakom denna sevärdhet hette Emanuel Svensson. Emanuel blev känd vida omkring. Lokala tidningar uppmärksammade hans torn, som så sakteliga växte i höjd, allteftersom sten bröts ur den stenrika jorden.. Med hjälp av avfallsvirke kunde han bygga en trappa för att lättare ta sig upp i tornet Jag läser om honom i ett gammalt pressklipp: I hela sitt liv har han gått här och arbetat. Ägorna har växt. Ljungen har drivits undan, fot för fot, Stenmurarna har växt på längd, höjd och bredd. Stenen ville aldrig ta slut.. Då beslöt sig en dag kungen i Varan att följa sin andes håg och längtan att stiga över sina stenbundna marker mot högre rymder och friare utsikt. Han började bygga Tornet.. Han sökte ut den högsta punkten på sina ägor, och när arbetet för dagen var slut gick han dit och lade sten på sten på sten. Han byggde ensam och utan hjälp. Det här var hans egen idé.. Med spett och drög förde han ensam stenen från nyodlingen upp på kullens krön och fogade den ena vid den andra. Så när frågan kom: Vad gör kungen i Varan? kom svaret snabbt. han bygger sig ett torn. En dag var tornet högt nog för att ge Emanuel överblick över trakten och ut över Kattegat. Där kunde han se fartyg komma och gå. Vid klart väder kunde han se det danska landet. Utsikten från tornet innebar, att han från sin upphöjda plats kunde resa i fantasins värld. Jag läser vidare: Man ser inte bara ut över världen. Man ser framåt och tillbaka i både tid och rum. Man ser uppåt mot himlen och nedåt mot jorden. Där uppe kan man tänka över livet och dess gåtor -utan övermod och självöverskattning, men ej heller krypande självuppgivelse, utan, lugnt och frejdigt, som en man som byggt sig ett torn för att kunna se långt. Ringa sten berättar Ringa sten vid Mäsinge strand.
Vid Mäsinge strand, knappt ett hundratal meter i ut havet, finns en stor sten. Den har fått ett namn: Ringa sten. Under den tid då fartyg byggdes på stranden hade man ringar fastgjorda i stenen. Dessa kom till användning när fartygets skrov var klart och fartyget skulle förflyttas från stranden och ut i vattnet. Vill du veta mer om tiden när man byggde fartyg på vissa av bjärehalvöns stränder är mitt tips: Kolla i Boklådan i detta brev eller på min hemsida - bjareforlaget.com. Kontakta mig gärna för mer info om litteratur i ämnet. Tipsa gärna. Finns det någon i din bekantskapskrets, som du tror skulle uppskatta att få mina Nyhetsbrev tipsa gärna. Kalle Eriksson kalle@bjarnet.com 0431-365 332