Bohusläns museum RAPPORT 2018:17

Bohusläns museum RAPPORT 2018:17 Marstrands kyrka Dräneringsarbeten Arkeologisk undersökning/schaktningsövervakning RAÄ Marstrand 32:1, Marstrand 43:1 Marstrands socken, Kungälvs kommun Thomas Bergstrand

Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.bohuslansmuseum.se ISSN 1650-3368 Författare Thomas Bergstrand Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Foto taget av Thomas Bergstrand. Fotot visar norra fasaden av Marstrands kyrka Tryck Bording AB, Borås 2018 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012

Innehåll Sammanfattning...6 Bakgrund...6 Landskapsbild...6 Fornlämningsmiljö...6 Historiskt källmaterial...7 Tidigare undersökningar...8 Metod...8 Resultat...9 Schakt 1...9 Schakt 2...10 Schakt 3...10 Schakt 4...11 Slutsatser samt åtgärdsförslag...12 Referenser...13 Tekniska och administrativa uppgifter...15 Bilagor...16

4 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1 :5 000. Marstrands kyrka 5

6 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Sammanfattning Under hösten 2017 lät Torsby pastorat genomföra en kontroll och förbättring av dräneringssystemet för ytvatten kring Marstrands kyrka. Enligt beslut av Länsstyrelsen Västra Götaland utfördes arbetet med arkeologisk schaktningsövervakning med hänvisning till stadslagret Marstrand 32 :1. Ansvarig undersökare var Bohusläns museum. Tre mindre schakt togs upp på norra sidan av byggnaden, och ett på den södra. Samtliga ytor och volymer var till stora delar påverkade av den moderna dräneringen. Schakt 4, vid en av strävpelarna på långhusets södra sida, blottlade strävpelarens grundmur och underliggande lager. Grundmuren dokumenterades och benfynd omhändertogs för 14 C-datering. Benen härrörde från en gravläggning som daterades till perioden 1246 1302 kalibrerat AD ( 95,5% ). Gravens stratigrafiska läge i relation till grundmuren, samt dateringsresultatet berättar alltså om en begravningsplats som är äldre än stenkyrkan. Med detta kommer även ett första arkeologiska resultat som kan användas för att bättre datera stenkyrkans äldsta byggnadsfas, det vill säga långhuset och koret. Vid eventuella framtida arbetsföretag, som medför urschaktning och blottläggning av kyrkans grundmur, anser Bohusläns museum att entreprenaden görs med arkeologisk schaktningsövervakning. Det aktuella ärendet har visat att även små ingrepp kan ge viktiga arkeologiska resultat. Bakgrund Under hösten 2017 lät Torsby pastorat genomföra en kontroll och förbättring av dräneringssystemet för ytvatten kring Marstrands kyrka. Arbetet hade föranletts av fuktvandring i vissa partier av långhusets väggar, vilket hade uppmärksammats i samband med kyrkans omfattande renovering under 2017. Eftersom kyrkobyggnaden ligger inom fornlämning Marstrand 32 :1, stadslagret efter den historiska staden, beslöt Länsstyrelsen Västra Götaland ( 2017-07-19 ) att entreprenadarbetet skulle utföras med en arkeologisk schaktningsövervakning. Ansvarig arkeologisk undersökare var Bohusläns museum, med Thomas Bergstrand som projektledare och rapportansvarig. Syftet var av Länsstyrelsen angivet till att fortlöpande dokumentera fornlämningens karaktär, datering, sammansättning och komplexitet. Fynd av betydelse skulle omhändertas. Undersökningsområdet var de facto entreprenadarbetets schakt. Dessa var inte förutbestämda utan öppnades i takt med åtgärdsbehoven. Landskapsbild Marstrand är en mindre ort som ligger belägen i den yttre västra randen av den bohuslänska skärgården, i Kungälvs kommun. Samhället är fördelat på de två öarna Marstrand och Koön, med hamnsundet som ett naturligt nav. På själva Marstrandsön är bebyggelsen begränsad till den östra delen, vars utsträckning motsvarar den gamla stadens utbredning. Centralt på ön, och högst belägen, finns Carlstens fästning som dominerar hela stadsvyn och som syns vida omkring i kustlandskapet. Den västra hälften av ön består till stora av delar av orörda och vidsträckta hällmarker. Marstrands hamn är ett smalt sund som åtskiljer de båda öarna Marstrand och Koön åt. Vattenområdet upptas till stora delar av småbåtsmarinor och den färjetrafik som binder ihop infrastrukturen med fastlandet. Medan bebyggelsen på Marstrandsön endast i liten grad har förändrats sedan sekelskiftet 1900 så har den fysiska planeringen varit lång mer expansiv på Koön. Samhället på Koön utgörs till stor del av yngre småhusbebyggelse, detaljhandel, hotell och färjeläget. Strandzonen upptas till stora delar av flytpontoner för fritidsbåtar, framför allt inom Muskeviken och Fiskehamnen. I den mån orten idag växer så sker det uteslutande på Koön. Fornlämningsmiljö Marstrand är en mycket explicit historisk stadsmiljö. Stadsbilden domineras av den gamla trähusbebyggelsen från badortsepoken och Carlstens massiva fortifikation och dess utanverk Södra respektive Norra strandverket som flankerar stadsplanen. Bebyggelsen är av riksintresse för kulturmiljön, och Carlsten är statligt byggnadsminne. Den tredje storheten är lämningar från den 1000-åriga staden, själva stadslagret RAÄ Marstrand 32 :1. Fornlämningens utbredning är praktiskt taget hela ytan för den nuvarande stadsbebyggelsen på Marstrandsön. Eftersom den bergiga topografin tidigt satte begränsningar för stadens utbredning så har bebyggelsen tidigt förtätas och vartefter varit hänvisad till att växa på utfyllda låglänta områden och vikar. Den äldsta bevarade stadsplanen från mitten av 1600-talet motsvarar i princip dagens utbredning. Fornlämningens kända omfattning är cirka 23 hektar, inklusive Carlstens fästning. Själva stadspla-

Marstrands kyrka 7 nen, som är cirka 700 meter lång ( N S ) och 200 meter bred, utgör en hylla som sluttar ned åt öster, mot hamnen och den omslutande stenkajen. Det skriftliga källmaterialet berättar att orten Marstrand etablerades under slutet av 1200-talet och vartefter utvecklades till en viktig stad. Problemet har varit att de arkeologiska resultaten har haft svårt att påvisa lämningar äldre än 1500-tal. Marstrands kyrka antas till sina äldsta byggnadsdelar vara från tidigt 1300-tal, baserat på ett svagt skriftligt källmaterial ( Aasma 1974 ). Kunskapsläget bör dock ställas i relation till den begränsade mängden undersökningar. Från 1960-talet och fram till idag kan de arkeologiska insatserna räknas till ett 40-tal, och då är merparten schaktningsövervakningar i samband med arbetsföretag i gatunätet. Till de mer omfattande insatserna hör delundersökningar i Drottninggatan ( Carlsson 1984 ), kv Borgmästaren ( Svedberg & Jonsson 2006 ), Kyrkogatan ( Bramstång 1999 ) och kv Korvetten ( Bergstrand 2016 ). Under 2000-talet har schaktningsövervakningarna fortsatt med goda resultat. Arkeologin har dessutom fått två nya dimensioner i dels en forskningsundersökning vid gamla kyrkogården, dels i ett växande antal utredningar och undersökningar i hamnen. Inom gamla kyrkogården påträffades under 2017 delar av det medeltida franciskanerkonventet, vars etablering kan fastslås till sent 1200-tal. Tidiga gravläggningar inom området berättar även om en begravningsplats som kan härledas till senare hälften av 1200-talet, vilket indikerar en verksamhet som har föregått stenkyrkans etablering kring sekelskiftet 1300 ( Bergstrand & Johansson 2017, Bergstrand 2018 ). Den marina arkeologin har varit omfattande och resulterat i flera fartygslämningar och mäktiga efterreformatoriska utkastlager längs kajsträckningen ( Bergstrand 2007a b, 2008, 2009a b, 2015, 2017, Bergstrand & Gainsford 2015a b, Gainsford 2008, 2009, Gainsford & Bergstrand 2015, Gainsford & Ní Chíobháin 2011, Ní Chíobháin 2010 ). Det mest markanta är en samling med fyra stora svenska fregatter som sänktes i hamnen sommaren 1719, i slutet av stora nordiska kriget ( Marstrand 80, 85, 92, 93 ). Sammanlagt finns det sjutton kända fartygslämningar i hamnen, varav de fyra äldsta är daterade till senare delen av 1500-talet ( Marstrand 84, 96, 104, 105 ). Som fornlämning betraktad är den historiska hamnmiljö, tillsammans med stadslagret på land, ett högkoncentrat av en nästan 1000-årig stadshistoria med få motsvarigheter i Skagerrak Kattegattområdet. Historiskt källmaterial Det äldsta skriftliga källmaterialet om Marstrand är från 1200-talet ( Unger & Huitfeldt 1864 : DN 6, 57 ) och indikerar att en viss bebyggelse har etablerats runt den naturliga hamnen. Från år 1291 omnämns «minoriternas kyrka i Marstrand«, det vill säga en kyrka uppförd av Franciskanerorden, vilket bekräftar en bebyggelse på orten men som också markerar dess betydelse. I allmänhet upprättades franciskanerkonvent i anslutning till rela tivt omfattande bebyggelse. Från 1300-talet och framöver omtalas Marstrand allt oftare i administrativa och politiska sammanhang vilket tyder på att staden har utvecklats till en självständig administrativ enhet ( DS 8, 6819, Lange & Unger 1855 : DN 3, 806 ). Marstrands grundande har satts i samband med förändringar i sjöfart och handel som ägde rum under slutet av 1100-talet och 1200-talet. Läget i den bohuslänska utskärgården i kombination med dess utmärkta naturhamn gjorde Marstrand till en betydelsefull transitohamn för den regionala och interregionala seglationen. Det var dock under en av de större dokumenterade sillperioderna, som inföll under senare delen av 1500-talet, som orten uppnådde en dominerande position i Bohuslän såsom handelshamn för utländsk sjöfart. Ortens betydelse var fortsatt stor under tidigmodern tid, då bland annat Carlstens fästning anlades och utvecklades. Marstrands hamn var dessutom periodvis bas för delar av svenska flottans västkusteskader ( Holmberg 1963 :235, 262, Ribbing 1949 :150 ). Som ett resultat av ortens centrala funktion som ekonomiskt nav och militär stödjepunkt var staden vid upprepade tillfällen indragen i stridigheter. Till de mer uppmärksammade konflikterna hör två danska angrepp, dels under Gyldenlöwefejden 1677 och dels år 1719 då den danska flottan belägrade staden till dess att fästningens garnison slutligen kapitulerade och stora delar av den inneslutna svenska flottan sänktes ( Holmberg 1963 :235, 262, Ribbing 1949 :150 ). Marstrand präglades under senare hälften av 1700-talet dels av den politiskt påhejade merkantilismen. dels av en gynnsam sillfiskeperiod ( 1752 1808 ). På kungligt direktiv utnämndes Marstrand år 1775 till landets enda porto franco-hamn, det vill säga en transitplats för handelsvaror med särskild jurisdiktion. Verksamheten, som varade fram till år 1794, medförde en livlig handel och resulterade dessutom i att Sveriges första och då enda officiella synagoga etablerades på orten ( Olán 1982 :26ff ). Under 1800-talet förändrades Marstrand allt mer till

8 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Figur 3. Plan med refererade tidigare undersökningar. Digital karta Kungälvs kommun. en celeber badort. Med Oscar II som återkommande sommargäst och dragplåster skapades under det sena 1800-talet en badortskultur av och för den tillresta societeten. Bestående byggnadsverk från denna period är framför allt Societetshuset, Varmbadhuset, flera hotelloch pensionatsbyggnader, samt praktfulla sommarresidens ( Olán 1982 :211ff ). Tidigare undersökningar Det har inte tidigare utförts någon arkeologisk undersökning inom kyrkobyggnaden ( figur 3 ). Den enda arkeologiska insats som tidigare har anslutit byggnaden var 1982 i samband med förläggning av elkabel från gatan och in mot tornets västra sida ( Carlsson 1982 ). Rapporteringen är blygsam och inskränker sig till»gammalt kabelschakt«. I övrigt kan nämnas tre undersökningar som föranletts av förläggning av vatten och avloppsledningar i Drottning- och Kyrkogatan ( Carlsson 1984, Bramstång 1999, Bark 2007 ). Resultaten visar på en mäktig stratigrafi bestående av fyllnads- och brukningslager, gatubeläggningar och byggnadslämningar med dateringar tillbaka till första hälften av 1600-talet. Till följd av entreprenadernas begränsningar, främst gällande schaktdjup, kvarstår dock frågan om ytornas äldsta tidshorisont. Slutligen bör även nämnas undersökningen 2017 inom södra delen av gamla kyrkogården då delar av det medeltida franciskanerkonventet påträffades ( Bergstrand & Johansson 2017 ). Metod Undersökningen dokumenterades med lagerbeskrivning, inmätning och foto. Eftersom merparten av de undersökta volymerna bestod av omrörda massor och anläggningsmakadam ansågs det inte nödvändigt att ställa upp lagren i en matris. Iakttagelserna är återgivna i löpande text under rapportens resultatdel.

Marstrands kyrka 9 Resultat Tre mindre schakt togs upp på kyrkans norra sida, och ett på den södra ( bilaga 1 ). Det var endast schakt 4, på långshusets södra sida, som gav ett intressant arkeologiskt resultat. Till gagn för framtida arkeologiska insatser återges ändå de omständigheter som dokumenterades på den norra sidan. Schakt 1 Ett 3,5 1,0 stort schakt togs upp i anslutning till den norra väggen till det servicerum som är en sen tillbyggnad på den norra sidan av tornet ( figur 4 6 ). Entreprenadsarbetet bestod av montering av en rensbrunn på det befintliga dräneringsröret. Schaktet grävdes till 1,20 meters djup under aktuell marknivå, varigenom byggnadens grundmur frilades. Grundmuren är 0,5 meter hög och består av marksten. Grävda massor bestod dels av modern dräneringsmakadam och markduk, dels av ett recent omgrävt jordigt skalgruslager. Dessutom fanns en avloppsledning ( betongrör ) vinkelrätt in under grundmuren. I schaktbotten vidtog ett omgrävt kyrkogårdslager. Lagret innehåller grusig jord, skalgrus, spjälkade kistbrädor och humanosteologiskt material. Figur 4. Övre till vänster. Schakt 1 med vy åt öster. Figur 5. Övre till höger. Schakt 1 med vy åt söder och fasaden till tornets norra tillbyggnad. Figur 6. Nedre till höger. Schakt 1 med vy åt väster. Nyinstallerad rensbrunn. Foton Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.

10 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Schakt 2 Ett smalt 5,5 meter långt schakt för ett nytt dräneringsrör mellan stuprör i hörnet servicetillbyggnaden och norra vapenhuset ( figur 7 ). Schaktdjup under marknivå var mellan 0,3 och 0,8 meter. Grävda massor bestod av ett recent omgrävt jordigt skalgruslager, dito förhållandet som i schakt 1. Schakt 3 Schaktet förlades till det norra vapenhusets NO-hörn ( figur 8 9 ). Ytan var 1,6 1,20 och cirka 1,20 meter djup från marknivån. Grundmurens höjd var likaså 1,20 meter. Grävda massor var dräneringsmakadam och recenta omgrävt jordiga skalgruslager och matjord. Figur 8. Schakt 3 med vy åt det norra vapenhusets fasad. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Figur 7. Schakt 2 med vy åt nordväst. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Figur 9. Schakt 3 med vy åt söder. Det norra vapenhusets grundmur. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.

Marstrands kyrka 11 Schakt 4 Schakt 4 var 2 1 meter stort och förlades in mot hörnet av östra sidan av södra vapenhuset och strävpelaren ( kontreforten ). I hörnet satt ett stuprör som fortsatte ned i en dränering under mark åt öster ( figur 10 11 ). Det frilagda schaktet mätte 0,9 meter djupt och blottlade delar av strävpelarens grundmur. Grundmuren är cirka 0,6 meter hög och består av en tuktad flat ljusgrå bergart. Stenen är jämnstor och är överlag 0,5 meter lång och 0,1 0,15 meter tjock. Bredden kunde inte dokumenteras. Totalt räknades till sex skift, som är sammanfogat med kalkbruk. Den grävda volymen ned till och med den befintliga dräneringen bestod av dräneringsmakadam och omgrävda massor. Från och med grundmurens fot framträdde ett äldre lager varpå strävpelaren var anlagd i/på ( topp 4,93 mö.h ). Lagret består av ljusbrun sandig jord med stor inblandning av skalgrus. Lagret innehåller en del humanosteologiskt material, sannolikt från gravläggningar. I ett försök att datera kyrkans äldsta del ( långhuset ) togs ett prov från in under grundmuren ( figur 12 ). För att säkerställa ett stratigrafiskt isolerat prov grävdes ett litet hål för hand in under grundmuren ( cirka 0,2 meter in ). Provet bestod av en människokäke i två delar. Ytterligare kvarlevor utanför grundmuren tydde på att gravens utsträckning var orienterad nord syd, med huvudet under grundmuren. Resultatet från 14 C-analysen visar med stor sannolikhet på perioden 1246 1302 kalibrerat AD ( 95,5% ), men öppnar även upp för möjligheten att begränsa perioden till 1265 1290 AD ( 68,2% ) ( bilaga 2 ). Figur 10. Övre. Schakt 4 med vy åt nord. Stupröret sitter i hörnet mellan vapenhuset och strävpelaren. Figur 11. Mitten. Schakt 4 med vy åt nordväst. Figur 12. Nedre. Schakt 4 med vy åt nord. Början av tumstocken markerar grundmurens understa skift och där fynd av ben tillvaratogs som sedan daterades. Fotom Thomas Bergstrand, Bohusläns museum.

12 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Figur 13. Murverk från södra längans norra fasad, med vy åt sydväst. Byggnadslämningen påträffades i juni 2017 i samband med en provundersökning. Foto Thomas Bergstrand, Bohusläns museum. Slutsatser samt åtgärdsförslag Mycket av den befintliga ytvattendräneringen kring kyrkan anlades så sent som mitten av 1990-talet. Iakttagelser från de fyra schakten säger att arbetet är grundligt gjord och medfört bortschaktning av lager djupt ned längs med byggnadens grundmur. Dessvärre utfördes dessa tidigare schaktningar utan arkeologisk dokumentation. Men detta betyder inte att den arkeologiska medverkan saknade värde. Dels gavs möjlighet att dokumentera ett utsnitt av långhusets grundmur, dels bidrog koldateringen till att öppna upp för en diskussion om kyrkans äldsta byggnadsfas. Dateringen av graven representerar en brukningsfas som föregår byggnationen av stenkyrkan. Kyrkan uppfördes som en del av franciskanerkonventet, som etablerades under 1280-talet. I samband med reformationen övergick den sedan till att fungera som sockenkyrka för stadens församling ( Bergstrand & Johansson 2017 ). 14 C- dateringen ska även ses i relation till den byggnadslämning som påträffades sommaren 2017. Inom den södra delen av den gamla kyrkogården påträffades en 34 12 meter stor byggnadslämning av sten som har utgjort en väsentlig del av konventets byggnader ( figur 13 ). Lämningen benämns södra längan och har initialt, utifrån en 14 C-datering, daterats till kring sekelskiftet 1300, alternativt senare hälften av 1300-talet. Inom ett av schakten dokumenterades grundmurens konstruktionshöjd till 0,5 0,6 meter, vilket är jämförbart med strävpelarens grundmur på 0,6 meter. På den komplexa frågan om konventets etablering och uppbyggnad av dess olika delar finns med detta nu alltså ytterligare en pusselbit. Brukningsfasen som föregår stenkyrkan är minst lika viktig, då det direkt påvisar en äldre begravningsplats, och indirekt antyder både en äldre kyrkobyggnad och en tidigmedeltida ort som varken skriftligt eller arkeologiskt källmaterial tidigare har kunnat berätta om. Lärospånet från schaktningsövervakningen är att även minimala arkeologiska insatser mycket väl kan få stor kunskapsmässig utdelning. Åtgärdsförslag är i ärendet inte aktuellt. Emellertid anser Bohusläns museum att framtida arbetsföretag inom fastigheten bör diskuteras och utföras med arkeologisk medverkan.

Marstrands kyrka 13 Referenser Litteratur Aasma, K. 1974. Kyrkorna i Marstrand. Bohuslän band IV :2. Stockholm. Bark, R. 2007. Arkeologisk förundersökning. Drottninggatan Västergatan, RAÄ 32. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2007 :16. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2007a. Med bidrag av A. Olsson. Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 1. Arkeologisk utredning. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2006 :17. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2007b. Fartygslämningar och stadslager. Arkeologi i Marstrands hamn 2. Arkeologisk förundersökning. Marstrand 32, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2006 :19. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2008. Muskeviken. Arkeologi i Marstrand hamn 3. Arkeologisk förundersökning. Marstrand 32, 94, 95, 96, 97, 98. Muskeviken, Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2008 :54. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2009a. Stadslager i Marstrands hamn. Arkeologi i Marstrands hamn 5. Arkeologisk undersökning och förundersökning. Marstrands 32. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2009 :44. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2009b. Arvidsvik. Arkeologi i Marstrands hamn 6. Arkeologisk utredning. Arvidsvik. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2009 :43. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2015. Fartygslämningar i Muskeviken. Arkeologi Marstrands hamn 12. Arkeologisk förundersökning. RAÄ Marstrand 102, 103 och 104. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :32. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2016. Turisthotellet. Arkeologisk förundersökning Marstrand 32 :1. Korvetten 4, Marstrand 73 :3. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2016 :41. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2016. Brygglämningar vid Kungsplan. Arkeologi i Marstrands hamn nr 13. Marinarkeologisk utredning. Marstrand 5 :39 m.fl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2016 :03. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. 2017. Fregatten Fredricus. Arkeologi i Marstrands hamn 7. Arkeologisk slutundersökning Marstrand 93. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :41. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Gainsford, M. 2015a. Marstrands norra inlopp. Arkeologi i Marstrands hamn 9. Arkeologisk utredning. Marstrand 5 :39 m.fl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2014 :42. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Gainsford, M. 2015b. Ett fartyg från 1600-talet. Arkeologi i Marstrands hamn 11. Arkeologisk förundersökning RAÄ 107. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :19. Bohusläns museum. Uddevalla. Bergstrand, T. & Johansson, E. 2017. Marstrands kloster. Franciskanerkonvetet som föll i glömska. Arkeologisk undersökning RAÄ 32 :1. Marstrand 43 :1. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2017 :21. Bohusläns museum. Uddevalla. Bramstång, C. 1999. Bebyggelselämningar från en av Marstrands blomstringstider. En arkeologisk undersökning av delar av fornlämning 32, Marstrand, Kungälvs kommun, Bohuslän. UV Väst rapport 1997 :30. Riksantikvarieämbetet. Kungsbacka. Carlsson, K. 1984. Drottninggatan i Marstrand. Stadshistoria i ny belysning. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, nr 11. Uddevalla. DS : Svenskt diplomatarium. Bd 8, 1361 1365. ( 1953 1976 ). Stockholm. Gainsford, M. 2008. VA-ledningar mellan Koön, Klåverön och Galgholmen. Frivillig arkeologisk utredning. Marstrand och Lycke socknar, Kungälvs kommun. Rapport 2008 :43. Bohusläns museum. Uddevalla. Gainsford, M. 2009. Sjöförläggning av optokabel. Muskeviken och Göteborgs skärgård. Arkeologi i Marstrands hamn 4. Arkeologisk utredning och förundersökning. Lycke, Torsby, Öckerö och Torslanda socknar. Kungälv, Öckerö och Göteborgs kommuner. Rapport 2009 :3. Bohusläns museum. Uddevalla. Gainsford, M. & Bergstrand, T. 2015. Söder om Hedvigsholmen. Arkeologi i Marstrands hamn 10. Marinarkeologisk utredning. Marstrand 6 :121 m.fl. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2015 :3. Bohusläns museum. Uddevalla.

14 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Gainsford, M. & Ní Chíobháin, D. 2011. In situ preservation : Marstrand 96. Arkeologi i Marstrands hamn 8. Muskeviken. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2011 :30. Bohusläns museum. Uddevalla. Holmberg, Å. 1963. Perioden 1550 1808. I : Bohusläns historia. E. Lönnroth ( red ). Göteborg. Lange, C. A. & Unger, C. R. ( red ). 1855. Diplomatarium Norvegicum : Oldbrevet til kundskab om Norges indre og ydre forhold, sprog, slaegter, saeder, lovgivning og rettergang i middelaldern. Samling 3. Oslo Ní Chíobháin, D. 2010. Åter till Muskeviken. Arkeologi i Marstrand hamn 7. Arkeologisk förundersökning Marstrand 102, 103, 104 och 105. Marstrands socken, Kungälvs kommun. Rapport 2010 : 49. Bohusläns museum. Uddevalla. Ribbing, O. 1949. Göteborgs eskader och örlogsstation 1523 1870. Historisk utarbetad och utgiven av Försvarsstabens krigshistoriska avdelning. Göteborg. Svedberg, V. & Jonsson, L. 2006. Medeltida urbanisering och fiske i Västsverige. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet. Göteborg. Unger, C. R. & Huitfeldt, H. J. ( red ). 1864. Diplomatarium Norvegicum. Oldbrevet til kundskab om Norges indre og ydre forhold, sprog, slaegter, saeder, lovgivning og rettergang i middelaldern. Samling 6. Oslo. Otryckta källor Carlsson, K. 1982-05-20. Slutredovisningsblankett. Stadsarkeologiskt register ( SR ) ID Marstrand 10 A-B. Olán, E. 1982 ( 1917 ). Marstrands historia, kring minnen och badortslif. Göteborg. Faksimil.

Marstrands kyrka 15 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : 431-16361-2017 Västarvet dnr : 17/0281 Västarvet pnr : 17021 Fornlämningsnr : Marstrand 32 :1 Län : Västra Götalands län Kommun : Kungälv Socken : Marstrand Fastighet : Marstrand 43 :1 Ek. karta : 7A5j Läge : X 6421170, Y 297426 Meter över havet : 4 7 Koordinatsystem : Sweref99 TM Höjdsystem : RH2000 Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Fältpersonal : Konsulter : Torsby pastorat Bohusläns museum Thomas Bergstrand Thomas Bergstrand Beta analytic radiocarbon dating laboratory Fältarbetstid : 4 11 september 2017 Arkeologtimmar : 7,5 Undersökt yta : 10 m 2 Arkiv : Fynd : Bohusläns museums arkiv Preparat för kol-datering, förverkat

16 Bohusläns museum Rapport 2018:17 Bilagor Bilaga 1. Plan över schakt/undersökta ytor Bilaga 2. Rapport 14 C-analys. Beta analytic radiocarbon dating laboratory

Bilaga 1. Plan över schakt/undersökta ytor 1

2 Bilaga 2. Rapport 14 C-analys. Beta analytic radiocarbon dating laboratory BetaCal 3.21 Calibration of Radiocarbon Age to Calendar Years (High Probability Density Range Method (HPD): INTCAL13) (Variables: d13c = -19.2 o/oo) Laboratory number Conventional radiocarbon age Beta-474605 720 ± 30 BP 95.4% probability (90.5%) (4.9%) 1246-1302 cal AD 1366-1383 cal AD (704-648 cal BP) (584-567 cal BP) 68.2% probability (68.2%) 1265-1290 cal AD (685-660 cal BP) 1000 Marstrand32_kloster2 720 ± 30 BP Tooth collagen 900 Radiocarbon determination (BP) 800 700 600 500 400 300 200 1150 1200 1250 1300 1350 1400 1450 Calibrated date (cal AD) Database used INTCAL13 References References to Probability Method Bronk Ramsey, C. (2009). Bayesian analysis of radiocarbon dates. Radiocarbon, 51(1), 337-360. References to Database INTCAL13 Reimer, et.al., 2013, Radiocarbon55(4).