Riksens Clenodium 10 år

Riksens Clenodium 10 år

Omslagsbilden visar en del av brytningsfronten Ulrica Eleonora i Sala silvergruva (155 m) 2

Riksens Clenodium 10 år Kring nästan alla företeelser av upplevelsekaraktär med hög historisk halt bildas olika grupperingar av entusiaster, mer eller mindre löst knutna till den mer officiella verksamheten. Sala silvergruva utgör inget undantag. Denna gamla brytningsplats, med sina välbevarade anläggningar och vattensystem, har i nästan mirakulös omfattning blivit bevarad åt eftervärlden. Från tid till annan har den uppvaktats av personer och grupper som kämpat för att lyfta fram denna industrihistoriska klenod till dess rätta plats bland Europas visningsgruvor. Till denna krets sällade sig år 1995 en stiftelse som stiftarna gav namnet Riksens Clenodium efter Carl IX:s förpliktigande smeknamn på Sala silvergruva som Riksens Förnämsta Clenodium. Stiftelsen bildades vid en tid när ansvaret för gruvans verksamheter bröts upp på många händer, men den tog inte över någon annans uppgifter eller blev en organisation för att stödja viss verksamhet. Den tog fasta på gruvans skydd och vård liksom på kunskapsuppbyggnad och forskning, allt sådant som har stor långsiktig betydelse för silvergruvans värde som ett av Västmanlands främsta kulturminnen och besöksmål. Varför en stiftelse? En stiftelse är som bekant inte detsamma som en förening. Den har inga medlemmar och inget årsmöte. En stiftelse bildas genom att egendom avskiljs för ett bestämt ändamål under en varaktig tid. Riksens Clenodium har ett fastlagt ändamål och vissa regler för hur ändamålet skall främjas. För att leva upp till stiftelselagen har den godkänd revisor och står under tillsyn av länsstyrelsen. För de fem personer som i februari 1995 bildade stiftelsen stod det helt klart att den behövde ekonomiska resurser för att kunna verka enligt sitt ändamål. Annars skulle stiftarnas avsikt och idéer stanna i en krets personer som kunde studera utvecklingen men inte påverka den. Cederbielkes sänkning En stiftelse startar ofta med ett stort kapital att utnyttja för dess ändamål. Något sådant fanns inte i detta fallet. Eftersom silvergruvan är upphovet till Sala stad fanns däremot en stark tro på att det vore möjligt att efter hand få ekonomiskt stöd från företag och andra i Sala. Så har också blivit fallet. Riksens Clenodium är en insamlingsstiftelse, en särskild kategori av stiftelser. Arkivforskning kan fortfarande ge ny kunskap om Sala silvergruva 3

Som affärsidé för stiftelsen kan sägas gälla följande rader som utgör kärnan i stiftelsens ändamål, nämligen att självständigt och varaktigt verka för rekonstruktioner och bevarande av miljöer, anordningar och byggnader vid Sala silvergruva Med denna utgångspunkt har stiftelsen bl.a. satsat på kunskapsuppbyggnad och information om gruvan. Ett av flera sätt att förvalta en stiftelse är att ge ansvaret till en styrelse. Så bestämde stiftarna i detta fall. Stiftelsens styrelse består av 7 ledamöter och 2 suppleanter. Nuvarande styrelse representerar ett brett kunnande kring stiftelsens ändamål. Tyngdpunkten ligger på historia, gruv- och byggnadsteknik samt förhållanden som är speciella för Sala gruva. Under de gångna åren har stiftelsen i mångas ögon framstått som en forsknings- och kunskapsdrivande organisation. Detta med visst fog eftersom stiftelsen fått en allt viktigare roll som kunskapssamordnare kring frågor som rör gruvans historia. Ett stort kunskapsnätverk har kommit att knytas till stiftelsen, inte minst genom seminarier och de kontakter som har byggts upp med andra aktörer i Sverige och övriga Europa. Utan stort ekonomiskt grundkapital tycks Riksens Clenodium likväl åtnjuta respekt för sin vilja och förmåga bland etablerade institutioner och akademier. Verksamhet under 10 år Låt oss se tillbaka på stiftelsens verksamhet i dess nu 10-åriga perspektiv. Vilka var och har sedan blivit de viktigaste inslagen i stiftelsens huvudspår? Presentationen mottogs mycket positivt och med moraliskt stöd från ett antal tongivande gruvkarlar bildades Insamlingsstiftelsen Riksens Clenodium den 3 februari 1995. I ett försök att visualisera sina idéer producerade stiftelsen i september samma år den tolvsidiga skriften Rekonstruktioner vid Sala Silvergruva. Där finns en beskrivning som tillsammans med Bo Svärds teckningar visar styrelsens uppfattning om de rekonstruktionsobjekt som långsiktigt bedömdes lämpliga för att säkra det historiska arvet. Något senare samma år kallades till rådslag med bergsmän och företagsledare från landets akademier och gruvnäringar. Avsikten var att bese den gamla storgruvan och bedöma dess potential som historisk referenspunkt för svensk gruvhistoria. I spåren av detta möte kom det första kunskapsnätverket att bildas. Det skulle leda till ett av stiftelsens större åtaganden det s.k. Ulricaprojektet som skulle komma till start 1997 och som fortfarande löper vidare i samarbete med gruvans övriga aktörer. I början av år 1996 tog stiftelsens styrelse beslut om att påbörja en långsiktig kunskapsuppbyggnad kring Sala silvergruva. Till skillnad från situationen i Falu gruva, väletablerad som gruvhistoriens grand old lady i Nordeuropa, har mycket av det historiska källmaterialet från Sala genom åren kommit att spridas på många händer. För att stärka grunden för arbetet enligt stiftelsens ändamål påbörjades ett projekt med inriktning att spåra upp och registrera källmaterial om gruvan. Samma år genomförde stiftelsen sitt första seminarium. Det hade den akrobatiska rubriken Från tillmakning till databas. Ett 40-tal deltagare och flera prominenta föredragshållare bidrog till att förstärka nätverket kring gruvan, bl.a. genom kontakter med Riksantikvarieämbetet, Stockholms universitet, Jernkontoret och Kungl. Vitterhetsakademien. 1997 blev året då kunskapsuppbyggnaden tog rejäl fart. En bred enkät sändes till arkiv och bibliotek inom och utom landet, varefter tre unga historiker fick i uppdrag att Stödet från andra gruvsakkunniga var en viktig förutsättning för att över huvud taget komma igång med verksamheten. Viktigt var att de blivande stiftarna fick en möjlighet att presentera sin idéer vid Svenska Gruvföreningens höstmöte 1994. I Sala Allehandas arkiv finns fortfarande exemplar av den gemensamma tidningen för Stora Kopparbergs län och Sala Stad, som då hyste Sveriges ledande bergverk (1829) 4

En viktig sak för stiftelsen har varit utvecklingen av gruvskolan närmare inventera vissa arkiv som lämnat positiva svar på enkäten. I samarbete med Sala kommun och Västmanlands läns museum påbörjades intervjuer med äldre personer som genom släktskap och egna minnesbilder kunde bidra med information kring framför allt gruvans senare historia. Genom deltagande i möten för ett nätverk med Jernkontoret som sammanhållande kunde Riksens Clenodium stimulera tillkomsten av akademiska uppsatser i ämnen av intresse för stiftelsen. En lista över skilda aspekter på gruvan togs fram. Ett stort arbete nedlades detta år på att ta fram ett Utvecklingsprogram för Sala Silvergruva. Skriften omfattar nära 100 sidor av uppdaterat kunskapsmaterial avseende praktiskt taget alla aspekter på gruvan, från dess historia och särart till aktuell status på byggnader och anläggningar. Ett stort antal personer medverkade vid tillkomsten av denna skrift, betecknad inte som en handlingsplan utan som ett underlag för planering. Programmet fick stor spridning och rönte uppskattande kommentarer, bl.a. från dåvarande landshövdingen i Västmanland, Jan Rydh. Under året gjordes även stora insatser för att aktivera hemmafronten genom att föra ut viktig information om gruvan till kommuninnevånarna. Informationsmöten hölls i Centrumbiografen och i Sala sparbanks lokaler. Seminariet under 1996 avkastade under 1997 tolv artiklar i Sala Allehanda. Ulricaprojektet sjösattes 1997 under medverkan av ett 10-tal gruvkarlar från näringslivet. Denna gruvgrupp arbetade självständigt med uppslag och utredningar kring möjligheten att skapa tillträde till den gamla brytningsplatsen Ulricae Grufva på 155 meters nivå och rekonstruera arbetsplatser där. Gruppen kom att arbeta ända till 2001 då en slutrapport lämnades till Sala kommun. Rapporten blev en av utgångspunkterna för de installationer i och kring det gamla Knektschaktet som gruvans ägare startade under år 2003 och som fortfarande är aktuella. Under 1997 etablerade stiftelsen en hemsida på nätet, knuten till kommunens hemsida. Vidare hyrdes några rum i Direktörsbostaden vid gruvan som lokal för möten av olika slag. Härigenom blev det möjligt att inrätta ett bibliotek och påbörja uppbyggnaden av en boksamling. Stiftelsens andra seminarium ägde rum 1998. Det fick rubriken En gruva i tiden efter det projekt som man då förberedde (se nedan). Bland talarna kan nämnas Marie Nisser, KTH, och Mille Törnblom, RAÄ. En statlig satsning på det industrihistoriska kulturarvet var aktuell då och diskuterades under seminariet. I ett försök att fånga och utveckla intresset för gruvan bland Salas yngre innevånare ledde stiftelsen detta år den första gruvskolan med stadens mellanstadielelever som målgrupp. Verksamheten uppskattades och kom att öka i omfattning år för år. Gruvskolan 2004 pågick fem dagar i juni och bedrevs i samarbete med personal från gruvan och kommunens kultur- och fritidsförvaltning. Gruvskolan integreras allt mer i kommunens lägerverksamhet för skolungdom. Gamla hjulhuset är en av silvergruvans viktigaste historiebärare när det gäller de äldre energiformerna för gruvdrift. Byggnaden brann 1994 och en projektgrupp för återuppbyggnad tillkom samma år. Verksamheten avstannade men under 1998 samlade Riksens Clenodium projektgruppen, som 5

alltjämt är aktiv. En förprojektering utfördes 1999 och för hösten 2005 planeras ett seminarium som skall ge vägledning för det fortsatta arbetet. I början av 1999 startade ett tvåårigt projekt kallat En gruva i tiden. Stiftelsen för Kunskaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) satsade 500.000 kr. på projektet, som syftade till att digitalisera data om gruvans orter, schakt och brytningsplatser med hjälp av det omfattande kartmaterial som finns. Härigenom kan man studera delar av det historiska skeendet under jord även i områden som nu inte kan nås på grund av vatten eller rasrisk. Projektet innebar ett samarbete mellan Riksens Clenodium, Sala kommun (Mätenheten och Kungsängsskolan) och Uppsala universitet (Institutionen för geovetenskaper). Kungsängsskolans elever och lärare har stått för det mesta av praktiskt arbete. Projektet pågår fortfarande under ledning av en arbetsgrupp. Under SalaMässan 2005 skall prövas en ny applikation för visning. Samma år fick stiftelsen länsstyrelsens tillstånd att rensa en sträcka av Heides kanal, intill villaområdet Hagaberg. Kanalen är från 1590-talet och därmed äldst av de konstgjorda vattenvägar som ledde vatten till gruvan för att ge kraft åt pumpar och uppfordringsverk. Rensningen utfördes av frivilliga närboende under stiftelsens ledning. En annan sträcka av kanalen (närmast Långforsen) är aktuell för undersökning och återställning under 2005. På hösten inbjöd stiftelsen till ett studiebesök vid Norsk Bergverksmuseum och Kongsbergs silververk i sydvästra Norge. Ett 30-tal gruventusiaster deltog i denna veckoslutsresa som gav tillfälle att studera Kongsbergs anrika silvergruva, samtida med vår egen. Såväl gruva som museum får stora statsbidrag och kan idag visa fjällbrytningens svåra konst ur alla aspekter. Besöket ledde till fortsatta kontakter och ett återbesök i Sala av gruvsakkunniga från Norge några år senare. ägare träffat en överenskommelse om att Riksens Clenodium skulle etablera en rekonstruerad gruvbygård. Timmerstommar till tre stugor i olika storlekar fanns redan på gruvområdet som resultat av timringskurser under 1990-talets första hälft. Efter tre etapper, med insats av särskilt insamlade medel från närmare 40 företag, samarbete med länsmuseet och en hel del frivilligt arbete, kunde projektet slutföras och den 22 juli detta år överlämnades gården till gruvans ägare. På hösten 2000 drog stiftelsen ut på sin andra studieresa denna gång till Värmland, ett landskap med en ofta glömd svensk gruvhistoria. Man gjorde besök vid Långban, Hornkullen och i Lesjöfors. Efter fem års verksamhet förstärktes detta år stiftelsens kunskapsbas genom att tre rådgivare till styrelsen knöts till verksamheten. Våren 2001 hölls stiftelsens tredje seminarium, denna gång på temat Sala silvergruva- en del av landets industriella arv. Bland föredragshållarna märktes Örjan Hamrin från Dalarnas museum i Falun, Mille Törnblom från RAÄ och landshövding Jan Rydh. Vid detta tillfälle fick deltagarna även träffa den grupp dykare som arbetat i silvergruvans djupare delar och se den film som året därpå visades i svensk TV. Genom en donation detta år från Visningsföreningen Sala silvergruva tillfördes stiftelsen en stipendiefond. Den förste stipendiaten blev arkeologen Richard Meurman, som erkänsla för hans uthålliga arbete med gruvans tidigaste historia. Intresset för studieresor höll i sig även detta år. Stiftelsen satsade nu på ett program som kombinerade gammal och modern gruvteknik. Den uppskattade resan gick till såväl Falun och Stjärnsund (Polhems hemmabas) som till Bolidens anläggningar i Garpenberg, där man också besökte gruvkapellet från 1600-talet - landets sista kvarvarande gruvkapell. Under 2002 karterades lämningar av bebyggelsen i Sala gruvby i ett samarbete mellan stiftelsen och länsstyrelsen. Arbetet utfördes av personal från länsmuseet och syftade till att med moderna metoder öka kännedomen om gruvbyns utbred- År 2000 blev det år när gruvbygården stod färdig. Två år tidigare hade stiftelsen och gruvans I stiftelsens långsiktiga rekonstruktionsplan ingår bland annat yrkesmännens villkor 6

Gruvans guide Joachim Nordlund omgiven av gäster från Norsk Bergverksmuseum i Kongsberg (2003) ning och struktur. På gruvbyns områden i anslutning till riksväg 67 registrerades 170 byggnader, varav 24 på den östra sidan av riksvägen. Markområdet uppmättes till ca 18 hektar. En annan viktig kartläggning i stiftelsens regi som blev klar detta år gällde kanalsystemet genom och delvis under gruvområdet. Kanalerna dokumenterades noga av Leif Berggren och hans rapport ger en klar bild av kanalernas kondition. Genom åren har Riksens Clenodium kommit att lämna synpunkter i olika frågor som rör verksamheten vid gruvan. Under 2002 kom den första signalen om att kommunen avsåg att se över den framtida organisationen för gruvan och vår uppfattning efterfrågades. Stiftelsens yttrande kom att fokusera på behovet av en helhetssyn och en tydlig organisationsstruktur för verksamheten. Samma tema skulle upp till granskning under 2003 när stiftelsens fjärde seminarium Sala gruva möter framtiden ägde rum. Till detta möte kallades de som var eller tidigare varit engagerade i gruvans organisationsfrågor, bland andra Mats Hulander och Rolf Ragnarsson samt de flesta av gruvans aktörer. Seminariet gav goda möjligheter att få och ge synpunkter inför det utredningsarbete som skulle påbörjas av Ragnarsson och som avrapporterades i sin helhet den 27 april 2004. 2003 lät stiftelsen forskningsingenjören Kjell Persson, Stockholms universitet, göra en geofysisk prospektering av den gamla kyrkogården norr om gruvbyn. Syftet var att söka klarlägga begravningsplatsens utbredning och om möjligt finna spår av den kyrkobyggnad som utan tvivel har funnits för gruvbyns befolkning. Samma frågor studerades ungefär samtidigt genom en arkivundersökning som stiftelsen lät konsulten Michael Frankius göra i Domkapitlets arkiv i Västerås. Mätningarna gav flera intressanta anomalier (avvikelser i markens elektriska ledningsförmåga) som indikerade möjliga gravar och grundstensrester från en kyrkobyggnad. De sammantagna resultaten rörande begravningsplatsen var uppmuntrande och kom att ligga till grund för den arkeologiska förundersökning som stiftelsen lät göra året därpå. Vid sidan av sådana undersökningar gjorde stiftelsen under året även mer handfasta insatser, bl.a. en renovering av det mycket gamla uret i Klockstapeln. Stiftelsen bekostade också en vindflöjel till Knektschaktets nyuppförda lave. Handlingar i gruvans arkiv gicks igenom och registrerades. Johanna Forsberg fick stipendium av stiftelsen för sin forskning om kvinnors roller och villkor i Sala och vid Sala silvergruva. Under hösten 2003 tog stiftelsen emot bergsfolk från Kongsberg som ett återbesök kring frågor av gemensamt intresse. Ett 20-tal personer, huvudsakligen personal från bergverksmuseet och visningsgruvan i Kongsberg, hörsammade vår inbjudan. 2003 var också året när Riksens Clenodium fick Västmanlands Fornminnesförenings diplom för betydelsefullt kulturarbete. Vid slutet av året fick Riksens Clenodium från Hesselmanska stiftelsen det första bidraget som var avsett för Ulricagruvans rekonstruktion (100.000 kr.). 7

Under våren 2004 arrangerade stiftelsen sitt femte seminarium, denna gång kring Jernkontorets och Riksantikvarieämbetets projekt Atlas över Sveriges bergslag och i samarbete med gruvans ägare. Den nytillkomna Saladelen av projektet presenterades under seminariet. Särskilda föreläsningar ägnades industrihistoria som akademiskt ämne och internationella utblickar. Närmare 40 personer deltog. På hösten samma år kom så en arkeologisk förundersökning vid Sala Gruvkyrkogård. Rapporten, sammanställd av arkeologerna Anna Onsten-Molander (Societas Archaelogica Upsaliensis, SAU) och Kristina Jonsson (Västmanlands läns museum), bekräftar markens användning som begravningsplats och ger starka indikationer på att där funnits en kyrkobyggnad. Resultaten offentliggjordes under 2005 genom Sala Allehanda och vid ett särskilt anordnat informationsmöte i april (Sala Stadsbibliotek). Vid mötet kunde också presenteras mynt från 1400- och 1500-talen, som hittats på begravningsplatsen samma vår. Frågorna kring gruvkyrkan pockar på ytterligare undersökningar. Under 2004 tog stiftelsen också på sig ansvaret att som byggherre utföra en mycket nödvändig byggnadsvård på laven över Carl XI:s schakt. Lavens hela exteriör inklusive taket åtgärdades på antikvariskt riktigt sätt. Synpunkter från vår omvärld Vid gruvan görs under 2005 en stor översyn av verksamheten. Ägarens ambition är att skapa en affärsdrivande organisation som skall fånga upp och aktivt driva alla frågor avseende såväl förvaltning av byggnader och anläggningar som besöksturismen. Detta är en god sak eftersom ansvaret vid gruvan i många år varit fördelat på flera händer. En ideellt arbetande stiftelse med hela sin verksamhet riktad mot kunskaps- och insamlingsmål med gruvans utveckling i fokus är givetvis en stor tillgång för verksamheten oavsett hur denna är organiserad är en uppfattning som framförts i den gruppering som arbetar med den nya organisationen vid Sala silvergruva. Genom att stiftelsens verksamhet till stor del bygger på insatser från olika frivilliga nätverk har den många frihetsgrader som en bolagiserad verksamhet saknar, menar man. Som framgår av de gångna tio åren kan den agera snabbt kring val av åtgärder och tidpunkt för olika insatser. Sponsorerna visar intresse att stödja stiftelsens verksamhet även i fortsättningen. Orsaken är den absoluta vissheten att alla bidrag används för verksamhet av betydelse för gruvan som kulturhistoriskt minnesmärke. En annan möjlighet, som uppskattas och utnyttjas av vissa bidragsgivare, är att kunna rikta sina bidrag mot vissa projekt eller insatser som man av olika skäl finner särskilt intressanta. Här vill vi också nämna den uppskattning som visats stiftelsen genom att den under 2003 tilldelades Västmanlands Fornminnesförenings diplom för betydelsefullt kulturarbete och under våren 2005 fått ett hedersomnämnande av Föreningen Kulturmiljö i Västmanlands län. Sammantaget kan den uppskattning som visats Riksens Clenodium under de första verksamhetsåren inte tolkas på annat sätt än att stiftelsens verksamhet har kommit för att stanna. Den kan även i fortsättningen vara en betydelsefull kraft i det viktiga arbete som pågår för att befästa Sala silvergruvas framskjutna plats bland besöksmålen kring bergshanteringens historia. Dagsläge och framtidsutsikter Under 2005 finns inte planerade några stora och kostnadskrävande insatser. Flera projekt sammanhänger med stiftelsens jubileum. Inte minst gäller det att informera om stiftelsens verksamhet, vid SalaMässan och på särskilda möten m.m. Denna skrift är ett led i denna information. Den nya organisationen för gruvans ägande, förvaltning och marknadsföring gör att ägaren kan samordna verksamheterna vid den på ett bättre Kommer det, med en sådan organisation på plats i framtiden, att finnas ett meningsfullt utrymme även för stiftelsen Riksens Clenodium? Härom verkar det inte råda något tvivel, varken hos gruvans nya huvudmän eller hos de sponsorer som stött stiftelsens verksamhet under de första tio åren. Carl XI:s lave under byggnadsvård. Smedjan i förgrunden 8

Arkeologer undersökte en av gravarna närmare. Det välbevarade skelettet låg i en kista en meter under matjorden (2004) sätt. Den stänger inga möjligheter till ett fruktbart samarbete med stiftelsen, där dess kompetens och förmåga till ekonomiska punktinsatser kan få betydelse. De avgörande faktorerna för stiftelsens framtida verksamhet gäller dess personella och ekonomiska resurser. Stiftelsen måste ha egen kompetens men också initiativkraft och förmåga till samarbete med andra. Egna ekonomiska resurser behövs för att som Riksens Clenodium gjort för vissa projekt kunna dra till sig bidrag från andra stiftelser och fonder. Som insamlingsstiftelse måste Riksens Clenodium ha förtroende hos de företag och privatpersoner som vill gynna gruvans kulturhistoriska dimension och är beredda att lämna stiftelsen ekonomiska bidrag och annat stöd. Det är viktigt att sponsrande företag får motprestationer från stiftelsen, motprestationer med reklamvärde. Sådana består numera främst i omnämnanden i annonser, hemsida och skyltfönster samt på skyltar vid projekt och arrangemang. Stiftelsens ekonomiska förmåga är starkt beroende av bidrag från företagen i Sala. Många av dem har uthålligt ställt upp på ett enastående sätt och förtjänar att hyllas i detta sammanhang. Varmt tack för den välvilja som har visats Riksens Clenodium genom åren! Bidragsgivare till stiftelsen Företag lämnar ekonomiska bidrag eller bidrar i vissa fall med varor eller tjänster. Privatpersoner lämnar ekonomiska bidrag eller stöder stiftelsen på annat sätt. Sala Sparbank är Salabygdens ledande bank och har alltsedan stiftelsen tillkom lämnat den uppmuntran och ekonomiskt stöd. Banken har framhållit sin uppskattning av Riksens Clenodiums verksamhet, som den anser stämmer väl överens med bankens egen strävan att verka för bygdens framtid och framåtskridande. Även Metso Minerals har lämnat stiftelsen stöd från första början. Nuvarande VD Mats Carlsson: Metso Minerals (tidigare Sala Maskinfabrik) med sin startpunkt under 1800-talets senare del blev till stor del präglad av gruvverksamheten i Sala och fortsatte på det spåret även efter gruvdriftens nedläggning. Trots att vi i dag är en global aktör i mineralbranschen, har vi inte förlorat kontakten med detta vårt ursprung och försöker därför stödja de krafter som arbetar med att utveckla gruvans historiska potential, Stiftelsen Riksens Clenodium är en av dessa. Sala-Heby Energi har tillkommit som huvudsponsor för ett långsiktigt samarbete, naturligt för ett ledande företag i Salabygden. Även följande företag är under 2005 sponsorer till stiftelsen. Bidragsgivare som tillkommit efter maj månad finns inte redovisade. 9

Ainos Bröd Konditori med centralt läge i Sala. Bageri i Heby Antavlan Släktforskning och visuella presentationer Björka Mineral Malmer och mineraler. Bryter dolomit i Salaberget Catrinelunds Såg Byggvaror. Sågat och hyvlat virke Craftware Electronics Datakonsulter. Datorer. Persondatorer Ewerlöfs Bokhandel Böcker, pappersvaror, m.m. i stort utbud Färg & Hobbyhörnan Välsorterad butik för färg, golv och hobby FÖ Byggnads AB Projektering, nybyggnad, ombyggnad och reparationer Glasmäster Lars Nilsson Glasmästeri med mångsidig verksamhet ICA Kvantum Åkrahallen Livsmedel och dagligvaror i stor sortering Järnboden Järnvaror, utrustning för hem, skog och trädgård KPMG Revision, redovisning och skatterådgivning Kumlins Måleri Sätter färg på det mesta Linneskåpet Hemtextilier i stor sortering Lås & Hemskydd Lås och larm för hem och kontor Maxit Tillverkning av torrbruksprodukter Preem Petroleum Oljor och oljeprodukter Sala Allehanda Salabygdens dagstidning. Bilagor och trycksaker Sala Gummi Säljer, monterar och reparerar däck till små och stora fordon Sala Montage Utför metallarbeten Sala Mureri & Kakel Mureriarbeten och plattsättning Sala Svets & Mekaniska Lyftanordningar och lyftutrustning Sala Ångbageri Mångsidigt bageri med servering Scanspac Tillverkning av byggvaror Svenska Mässkonsult Mässor och utställningar Svensk Fastighetsförmedling Auktoriserad fastighetsmäklare Trinity Reklam Profilkläder och reklamartiklar Wason Centralt belägen klädbutik i Sala Widéns Byggmarknad i Sala Allt i byggmaterial Öhrlings PwC Revision, redovisning och skatterådgivning Gynna stiftelsens sponsorer! Några fakta (1995-2004) Antal styrelsesammanträden: 61 Insamlade medel: Drygt 800.000 kr. från företag och privatpersoner i Sala. Knappt 1 milj. kr. från andra stiftelser, fonder m.fl. Sala storgruva ruvar på många hemligheter av vilka endast en mindre del har kunnat undersökas. Efter färdigställandet av155 m nivå kan mellangruvan (60-130 meters nivå) bli nästa framtida underjordsprojekt 10

Två av de tre stugorna i Gruvbygården Styrelsens sammansättning 1995-2005 Den första styrelsen: Styrbjörn Lindow, ledamot och ordförande Arne Åkerstedt, ledamot och vice ordförande Leif Berggren, ledamot och sekreterare Bo Svärd, ledamot och kassör Bob Engelbertsson, ledamot Leif Grönbladh, ledamot Per-Erik Sandgren, ledamot Anna Maria Eriksson, suppleant Johan Holmgren, suppleant. Under 1996 ersattes Arne Åkerstedt med Åke Kjellberg som ledamot och vice ordförande. Under 1998 ersattes Bo Svärd med Bengt Nyfjäll som ledamot. Sekreterare blev Nyfjäll 1999. Under 2001 lämnade Anna Maria Eriksson som suppleant. Under 2002 tillkom Per Sörbom som suppleant och sedan dess har styrelsens sammansättning varit oförändrad. När detta skrivs är den alltså följande: Styrbjörn Lindow, ledamot och ordförande Åke Kjellberg, ledamot och vice ordförande Leif Berggren, ledamot och kassör Bengt Nyfjäll, ledamot och sekreterare Bob Engelbertsson, ledamot Leif Grönbladh, ledamot Per-Erik Sandgren, ledamot Johan Holmgren, suppleant Per Sörbom, suppleant. Styrelsens rådgivare Christer Ekman Utsedd 2000-05-26 Bengt Malmgren Utsedd 2000-05-26. Avliden 2001-02-19 Per Sörbom Utsedd 2000-05-26. Entledigad 2002-04-12 då han ingick i styrelsen Thomas Falk Utsedd 2002-04-12 Lars M. Johnson Utsedd 2003-02-07 Stiftare Leif Berggren, Bob Engelbertsson, Styrbjörn Lindow, Per-Erik Sandgren och Bo Svärd. 11

Insamlingsstiftelsen Riksens Clenodium Drottning Christinas väg, 733 36 Sala. www.sala.se/turism/riksens_clenodium Foton: Jan Storm m.fl. Teckningar: Bo Svärd. Produktion: Susanne Modigh. 06-2005