Recipientkontroll i Dalbergsån och Holmsån År 2009

Recipientkontroll i Dalbergsån och Holmsån År 2009 Dalbergså-Holmsåns vattenvårdsförbund Rapport 2010-10-26 Eurofins Environment Sweden AB, Sjöhagsgatan 3, 531 40 Lidköping Pelagia Miljökonsult AB, Strömpilsplatsen 12, 90743 Umeå

2010-10-26 Ansvarig utgivare: Torbjörn Johnson, Pelagia Miljökonsult AB Författare: Ola Renman, Pelagia Miljökonsult AB 1/50

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 3 1 Inledning... 5 1.1 Provtagning och rapportsammanställning... 6 2 Material och metoder... 6 3 Resultat och diskussion... 8 3.1 Nederbörd och lufttemperatur... 8 3.2 Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar... 9 3.2.1 Totalkväve och totalfosfor... 9 3.2.2 Arealspecifik förlust och transport av kväve och fosfor... 13 3.2.3 Syre... 17 3.2.4 COD Mn (Organiska syretärande ämnen)... 20 3.2.5 ph och alkalinitet... 22 3.2.6 Färg och turbiditet... 23 3.2.7 Metaller i Dalbergsåns mynning (R1)... 26 3.2.8 Metaller i Dalbergsåns vattensystem... 27 4. Statistik... 28 5. Sammanfattande diskussion... 29 6. Referenser... 31 Bilaga 1... 32 Bilaga 2... 36 Bilaga 3... 42 2/50

SAMMANFATTNING Temperaturer över långtidsmedelvärdet uppmättes under januari, mars, april, juli september och november. Under oktober och september var temperaturerna lägre än normalt. Juli fick mycket mer nederbörd (158 mm) än långtidsmedelvärdet, men även augusti och november och till viss del även december hade ordentliga överskott. De fyra första månaderna var annars torrare än normalt. Närsalthalterna (kväve och fosfor) ökade österut i systemen (Dalbergsåns södra respektive norra länk och Holmsån). Det var i det östliga jordbruksområdet som halterna av fosfor blev mycket höga och extremt höga. Västerut blev halterna måttligt höga till låga. Det fanns inte en enda punkt som hade extremt höga halter av kväve 2009, utan merparten av provpunkter hade måttligt höga halter. Situationen för fosfor var värre än den var för kväve. Förlusten av närningsämnen (kväve och fosfor) från marken visade på en minskning gentemot 2008 och i de flesta provpunkter mot 2007 också. Det var bara Holmsån (RH10) och Krokån (R6) som hade högre värden 2009 än 2007. Transporten av kväve till Vänern var mindre 2009 än den varit de två tidigare åren. Fosfortransporten 2009 var lägre än den var 2008 men högre än 2007. Syrehalterna sjönk i samtliga sjöar till 2009. Nären (SH5) hade svagt syretillstånd, Rådanesjön (S3) syrefattigt, och de andra tre, Östra (S1) och Stora Hästefjorden (S2) samt Kabbosjön, hade nästan syrefria tillstånd. RH10 i Holmsån var återigen den enda punkten som visade på någon signifikant (p=0,006) förändring av sin syrehalt, och den var fortfarande positiv. Organiska (växt- och djurdelar) lösta ämnen, som förbrukar syre vid nedbrytning, ökade signifikant i princip alla sjöar och vattendrag i Dalbergsåns avrinningsområde undantaget Krokån, och halterna var måttliga till höga. I Holmsåns avrinningsområde var halterna låga till höga. ph värdet i punkten R5 (Bodaneälven) uppvisade även vid 2009 års undersökning ett av årets lägsta medianvärden, precis som den gjort några år bakåt i tiden. 2009 hade Rådanesjön (S3) samma ph- värde som R5, nämligen 6,75, vilket klassas som svagt surt. I övriga punkter registrerades värden över 6,8 vilket gör att tillståndet klassificeras som nära neutralt. Vattnets förmåga att motstå försurning visar återigen att buffertkapaciteten överlag är mycket bra. Det är några punkter längst åt väster som har svag till god buffertkapacitet. Vattnet i Dalbergsåns södra länk fortsätter att vara starkt färgat. I norra länken är vattnet måttligt till betydligt färgat. I Holmsåns system sjönk färgtalet i samtliga punkter och klassas nu som måttligt till starkt färgade. 3/50

Grumligheten är stark i Holmsåns och de östra delarna av Dalbergsåns vattensystem. Den troliga orsaken är att området domineras av jordbruksmarker med lättrörliga jordlager. Längre upp i Dalbergsåns avrinningsområde, närmare skogsmarkerna, sjunker grumligheten. Metallerna i Dalbergsåns mynning (R1) klassificeras över lag som låga. Koppar (Cu) och bly (Pb) visar återigen på måttligt höga (Cu) respektive höga (Pb) halter. Vid måttligt höga halter (klass 3) kan effekter förekomma på organismers tidiga livsstadier. Vid höga halter (klass 4) ökar risken för biologiska effekter och redan vid kort exponering kan överlevnaden hos vattenlevande organismer påverkas. Årets högsta värde när det gäller koppar (Cu) uppmättes i juni och klassificerades som hög halt (13 µg/l). Vid två av tolv mättillfällen uppmättes hög halt av koppar. När det gäller bly (Pb) uppmättes årets högsta halt i september (5,5 µg/l). Vid sju av tolv mättillfällen överstegs gränsen för hög halt för bly. Koppar visar på en signifikant (p=0,0006) ökande trend, trots att halten sjönk något för första gången på flera år. Med tanke på halterna av framförallt bly, men även av koppar, är det motiverat att ha metallerna under uppsikt. Det vore intressant att studera bottenfaunan i området för att se om en påverkan kan ses eftersom de omnämnda metallhalterna är relativt höga. 4/50

1 Inledning Eurofins Environment Sweden AB har av Dalbergså/Holmsåns vattenvårdsförbund fått i uppdrag att utföra kontroll av elva vattendragslokaler och fem sjölokaler i Dalbergsåns och Holmsåns vattensystem i sydöstra Dalsland under år 2009 (Figur 1). Undersökningarna omfattar vattenkemi. Pelagia Miljökonsult AB har som underkonsult till Eurofins fått i uppdrag att sammanställa material och skriva årsrapport för år 2009. Vattenundersökningarna i området har pågått sedan 1989 och resultaten från de tidigare undersökningarna har använts och vägts in i bedömningarna av tillståndet 2009. Figur 1. Provtagningspunkternas placering i avrinningsområdet inom Dalsbergså/Holmsåns vattenvårdsförbund (Kartunderlag från Rapport 2006-05-10, Recipientkontroll i Dalbergsåns-Holmsåns avrinningsområde. Dalbergså/Holmsåns vattenvårdsförbund.) Enbart mindre justeringar har skett i det kontrollprogram som utarbetades 1998 (Bilaga 1). 5/50

1.1 Provtagning och rapportsammanställning Provpunkt R1 provtogs år 2009 av Melleruds kommun och analyserades av SLU. Melleruds kommun provtog även 6 av de 12 proverna från RH9. Provtagningen i R8b och R12 har också analyserat av SLU och provtagits efter särskilda instruktioner från SLU. Resterande provtagning och analys av vattenkemiprover under år 2009 har utförts av Eurofins Environment Sweden AB. Resultat- och rapportsammanställning har utförts av Ola Renman, Pelagia Miljökonsult AB, Umeå. 2 Material och metoder Undersökningarna år 2009 utfördes i elva vattendragslokaler samt fem sjölokaler (Tabell 1). Stationerna R1, R8b och R12 är inhämtade från Sveriges Lantbruks Universitet (SLU, www.ma.slu.se). För RH9 saknas data för juli och september så den är provtagen 10 gånger under 2009. Tabell 1. Provtagningsstationer ingående i programmet samt provtagningsfrekvens under året. Provtagningspunkt Koordinater Frekvens R 1. PMK, Kvantenburg 12 ggr/år R 2. Frändeforsån, Vena kvarn R 3. Frändeforsån Minkfarmen R 4. Frändeforsån i Bodaneälven R 5. Lönnebergshage R 6 E 45 bron över Krokån R 7. Storån vid Åsmule R8b. Teåkersälven vid Bäckefors R 12. Stommebäcken 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år 6 ggr/år S 1. Östra Hästefjorden 6489980 2* ggr/år 1292010 S 2. Stora Hästefjorden 6486273 2* ggr/år 1286919 S 3. Rådanesjön 6489879 2* ggr/år 1346437 S 4. Kabbosjön 6489884 2* ggr/år 1346437 RH 9. Holmsån, nedstr. ar-verket 12 ggr/år RH 10. Holmsån, uppstr. ar-verket RH 11. Gerserudsbäcken 6 ggr/år 6 ggr/år SH 5. Nären 6489886 2* ggr/år 1346436 * Ett ytprov och ett bottenprov vid varje provtagningstillfälle Provpunkternas position kan ses i Figur 1. I Dalbergsåns vattensystem ligger provtagningsstation R1 där Dalbergsån mynnar ut i Vänern. Stationerna R2 R4 är belägna i 6/50

Frändeforsån (vid Vena kvarn, vid minkfarmen respektive vid Forsane). Station R5 ligger vid Lönnebergshage i Bodaneälven. Station R6 är belägen vid E45-bron över Krokån och station R7 ligger vid Åsmule i Storån. R8b är belägen i Teåkersälven vid Bäckefors. Station R12 ligger i Stommebäcken i närheten av Stommen. I Holmsåns vattensystem är provtagningsstationerna RH 9 och RH 10 belägna nedströms respektive uppströms avloppsreningsverket i Holmsån. Station RH 11 är belägen i Gerserudsbäcken. Provtagning i sjöarna sker vid S1 och S2 i Östra respektive Stora Hästefjorden. Station S3 ligger i Rådanesjön, station S4 i Kabbosjön och station SH5 i Nären. Markanvändningen inom båda avrinningsområdena domineras av skogs- och åkermark (Tabell 2). Tabell 2. Markanvändning i Dalbergså/Holmsåns avrinningsområde. Typ Dalbergsån Holmsån Km 2 % Km 2 % Skog 299 36 53 40 Åker 272 33 56 43 Bete 20 2 5 4 Sjö 49 6 8 6 Övrigt 195 23 9 7 Totalt 835 100 131 100 Bedömningar och klassificeringar i rapporten följer Bedömningsgrunder- Sjöar och vattendrag, Rapport 4913 (Naturvårdsverket 1999). För att undersöka eventuella trender i materialet över tiden användes enkel linjär regression. För att erhålla korrekta tillståndsklassningar enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och Vattendrag (Naturvårdsverket 1999) krävs månatliga mätningar under ett år för de flesta parametrarna i rinnande vatten och i vissa fall även extra sommarmätningar. Eftersom dessa resultat endast grundas på resultat från 6 eller 2 provtagningar under ett år får de anses som något osäkra. I vissa fall används även klassificeringar för sjöar istället för vattendrag, vilket kan vara något missvisande. Värden under rapporteringsgränsen har genomgående ersatts av rapporteringsgränsen vid databearbetning. De parametrar som inte direkt ingår i kontrollprogrammet såsom lufttemperatur, nederbörd och vattenföring, som krävs vid utvärdering, har inhämtats från SMHI eller Länsstyrelsen. Lufttemperatur och nederbörd gäller SMHI:s meteorologiska station i Vänersborg. Vattenföringsdata (PULS metoden) har erhållits från Länsstyrelsen i Västra Götalands län via Vänersborgs kommun. 2006 bytte SLU analysmetod för den totala kvävehalten, TOT-N. Den äldre metoden (TOT-N ps) ger i snitt 100 g/l högre värden jämfört med den nya (TOT-N TNb) vid halter som är under 500 g/l. Vid halter mellan 500-1000 g/l stämmer metoderna bra överens. Blir halterna högre än 1000 g/l ger istället den nya metoden högre värden, och det med 10% (Wallman et. al. 2009). Kväve- och fosforhalterna för de flesta punkterna har en liten dipp från 2006 till 2007 oberoende av om de ligger över eller under de 7/50

olika gränsvärdena (Figur 4-15). Det är viktigt att ha metodbytet i åtanke när kvävediagrammen studeras. På grund av metodbytet kan förändringar mellan åren som ser stora ut i själva verket vara mindre än de ser ut att vara, och förändringar som ser små ut kan i sin tur vara större än de ser ut att vara. De punkter som är hämtade från SLU är R1, R8b och R12. Tabell 3. Analysvariabler för vattenkemisk provtagning i Dalbergså/Holmsåns vattensystem år 2009. Variabelnamn Enhet Temperatur o C Fält Analys Konduktivitet ms/m X ph Alkalinitet mekv/l X NO 2+NO 3-N g/l X TOT-N g/l X TOT-P g/l X Färgtal mgpt/l X COD Mn mg/l X Klorofyll mg/m 3 X Turbiditet FNU X Syrgas mg/l X Syremättnad % X X X 3 Resultat och diskussion Nedan redovisas resultaten från den samordnade recipientprovtagningen i Dalbergsån/ Holmsåns vattensystem. De redovisade parametrarna ger tillsammans en uppfattning om tillståndet i det undersökta området. 3.1 Nederbörd och lufttemperatur Generellt sett för Sverige var 2009 ett varmt år. Trots detta får väl årets mest uppmärksammade väderhändelse ändå anses vara den senare hälften av december som blev kall och snörik för i princip hela landet. Vissa områden från Värmland och norrut drabbades även av rejält kraftiga regn i juli. Även andra områden, som till exempel Vänersborg, fick också ordentliga nederbördsmängder under juli (Figur 3). För Vänersborgs del hade april en av de största temperaturavvikelserna från långtidsmedelvärdet (Figur 2). Detsamma gäller även för många andra delar av landet då SMHI under 2009 för första gången någonsin gjorde noteringar i Sverige om månadsmedeltemperaturer på över 10 grader för april, så månaden var generellt sett ovanligt varm. Förutom april så skiljer sig även oktober och november en del från temperaturens långtidsmedelvärde. Oktober blev kallare för Vänersborg jämfört med långtidsmedelvärdet (Figur 2). Detta gällde för hela Sverige under oktober, vilket varit ovanligt under senare år. November kompenserade med att istället bli något varmare än normalvärdet för Vänersborg (Figur 2). Annars följer temperaturen för 2009 ganska väl långtidsmedelvärdet (Figur 2). 8/50

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Dalbergsån/Holmsån 2009 Nederbörden låg något under normalvärdet i början på året för Vänersborg (Figur 3). Det var, som nämnts tidigare, i juli men även i augusti, november och december som nederbörden låg över långtidsmedelvärdet (Figur 3). o C 20 15 10 5 0-5 Månadsmedeltemperatur 2009 1971-2000 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 mm 2009 Månadsnederbörd 1971-2000 Figur 2. Månadsmedeltemperatur ( 0 C) i Figur 3. Månadsnederbörd (mm) Vänersborg år 2009. i Vänersborg år 2009. 3.2 Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar Statistiska analyser över tiden redovisas i kapitel 4. Klassificeringar och gränsvärden för de analyserade parametrarna presenteras i Bilaga 2. Samtliga analysvärden för vattenkemiska parametrar år 2009 redovisas i Bilaga 3. 3.2.1 Totalkväve och totalfosfor Klassificering av kväve och fosfor ska grundas på värden mellan maj oktober (Naturvårdverket 1999). I de flesta vattendragen bygger analyserna på värden från månaderna juni, augusti och oktober som använts för år 2009 på grund av provtagningsfrekvensen 6 ggr/år. För sjöarna används bara två månader, ett vinter- och ett höstvärde på grund av provtagningsfrekvensen 2 ggr/år. I Dalbergsåns södra länk höll sig halterna av totalkväve ganska stabila under 2009 med undantag för en topp under juni (Figur 4). Frändeforsån minkfarmen (R3) var den punkt som visade störst ökning. Den enda punkten som inte visade någon ökning under juni var Frändeforsån Bodaneälven (R4), som istället minskade en aning. Mot slutet mg/l 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 Totalkväve 2009 R5 R4 R3 R2 Feb April Juni Aug Okt Dec Årsmedel totalkväve mg/l 2,5 R5 R4 R3 R2 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 4. Totalkvävehalter i Dalbergsåns södra länk år 2009. Figur 5. Årsmedelhalter av kväve i Dalbergsåns södra länk åren 1992-2009. 9/50

av året ökade kvävehalten i två av Frändeforsåns punkter, minkfarmen (R3) och Bodaneälven (R4), samt i Bodaneälven (R5) medan Frändeforsån Vena kvarn (R2) istället minskade (Figur 4). Årsmedelhalterna av totalkväve i Dalbergsåns södra länk under 2009 sjönk i samtliga provpunkter jämfört med 2008 (Figur 5). Årshalterna av totalkväve steg ju längre nedströms i Frändeforsån mätningen utfördes, från R4 längst i söder till R2 i norr (Figur 5). Varannanårscykeln som har gällt för R2 och R3 i princip sedan 1997 bröts under 2009 (Figur 5). R5 är den enda punkten som visade en signifikant minskning för långtidsmedelvärdet (Tabell 10). Med undantag för R5 så steg fosforhalterna i början på året i Dalbergsåns södra länk (Figur 6). R2 hade södra länkens högsta fosforhalt under året och det inträffade under augusti. Under hösten och vintern sjönk fosforhalterna i samtliga punkter. Vad gäller årsmedelhalterna av fosfor 2009 så sjönk de i de tre nordligaste provpunkterna, R2-R4, jämfört med 2008 (Figur 7). R5 ökade något lite från 0,021 mg/l till 0,024 mg/l men långtidstrenden uppvisar ändå en signifikant minskning för R5 (Tabell 10). Bodaneälven (R5) fortsatte att ha de lägsta årsvärdena. mg/l 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0,00 Totalfosfor 2009 R5 R4 R3 R2 Feb April Juni Aug Okt Dec mg/l 0,30 0,25 0,20 0,15 0,10 0,05 0,00 Årsmedel totalfosfor R5 R4 R3 R2 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 6. Totalfosforhalter i Dalbergsåns södra länk år 2009. Figur 7. Årsmedelhalter av fosfor i Dalbergsåns södra länk åren 1992-2009. Precis som 2008 så hade Dalbergsåns mynning (R1) de högsta värdena för fosfor och kväve i den norra länken (Figur 8-11). Vartannatårsmönstret som bröts för Krokån (R6) i fjol med avseende på kväve verkar vara borta även i år. Kvävehalterna har sjunkit för R6 under 2009 (Figur 9). R1, R6 och Storån (R7) visar alla på tydliga fosfortoppar under augusti medans Teåkersälven (R8b) och Stommebäcken (R12) håller sig konstanta under hela året (Figur 10). R7, R8b och R12 visar alla på en signifikant minskning vad gäller långtidsmedelvärdet för kväve (Tabell 10). 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 mg/l Totalkväve 2009 R8b R7 R6 R1 R12 Feb April Juni Aug Okt Dec Figur 8. Totalkvävehalter i Dalbergsåns norra länk år 2009. 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 mg/l Årsmedel totalkväve R8b R7 R6 R1 R12 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 9. Årsmedelhalter av kväve i Dalbergsåns norra länk åren 1992-2009. 10/50

0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0,00 mg/l Totalfosfor 2009 R8b R7 R6 R1 R12 Feb April Juni Aug Okt Dec 0,14 0,12 0,10 0,08 0,06 0,04 0,02 0,00 mg/l Årsmedel totalfosfor R8b R7 R6 R1 R12 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 10. Totalfosforhalter i Dalbergsåns norra länk år 2009. Figur 11. Årsmedelhalter av fosfor i Dalbergsåns norra länk åren 1992-2009. Kvävehalten i Holmsån nedanför avloppsreningsverket (RH9) och Gerserudsbäcken (RH11) pendlade upp och ner under 2009 medan de var relativt stabila i de andra två punkterna (Figur 12). Både i RH9 och RH11 hade kvävehalterna minskat sedan 2008 och de verkade också ha stabiliserat sig jämfört med de tidigare åren (Figur 13). Nären (SH5) visade på signifikant minskning av både kväve och fosfor (Tabell 10). Figur 12. Totalkvävehalter i Holmsån Figur 13. Årsmedelhalter av kväve i år 2009. Holmsån åren 1992-2009. Figur 14. Totalfosforhalter i Holmsån. Figur 15. Årsmedelhalter av fosfor år 2009 i Holmsån åren 1992-2009. Dalbergsåns mynning (R1), Gerserudsbäcken (RH11) och Holmsån nedströms avloppsreningsverket (RH9) hade mycket höga halter av kväve (Figur 16). Norra länken hade låga till måttligt höga halter kväve. I den södra länken var halterna generellt måttligt höga med undantag för Frändeforsån vid Vena kvarn (R2) och minkfarmen (R3) som hade höga halter. I Holmsåns avrinningsområde hade de två nordliga punkterna måttligt höga halter medan de två sydliga har mycket höga halter. 11/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 R8b 0,52 mg/l Teåkersbäcken S4 0,34 mg/l SH5 0,47 mg/l R12 0,24 mg/l Kabbosjön Nären RH10 0,58 mg/l R7 0,31 mg/l Mellerud RH11 2,77 mg/l RH9 1,90 mg/l Färgelanda S3 0,38 mg/l Rådanesjön S1 0,58 mg/l Örsjön R6 0,47 mg/l Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 0,35 mg/l S2 0,45 mg/l R4 0,52 mg/l Dalbergsån R2 0,75 mg/l Lillån R3 0,82 mg/l R1 1,35 mg/l Stora Hästefjorden Klassificering av totalkväve 2009 Klass Benämning Halt (mg/l) 1 Låga halter < 0,300 2 Måttligt höga halter 0,300 0,625 3 Höga halter 0,625 1,250 4 Mycket höga halter 1,250 5,000 5 Extremt höga halter > 5,000 Figur 16. Klassificering av kväve i Dalbergsån och Holmsån från 2009 års undersökning. Vad gäller fosfor så ökar halterna generellt åt öster, och det är också högst värden i de områden som domineras av åkermark (Figur 17). Dalbergsåns mynning (R1) och Gerserudsbäcken (RH11) hade extremt höga fosforhalter. I Dalbergsåns södra länk ökade halterna från låga till måttligt höga i sydväst till mycket höga i nordost. I norra länken går gradienten från nordväst med låga halter till mycket höga halter i sydost. 12/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 R8b 0,0123 mg/l Teåkersbäcken S4 0,008 mg/l SH5 0,034 mg/l R12 0,005 mg/l Kabbosjön Nären RH10 0,053 mg/l R7 0,016 mg/l Mellerud RH11 0,153 mg/l RH9 0,078 mg/l Färgelanda S3 0,010 mg/l Rådanesjön S1 0,035 mg/l Örsjön R6 0,054 mg/l Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 0,022 mg/l S2 0,023 mg/l R4 0,047 mg/l Dalbergsån R2 0,073 mg/l Lillån R3 0,066 mg/l R1 0,108 mg/l Stora Hästefjorden Klassificering av totalfosfor 2009 Klass Benämning Halt (mg/l) 1 Låga halter < 0,0125 2 Måttligt höga halter 0,0125-0,025 3 Höga halter 0,025-0,050 4 Mycket höga halter 0,050-0,100 5 Extremt höga halter > 0,100 Figur 17. Klassificering av fosfor i Dalbergsån och Holmsån från 2009 års undersökning. 3.2.2 Arealspecifik förlust och transport av kväve och fosfor Den arealspecifika förlusten baseras på transport av näringsämnen i förhållande till avrinningsområdets storlek uppströms respektive mätpunkt (Tabell 4). 13/50

Tabell 4. Provpunkternas uppströms liggande arealer (ha) i avrinningsområdet. Bodaneälven, R5 Frändeforsån, R2 Krokån, R6 Holmsån, RH9 13600 37300 33000 13100 Dalbergsåns avrinningsområde uppvisade en nedgång i fosfor- och kväveförlust från 2008 till 2009. Bodaneälven (R5) går till och med ner till låg förlust med avseende på kväve under 2009, även om den ligger precis på gränsen. Samma punkt har visat minskande fosforförlust de senaste tre åren. Frändeforsån (R2) och Krokån (R6) går ner både en kväve- och en fosforklass till 2009 (Tabell 5). Tabell 5. Arealspecifik förlust år 2007, 2008 och 2009 i provpunkterna R2, R5, R6 och RH9. År Fosforförlust (kg/ha, år) Kväveförlust (kg/ha, år) Mätpunkt 2007 2008 2009 2007 2008 2009 R5 0,13 0,10 0,08 2,8 3,5 2,0 R6 0,15 0,32 0,19 3,0 4,9 2,2 R2 0,28 0,46 0,26 5,2 6,8 3,1 RH9 0,24 0,51 0,36 5,5 8,9 7,0 Tabell 6. Bedömningsgrunder för arealspecifik förlust (Naturvårdsverket 1999). Klass Benämning Halt (kg P /ha, år) 1 Mycket låga förluster 0,04 1,0 2 Låga förluster 0,04-0,08 1-2 3 Måttligt höga förluster 0,08-0,16 2-4 4 Höga förluster 0,16-0,32 4-16 5 Extremt höga förluster > 0,32 > 16 Halt (kg N /ha, år) I Holmsåns avrinningsområde (RH9) var fosforförlusten extremt hög trots att den minskade något från 2008 (Tabell 7). Kväveförlusten blev något lägre än den var 2008 men den höll sig i samma klass med höga förluster som den legat i de senaste tre åren (Tabell 7). Tabell 7. Näringsämnesförlust i Holmsåns avrinningsområde (RH9) under åren 2002 2009. Fosforförlust (kg/ha, år) Holmsån (RH9) Kväveförlust (kg/ha, år) 2002 0,34 12,5 2003 0,21 6,4 2004 0,51 10,9 2005 0,24 5,7 2006 0,54 18,5 2007 0,24 5,5 2008 0,51 8,9 2009 0,36 7,0 14/50

Näringstransporten följde ungefär vattenföringen under 2009, även om förhållandet mellan dem skiljde ganska kraftigt på sina håll (Figur 18 21). Med undantag för kväve i Frändeforsån vid Vena Kvarn (R2), Lönnbergshage (R5) och Krokån (R6) och fosfor i Holmsån nedanför avloppsreningsverket (RH9) så låg alla andra kväve- och fosfortransporter en bra bit över vattenföringen från juli och några månader framåt. De kraftiga regnen under juli avspeglar sig i Figur 18 21. Under ett normalår kan det förväntas en längre period av låga flöden som brukar brytas i september, men under 2009 avbröts denna lågflödesperiod tidigare och mer markant än vanligt på grund av de ovan nämnda juliregnen. Även augusti var en ovanligt nederbördsrik månad. De generellt kraftiga näringstransporterna under sensommaren som kan ses i Figur 18 21 är förmodligen starkt knutna till de stora regnmängderna. to n 0,2 Fosfortransport R5 m 3 s 6 to n 6 Kvävetransport R5 m 3 s 5 0,1 4 2 5 4 3 2 4 3 2 1 1 0,0 J F M A M J J A S O N D 0 Figur 18. Transport i ton (staplar) av totalfosfor och totalkväve i Bodaneälven (R5) samt månatliga vattenföringsdata i m 3 /s (kurva) år 2009. 0 J F M A M J J A S O N D 0 ton 2 Fosfortransport R2 m 3 s 12 ton 20 Kvävetransport R2 m 3 s 12 1 8 4 16 12 8 8 4 4 0 0 0 0 J F M A M J J A S O N D J F M A M J J A S O N D Figur 19. Transport i ton (staplar) av totalfosfor och totalkväve i Frändeforsån (R2) samt månatliga vattenföringsdata i m 3 /s (kurva) år 2009. to n 1,5 1,0 0,5 0,0 Fosfortransport R6 J F M A M J J A S O N D m 3 s 12 10 8 6 4 2 0 to n 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Kvävetransport R6 J F M A M J J A S O N D m 3 s 12 10 8 6 4 2 0 Figur 20. Transport i ton (staplar) av totalfosfor och totalkväve i Krokån (R6) samt månatliga vattenföringsdata i m 3 /s (kurva) år 2009. 15/50

ton 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 Fosfortransport RH9 J F M A M J J A S O N D m 3 s 5 4 3 2 1 0 to n 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Kvävetransport RH9 J F M A M J J A S O N D m 3 s 5 4 3 2 1 0 Figur 21. Transport i ton (staplar) av totalfosfor och totalkväve i Holmsån (RH9) samt månatliga vattenföringsdata i m 3 /s (kurva) år 2009. Vartannatårstrenderna fortsätter för kväve- och fosfortransporten för både Dalbergsån och Holmsån med en lägre mängd 2009 än året innan (Figur 22). Fosfortransport ton R5 R2 R6 Rh9 40 35 30 25 20 15 10 5 0 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Kvävetransport ton R5 R2 R6 Rh9 600 500 400 300 200 100 0 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 22. Fosfor- och kvävetransport i Dalbergsån och Holmsån under åren 1999 2009. Både den totala kväve- och fosfortransporten till Vänern minskade från 2008 till 2009 och kvävetransporten hamnade under även under 2007 års värde. Fosfortransporten var dock högre 2009 än den var 2007 (Tabell 8a). I början av 2010 kom SMHI med en ny service (HOMeR-WEB) där vattenförings- och näringsdata kan laddas ner från webben. Resultatet från HOMeR kan ses i tabell 8b. Om de värdena jämförs med Tabell 8a, som baseras på värden uträknade med hjälp av den förra PULS- metoden, så skiljer de sig åt. Det finns två möjliga anledningar till dessa skillnader. Den ena är att de gamla PULS- punkterna och de nya HOMeR- punkterna ofta skiljer sig åt geografiskt med allt från några 10- tal meter till en dryg kilometer. Den andra anledningen kan vara att i Tabell 8a har värdet för R1 exrtapolerats utifrån ett medelvärde som baserats på R2 och R6. Detta slår förmodligen fel eftersom sträckan från punkterna R2 och R6 ner till R1 domineras nästan helt av intensivbrukad åkermark, medan det i avrinningsområdena uppströms från R2 och R6 finns en inte obetydlig andel skog och annan mark. Detta gör att det kan antas att det kan ske ett ganska kraftigt tillskott av näringsämnen på sträckan från R2/R6 till R1. Noterbart är också att för HOMeR verkar kvävevärdena vara högre och skilja sig mer än fosforvärdena, som istället är verkar vara mindre, jämfört med PULS (Tabell 8c). I årets rapport användes den gamla metoden i diskussioner, det vill säga Tabell 8a. 16/50

Tabell 8a. Transport av fosfor och kväve under åren 2007, 2008 och 2009. I denna tabell är värdena för Holmsån och Dalbergsån uträknade utifrån gamla PULS- data. Transport Kväve N (ton) Fosfor P (ton) 2007 2008 2009 2007 2008 2009 Dalbergsån (R2+R6+Tillk. R1) 344,4 488 223 18,1 32,7 19,2 Holmsån (RH9) 72 117 91 3,2 6,7 4,7 Total transport till Vänern 417 605 314 21 39 24 Tabell 8b. Transport av fosfor och kväve under åren 2007, 2008 och 2009. I denna tabell är värdena för Holmsån och Dalbergsån hämtade från SMHIs HOMeR-WEB. Transport Kväve N (ton) Fosfor P (ton) 2007 2008 2009 2007 2008 2009 Dalbergsån (R1, SMHI) 422 780 440 18,8 29,9 16,9 Holmsån (RH9, SMHI) 85 142 92 2,5 4,0 2,6 Total transport till Vänern 507 922 532 21 34 19 Tabell 8c. Vikt i ton och skillnaden i näringstransport i procent från PULS- metoden till HOMeR- metoden. Metod Kväve N (ton) Fosfor P (ton) 2007 2008 2009 2007 2008 2009 HOMeR 507 922 532 21 34 19 PULS 417 605 314 21 39 24 Skillnad i % 21,6 52,4 69,5 0,0-12,8-20,4 3.2.3 Syre Precis som förra året så åtrfanns de lägsta syrehalterna i Dalbergsåns område under 2009 i Frändeforsån (R3). Samtliga syrehaltsvärden i systemet har dock ökat sedan 2008 (Figur 23). Efter att ha gjort en liten dipp under 2008 så är alla provpunkter tillbaka på ungefär den nivå där de har legat de senare åren. I Holmsånsystemet fortsätter den statistiskt signifikanta ökningen av syre i Holmsån uppströms avloppsreningsverket (RH10) mellan åren 1992 till 2009 även för 2009, trots att syrehalten har sjunkigt något till årets undersökning (Figur 24, Tabell 10). Nedanför avloppsreningsverket (RH9) och i Gerserudsbäcken (RH11) ökade istället syrehalten något under 2009. 17/50

mg/l 12 10 8 6 4 2 0 Årslägsta Syre R5 R4 R3 R2 R6 R7 92 93 94 95 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Årslägsta Syre mg/l 10 RH9 RH10 RH11 8 6 4 2 0 92 93 94 95 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 23. Årslägstahalter av syre i Figur 24. Årslägstahalter av syre i Dalbergsåns avrinningsområde Holmsåns avrinningsområde 1992 2009. 1992 2009. Efter generellt sett relativ goda syrehalter under 2008 så minskade halten i samtliga sjöar under 2009 (Figur 25). Vissa av sjöarna, Stora Hästefjorden (S2) och Kabbosjön (S4), är tillbaka på de rejält låga nivåerna som rådde under perioden 2002 2006. Även om 2008 års värden förmodligen är för höga pga uteblivna bottenprover i februari, så får det ändå anses att den positiva trenden som påbörjades 07/08 bröts ganska tydligt under 2009. 12,0 10,0 mg/l Årslägsta Syre S1 S2 S3 S4 SH5 8,0 6,0 4,0 2,0 0,0 92 93 94 95 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 25. Årslägstahalter av syre i Dalbergsån/Holmåns sjöar mellan 1992-2009. Östra (S1) och Stora (S2) Hästefjorden gick från syrerikt tillstånd 2008 till syrefritt/nästan syrefritt under 2009 (Figur 26). Även de andra tre sjöarna, Rådanesjön (S3), Kabbosjön (S4) och Nären (SH5), har sjunkit någon eller några klasser från 2008 till 2009. Förklaring till detta ligger förmodligen i att isarna var för dåliga för att gå ut på under provperioden 2008. Detta medförde att inga bottenprover togs, och det är oftast vid botten de lägsta syrehalterna finns. Det kan tyckas märkligt att R4, som ligger direkt efter den nästan syrefria S1, har ett syrerikt tillstånd. Förklaringen till detta kan vara, som nämnts i Material och metoder, att provtagningsfrekvensen är något för gles. Hade det mätts oftare i R4 är det möjligt att vissa eventuella syredippar under sommaren kommit med. En annan förklaring kan vara att värdet för S1 kommer från sjöns botten medans R4 har fått syrerikare ytvatten från sjön. 18/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 R8b - - - Teåkersbäcken S4 0,2 mg/l SH5 3,1 mg/l R12 - - - Kabbosjön Nären RH10 5,0 mg/l R7 8,7 mg/l Mellerud RH11 5,8 mg/l RH9 5,1 mg/l Färgelanda S3 1,3 mg/l Rådanesjön S1 0,3 mg/l Örsjön R6 7,9 mg/l Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 5,9 mg/l S2 0,3 mg/l R4 7,8 mg/l Lillån R3 4,8 mg/l Dalbergsån R2 6,0 mg/l R1 - - - Stora Hästefjorden Klassificering av syre 2009 Klass Benämning Halt (mg/l) 1 Syrerikt tillstånd > 7 2 Måttligt syrerikt tillstånd 5-7 3 Svagt syretillstånd 3-5 4 Syrefattigt tillstånd 1-3 Syrefritt/nästan syrefritt 5 tillstånd < 1 Figur 26. Tillståndsklassificering av syre i Dalbergsåns och Holmsåns avrinningsområde år 2009. Tillståndet baseras på årslägsta halter. På stationerna R1, R8b och R12 har syre inte analyserats. 19/50

3.2.4 COD Mn (Organiska syretärande ämnen) Årsmedel COD Mn mg/l R5 R4 R3 R2 30 25 20 15 10 5 0 9293 94 9596 9798 99 00 0102 0304 0506 07 0809 Figur 27. Syreförbrukande ämnen i Dalbergsåns södra länk år 1992-2009. mg/l 30,0 20,0 10,0 0,0 Årsmedel COD Mn S3 S2 S1 92 93 94 95 96 97 98 99 00 0102 03 04 05 06 07 08 09 Figur 28. Syreförbrukande ämnen i sjöarna i Dalbergsåns södra länk år 1992-2009. R6, RH9, RH10, RH11 och SH5 visar ingen signifikant förändring vad gäller organiskt syretärande ämnen (COD Mn) mellan åren 1992 2009, men i alla de andra provpunkterna har det skett en signifikant ökning (Figur 27 30, Tabell 10). Halten syretärande ämnena i Dalbergsåns södra länk var ganska stabila från 2008 till 2009 (Figur 27 och 28). I Dalbergsåns norra länk (Figur 29) och i Holmsåns avrinningsområde (Figur 30) minskade samtliga COD Mn- halter med undantag för Dalbergsåns mynning (R1). 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 mg/l Årsmedel COD Mn S4 R7 R6 R1 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 29. Syreförbrukande ämnen i Dalbergsåns norra länk år 1992-2009. 25 20 15 10 mg/l 5 0 Årsmedel COD Mn SH5 RH11 RH10 RH9 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 30. Syreförbrukande ämnen i Holmsåns avrinningsområde år 1992-2009. En av sjöarna, Nären (SH5), har gått ner till låga halter av syretärande ämnen 2009, annars ligger de andra sjöarna kvar i samma klasser som de hade 2008 (Figur 31). I områdets södra och sydöstra delar var halterna höga till mycket höga, medan det i de norra delarna var måttligt höga till låga halter. 20/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 R8b - - - Teåkersbäcken S4 8,2 mg/l SH5 7,6 mg/l R12 - - - Kabbosjön Nären RH10 9,8 mg/l R7 9,3 mg/l Mellerud RH11 13,7 mg/l RH9 10,9 mg/l Färgelanda S3 16,0 mg/l Rådanesjön S1 18,5 mg/l Örsjön R6 10,0 mg/l Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 21,0 mg/l S2 15,5 mg/l R4 15,0 mg/l Dalbergsån R2 18,3 mg/l Lillån R3 19,0 mg/l R1 17,0 mg/l Stora Hästefjorden Klassificering av syretärande ämnen (COD Mn) 2009 Klass Benämning Halt (mg/l) 1 Mycket låg halt < 4 2 Låg halt 4-8 3 Måttligt hög halt 8-12 4 Hög halt 12-16 5 Mycket hög halt > 16 Figur 31. Tillståndsklassificering av COD Mn i Dalbergsån och Holmsån år 2009. På stationerna R1 och R8b har inte COD Mn analyserats. 21/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 3.2.5 ph och alkalinitet Alkaliniteten, som är ett mått på vattnets förmåga att motstå försurning, är god till mycket god i alla provpunkterna med undantag av Rådanesjön (S3) och Bodaneälven (R5), som är de två första punkterna i Dalbergsåns södra länk, där buffertkapaciteten var svag (Figur 32). S3 och R5 var också de lokaler som hade lägst ph. Båda hade en medianhalt på 6,75 under 2009 och det klassas som svagt surt. De övriga punkterna låg mellan 7,0 och 7,9 och hamnar därmed i klassen nära neutralt. R8b 0,31 mekv/l Teåkersbäcken S4 0,29 mekv/l SH5 0,60 mekv/l R12 0,16 mekv/l Kabbosjön Nären RH10 0,65 mekv/l R7 0,25 mekv/l Mellerud RH11 1,65 mekv/l RH9 0,96 mekv/l Färgelanda S3 0,09 mekv/l Rådanesjön Örsjön Brålanda Frändefors Frändeforsån S1 0,25 mekv/l R6 0,30 mekv/l Östra R5 Hästefjorden 0,09 mekv/l S2 0,18 mekv/l R4 0,25 mekv/l Dalbergsån R2 0,31 mekv/l Lillån R3 0,29 mekv/l R1 0,43 mekv/l Stora Hästefjorden Klassificering av alkalinitet 2009 Klass Benämning Halt (mekv/l) 1 Mkt. god buffertkapacitet > 0,20 2 God buffertkapacitet 0,20-0,10 3 Svag buffertkapacitet 0,10-0,05 4 Mkt.svag buffertkapacitet 0,05-0,02 5 Ingen/obetydlig buffertkapacitet < 0,02 Figur 32. Tillståndsklassificering av alkalinitet i Dalbergsån och Holmsån år 2009. 22/50

Alkaliniteten över tid visar att den bästa buffertförmågan generellt hittas i de låglänta jordbruksområdena (Figur 33-36). Liksom vid tidigare års undersökningar uppmättes de högsta alkaliniteterna i Holmsåns avrinningsområde med den absolut högsta i punkten RH 11, Gerserudsbäcken (Figur 36). Lägst alkalinitet uppmättes liksom tidigare i Dalbergsåns södra länk i punkterna Rådanesjön (S3) och Bodaneälven (R5) där buffertförmågan var svag (Figur 32). mmol/l 0,50 0,40 0,30 0,20 0,10 0,00 Årsmedel Alkalinitet R5 R4 R3 R2 R1 92 93 94 95 96 97 98 99 00 0102 03 04 05 06 07 08 09 mmol/l 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Årsmedel Alkalinitet S3 S2 S1 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 33. Alkalinitet i Dalbergsåns södra länk mellan åren 1992-2009. Figur 34. Alkalinitet i sjöarna i Dalbergsåns avrinningsområde mellan åren 1992-2009. mmol/l 0,50 Årsmedel Alkalinitet R8b S4 R7 R6 R1 mmol/l 2,00 Årsmedel Alkalinitet SH5 RH10 RH11 RH9 0,40 1,50 0,30 0,20 0,10 0,00 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 1,00 0,50 0,00 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 35. Alkalinitet i Dalbergsåns norra länk mellan åren 1992-2009. Figur 36. Alkalinitet i Holmsåns avrinningsområde mellan åren 1992-2009. 3.2.6 Färg och turbiditet 2009 klassades alla provpunkter i Dalbergsåns södra länk som starkt färgade (Figur 37). Rådanesjön (R3) har en drygt tre gånger så hög färghalt 2009 jämfört med 2008 (108 mgpt/l). Norra länken var måttligt färgad en bit upp i systemet (R7 och S4) medans den var betydligt färgad längst ner (R6). I Holmsåns system var Gerserudsbäcken (RH11) även starkt färgad 09 medans de två nordligaste punkterna, Nären (SH5) och Holmsån uppströms avloppsreningsverket (RH10), har gått ner en klass till måttligt färgade. 23/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 R8b - - - Teåkersbäcken S4 41 mgpt/l SH5 33 mgpt/l R12 - - - Kabbosjön Nären RH10 55 mgpt/l R7 46 mgpt/l Mellerud RH11 165 mgpt/l RH9 61 mgpt/l Färgelanda S3 360 mgpt/l Rådanesjön S1 130 mgpt/l Örsjön R6 62 mgpt/l Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 104 mgpt/l S2 120 mgpt/l R4 125 mgpt/l Dalbergsån R2 130 mgpt/l Lillån R3 130 mgpt/l R1 - - - Stora Hästefjorden Klassificering av vattenfärg 2009 Klass Benämning Halt (mgpt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten < 10 2 Svagt grumligt vatten 10-25 3 Måttligt färgat vatten 25-60 4 Betydligt färgat vatten 60-100 5 Starkt färgat vatten > 100 Figur 37. Tillståndsklassificering av färgtal i Dalbergsån och Holmsån år 2009. R1, R8b och R12 är ej provtagna. 24/50

Bodaneälven Gärserudsbäcken Storån Dalbergsån/Holmsån 2009 De enda provpunkter som bytte klass till 2009 med avseende på grumlighet var Nären (SH5) och Stora Hästefjorden (S2) som båda gick ner till betydligt grumlig (Figur 38). En tydlig koppling till höga grumlighetsklassningar och låglänt jordbruksmark kan ses. Alla de rödmarkerade punkterna ligger omslutna av åkermark medan de lägre klassade har mer skog runt omkring sig. R8b - - - Teåkersbäcken S4 0,8 FNU SH5 2,8 FNU R12 - - - Kabbosjön Nären RH10 9 FNU R7 1,7 FNU Mellerud RH11 48 FNU RH9 18 FNU Färgelanda S3 1,6 FNU Rådanesjön S1 7,4 FNU Örsjön R6 8 FNU Brålanda Frändefors Frändeforsån Östra R5 Hästefjorden 3 FNU S2 6 FNU R4 12 FNU Dalbergsån R2 15 FNU Lillån R3 15 FNU R1 - - - Stora Hästefjorden Klassificering av grumlighet (turbiditet) 2009 Klass Benämning FNU-enhet 1 Ej eller obetydligt grumligt vatten < 0,5 2 Svagt grumligt vatten 0,5-1 3 Måttligt grumligt vatten 1-2,5 4 Betydligt grumligt vatten 2,5-7 5 Starkt grumligt vatten > 7 Figur 38. Tillståndsklassificering av turbiditet i Dalbergsån och Holmsån år 2009. R1, R8b och R12 är ej provtagna. 25/50

3.2.7 Metaller i Dalbergsåns mynning (R1) Vid måttligt höga halter (klass 3, gul färg i Tabell 9) kan effekter förekomma på organismers tidiga livsstadier. Risken är störst i närings- och humusfattiga vatten med låga ph-värden. Vid höga halter (klass 4, orange färg i Tabell 9) ökar risken för biologiska effekter och redan vid kort exponering kan överlevnaden hos vattenlevande organismer påverkas. I punkten R1 är ph-värdet nära neutralt och vattnet kan antas vara humusrikt på grund av höga halter i uppströms liggande punkter (Figur 37) vilket minskar riskerna med de höga metallhalterna. Liksom tidigare år uppmättes måttligt höga halter (klass 3) av koppar (Cu) samt höga halter (klass 4) av bly (Pb) vid årets undersökning. Övriga metaller klassificerades i Dalbergsåns mynning (R1) som låga (Tabell 9). Det kan noteras att en förhöjning av blyhalterna skedde vid millennieskiftet 1999-2000 (Figur 39). Årets högsta värde när det gäller koppar (Cu) uppmättes i juni och klassificerades som hög halt (13 µg/l). Vid två (maj och juni) av tolv mättillfällen uppmättes hög halt av koppar. När det gäller bly (Pb) uppmättes årets högsta halt i september (5,5 µg/l). Vid sju av tolv mättillfällen överstegs gränsen för hög halt. Enligt bedömningsgrunderna (Naturvårdsverket 1999) gäller tillståndsklassningen framförallt sjöar och mindre vattendrag. I större vattendrag förekommer ofta bakgrundshalter upp till 3 µg/l. Sedan får det tas ställning till om Dalbergsån är ett stort eller ett litet vattendrag. Med tanke på den höga klassningen av framför allt bly, men även av koppar, så är det motiverat att ha metallerna under uppsikt. Tabell 9. Tillståndsklassning av metaller i Dalbergsåns mynning (R1) år 2009 baserade på årsmedelvärden (Tillståndsklassningstabell finns i Bilaga 2). Cu (µg/l) Zn (µg/l) Cd (µg/l) Pb (µg/l) Cr (µg/l) Ni (µg/l) As (µg/l) 5,5 11,3 0,02 3,6 1,1 1,2 0,56 Årets medelhalt av koppar (Cu) visar på en nedgång 2009 från föregående år och bryter den uppåtgående trenden som annars har gällt sedan 2005 (Figur 39). Trots denna nedgång så fortsätter trenden att årsmedelhalterna av koppar (Cu) signifikant ökar (p= 0,0006). Inga av de andra metallerna visar på några signifikanta förändringar. Metaller i provpunkt R1 µg/l Cu Cr Ni V Pb 8 6 4 2 0 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 µg/l 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 Metaller i provpunkt R1 Cd Co As 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 39. Årsmedelhalter av metallerna koppar (Cu), krom(cr), nickel (Ni) och vanadin (V), bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co) och arsenik (As) i Dalbergsåns mynning (R1) mellan 1996 till 2009. 26/50

Metallerna järn (Fe), aluminium (Al), mangan (Mn) och zink (Zn) uppvisar inga signifikanta trender utan varierar inom vissa intervall (Figur 40). Halten av zink fortsätter att vara mest stabil. µg/l 2500 2000 1500 1000 500 0 Metaller i provpunkt R1 Fe Al 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Metaller i provpunkt R1 µg/l Mn Zn 80 60 40 20 0 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Figur 40. Årsmedelhalter av metallerna järn (Fe), aluminium (Al), mangan (Mn) och zink (Zn) i Dalbergsåns mynning (R1) mellan 1996 till 2009. 3.2.8 Metaller i Dalbergsåns vattensystem Generellt var halterna av bly och koppar år 2009 låga till måttligt höga i Dalbergsåns vattensystem uppströms Dalbergsåns mynning (Tabell 10). Endast vid ett tillfälle uppmättes hög halt och det var av bly i Krokån (R6) den 16 december. Årsmedelvärdena för Frändeforsån (R2) och Krokån (R6) var låga till måttligt höga. De högre årsmedelvärden för koppar och bly i Dalbergsåns mynning (R1) i Tabell 9 kan inte direkt jämföras med halterna i R2 och R6. Detta beror på att proverna från R1 är förbehandlade på ett annat sätt än vad proverna från R2 och R6 är. Skillnaderna mellan metodernas resultat är inte tillräckligt utredda för att en jämförelse mellan värden från de olika metoderna skall kunna göras. Tabell 10. Tillståndsklassning av bly och koppar i Frändeforsån (R2) och Krokån (R6) år 2009 (Tillståndsklassningstabell finns i Bilaga 2). Metaller i Dalbergsåns vattensystem 2009 Provdatum Provpunkt Bly Pb Koppar Cu µg/l µg/l 090617 R2, Frändeforsån, Vena Kvarn 1,3 2,5 090819 R2, Frändeforsån, Vena Kvarn 1,2 2,8 091020 R2, Frändeforsån, Vena Kvarn 1,6 2 091216 R2, Frändeforsån, Vena Kvarn 1,2 1,7 Årsmedel 1,33 2,25 090617 R6, Krokån, Rv 45-bron 0,58 2 090819 R6, Krokån, Rv 45-bron 1,8 1,9 091020 R6, Krokån, Rv 45-bron 1 2,7 091216 R6, Krokån, Rv 45-bron 4,4 1,2 Årsmedel 1,95 1,95 27/50

4. Statistik Statistiskt säkerställda ökande trender har uppmätts för COD Mn i samtliga punkter i Dalbergsåns avrinningsområde förutom i Krokån (R6) och Frändeforsån vid minkfarmen (R3) (Tabell 11). I likhet med 2008 så minskar både kväve- och fosforhalterna signifikant i sjön Nären (SH5). Även Holmsån (RH 10) följer 2008 års trend och ökar halten av årslägsta syre signifikant. De stora skillnaderna under 2009 i jämförelse med 2008 är att kvävehalterna i Bodaneälven (R5), Storån (R7), Teåkersälven (R8b) och Stommebäcken (R12) samt fosforhalten i Bodaneälven (R5) alla visar på en signifikant minskning. Tabell 11. Statistik över totalfosfor (Tot-P), totalkväve (Tot-N), syreförbrukande ämnen (COD Mn ) samt årslägsta av syre mellan åren 1992-2009. Signifikansnivå på 0,05 gäller. Pil anger om förändringen är ökande eller minskande. ns = inte signifikant förändring. Ej provtagna parametrar markeras med ---. Provpunkt TOT-P TOT-N COD Mn Syre R1 ns ns 0,0026 --- R2 ns ns 0,0277 ns R3 ns ns ns (0,0522 ) ns R4 ns ns 0,0175 ns R5 0,0357 0,0065 0,0159 ns R6 ns ns ns ns R7 ns 0,0331 0,0355 ns R8b ns 0,0039 --- --- RH9 ns ns ns ns Rh10 ns ns ns 0,0063 RH11 ns ns ns ns R12 ns 0,0198 --- --- S1 ns ns 0,0147 ns S2 ns ns 0,0017 ns S3 ns ns 0,0145 ns S4 ns ns 0,0030 ns SH5 0,0245 0,0071 ns ns 28/50

5. Sammanfattande diskussion Nederbörd och lufttemperatur Temperaturer som låg över långtidsmedelvärdet uppmättes under januari, mars, april, juli september och november. Under oktober och september var temperaturerna lägre än normalt. Juli fick mycket mer nederbörd (158 mm) än långtidsmedelvärdet, men även augusti och november och till viss del även december hade ordentliga överskott. De fyra första månaderna var annars torrare än normalt. Vattenkemi Klassificering av kväve och fosfor ska grundas på värden mellan maj oktober. I de flesta provpunkterna blir det värden från månaderna juni, augusti och oktober för år 2009. Kvävehalterna maj- oktober sjönk i nästan samtliga provpunkter inom det låglänta jordbruksområdet. Holmsån nedströms avloppsreningsverket (RH9) låg kvar på samma värde med höga halter. Det var bara Frändeforsån vid Vena Kvarn (R2) i som ökade genom att fördubbla sitt värde från 2008, men den låg ändå kvar i samma klass med höga halter. Övriga punkter i de högre och mer skogrika områdena låg kvar i klassen med måttligt höga halter. Varannatårscyklerna som har gällt i mer än 10 år för två av Frändeforsåns punkter, Vena Kvarn (R2) och minkfarmen (R3), bröts 2009. I Dalbergsåns norra länk visade Storån (R7), Teåkersälven (R8b) och Stommebäcken (R12) på signifikant minskande halter. I södra länkens Bodaneälven (R5) och Holmsåns sjö Nären (SH5) fanns också signifikant minskande halter. Metodbytet 2006 bör inte glömmas bort i framtida utvärderingar. Totalfosforhalterna maj- oktober sjönk även de i nästan samtliga provpunkter inom det låglänta jordbruksområdet. Det var bara i Dalbergsåns mynning (R1) som de ökade och gick upp en klass till extremt höga halter. I de mer skogsdominerad områdena fortsatte halterna av fosfor att ligga på låga och måttliga halter. Bodaneälven (R5) i Dalbergsåns södra länk och sjön Nären (SH5) i Holmsånområdet visade båda på signifikant minskande halter för långtidsmedelvärdet. Transporten av kväve till Vänern var mindre 2009 än den varit de två tidigare åren. Fosfortransporten 2009 var lägre än den var 2008 men högre än 2007. Arealspecifika förlusten av fosfor och kväve i både Dalbergsåns och Holmsåns avrinningsområde har minskat. I Holmsåns system ligger de dock fortfarande över värdena från 2007 års förluster. De flesta av Dalbergsånsystemets värden för fosfor- och kväveförlust var även lägre än 2007. Dalbergsåns fosforförluster var måttliga till höga och kväveförlusterna var låga till måttliga. I Holmsån var förlusten för fosfor extremt hög och för kväve hög. Både fosfor- och kvävetransporten fortsätter att pendla upp och ner vartannat år för Dalbergsån. Det bör utredas vidare hur de nya HOMER- punkterna ska användas och förhållandet gentemot de gamla PULS- punkterna. 29/50

Syrehalterna sjönk i samtliga sjöar under 2009. Nären (SH5) hade svagt syretillstånd, Rådanesjön (S3) syrefattigt, och de andra tre, Östra (S1) och Stora Hästefjorden (S2) samt Kabbosjön, hade nästan syrefria tillstånd. Även 2009 var RH10 i Holmsån den enda punkten som visade på någon signifikant förändring och den var fortfarande positiv. Syretärande ämnen (COD Mn) i Dalbergsåns samtliga sjöar och vattendrag utom Krokån (R6) ökade signifikant över tid med en förlåtande attityd där Frändefrosåns R3 medräknas med en signifikansnivå på 0,0522. Halterna i Dalbergsån var måttliga till höga. Teåkersälven (R8b) och Stommebäcken (R12) vet vi inget om, eftersom de inte provtogs med avseende på COD Mn. I Holmsåns avrinningsområde klassificerades halterna som låga till höga. Inga trender fanns i dataunderlaget av syretärande ämnen. ph värdet i punkten R5 (Bodaneälven) uppvisade även vid 2009 års undersökning ett av årets lägsta medianvärde, precis som den gjort några år bakåt i tiden. 2009 hade S3 samma ph- värde som R5, nämligen 6,75, vilket klassas som svagt surt. I övriga punkter registrerades värden över 6,8 vilket gör att tillståndet klassificeras som nära neutralt. Alkaliniteten höll sig ganska stabil i 2009 års undersökning och visade fortsättningsvis att buffertkapaciteten överlag var mycket god. I de sydligare delarna av Dalbergsåns södra länk, i St. Hästefjorden (S2), Bodaneälven (R5) och Rådanesjön (S3), var buffertförmågan god till svag. Färgtalet i Dalbergsåns södra länk var fortsatt starkt färgat. I norra länken var vattnet måttligt till betydligt färgat. I Holmsåns system sjönk färgtalet i samtliga punkter och klassades som måttligt till starkt färgat. Turbiditeten visade att grumligheten är stark i Holmsåns och de östra delarna av Dalbergsåns områden. Den troliga orsaken är att området domineras av jordbruksmarker med lättrörliga jordlager. Längre upp i Dalbergsåns avrinningsområde, närmare skogsmarkerna, sjunker grumligheten. Metallerna i Dalbergsåns mynning (R1) klassificerades som låga till höga. Koppar (Cu) och bly (Pb) visade återigen på måttligt höga respektive höga halter medan övriga metaller klassificerades till låga halter. Vid måttligt höga halter (klass 3) kan effekter förekomma på organismers tidiga livsstadier. Vid höga halter (klass 4) ökar risken för biologiska effekter och redan vid kort exponering kan överlevnaden hos vattenlevande organismer påverkas. Koppar visade på en signifikant (p=0,0006) ökande trend, trots att halten sjönk något för första gången på flera år. Halterna av koppar och bly är lägre i uppströms liggande punkter (R2 Frändeforsån och R6 Krokån). Det går däremot inte att dra några direkta slutsatser av denna skillnad eftersom proverna i R1 är förbehandlade på annat sätt än proverna i R2 och R6. Med tanke på halterna av framförallt bly, men även av koppar, är det motiverat att ha metallerna under uppsikt. Det vore intressant att studera bottenfaunan i området för att se om en påverkan kan ses eftersom de omnämnda metallhalterna är relativt höga. 30/50

6. Referenser Naturvårdsverket. 1999: Bedömningsgrunder för miljökvalitet - Sjöar och vattendrag, Rapport 4913. SMHI 2009: Väder och Vatten, årssammanställning 2009. Wallman, K., Löfgren, S., Sonesten, L., Demandt, C., From, A-L. 2009: Totalkväveanalyser vid Institutionen för vatten och miljö. En genomgång av olika analysmetoder och deras betydelse för tidsserierna. SLU, Rapport 2009:8 www.ma.slu.se 31/50

Bilaga 1 Parameterlistor 32/50

Parameterlistor för 2009-2010 Rev 2008-10-28 Bilaga 2 (sid 1) Dalbergsåns vattensystem Nr Namn Vattendrag Provtagningar/år Analyser R 2 Vena Kvarn Frändeforsån 6 lista 1 d) R 3 Minkfarmen Frändeforsån 6 lista 1 R 4 Forsane Frändeforsån 6 lista 1 R 5 Lönnebergshage Bodaneälven 6 lista 1 R 6 Rv 45- bron Krokån 6 lista 1 d) R 7 Åsmule Storån 6 lista 1 R 8b Bäckefors Teåkersälven 6 analyseras av SLU R 12 Stommebäcken Stommebäcken 6 analyseras av SLU Nr Namn - Sjö Provtagningar Analyser S 1 Östra Hästefjorden 2x2 a) lista 2 S 2 Stora Hästefjorden 2x2 a) lista 2 S 3 Rådanesjön 2x2 a) lista 2 S 4 Kabbosjön 2x2 a) lista 2 Holmsåns vattensystem Nr Namn Vattendrag Provtagningar Analyser RH 9 Nedströms ar-verk Holmsån 6 lista 1, 12ggr/år, b) RH10 Uppströms ar-verk Holmsån 6 lista 1 RH11 Gerserudsbäcken Gerserudsbäcken 6 lista 1 Nr Namn - Sjö Prov per år Parametrar SH 5 Nären 2x2 a) lista 2 a) Ett ytprov och ett bottenprov tas vid varje provtagningstillfälle b) Analyser 12 gånger om året, Melleruds kommun tar prover de månader som laboratoriet ej tar, och skickar till det laboratorium vattenvårdsförbundet skriver avtal med. d) Cu och Pb Obs! Provtagningar vid R8b och R12 ingår i uppdraget. Proverna skickas till SLU för analys. Resultatet skall hämtas hem från SLU:s hemsida och arbetas in i rapporten 33/50

R1 är en gammal PMK-punkt och skall inte provtas. Resultatet skall dock hämtas hem från SLU:s hemsida och arbetas in i rapporten Nr Namn Vattendrag Provtagningar/år Analyser R 1 Kvantenburg Dalbergsån 12 Melleruds kmn tar provet Analyseras av SLU Lista 1 Vattendrag Vattentemp Konduktivitet ph Alkalinitet Syrgas Grumlighet Permanganatförbrukning Absorbans Nitrat-kväve Total-kväve Total-fosfor Metaller d) Lista 2 Sjöar Vattentemp-profil Siktdjup Klorofyll c) Konduktivitet ph Alkalinitet Syrgas-profil Permanganatförbr. Absorbans Nitrat-kväve Total-kväve Total-fosfor c) Endast i augusti 34/50

35/50

Bilaga 2 Förklaring och klassificering av analysparametrar enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder: Rapport 4913 36/50

Analysparametrar i kontrollprogrammet I denna bilaga presenteras ett flertal av de olika analysparametrarnas innebörd och klassindelningarna av uppmätta halter som i rapporten utförs enligt Bedömningsgrunder sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999). Kort sammanfattning av analyserade parametrar Temperatur Vattentemperaturen påverkar lösligheten av syre i vattnet, den mikrobiella omsättningshastigheten och även vattnets densitet påverkas. Vid lägre temperatur minskar den mikrobiella aktiviteten och syrets löslighet ökar. Vattentemperaturen mäts alltid i fält. Siktdjup Mätning av siktdjup kan uppskatta en ökad produktion av växtplankton orsakad av ökade mängder näringsämnen. Siktdjupet påverkas även av annan grumling som t.ex. humus och suspenderat slam. Salinitet Vattnets innehåll av löst salt påverkar tillgången på syre i vattnet. Vatten med hög salthalt är tyngre varför bottenvattnet generellt har högre salthalt. Om omblandningen är liten, dvs. syrerikt ytvatten inte blandas med bottenvattnet, ökar risken för syrefattiga bottnar. Grumlighet Grumlighet är ett mått på vattnets innehåll av organiska och oorganiska partiklar, och påverkar siktdjupet. Grumligheten är normalt låg i marin miljö men kan öka i samband med höga flöden. Syre Syrehalten anger mängden löst syre i vattnet. Bottenvattnet tillförs syre främst genom omblandning med syrerikt ytvatten. En hög produktion i vattenmassan ger en stor mängd organiskt material som sedimenterar. När det organiska materialet bryts ned åtgår stora mängder syre. I kombination med dålig cirkulation kan därför syrebrist uppstå vid botten. Syreförhållandena varierar och oftast är det lägst syrehalt i bottenvattnet. Låga syrgashalter kan dock uppträda under korta perioder och det är därför lätt att de årslägsta halterna inte upptäcks. Kväve Kväve finns i vattnet både i löst form och uppbundet i partiklar och biomassa. I löst form (ammonium-kväve, nitrat+nitrit-kväve) har näringsämnena en tydlig årscykel där halterna sjunker under sommaren då näringsämnet binds till biomassan i vattnet. Under vintern ökar halterna p.g.a. den låga produktionen och under den tiden fungerar kväve i löst form som indikator på tillgången av närsalter och graden av eutrofiering. 37/50

Fosfor Fosfor förekommer, liksom kväve, i vattnet både i löst form och uppbundet i partiklar och biomassa. I löst form (fosfat-fosfor) har näringsämnena en tydlig årscykel där halterna sjunker under sommaren då näringsämnet binds till biomassan i vattnet. Under vintern ökar halterna p.g.a. den låga produktionen och under den tiden fungerar fosfor i löst form, liksom kväve, som indikator på tillgången av närsalter och graden av eutrofiering. Surhet/försurning Vattnets surhet har stor betydelse för vattenlevande organismer och påverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivning. Indirekt påverkar även surheten i vilken kemisk form exempelvis metaller uppträder i vattenmiljön. Detta gäller främst förekomsten av löst aluminium som under sura förhållanden förekommer i toxisk form. Surhetstillståndet kan bedömas utifrån alkalinitet och/eller ph-värde. Alkaliniteten utgör främst ett mått på försurningskänslighet medan phvärdet anger den faktiska surheten. Under året uppvisar ph-värdet betydligt större skiftningar än alkaliniteten. Om bedömningen av ett vattendrag baseras på enstaka provtagningar är därför alkaliniteten att föredra framför ph-värdet vid tillståndsklassificering. Färg och turbiditet Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande organismer. Därför kan det vara intressant att mäta vattnets färg och grumlighet. Många partiklar (turbiditet) i vattnet sprider eller absorberar ljuset vilket påverkar ljusförhållandena. I rinnande vatten dominerar främst oorganiska ämnen och i sjöar organiska ämnen. Färgtalet beskriver innehållet av humusämnen i vattnet och har en stor betydelse för vattenkemin och biologin i sjön eller vattendraget. Metaller Metaller förekommer naturligt i låga halter i sötvatten. I sediment och i organismer är halterna högre pga. naturlig anrikning. Halterna av metaller varierar även naturligt i systemen beroende av berggrund och jordart inom avrinningsområdet. Förekomsten av organiskt material och vattnets ph med mera, påverkar även metallhalterna. Ett flertal av de förekommande metallerna påverkas t.ex. av ett lågt phvärde. Vid låga ph-värden kommer en större andel att bli kvar i löst form istället för att fällas ut och sedimentera. Exempel på metaller som uppvisar stark korrelation med låga ph-värden är zink (Zn), kadmium (Cd) och bly (Pb). Genom antropogen (mänsklig) påverkan (gruvverksamhet, utsläpp till luft, vatten m m) har halterna av metaller generellt ökat i naturen. Direkta utsläpp till vatten har ökat halterna till direkt skadliga nivåer i många vattensystem. Vid måttligt förhöjda halter uppträder skador främst på organismer långt ned i näringskedjan, som t.ex. växt- och djurplankton. Även reproduktion och yngelutveckling hos fisk påverkas av relativt små förhöjda metallhalter. Den högre faunan påverkas direkt genom högre halter eller indirekt genom anrikning av metaller i näringskedjan. 38/50

För bedömning av metallhalter används halter i vatten, sediment och vattenmossa. Halter av metaller i vatten ger den bästa möjligheten att bedöma om det finns risk för biologiska störningar Sjöar och vattendrag Nedan presenteras gränsvärden för tillståndsklassning och avvikelseklassning i sjöar och vattendrag. Närsalter Tillståndet vad gäller närsalter bedöms utifrån Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för Miljökvalitet Sjöar och vattendrag (1999). När det gäller sjöar bedöms kväve och fosfor utifrån totalhalter och i detta fall sker det även i vattendragen eftersom det inte finns vattenföringsdata och arealdata tillgängligt. I vattendrag skall egentligen tillståndet bedömas utifrån arealspecifik förlust. Tillståndsbedömningen för kväve och fosfor har i denna rapport utförts enligt Tabell 1. Tabell 1. Tillståndsbedömning av totalhalterna ( g/l) av kväve (N) och fosfor (P) i sjöar. Sjöar Klass Benämning Tot P (maj-okt) Tot P (aug) Tot N (maj-okt) 1 2 3 4 5 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter < 12,5 12,5-25 25-50 50-100 >100 < 12,5 12,5-23 23-45 45-96 Ej def. < 300 300-625 625-1250 1250-5000 >5000 Surhet/försurning Vattendragets tillstånd utifrån alkalinitet och ph-värde bedöms enligt Tabell 2 och 3. Tabell 2. Tillståndsklassificering av alkalinitet (mekv/l). Klass Benämning Alkalinitet 1 Mycket god buffertkapacitet >0,20 2 God buffertkapacitet 0,10-0,20 3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet <0,02 39/50

Tabell 3. Tillståndsklassificering av ph-värde. Klass Benämning PH-värde 1 Nära neutralt >6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2-6,5 4 Surt 5,6-6,2 5 Mycket surt <5,6 Metaller Tillståndet bedöms vanligtvis utifrån halter i vatten, sediment, vattenmossa samt halter i fisk (kvicksilver). Tillstånd av metaller i vatten bedöms enligt Tabell 4. Tabell 4. Tillståndsbedömning av metaller i vatten ( g/l). Cu 1 = Gäller framförallt för sjöar och mindre vattendrag, för större vattendrag är ofta bakgrundshalterna högre. Klass Benämning Cu 1 Zn Cd Pb Cr Ni As 1 Mycket låga halter < 0,5 < 5 < 0,01 < 0,2 < 0,3 < 0,7 < 0,4 2 Låga halter 0,5-3 5-20 0,01-0,1 0,2-1 0,3-5 0,7-15 0,4-5 3 Måttligt låga halter 3-9 20-60 0,1-0,3 1-3 5-15 15-45 5-15 4 Höga halter 9-45 60-300 0,3-1,5 3-15 15-75 45-225 15-75 5 Mycket höga halter > 45 > 300 > 1,5 > 15 > 75 > 225 > 75 40/50

41/50

Bilaga 3 Analysvärden 2009 42/50

43/50

44/50

45/50

46/50

47/50

48/50

49/50